barnkonventionen

Interpellation 2004/05:370 av Brodén, Anita (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2005-02-09
Inlämnad: 2005-02-09
Besvarad: 2005-02-18
Sista svarsdatum: 2005-03-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 februari
Interpellation 2004/05:370
av Anita Brodén (fp) till socialminister Berit Andnor om barnkonventionen

Riksrevisionen har helt nyligen presenterat sin rapport Barnkonventionen i praktiken RIR 2004:30 där man konstaterar att mycket arbete återstår för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige.

I rapporten framgår att i regleringsbreven för 49 myndigheter som bedriver verksamhet som rör barn och ungdomar nämns inte ens ordet barn i hälften (48 %) av dem. I drygt vart tredje regleringsbrev finns skrivningar som kan tolkas som ett krav på att barnperspektivet ska beaktas.

Integrationsverket har inga uttryckliga krav på att beakta barnperspektivet, trots att myndigheten har flera uppdrag och krav på återrapportering som rör barn. I regleringsbrevet för Handikappombudsmannen nämns inte ordet barn.

Varför ser inte regeringen regleringsbrevet som ett viktigt styrmedel också i dessa frågor?

Riksrevisionen framhåller också i sin rapport att barnperspektivet i begränsad utsträckning kommer till uttryck i mål- och inriktningsformuleringarna i budgetpropositionen för år 2004. Inom områdena Migrationspolitik och Hälso- och sjukvårdspolitik nämns exempelvis inte ens ordet barn.

Granskningen visar också att barnperspektivet i begränsad utsträckning kom till uttryck i de undersökta propositionerna. Granskningen omfattade 21 av de avlämnade 83 propositionerna som bedömdes röra verksamhet av betydelse för barn. Av dessa 21 propositioner innehöll endast en tredjedel ett barnperspektiv.

Också barnombudsmannen (BO) har genom enkätundersökningar följt upp hur myndigheter anammat kraven på att följa barnkonventionen, det vill säga beakta barnets bästa. BO kom fram till att 12 av de 88 undersökta myndigheterna redovisade en strategi för sitt arbete med barnkonventionen.

Slutligen tar Riksrevisionen upp att det finns vissa brister i regeringens information till riksdagen vilket påverkar riksdagens möjligheter att följa och bedöma arbetet med att genomföra den nationella strategin för barnkonventionen.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att kritiken i Riksrevisionens rapport ska leda till konkreta förändringar?

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att FN:s konvention om barnets rättigheter ska förverkligas i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2004/05:370

Webb-tv: barnkonventionen

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2004/05:79 Fredagen den 18 februariProtokoll 2004/05:79 3 § Svar på interpellation 2004/05:370 om barnkonventionen

Protokoll från debatten

Berit Andnor (S)

Anf. 19 Berit Andnor (S)

