Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Bioenergi till biogas

Interpellation 2007/08:154 av Vestlund, Börje (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-11-14
Inlämnad
2007-11-14
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-11-20
Sista svarsdatum
2007-11-28
Besvarad
2007-12-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 november

Interpellation

2007/08:154 Bioenergi till biogas

av Börje Vestlund (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

I årets budgetprocess har den borgerliga regeringen samt alla oppositionspartier deklarerat en positiv syn på att få fram mer bioenergi. Alla är överens om att det är viktigt att andelen biogas ökar för att motverka växthuseffekten.

Då är det märkligt att läsa i Svenska Dagbladet hur denna fråga hanteras av Stockholms stad. Här eldas stora mängder bioenergi upp i stället för att omvandlas till biogas som fordonsbränsle. Samtidigt räcker inte biogasen till för de förutseende bilister som investerat i miljövänliga fordon. Några dagar senare redovisar samma tidning att biogas bränns upp på samma sätt i flera andra kommuner.

Det är beklagligt att möjligheten att omvandla bioenergi till biogas, som går att använda till fordonsbränsle, förkastas som det görs i dag.

Därför frågar jag ministern vilka åtgärder hon avser att initiera i syfte att mer bioenergi omvandlas till biogas som fordonsbränsle.

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:154, Bioenergi till biogas

Interpellationsdebatt 2007/08:154

Webb-tv: Bioenergi till biogas

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Alf Eriksson har frågat mig om jag avser att agera för att biogas, oavsett transportsätt, även framöver ska vara skattegynnad, och Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att initiera i syfte att mer bioenergi omvandlas till biogas som fordonsbränsle. Alf Eriksson har även frågat miljöministern på vilket sätt han avser att säkerställa att biogasutbyggnaden kan fortsätta även framöver. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara även på den senare frågan. Eftersom frågorna avser delvis överlappande aspekter på hur regeringen främjar användningen av biogas väljer jag att besvara frågorna samlat. Användning av biogas som drivmedel är mest fördelaktigt för flottor av fordon som används inom tätorter såsom kollektivtrafik, distributionsfordon och taxi. Börje Vestlunds fråga antyder att all biogas som inte används som fordonsbränsle förslösas. Tvärtom kan kombinerad el- och värmeproduktion i effektiva kraftvärmeverk vara ett mycket effektivt sätt att använda biogas genom att gasformiga bränslen ger ett högt elutbyte. Under den senaste tiden har produktionen av biogas ökat mycket snabbt. Naturvårdsverkets sammanställning av vad som beräknas uppnås genom åtgärder inom Klimatinvesteringsprogrammet, Klimp, antyder minst ca 1 terawattimme ökad produktion bara på ett par år. Biogasen får i övrigt stöd i form av elcertifikat vid produktion av elenergi samt ges stöd i form av olika miljöbilsstöd. Specifikt stöds utbyggnad av distribution av biogas genom ett investeringsbidrag. Sammantaget innebär dessa åtgärder att biogasen ges möjligheter att fortsatt utvecklas parallellt med ökad användning av andra biodrivmedel. Vad gäller nya initiativ har utredningen om jordbrukets roll som bioenergiproducent (SOU 2007:36) föreslagit att ett investeringsstöd lämnas inom ramen för landsbygdsprogrammet för att främja framställning av gödselbaserad biogas. En ökad produktion kan enligt utredningen sänka produktionskostnaderna. Utredningen menar att en satsning på gårdsbaserad biogasproduktion är fördelaktig då det ger ett mycket rent biobränsle och samtidigt kan minska utsläppen av metan ur stallgödseln. Utredningens förslag har remissbehandlats och förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Beträffande beskattning av biogas som distribueras blandad med naturgas har jag redan agerat för att underlätta distributionen av biogas i naturgasnätet. Skattesystemet ska inte missgynna utvecklingen av biogasen som energibärare eller motverka att det befintliga naturgasnätet används på ett effektivt sätt i denna utveckling. Energimarknadsinspektionen fick i mars i år uppdraget att, i samråd med Skatteverket, lämna förslag till regelförändringar som innebär att skattefriheten för biogas kan följa gasen till slutkonsumenten. Jag räknar därför med att myndigheterna ska föreslå en ändring som underlättar samdistribution.
