Besked om ansökningar om universitetsstatus
Interpellation 2005/06:117 av Sjösten, Ulf (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-11-18
- Anmäld
- 2005-11-21
- Besvarad
- 2005-12-02
- Sista svarsdatum
- 2005-12-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:117 av Ulf Sjösten (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)
Besked om ansökningar om universitetsstatus
Flera högskolor har skickat in ansökningar till regeringen med en förfrågan om att få utveckla sin verksamhet och bli universitet med allt vad det innebär av examinationsrätt, forskning etcetera. Som ett exempel på en sådan högskola kan man nämna Borås högskola som i våras uppvaktade utbildningsministern och lämnade över en formell ansökan om universitetsstatus.
Men det finns redan flera högskolor som ansökt tidigare. I dag väntar högskolorna i Södertörn, Blekinge, Mälardalen och Malmö på besked om sina ansökningar. Eftersom det inte är aktuellt att starta något nytt universitet har ingen ansökan behandlats. I stället för att underlätta för högskolorna att profilera sig och förbättra utbildningen har ansökningarna fastnat i myndigheternas papperskvarnar och risken finns att de personer som var drivande när ansökan lämnades inte längre är kvar.
En högskolas arbete med att få universitetsstatus är långsiktigt och planeringen inför en ansökan har gjorts under lång tid. Många eldsjälar som brinner för sin ort och sin högskola är inblandade. För att den positiva utvecklingen av hela verksamheten som det innebär att förbereda sig för att en ansökan inte ska stanna av när statsrådet fått handlingarna på sitt bord är det viktigt med ett snabbt besked medan engagemanget och skaparglädjen fortfarande lever.
Regeringens hantering av dessa ansökningar måste ske inom rimliga tidsramar för att bevara den kraft och idérikedom som finns bakom en ansökan. Utbildningsdepartementet borde ha en skyldighet att utreda de ansökningar som kommer in och ge ett utlåtande över de koncept och profiler som högskolorna föreslår inom ett år även om de av budgettekniska skäl inte kan förorda starten av nya universitet inom de närmaste åren. Resultaten och besked från dessa utvärderingar kan sedan leda till fortsatta kvalitetsförbättringar av högskolorna även om det slutliga beskedet om universitetsstatus dröjer.
Ett tidigt besked kan hålla liv i glöden samtidigt som det ger möjlighet att utveckla och förbättra konceptet och verksamheten vid högskolan.
Mina frågor är följande:
Vad avser utbildningsministern att göra för att berörda högskolor ska få besked om sina ansökningar angående universitetsstatus?
Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att högskolorna ska få en tydlig utvärdering av sina ansökningar och de koncept de presenterar i dessa även om nya universitet inte är aktuella den närmaste tiden?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:117
Webb-tv: Besked om ansökningar om universitetsstatus
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:43 Fredagen den 2 decemberProtokoll 2005/06:43 1 § Svar på interpellationerna 2005/06:117 och 135 om besked om ansökningar om universitetsstatus
Protokoll från debatten
Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Ulf Sjösten har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att högskolor som ansökt om universitetsstatus ska få besked om sina ansökningar. Han har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att högskolor ska få en tydlig utvärdering av sina ansökningar och de koncept de presenterar i dessa, även om nya universitet inte är aktuella den närmaste tiden.
Else-Marie Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att Högskolan i Borås ska ges status av professionsuniversitet.
Då båda dessa interpellationer handlar om universitetsansökningar har jag valt att besvara dem samlat.
Genom stora utbildnings- och forskningspolitiska satsningar har högskolesystemet byggts ut under de senaste decennierna så att antalet lärosäten med tillstånd att utfärda examen i forskarutbildning mer än fördubblats. Flera nya högskolor har etablerats med en viktig roll för att öka tillgängligheten till den högre utbildningen i landet. Alla högskolor har också fått fasta forskningsresurser. Regeringens ambition att det ska finnas minst en högskola eller ett universitet i varje län har uppnåtts.
En högskola kan ansöka hos regeringen om att få benämnas universitet eller tilldelas vetenskapsområde. För att en högskola ska få benämnas universitet eller tilldelas ett vetenskapsområde krävs bland annat att den har grundutbildning och forskning av tillräcklig omfattning och kvalitet och att det finns statsfinansiella förutsättningar. Det krävs också en forskningspolitisk bedömning av att den föreslagna utbyggnaden bör göras.
Ett beslut om att inrätta ett nytt universitet eller att tilldela en högskola ett vetenskapsområde innebär ett långsiktigt och långtgående ekonomiskt åtagande. Detta omfattande åtagande är centralt för att bygga upp forskning med den bredd och kvalitet som universitet och högskolor med vetenskapsområde bör ha. En sådan utveckling måste därför prövas noga också ur ekonomisk synpunkt. I de fall bedömningen görs att det kan finnas statsfinansiella förutsättningar för, och behov av, ett nytt universitet är ordningen sådan att en ansökan från en högskola om universitetsstatus eller vetenskapsområde remitteras till Högskoleverket för prövning innan regeringen fattar beslutet.
När jag tillträdde som utbildnings- och kulturminister för ett år sedan fanns på departementet ett antal ansökningar om universitetsstatus och vetenskapsområde, och en ansökan har därefter tillkommit. Jag har under det gångna året träffat företrädare för universitet och högskolor för att bilda mig en närmare uppfattning om högskolesystemet innan regeringen fattar beslut om dessa ansökningar.
Enligt min uppfattning är det angeläget att högskolesystemet utvecklas mot mer samarbeten mellan lärosäten. För att svensk forskning och utbildning ska kunna möta en ökande internationell konkurrens är det varje högskolas ansvar att utveckla och profilera sin verksamhet och att i samarbete med andra lärosäten utveckla goda miljöer. Ett flertal sådana samarbeten har redan utvecklats eller är under uppbyggnad.
Högskolan i Borås har ansökt om att bli vad högskolan kallar ett professionsuniversitet som skulle karakteriseras av samverkan med arbetslivet. Ansökan innefattar bland annat en begäran om att få inrätta en ny professionsinriktad forskarutbildning.
Högskolelagen anger att högskolans uppgifter är utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. I detta ligger också, som en integrerad del, samverkan med yrkeslivet. Ett mål för den högre utbildningen är att den ska svara mot såväl arbetsmarknadens behov som studenternas efterfrågan.
Målet för den svenska forskarutbildningen har sedan länge varit att den ska förbereda för en karriär såväl inom som utanför högskolan. Samhällets och näringslivets behov av vetenskapligt skolad personal har varit ett viktigt skäl för den fördubbling av examinationen i forskarutbildningen som genomförts under 1990-talet. En majoritet - 60 % - av dem som har en forskarutbildning arbetar i dag utanför högskolan. Det finns flera exempel på hur forskarutbildning har utformats i anslutning till viss yrkesverksamhet, till exempel forskarutbildning som byggts upp i anslutning till lärarutbildningen eller forskarskolor med inriktning mot viss industriverksamhet.
Anf. 2 Ulf Sjösten (M)
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka för svaret.
Flera högskolor har skickat in ansökningar till regeringen med en förfrågan om att få utveckla sin verksamhet och bli universitet, med allt vad det innebär av examinationsrätt, forskning med mera. Som ett exempel på en sådan högskola, som är mig näraliggande, kan man nämna Borås högskola som i våras uppvaktade utbildningsministern och lämnade över en formell ansökan om att få universitetsstatus.
Högskolan i Borås är ett framtida professionsuniversitet. Men det finns ju redan flera högskolor som ansökt tidigare och där ansökningarna blivit liggande. I dag väntar högskolorna i Södertörn, Blekinge, Mälardalen och Malmö på besked om sina ansökningar.
En högskolas arbete med att få universitetsstatus är långsiktigt, och planeringen inför en ansökan har gjorts under lång tid. Många eldsjälar som brinner för sin ort och sin högskola har varit inblandade i den här processen. För att den positiva utvecklingen av hela verksamheten som det innebär att förbereda sig för en ansökan om att få universitetsstatus inte ska stanna av när statsrådet får handlingarna i sin hand är det viktigt med ett snabbt besked medan engagemanget och skaparglädjen fortfarande lever.
Det är just det, herr talman, som är poängen med min interpellation i dag, alltså att uppmuntran och tydlig återkoppling i stället för passivitet förädlar och utvecklar.
Regeringens hantering av dessa ansökningar måste ske inom rimliga tidsramar för att bevara den kraft och idérikedom som finns bakom en ansökan. Utbildningsdepartementet borde ha en skyldighet att utreda de ansökningar som kommer in och ge ett utlåtande över det koncept och de profiler som högskolorna föreslår inom ett år, även om man av budgettekniska skäl inte kan förorda start av nya universitet inom de närmaste åren.
Herr talman! Resultaten och beskeden från dessa utvärderingar kan sedan leda till fortsatta kvalitetsförbättringar av högskolorna och deras verksamhet, även om det slutliga beskedet om universitetsstatus dröjer. Ett tidigt besked kan hålla liv i glöden samtidigt som det ger en möjlighet att utveckla och förbättra konceptet och verksamheten vid den aktuella högskolan.
Därför, herr talman, återkommer jag till en av mina frågor i interpellationen, för jag tycker inte att jag har fått något riktigt tydligt svar av utbildningsministern.
Vad avser utbildningsministern att göra för att berörda högskolor faktiskt ska få besked, jakande eller, som jag tyvärr tolkar det, nekande, i rimlig tid om sina ansökningar angående universitetsstatus?
Anf. 3 Else-Marie Lindgren (Kd)
Herr talman! Jag vill börja med att visa ministern att jag har en fin bok här. Det är ansökan som har lämnats till ministern från Borås högskola.
Jag vill börja med att tacka för svaret på min interpellation.
Den 30 maj överlämnade Högskolan i Borås sin universitetsansökan till regeringen. Ansökan är den första i sitt slag i landet, och högskolan ansöker om att få bli landets första professionsuniversitet med rätt att utfärda doktorsexamen från och med år 2007. Ansökan innefattar bland annat en begäran om att få inrätta en ny professionsinriktad doktorsutbildning. Till skillnad från den befintliga forskarutbildningen som huvudsakligen utbildar studenter för fortsatt karriär inom akademien är doktorsutbildningen vid professionsuniversitetet i Borås tänkt att i första hand kompetensförsörja arbetslivet. Ett grundläggande mål för ett professionsuniversitet är att föra samman och vidareutveckla den vetenskapliga kunskap och den förtrogenhetskunskap som finns i yrkeslivet. Högskolan i Borås har goda materiella förutsättningar att bli landets första professionsuniversitet därför att verksamheten redan nu i väsentlig mån har vuxit fram i samverkan med externa aktörer.
Universitetsstatus är mycket viktigt för en framtida utveckling. Med examensrätt och möjlighet att i högre grad än i dag självständigt utforma doktorsutbildningen ökar också förutsättningarna att vara en kreativ och kraftfull aktör i den lokala och regionala samhällsutvecklingen och ekonomin. Högskolan i Borås vill därför få status som professionsuniversitet med rätt att utfärda doktorsexamen.
Herr talman! Min fråga till statsrådet var följande: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att göra Högskolan i Borås till Sveriges första professionsuniversitet?
Vad blev svaret? Man kan skönja ett dunkelt medhåll genom att ministern ändå medger att Högskoleverket har yttrat sig över inkomna ansökningar och att dessa nu ligger på departementet och enligt min mening faktiskt samlar damm medan regeringen undviker att fatta beslut.
Herr talman! Det känns ledsamt för mig och alla de människor som har lagt ned mycket jobb och har förväntningar att inte få ett svar. Högskolan i Borås vill sätta i gång sitt arbete 2007. Det är snart. Är det realistiskt?
Anf. 4 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Ulf Sjösten framhåller att det är ett långsiktigt, allvarligt och viktigt beslut att ändra definitionen, ändra klassificeringen, av ett lärosäte från högskola till universitet. Det är ett beslut som måste tas på mycket stort allvar. Det håller jag med om. Det är precis min åsikt. Det är ett beslut som måste värderas noga just eftersom man gör ett långsiktigt åtagande. Det är inte bara att sätta en stämpel på ett papper och säga: "Nu är det klart." Om ett lärosäte görs till universitet ska man också, enligt min mening, följa upp med en långsiktig stark uppbyggnad av forskningskapaciteten på lärosätet.
Därför är det viktigt att när detta görs inte bara ha en bedömning av utgångsläget och bedömning av det sökande lärosätets förmåga utan att man också gör en bedömning av vilka statsfinansiella möjligheter lärosätet kommer att ha att under lång tid prioritera en förstärkning av forskningsresurserna. Den typen av beslut, om de är så långsiktiga och allvarliga, behöver man reflektera noggrant över.
Däremot skulle det vara enkelt att snabbt säga "nej, något sådant åtagande vill vi inte göra" eller "nej, det här lärosätet är inte bra nog". Ska den här uppgiften tas på allvar krävs eftertanke.
Jag är glad och stolt över att vi i så många fall har lyckats med detta under de senaste åren. Sverige fick nästan inga nya universitet alls på 300 år. Sedan kom ett par stycken på 1950-talet - Stockholm och Göteborg. Sedan kom Umeå i början av 1960-talet. De senaste tio åren har vi lyckats göra ett större antal lärosäten till universitet - Örebro, Karlstad, Växjö och senast Mittuniversitetet. Jag är glad över det. Jag är också glad över det intresse som finns hos lärosätena att fortsätta att utvecklas, växa och höja sina forskningsambitioner. Det är ett hälsotecken. Inte minst gäller det i Borås där man inte bara vill gå vidare framåt i största allmänhet utan där man har genomtänkta nya idéer på hur man vill gå vidare - hur man vill gå vidare med det som är så viktigt för mig i samverkan med det omgivande samhället. Där har en del andra lärosäten mycket att lära av Borås, och Borås har anledning att känna starkt självförtroende.
För min del blir jag ändå lite tveksam när jag nu möter det glädjande stödet för detta hos borgerliga ledamöter från Borås med tanke på det svaga intresse eller aktiva motstånd era partier - och jag gissar också ni två - har visat processen tidigare. Jag undrar hur seriöst och trovärdigt engagemanget är och hur mycket av det som beror på att det närmar sig val.
Anf. 5 Ulf Sjösten (M)
Herr talman! Jag tror inte någon i min hembygd ifrågasätter min seriositet när det gäller engagemanget för Högskolan i Borås. Det vågar jag påstå.
I min interpellation talar jag om vikten av en tidig utvärdering av högskolornas ansökningar. Rätt använd kan en tidig utvärdering vara ett effektivt verktyg för att utveckla utbildningen lokalt på lärosätena.
Herr talman! Ska jag tolka frånvaron av svar från utbildningsministern om tidiga besked som att ministern säger nej till att utveckla verksamheten genom återkoppling och utvärdering? Skulle det inte vara rimligt att högskolorna får ett förhandsbesked om de uppfyller kraven eller om de måste fortsätta att arbeta med sina idéer för att nå en lämplig universitetsstandard? Nu ska arbetet givetvis aldrig stanna upp. Men det är rimligt att ge dem ett besked om att de åtminstone är på väg i rätt riktning.
Herr talman! Departementets malpåse - jag vågar kalla den för det - dödar entusiasmen som fanns när ansökan förbereddes och skickades. Vad tänker statsrådet göra för att hålla högskolornas glöd och utvecklingslust vid liv? Hittills har jag inte fått något svar på den frågan.
Anf. 6 Else-Marie Lindgren (Kd)
Herr talman! Ministern tog upp att våra partier inte har haft ett speciellt intresse för högskolor och sådant. Jag kan bara konstatera att ministern inte är påläst. Är det något parti som har drivit och förespråkat till exempel yrkeshögskola är det faktiskt Kristdemokraterna. Vi har också varit med och drivit på lärlingsutbildningen, som nu börjar ta form. Det välkomnar vi.