Fru talman! Anita Brodén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den kritik som framförs i Riksrevisionens rapport - Barnkonventionen i praktiken , RIR 2004:30 - ska leda till konkreta ändringar samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att FN:s konvention om barnets rättigheter ska förverkligas i Sverige. Den granskning som Riksrevisionen har gjort är intressant och pekar på områden som är viktiga att utveckla. Riksrevisionen anger också att granskningen endast omfattat vissa delar av vår strategi och att, beroende på strategins långsiktiga karaktär, en granskning i detta skede bara kan ge en översiktlig bild av verkligheten. Vi ska dock givetvis använda rapporten, dess slutsatser och rekommendationer för det fortsatta strategiska arbetet för att genomföra barnkonventionen. Myndigheterna spelar en viktig roll i barnpolitiken. Regleringsbreven är ett av regeringens viktigaste instrument för att integrera ett barnperspektiv i myndigheternas verksamheter. I årets regleringsbrev har ett tjugotal myndigheter fått återrapporteringskrav eller uppdrag som rör barnperspektivet. Detta mot bakgrund av de uppföljningar som har gjorts utifrån de återrapporteringskrav som fördes in i 2003 års regleringsbrev. Årets regleringsbrev handlar bland annat om återrapporteringskrav rörande myndigheternas arbete med barnkonsekvensanalyser, barnsäkerhet och barns inflytande. När det gäller kraven på Handikappombudsmannen, HO, att arbeta med barnperspektivet har myndigheten redovisat sina insatser i början av år 2004. HO har bland annat inrättat ett barnråd för att ta in barns och ungas synpunkter i verksamheten. Regeringen följer löpande HO:s arbete för att bedöma om förnyade återrapporteringskrav behövs. Även Integrationsverket har återrapporteringskrav som rör barns och ungas uppväxtförhållanden. Även när det gäller statsbudgeten pågår ett utvecklingsarbete för att tydliggöra ett barnperspektiv. En skrivelse kommer inom kort att föreläggas riksdagen med beskrivning av insatser för barn och unga under 2005. Inför budgetpropositionen för 2006 kommer det, där det är relevant, att föras en diskussion om målformuleringar på områden. Målet att barnperspektivet ska genomsyra alla beslut och åtgärder som rör barn är sektorsövergripande och långsiktigt. Att barnkonventionen eller barnperspektivet inte nämns i regleringsbreven för flera myndigheter kan ha att göra med bland annat uppfattningen att inom verksamheter som handlar om barn är barnperspektivet en självklarhet. Det gäller exempelvis inom utbildningsområdet. Såsom Riksrevisionen påpekar i sin rapport är den relativt korta tid som har gått sedan strategin antogs också en del av förklaringen liksom ibland de faktiska svårigheterna att tillämpa ett barnperspektiv i det enskilda fallet. Att förverkliga barnkonventionen är för mig en ständigt pågående process. Detta är i första hand beroende på att konventionen är en internationell minimistandard för barns skydd, omvårdnad, delaktighet och inflytande. Sverige ska givetvis förverkliga barnets rättigheter med krav på högsta möjliga kvalitet, en kvalitet som alltid kan bli bättre. Konventionen är dessutom ett instrument för att skydda varje enskilt barns rättigheter i en verklighet som alltid förändras. Den kräver alltså en ständig