Belastningsskador
Interpellation 2007/08:149 av Björlund, Torbjörn (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-11-13
- Inlämnad
- 2007-11-13
- Besvarad
- 2007-11-23
- Sista svarsdatum
- 2007-11-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 november
Interpellation
2007/08:149 Belastningsskador
av Torbjörn Björlund (v)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Årets arbetsmiljöriksdag fokuserade på belastningsskador. Tema ”Belasta rätt” är en del av den europeiska arbetsmiljöveckan.
Belastnings- och förslitningsskador är de symtom som orsakar mest sjukfrånvaro. Arbetsskador utan sjukfrånvaro är också vanligt. Per tusen förvärvsarbetande är dessutom anmälda skador utan frånvaro nästan dubbelt så omfattande som med sjukfrånvaro hos män enligt Arbetsmiljöverkets arbetsskaderapport för 2006.
Inför årets arbetsmiljöriksdag gjorde Arbetsmiljöverket ett antal inspektioner. Då framkom bland annat följande:
”Monteringsarbete vid nästan 500 företag inom fordons‑, el- och teleutrustningsindustrin har inspekterats. 60 procent av dessa fick inspektionsmeddelande med krav om att rätta till bristerna, som huvudsakligen gällde belastningsergonomiska förhållanden. Montör är det yrke bland kvinnor som har flest anmälda belastningssjukdomar per tusen sysselsatta. Bland män hamnar yrket som det tredje mest utsatta. Ensidigheten i arbetet med många små, upprepade rörelser ofta i kombination med tidspress och låg kontroll över arbetssituationen är de vanligaste skaderiskerna.
Förhållanden för service‑, köks- och städpersonal inom vården har kontrollerats utifrån en EU-gemensam bedömningsmodell. Det har framför allt gällt risker i samband med manuell hantering för olika personalkategorier vid bland annat ett 60-tal större sjukhus och lasarett i hela landet. 75 procent av inspektionerna har lett till att krav på förbättringar ställts. Vid närmare 250 inspektioner har städares arbetsförhållanden kontrollerats. 70 procent av besökta arbetsgivare hade brister i arbetsmiljön – flest de som har städning i egen regi.”
Tidningen Dagens Arbete har också uppmärksammat belastningsskadorna i bilindustrin.
Arbetet har blivit alltmer monotont och enformigt, löpande bandet har kommit tillbaka. Sedan 1994 har belastningsskadorna fördubblats. Det är sex gånger vanligare att kvinnor i fordonsindustri drabbas av belastningsskador jämfört med kvinnor i vård- och omsorgsyrken. Det är mer än dubbelt så vanligt att kvinnor drabbas av belastningssjukdomar, jämfört med män i fordonsindustrin.
På fråga från Dagens Arbete om orsaken till de ökade belastningsskadorna inom fordonsindustrin säger teknikföretagens vice vd: ”Ingen aning”.
Belastningsskador kan uppträda både som olycksfall och arbetssjukdomar. Arbetssjukdomarnas omfattning kan ta lång tid att få rätt uppfattning om.
”Den som råkat ut för en olycka vet oftast exakt när den inträffade. Som arbetssjukdom betraktas besvär som beror på en längre tids skadlig inverkan. Eftersom det i de allra flesta fall inte är möjligt att exakt säga när en arbetssjukdom har sin början, så redovisas arbetssjukdomarna efter det år då de anmälts. Skillnader mellan den preliminära och slutliga statistiken beror på upprättningar i det register som ligger till grund för statistiken.” (AV:s rapport om arbetsskador 2006)
Resultatet av det som görs eller inte görs i dag kan ta många år att få vetskap om, hur många som kommer att få belastningsskador med eller utan sjukfrånvaro. Oavsett om man blir sjukskriven påverkas livskvaliteten.
Med anledning av vad som anförts vill jag fråga:
1. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta med anledning av resultatet från Arbetsmiljöverkets tillsynskampanj kring belastningsergonomi som presenterades på årets arbetsmiljöriksdag?
2. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att öka kunskapsläget kring orsakerna till belastningsskadorna inom fordonsindustrin och i arbetslivet i övrigt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:149
Webb-tv: Belastningsskador
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:30 Fredagen den 23 novemberProtokoll 2007/08:30 8 § Svar på interpellation 2007/08:149 om belastningsskador
Protokoll från debatten
Anf. 49 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Torbjörn Björlund har ställt följande frågor till mig.
1. Vilka åtgärder ämnar jag vidta med anledning av resultatet från Arbetsmiljöverkets tillsynskampanj om belastningsergonomi som presenterades på årets arbetsmiljöriksdag?
2. Vilka åtgärder är jag beredd att vidta för att öka kunskapsläget om orsakerna till belastningsskadorna inom fordonsindustrin och i arbetslivet i övrigt?
Arbetsmiljölagstiftningen syftar till att förebygga ohälsa och olycksfall. Om reglerna inte efterlevs riskeras personalens hälsa. Även företaget förlorar i det långa loppet. En hälsosam och utvecklande arbetsmiljö är bra för företagets produktivitet och en viktig förutsättning för att kunna rekrytera den personal man behöver.
En grundförutsättning för ett effektivt arbetsmiljöarbete är därför att man i verksamheten själv inser fördelarna med en bra och hälsosam arbetsmiljö. Arbetsmarknadens parter har i detta arbete ett stort ansvar, och mycket samarbete sker redan i partsgemensamma organ.
Det lokala arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna är också mycket viktigt. Detta arbete stöds av staten genom det årliga anslaget till den regionala skyddsombudsverksamheten.
Därtill behövs en effektiv arbetsmiljötillsyn, särskilt inriktad på att nå de arbetsställen som har störst risk för ohälsa och olycksfall. Den översyn som pågår av arbetsmiljöpolitiken omfattar de frågor Björlund tar upp och det jag har nämnt om staten och parternas roller.
Det resultat som har framkommit av Arbetsmiljöverkets tillsynskampanj kring belastningsskador är ett viktigt bidrag i översynsarbetet.
Anf. 50 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Detta blir kanske lite grann av en favorit i repris. Vi kommer att prata om ungefär samma saker som Maria hade uppe här, av naturliga skäl.
Jag tackar för svaret, men det är på gränsen till att det enda skälet är ren artighet. Jag tycker att svaret är alldeles för kort och alldeles för tunt. Det är många saker som upprepas, precis som förut. Det är inte tillfredsställande, tycker jag. Jag får inga konkreta svar, och jag tycker att jag har rätt konkreta frågor som jag skulle kunna få svar på.
Det jag kan utläsa av det svar jag har fått innebär att ministern inte tänker vidta några åtgärder alls med anledning av de resultat som finns från Arbetsmiljöverket och riksdagen om belastningsskadorna. Det gäller till exempel belastningsskadorna inom fordonsindustrin. Där får jag inget svar alls. Jag hoppas att jag kan få det snart i ett inlägg här.
När det gäller arbetsmiljöarbete handlar det mycket om tillsyn, kontroll och förebyggande arbete. Belastningsskadorna är fortfarande det största problem vi har i arbetsmiljön. Hur ska tillsynen och kontrollen gå till? Och hur ska det förebyggande arbetet bedrivas? Jag ber om ett konkret svar, om det går att få ett sådant.
Kommer detta att vara möjligt med tanke på att de resurser som i dag finns på Arbetsmiljöverket och även när det gäller forskningen är små? Resurserna räcker inte till, vilket tidigare har sagts i andra sammanhang.
I svaret står det att man i verksamheterna själv inser fördelarna med en bra och hälsosam arbetsmiljö. Inbegriper det till exempel de kvinnor som i fordonsindustrin i dag är de mest utsatta? Bland kvinnorna är just montör det yrke som har flest anmälda belastningssjukdomar. Det är också en konkret fråga.
På senare år har det gått bra genom ett gott arbetsmiljöarbete och, faktiskt, genom att man har fått ökade anslag. Det här med 90-talets början är om inte en floskel så i alla fall ett begrepp som på något sätt inte är relevant. Det finns helt andra ekonomiska förutsättningar i dag att genomföra ett bättre arbetsmiljöarbete. Genom det arbetsmiljöarbete som har pågått och byggts ut har kurvan för belastningssjukdomar planat ut och kanske till och med börjat sjunka. Det är jättebra.
