Barnkonventionen som svensk lag
Interpellation 2009/10:115 av Olofsson, Eva (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-11-16
- Inlämnad
- 2009-11-16
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-11-26
- Sista svarsdatum
- 2009-11-30
- Besvarad
- 2009-12-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 november
Interpellation
2009/10:115 Barnkonventionen som svensk lag
av Eva Olofsson (v)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, fyller nu 20 år. Mycket har hänt sedan den antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989, men mycket återstår också att göra. Arbetet för barns rättigheter får inte stanna av utan måste pågå hela tiden.
Sverige har valt att bit för bit anpassa svensk lag efter konventionen. Denna transformeringsmetod har visat sig inte göra tillräcklig skillnad för att garantera barns rättigheter i Sverige. Det är ett omständligt arbete eftersom det är svårt att på förhand säga exakt vilka lagar som är relevanta att anpassa. Det är också så att vid transformeringen har olika former av förbehåll lagts till den svenska lagstiftningen. Det gäller till exempel rätten för barn att komma till tals i frågor som rör dem. Där har rekvisit som inte återfinns i barnkonventionen lagts till i den svenska lagstiftningen vilket i praktiken öppnar möjligheten för tjänstemän att gå runt barnets rättighet.
I Sverige har frågan om hur lagstiftning bör förändras för att garantera barns rättigheter främst diskuterats utifrån att man antingen väljer transformeringsmetoden eller väljer inkorporeringsmetoden. Så skedde till exempel i barnkommitténs översyn av förhållanden mellan svensk lagstiftning och barnkonventionen. Emellertid har Norge sedan dess visat att metoderna med fördel kan kombineras. Där har barnkonventionen gjorts till norsk lag, samtidigt som processen att anpassa lagar till barnkonventionen ständigt pågår.
Inkorporeringen har där enligt Trond Waage, före detta norsk barnombudsman, fått en lång rad positiva konsekvenser. Barnrättsperspektivet har stärkts inom rättsväsendet. Ännu större effekter närmare barns vardag har inkorporeringen fått i form av stärkt barnrättsperspektiv i praxis hos förvaltningen. Man har även kunnat se att barns rättigheter har fått en större tyngd i andra delar av samhället, till exempel har forskningen ökat om barns situation och om hur rättigheterna efterlevs. Andra viktiga effekter är den starka internationella signalen det sänder ut, och att barns rättigheter i Norge nu finns samlade så att barnkonventionens helhetssyn kommer fram. Denna helhetssyn går förlorad och barnets ställning fragmentariseras när man som i Sverige enbart försöker att anpassa varje lag för sig.
Fortfarande finns flera områden där Sverige får kritik av FN:s barnrättskommitté för att barns rättigheter inte efterlevs. Barnrättskommittén rekommenderar därför i sin kritik från tidigare i år att Sverige inkorporerar barnkonventionen i svensk lag. En sådan rekommendation från den FN-kommitté som är satt att tolka och se över efterlevnaden av konventionen ställer höga krav på den som motsätter sig en inkorporering att visa varför det inte bör ske.
Min fråga till socialministern är därför:
Är socialministern beredd att vidta åtgärder för att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lagstiftning?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:115
Webb-tv: Barnkonventionen som svensk lag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:43 Fredagen den 4 decemberProtokoll 2009/10:43 5 § Svar på interpellation 2009/10:115 om barnkonventionen som svensk lag
Protokoll från debatten
Anf. 40 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Eva Olofsson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lagstiftning.
Sverige ratificerade 1990 konventionen om barnets rättigheter - barnkonventionen. Det innebär att det inte ska råda någon tvekan om att barnkonventionen gäller i Sverige. Svensk lagstiftning går i allmänhet längre än konventionens krav.
Enligt Barnombudsmannen går utvecklingen framåt, men det finns fortfarande mycket kvar att göra när det gäller bland annat myndigheternas arbete för en korrekt tillämpning av konventionen i alla sammanhang. Men det bör inte leda till den generella slutsatsen att vår lagstiftning och praxis inte överensstämmer med barnkonventionen.
Regeringen tar de rekommendationer som Sverige har fått från Barnrättskommittén på största allvar. Inom barnrättspolitiken kommer rekommendationerna att utgöra en viktig del i regeringens fortsatta arbete.
Jag är också medveten om de synpunkter som har uttryckts av bland andra Barnombudsmannen, Unicef Sverige och Rädda Barnen om behovet av att se över frågan om att göra barnkonventionen till lag. Som ansvarig minister för barnrättspolitiken är jag glad att barnets rättigheter tar en sådan plats i den allmänna debatten. Vi kommer att inleda en dialog med berörda parter om flera av barnrättskommitténs rekommendationer, bland annat frågan om barnkonventionens förhållande till svensk lagstiftning och praxis.
