Biblioteksersättningen
Interpellation 2012/13:301 av Ehn, Tina (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-02-27
- Anmäld
- 2013-03-04
- Besvarad
- 2013-03-12
- Sista svarsdatum
- 2013-03-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2012/13:301 Biblioteksersättningen
av Tina Ehn (MP)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Regeringen har genom kulturministern tidigare uttryckt vikten av att upphovsmän till litterära verk får ersättning då deras verk lånas ut på biblioteken. Modellen med biblioteksersättning tillkom 1955 och har sedan dess varit väl förankrad. Sedan 1985 har nivån på ersättningen fastställts genom förhandlingar enligt ett avtal mellan regeringen och upphovsmännens organisationer. I direktiven till utredningen Läsandets kultur (SOU 2012:65) skriver regeringen att utredaren ska ”överväga om den förhandlingsordning mellan staten och upphovsmännen som tillämpas för biblioteksersättningen fortfarande är tidsenlig eller om den kan ersättas med ett annat förfarande som ger de berörda grupperna insyn i för dem viktiga processer”.
Denna skrivning antyder att regeringen vill beröva rättighetshavarna sina förhandlingsrättigheter, en farhåga som också bekräftades när regeringen inte behandlade rättighetshavarna som jämbördig förhandlingspart, utan dikterade villkoren för biblioteksersättningen ensidigt. Rättighetshavarna har inte heller på ett tillräckligt sätt varit företrädda i regeringens utredning.
I litteraturutredningens slutbetänkande saknas konstruktiva förslag till hur upphovsmännens möjligheter till försörjning kan stärkas. I stället föreslås att förhandlingsöverenskommelsen ska skrivas om så att överläggningar om en klumpsumma ska ersätta modellen med ersättning kopplad till antal utlån.
Vi står inför risken att ett välfungerande system monteras ned, vilket de berörda rättighetshavarna känner en berättigad oro för.
Detta föranleder tre frågor till kulturministern:
1. På vilka grunder har kulturministern givit litteraturutredningen i uppdrag att ompröva formerna för hur systemet med biblioteksersättningen fungerar?
2. Delar kulturministern litteraturutredningens slutsats att rättighetshavarna inte bör få ersättning utifrån antal bibliotekslån?
3. Vilka åtgärder avser kulturministern vidta för att säkerställa att kulturskapare även fortsättningsvis har goda möjligheter till försörjning?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:301
Webb-tv: Biblioteksersättningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:76 Tisdagen den 12 marsProtokoll 2012/13:76 13 § Svar på interpellationerna 2012/13:301 och 313 om bibliotekslån och författarersättning
Protokoll från debatten
Anf. 43 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Tina Ehn har frågat mig på vilka grunder Litteraturutredningen har fått i uppdrag att ompröva formerna för hur systemet med biblioteksersättningen fungerar. Jag har även fått frågan om jag delar Litteraturutredningens slutsats att rättighetshavarna inte bör få ersättning utifrån antal bibliotekslån. Dessutom har Tina Ehn ställt frågan vad jag avser att göra för att säkerställa att kulturskapare även fortsättningsvis har goda möjligheter till försörjning.
Bengt Berg har frågat mig om jag avser att ersätta väl fungerande system som Författarfonden och dess på statistik framräknade ersättning per lån till respektive upphovsman med ett annat system. Jag har också fått frågan om jag avser att ersätta det exakta örestalet och de exakta antalen boklån med en godtycklig klumpsumma. Vidare frågar Bengt Berg vad jag avser att göra med Sveriges författarfond i framtiden, vem som ska fördela och bestämma ersättningarna till upphovsmännen och på vilket sätt återväxten ska tryggas i författarleden, där stipendier och medel från Författarfonden spelat en så omvittnat stor roll. Slutligen ställer Bengt Berg frågan om jag avser att förändra min principiella syn på begreppen ersättning för utfört arbete när det gäller författande och bidrag samt om jag avser att ta bort bokskaparna som en respekterad motpart i samband med förhandlingarna.
Frågorna från Tina Ehn och Bengt Berg överlappar delvis varandra. Jag väljer därför att svara på frågorna samlat.