Men utvecklingen är allvarligt hotad om man inte fortsätter med just det förebyggande arbete som finns i dag och med kontroller och tillsyn med hjälp av ett antal arbetsmiljöinspektörer. Det är oerhört viktigt att påpeka detta.
Med de beslut som har fattats när det gäller finansiering av framför allt Arbetsmiljöverket men även när det gäller forskningssidan, som jag återkommer till sedan, kommer detta att vara i stor fara. Det är till och med troligt att kurvan kommer att stiga därför att man inte har tillräckligt med möjligheter för att följa upp arbetet.
Så länge det finns arbetsgivare där ute i samhället som kan ta hem kortsiktiga vinster på att låta bli att satsa på arbetsmiljöarbete kommer vi att ha det här problemet. Då finns risken att läget försämras och att belastningsskadorna kommer att öka igen. Så länge kommer det arbete som Arbetsmiljöverket och andra, till exempel facket, gör att vara viktigt. Jag ställer frågorna igen. Vad tänker minister göra?
Dessutom vill jag veta vad ministern tänker göra för att öka kunskapsläget i frågan. Jag får inget svar på den konkreta frågan i min interpellation: Hur gör man för att öka kunskapsläget när det gäller belastningsskador och arbetsmiljöarbete över huvud taget, tillsyn och sådana saker? Det skulle vara intressant att få ett konkret svar på vad man gör nu när man genom att lägga ned Arbetsmiljöinstitutet i princip har skurit ned möjligheterna att jobba med kunskapsinhämtning på det sätt som behöver göras? Framför allt måste man få ut det i tillämpning i arbetslivet. Det är en konkret fråga.
Anf. 51 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag menar att det regelverk som finns i form av arbetsmiljölagstiftningen och de instruktioner och förordningar som finns från Arbetsmiljöverket redan finns på plats för att lösa den typen av frågor som det hela handlar om.
Den uppmärksamhet som frågan fick på Arbetsmiljöriksdagen bygger just på ett tusental genomförda inspektioner från Arbetsmiljöverket. Syftet är att sprida information om den här typen av frågor, och detta finns alltså på plats.
I grund och botten ser jag det som arbetsgivarens skyldighet att erbjuda en god arbetsmiljö. Där ligger huvudansvaret. Det som kommer att behövas framöver handlar mycket om att det måste och borde ligga i arbetsgivarens intresse att se till att man inte sliter ut sina medarbetare.
När vi nu har tagit ett nyhäv på det som vi diskuterade i den förra interpellationsdebatten om en ny tankeram och så småningom en ny nationell arbetsmiljöstrategi är min utgångspunkt att de 50 miljarderna per år i samhällsekonomiska kostnader för arbetsrelaterad ohälsa av olika slag måste bekämpas. De måste gå ned.
För det första gäller det den enskilde. Det är självklart att man ska kunna gå till jobbet utan risk för att bli sjuk eller skadad på jobbet. Det tycker jag är en naturlighet.
För det andra gäller det arbetsgivaren. Om man sliter ut sina medarbetare drabbas produktionen och så småningom också vinst och vad det nu kan vara. Det borde man naturligtvis inse.
För det tredje är det ett samhällsekonomiskt slöseri av stora mått.
Om vi tittar på utvecklingen under åren som har gått kan vi konstatera att inspektioner, kontroller och tillsyn är ett oerhört bra och grundläggande instrument för att se till att de lagar och regler vi har efterlevs och följs. Men jag gör den bedömningen att det inte räcker. Inte ens om vi skulle fördubbla, för att ta ett exempel, Arbetsmiljöverkets anslagsram skulle det räcka till. Det räcker inte med statlig kontroll, utan det behövs andra saker.
En viktig dimension i detta har varit parternas ansvar att i den direkta kontrollen och också i ett upplysningsarbete informera om olika mått och steg man kan vidta för att förbättra arbetsmiljön. Det handlar om att informera på ett bättre sätt.