Anf. 41 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Sverige har kommit långt, men vi kan ännu bättre. Så inledde barnombudsmannen sitt brev när han skrev inför barnkonventionens 20-årsdag. FN:s barnkonvention är konventionen om barnens mänskliga rättigheter. Den fyller alltså 20 år i år, som många av oss vet. Jag vet att ministern har varit på en mängd aktiviteter runt detta, bland annat en konferens i samband med EU-toppmötet.
Sverige var ett av de första länder som undertecknade barnkonventionen. Vi har valt att inte besluta att barnkonventionen ska vara svensk lag, utan i stället steg för steg anpassa svensk lagstiftning till konventionen.
Detta tar tid. Det kan vi se i och med att man i den utredning som handlar om stödet till människor med stora funktionsnedsättningar, LSS, nu har lagt fram ett förslag om att barnperspektivet ska skrivas in där. Det har alltså inte funnits med i LSS tidigare. Det tog rätt lång tid innan barnens bästa kom in i utlänningslagen också. Det pågår alltså fortfarande ett sådant arbete.
Vad får det då för konsekvenser att barnkonventionen inte är lag i Sverige utan att vi faktiskt skriver in och transformerar olika delar av konventionen i våra olika lagstiftningar? Man kan jämföra med Norge och Finland, som har gjort på ett annat sätt. Där har barnkonventionen inkorporerats i lagstiftningen. Det innebär att om lagar i Norge eller Finland kommer i konflikt med barnkonventionen gäller den senare. Man kan alltså ha rättsliga förfaranden om detta. Men om en svensk lag kommer i konflikt med barnkonventionen, till exempel som nu när det gäller barns skolgång och papperslösa barns rätt till hälso- och sjukvård, är det svensk lagstiftning som gäller.
Vi som har slagits för de här barnens mänskliga rättigheter kan hänvisa till barnkonventionen hur mycket som helst, men den har inget rättsligt genomslag i Sverige. Där tycker jag att vi kan se en tydlig skillnad när det gäller vilken väg man väljer.
Det är statens ansvar att leva upp till barnkonventionen utifrån att man har skrivit under den. Men vi kan se på exemplen med papperslösa barns rätt till skolgång och till hälso- och sjukvård. Där har staten abdikerat. Det är enskilda landsting, ideella krafter, enskilda skolor, rektorer och kommuner som har fått fatta besluten.
Som vi diskuterade i förra interpellationsdebatten har Sverige många gånger fått kritik i båda de här frågorna för att vi bryter mot barnkonventionen. Det finns också rekommendationer från FN:s barnrättskommitté om att Sverige ska inkorporera barnkonventionen i lagen. Detta är självfallet ett beslut som vi fattar i Sverige. Men man kan konstatera att alla barnrättsorganisationer - Barnombudsmannen, Rädda Barnen, Unicef och en lång rad andra - just nu tycker att Sverige bör ta steget att göra barnkonventionen till lag.
Vi kan titta på vårt grannland Norge. Deras positiva erfarenheter av att ha barnkonventionen som lag är utvärderade. De har samtidigt förändrat sin egen lagstiftning och utgått från barns bästa. Jag vill fråga ansvarig minister Göran Hägglund om det inte är dags att stärka barnens ställning i Sverige ytterligare genom att göra barnkonventionen till svensk lag.
Anf. 42 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! För 20 år sedan skrev vi under barnkonventionen, och vi har fortfarande bevis på att den inte följs i vårt land. Barn far illa på olika sätt. I den förra interpellationsdebatten nämnde vi att det handlar om tvångsisolering, barn som rymmer, papperslösas barn, barnfattigdom och de barn som gömmer sig undan, det vill säga barn som har aldrig har sökt uppehållstillstånd. De har inte rätt till de grundläggande mänskliga rättigheterna som lagstadgats i svensk lagstiftning och enligt barnkonventionen.
Ministern nämner själv att vår lagstiftning går mycket längre än barnkonventionen i många avseenden. Det är sant, med de följs inte. Varför? Det är ett problem i detta land. Är det myndigheterna som inte följer lagen? Är det de som jobbar med barnavårdsutredningar som inte följer lagen? Någonstans måste bristen finnas.