Jag vill inledningsvis betona att regeringen värnar biblioteksersättningen. Författare, översättare, tecknare och fotografer ska självklart ersättas för att de låter sina verk lånas ut vid folk- och skolbibliotek. Att författare och andra litterära upphovsmän ges bra förutsättningar för sitt arbete är avgörande för litteraturens utveckling i landet.
Det har också varit utgångspunkten för regeringens direktiv till Litteraturutredningen, vars betänkande nu har varit ute på remiss. Samtidigt anser regeringen att det finns skäl att se över formerna för den förhandlingsordning som nu gäller, och det har alltså Litteraturutredningen gjort.
Det har skett stora förändringar på litteraturområdet och bokmarknaden de senaste åren. Digitaliseringen och e-bokens ökade andel av bokmarknaden och boklånen är viktiga delar i denna utveckling, som bland annat kommer att påverka upphovsmännens villkor framöver.
Det är en av anledningarna till att regeringen gav Litteraturutredningen i uppdrag att se över formerna för hur biblioteksersättningen fastställs. En annan förklaring är budgetlagen, som riksdagen ändrat efter det att förhandlingsordningen om biblioteksersättningens grundbelopp mellan regeringen och upphovsmännen infördes.
Litteraturutredningen har inte haft i uppdrag att komma med förslag om att ersätta Sveriges författarfond som fördelande organ av biblioteksersättningen. Litteraturutredningen har heller inte lämnat några sådana förslag. Däremot har man föreslagit en del förändringar i den förordning som styr fondens verksamhet mot bakgrund av de omvärldsförändringar jag tidigare nämnde.
Remissynpunkter på Litteraturutredningens förslag har precis kommit in, och regeringen har nu ett gediget beslutsunderlag att analysera och ta ställning till. Regeringen kommer att återkomma med sitt ställningstagande. En viktig utgångspunkt för regeringens kulturpolitik är förbättrade villkor för kulturskapare. För de litterära upphovsmännen är biblioteksersättningen i detta avseende en betydelsefull del.
Anf. 44 Tina Ehn (MP)
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Samtidigt är det ett frustrerande svar vi får om biblioteksersättning för kulturskaparna.
Jag har som kulturpolitiker från Miljöpartiet ställt ett antal frågor, och Bengt Berg från Vänsterpartiet har ställt flera frågor. Svaret är däremot ganska kort och innehållslöst. Egentligen säger ministern att hon ska återkomma med ett svar efter att ha tagit del av alla de remissynpunkter som inkommit på Litteraturutredningen.
Min första fråga handlar om på vilka grunder ministern gett Litteraturutredningen i uppdrag att ompröva formerna för hur systemet med biblioteksersättningen fungerar. Det är ett initiativ som regeringen och kulturministern tagit som bör kunna förklaras.
Här får jag inget svar. Det är för mig inget klargörande alls. Jag kan uppriktigt sagt inte förstå varför den väl förankrade principen och grunderna för hur ersättningen fastställs har blivit föremål för regeringens önskan att förändra.
Systemet med ersättningen kom redan 1955. Det är någonting som förhandlas fram mellan regeringen och upphovsmännens organisationer. Beloppet beräknas utifrån statistik på utlåning. När fler böcker läses blir det mer pengar till författarna.
Om nu anledningen till uppdraget i direktivet är de förändringar som pågår i omvärlden för bokmarknaden, som sades i svaret, med digitalisering och e-böcker eller om det beror på förändringar i budgetlagen är det inget svar. Jag förstår ändå inte varför det verkar finnas ambitioner att peta och ändra i principen för systemet med ersättningen.
Jag har i kammaren försökt lyfta fram frågan om e-böcker med kulturministern. Även den i den frågan får jag ett svar som inte är ett svar. Ansvaret skyfflas över till Sveriges Kommuner och Landsting.
En annan fråga som har med förutsättningar för kulturskapare att göra är scenkonstpensionerna. Vi är många som förväntar oss ett svar och en långsiktig lösning. Vi har nu väntat ett tag.
