Bisfenol A
Interpellation 2013/14:532 av Matilda Ernkrans (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2014-05-28
- Överlämnad:
- 2014-05-30
- Anmäld:
- 2014-06-02
- Sista svarsdatum:
- 2014-06-16
- Besvarad:
- 2014-06-25
Interpellationen
till Miljöminister Lena Ek (C)
Turerna hur vi ska ha det med det hormonstörande ämnet bisfenol A i Sverige är minst sagt förvirrande. Först meddelar miljöministern i en debattartikel i Svenska Dagbladet att ämnet ska förbjudas i Sverige.
Sedan kommer regeringens kemikalieproposition där tankarna om ett nationellt förbud i syfte att driva på EU tonas ned. Å ena sidan skriver regeringen att förbud i EU är nödvändiga och att regeringen ska verka för tuffare regleringar av hormonstörande ämnen i EU. Regeringen skriver också att nationella förbud kan leda till åtgärder på EU-nivå.
Men regeringen gör också klart att en del förutsättningar måste uppfyllas för att ett sådant nationellt förbud ska vara möjligt. Enligt propositionen kan ett nationellt förbud övervägas
- i undantagsfall
- med hänsyn till effekter för företagens konkurrenskraft
- med hänsyn till den inre marknadens funktion
- om det är proportionellt
- om det endast är på icke-harmoniserade områden
- bara när det behövs för att skydda människors hälsa och miljö.
Min fråga till Lena Ek är:
I vilka fall kan miljöministern se att de krav som anges i propositionen och som redovisats ovan kan uppfyllas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:532
Webb-tv: Bisfenol A
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 174 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat mig i vilka fall jag kan se att de krav som anges i propositionen i fråga om införandet av nationella förbud på kemikalieområdet kan uppfyllas. Frågan handlar mer specifikt om förutsättningarna för att införa ett nationellt förbud mot bisfenol A.
Frågan om begränsningar av bruket av bisfenol A i Sverige har varit uppe i kammaren flera gånger under riksmötet, bland annat i samband med riksdagens behandling av den nya kemikaliepropositionen den 26 mars i år och i interpellationer och skriftliga frågor.
De förutsättningar som interpellanten själv nämner är alla viktiga faktorer som det måste tas hänsyn till. Kemikaliereglerna är i hög grad harmoniserade inom EU, vilket innebär att utrymmet för nationella särregler är begränsat. Detta betyder att Sverige behöver verka inom EU i första hand för att vidareutveckla lagstiftningen inom området, vilket också är mest effektivt för att åstadkomma en riskminskning. I undantagsfall kan Sverige ha anledning att överväga nationell lagstiftning inom det icke-harmoniserade området för att skydda människors hälsa eller miljön, vilket kan fungera som en hävstång och följas av reglering på EU-nivå eller globalt. Det finns flera exempel där Sverige har infört nationella förbud eller andra regleringar för ämnen och användningsområden och som senare har följts av en EU-reglering eller en reglering på global nivå.
Regeringen delar inte alltid kommissionens bedömning av den harmoniserande verkan av vissa regler, och det har vi varit mycket tydliga med mot kommissionen.
Jag vill också klargöra att det under tiden mellan debattartikeln i Svenska Dagbladet och regeringens proposition
På väg mot en giftfri vardag - plattform för kemikaliepolitiken
kom ett förhandsavgörande i EU-domstolen som begränsar EU:s medlemsstaters handlingsutrymme när det gäller att nationellt reglera användningen av farliga ämnen.
När det gäller användning av bisfenol A är vår preliminära bedömning att det på basis av vetenskaplig grund finns ett visst utrymme för nationella begränsningar. En sådan skulle kunna vara ett förbud mot användning av bisfenol A i tvåkomponentsepoxi vid relining av dricksvattenrör, i enlighet med Kemikalieinspektionens förslag. Först efter att ha inhämtat remissinstansernas synpunkter kan dock regeringen ta slutlig ställning till om det är önskvärt och lämpligt att gå vidare med ett nationellt förbud, på sedvanligt sätt.
Det var också mot bakgrund av de komplexa förutsättningar vi har för nationell reglering som jag tog initiativ till regeringens beslut att tillsätta en särskild utredare med uppdraget att kartlägga förekomsten av bisfenol A i varor och att ge förslag på åtgärder för att minska exponeringen för bisfenol A, särskilt för barn, ungdomar och kvinnor i fertil ålder. Jag ser fram emot ett gediget underlag från utredaren före årsskiftet, som gör att vi kan gå vidare med denna fråga.