Varje initiativ som möjliggör för yrkesutbildade att fördjupa sin kunskap ser vi positivt på eftersom vi är ett parti som bejakar flexibla lösningar.
Stora kunskapsområden som är viktiga för arbetsliv och samhälle passar inte in i den traditionella indelningen i vetenskaps- och ämnesområden i dag. Ett exempel där det saknas möjlighet till studier på forskningsutbildningsnivå är det textila området.
Ministern tar i sitt svar upp att målet för den svenska forskarutbildningen är att den ska förbereda för en karriär såväl inom som utanför högskolan. Även EU:s utbildningsmål är att utveckla färdigheter för kunskapssamhället och stärka kopplingen till arbetslivet och samhället i stort. Det är detta som Högskolan i Borås vill förverkliga genom att bli landets första professionsuniversitet.
Jag kan ta Finland som exempel, där man har en helt annan syn på yrkeskunskap, med projektinriktat forsknings- och utvecklingsarbete som betjänar närings- och arbetslivet. Där intar det en central roll i studierna.
Herr talman! I professionsuniversitet möts och samverkar vetenskapens och yrkespraktikens kunskapsformer med avsikt att berika och fördjupa den delen i samhället.
Herr talman! Jag förväntar mig ett svar från ministern som åtminstone ger en inriktning. Kan jag få det här i dag?
Anf. 7 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag har gått tillbaka och försökt titta i historien, Ulf Sjösten, eftersom jag är lite ny i utbildningspolitiken - jag har bara hållit på med det i ett år. Vad jag då har funnit om Moderaternas och de borgerligas agerande - jag gissar att Ulf Sjösten har röstat i enlighet med partilinjen hela vägen - är en alldeles tydlig rak linje i agerandet mot högskolor som den i Borås. Det är en rak linje från reservationen i riksdagen mot principbeslutet om etableringen av Borås högskola 1975, till motståndet mot fasta forskningsresurser vid högskolorna 1997, till kritiken mot de nya universiteten 1999 när vi tog beslut om Örebro, Karlstad, Växjö och Mittuniversitetet. Vi mötte en aggressiv kritik från inte minst er moderater och andra borgerliga.
Mellan de här punkterna på kartan till det som vi ser i dag, motståndet mot nya platser vid Högskolan i Borås, hörde jag ingen av er motivera inför boråsarna, Borås Tidning eller riksdagens protokoll varför ni vill skära ned antalet platser vid Högskolan i Borås med 600. Är det en hemlighet i Borås att ert engagemang för Högskolan i Borås handlar om att skära ned med 600 platser jämfört med vad regeringen nu genomför?
Det skulle jag gärna vilja att ni två redovisar för boråsborna, studenterna i Borås och personalen i Borås, särskilt mot bakgrund av de ord som vi just hörde om behovet av att ge entusiasm, att ha
pep talk
med personalen så att de känner glädje och framtidstro över den tillit som de möter i det omgivande samhället.
Jag visar mitt och regeringens förtroende, och jag hoppas riksdagsmajoritetens förtroende, för det fantastiska arbete de bedriver på Högskolan i Borås genom att ge dem ökat förtroende att bygga ut sin utbildning. Men där är ni i den borgerliga alliansen samlat emot. Det tycker jag förtjänar en kommentar.
Jag tänker fortsätta att arbeta för att förstärka entusiasmen, framtidstron, expansionslustan och viljan att prova nya vägar i forskningen, nya samverkansformer och den extremt framgångsrika profilering som man har drivit i Borås som ett föredöme för andra lärosäten. Om det blir just på det här sättet, som jag inte är redo att ge besked om ännu, eller genom andra metoder får vi återkomma till. Men den huvudinriktning de har valt i Borås är utomordentligt framgångsrik, och den är driven med fantastisk talang, engagemang och entusiasm. Det vill jag slå vakt om.