Att värna kulturskapare och kulturarbetare innebär att ge besked, driva processer som är viktiga för dem, ge fler möjligheter och inte skjuta upp dem på framtiden eller bolla över dem till andra.
Att ge kulturskapare bättre villkor kan absolut inte vara att ha en ambition att ta bort förhandlingsrätten för biblioteksersättningen. Det är en ersättning som har funnits länge, som jag sade tidigare, och är väl förankrad och etablerad.
Min oro sträcker sig även till bibliotekens situation, där en förändring kan skapa osäkerhet som riskerar att dra undan en viktig grund för biblioteken. Upphovsrätten i sig står dessutom inför många utmaningar, och det är knepiga frågor. Vi möter dem ständigt inom kulturområdet.
Här har vi ett system som fungerar och upphovsrättsskaparna gillar. Det verkar onödigt att försöka ändra på sådant som länge har fungerat och är förenligt med hur verkligheten ser ut.
Systemet är inte i dag omsprunget av en ny teknik. Jag uppfattar inte att det står författare och bankar på Kulturdepartementets dörr för att skynda på en förändring.
Det är bra om kulturministern vill svara på frågan om kulturministern ser biblioteksersättningen som ett bidrag eller som den ersättning som jag och andra uppfattar att den är.
Anf. 45 Bengt Berg (V)
Fru talman! Utan bröd kan man leva i tre dagar, utan poesi aldrig. Det skrev den poetiske häxmästaren Charles Baudelaire någon gång på 1800-talet.
Det är ingen slump att den svenska barnboken har ett så gott renommé ute i världen. Det är följden av en mångårig tradition i fotspåren av Astrid Lindgren, Barbro Lindgren, Lennart Hellsing, Maria Gripe och alla andra fantastiska skapare av berättelser i ord och bild.
Det är också resultatet av en biblioteksverksamhet som inte bara spridit bra och spännande böcker till alla barn utan också gett sina upphovsmän betalt för sitt arbete i form av den så kallade biblioteksersättningen. Detta gäller givetvis också för vuxenlitteraturen.
Jag har några frågor. Avser kulturministern att förändra sin principiella syn på begreppet ersättning, det vill säga ersättning för utfört arbete, och i stället införa begreppet bidrag? Om det är bidrag finns det en väldigt dålig förhandlingssits för dem som har skapat böcker i ord och bild.
Avser kulturministern att ta bort bokskaparna som en respekterad motpart i samband med förhandlingarna? Den senaste medlingen avbröts, som bekant. Det enda resultat som framkom var ett enda öre i höjning av biblioteksersättningen, som nu ligger på 1:37 kronor per utlån.
På vilket sätt gagnar det upphovsmännens villkor om Litteraturutredningens förslag om slopad förhandlingsrätt till förmån för överläggningar om en klumpsumma blir verklighet? I stället för ett specifikt registrerat antal lån och 1:37 kronor för varje lån finns tanken om en klumpsumma. Vem bestämmer dess storlek?
Jag tycker precis som Tina Ehn från Miljöpartiet att svaren är synnerligen substanslösa och skulle gärna vilja ha lite mer konkretion.
Sedan mitten på 50-talet har svenska författare, litterära översättare och bildmakare fått ersättning för sitt arbete genom utlåningsstatistiken. Denna ordning har inneburit att författarorganisationerna och staten i Författarfonden genom decennier skött detta på ett väldigt enkelt, smidigt och harmoniskt sätt. Även om kulturministern nu säger att Författarfonden inte är i fara finns det ändå väldigt stora frågetecken inför den utfästelsen.
I svävande och substanslösa formuleringar som motiv för omdaningen av ett väl fungerande ersättningssystem plockar kulturministern in ett begrepp som "modernt och transparent system". Jag skulle gärna vilja veta vilka fördelarna är med detta moderna och transparenta system. Vad består de av i den konkreta verkligheten?
Anf. 46 Ulf Nilsson (FP)
Fru talman! Även jag vill tacka kulturministern för svaret på interpellanternas frågor. Det är viktiga frågor som tas upp här. Jag uppskattar särskilt att ministern så tydligt säger att biblioteksersättningen ska värnas och att författare ska ersättas för att de låter sina verk lånas ut gratis vid biblioteken.
Jag är övertygad om att alla som är med i den här debatten tycker att det är viktigt med böcker och läsning. Vi vet att läsning förändrar människor och sätter i gång processer genom reflexion och känsla. Läsning av både fackböcker och skönlitteratur ger människor en ny och annorlunda kunskap.
Den stora litteraturutredningen som vi diskuterar, där bland annat detta förslag finns, föreslår också ett antal satsningar på skola, bibliotek och olika riktade läsfrämjande åtgärder. Den har också en del förslag när det gäller biblioteksersättningen. Den kan vara svårt att helt överblicka konsekvenserna av utredningens förslag och en del föreslagna tekniska förändringar.
Jag vill passa på tillfället att tydligt säga att Folkpartiet vill ha kvar principen om biblioteksersättning och att det även i fortsättningen ska vara ett samband mellan utlån och ersättning. Den ska inte ersättas med någon klumpsumma som fördelas oberoende av utlåning.
Det är utgångspunkten för Folkpartiet i de kommande diskussionerna om eventuella förändringar. Vi tycker också att upphovsmännen, författarna med flera, ska vara med och ha ett inflytande vid diskussionen om förändringar.
Fru talman! I detta sammanhang vill jag också säga att det är dags för oss alla att börja diskutera hur e-böcker påverkar rätten till ersättning för förlorade inkomster på grund av gratisutlåning av e-böcker.
Självklart ska våra folkbibliotek erbjuda e-böcker gratis. Men det är en viktig fråga hur författarna och för den delen också förlagen ska kompenseras för minskad utlåning och försäljning.
Jag vet att detta i dag lagstiftningsmässigt inte har ett dugg att göra med biblioteksersättningen. Men det är ändå väldigt viktigt att vi för framtiden utvecklar ett system så att författarna får en rimlig ersättning när kanske om fem tio år den största delen av lån av böcker sker via nätet. Den diskussionen måste vi starta så snart som möjligt.
Visst behövs det olika stöd och bidrag till kultur, men för mig och Folkpartiet är det också en kärnfråga att vi underlättar för olika kulturutövare att försörja sig själva. Litteraturutredningen identifierar olika utmaningar och problem. En viktig utmaning som utredningen tar upp är just upphovsmännens svårigheter att försörja sig på sitt skapande.
Med det som utgångspunkt tycker jag att biblioteksersättningen i framtiden ska fortsätta att vara just en ersättning och att den ska ha en klar koppling till utlåningen på biblioteken.
I detta anförande instämde Anna Steele (FP).
Anf. 47 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tycker att det är roligt att flera vill delta i den här debatten.
Sedan Litteraturutredningen kom i höstas har vi haft en intensiv debatt om läsande och om boklån på bibliotek. I dagarna har vi också lämnat över förslaget till en ny bibliotekslag till Lagrådet. Det tror jag att Tina Ehn och Bengt Berg är medvetna om. Det händer alltså väldigt mycket på området.
Sedan har vi de frågor som har ställts av interpellanterna. Jag förstår inte kritiken att detta skulle vara ett otydligt svar. Jag tycker snarare att det är ett mycket tydligt svar. Vad jag kan förstå har även Ulf Nilsson uppfattat detta som ett tydligt svar.
Till att börja med vill jag säga att huvudsyftet med Litteraturutredningen inte var att se över fonden och den förordning som styr ersättningen till författare, tecknare och fotografer, utan det handlade om läsning i stort. Varför sjunker läsningen? Hur förhåller vi oss till nya läsvanor? Det är också de frågorna som Litteraturutredningen har koncentrerat sig på. Men vi ville också att man skulle se över hur ersättningssystemet fungerar i dag för den här gruppen författare, filmare, fotografer, tecknare med flera. Det har också utredningen gjort.