Anf. 175 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! I denna ganska sena timma vill jag ta tillfället i akt att här i riksdagens kammare försöka förstå lite mer vad det här kan handla om och att gå lite djupare in på vad det är som egentligen händer på Regeringskansliet under den nuvarande regeringen, den regeringskonstellation som vi har haft de senaste åtta åren i Sverige.
Vad är det som gör att det inte blir aktiva åtgärder som på riktigt hade kunnat betyda färre farliga kemikalier i vår vardag? Det handlar om ett förbud mot bisfenol A i livsmedelsförpackningar som kommer i kontakt med mat. Det finns ju en majoritet för det i riksdagens kammare. Vad är det som gör att förslag om en sådan aktiv åtgärd, som på riktigt plockar bort hormonstörande ämnen från vår vardag, inte kommer fram?
Ministern säger att bisfenol A har varit uppe vid flera tillfällen det senaste året. Jag kan berätta för miljöministern att engagemanget när det gäller att förbjuda och plocka bort det hormonstörande ämnet bisfenol A går mycket längre tillbaka i tiden.
Jag själv kunde konstatera att en av de första miljödebatter som jag hade i Sveriges riksdag, som ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, hade jag i december 2010. Då sade jag: Vi har länge påtalat att det behövs ett förbud mot bisfenol A i nappflaskor och andra livsmedelsförpackningar som har direktkontakt med mat. Då hade jag tagit över stafettpinnen från andra socialdemokrater som tidigare hade drivit den här frågan. Det här var i december 2010.
Frågan har alltså inte bara varit uppe ett antal gånger det senaste året, utan den har varit uppe i ganska många år, under nästan alla år som den nuvarande regeringen har haft makten i Sverige.
Och turerna om hur vi ska ha det med det hormonstörande ämnet bisfenol A i Sverige är minst sagt förvirrande. Först meddelade miljöministern i en debattartikel i Svenska Dagbladet att ämnet ska förbjudas i Sverige. Sedan kom regeringens kemikalieproposition, där tankarna om ett nationellt förbud i syfte att driva på i EU hade tonats ned.
Regeringen säger att förbud i EU är nödvändiga, och regeringen ska driva på för tuffare regleringar när det gäller hormonstörande ämnen i EU. Man skriver också att nationella förbud kan leda till åtgärder på EU-nivå. Men man bestämmer sig inte för att till Sveriges riksdag faktiskt lägga fram förslag om en åtgärd: att man ska förbjuda bisfenol A i livsmedelsförpackningar som kommer i kontakt med mat - då inkluderar vi också vattenrör. Man bestämmer sig för att inte lägga fram det förslaget till Sveriges riksdag, trots att vi vet att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som är för att man ska förbjuda bisfenol A.
Däremot har man en lång uppräkning i fråga om när man ska kunna överväga ett nationellt förbud: i undantagsfall, med hänsyn till effekter för företagens konkurrenskraft, med hänsyn till den inre marknadens funktion, när det är proportionellt, om det endast är på icke-harmoniserade områden och bara om det behövs för att skydda människors hälsa och miljö.
I vilka fall kan miljöministern se att de krav som hon själv har angett i sin egen proposition, och som jag redovisar här, uppfylls?
Anf. 176 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Ärade ledamöter! När det gäller kemikalier och farliga ämnen är det nog så att Matilda Ernkrans inte ska lägga den mesta tiden på kremlologi över vad som händer i Regeringskansliet utan på vad som händer i EU-kommissionen.
Jag har som EU-parlamentariker diskuterat frågan om bisfenol i flera år. Jag var med och såg till att vi drev igenom det europeiska förbudet mot bisfenol A i nappflaskor och nappar. Det gynnar inte bara svenska barn, utan barn i hela Europa.
Sverige har också sedan ett par år ett förbud mot bisfenol A i barnmatsburklock, och vi har nu på remiss ett material om bisfenol i reliningprodukter för vattenledningsrör - det är alltså när man lägger plast inuti rören i stället för att byta ut dem när man ska renovera.
Problemet är, när det handlar om de här frågorna, att området är harmoniserat och att vi har oerhört svårt att få EU att gå vidare. European Food Safety Authority, Efsa, den europeiska matsäkerhetsmyndigheten, har väldigt mycket industriintressen i sig. I kommissionen är man inte överens. EU-domstolen har i ett uttalande med rättslig kraft påpekat att Finland inte får gå före. Danmark har varit tvunget att dra tillbaka en större reform på det här området, och vi har uppenbara problem med att få svenska beslut notifierade, vilket innebär att vi på flera områden nu går emot kommissionen på ett väldigt tydligt sätt och tar striden just för att kunna göra de här sakerna. Det här är krångligt att förklara, men det måste gå, för det är där vi måste ta den stora striden när det gäller bisfenolerna.
