Barnkonventionen och kriminalpolitiken
Interpellation 2022/23:222 av Anna Wallentheim (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2023-02-20
- Överlämnad
- 2023-02-21
- Anmäld
- 2023-02-22
- Sista svarsdatum
- 2023-03-14
- Svarsdatum
- 2023-04-21
- Besvarad
- 2023-04-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I Tidöavtalet, en skriftlig överenskommelse mellan riksdagspartierna Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, har kriminalpolitiken fått en central och stor roll. