Begränsning av kredittider
Interpellation 2013/14:121 av Ekström, Hans (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2013-11-14
- Inlämnad:
- 2013-11-14
- Besvarad:
- 2013-11-22
- Sista svarsdatum:
- 2013-11-28
Interpellationen
den 14 november
Interpellation
2013/14:121 Begränsning av kredittider
av Hans Ekström (S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
Undertecknad skrev förra året en motion tillsammans med Peter Persson och Börje Vestlund som rörde begränsning av kredittider för företag. Motionen heter 2012/13:C394 Nationell lagstiftning för begränsningar av kredittider. Riksdagen beslutade visserligen att avslå motionen men också om ett tillkännagivande i motionens riktning. Regeringen ska skyndsamt återkomma med ett förslag om lagstiftning på området.
Ännu har ingen proposition från regeringen kommit på riksdagens bord.
När avser ministern att återkomma med ett förslag i frågan?
Debatt
(15 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:121
Webb-tv: Begränsning av kredittider
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig när regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om hur de små och medelstora företagens ställning kan fortsätta stärkas avseende betalningstider. Hans Ekström har frågat mig när jag avser att återkomma med ett förslag om begränsning av kredittider för företag. Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Regeringen arbetar aktivt med att åstadkomma goda förutsättningar för alla företag att verka och utvecklas. Det gäller inte minst små och medelstora företag. Entreprenörskap och företagande ska uppmuntras och ges de förutsättningar som behövs för att kunna bli framgångsrikt.
Sverige har generellt bland de kortaste betalningstiderna i Europa. Det finns vidare effektiva bestämmelser som syftar till att leverantörer ska få betalt i tid. Det finns dock företag i vissa branscher som på grund av sin utsatta situation ser sig tvungna att acceptera krav på långa betalningstider. Det är ett problem som bör tas på allvar.
På flera håll i Europa är det vanligt med långa betalningstider. För att komma till rätta med det problemet antogs 2011 ett EU-direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner. Direktivet föreskriver att betalningstider mellan näringsidkare inte får vara längre än 60 dagar, om inte annat uttryckligen har avtalats. Regeringen har valt att gå längre än vad direktivet kräver. Sedan i våras gäller i Sverige att en fordran ska betalas senast 30 dagar efter det att borgenären framställt krav på betalning, om inte borgenären uttryckligen har gått med på en längre tid.
Oppositionen har i ett tillkännagivande ansett att det bör införas lagstiftning som inte i något fall tillåter längre betalningstider än 30 dagar, det vill säga tvingande regler om betalningstider. Mot den bakgrunden togs det omedelbart fram en promemoria med förslag om tvingande regler, som remitterades under våren.
Den samlade bilden av remissinstansernas synpunkter är komplex, och både stöd för och invändningar mot förslaget framförs. Beredningen av promemorians förslag pågår i Regeringskansliet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan i början av nästa år.
Anf. 9 Carina Adolfsson Elgestam (S)
Herr talman! Det är de små och medelstora företagen som skapar de nya jobben. Därför är det viktigt att vi har regelverk som i största möjliga mån ger dessa företag möjlighet att expandera och därmed anställa fler personer.
För små och medelstora företag är likviditeten av stor betydelse. Den kan påverkas vid olika tillfällen, inte minst när vi som nu lever i en lågkonjunktur - även om vi de senaste månaderna har hört att det eventuellt har vänt.
Likviditeten spelar som sagt stor roll för små och medelstora företag, och här finns ett samband med betaltider.
Det var just därför vi den 23 januari röstade i kammaren om betaltider. Hela Alliansen röstade emot förslaget, men det blev trots det en majoritet, det vill säga ett tillkännagivande. Det betyder att regeringen ska återkomma till riksdagen. Men så har ännu inte skett, och det har gått cirka tio månader.
Det här är en jätteviktig fråga för många företag runt om i vårt land. Man väntar bara på att detta besked ska komma.
I sitt svar säger ministern: "Sedan i våras gäller i Sverige att en fordran ska betalas senast trettio dagar efter det att borgenären framställt krav på betalning". Men det är ju bara en rekommendation, inte lagstiftning, och det är därför upp till företagen.
Ett av de största problemen här är det mellan David och Goliat, det vill säga mellan det stora företaget och det lilla företaget som kanske inte alla gånger har den bästa likviditeten. Då kan det stora företaget mer eller mindre bara meddela att det vill ha 90 eller 120 dagar. Mot detta har den lilla företagaren inte något att sätta emot eftersom det inte finns någon lagstiftning. Det är ju detta det i grund och botten handlar om.
Sedan nämner ministern vid ett par tillfällen i sitt svar att vi i Sverige trots allt är ganska bra i förhållande till Europa. Det hjälper dock inte våra småföretagare runt om i landet. Det är ingen tröst, utan det handlar om kronor och ören varje månad. Det är därför vi driver på och tycker att denna fråga måste verkställas och det snarast.