Anf. 177 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Att den nuvarande regeringen i den konstellation av partier som har varit de senaste åtta åren i Sverige har sett problem och lagt fram otaliga resonemang om krånglet när det gäller att på riktigt plocka bort det hormonstörande ämnet bisfenol A från vår vardag vet vi. Det har vi hört under åtta års tid. Det har varit nya förklaringar och nya bedyranden varje gång vi har debatterat och lyft fram denna fråga.
Som jag sade är bisfenol A ett hormonstörande ämne. Det har visat sig att det i mycket små doser kan ge effekt på hälsan. Det var därför den europeiska myndigheten Efsa sänkte gränsvärdet från 50 mikrogram per kilo kroppsvikt till 5 mikrogram - alltså en mycket kraftig skärpning.
Detta vill jag speciellt rikta till medlemmarna i den regering vi har nu som är moderater och som har varit väldigt glada och tyckt att Efsa har blåst faran över: Det har de verkligen inte gjort. De har skärpt gränsvärdet från 50 till 5.
Bisfenol A påverkar människors hormonproduktion, och det är ganska enkel kemi. Det liknar det kvinnliga könshormonet och kan därför ta dess plats. Speciellt barn och foster är känsliga. Då räcker det inte att förbjuda bisfenol A i nappflaskor eller barnmatslock - det finns ju i tusentals andra matförpackningar och i vatten där vattenledningarna har "relinats". Detta är anledningen till att vi länge har drivit att bisfenol A ska förbjudas i alla förpackningar som kommer i kontakt med mat.
Självklart kan detta vara kontroversiellt i EU eftersom vi har en gemensam politik och gemensamma regler. Men vi menar att det är viktigt att vi ansluter oss till de länder som också vill förbjuda, för att öka trycket på kommissionen att ta fram ett förslag som gäller hela EU.
Det jag gärna skulle vilja ha några ord och kommentarer om är det jag inledde med: Vad är det egentligen som händer på Regeringskansliet? Centerpartisten Lena Ek gick som sagt ut på Svenska Dagbladets debattsida och sade att man vill ha ett förbud, och sedan kom miljöminister Lena Ek med en kemikalieproposition från den nuvarande regeringen där man aktivt väljer att
inte
gå fram med ett förbud mot bisfenol A.
Vad är det egentligen som händer där inne på Regeringskansliet? Vad är det som gör att aktiva åtgärder som på riktigt hade kunnat betyda mindre kemikalier i vår vardag och som vi vet att det finns en majoritet i kammaren för att förbjuda inte kommer fram? Det är ju inte så att minoritetsregeringen behöver vara orolig för att inte få igenom sin politik. Den hade fått igenom sin politik - det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att förbjuda bisfenol A. Vad är anledningen till att dessa förslag inte kommer fram?
Jag vill gärna ge Lena Ek möjligheten att svara på den frågan.
Anf. 178 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Det blir lite parodiskt att ha en sådan här interpellationsdebatt när man tänker bort hela det europeiska systemet på ett område som är harmoniserat. Det ger oss möjligheter men begränsar också vad vi kan göra. Jag har försökt att förklara detta många gånger - möjligen är pedagogiken inte hundraprocentig.
Vi kan konstatera att Frankrikes bisfenolförslag ligger på is och att Danmark fick dra tillbaka sitt förslag för att de insåg att de skulle få backning på det. Vi samarbetar mycket och testar olika arbetsmetoder. Från svensk sida har vi valt att gå fram med olika produktgrupper där just bisfenol A används mest och där det finns störst fara. Vi försöker hitta en vetenskaplig dokumentation i dossiererna som gör att våra förslag håller vid en EU-prövning så att vi inte ska behöva göra som Danmark och Frankrike har tvingats göra.
Förutom bisfenol försöker vi titta lite bredare på hormonstörande ämnen. Där har vi krävt att kommissionen ska gå vidare med en EU-strategi och att det här ska förstärkas och komma in i Reach. Vi ser till att vi lägger in hormonstörande ämnen i dossiererna till Europeiska kemikaliemyndigheten så att vi på det viset minskar antalet sådana ämnen.
