bemötandet inom sjukvården

Interpellation 2000/01:368 av Gerdin, Viviann (c)

den 6 april

Interpellation 2000/01:368

av Viviann Gerdin (c) till socialminister Lars Engqvist om bemötandet inom sjukvården

I en statlig utredning, SOU 1996:133 Jämställd vård, framkom det att män och kvinnor får olika bemötande inom sjukvården även om de har likartade besvär. Studierna visar att attityderna gentemot kvinnor och deras sjukdomar inte tas riktigt på allvar inom delar av sjukvården.

Mannen är normen i samhället, så också inom vården. Genom att den medicinska forskningen har haft mannen som utgångspunkt har kvinnan blivit betraktad som avvikande från normen. Detta har medfört att kvinnoperspektivet är eftersatt inom vården.

Trots att kvinnor och män har olika fysik, olika biologiska rytmer och olika sociala villkor så har det varit mannens kroppsfunktion som varit vägledande vid olika bedömningar. I SOU 1996:133 framgick med stor tydlighet att kvinnor genomgående bemöts på ett mer passivt sätt än män inom sjukvården.

Efter alla utredningar som gjorts angående bemötandefrågor inom sjukvården förväntar sig många i dag att kvinnor ska bli lika väl omhändertagna som män. Det är därför med stor bestörtning som vi tar del av Apoteksbolagets statistik, som visar att läkarna skriver ut billigare och äldre mediciner till kvinnor än till män.

För några år sedan fick vi rapporter om att rehabiliteringsinsatserna för kvinnorna var sämre än för männen. Rehabiliteringen startade senare, var kortare och av billigare art.

Stor förhoppning ställdes sedan på delbetänkandet angående folkhälsomålen SOU 1999:137 Hälsa på lika villkor. Vår förhoppning var att vi där skulle finna konkreta åtgärder för att kvinnor ska bli lika aktivt omhändertagna som män.

Tyvärr så saknades könsperspektivet i de nationella folkhälsomålen. I stället har regeringen valt att sätta fokus på klasskampen i samhället. Jag vill därför med hänsyn till ovan framförda synpunkter ställa frågan till socialministern:

Vilka konkreta åtgärder avser socialministern vidta för att kvinnoperspektivet ska finnas med i bemötandet och i all behandling inom vården?