Jag hoppas att lärdomarna från framgångarna i Borås sprider sig också till andra lärosäten. Jag hoppas att den entusiasm för Högskolan i Borås som ni visar i dag inte bara gäller den speciella namnfrågan utan också gäller platserna, utbyggnaden och andra lärosäten och att ni därmed är på total konfrontationskurs med era partiers linje och era partiers historia i den här frågan.
Anf. 8 Ulf Sjösten (M)
Herr talman! När det gäller de frågor som utbildningsministern ställer till mig kommer det ett svar i Borås Tidning på den artikel som utbildningsministern hade publicerad i Borås Tidning för ett tag sedan. Det är inskickat, så det kommer ett svar till boråsarna om var vi står.
När det gäller den fråga som jag har ställt i interpellationen konstaterar jag att utbildningsministern undviker att svara på frågan.
Jag tolkar svaret så att det inte finns något intresse från utbildningsministern och regeringen att ge ett tydligt besked till alla dessa högskolor som nu väntar på ett besked, ett förhandsbesked eller ett slutgiltigt besked.
Min slutgiltiga fråga är, herr talman: Är det trots allt inte rimligt att man efter allt arbete och engagemang får ett besked, Leif Pagrotsky?
Anf. 9 Else-Marie Lindgren (Kd)
Herr talman! Ministern tar upp att antalet platser på Borås högskola ska minskas med 600. Det vet jag, för jag sitter nämligen i styrelsen för Borås högskola. Jag känner väl till den smärtsamma process som Borås högskola nu genomgår. Och det är inte bara Borås högskola, utan det är ett stort antal högskolor som har fått sparbeting. Det är utifrån det som vi måste skära ned på våra högskoleplatser. Det känner ministern väldigt väl till.
Men det är inte det som jag tar upp här i dag, utan det handlar om att kunna få forskarutbildning och de delarna för att utveckla högskolan vidare, framför allt inom biblioteksdelen och på det textila området. Det är det hela denna bok handlar om. Sverige behöver en modern syn på kunskap som ger alla en chans efter deras förutsättningar och som samtidigt lägger grunden för en långsiktig tillväxt.
Jag är glad att ministern i alla fall har tittat på Högskolan i Borås och känner den entusiasm som finns där. Jag hoppas att ministern fortsättningsvis tar vara på det och slår vakt om det, som ministern sade.
Anf. 10 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag vet inte om Else-Marie Lindgren missförstod mig eller om hon valde att blanda bort korten. Jag försökte berätta för riksdagens protokoll, för åhörarna och för de boråsare som jag hoppas är intresserade av den här debatten att i budgetpropositionen har jag föreslagit 40 miljoner kronor till Borås högskola för att kunna inrätta 590 nya platser. Kristdemokraterna röstar nej. Jag antar att Else-Marie Lindgren kommer att rösta för partilinjen. Ni har i alla fall motionerat emot, och jag tycker att boråsarna, styrelsekamraterna på Högskolan i Borås och studenter och lärare i Borås bör veta det.
Om Else-Marie Lindgren säger att nedskärningen beror på någonting annat kan väl jag få använda min återstående debattid till att klargöra att Else-Marie Lindgren är på väg att rösta emot 590 nya platser till Högskolan i Borås och 40 miljoner kronor i nya pengar.
Ulf Sjösten väljer, i stället för att här i vår debatt kommentera Moderaternas konsekventa och långsiktiga motstånd mot att bygga högskolor i Borås och mot att vi har universitet och högskolor på olika håll i landet, att hänvisa till en kommande artikel men inte med ett ord beröra hur det kommer sig att man just nu, när det finns en opinion i Borås, plötsligt vill framstå som högskolans bäste vän. Samtidigt är man, som sagt, emot att inrätta fler platser vid högskolan, stärka högskolan, kunna anställa fler lärare, kunna stärka näringslivet i hela Sjuhäradsområdet och hela Sverige vad gäller tekoindustrin med kompetens och kompetensförsörjning. Jag tycker att det är svagt.
Ulf Sjösten har inte fler inlägg, och jag ska inte ställa nya frågor. Men jag beklagar att debatten blev så tunn på denna punkt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.