Precis som ministern skriver i sitt svar har detta varit ute på remiss. Redan när förslaget var uppe hade regeringen ganska god kännedom om vad företagen tyckte med anledning av det tidiga EU-direktiv som ministern nämner.
Det är inte jättesvårt om regeringen verkligen vill leverera det som vi i riksdagen har beställt. Om man överför detta till företagande skulle ett företag som inte levererar det som kunden har beställt kanske vara på gränsen till konkurs.
Anf. 10 Hans Ekström (S)
Herr talman! Till att börja med vill jag tacka statsrådet för svaret på interpellationen.
Det är andra gången Beatrice Ask och jag diskuterar denna fråga. Jag hade en interpellation i samma ämne i maj förra året som föranleddes av att jag hade blivit kontaktad av en hel del företag i den här frågan.
Jag kommer från en närande bygd som har skickat skattepengar till en del andra områden för att bygga universitet och andra skatteslukande jättar. Därför lever vi i Sörmland nära företagens villkor.
Det är naturligtvis så att när man besöker företag berättar de om besöket på banken och att de inte får lån till en investering därför att deras likviditet är för svag. Det beror på att Volvo, Scania eller något annat storföretag betalar dem efter 60, 70, 80 eller 90 dagar.
Det är klart att man funderar över om detta är en justitiefråga. Jag har ställt interpellationen med avsikt fast jag visste att detta rent formellt ligger under justitieministern. Jag tackar så hemskt mycket för svaret. Jag riktade dock från början interpellationen till näringsministern därför att jag tycker att detta i grunden mest handlar om näringspolitik. Det är inte justitiepolitik. Jag tycker därför att det hade varit värdefullt att ha denna debatt med näringsministern. Men näringsministern kanske vill ägna sig åt andra saker än näringspolitik - jag vet inte.
Jag läste en debattartikel - jag tror att det var i Svenska Dagbladet. Den var undertecknad av Anders Persson, näringspolitisk expert på Svenska Teknik- & Designföretagen, Anders Ekdahl, vd för Svensk Industriförening, och Fredrik Sidahl, vd för Fordonskomponentgruppen. Det är inte direkt en extremsocialistisk konstellation av debattörer.
De konstaterar att regeringen går emot sin arbetslinje. Man säger att det här är en viktig fråga för att jobben ska komma i små och medelstora företag, men det är inte likvärdiga parter det handlar om. Detta är självklart. Om en kund säger till ett företag med kanske en, två eller tre kunder: Skulle vi kunna få betala lite senare? Vad har det lilla företaget för val?
Därför finns det inte bara ett EU-direktiv, utan Frankrike har lagstiftat i denna fråga. Varför har de gjort det? Jo, för att de ser att det inte är likvärdiga parter och att den svagare parten måste få stöd. Därför följde riksdagen det motionsförslag som jag lade fram tillsammans med Peter Persson och Börje Vestlund förra hösten. Den såg behovet.
Precis som Beatrice Ask säger är remissvaren inte entydiga, men det kanske man inte kan förvänta sig heller. Det finns naturligtvis en del som tjänar på nuvarande ordning. Goliat och David hade kanske lite olika uppfattningar när de gick in i matchen. Jag tycker därför att det skulle vara intressant om regeringen kunde återkomma med ett förslag.
En annan fråga jag riktar till statsrådet är: Om regeringen bedömer att lagstiftning är svårt, har den haft en dialog om en frivillig överenskommelse med de stora företagen?
Anf. 11 Jessika Vilhelmsson (M)
Herr talman! "Det grundläggande problemet med längre betalningstider är inte juridiskt." Så skriver Juridiska fakulteten i sitt remissvar på den promemoria som justitieministern tog upp här i dag:
Tvingande regler om betalningstider i näringslivet
.
Det grundläggande problemet är inte juridiskt. Vad menas med det? Om man ägnar lite tid åt att läsa alla remissvar som kommit in är det ganska tydligt.
Jag var kritisk till oppositionens förslag om tvingande regler om betalningstider redan i januari, och efter att ha läst remissvaren är jag än mer övertygad om att de risker som finns med att införa tvingande betalningstider är stora. Jag anser till och med att det skulle vara skadligt för näringslivet. Problemet med långa betalningstider skulle inte lösas med tvingande lagstiftning.
Herr talman! Jag har hört vad Hans Ekström och Carina Adolfsson Elgestam har sagt och skrivit, och jag förstår att argumentet är att det skulle göra det lättare för småföretagen. Det som jag vill lyfta fram och som justitieministern lyfte fram i sitt svar är att den genomsnittliga betalningstiden i Sverige är
under
30 dagar. Den är 27 dagar, och betalningsförseningen är 8 dagar. Låt oss inte glömma att detta i så fall skulle vara det stora problemet.