Börje Vestlund (S)
Anf. 2 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, även om statsrådet som vanligt helst vill vara ignorant och demagogisk i stället för att försöka föra ett samtal om så viktiga problem som hur vi ska få fram våra framtida fordonsbränslen och hur vi ska arbeta för att få tillgång till dessa och få en infrastruktur för det. Det är det min interpellation handlar om. Jag tycker att det här är mycket tråkigt, näringsministern. Min fråga gällde det som handlade om Stockholmsområdet och det jag läste om det. Jag blev som stockholmare naturligtvis upprörd över att man eldar upp en stor del av rötgasen från bland annat reningsverket i Henriksdalsberget. Jag har själv sett den där lågan vid många tillfällen eftersom jag har haft en av mina anhöriga just på Henriksdalsberget. I stället borde man omvandla detta till biogas och sälja den till taxi, som har stora problem att få tillgång till biogas. Jag misstänker, herr talman, att detta från början var ett enskilt Stockholmsproblem. Därför avstod jag från att lämna in interpellationen under en tid. Men nu har Svenska Dagbladet - alltså inte bara Börje Vestlund - antytt att man förslösar biogasen. I sin undersökning konstaterade tidningen att detta sker lite varstans i landet. Man visade en lista på var detta görs. Låt mig också inledningsvis påpeka att miljöborgarrådet i Stockholm delvis har bekräftat, delvis också besvarat, den fråga som jag har ställt till näringsministern. Ändå kvarstår faktum. Detta gäller inte bara Stockholm, utan det är i fler delar av vårt land som detta är ett problem. När jag har haft kontakt med taxi och Stockholms lokaltrafik har de varit bekymrade över leveranssäkerheten för biogas. Särskilt för taxi är bekymret stort. Man är hänvisad till vanliga bensinmackar, där biogasen ofta är slut. Man vittnar också om att taxiägare säger att det sämsta de har gjort är att köpa en biogastaxi. Infrastrukturen finns inte där. De är ytterst tveksamma till att i framtiden köpa nya fordon för biogas. Jag tycker att det här är tråkigt. Arbetet för att öka användningen av förnybara bränslen har pågått under ett antal år. Det är därför så underligt att regeringen i varje fall när det gäller fordonsbränsle har en sådan passiv politik. Näringsministern nöjer sig i sitt svar med att säga att hon anser att fordonsflottor för taxi, kollektivtrafik och distributionstrafik är särskilt lämpade för just biogas. Jag håller inte med i den delen. Jag tror nämligen att biogas kan användas i betydligt större delar av vår fordonsflotta än bara de här tre områdena, och jag tror att flera är överens med mig om det. Svaret är passivt, och det tyder på att det här är en regering som hellre pratar än gör saker. Det visar man tydligt i svaret. Precis som näringsministern säger är det naturligtvis positivt att man kan använda gas på ett effektivt sätt i kraftvärmeverken. Men problemet med växthusgaser är störst i transportsektorn. Det är också därför svaret förvånar mig lite grann. När näringsministern inte ser problemet med att man eldar upp gas som kan användas som fordonsgas måste jag i ärlighetens namn säga att jag tycker att det är en svag energipolitik. Man pratar och pratar men har inte några konkreta förslag.
