Biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika
Interpellation 2024/25:411 av Lotta Johnsson Fornarve (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-02-12
- Överlämnad
- 2025-02-13
- Anmäld
- 2025-02-14
- Sista svarsdatum
- 2025-02-27
- Svarsdatum
- 2025-03-21
- Besvarad
- 2025-03-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
I mars 2024 beslutade regeringen att ta bort den speciella strategin för Palestina och i stället inkorporera Palestina i biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika. Det innebär ett minskat fokus på Palestina som område samtidigt som biståndsmedlen till Palestina avsevärt krymps.
Till skillnad från den tidigare strategin nämns inte den israeliska ockupationen över huvud taget. Ockupationen är det enskilt största hindret för fred, frihet, ökad demokrati och hållbar utveckling i Palestina. När bistånds- och utrikeshandelsministern besökte Israel och Palestina i december förra året uttalade han själv kritik mot Israel som ockupationsmakt (DN 18 december 2024). Att strategin inte förmår konstatera de grundläggande förutsättningarna för biståndsarbetet är anmärkningsvärt. Om strategin inte kan benämna ockupationen landar man fel i arbetet.
Ett exempel är hur den nya strategin lägger ett stort fokus på ekonomisk utveckling och hälsa, tillsammans med mänskliga rättigheter och ansvarsutkrävande. I detta uppstår ett problem eftersom det är ockupationsmakten som bär ansvar för att den civila befolkningens grundläggande behov tillgodoses, inte utländskt bistånd. Svenskt bistånd ska bidra till fred och frihet och inte riskera att täcka Israels kostnader för ockupationen.
Den svenska regeringens beslut att nedprioritera biståndet till Palestina har kritiserats av en lång rad palestinska och israeliska organisationer som menar att det slår undan benen på arbetet för mänskliga rättigheter och internationell rätt (SvD 30 mars 2024).
Att dra in bistånd till rättighetsorganisationer så som nu sker är kontraproduktivt och strider mot ambitionerna både i regeringens reformagenda och i den aktuella biståndsstrategin. I biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika går det till exempel att läsa att Sidas verksamhet ska bidra till "stärkt kapacitet hos människorättsförsvarare, civilsamhälle och media i syfte att främja demokratisk utveckling samt ökad respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer".
I biståndsstrategin betonas att den bilaterala verksamheten i Palestina ska syfta till en demokratisk utveckling och en framförhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. Att då ta bort stödet till organisationer som jobbar för just en sådan utveckling är svårbegripligt.
Sveriges regering minskar både fokus på och bistånd till Palestina i en tid när omvärldens engagemang är viktigare än någonsin. Det är ett svek mot både palestinier och israeler, men också mot alla oss som tror på en solidarisk värld.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:
- På vilket sätt arbetar statsrådet för att Palestina inte ska bli ett bortprioriterat område i biståndet trots att landet inte längre är föremål för någon egen strategi?
- Varför har inte statsrådet verkat för att den israeliska ockupationen ska nämnas i biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika?
- På vilket sätt kan statsrådet och Sveriges regering garantera att svenskt bistånd inte används för att täcka kostnader som egentligen ligger på Israel att stå för?
- Mot vilken bakgrund har statsrådet och regeringen beslutat om slopat stöd till palestinska och israeliska rättighetsorganisationer trots att regeringens reformagenda lyfter stärkt kapacitet för god samhällsstyrning, demokrati och rättsstatens principer samt ansvarsutkrävande och främjande av en tvåstatslösning i enlighet med folkrätten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:411
Webb-tv: Biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika
Dokument från debatten
- Fredag den 21 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:88
- Protokoll 2024/25:88 Fredagen den 21 marsProtokoll 2024/25:88 Svar på interpellation 2024/25:411 om biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika
Protokoll från debatten
Anf. 98 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt jag arbetar för att Palestina inte ska bli ett bortprioriterat område i biståndet trots att landet inte längre är föremål för någon egen strategi och varför jag inte verkat för att den israeliska ockupationen ska nämnas i biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Lotta Johnsson Fornarve har vidare frågat mig på vilket sätt jag och Sveriges regering kan garantera att svenskt bistånd inte används för att täcka kostnader som egentligen ligger på Israel att stå för samt mot vilken bakgrund jag och regeringen beslutat om slopat stöd till palestinska och israeliska rättighetsorganisationer trots att regeringens reformagenda lyfter fram stärkt kapacitet för god samhällsstyrning, demokrati och rättsstatens principer samt ansvarsutkrävande och främjande av en tvåstatslösning i enlighet med folkrätten.