Jag har själv erfarenheter som socialarbetare på Socialhögskolan vid Stockholms universitet. För tio år sedan läste man inte så mycket juridik när det gällde barnavårdsutredningar. Det handlar om kompetensutveckling för oss när man jobbar med dessa frågor. Det är inte tillräckligt för att man ska kunna allt detta, både svensk lagstiftning och barnkonventionen.
Frågan är också: Varför tar man i Sverige metoder från andra delar av världen och implementerar dem? Ett exempel är BBIC, barnens behov i centrum. Det är en metod från Storbritannien som man använder med gott resultat. Det går väldigt bra. Frågan är: Varför kan man inte göra det när det gäller barnkonventionen? Varför har man inte en handlingsplan där varje kommun i detta land ska följa denna för att säkerställa barnperspektivet? De är ju vår framtid. Har man en gång hamnat snett kommer man att ha det svårt också senare som ungdom.
När det till exempel gäller flyktingbarn förväntar sig samhället att alla ska ta till sig svenska värderingar. I högerregeringen finns Folkpartiet som vill det. Hur ska de kunna tillgodogöra sig de mänskliga rättigheterna som berör dem och alla andra när de inte har rätt att gå i skolan och lära sig språket, regler och normer? Hur ska man kunna göra det? Finns inte den möjligheten kan man inte heller lära sig. De är våra barn. De kommer att komma in i det svenska samhället, men då är så många viktiga år förlorade om de inte får möjlighet att utbilda sig. Det är viktigt att socialministern och regeringen skyndar på. Vårt grannland Norge har lyckats ganska bra. Det finns olika positiva aspekter när det gäller att ha barnkonventionen som svensk lagstiftning, precis som i vårt grannland. Jag hoppas verkligen att vi får ett besked från socialminister Göran Hägglund.
Anf. 43 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag vill inta en ödmjuk hållning inför frågan om vad som är bäst att göra. I Sverige har vi, som vi har konstaterat tidigare, valt att inte inkorporera, det vill säga inte ta barnkonventionen och skriva ut den i den svenska lagboken. När man gjorde den här bedömningen för länge sedan var skälet att den är skriven på ett helt annat sätt än vad lagtext i övrigt är. Det är inte möjligt för en domstol att använda allt - det är åtminstone väldigt mycket som inte går att använda - i den dömande funktion som lagstiftningen har. Det gjorde att man kom fram till att det var klokt att gå igenom alla texter i barnkonventionen och ta de delar som innehåller ett krav, ett ställningstagande eller en åtgärd och skriva in dem i den svenska lagen medan de allmänt uttryckta önskemålen eller formuleringarna inte går in i den svenska lagen. Det var det sätt på vilket man gjorde detta. Jag tror att det är viktigt att ha den grunden klar för sig.
Om barnkonventionen skulle inkorporeras i lagstiftningen inträffar inte himmelriket i Sverige för alla barn omedelbart. Det kommer att finnas ytterligare en del lagtext. Ett problem som nämndes här tidigare är att lagen i regel är bra, men det är tillämpningen som inte alltid fungerar. Det måste vi jobba med. Vi måste till exempel arbeta med att utveckla utbildningen i de här frågorna, inte minst för människor som jobbar i rättsliga sammanhang men också för dem som jobbar i många andra verksamheter. Frågan är hur vi gör det bäst.
Numera säger barnrättsorganisationer att de tror att det vore bättre att inkorporera barnkonventionen. Det skulle naturligtvis inte innebära att man tog bort de anpassningar av den svenska lagstiftningen som har gjorts med anledning av barnkonventionen och att de därmed skulle upphöra, utan man skulle ytterligare arbeta för att få in barnkonventionen.
Jag vill själv inta en ödmjuk hållning i det här sammanhanget och fråga mig vad som är mest ändamålsenligt. Vad leder till bästa möjliga utfall för barnen i Sverige och för vårt samhälle? Vi ska fortsätta arbetet med så hög hastighet som möjligt för att göra Sverige till världens bästa land att växa upp i.
Anf. 44 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att ansvarig minister för barnpolitiken, som ju Göran Hägglund är, säger att han ska ha en ödmjuk hållning och diskutera det här med barnrättsorganisationerna. Vi i Vänsterpartiet har drivit detta med barnkonventionen som lag i många år. Som jag sade tidigare driver alla barnrättsorganisationer också frågan nu.
Vi har redan lyft Europakonventionen för mänskliga rättigheter till lagstiftning i Sverige utan att det har hänt något dramatiskt illa. Vi har andra lagar som är mer av ramlagstiftningar och som överklaganden i länsrätten är med och konkretiserar. Socialtjänstlagen är en sådan.