Alf Eriksson (S)
Anf. 3 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Tack, näringsministern, för svaret! Förnybar gas, eller biogas som den kallas, ser jag som ett viktigt miljövänligt bränsle för framtiden. Det är ett bränsle som i dag används på många platser i vårt land och som kan utvecklas mycket mer. Nästan hälften av det Klimpstöd - klimatinvesteringsstöd - som beviljas går numera till biogasprojekt. Det är företag som står för en allt större del av ansökningarna. Projekten genomförs över hela landet och kommer att minska de svenska utsläppen av växthusgaser med 310 000 ton per år. Det är mer än utsläppen från 100 000 personbilar. Jag var för några veckor sedan i Ukraina tillsammans med ett femtontal svenska bioenergiföretag. Vi kunde konstatera att vi i många fall är världsledande när det gäller teknik för att framställa förnybar energi. Det är vi därför att vi har ställt krav på utsläppsminskningar i tillståndsprövningen. Vi har använt och använder ekonomiska styrmedel. Och vi ger, i varje fall än så länge, investeringsstöd för att testa den nya tekniken i full skala. Med detta i bagaget kan vi åka runt i världen och berätta att det går att förena en bättre miljö med ökad tillväxt. Vi har produkter och tjänster som vi kan sälja för att göra klimatet bättre. Detta kan vi göra i dag. Men hur blir det i framtiden om vi skulle tappa försprånget? Det ska vi inte. Vi måste alltså våga gå före. Ni fyra partiledare sade i DN i förra veckan: Vi har gjort vårt. Nu är det andra som ska göra sitt. Om man säger så tappar man hela denna exempelflora när det gäller att gå före. Detta var bakgrunden till min interpellation. Jag kan konstatera att näringsministern hyllar klimatinvesteringsprogrammet i sitt svar. Det har gjort väldigt stor nytta. Men hur blir det i framtiden? Det enda som var tydligt i förra veckans partiledarartikel var att klimatinvesteringsprogrammet ska bort från 2009. Min fråga till ministern kvarstår: Blir det något investeringsstöd för biogasproduktion efter 2008? Det är viktigt eftersom marknaden ska fatta långsiktiga beslut. Energiområdet är det område där det kanske är allra viktigast att man har långsiktiga spelregler för de investeringar som i många fall ska ge avkastning i 20 år framöver. Då måste man ha klart för sig vilka spelregler som gäller när investeringarna ska göras.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 4 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag delar ministerns och interpellanternas positiva syn på biogasen. Det är en energikälla som har en tydlig lokal och regional koppling. Det är också en energikälla som knyter samman stad och landsbygd på ett positivt sätt och som visar att alla behövs. Det är en energikälla som tydliggör varför vi ska källsortera sopor och anstränga oss för att bidra till en bättre miljö. Bakgrunden till att jag säger detta är att vi kan kombinera exempelvis sopor och klöver till bilbränsle. Dessutom får vi ett miljöriktigt och prisvärt bilbränsle. Spetsar vi den här blandningen med lite fettavskiljning skapar vi dessutom en kraftfull biogas. Helt plötsligt har vi pedagogiskt visat att det lönar sig att sopsortera. Vi ser inte bara en ökad kostnad för sophanteringen, utan vi ser också en bra ekonomi. Vi ser sambanden helt plötsligt. Vi som åker i biogasbilar ser också den positiva ekonomin i den lokalt producerade biogasen. Vid sidan av en bättre miljö har vi även fått den effekten att plånboken mår bra. Trots det kan jag konstatera att det fortfarande finns problem. Det hade varit bra om den tidigare regeringen hade undanröjt de problem som finns på biogasområdet. Det finns sedan 14 månader tillbaka ett ärende som ska hanteras av Skatterättsnämnden om hur beskattningen ska se ut för leverans av biogas till nätet. Den långa hanteringstiden, och därmed ovissheten, är givetvis inte bra. Det hade varit bättre om den tidigare regeringen hade varit mer klartänkt och redan initialt löst de här problemen. Jag vill också uppmana de socialdemokratiska ledamöterna att aktivt arbeta inom sitt eget parti för att få partivännerna att visa upp samma positiva anda som interpellanterna nu visar upp i debatten. I mitt hemlän Västmanland har vi ett växtkraftprojekt där ensilage och sopor förgasas till biogas. Produkten säljs till bussarna i Västerås, till oss som har biogasbilar, till bilarna i Stockholm, till Mälarenergi för uppvärmning och så vidare. I länet pågår dessutom ett antal gårdsprojekt där man kommer att starta en produktion. I Sala kommun påbörjas nu processen för att få i gång en kommunal produktion. I västra delen av länet, Köping, Kungsör och Arboga, går LRF tillsammans med Eon in och säger sig vara villiga att tillsammans med kommunerna starta biogastillverkning. Trots att näringslivet vill medverka, trots att statliga pengar finns att använda och trots att behovet av en klimatförändring är stort är tveksamheten uppenbar hos interpellanternas partivänner i det här området. Jag vill därför uppmana er att gå ut och missionera om biogasen på samma sätt som ni för debatten i riksdagen. Vi har gemensamt bollen. Gemensamt kan vi uppnå stora resultat. Jag upplever att vi trots allt, åtminstone här i kammaren, är överens i sakfrågan. Jag tycker också att det är positivt att näringsministern så tydligt markerar i interpellationssvaret att oavsett utfallet i Skatterättsnämnden kommer biogasen att omfattas av skattefrihet till slutkonsument. Skattesystemet ska inte missgynna utvecklingen på det här området. Sedan har jag förståelse för det som Börje Vestlund tar upp i sin diskussion om Stockholm. Eftersom jag själv åker i biogasbil och är i Stockholm rätt ofta ser jag problemet med de tomma tankställena. Men här har också näringen ett ansvar att gå från bulk- till kassettsystem när man distribuerad gasen. I dag köps huvuddelen av gasen till Stockholm från Linköping och Västerås. Den egna produktionen i Stockholm är för liten. Den är minimal. I mitt nästa inlägg återkommer jag till problematiken på det området. Även där har Börje Vestlunds partikamrater ett stort ansvar för den situation som vi har i dag.