Men det finns ytterligare en dimension som jag kommer att fortsätta att försöka föra in i arbetsmiljöpolitiken. På seminariet som vi hade den 24 augusti pratade jag om att vi tydligare måste koppla samman arbetsmiljöpolitiken med jobbpolitiken i övrigt för att minska kostnader och få flera att stanna kvar i arbetskraften längre. Det är bra för den enskilde, det är bra för samhällsekonomin och det är definitivt bra för arbetsgivarna. Vi måste också, som jag ser det, få en mer positiv laddning i arbetsmiljöfrågan. Det måste löna sig för en arbetsgivare att visa upp att man är en bra arbetsgivare. Det måste bli ett konkurrensmedel, om man så vill, att erbjuda en god arbetsmiljö. Jag fick naturligtvis direkt frågan: Hur menar du då? Har du något exempel?
Jag tog upp det här danska exemplet med smileys. Jag är villig att erkänna att det kanske inte är världens bästa exempel. Det var några som undrade om vi skulle ersätta arbetsmiljöinspektörer med gröna klistermärken. Det var naturligtvis aldrig avsikten. Poängen är att försöka göra - vilket man har lyckats med i Danmark - arbetsmiljö till ett konkurrensmedel när man rekryterar medarbetare, när man behåller medarbetare och när man visar upp sig för omvärlden. Jag tror att vi får mycket gjort om vi kan göra det.
Låt mig svara på frågorna lite snabbt. Vilka åtgärder ämnar jag vidta med anledning av resultatet från Arbetsmiljöverkets tillsynskampanj? Jag kan inte ändra i lagstiftningen. Jag tror inte att det hjälper. Den finns på plats. Det handlar om att uppmana parterna att informera bättre och uppmana arbetsgivarna att bli bättre på att organisera sina arbetsplatser.
Jag får återkomma till den andra frågan i nästa replik.
Anf. 52 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Det var kanske något av ett svar. Jag tycker att vi har hört mycket av det vi nu diskuterar förut. Det är samma diskussion och samma argumentation som inte leder någonstans.
När det gäller arbetsgivaransvaret visar det sig vid de inspektioner som man har gjort att ungefär 60-70 procent av arbetsgivarna får förelägganden i alla fall. Hur intressant är det då?
Dessutom skulle arbetsmiljö tydligen vara något slags konkurrensmedel för att konkurrera om arbetskraft. Vi har i dag en reservarbetskraft som ska ligga runt 4 procent. Det finns alltså inget incitament för att ha det som konkurrensmedel. Jag menar att det är tvärtom. Det kan vara så att arbetsgivarna på kort sikt kan spara pengar på att inte investera i en bra arbetsmiljö och låta arbetstagarna betala priset. Det är dilemmat i det här. Det är därför man inte ska ta bort det som i dag görs av parterna.
Gärna smileys - jag bryr mig inte om ifall det sitter en gubbe på en dörr om det är bra. Det kan också vara ett komplement, fast det kanske känns lite löjligt. Vi måste ha båda delarna. I det här fallet sätter ministern detta på något sätt emot varandra. Om man har detta kan man i princip ta bort den inspektion och tillsyn som finns i dag. Det ställer jag inte upp på alls. Det är absolut inte så.
Jag skrev en fråga tidigare i veckan om Arbetsmiljöverket och de här nedskärningarna, och jag fick ett svar på den. I det svaret skrev ministern att det som står i budgetpropositionen inte riktigt stämmer. De här nedskärningarna kommer att, trots att man inte vill det, drabba regional verksamhet. Det tycker jag är ett dubbelt budskap i detta.
Dessutom menar man att det inte innebär några ytterligare besparingar. I den andra interpellationsdebatten svarade ministern nyss att det inte är så. Jag menar att om man inte räknar upp kompensationen för pris- och löneökningar tillräckligt mycket är det i praktiken en besparing i alla fall. Vi har räknat lite grann på detta. Om man har en pris- och lönekompensation på 0,78 procent måste det bli besparingar. Det finns väl ingen arbetsgivare som i dag har ett löneavtal som går under 1 procent per år. Jag kan inte se något annat än att det i realiteten skulle innebära besparingar. Enligt våra snabba beräkningar skulle ungefär 8 miljoner tas bort. Den siffran kan man ifrågasätta, men den finns som en bakgrund till detta.