Skälet till detta är bland annat att vi har fått e-böcker. Hur ska vi ersätta författarna för dem? När det handlar om böcker i tryckt form är det en ersättning till författarna för att de släpper sin upphovsrätt. Det är en helt annan ordning som gäller när det handlar om e-böcker. Därtill har vi numera också ett budgettak.
Ända sedan alliansregeringen kom till har vi höjt ersättningen för utlåningen. Drygt 14 miljoner mer går nu i ersättning till författarna för boklån. Den har höjts varje år. Bengt Berg konstaterar lite lätt raljerande att ett år handlade det om en höjning på 1 öre. Det hände också i början av 2000-talet, och då var det en helt annan regering. Mellan 2004 och 2005 höjdes den också med 1 öre, men tidigare har den höjts med mer. Vi kan göra en jämförelse över tid från 1981, och då har det skett en ökning med 30 procent i fasta priser.
Sedan kan man tycka att det trots detta är svårt att försörja sig som författare eller tecknare, och den uppfattningen delar jag. Men kom inte och säg att det är fråga om någon nedmontering! Det är det inte. Vi värnar författarnas villkor, och vi värnar också biblioteken.
Sedan handlar det om vad man vill kalla saker och ting. Bidrag är någonting helt annat än ersättning. Jag har tidigare talat om att vi vill ha transparenta system, och det är helt självklart. Vilka är det som tar del av ersättningarna? Vilka hamnar möjligen utanför? Hur förhåller det sig till nya villkor och nya tekniska möjligheter? Men i det här fallet talar vi fortfarande om en ersättning för att man inte längre har kontroll över sitt verk, och det är det som också kommer att gälla i fortsättningen.
Anf. 48 Tina Ehn (MP)
Fru talman! Även jag noterade att kulturministern sade att man värnar biblioteksersättningen. Jag tycker att det är bra att det uttalades tydligt. Men inte desto mindre har vi sett vilka direktiv som har getts till den här utredningen. De här direktiven skapar en oro eftersom man verkligen ifrågasätter vad som menas med detta och undrar varför regeringen ger sådana direktiv.
Jag tycker att man behöver ta detta på allvar, inte minst eftersom tre stora organisationer har skrivit debattartiklar och pekat på alla de bekymmer de ser i det här förslaget. Man kan fundera på vad regeringen kommer att göra av det här. Kommer den att göra slag i saken så att vi får det värsta scenariot? Eller kommer den att göra bra saker och ha en öppen attityd till det hela? Det är jätteviktiga frågor.
Jag tror att den här debatten är oerhört viktig för att slå fast var vi står i de här frågorna. Det var mycket intressant att höra Folkpartiets ståndpunkt här i dag. Jag är mycket tacksam för det.
Jag tyckte också att det var intressant att vi tog upp läsfrämjandet. Det är också oerhört viktigt och hänger ihop med de beslut vi fattar. Samhället hänger ihop. Det ena påverkar det andra. Om regeringen anser att kulturskapare kan få någon annan form av ersättning i stället för den som vi har i dag signalerar det att man ser på dessa verk, på människorna bakom verken och på deras arbete på ett helt annat sätt. Det är här man börjar fundera på hur alliansregeringen egentligen ser på litteraturens och kulturens betydelse i dagens samhälle.
Vi står inför många utmaningar. Jag som miljöpartist har klimatfrågorna ständigt runt mig. Man ska stoppa giftiga ämnen och fördela resurser både effektivt och rättvist. För att klara av alla de utmaningarna behöver vi också ge förutsättningar för deltagande i samhället. Att läsa och förstå det man läser är viktigt för möjligheten att kunna delta i samhället. Vi har hört allihop, precis som sades tidigare, att läsförståelsen försämras. Vi behöver fråga oss hur vi gör att öka intresset för litteraturen. Hur lockar vi till läsning? Hur gör vi för att värna allas rätt till god tillgång till litteratur? Hur är vi som folkvalda goda förebilder?
Jag utgår från att man genom ett demokratiskt medverkande kan bygga framtid. Att kunna vara en del av demokratin kräver kunskap och förståelse. Att ha en god läsförståelse är oerhört viktigt för den enskilda och för samhället. Samhället hänger ihop, och dåliga beslut genomsyrar många områden.