Nu har vi vårt grannland Norge där vi också kan få ta del av väldigt tydliga erfarenheter av hur det har gått med att göra barnkonventionen till lag. I Norge lyfte man barnrättsfrågorna på ett väldigt tydligt sätt. Vi hade en hearing här i riksdagen för några veckor sedan med före detta barnombudsmannen i Norge Trond Waage. Han berättade om erfarenheterna av att stå på två ben och bland annat lyfta barnkonventionen som lag. Då kan man inte göra som i Sverige när det till exempel gäller utvisningen av den kroatiska flickan Lollo som var tvångsomhändertagen för att hennes pappa misshandlade henne. Både hon och hennes pappa utvisades till Kroatien. Man utgick ifrån att det fixade sig i Kroatien. Här hade man kunnat driva den här frågan till rätten, och domstolen hade fått ta ställning till om det var ett vettigt sätt att hantera ett sådant här ärende. Det händer inte nu. Nu sägs i stället att vi har skrivit under barnkonventionen, men den är inte någon lag. Därmed gäller den svenska lagstiftningen, och ett sådant ärende kan inte lyftas.
Frågan om de apatiska barnen kunde naturligtvis också ha lyfts den rättsliga vägen i förhållande till barnkonventionen om barnkonventionen hade varit lag.
I Norge säger man att bara att man gjorde den till lag medförde att barnsrättsfrågorna blev mycket viktigare. De fick högre status i medierna, i forskning och bland politiker. Men det ledde också till att en lång rad tjänstemän och ämbetsmän som har hand om viktiga frågor för barnen inom hälso- och sjukvård, inom utbildning, inom hur man hanterar flyktingbarn, inom socialtjänst och så vidare var tvungna att på ett helt annat sätt sätta sig in i barnkonventionen, för det var en lagstiftning som de måste följa som norsk lag. Det har också inneburit att ett antal ärenden har drivits i högsta rätten i Norge som berör olika aspekter av detta. Det har varit asylärenden, det har varit tvångsomhändertaganden och det har varit umgängesfrågor.
I den utvärdering som har gjorts säger man att man har positiva erfarenheter av den möjligheten, inte minst när det gäller det här som jag sade att människor som hanterar barns rättigheter i olika instanser har barnkonventionen som lag och måste kunna den och mycket tydligare ta hänsyn till den.
Man ser som en styrka att man får med den helhetssyn som finns i barnkonventionen i lagstiftningen. När man sätter in barnkonventionen och anpassar för barnens bästa i olika lagstiftningar är det svårt att se den helhetssynen.
Utifrån de norska erfarenheterna tycker jag att det finns all anledning att vi även i Sverige precis som i Norge och Finland helt enkelt stärker barnens rättigheter genom att lyfta barnkonventionen till svensk lag.
Jag hoppas att socialministern i sitt ödmjuka lyssnande här också tar intryck så att vi kan komma vidare i frågan.
Anf. 45 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Jag tänkte lyfta det här när det gäller barnfattigdomen och att det gäller barn till arbetslösa och sjukskrivna. Det är inte bara barn till papperslösa och asylsökande som har det sämre i dag, utan på grund av högerregeringens införande av till exempel vårdnadsbidraget har det blivit mycket sämre för många familjer med invandrarbakgrund. Mamman tvingas att vara hemma inte bara med första barnet utan även med de andra, så många barn får faktiskt inte tillgång till vård, omsorg och barnomsorg vilket faktiskt är en grundläggande mänsklig rättighet. De är tvungna att sitta hemma med sina mammor. Vi talar om att man ska lära sig svenska och att man ska lära sig värderingar och anpassa sig efter det svenska samhällets normer. Den tidigaste åldern för det är mellan ett och sex år. Om man inte har möjlighet att ta del av barnomsorgen, hur skulle det då vara möjligt? Barn till arbetslösa och sjuka är i en mycket sämre situation när det gäller möjligheten att kunna utöva sina mänskliga rättigheter. Det är det som är viktigt.
När vi pratar om att göra barnkonventionen till lag handlar det om att implementera. Regeringen kan inte lägga ansvaret på enskilda frivilligorganisationer. Regeringen måste ta ansvar. Myndigheterna måste ta eget ansvar för att inte försämra barns situation, utan den ska förbättras enligt vad man har lovat och vad man har stiftat lag om. Det är det som är viktigt.
Vi har ju en svensk lagstiftning som är väldigt modern och radikal, men om den inte funkar blir det omöjligt också för en annan lagstiftning. Därför hävdar vi från Vänsterpartiet att det är bra att göra barnkonventionen till lag. Vad gör ministern för att det ska bli möjligt?