Maud Olofsson (C)
Anf. 5 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag tycker att det är lite tråkigt att bli anklagad för att vara ignorant gentemot interpellanterna. Jag har försökt svara efter den förmågan jag har på de frågor som ställts. Jag har dock en begränsning, och det är att jag inte ansvarar för Stockholmspolitiken, utan jag ansvarar för den nationella nivån. Jag har försökt att beskriva vad vi gör på den nationella nivån för att främja biogasens användning. Jag är väldigt positiv till utvecklandet av alternativa bränslen, och biogasen är en sådan del. När jag reser och träffar representanter från andra länder - jag kommer precis från Kina, och jag har varit i Indien - pratar vi väldigt mycket om konceptet hållbara städer och samhällen. Det var också det som partiledarna presenterade i sin debattartikel förra veckan. Att ta hand om avfall och göra biogas är en del i ett sådant koncept för hållbara städer. Det är viktigt att Sverige kan utveckla den tekniken och att vi kan sälja den tekniken till länder som behöver bygga just hållbara städer. Kina är ett tydligt exempel på det. Jag har också försökt beskriva våra verktyg för att göra bra saker. Man kan konstatera att det stöd till tankstationer som infördes av den förra regeringen för att få fram alternativa bränslen i praktiken ledde till att det nästan bara blev etanoltankställen därför att det var ett billigare sätt att investera. Det gjorde också att biogasen tappade en del fart. Jag lägger ingen värdering i det. Det är inte så alldeles lätt att veta hur den här typen av stöd ska utformas, men i praktiken ledde det till detta. Det gjorde också att en del fordonstillverkare, typ Volvo, såg att det inte fanns någon marknad för biogas. När man ska introducera nya alternativa bränslen är det viktigt att man klarar hela kedjan med bränsleproduktion, distribution, produktion av bilar och forskning. Det har vi sett när det gäller etanolen, där andra generationens etanol nu växer fram. Sett i ljuset av vad som har hänt skulle man ha behövt göra samma sak när det gäller biogasen. Vi har tappat en del, och det har gjort det besvärligt för konsumenterna att använda just biogas. Vi använder de verktyg som vi har. Vi har avsatt 150 miljoner till nya tankställen för att göra det lättare för konsumenterna. Det är det verktyg som jag kan ge stockholmare och andra som behöver tanka. Men jag håller med Jörgen Johansson om att det även är viktigt att hitta nya tekniker för distribution, och producenterna har också ett ansvar för detta. Vi satsar rejält med resurser i landsbygdsprogrammet för att få fram den här typen av teknik. Det som är spännande med biogasen tycker jag är att den kan vara både storskalig och småskalig. Det är en viktig del i landsbygdsprogrammet att kunna ta hand om det avfall som finns där. Vi satsar också 1 miljard i klimatinvesteringar och klimatforskning. En del av de satsningarna är riktade till förnybara bränslen. Det är Energimyndigheten som i första hand har ansvar för mycket av detta. Elcertifikatssystemet, som är ett gammalt centerförslag, är ett bra verktyg också när det handlar om elproduktion från biogas. Jag tycker att det är viktigt att se att det är både ett fordonsbränsle och ett bränsle för produktion av el. Det är viktigt att se att vi kan använda det på båda ställena. Jag tror inte att någon betvivlar regeringens ambitioner när det gäller det förnybara. Vi har drivit igenom 20 procent förnybart på EU-nivå. Det är klart att energiproduktion, med de råvaror och de resurser som biogasen har som grund, är en viktig del för att nå upp till de högt uppsatta målen. Regeringen har mycket höga ambitioner när det gäller detta, och vi ser också en positiv utveckling.