Vi har startat en diskussion om att man ska kunna förbjuda dessa ämnen gruppvis eftersom vi ser att när lagstiftarna förbjuder bisfenol A ändrar industrin den kemiska sammansättningen hos en molekyl. Jag brukar säga att det blir ett långt bisfenolalfabete - man är väl framme vid bisfenol S nu. Vi ska alltså kunna hantera denna fråga i Europas harmoniserade lagstiftning genom grupphantering av ämnen.
När det gäller områden som är harmoniserade hjälper det inte att det finns fler partier i Sveriges riksdag. Det som det handlar om är hur vi får igenom dessa förbud på europeisk nivå. De stora övergripande sakerna kommer först. I steg två handlar det om hur vi får enskilda nationella förbud godkända så att vi inte hamnar i samma situation som Danmark och Frankrike. Det är vad det är frågan om. Det handlar om arbetssättet i Bryssel. Där vågar jag påstå att vi är oerhört aktiva.
Det sista exemplet på att vi verkligen tar detta på allvar är att vi inte kommer vidare förrän vi har vetenskapliga kriterier när det gäller biocidförordningen. Det påverkar hur vi kan arbeta för att förbättra kemikalieregleringen - Reach - inom EU. Om kommissionen inte lägger fram de vetenskapliga kriterier som behövs enligt reglerna kan vi inte gå vidare med vare sig nationella förslag eller EU-förslag. Där är vi stoppade just nu på grund av att kommissionen har satt en propp i dörren.
Det innebär att vi har bestämt oss för att stämma kommissionen för passivitet, just för att komma vidare både med europeiska förbättringar och nationella förslag. Det är vad det handlar om. Det kan jag gärna försöka förklara en gång till om det behövs.
Anf. 179 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Det är miljöministern, inte jag, som har problem med trovärdigheten när det gäller kemikaliefrågorna. Detta gäller den nuvarande regeringen och miljöministern själv.
För det kan ju inte vara så att det är okej för miljöministern och centerpartisten Lena Ek att hävda att det ska vara ett nationellt förbud mot bisfenol A i den harmoniserade EU-kemikaliepolitiken. Miljöministern och centerpartisten Lena Ek har ju hävdat att det skulle vara ett nationellt förbud mot bisfenol A. Sedan hanterades frågan av den nuvarande regeringen i Regeringskansliet, och ut kom en kemikalieproposition där samma miljöminister säger att det nu inte är aktuellt med ett förbud.
Jag hade hoppats få en liten hint om detta. Vad är det som händer på Regeringskansliet när man som miljöminister, trots att det faktiskt är möjligt att lägga fram en aktiv åtgärd på riksdagens bord som på riktigt plockar bort ett hormonstörande ämnen från vår vardag, väljer att låta bli?
Det är inte jag som har problem med trovärdigheten i den här frågan. Det är miljöministern och den nuvarande regeringen. Om ministern inte vill svara på de frågorna får hon gärna svara på min inledande fråga i interpellationsdebatten: Finns det några fall där miljöministern gör bedömningen att man kan uppfylla alla de om och men som hon redovisar i propositionen och där man skulle kunna gå före med nationella förbud?
Anf. 180 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Den kemikalieproposition som alliansregeringen har lagt innebär en helt ny, mycket tuffare kemikaliepolitik där vi anvisar arbetssätt både för att gå vidare med strategin för en giftfri vardag med särskilt fokus på barn, där Kemikalieinspektionen precis häromdagen har lagt fram handlingsplanen för de närmaste sex åren, där vi redovisar hur vi ska hantera och försöka åtgärda bristerna i den europeiska kemikalielagstiftningen och där vi redovisar att vi kan, vill och ska gå före med nationella förbud där det behövs. Det är bara att läsa propositionen, för dem som är intresserade.
Sedan kan man titta på hur man åtgärdar enskilda frågor. Ingen kan resonera bort - och alla partier måste ta hänsyn till - den europeiska regleringen på ett harmoniserat område. Det innebär att man ibland inte kan och inte får godkänt för nationella ambitioner. Det innebär inte att man inte testar. Det innebär inte att man inte försöker. Men det innebär att det tar tid. Det är något som vi var medvetna om när vi röstade för den europeiska kemikalieregleringen.
Det finns i dagsläget bara ett land i Europa som lägger in fler dossierer till den europeiska kemikaliemyndigheten. Sverige är det land som har gått före när det gäller att få fram regler för hormonstörande kemikalier och grupphantering, som stämmer kommissionen och har nationella förbud på plats som vi har lyckats lotsa igenom lagstiftningen. Det är unikt i den europeiska kemikaliepolitiken.