anpassning av beslut och åtgärder, dels till nya utmaningar i samhället, dels till varje enskilt barns livsvillkor. En viktig del i att förverkliga barnkonventionen är det arbete som görs i kommunerna. Regeringen ser därför mycket positivt på det initiativ som tagits inom kommunsektorn för att skapa ett kommunalt partnerskap för barnkonventionsarbetet. Vi hoppas att dessa 10-12 framgångsrika kommuner ska inspirera varandra och alla andra kommuner i landet till att arbeta ännu effektivare med att förverkliga barnkonventionen. De regionala konferenser som nu genomförs av Barnombudsmannen på uppdrag av regeringen visar på ett stort intresse och engagemang. Det strategiska arbetet med barnkonventionen behöver också bidra till att utveckla metoder och indikatorer för arbetet, både på lokal och på nationell nivå. En viktig uppgift här är att hitta metoder för att mäta framgången i arbetet med barnkonventionen. Regeringen arbetar därför för att få fram mer offensiva arbetssätt bland annat inom detta område för att driva förverkligandet av barnkonventionen snabbare framåt.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 20 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka socialministern för svaret. Bakgrunden till interpellationen är, precis som socialministern sade i sitt svar, den rapport som Riksrevisionen har lämnat. Den pekar på brister som råder i att leva upp till barnkonventionen. Enligt barnkonventionen ska alla barn inom ett lands territorium ha tillgång till samma rättigheter. I rapporten står det att bara 12 av 88 myndigheter - sådana som har koppling till barn - har redovisat en strategi för sitt arbete med barnkonventionen. I hälften av regleringsbreven - också de med bäring på barn - nämns inte ens ordet barn eller ställs krav på att barnperspektivet ska beaktas, trots att Berit Andnor nu säger i sitt svar: "Regleringsbreven är ett av regeringens viktigaste instrument för att integrera ett barnperspektiv i myndigheternas verksamheter." Att ett tjugotal myndigheter nu får krav på en återrapportering är inte nog, anser jag. Jag vill också citera direkt från rapporten, där det står så här i sammanfattningen: "Den övervägande majoriteten av regleringsbreven, propositionerna och de allmänna avsnitten i budgetpropositionen innehöll inte några barnperspektiv året 2004 för de fyra undersökta departementsområdena." Det är ju ganska allvarlig kritik. Fru talman! Jag vill lyfta fram några konkreta exempel och börja med asylpolitiken. Sverige har fått ganska skarp FN-kritik på det området. Integrationsverket har ett återrapporteringskrav som socialministern också nämnde i sitt anförande. Barbro Holmberg skriver i en liknande fråga som jag har ställt till henne att hänsyn ska tas till barnets hälsa och utveckling. Jag undrar om socialministern anser att barnets bästa alltid sätts i främsta rummet vad gäller asylärenden. Kan man anse att Integrationsverket, Utlänningsnämnden och Migrationsverket vid beslutsfattande lyssnar på och tar hänsyn till barnen och deras hälsa när svårt sjuka barn utvisas? Specifikt vill jag kommentera att vi har fått skarp kritik vad gäller ensamkommande barn. Hur ser situationen ut där? Det finns en målsättning att ensamkommande barn ska placeras i familjehem. Hur fungerar det på det området?