Börje Vestlund (S)
Anf. 6 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Svaret till mig är ignorant: "Börje Vestlunds fråga antyder att all biogas som inte används som fordonsbränsle förslösas." Men det har jag aldrig påstått. Jag har sagt att man bränner upp en väldig massa rötgas. Jag trodde att detta var ett Stockholmsproblem och att jag skulle få ta upp frågan på ett annat sätt. Den kanske hade hamnat här i kammaren i alla fall förr eller senare, men jag tänkte att detta ändå måste undersökas. Man kan ju tycka att det är ett Stockholmsproblem, men i det här fallet, när det så att säga redovisades några dagar efteråt i samma tidning att det var ett problem som fanns på många håll i vårt land, ansåg jag att det fanns anledning att väcka frågan här. Nationellt kan man säga att statsrådet men även vi här i kammaren naturligtvis har ett ansvar. Även om ambitionerna är aldrig så höga i vår vackra huvudstad men det inte fungerar att få ut alternativa bränslen ute i landet så att de faktiskt kan användas måste vi göra något. Jag kan minnas ett antal interpellationsdebatter under föregående mandatperiod som just handlade om att dessa bränslen inte kom ut. Tekniken fanns, bränslet fanns, men det kom inte ut. Man ska ju inte kommentera andra interpellanter i så stor utsträckning, men jag måste säga att det alltid är tråkigt när man debatterar med Jörgen Johansson. Förr eller senare, även om vi är överens i sak, kommer Jörgen Johansson fram till slutsatsen att Socialdemokraterna är lite sämre trots allt. Hur man än bär sig åt är vi alltid aningen sämre än alla andra. Det är alltid Jörgen Johanssons kommentar. Därför behöver jag inte säga mer om detta just nu. Jag håller med om att det är viktigt att vi fortsätter den här utvecklingen. Jag tror också att det finns en gemensam uppfattning i denna kammare. Jag hoppas att även regeringen är med på detta. Regeringen säger väldigt ofta att man har höga ambitioner, men dessvärre är det så med regeringens politik, inte minst på energiområdet, att vi hör väldigt mycket och att man säger väldigt mycket. Men vi ser väldigt lite resultat, herr talman. Det är det som möjligen gör att jag blir tveksam. När det finns sådana uppenbara problem som innebär att man inte kan tanka alternativa bränslen i till exempel Stockholm eller för all del i andra delar av landet, inte minst i stora delar av vår glesbygd, måste vi fundera på hur vi ska lösa dem. Då handlar det inte om att det är jättekul, även om jag håller med om att det är jätteroligt att se all den kreativitet som finns ute bland väldigt många företag i väldigt många delar av vårt land när det gäller att tillverka inte minst biogas. Men sedan då? Det är ju ett nästa steg också. Vi måste först och främst ha apparater, fordon och maskiner som kan ta emot den här energin, och vi måste också ha ställen där man faktiskt kan köpa den här energin på ett bra och effektivt sätt. Där tycker jag inte att vi har kommit särskilt långt. Det har varit lång väg att gå, och jag tror att vi kommer att vara tvungna att arbeta ännu hårdare med det här. Då handlar det inte om att vi ska säga stolta ord i vare sig EU eller denna sal. Då handlar det om att vi måste se till att den här energin kommer ut bland människor och till företagen. Dithän har vi inte nått riktigt än.