Nu svarar ministern att man ska ha en utökad anslagskredit, och det låter jättebra. Men hur stor är den? Kommer den att täcka detta förutom det som ska skäras ned i övrigt?
Nu på morgonen kom det ett pressmeddelande från tidningen Arbetarskydd som beskriver den här frustrationen på Arbetsmiljöverket. Den skapar naturligtvis i sig en sämre förutsättning för att göra ett bra jobb. Där skriver man att ytterligare 50 tjänster ska bort. Det är alltså i huvudsak inspektörer, och det blir väl på regional nivå. Är det i linje med vad regeringen beskrivit och sagt i budgeten? Jag menar att man döljer vad man egentligen är ute efter, det vill säga att man inte ska ha samma betalning till detta.
I TCO-tidningen förra veckan kunde man läsa hur docent Maria Albin reagerade på nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Sverige är i dag ett av de få länder som inte har ett statligt institut när det gäller arbetsmiljö och arbetsmiljöarbete. Det är naturligtvis inte tillfredsställande. Vi kanske får en proposition om detta nästa år. Men hur kommer det att se ut när det gäller forskning i de här frågorna? Om belastningsskador är det absolut största problemet, hur gör vi för att få den forskningen att bli viktig? Hur uppmuntrar man den forskningen så att det blir ett resultat som man kan använda och tillämpa på ett bra sätt i arbetsmiljöarbetet?
Anf. 53 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Torbjörn Björlund hävdar att jag sätter två saker emot varandra, det vill säga kontroll och tillsyn emot den mer positiva laddningen. Jag skulle vilja säga att är precis tvärtom. Jag skulle vilja ha mer draghjälp av en positivt inriktad arbetsmiljöpolitik som syftar till att visa vilka vinster man gör som arbetsgivare genom att ha en bra arbetsmiljö och erbjuda en bra arbetsmiljö till sina medarbetare. Det är rätt lustigt att det ska behövas. Det kan man tycka, men uppenbarligen är det så. Det är precis som Torbjörn Björlund sade, i de här 1 000 inspektionerna är det många som har fått anmärkningar när det gäller just belastningsskador.
Vi får säkert anledning att återkomma. En departementsskrivelse kommer som sagt endera veckan som ett underlag för en fortsatt diskussion om de här frågorna. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi arbetar genom parterna och inte minst genom arbetsgivarorganisationerna för att informera om den här situationen, om vad det kostar för den enskilda arbetsgivaren och vilken investering man kan göra genom att förbättra ergonomin och på det sättet bespara sig kostnader för bortfall i produktion och medarbetare som slits ut.
Jag noterade att Mikael Sjöberg, som är generaldirektör för Arbetsmiljöverket, sade så här i en kommentar till den här rapporten: Jag vägrar att tro att arbetsgivarna medvetet sliter ut sina anställda, men de måste bli bättre på att tidigt fånga upp och åtgärda risker som kan leda till besvär. Ska detta fungera behöver alla på arbetsplatsen engagera sig, inte bara arbetsledarna och skyddsombuden. Då skulle fler organisationer leva upp till regeln som ger arbetstagaren rätt att påverka upplägg och genomförande av det egna arbetet så att tillräcklig rörelsevariation och återhämtning kan åstadkommas.
Jag delar Mikael Sjöbergs bedömning. Det är precis det som behöver göras. Det är klart att arbetsgivaransvaret är uppenbart, men det är också ett ansvar för parter och medarbetare att påpeka och påverka detta så att vi får en bättre situation.
Jag vill kommentera några saker till. De här nedskärningarna har uppenbarligen gått i flera steg. Det är olyckligt, men det är Arbetsmiljöverkets ansvar. Den senaste förändringen är inte ett resultat, som jag sade i den förra interpellationsdebatten, av några nya besparningar eller några nya beslut från regering och riksdag.
Sedan har vi forskningsfrågan. Jag får som vanligt numera hänvisa till forskningspropositionen som kommer nästa år. Redan innan vi lade ned Arbetslivsinstitutet bedrevs fyra femtedelar av den relevanta forskningen på universitet och högskolor. Jag kan glädja mig åt att de allra flesta av de forskare som fanns på Arbetslivsinstitutet har hamnat i nya forskarmiljöer med sina projekt, och det tycker jag är skönt att se.