Jag, liksom många andra, anser att biblioteksersättningen finns till för att värna upphovsmännens rätt till ersättning för sitt arbete å ena sidan och för att allmänheten ska ha tillgång till litteratur och information å andra sidan.
Ser kulturministern de risker som har uppdagats i debatten i dag? Vilka är annars fördelarna med någon form av förändring utifrån de scenarier som vi kan befara också kan uppstå? Det är otroligt viktiga frågor för många att få ett klokt och rakt svar på.
Anf. 49 Bengt Berg (V)
Fru talman! Det gläder mig att kulturministern också tar ordet "ersättning" som ett ganska självklart begrepp i de här sammanhangen.
Jag tycker, precis som kulturministern, att den sjunkande läsförståelsen och det minskade intresset för fysiska pappersböcker är ett mycket stort demokratiskt problem, speciellt när det handlar om att så många som upp till en sjättedel av befolkningen har svårt att tillägna sig språk i skriftlig form. Det är kanske delvis en annan debatt än just denna när det handlar om Litteraturutredningen och
Läsandets kultur
.
Vi har redan tidigare framfört kritik till regeringen för att man tidigare har tagit bort sådana aktiviteter som har haft just ett läsfrämjande syfte. Det handlar till exempel om Läs för mig, pappa, arbetsplatsbibliotek och min käpphäst, En bok för alla. Jag erkänner att det är en käpphäst, men jag tycker att är en väldigt bra käpphäst.
Jag är också glad över att kulturutskottets nye vice ordförande, Ulf Nilsson, uttrycker sitt stöd för biblioteksersättningen. Hans föregångare Christer Nylander lämnade sitt uppdrag, delvis i protest mot den förda kulturpolitiken, såvitt jag kan förstå.
Det vore också intressant att veta hur Centerpartiet, som är ett folkrörelseparti och var med och ägde En bok för alla, ser på dessa frågor liksom Kristdemokraterna som säger sig vilja värna de humanistiska värdena.
Den nya myndigheten Myndigheten för kulturanalys har också lämnat en rapport. Där visar det sig hur den ekonomistiska enögdheten tar över mycket när det gäller att sätta i fokus olika kulturyttringar i samhället.
Jag ska ställa ytterligare några frågor: Vem ska i framtiden fördela och bestämma ersättningarna till upphovsmännen? På vilket sätt kan man trygga återväxten i författarleden, där stipendier och medel från Författarfonden spelat en omvittnat stor roll?
Om nu en viktig utgångspunkt för regeringens kulturpolitik är förbättrade villkor för kulturskapare, varför är digitalisering och e-böcker ett skäl till att regeringen gav Litteraturutredningen i uppdrag att se över formerna för hur biblioteksersättningen fastställs när Litteraturutredningen i själva verket föreslår att e-böckerna ska undantas från biblioteksersättning?
Jag erkänner att detta var en något lång mening som gärna kan få ett något kortare svar.
Anf. 50 Ulf Nilsson (FP)
Fru talman! Jag tackar för en del kommentarer men vill samtidigt påminna om att min företrädare som vice ordförande i utskottet inte lämnade sin post i protest mot regeringens politik. Han var precis som jag och som alla partier i Alliansen pådrivande i olika hjärtefrågor, och det tänker vi fortsätta vara. Det är dock inte samma sak som att vi inte tycker att huvudspåren i regeringens politik är bra.
Jag ser fram emot att försöka lyfta upp en massa bra förslag från Litteraturutredningen när vi tar tag i den och att det kommer ordentliga initiativ från regeringen i det fallet, vilket jag är övertygad om att det gör. Det handlar om att satsa inte minst på läsfrämjande åtgärder i samarbete mellan kultur och skola. Utredningen talar om förslag såsom att inrätta läsombud på förskolor för att tidigt uppmuntra till läsning, skolbibliotek med riktiga professionella bibliotekarier, nationell handlingsplan för läsfrämjande verksamhet och särskilda riktade medel till folkbildningen för att på olika sätt bidra till att människor ska komma in i litteraturens värld, oavsett om det handlar om pappersböcker eller e-böcker.