Berit Andnor (S)

Anf. 21 Berit Andnor (S)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag delar Anita Brodéns uppfattning om att det finns mycket mer att göra. Som jag också säger i mitt svar på interpellationen är detta en långsiktig process. Det är ett omfattande arbete som ska genomföras på alla olika nivåer i samhället. Det handlar om den nationella nivån när det gäller Regeringskansliet, riksdagens beslut och våra myndigheter, men det är också mycket kring den verksamhet som sker ute i kommunerna och landstingen. Kommunerna är naturligtvis oerhört viktiga i det här sammanhanget, särskilt mot bakgrund av att de är ansvariga för många av de verksamheter som barn möter varje dag. Jag tänker på skolor, barnomsorg och fritidsverksamhet men också på barns miljö i ett vidare perspektiv. Därför är jag glad över de särskilda initiativ som nu tas på kommunsidan med att utveckla och förbättra ett barnperspektiv i beslutsfattandet så att det verkligen genomsyrar det. Jag är ofta noga med att understryka att det naturligtvis är bra att man anger att man ska ha ett barnperspektiv i olika typer av styrinstrument men att det viktiga är att man har en metod och hantering av ärenden som innebär att man löpande i arbetet verkligen väger in barnens perspektiv. För att stimulera detta arbete genomförs nu under våren ett antal regionala konferenser av Barnombudsmannen på uppdrag av regeringen och som just riktar sig till kommuner och landsting för att hjälpa till med att hitta metoder och indikatorer på att man verkligen genomför det man har tänkt sig att göra, nämligen integrera ett barnperspektiv i beslutsfattandet. Det är det ena. Det andra är att vi tillsammans med Landstingsförbundet kommer att genomföra en konferens som riktar sig särskilt till hälso- och sjukvården. Det är ju också ett väldigt viktigt område. När det gäller regleringsbreven kan jag konstatera för 2003 års regleringsbrevsprocess att det riktades särskilda återrapporteringskrav till ett fyrtiotal myndigheter just när det gäller barnperspektivet. Vi har gjort den bedömningen att för att det här ska upplevas som meningsfullt och få ett genomslag i myndigheterna är det viktigt att det inte blir en slentrian där vi kommer ifrån ansvaret genom att bara ange att man ska ha ett barnperspektiv i arbetet i myndigheterna. Det ska verkligen bli en återrapportering och en återkoppling från vår sida. Detta är också en process som innebär att vi fortlöpande har en nära kontakt med våra myndigheter i återkoppling kring vad de har gjort. Det gör att antalet myndigheter varierar över åren. För 2004 års regleringsbrev gick vi ut till samtliga länsstyrelser. Vi fick också in många lärosäten som en nyhet i arbetet med att integrera ett barnperspektiv. Slutligen vill jag säga några ord om barnens bästa i asylärenden. Det är egentligen ett område som migrationsminister Barbro Holmberg är ansvarig för. För en diskussion i detalj kring frågor som rör asylprocessen vill jag rekommendera Anita Brodén att vända sig direkt till migrationsministern.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 22 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Tack för svaret. Jag har tagit de direkta kontakterna och kommer att fortsätta att göra det. Min tanke med debatten i dag är det övergripande ansvar som socialministern har när det gäller barnperspektivet och de styrinstrument som ministern har möjlighet att använda. Det är min infallsvinkel. Jag kommer att gå vidare med frågan om asylsökande barn och hur barn mår i de situationerna. Jag vill ta upp några andra områden som jag också tycker är viktiga att lyfta fram. Barnombudsmannen nämndes. Hon har i sin rapport nämnt behovet av att synliggöra och uppmärksamma de hemlösa barnen. Vi har, i Sverige 2005, ett antal hemlösa barn. Mörkertalet är oerhört stort. Frivilligorganisationerna har vissa uppgifter, men det är ett mycket stort mörkertal. Min konkreta fråga är: Avser ministern att ta tag i den problematiken? Det är min första fråga. Min andra fråga gäller något som jag också vill lyfta fram, nämligen skolelevers ohälsa. På tio år har hälsotillståndet försämrats. Stressen har ökat. Självmorden har ökat. Vad är socialministerns syn på tillgång till resurser vad gäller elevhälsan? FN:s barnrättskommitté har också lyft fram den frågan och pekat på barns psykiska ohälsa i Sverige. Min tredje fråga gäller rättsprocessen och barnens rätt att komma till tals. Också här pekar Barnombudsmannen på risken att barn ses som objekt och bihang, både i domstolar och i socialnämnder. Vad är socialministerns syn på exempelvis barnvänliga rättegångar, som Barnombudsmannen har nämnt?