När regeringen i mars 2024 fattade beslut om en ny regional biståndsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika, inklusive särskilda medel för Palestina och Jemen, gjordes ett ordentligt omtag. För Palestinas del satsar vi mer koncentrerat på ekonomisk utveckling, stöder verksamhet för att hantera de stora hälsoutmaningarna i krigets spår och främjar reformer för demokrati och god samhällsstyrning. Detta inkluderar ett även i fortsättningen betydande stöd till civilsamhället och bidrar sammantaget till stärkta förutsättningar för en tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. Verksamheten ska även motverka extremism, islamism och antisemitism. Nivån på stödet till Palestina inom denna strategi är densamma som 2023.
Sverige och EU är tydliga gentemot Israel om dess ansvar. Varken Sverige eller EU har erkänt ockupationen som laglig. Regeringen är vidare tydlig med att bosättningarna och bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Vi är övertygade om att den enda långsiktigt hållbara lösningen på konflikten är en framförhandlad tvåstatslösning baserat på folkrätten där Israel och Palestina lever sida vid sida i fred och säkerhet.
Anf. 99 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation.
Den bräckliga vapenvilan i Gaza är bruten, och de israeliska bomberna faller åter över Gaza. Sjukhus, skolor och bostäder ligger redan i ruiner. Barn som redan är svårt traumatiserade kan inte längre sova lugnt på natten av oro för sin egen och familjens säkerhet. Minst ytterligare tusen döda kan läggas till de 50 000 som redan har mist livet i detta brutala folkmord. Situationen är mer än katastrofal.
Samtidigt förvärras situationen på Västbanken för varje dag. Bosättare och israelisk militär hotar, dödar och driver palestinier på flykt. 30 000–40 000 människor har fördrivits från flyktingläger på norra Västbanken av israelisk militär, och deras bostäder jämnas med marken.
I en situation när stödet till Palestina är viktigare än någonsin väljer Sverige att stoppa stödet till FN-organet UNRWA samt dra ned på stödet till viktiga rättighetsorganisationer. Det är ett dråpslag mot miljontals palestinier i Gaza, på Västbanken och i flyktingläger runt om i regionen. Den svenska regeringen väljer också att ta bort den speciella strategin för Palestina och i stället inkorporera Palestina i en biståndsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika. Det innebär att minska fokuset på Palestina som område samtidigt som biståndsmedel till Palestina skärs ned.
I den nya strategin nämns inte ockupationen över huvud taget, vilket är oerhört märkligt. Ekonomisk utveckling betonas samtidigt som ministern i sitt svar säger att Sverige inte har erkänt ockupationen. Det är bra. Men varför nämns inte den israeliska ockupationen i strategin? Ockupationen är det största hindret för fred, frihet, ökad demokrati och hållbar ekonomisk utveckling i Palestina. Det går inte att tala om företagsamhet, handel och utveckling utan att ha ockupationen i centrum. Ockupationen hindrar varje dag ekonomisk utveckling i Palestina.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När jag besökte Palestina för några år sedan träffade jag en ölbryggare som berättade att han var tvungen att lasta om varenda öllåda gång på gång från en lastbil till en annan för att komma förbi olika hinder och vägspärrar. Det var naturligtvis oerhört dyrt. Det är bara ett konkret exempel av många.
Att främja ekonomisk utveckling på Västbanken är viktigt, men det måste kopplas till ansvarskrävande och att motverka de konkreta dagliga konsekvenserna av ockupationen, till exempel att människor hindras från att nå sin mark, sin skola eller sin näringsverksamhet. Om strategin inte kan benämna ockupationen landar man helt fel i arbetet. Varför nämns inte den grundläggande orsaken till konflikten i strategin? Jag vill ha svar på den frågan.