Alf Eriksson (S)
Anf. 7 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Den som sist genomför den nödvändiga klimatomställningen blir den som förlorar, för den kan inte sälja tekniken och kunnandet till någon annan. Det är det andra skälet, utöver klimatfrågan, som innebär att vi ska fortsätta att gå före och inte invänta andra. Vi är världsledande när det gäller biogas. Varför inte behålla den positionen? Den hotas om vi inte fortsätter att stödja investeringar i denna miljövänliga teknik. Vid de svenska avloppsreningsverken produceras i dag ca 0,6 terawattimmar biogas, en produktion som kan mer än fördubblas. Vilken är näringsministerns uppfattning, kommer den potentialen att utnyttjas och utvecklas om klimatinvesteringsprogrammet tas bort? Sedan kommenterade näringsministern tankställen. Det är mycket riktigt, problemet med att få ut både biogas och etanol till många tankställen var just att det var dyrare att bygga tankställen för biogas. Där kom klimatinvesteringsprogrammet in för att delvis kompensera den nackdel som biogasen har gentemot etanolen. Om det också försvinner ger det en negativ förutsättning för biogasen. Jag hade som bekant en interpellation till i det här paketet som handlade om osäkerheten när det gäller att få transportera biogas i naturgasnätet och få skattebefrielse för biogasen vid uttaget, på samma sätt som vi i dag transporterar grön el i elnätet tillsammans med el från icke förnybar produktion och kan ta ut den som grön el. Oklarheter har rått under ett års tid. Skattemyndigheterna betraktar inte biogas på samma sätt som man har betraktat grön el. Om Skatteverkets uppfattning skulle gälla skulle det innebära att det i praktiken inte går att utnyttja vårt naturgasnät för att transportera biogasen. Vi har ett naturgasnät på västkusten, och det är värdefullt. När biogasen pumpas rakt ut i naturgasnätet ersätter den fossilgasen, värmer upp våra hem och arbetsplatser och ersätter oljan i industriprocesser. Det finns nog ett och annat ställe där den ersätter kol också. Det är ännu bättre. Naturligtvis handlar det här också om långsiktiga investeringar. Kommer marknaden inte att få besked om det går att genomföra skattebefrielse för biogasleveranser i naturgasnätet hämmar detta investeringsviljan. Kan jag i dagens svar då tolka in att detta problem är löst och att biogasen kan samdistribueras med naturgasen och erhålla skattebefrielse i framtiden?
Jörgen Johansson (C)
Anf. 8 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Socialdemokraterna är alltid något sämre, säger Börje Vestlund att jag påstår. Men det är ju så det är. Du hörde din partikamrat Alf Eriksson göra beskrivningen av hur biogasen ska levereras ut på naturgasnätet och den problematik som finns där. Hur kan man låta det gå så långt att det går till Skatterättsnämnden? Dit kom ärendet i augusti i fjol, innan den borgerliga alliansregeringen tillträdde. Det är det jag menar. Den diskussionen innebär givetvis att du har helt rätt i ditt påstående att Socialdemokraterna alltid är något sämre. När det gäller Stockholmsproblematiken höjer även jag på ögonbrynen. Det är inte bara den socialdemokratiskt styrda ledningen i Stockholms stad utan även i övrigt. Man kan ändå konstatera att det i Stockholm finns en enorm potential för att producera biogas. Här finns många människor som äter mycket. Vi har restauranger. Vi har fettavskiljare och så vidare - rötslam med andra ord. Potentialen för biogas är enorm. Men vad händer? Jo, de hushåll som vill sortera matavfallet får ansöka om tillstånd för att göra detta, och dessutom får de betala mer om de gör det. Var finns logiken i detta? Så kan vi inte ha det när det gäller en naturresurs som kommunen, som jag ser det, trots allt har huvudansvaret för att vidareutveckla tillsammans med näringen till gagn för oss som åker biogasbil. Ni är ju inte självförsörjande på biogas till era bilar, Börje Vestlund, utan ni importerar från Linköping och Västerås. Ni skulle kunna exportera biogas till övriga landet om ni skötte era naturresurser på rätt sätt. Detta är ingen fråga för en näringsminister utan en fråga för kommunfullmäktige i Stockholms stad!