Berit Andnor (S)

Anf. 23 Berit Andnor (S)

Fru talman! Låt mig återknyta till de första frågorna som Anita Brodén ställde när det gäller återrapportering till Migrationsverket. Den typen av återrapporteringskrav finns när det gäller barnperspektiv, både till Migrationsverket och till Utlänningsnämnden. När det gäller Migrationsverket ska man återrapportera kring hur man använder barnkonsekvensanalyser i sitt arbete, men man ska också redogöra för vilka kompetenshöjande åtgärder man har genomfört när det gäller utredningar som rör barn. När det gäller ensamkommande barn har det skett en mycket bra förändring under senare år genom omformningen och förändringen av mottagningsverksamheten för ensamkommande barn. Nu sker omhändertagandet av ensamkommande barn på ett helt annat sätt, i små enheter i en mer hemlik miljö. Vi har kommit ifrån de stora mottagningscentrumen. Barbro Holmberg kan säkert utveckla detta betydligt mer än vad jag kan. När det gäller hemlösa barn diskuteras från och till hur många de är och om de finns. Våra experters uppfattningar kring detta går lite isär. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att den situationen skulle kunna uppkomma. Regeringen har gjort ett särskilt uppdrag när det gäller vräkningar av barnfamiljer just för att vi anser att det är oacceptabelt att barnfamiljer hamnar i en sådan situation att vräkning blir aktuell. Vi anser att samhället, speciellt från socialtjänstens sida, måste gå in mycket tidigare och undvika att man hamnar i den situationen. Folkhälsominister Morgan Johansson har gett ett särskilt uppdrag till Socialstyrelsen att titta närmare på detta. Skolelevers ohälsa är också ett område som naturligtvis är oerhört centralt och viktigt. Jag kan konstatera att det under senare år, till följd av de förstärkta resurser som regeringen har ställt till förfogande för kommunerna, har skett en förstärkning inom elevhälsovården. Det gäller skolsköterskor och kuratorer. Det tycker vi är bra. Vi hoppas att kommunerna fortsätter att prioritera den typen av insats. Det handlar naturligtvis om hela skolmiljön och att skapa sådana förutsättningar i skolan att man motverkar ohälsa. Detta är komplext och beroende av samhällets insatser inom en rad olika områden. En sådan sak är de skillnader i ohälsa som vi kan se är förknippade med de socioekonomiska villkor som barnfamiljerna lever under. Under det här året påbörjar regeringen en satsning med att rikta insatser till ekonomiskt utsatta barn via underhållsstöden, via förbättringar av bostadsbidragen och barntilläggen i studiemedlen. När det gäller rättsprocessen delar jag helt Anita Brodéns uppfattning att den ska ske på ett sådant sätt att man ser till barnets bästa. Men man ska också skapa förutsättningar för att barn ska kunna höras på ett bra sätt. Det utvecklas nu nya metoder där man försöker förenkla processerna och skapa miljöer så att barn slipper återupprepa många gånger väldigt svåra händelser och berättelser. Jag tycker att det är en fin utveckling. Regeringen har för avsikt att stödja en fortsatt sådan utveckling.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 24 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Tack än en gång. Det är så oerhört viktigt att vi har möjlighet att lyfta fram de här frågorna. På område efter område är vi inte så duktiga som vi kanske tror. Det är viktigt att vi får en insikt och en ökad medvetenhet så att vi rejält kan ta tag i frågorna. Det har skett en markant ökning av avvisning av ensamkommande barn. Här finns också ett problem: Vad avvisar vi dem till? Jag tar till mig det som socialministern säger och lyssnar på vad socialministern avser att göra. Vi skulle givetvis kunna samtala mycket om skolans situation. Det får vi återkomma till. Jag vill avsluta med något väldigt aktuellt. I dagens DN är den översta rubriken: Barnen glöms bort när mammor misshandlas. I en rapport som nyligen har kommit - Socialstyrelsens rapport, för övrigt - står det att barnen glöms bort när myndigheterna agerar mot våldet. Vart tionde barn är utsatt på så sätt att de har upplevt våld i hemmet. Forskning visar att de reagerar precis som om de själva blev utsatta för våldet. De kryper ihop. De darrar. De blundar. De springer och gömmer sig. I dag har vi återigen blivit påminda om att vi har ett jätteansvar att se till att hjälpa också alla dessa barn. Ett samhälle som inte satsar på sina barn är illa ute. Med det vill jag tacka för den här debatten.

Berit Andnor (S)

Anf. 25 Berit Andnor (S)

Fru talman! Att prioritera barn och barns situation och skapa trygga och goda utvecklingsvillkor för alla barn har högsta prioritet från regeringen. Även om vi inte är nöjda med situationen - det finns mycket mer att göra - kan vi ändå se att de allra flesta barn har det ganska bra i Sverige. Vi hävdar oss bra i den internationella och europeiska jämförelse som man kan göra när man mäter hur barn har det. Det finns en rad undersökningar som styrker detta påstående. Därmed inte sagt att alla barn har det bra. Så är det inte. Det finns väldigt mycket mer att göra. Därför är det viktigt att hela tiden vara uppmärksam på nya problem och situationer som tillkommer och som gör att man vill rätta till orättvisor och de problem som barn har. Det är ett gemensamt ansvar. Det arbetet ska ske i en rad olika sammanhang på olika nivåer. Det barnstrategiarbete som vi har när det gäller att implementera barnkonventionen och se till att vi inom samhällets olika områden har ett barnperspektiv är naturligtvis viktigt. Det arbetet fortskrider. Det är en process. Vi har all anledning att återkomma till vidare diskussioner när det gäller hur vi på bästa sätt kan se till att skapa ett samhälle där barnen har det bra. Barnen är vår framtid. Det handlar om att skapa så goda uppväxtvillkor och levnadsvillkor för våra barn som bara är möjligt.

Intressenter

Frågeställare

Anita Brodén

Besvarad av

Berit AndnorSocialdemokraterna