Som justitieministern lyfter fram i sitt svar finns det vissa branscher som har stora problem med långa betalningstider. Men om man vill införa generella tvingande regler för hela näringslivet måste man faktiskt ta in hela näringslivets synpunkter, vilket jag anser att Socialdemokraterna inte har gjort. Jag uppfattar inte att alla i näringslivet sitter och väntar på förslaget.
Läser man remissvaren är det tydligt att det är många branscher som snarare anser att det skulle vara skadligt. Många branscher pekar på att betalningsvillkoret är ett av många villkor i ett avtal. Det är såklart viktigt för företag att få betalt, men det är minst lika viktigt för företag att kunna få nästa order.
Om vi skulle ha tvingande betalningstider är det många remissinstanser som påtalar att det skulle få konsekvenser på andra delar av avtalet, till exempel priset. Vem har då vunnit?
Svensk Handel säger att de på mycket goda grunder motsätter sig förslaget. De ger exempel på flera av sina näringar såsom bokhandeln och leksakbranschen där långa betalningstider faktiskt är någonting gott. Till exempel betalar man först när slutkunden har betalat för varan.
Det är självklart så att många småföretag, som bokhandlare, cykelhandlare och leksaksföretag, behöver de långa betalningstiderna. Hur skulle tvingande lagstiftning hjälpa dem?
Ett annat exempel är de gröna näringarna. LRF är en av remissinstanserna och talar om något som många av deras medlemmar använder sig av, så kallade säsongskrediter. Det är när man köper någonting på våren och betalar först till hösten. Vad skulle detta betyda för dem?
Många småföretag är beroende av krediter, precis som Hans Ekström säger. Men det kan vara lättare att få en handelskredit än att få en bankkredit. På vilket sätt skulle en tvingande regel hjälpa de företagen?
Jag anser att Socialdemokraterna och de övriga partier som röstade för detta i januari måste svara på frågorna från hela näringslivet. Fortsätter man att anse att en tvingande lagstiftning skulle vara lösningen måste man svara på frågorna om de problem som remissinstanserna lyfter fram och som vi i alliansen ställde redan i våras.
Tar man bort möjligheten att avtala om längre betalningstid finns det risk för att andra kreditlösningar växer fram som sannolikt inte skulle bli billigare för företagaren.
Som sagt: Problemet med långa betalningstider är inte juridiskt, och lösningen är inte tvingande betalningstider.
Anf. 12 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Herr talman! Tack för intressanta synpunkter!
Först och främst: Jag har varit tydlig med att vi har remitterat ett förslag och har tagit in synpunkter och att vi kommer att lägga fram ett förslag till riksdagen, så den ordningen behöver vi inte diskutera.
Det är otroligt viktigt att ta intryck av de olika synpunkter som framkommer i remissvaren. Framför allt är mitt intryck att den risk man löper om man låser sig i den här frågan är att man tror att alla företag är likadana, att alla branscher fungerar på samma sätt. Men så är det inte. Det är ingen tvekan om att man i fordonsbranschen och en del andra branscher har stora problem med att man leker svälta räv med dem. Det är ett jätteproblem som vi måste åtgärda och som det vore bra att hitta regler för.
Men den situationen har vi inte generellt i hela företagsamheten. Det framkommer mycket tydligt i remissvaren - Jessika Vilhelmsson tog upp en del exempel. 56 remissinstanser har yttrat sig över det förslag som vi skickade ut. Det är 13 som tillstyrker och 25 som avstyrker - det är alltid lite fram och tillbaka. Framför allt gäller det att gå igenom vad de lyfter fram.
En bild som jag tycker är bekymmersam är att man med tvingande regler riskerar att kasta ut viktiga branscher om man inte är noga. Vi kan som exempel ta Sörmland, som jag tycker är ett fint landskap, och Malmköping - de små affärerna och de små orterna där handeln håller på att dö. Det kan vara bokhandlare, leksakshandlare, cykelhandlare och andra. De står och faller, många gånger, med möjligheten att få leverans av varor att ha i sin butik och kunna betala senare. Det är det lilla perspektivet som vi pratar om då.
Jag tycker att det vore fånigt, fel eller allvarligt om vi genom att hugga lite för snett skulle dra undan mattan för den här typen av småföretagsamhet när vi samtidigt är ute för att rädda möjligheten för andra små företag.
Det är skälet till att man ska vara noggrann i beredningen av ärendet. Jag tycker att det var lite intressant när Hans Ekström frågade: Har man funderat över någon frivillig överenskommelse? Finns det någon annan möjlighet?