Maud Olofsson (C)
Anf. 9 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Börje Vestlund säger att jag inte har svarat på frågan och att jag antyder något. Men om man säger att man bränner upp en resurs tolkar jag det som att man lägger en värdering i det. Jag ville bara försöka problematisera och lite grann beskriva hur det är, att det är bra att ha biogasen både som bränsle för bilar och i elproduktion. Jag tror att vi ska se båda dessa användningsområden. För mig är det viktigt att svara utifrån den position jag har. Jag har pekat på ett antal verktyg som vi har skapat för att stimulera den här utvecklingen. Vi såg nämligen att den gamla regeringen lämnade efter sig en hel del som var nödvändigt att justera. Jag nämnde tankställena som ett sådant exempel, och som jag sade: Det är inte alldeles enkelt att få alla parametrar rätt när man ska göra den här omställningen. Jag har full respekt för det. Vi står inför ett teknikskifte som är ganska omfattande. Vi har haft olja som transportmedel under hundra år, och logistiklösningar och system är naturligtvis uppbyggda kring det. Omställningen till andra bränslen tar självklart lite tid. Man ska klara både produktionen, distributionen och fordons- och forskningssidan. Så är det, och vi får leva med att vi under resans gång kommer att upptäcka att när vi gör saker på den ena sidan så uppstår problem på något annat håll. Jag hoppas dock att vi kan hjälpas åt att identifiera var knutarna finns någonstans. Just nu har vi identifierat tankställena som en knut, och därför ger vi 150 miljoner för investering i nya tankställen. Det löser inte klimatinvesteringsprogrammet, utan de här pengarna löser just den delen. Vi ser nu att det byggs ut. Det är klart att Sverige ska fortsätta vara världsledande på detta! Bilbytarpremien har inneburit att nybilsförsäljningen för miljöbilar ligger runt 20 000. Det är en fantastisk utveckling tack vare bilbytarpremien, och får vi konsumenter som efterfrågar dessa bilar och vill ha miljövänliga bränslen kommer ju marknaden också att se detta. Det krävs alltså ett samspel mellan konsumenter och producenter i den här delen. Regeringen har också avsatt resurser via klimatmiljarden till mycket av forskning och utveckling för att ta ytterligare steg. Det är ingen slump att regeringen har drivit på för den målsättning som EU har satt upp om 20-20-20 till 2020, det vill säga bland annat 20 procent förnybart. Det är ett sätt att driva på utvecklingen också på europeisk nivå eftersom vi då skapar en europeisk marknad där fordonsindustrin kan sälja sina fordon. Då skapar vi en effektivare produktion av bränslen och får ned kostnaderna. Vi får fler tankställen, och det innebär att fler får möjlighet att köra dessa bilar. Hela kedjan av åtgärder, både på nationell nivå och på EU-nivå, är väldigt viktig. Regeringen har en hög ambition när det gäller miljöfrågorna. Vi utvecklar ny teknik tillsammans med företagen och forskningen. Det rykte och det mottagande vi får världen över är att Sverige är spännande. Hit vill man komma. Vi tecknar avtal med USA. Vi tecknar avtal med Brasilien. Vi diskuterar med Indien. Vi diskuterar med Kina. Det är klart att det är väldigt bra, och om jag får bli lite partipolitisk i detta kan man säga att Centerpartiet som parti också har varit otroligt pådrivande här i riksdagen för att se till att vi befinner oss i den här situationen. Därför är det också roligt att se att regeringen tar ytterligare steg för att höja ambitionsnivån på miljöområdet. Sådant gläder en näringsminister!
Börje Vestlund (S)
Anf. 10 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag får säkert anledning att återkomma till Jörgen Johansson fler gånger under mandatperioden. Jag kan bara konstatera att han kom in på sitt andra favoritämne: Stockholmare är i alla fall lite sämre än alla andra i Sverige. Då har vi alltså klarat av båda argumenten i huvuddebatten. Jag tror möjligen att detta kan vara en missuppfattning. Jag menar verkligen att man bränner upp det, och då menar jag inte att man bränner upp det till någon nytta, utan jag menar att det brinner en låga. Och då läser jag ingen dikt som Hjördis Pettersson gjorde under kärnenergidiskussionen, utan det brinner faktiskt på Henriksdalsberget praktiskt taget dygnet runt. Det är det som är problemet. Problemet är, herr talman, att det inte bara handlar om Stockholm. Hade det bara handlat om Stockholm hade jag fått ta den diskussionen någon annanstans och kanske försökt se om man måhända kan ändra lagstiftningen på området. Då hade man kunnat ta den diskussionen, men det var just detta som var intressant - det handlar inte bara om Stockholm, utan det finns mycket mer att utvinna av just rötslammet. Jag kan också hålla med om att Sverige är världsledande på väldigt många områden, men min fråga blir då: Har Sverige blivit det de senaste ett och ett halvt åren? Är det inte så att vi har varit världsledande på detta under en period i alla fall? Jag ska inte påstå att vi har varit det under hela historien, men jag påstår i alla fall att vi har varit det under en period tack vare många regeringar som har intresserat sig för och successivt utvecklat dessa frågor. Låt mig också påminna om att debatten kring dessa ämnen inte är så väldigt gammal i den meningen att frågan har diskuterats av var och en. Kyotoavtalet skrevs under 2001. Då satte debatten i gång, och det började hända saker inte minst internationellt. Jag tycker att vi borde ha det i minnet när vi kommer i gång med detta. Vi kan inte förändra hela världen på fyra år. Jag är helt övertygad om att när regeringen kommer till slutet av denna mandatperiod kommer den att sitta med en väldig massa problem som man fortfarande av olika skäl inte har löst. Det kommer att komma nya problem hela tiden. Jag tror därför inte att man ska slå sig så hårt för bröstet.