Den sista frågan som Torbjörn Björlund ställde till mig handlade om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att öka kunskapsläget om orsakerna till belastningsskadorna inom fordonsindustrin och arbetslivet i övrigt.
Jag har svårt att se att regeringen kan göra så hemskt mycket, om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker att det här är en arbetsgivarfråga. Det är också en fråga för parterna att gemensamt diskutera och gemensamt lägga fram en strategi för. Det borde ligga i arbetsgivarens intresse, som Mikael Sjöberg sade, att inte slita ut sina medarbetare.
Anf. 54 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jag tycker att vi fastnar i den vanliga retoriken. Jag tycker inte att det blir några klarlägganden.
I svaret på interpellationen tycker jag inte att jag får något besked om att man ska öka kunskapsläget. Docent Maria Albin reagerar på att nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och nedskärningen av Arbetsmiljöverket kommer att skada forskningen. Ni hävdar att en tredjedel av de medel som fanns försvann när ALI lades ned. Sverige är alltså ett av få länder som inte har något sådant nationellt centrum som samlar ihop kunskapen. Det i sig är allvarligt för forskningen och för tillämpningen av den forskning som kommer fram. Den är splittrad, och den lockar inte nya forskare att satsa på forskning om arbetsmiljö. Det är ett av de stora problemen när man inte har ett nationellt centrum som kan samla ihop och jobba med detta. Det påverkar också tillämpningen och det fortsatta arbetsmiljöarbetet - kunskapen om vad man ska göra.
En kommentar till: Enligt Politik & samhälle finns det i dag över hundra färre arbetslivsforskare i Sverige efter nedläggningen av ALI. De har valt andra arbeten; de går ifrån arbetslivsforskningen. Det är ett allvarligt varningstecken, tycker jag, om den här forskningen faktiskt nedgraderas i status. Det kommer att drabba arbetsmiljöarbetet i förlängningen. Naturligtvis är det så. Det går inte att komma ifrån det.
Jag tycker att regeringens ansvar, även om man inte direkt ska gå in och styra Arbetsmiljöverket, handlar om incitament. Det är det ord som används många gånger: incitament. Pengar är incitament. Det är möjligt att ha en bra status på Arbetsmiljöverkets arbete och på forskningen så att säga - det är incitament. Ge de incitamenten till dem som jobbar med detta i dag! Gör man inte det går det nedåt, och vi kommer att få kurvor som går uppåt när det gäller skador, och arbetsmiljöarbetet kommer att bli sämre. Det är en klar och rätt tydlig markering, och jag konstaterar bara att så kommer det att bli.
Anf. 55 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Väldigt kort vill jag tacka Torbjörn Björlund för interpellationen. Det är klart att när man såg resultatet av de här inspektionerna kunde man bara konstatera att det onekligen finns en uppgift. Det måste, återigen, ligga i arbetsgivarens intresse att se till att man inte sliter ut sina medarbetare och att också belysa de totala kostnaderna av att inte erbjuda medarbetarna en god arbetsmiljö.
Det är klart att det säkert, som Torbjörn Björlund tog upp, kan finnas ett och annat fall där man kortsiktigt ser en vinst av att kanske inte erbjuda den bästa arbetsmiljön, men långsiktigt blir ju kostnaderna produktionsbortfall, missnöjda medarbetare, en dålig kultur på arbetsplatsen och vad det nu kan vara. Det är det jag menar - när vi nu går in i fasen att utarbeta en ny, nationell arbetsmiljöpolitik ska vi försöka belysa just den typen av frågeställningar och lyfta fram den typen av frågor som handlar om att det faktiskt är en god företagsekonomisk idé att erbjuda en god arbetsmiljö. Det gäller också på precis detta område. När man närmar sig 60, och i över 60 procent av de inspekterade fallen går belastningsskadorna att undvika med en god ergonomisk rotation. Då är det klart att det finns all anledning att belysa denna fråga ytterligare, att visa upp den, prata med arbetsgivarorganisationer och andra och också få upp frågan i medierna för att belysa att detta är en fråga som man måste ta itu med.
Jag tackar för interpellationen!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.