Ja, det är de sakerna som vi grunnar över. Finns det någon tredje väg där man inte slänger ut barnet med badvattnet? Vi ska inte lösa problem genom att skapa många nya andra. Lite ödmjukhet tycker jag att man är tvingad att ha i den här frågan. Jag ser med stort allvar på att vi har branscher där stora företag utnyttjar underleverantörerna på ett oacceptabelt sätt.
Det tror jag lite grann var skälet till att vi fick ett beslut i riksdagen om att kräva tuffare tag mot den typen av företeelser. Jag kan vara illvillig mot oppositionen i många sammanhang, men jag tror inte att avsikten var att dra undan mattan för andra. Jag tror att det är möjligt för alla i den här kammaren att se problematiken för de gröna näringarna, att man ibland måste vänta till skörd för att kunna betala det man ska så med och en del av de investeringar som måste göras.
Det är detta ganska besvärliga arbete som regeringen är inne i, att försöka analysera och inte bara ställa sig i ett hörn och säga: Vi har en uppfattning, den har vi alltid haft, och den kommer vi inte att ändra på. Vi bör försöka se om vi kan lösa de problem som finns på ett sådant sätt att vi inte skapar nya - det vore det bästa.
Min ambition är att kunna lägga fram en proposition till riksdagen efter årsskiftet.
Anf. 13 Carina Adolfsson Elgestam (S)
Herr talman! Detta är en mycket viktig debatt. Jag tycker också att den visar på två olika saker. Det kanske är en del av svaret på frågan varför regeringen har dröjt.
Jag uppskattar mycket att justitieministern är så pass positiv och på olika sätt målar upp en bild av att det kanske kan vara något på gång. Ministern säger ju att man grunnar på problemet. Det betyder väl, får man anta, att regeringen överväger att komma tillbaka med ett förslag. Det är det vi väntar på och efterlyser.
Man kan bli lite orolig när man lyssnar till partikollegan till ministern, som pratar om att det kan vara skadligt för näringslivet. Då kan man känna att regeringen känner sig ganska tvingad att genomföra den leverans som riksdagen har beställt.
När riksdagen gör en beställning är det kutym att man tar in hur olika branscher ser på saken - det är remissvaren. Då är det inget konstigt att det är olika svar. Det Jessika Vilhelmsson säger i debatten är väl mer oroväckande. Svensk Industriförening, det vill säga våra underleverantörer i Sverige, är ganska många, och det är ganska många småföretag. Om de säger att detta är ett problem måste man naturligtvis lyssna på det. Det uppfattar jag faktiskt att justitieministern har gjort, till skillnad från riksdagsledamoten.
Man kan, vilket Beatrice Ask belyser, se att Svensk Handel har en annan syn på detta. Man kan ha full förståelse för det också. Det är det politiken handlar om. Då måste man väga samman, och då är det ett sådant förslag som man får leverera till riksdagen, att vi ska ha en lagstiftning som handlar om 30 dagar. Men man kan alltid göra undantag. Om en specifik bransch har ett speciellt problem därför att systemet är uppbyggt på ett särskilt sätt får man se till att lagstiftningen är justerad på det sättet.
Vi kan titta på energipolitiken och hur den är formulerad, inte minst med det som är kopplat till skatter, fast inte för att kopiera det. Det är så vi har gjort i andra sammanhang, och då måste det vara så man gör även när det handlar om betaltider. Det har ju inte varit vårt syfte, när vi har drivit den här frågan och lyssnat in, att vi ska få småföretag som inte klarar av sitt företag på grund av dessa 30 dagar, utan det är för att det ska bli ett vinnarsystem för majoriteten av företag. Om detta borde vi vara överens.
Den här debatten visar att det finns problem och visar kanske också lite grann varför det har dröjt. Men det är nog viktigt för många företag runt om i landet att vi får till detta, för det handlar i grund och botten om likviditet i företagen.
Anf. 14 Hans Ekström (S)
Herr talman! Jo, Jessica, jag har läst alla remissvar och tagit del av Svensk Handels synpunkter. Jag har förståelse för dem. Det var också därför som jag i mitt inledningsanförande sade att man kanske måste gå en annan väg. Vi är inte låsta vid en speciell väg.
Däremot är det uppenbart, om man möter svenska underleverantörer och svensk industri, att detta är ett jättestort problem. Nu företräder Jessica ett parti vars partiordförande sade att svensk industri var basically gone eller något sådant. Jag kommer från en stad där den inte är basically gone utan där industrin finns i högsta grad. När man möter underleverantörerna och diskuterar med dem ser man att det är ett fruktansvärt allvarligt problem. Det tycker jag att Moderaterna borde ta på största allvar.
Jag tycker att justitieministern verkar ha en förståelse för detta problem, och det värdesätter jag. Jag tycker att det är bra att denna insikt finns.