Den nya strategin lägger stort fokus på ekonomisk utveckling och hälsa tillsammans med mänskliga rättigheter och ansvarsutkrävande. I detta uppstår ett annat problem eftersom det är en ockupationsmakt som bär ansvar för den civila befolkningens grundläggande behov, inte utländskt bistånd.
Sveriges bistånd ska bidra till fred och frihet och inte riskera att täcka Israels kostnader för ockupationen. Det svenska stödet borde fokusera på att främja demokratisk utveckling, få slut på ockupationen och de illegala bosättningarna och främja en tvåstatslösning. Varför har ni då dragit in stödet till UNRWA och rättighetsorganisationer i Palestina och Israel som jobbar för en sådan utveckling? På vilket sätt kan statsrådet och Sveriges regering garantera att svenskt bistånd inte används för att täcka kostnader som egentligen ligger på den israeliska ockupationsmakten?
Anf. 100 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Regeringens regionala MENA-strategi från i våras har inneburit en ny inriktning för det svenska utvecklingssamarbetet med regionen. Det är ett bistånd som är bättre anpassat för att mobilisera den potential för stigande välstånd som samspelet mellan marknadsekonomisk utveckling, handel, stärkta institutioner samt främjande av mänskliga rättigheter innebär.
För Palestinabiståndet är det övergripande målet att bidra till en fredlig utveckling genom att främja de långsiktiga förutsättningarna för en framförhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. I det här ingår såväl att främja de reformer som behövs för demokrati, god samhällsstyrning och ekonomisk utveckling som att stödja verksamheter för att hantera växande hälsoutmaningar, inte minst i krigets spår, och stärka det civila samhället i Palestina.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Palestina stöder även program och organisationer som bidrar till en internationell civil närvaro på Västbanken i syfte att främja stabilisering och deeskalering. Därutöver är Sverige en stor kärnstödsgivare till flera internationella organisationer, exempelvis FN:s kontor för mänskliga rättigheter, som regelbundet rapporterar om situationen för de mänskliga rättigheterna i Palestina, inklusive i relation till den israeliska ockupationen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den svenska civila närvaron är EU:s krishanteringsinsats, som stöder uppbyggandet av en fungerande rättskedja och poliskår i Palestina. Den finansieras också med biståndsmedel. Vi vill understödja palestinsk ekonomisk utveckling, stärka demokratin och bidra till byggandet av de institutioner som krävs för att skapa långsiktig tillväxt, sysselsättning och handel. Det är förstås centralt att den palestinska myndigheten förmår genomföra de viktiga ekonomiska och politiska reformer som man har utlovat.
Den nya strategin är samtidigt tydlig med att den israelisk-palestinska konflikten är ett avgörande hinder för utveckling i regionen och har därför som övergripande inriktning att främja en förhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten.
Den israeliska ockupationen är en del av konflikten. En tvåstatslösning syftar till fred, inklusive ett slut på ockupationen. Regeringen är tydlig med denna ståndpunkt, och i utrikesdeklarationen nämns bland annat att Israel måste ta itu med det oacceptabla bosättarvåldet på Västbanken och upphöra med expansionen av nya bosättningar. Detta har både jag och utrikesministern framfört till våra israeliska motsvarigheter vid ett flertal tillfällen, och vi tar upp det i multilaterala forum, både gemensamt med EU och i egen nationell kapacitet.
Regeringen är övertygad om att en framförhandlad tvåstatslösning där israeler och palestinier lever sida vid sida är den enda hållbara vägen till långsiktig fred och i förlängningen även till bättre ekonomisk utveckling för hela regionen.
Anf. 101 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Jag tackar för ytterligare svar.
Det är bra att ministern står upp för tvåstatslösningen. Men ministern förklarar fortfarande inte varför den israeliska ockupationen inte nämns i strategin. Den är ju helt avgörande. Ockupationen hindrar all ekonomisk utveckling för Palestina. Det finns många exempel på det. Restriktioner och indragna arbetstillstånd har lett till att nära en halv miljon arbetstillfällen har förlorats i den palestinska ekonomin sedan den 7 oktober 2023.