Jag ser fram emot att vi aktivt ska arbeta med att förverkliga många av de bra förslag som finns i Litteraturutredningen.
Anf. 51 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Det gläder mig att höra att i alla fall Bengt Berg inser att vi i de förslag vi lägger fram värnar författarnas möjligheter och villkor.
När det gäller e-böcker blir jag kanske också lite långrandig. Det finns skäl till att vi bad Litteraturutredningen se över detta. När det handlar om vanliga böcker överlåter man upphovsrätten åt en annan part. När det gäller e-böcker ses de ur rättslig synvinkel som en elektronisk tjänst, och inga exemplar får fritt spridas vidare sedan de sålts på marknaden. Därför måste vi hitta någon form av förhandlingsordning. Det är inget lätt system. Det är en fråga man brottas med på flera håll i världen, inte bara i Sverige.
Så till Tina Ehn. Jag tolkar det som att Tina Ehn vill vara lite onödigt politisk, för Tina Ehn vet att alliansregeringen har prioriterat läsning och läsförståelse som ett oerhört viktigt område både samhälleligt och demokratiskt. Det har vi talat om flera gånger tidigare apropå frågan: Vad gör alliansregeringen?
Låt mig upprepa det. Vi har bland annat sett över bibliotekslagen. Den är modernare, tydligare och skarpare, och om det inte blir några hinder i riksdagen kommer den att införas den 1 januari 2014.
Vi har tillsatt Litteraturutredningen, som har bidragit till en intensiv och viktig debatt om läsande, läsfrämjande, läsningens betydelse och, inte minst, hur vi når unga läsare. Denna debatt är mer intensiv och bredare och än på många år.
Vi har lyft upp läsandet i skolan. Vi har också skärpt skollagen så att det nu är obligatoriskt för skolor att ha skolbibliotek. Så var det inte tidigare. Det finns också förslag i Litteraturutredningen om att gå ytterligare ett steg.
Vi har också tagit den sjunkande läsförståelsen på högsta allvar. Det är ett stort problem. Vi kan glädja oss åt att läsningen fortfarande ligger på en rätt hög nivå bland vuxna läsare. Det sjunker dock bland unga och framför allt bland unga pojkar. Det är ett gigantiskt samhällsproblem.
När vi nordiska kulturministrar var i USA för ett par veckor sedan för att inviga Nordic Cool gjorde vi ett besök på det som motsvarar Kulturrådet. Där har man sedan ett antal år satsningen The Big Read. I USA diskuteras också detta, men där är det framför allt vuxna läsare man försöker nå via frivilligorganisationer, via bibliotek och på flera andra sätt. Där har det ett annat bekymmer än vad vi har. Vi har ju som sagt fortfarande en hög andel vuxna läsare.
Vi har under vår tid ökat stödet till läsfrämjande med 50 procent. Läsningen är prioriterad. Det är också böckerna. Vi måste dock ha en lagstiftning som förhåller sig till de nya villkoren, både när det handlar om människors läsvanor och den tekniska utvecklingen.
Allt handlar, Tina Ehn och Bengt Berg, om att värna läsandet och att se till att författarna kan få ersättning för att de upplåter sina verk, exempelvis till lån på bibliotek.
Anf. 52 Tina Ehn (MP)
Fru talman! Jag skulle också kunna tala rätt mycket om läsandet. Det är dock inte riktigt dagens fråga, utan vi talar om en helt annan sak.
Jag kan ta till mig det kulturministern säger om att man värnar författarnas villkor. Men låt oss göra en reflexion över hur man behandlar författarna. Man kan inte bara nonchalera deras upplevelse av situationen. De upplever att de har en försämrad förhandlingsmöjlighet och att regeringen ensidigt bestämmer hur ersättningarna ska se ut. Detta tycker jag att kulturministern åtminstone kan reflektera över.
En annan fråga är hur man vill förbättra författarnas och kulturskaparnas villkor generellt, men jag tror att den är lite för stor.