Det är viktigt att det kommer ett förslag som gör att denna del av näringslivet känner att den får ett stöd. Svensk industri står nämligen för en hel del av beställningarna till servicesektorn. Utan svensk industri finns det inte en så stor del av servicesektorn heller.
I EU i dag förs det en diskussion om behovet av reindustrialisering. I den ekonomiska kris som Europa har haft är det industrilandet Tyskland som har klarat krisen bäst. Sverige borde kanske värna sin industri mer och inte diskutera den som basically gone. Svensk industri behöver ett skydd för att klara denna fråga.
Anf. 15 Jessika Vilhelmsson (M)
Herr talman! Jag har lyssnat, och det sade jag också i mitt inledande anförande. Det finns vissa branscher som har stora problem med betalningstider. Men lösningen är inte tvingande lagstiftning. Frågan är dock fortfarande om oppositionen har lyssnat. Jag har i dag inte hört att man på något sätt har lyft fram dessa frågor och de problem som finns och den allvarliga kritik som faktiskt riktas mot förslaget.
Det handlar bland annat om den grundläggande princip som finns om avtalsfrihet. Det har jag i alla fall inte i dag hört något om. Min principiella uppfattning är att det krävs mycket goda grunder för att gå ifrån den centrala principen om avtalsfrihet. I en modern ekonomi är nämligen avtalsfriheten fundamental för ett konkurrenskraftigt näringsliv.
Hans Ekström frågade om vi värnar om industrin. Ja, det gör vi absolut. Sverige är inte en isolerad ö, utan Sverige är ett land som agerar på en global marknad. Om svenska företags avtalsfrihet skulle inskränkas finns det en uppenbar risk att deras konkurrenskraft i Europa försämras. Det är inte rätt väg att gå.
Jag menar alltså att det finns många branscher som har problem med långa betalningstider. Men lösningen är inte att införa en tvingande lagstiftning.
Anf. 16 Ola Johansson (C)
Herr talman! Jag gick in i denna debatt för att fråga er socialdemokrater om ni verkligen menar allvar när ni säger att ni vill införa en absolut 30-dagarsregel. Samtidigt har vi hört att en överväldigande majoritet - 65 procent - av företagen har sagt bestämt nej till detta sedan regeringen har lyssnat på oppositionen och skickat ut förslaget på en rekordsnabb remiss. Många framhåller vikten av avtalsfrihet och betonar utifrån sin sakkunskap att ett avtal kan innehålla många dimensioner. Om det inte gäller betalningstider är det leveranstider, tillkommande tjänster eller avdrag av tjänster. Det kan naturligtvis också röra en pressning av priset.
Konkurrenskraften för svenska företag - leverantörer till de stora företagen - försvagas när omvärlden inte anpassar sig till Sverige. Att gå före med en 30-dagarsregel och införa någonting som inget av våra grannländer har tillämpat eller ens har planer på att tillämpa skulle försvaga möjligheterna för alla konsultföretag som anställer unga ingenjörer och andra unga människor att få ut dem i arbete. Det vore ett sänke för svensk konkurrenskraft när länderna i vårt närområde vidhåller avtalsfriheten som princip.
Jag ska också tillägga att långa betalningstider kan vara ett sätt för växande och små företag som i sitt utvecklingsskede i samförstånd med sina leverantörer avtalar om längre betalningstider för att klara kapitaltäckningen medan de första fakturorna för de producerade tjänsterna löper in.
Det har också nämnts att längre betalningstider kan kopplas till försäljning. Jag behöver inte dra exemplet med cykelhandlare, som Jessika Vilhelmsson har talat om. Men det handlar om att man i takt med att man tar in varor och säljer dem vill avvakta med att betala leverantören. Detta har också LRF framfört. När man skördar kanske man vill avvakta med betalningen för insatsvarorna - utsäde, bränsle och annat - till dess att skörden är såld och man har fått in pengar. Det är LRF:s synpunkt. Svenskt Näringsliv, Svensk Handel och Almega har framfört detta, och Almega är faktiskt en organisation som organiserar många av de företag som Hans Ekström talar om.
Har ni tagit intryck av den massiva motreaktionen som har kommit från remissinstanserna? Regeringen har gått ut och föreslagit en politik som är avvägd och balanserad, men något annat har efterfrågats av en majoritet i riksdagen? Är ni beredda att ompröva era ställningstaganden nu när ni har läst remissvaren, eller tänker ni fortsätta riskera svenska företags konkurrenskraft, stänga cykelhandlarens butik och döda småföretagen i en expansionsfas genom denna absoluta regel? Lyssnar ni fortfarande på enstaka lobbyister - Hans Ekström har läst upp namnen på några - som har starka egenintressen i detta och som åsidosätter det övriga näringslivets önskemål, tankar och behov kring dessa saker?