En annan avgörande faktor är de illegala bosättarna, som ofta etablerar sig på strategiska platser där de hindrar palestinskt liv, jordbruk och boskapsskötsel. Följeslagarprogrammet rapporterar om familjer som på grund av bosättarvåld och trakasserier inte längre kan ta ut sina djur på bete. I stället måste de hålla djuren i hägn och köpa in foder, vilket gör att de går med förlust och att det blir mycket dyrare.
Bosättarnas agerande är inte bara en fråga om våld utan också ett hinder för en framtida fredslösning och för ekonomisk utveckling här och nu. En förutsättning för all utveckling på Västbanken och i Gaza är att ockupationen upphör. Den israeliska ockupationen är den grundläggande orsaken.
I biståndsstrategin betonas att den bilaterala verksamheten i Palestina ska syfta till en demokratisk utveckling och en framförhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. Det är bra. Därför är det svårbegripligt att man tar bort stödet till organisationer som jobbar just för en sådan utveckling.
UNRWA är helt centralt i detta arbete. UNRWA har sedan 1949 FN:s mandat att bistå palestinska flyktingar i hela regionen. Ingen annan organisation har mandat eller kapacitet att ersätta UNRWA, som har en infrastruktur för utbildning, hälsovård och humanitärt bistånd som är anpassad till de palestinska flyktingarnas behov. Sverige bör med omedelbar verkan återuppta stödet till UNRWA.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sveriges regering har dessutom dragit in stödet till en rad viktiga rättighetsorganisationer i Palestina och Israel. Det riskerar att slå undan benen för arbetet med mänskliga rättigheter och internationell rätt.
Att dra in bistånd till rättighetsorganisationer, så som nu sker, är kontraproduktivt och strider mot både ambitionerna i regeringens reformagenda och den aktuella biståndsstrategin. I biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika går det till exempel att läsa att Sidas verksamhet ska bidra till stärkt kapacitet hos människorättsförsvarare, civilsamhälle och medier i syfte att främja demokratisk utveckling samt ökad respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.
Ekumeniska följeslagarprogrammet är ett program under Kyrkornas världsråd som har förlorat sitt stöd. De har funnits på plats i över 20 år med sina internationella observatörer från hela världen som kommer till Västbanken för att skydda civilbefolkningen, dämpa våldet, dokumentera människorättsöverträdelser och visa stöd för palestinska och israeliska organisationer och individer som arbetar för en fredlig lösning av konflikten. Följeslagare har bland annat vandrat med palestinska skolelever förbi militära vägspärrar på väg till skolan.
Sida har även dragit in stödet till åtta palestinska och israeliska rättighetsorganisationer som jobbar för demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, en tvåstatslösning och en fredlig utveckling. Det är bland annat organisationerna B’Tselem, Al-Haq, Al Mezan Center for Human Rights, Palestinian Centre for Human Rights med flera.
Mot vilken bakgrund har statsrådet och regeringen beslutat om slopat stöd till de här rättighetsorganisationerna? Regeringens reformagenda lyfter ju fram stark kapacitet för god samhällsstyrning, demokrati och rättsstatens principer samt ansvarsutkrävande och främjande av en tvåstatslösning i enlighet med folkrätten, precis det arbete som de organisationerna står för. Det är svårt att förstå.
Anf. 102 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Stödet till UNRWA var på 400 miljoner kronor. Att vi nu har valt att kanalisera stödet till andra organisationer är ett resultat av Israels mycket olyckliga beslut, som försvårar och kanske till och med omöjliggör UNRWA:s verksamhet. Vi vill ju inte att våra pengar ska bli fast på något bankkonto, utan de ska ut i fält. Därför bestämde sig regeringen också för att dubblera det tidigare stödet på 400 miljoner kronor. Det uppgår nu till totalt 800 miljoner kronor.
Sverige står alltid upp för folkrätten, som är en hörnsten i vår utrikespolitik. Sverige och EU har konsekvent uppmanat alla parter att följa den internationella humanitära rätten och att målet måste vara en tvåstatslösning. Det kommer regeringen att fortsätta med. För regeringen är det centralt att Sverige gör vad vi kan för att humanitära aktörer ska kunna leverera nödhjälp i stor skala till den utsatta civilbefolkningen.