Anf. 46 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag deklarerade ju redan i mitt inledande svar att det viktiga för mig inte är barnkonventionens juridiska status. Det är inte det som är det primära, utan frågan är: Hur riggar vi saker och ting på ett sådant sätt att vi har ett stöd i lagen för att åstadkomma bästa möjliga situation för
alla
barn i vårt land? Barnkonventionen är ett verktyg. Den är inte ett mål i sig. Hur använder vi då det här verktyget på bästa möjliga sätt?
En klar majoritet i riksdagen har tidigare sagt att man inte vill genomföra en inkorporering, och det som man sade när man behandlade den här frågan i riksdagen 1995 var att man tycker att det är en skillnad mellan barnkonventionen och Europakonventionen som inte skulle leda till slutsatsen att barnkonventionen borde inkorporeras. Man sade att det är av väsentlig betydelse att det sker en fortlöpande kontroll av att svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med konventionens bestämmelser. Den utredning som låg till grund för lagstiftningen, som hette Barnrättskommittén, bedömde att konventionen inte lämpade sig för inkorporering. Det är den grund som den svenska lagstiftningen har stått på till dags dato.
Jag tycker att det finns skäl att nu när det har gått ganska många år fundera på om det går att göra på något bättre sätt. Man ska komma ihåg att det finns länder som
har
inkorporerat barnkonventionen. Ett par exempel är Frankrike och Italien, och där är det tillåtet med aga av barn. Allt löser sig alltså inte bara för att man inkorporerar barnkonventionen, utan det handlar om många olika saker. Sverige är ett av de bästa länderna i världen att växa upp i. Det handlar om att metodiskt arbeta för att se till så att vi ytterligare förbättrar för barnen och att alla barn kan känna att de lever under trygga omständigheter.
Skulle det vara så att man vid en närmare analys kommer fram till att inkorporering är bättre, att Sverige blir ett bättre land för barnen, ska man naturligtvis göra det. Är svaret någonting annat ska man lägga ned sin tid och kraft på att fortsätta det systematiska arbete som har påbörjats och som genomförs.
Anf. 47 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag tycker att det finns all anledning för Sverige att fundera. Det har gått rätt många år, som ministern sade, och vi har ett grannland, Norge, där man har haft det här ett tag. Man har utvärderat det och sett att det har fungerat positivt. Ett annat grannland, Finland, har också gjort barnkonventionen till lag.
Jag håller med ministern om att gör man det till lag innebär det inte självklart att lagen tillämpas på ett bra sätt och att barnen automatiskt får det bättre. Det här måste ju kombineras med ett aktivt arbete på alla plan. Kunskap, medvetenhet, en generell välfärd och barnperspektiv i alla frågor behövs. Vänsterpartiet har också till exempel föreslagit en barnbilaga i budgeten så att det blir ett barnperspektiv i den viktigaste handlingen där vi fördelar pengarna i Sverige.
Det finns jättemånga saker som vi måste göra. Förebyggande arbete för barn som far illa är en sak. Men det går inte att komma ifrån att vi skulle få ett verktyg till. Jag tvivlar på att Sverige så länge hade kunnat låta papperslösa barn vara utan hälso- och sjukvård utan att detta hade varit ett ärende som gått den rättsliga vägen.
Genom att göra barnkonventionen till lag tror jag också att många människor som i dag kanske inte i tillräcklig utsträckning bryr sig om att sätta sig in i barns rättigheter och barnkonventionen skulle vara tvungna att göra det därför att de skulle tillämpa den i sitt arbete. Deras beslut skulle kunna hamna i en rättslig process enligt barnkonventionen. Inom det rättsliga väsendet skulle man få tillämpa den här lagstiftningen och domar skulle ha betydelse.
Det här är alltså
ett
sätt att ytterligare stärka barnkonventionen och ge barns rättigheter en ökad tyngd. Men det är absolut inte det enda sättet. Där håller jag med Göran Hägglund som är ansvarig barnrättsminister. Men jag tycker att man ska lyssna på barnorganisationerna och ta till sig vad de säger.
Anf. 48 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Tack så mycket, Eva Olofsson, för den här interpellationen!
I sitt sista inlägg tar Eva Olofsson upp några goda argument för inkorporering, och sådana saknas inte, utan det finns goda argument. Dem behöver vi närmare analysera och landa i vad som är det kloka att göra, allt i syfte att åstadkomma bästa möjliga situation för de barn som får växa upp i vårt land.
Det finns mycket att göra ännu, herr talman.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.