Så länge det råder ett ojämlikt styrkeförhållande mellan företag kommer svårigheter att klara ut avtalsförhållanden att finnas kvar. Det gäller att inse att den starke alltid har en möjlighet att diktera villkoren och tvinga leverantörer som inte går med på längre betalningstider att i stället gå med på att sänka priset eller att i värsta fall låta beställningen gå till ett grannland eller att åtminstone låta fakturan gå till ett grannland, trots att konsulterna sitter kvar i det egna landet.
Alla är överens om att detta är en komplex materia. En 30-dagarsregel skulle definitivt göra denna materia betydligt mer komplex än tidigare. Jag hoppas att Carina Adolfsson Elgestam och Hans Ekström återigen läser remissvaren och omprövar sitt ställningstagande när det gäller denna fråga. Ärligt talat tror jag att det är den politik som föreslogs i den tidigare propositionen och som riksdagen röstade nej till som hade varit den mest balanserade. När vi nu väntar, låt oss då fatta ett klokt beslut.
Anf. 17 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag besöker många småföretag. Jag tycker att det är roligt att komma in i en liten verkstad och sitta och prata med ägaren och chefen om villkoren och livet, medan gubbarna springer fram och tillbaka och stämplar in och ut sina jobb.
När man pratar med dem om förändringar som de vill göra har en sak slagit mig direkt. De säger att detta med att sänka arbetsgivaravgifterna inte spelar någon roll för dem. Men däremot skulle det ha betydelse om vi kunde se till att kostnaderna för sjuklöneperioden försvinner. Det är krav som Centern har försökt driva utan framgång. Att hitta passande personal som kan vara produktiv och komma in tidigt är också en viktig fråga för småföretagarna.
Nu får vi höra från Centern att detta hänger bland annat på cykelhandlare. Men om man är tvingad att vara bank och ligga ute med 5 miljoner kronor mot ett stort företag som till exempel Sandvik är det inte roligt. Det är någonting som man direkt pekar på att vi måste göra någonting åt.
Då säger justitieministern alldeles riktigt att man ska visa stor respekt för remissinstanserna. Men det är inte regeringen känd för att göra. Hur var det med rehabkedjan, hur var det med a-kassan och så vidare där ni bara slog till? Nu står ni här och säger att man måste se över konsekvenserna. Självklart måste man göra det. Avtalslagens 36 § har varit uppe många gånger till diskussion här i kammaren. Men här har jag en känsla av att det är juristerna som kommer in och att man använder detta som ett juridiskt problem.
Man kan ta avtalsfriheten som exempel. Den är begränsad i offentlig sektor. Hur är det inom taxirörelsen? Där är den begränsad i många länder, och man sätter ett pristak. Men här i Sverige kan en taxirufflare lura en turist som ska åka från Arlanda till Stockholm och som får betala 5 000 spänn.
Då är frågan: Varför kan man inte göra en särskild lösning för detta? Varför står ni här och säger att det är avtalsfriheten som gäller? Det är klart att det går att fixa det här eftersom det är så viktigt för dessa småföretag.
Sedan kan vi fråga: Ska vi sätta Magnus verksamhet i Gävle mot en cykelhandlares verksamhet? Nej, man ska lösa problemen för båda. Men faktum är att de ligger ute med mycket pengar, faktum är att de har svårt att rekrytera personal, och faktum är att de tycker att det är mycket viktigt att få bort ansvaret för sjuklöneperioden. De frågorna är jätteviktiga, och sedan säger ni att ni inte riktigt vet hur ni ska göra.
Det finns många beställningar som gått till regeringen i form av tillkännagivanden i kammaren. Vad är viktigt för butiker? En viktig sak är att det rånas två butiker varje. Det vet justitieministern. Här finns ett tillkännagivande från riksdagen om att komma tillbaka med förslag om hur man kan lösa problemet med säkerheten för kvinnorna; det är kvinnorna som jobbar i småbutikerna. Det är jätteviktigt, men det gör ni ingenting åt.
Nu gör ni precis samma sak, ni förhalar en fråga som är så viktig för Danne, Valle och Magnus, som alla tre har fina små verksamheter i Gävle. Centern, de lyfter upp cykelhandlarna.
Anf. 18 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Herr talman! Nej, vi förhalar inte. Som Carina Adolfsson Elgestam framhöll är det viktigt när det gjorts ett tillkännagivande att få svar. Det har också skett. Vi har fått ett tillkännagivande i riksdagen där man begärt en tvingande regel. Vi har tagit fram ett sådant förslag, skickat ut det på remiss och kommer naturligtvis att återkomma med ett förslag baserat på de synpunkter som kommer fram i remissvaren. Det är så turordningen ser ut. Det är inte att förhala.