Det innebär både att fortsätta ställa tydliga krav på obehindrat humanitärt tillträde och att tillse att våra humanitära partner har resurser för att snabbt utöka responsen och upprätthålla hjälpen över tid. Därför beslutade regeringen i december att avsätta 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen. I mars gjordes en första utbetalning om 300 miljoner kronor för att stötta bland annat insatser för hälso- och sjukvård, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, livsmedelsdistribution samt skydd och nödbostäder i Palestina.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Parallellt med de utvecklingspolitiska och humanitära insatserna behövs ett brett politiskt arbete som kan leda till en genuin fredsprocess, bland annat genom att hantera konfliktens underliggande orsaker och bidra till ett ökat förtroende mellan israeler och palestinier.
Samtliga palestinska grupper som vill spela en roll i ett framtida styre i Palestina måste, som den palestinska myndigheten har gjort, ta avstånd från våld och terrorism, erkänna Israels rätt att existera och hålla fast vid de avtal som den palestinska sidan ingått med Israel.
Israel måste å sin sida stå fast vid tvåstatslösningen och upphöra med bosättningspolitiken, som strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Vi förväntar oss att både Israel och Palestina lever upp till sina internationella åtaganden och ingångna överenskommelser.
Israels agerande på ockuperat område måste ske i enlighet med den internationella humanitära rätten. Det åligger även Israel som ockupationsmakt att sörja för befolkningens humanitära behov. Om försörjningen är otillräcklig ska ockupationsmakten tillse att tillträde ges för hjälp från annat håll. Vi tillsammans med EU uppmanar Israel att fullgöra sina skyldigheter, säkerställa skyddet av alla civila och obehindrat humanitärt tillträde samt tillåta att fördrivna personer kan säkert återvända till sina hem.
Det är centralt att Israel säkerställer att all maktutövning på ockuperat område är i enlighet med folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten.
Anf. 103 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Det är en missuppfattning att pengarna till UNRWA skulle fasta på några bankkonton. Det stämmer inte. Jag träffade representanter för UNRWA i början av veckan, och de kunde bekräfta att pengarna når ut. Regeringen måste tänka om och återuppta det ovärderliga stödet till FN-organet UNRWA. Ingen annan organisation har mandat eller kapacitet att ersätta UNRWA. De är helt oumbärliga.
Återuppta också stödet till palestinska och israeliska rättighetsorganisationer som jobbar för fred, frihet, mänskliga rättigheter och demokrati! Och återuppta stödet till det viktiga Ekumeniska följeslagarprogrammet! Se till att revidera strategin, och skriv in att den israeliska ockupationen är det enskilt största hindret för fred, frihet, ökad demokrati och hållbar ekonomisk utveckling i Palestina!
Men för att få en lösning på den långvariga konflikten måste först och främst en permanent vapenvila komma till stånd. Dessutom måste ockupationen av Palestina upphöra, de illegala bosättningarna dras tillbaka och Israels aggression upphöra helt.
Det är uppenbart att det inte räcker med ord för att få Israels regering att lyssna. Omvärlden måste sätta press på Israel genom sanktioner. Här skulle Sverige kunna spela en viktig roll, om den politiska viljan fanns.
Anf. 104 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Eftersom den nya MENA-strategin delvis innehåller nya mål för utvecklingssamarbetet med Palestina har Sida behövt fasa ut vissa stöd för att skapa utrymme för nya insatser i linje med de nya strategimålen. Vi vill se ett ökat fokus på stöd till reformer för tillväxt och företagande som kan lyfta det palestinska folket ur fattigdom och leverera ett växande välstånd till hela regionen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill samtidigt betona att Sverige även med de här omprioriteringarna fortsatt är en givare till det israeliska och palestinska civilsamhället även under den nya strategin. Israeler och palestinier förtjänar att leva i fred och säkerhet och har lika rätt att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Detta är en central fråga som regeringen kommer att fortsätta att engagera sig i tillsammans med EU, FN och regionala aktörer. Vi kommer fortsatt att ha ett mycket omfattande finansiellt och ekonomiskt stöd till många organisationer som arbetar för just det här.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.