Miljöpartiet har tagit dessa frågor på allvar. Vi vill värna kulturskaparnas villkor och driver flera av dessa frågor. Vi vill att det ska vara möjligt att leva under drägliga och anständiga förhållanden. I vårt budgetförslag höjde vi biblioteksersättningen till 2 kronor per utlån till skillnad från regeringens höjning med 1 öre. Dessutom vill vi att alla konstnärsstipendier ska vara pensionsgrundande. Det är en del i hur vi skapar goda villkor för landets kulturskapare.
Hur kan man säga att man värnar kulturen och samtidigt gång på gång underlåta att visa ett genuint intresse för att lösa och säkerställa kulturlivets finansiering? Jag känner att det händer för lite inom flera områden, även om det kommer flera utredningar och ett förslag till bibliotekslag.
Anf. 53 Bengt Berg (V)
Fru talman! En bibliotekslag tycker jag låter väldigt spännande. Jag hoppas innerligen att den ska omfatta hela Sverige, att alla barn i detta långa land ska kunna ha tillgång till bra och goda bibliotek, så att detta inte bara ersätts med något som man kan kalla biblioteksservice eller olika andra begrepp som har florerat.
Måndagen den 25 mars kl. 2 inviger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth världens största barnboksmässa i Bologna, där Sverige i år är hedersgäst. Varför? Jo, därför att barnboken i Sverige har haft en unik position. Här har inte bilarna kört mitt i vägen bara för att man ska kunna sälja till länder med både höger- och vänstertrafik, utan här har det varit ett medvetet konstnärligt skapande och en medveten kulturpolitik.
Temat för mässan i Bologna är barns och ungas rätt till kultur. Jag skulle själv vilja lägga till ett "alla" framför "barns", så att det blir alla barns och ungas rätt till kultur. Även om det finns riktade insatser för läsfrämjande är det tyvärr så att de som kanske mest behöver det får minst del av satsningarna. Jag önskar verkligen att både förortens och landsbygdens barn kan omfattas av de olika kampanjerna.
När kulturministern likt en Tingeling svingar sitt gnistrande trollspö över församlingen i Bologna är det värt att påminna om att Sveriges bokmakare i Sveriges Författarförbund, Svenska Fotografers Förbund och Svenska Tecknare just nu protesterar mot tanken på att rasera den väl fungerande biblioteksersättningen.
Lycklig resa!
Anf. 54 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Vi kan glädja oss åt att vi lever i en demokrati, vilket innebär att vi, när vi har haft en omfattande utredning som Litteraturutredningen, har fått in väldigt många remissvar. De sammanställs och analyseras nu på Kulturdepartementet. Det återkommer vi till. Precis den ordningen är också välkänd för Tina Ehn och Bengt Berg.
Vi har ökat budgeten varje år sedan 2006. Vi är nästan ensamma i Europa om det. I Newcastle planerade man att stänga alla bibliotek, men man hamnade inte där. Vi har skärpt förslaget till bibliotekslag och inte minst lyft fram barn och unga i det nya förslaget till bibliotekslag. Under vår tid har också ersättningen per utlån - även om det låter märkligt att man talar om ören - ökat från 1:18 till 1:37 kronor. Det är en förhandlingsordning som har fungerat väl. Frågan är om den fungerar väl även i framtiden. Man måste kunna se på sådana frågor också. Det är viktigt.
Boken uppmärksammas stort i Sverige. Jag tror att det finns runt 140 litterära priser i landet, och jag är glad över att ha kunnat medverka till att vi får ytterligare ett stort litterärt pris, Nordiska rådets barnbokspris på 350 000 danska kronor, som för första gången kommer att delas ut i höst. Det är en god möjlighet att lyfta nordisk barn- och ungdomslitteratur, vilket inte har skett tidigare.
Även jag, Bengt Berg, ska avsluta med en dikt. Vi brukar ju göra det när vi möts i kammaren. Den är av Nils Ferlin och handlar om boken:
En dyrk kan den vara - en nyckel, som öppnar en hemlig dörr till ett hus där vi tycker oss hemma fast vi aldrig varit där förr.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.