Den här diskussionen visar tydligt hur komplex frågan är. Vi har de grava problemen med betalningstiderna i vissa branscher. Där är det väldigt besvärligt. Jag förnekar inte det, tvärtom behöver vi åtgärda det. Med det sagt ska vi vara medvetna om att vi har jämförelsevis korta betalningstider, men i vissa branscher är det tufft. Det är knäckande för många eftersom likviditeten gör att man har svårt att få banklån. Men låt mig vända på myntet och säga att det finns företag som inte har möjlighet att få banklån och därför är beroende av att kunna avtala om en längre kredittid. Det är alltså inte fyrkantigt. Det finns inte en enda lösning eftersom företagsamheten per definition är olika. Det finns mängder av olika former av verksamhet.
Regeringens ambition är att försöka svara på den problematik som tillkännagivandet lyfter fram och göra det på ett sådant sätt att vi inte slänger ut barnet med badvattnet. Därför blev jag lite glad över Hans Ekströms lilla synpunkt att man möjligen måste försöka hitta ett sätt att hantera det hela på.
Vi måste se förmågan för svensk företagsamhet och svenskt näringsliv i ett internationellt perspektiv, och då måste vi också konstatera att här finns en problematik. Finland, Danmark och Norge har vid genomförandet av det EU-direktiv som ligger till grund för diskussionen om betalningstiderna valt att inte ha tvingande regler utan i stället ha en öppenhet i sitt regelverk. Såvitt vi vet finns det inget annat land som har genomfört direktivet på ett sådant sätt att man har ett undantagslöst förbud för alla företag att teckna något annat än 30 dagar. Det vi måste fundera över är hur vi på ett rimligt sätt kan se till att vi inte kastar ut barnet med badvattnet. Jag tror inte att någon vill det. Det är inte ett sätt för regeringen att förhala eller försena frågan. Ambitionen är, vilket jag varit tydlig med, att efter årsskiftet återkomma till riksdagen med ett förslag i den här frågan.
Sedan lyfter Raimo Pärssinen in en rad andra spännande näringslivsfrågor. Jag ska inte låta mig frestas att gå in på dem, för det vore fel. Låt mig bara säga att regeringen inte försöker förhala frågan utan ser småföretagens situation, och vi tar den på stort allvar. Jag, precis som Raimo, ägnar en stor del av tiden till att vara ute på företagen, inte minst för att diskutera den brottslighet som många utsätts för. Jag har ägnat hela hösten åt att besöka företag just på det temat, så jag är ganska väl insatt i problemet. Dock finns det inte en enda enkel lösning på det, för även här är företagen olika och situationen varierar. Men det finns mer att göra för att öka tryggheten för dem som arbetar i de företagen, och det ska vi naturligtvis ta fasta på.
När det gäller betalningstiderna återkommer vi med förslag efter årsskiftet. Bilden är komplex. Det finns mycket som talar emot en hundraprocentigt tvingande regel. Vi tyckte det tidigare. Nu har vi ett tillkännagivande och det gäller att få ihop det hela. Vi kan träta, men det viktiga är det som rör företagen.
Anf. 19 Carina Adolfsson Elgestam (S)
Herr talman! Det här har varit en mycket viktig debatt. Flera saker har tydliggjorts. Jag ska börja med att kommentera det som Jessika Vilhelmsson sade, att hon inte är för en tvingande lagstiftning. Jag utgår därför från att det är vad Moderaterna i riksdagen anser.
I sitt inlägg svartmålar Ola Johansson på ett sätt som gör att man blir alldeles mörkrädd, inte minst när han talar om egenintresse, att vi skulle lyssna på egenintressen. Om vi tittar på till exempel Svensk Industriförening ser vi att de har 1 300 medlemsföretag - jag är lite osäker på hur många anställda det kan handla om - och då är det lite svårt att säga att de, Sveriges underleverantörer, har ett egenintresse. Detsamma gäller Fordonskomponentgruppen med ungefär 340 företag och 25 000 anställda. Om det har så stor betydelse för dessa företag måste vi väl lyssna på dem, och precis som ministern sade i sitt inlägg försöka skapa en lagstiftning och leverera det som riksdagen har beställt.
Jag tackar ministern för debatten och ser fram emot leveransen efter nyår. Man ska ju alltid leverera i tid. Det är det som gör att företag kan växa och utvecklas. Vi väntar med stor otålighet på leveransen.
Anf. 20 Ola Johansson (C)
Herr talman! Carina talar om egenintresse och Raimo raljerar över cykelhandlare. Jag kanske ska presentera mig. Jag har arbetat 25 år inom svensk fordonsindustri. I min roll som chef och sedermera säljare i ett av de konsultföretag som vi talar om har jag varit i avtalssituationer och förhandlat med storföretagen. Jag har då motvilligt behövt acceptera långa betalningstider, ibland så långa som 120 dagar sammantaget.