Alf Eriksson (S)
Anf. 11 Alf Eriksson (S)
Herr talman! En sak kan vi vara överens om, näringsministern och jag, och det är det jag inledde med att säga. När vi åker runt i världen är intresset för svenskt miljökunnande och svensk miljöteknik mycket stort. Det är ungefär den bilden jag har försökt att måla upp i mina inlägg här, och jag tänker fortsätta med det. Min oro ligger inte i det historiska. Vi är bra på detta område. Min oro gäller framtiden och de framtida regeringar, riksdagsledamöter och ministrar som ska åka runt i världen. Det är vad vi gör i dag. Om fyra, fem, tio år ska vi se om vi kan kamma hem något beröm. Min oro och vår oro - jag är inte ensam - stiger därför när vi ser att klimatinvesteringsprogrammet försvinner 2009. Jag hade naturligtvis kunnat framföra skattebestämmelser på ett helt annat sätt om jag hade velat. Nu försökte jag köra en försonlig linje, att vi ska lösa den här problematiken. Men jag hade kunnat säga det på ett annat sätt. Detta är regler, eller rättare sagt inte regler, som skapades 1994. Då visste man inte om att man kunde transportera biogas i naturgasnätet. Så det är inte underligt att det inte fanns med i regelsystemet. Sedan dök det upp mitt i brinnande valrörelse att skattemyndigheten inte gjorde den tolkningen. Därefter blev det regeringsskifte. Nu har det gått mer än ett år sedan dess, och regelbeskedet har inte, vad jag vet, nått fullt ut. Jag hoppas att det har gjort det i och med den här debatten. Det ska inte råda någon oklarhet över vad som gäller.
Maud Olofsson (C)
Anf. 12 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag glömde att säga i mitt förra inlägg när det gäller skattesidan att den här regeringen har reagerat mycket tidigare än den här interpellationsdebatten. Den 29 mars gav jag ett uppdrag till Energimyndigheten som ska redovisas den 29 februari 2008. Vi har gett uppdraget för att vi ska få fram ett bra underlag. Man kan bara beklaga att det har fått gå så länge under tidigare år, men så är det nu. Jag kommer att prioritera den här frågan så snart jag får ett förslag från myndigheten. Låt mig bara säga att de förnybara bränslena är en prioriterad fråga för den här regeringen. Ska vi klara klimatmålen, ska vi klara de överenskommelser som vi har på EU-nivå måste vi se till att det sker saker och ting. Vi har en viktig fordonsindustri i Sverige som kan vara världsledande på det här området. Vi har naturresurser som vi kan göra väldigt mycket av. Det handlar om att göra biogas, andra generationens etanol, svartlutsförgasning och så vidare. Det är därför den här regeringen satsar så rejält med forskningsresurser på teknisk utveckling, för att kunna jobba tillsammans med industrin med att ta fram allt detta. Det är därför vi kommer att fortsätta att vara världsledande på det här området. Jag håller med Alf Eriksson om att både den tidigare regeringen och den förra borgerliga regeringen har gjort saker under resans gång som vi kan vara stolta över. Jag kommer ihåg den debatt som vi hade om koldioxidskatt på centerstämman i mitten av 70-talet. Den medvetna debatt som inte minst jag har fått vara med om har lett till att Sverige i dag är världsledande. Men vi får försöka hjälpas åt att identifiera när det hakar fast och när vi behöver göra nya saker. Där hoppas jag att vi över blockgränserna kan hitta och identifiera vad det är som är knutarna, för att få en positiv utveckling framöver. Jag tror att vi alla inser att vi måste fortsätta att vara ledande, och vi måste fortsätta att hitta goda system så att vi gör det enkelt för konsumenterna att vara miljövänliga. Det ska vara billigt, det ska vara roligt och det ska vara enkelt att vara miljövänlig. Det är mitt mål.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.