Jag välkomnar den proposition som lades fram om att skärpa kraven på offentlig sektor att betala sina räkningar i tid. Där slås även fast att vi behöver anpassa oss till europeiska förhållanden, nämligen till direktivet om bekämpandet av sena betalningar. Man skärper kraven på exempelvis förseningsersättningar och höjer ersättningen till företagen för inkassoåtgärder. Det skickar tydliga signaler till dem, företrädesvis storföretag, som tidigare ställt oskäliga avtalsvillkor på sina leverantörer och låtit dem agera bank åt sig - såsom det företag jag arbetade i och som i och för sig tillhörde Investorsfären, vilket ju inte är någon liten kapitalist.
Det tidigare förslaget, och även det kommande utgår jag från, stärker leverantörernas möjlighet att klaga på oskäliga avtalsvillkor, sådana som jag nämnde. 120 dagars betalningstid är naturligtvis inte acceptabelt för någon. Det riktar sig speciellt till de branscher eller delar av branscher som utsätts för den sortens press från dem som kan uppfattas som starka kunder.
Visst vill vi komma åt det, men det går inte att stifta selektiva lagar. Det vet även Socialdemokraterna. Trots det försöker de nu göra det genom att med ett alexanderhugg vilja införa 30 dagars absoluta avtalsvillkor för alla företag, inte bara för dem som vi här talar om, av vilka jag representerar ett om jag någon gång får komma tillbaka. Är det Socialdemokraternas verkliga avsikt?
Anf. 21 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Tack, justitieministern, för inlägget! Jag tycker personligen att det är trevligt att debattera med justitieministern.
Men jag blir lite fundersam. Ola Johansson säger inte samma sak som justitieministern. Justitieministern öppnar i alla fall för att se över frågan och lösa problemet, eller hur? Så sade vi. Centern står dock här och säger att det inte går. Det där får ni försöka komma överens om. Men jag inbillar mig att det blir som vanligt i den regeringen: att det är Moderaterna som bestämmer. I det här fallet är det bra. Det kanske finns fler fall där det är bra.
Den här frågan äger sin allvarlighet, och vi måste lösa den, precis som alla andra frågor som hänger runt småföretagen. När man besöker småföretag är det verkligen påtagligt att de berättar om det här bekymret. De säger: Varför ska vi vara bank? Vi är hårt pressade. Kan inte ni göra någonting åt det?
Efter justitieministerns svar och hennes senaste inlägg känner jag mig något så när lugn. Vi får väl se. Det är mycket som ska utvärderas av den moderatledda regeringen. Det är många löften som har gjorts av de mindre partierna i den regeringen som det inte har hänt någonting med. Utvärderingen kommer när det gäller både den här frågan och politiken i stort. Jag tackar i alla fall för svaret.
Anf. 22 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är trevligt att debattera med alla er i salen. Det är bra att vi får en ordentlig diskussion om detta, för det visar komplexiteten i svensk företagsamhet och de svårigheter som finns. Vi är väl alldeles överens om att det finns vissa branscher som är hårt ansatta och där den här problematiken är ett stort bekymmer. Det borde vara ganska självklart att vi på något sätt ska lösa det.
Det tillkännagivande som vi fick av riksdagen, det pm som har skickats ut samt remissarbetet har gjort att vi nu har ett mycket bättre underlag för att bedöma frågan. Det är på det enkla viset att tvingande regler skulle hjälpa några men skapa många problem. Då är frågan om vi kan hitta ett sätt att reglera detta och lösa problem utan att ställa till det på en väldans massa andra sätt. I grunden är det självklart för en moderat att vara för avtalsfriheten. Men om det nu är så att några har blivit illa utnyttjade av ett system är det möjligt att man måste göra någonting. Det ska man vara öppen för.
Det här med likviditeten och möjligheten att få banklån och annat är också intressant. Båda problemen finns: När man inte får betalt har man inte likviditet och kan därför inte få lån, men vissa får inte något lån för att de är för små och är därför helt beroende av att kunna avtala om en längre tid.
Jag tror att det blir en utmaning för oss i riksdagen att ha kraft att ha en nyanserad syn på de här frågorna, så att vi inte ställer till det. Vårt näringsliv är fantastiskt, men också skört i vissa delar. Vi ska vårda de små företagen. Då får vi inte hamna i en situation där vi med ett alexanderhugg förstör för många när vi faktiskt vill väl. Därför är det min ambition att på ett seriöst sätt försöka se de olika aspekter som finns och se om vi kan komma fram med någonting som är lite bättre än det vi hade förra gången och som inte alla var så nöjda med. Det har inte att göra med att jag skulle ha någon annan uppfattning än Centern eller vad det nu kan vara. Jag tror att vi är rätt överens i grunden. Men politik måste vara att vi diskuterar igenom saker ur olika perspektiv. Annars når vi ingen lösning. Tack för diskussionen!
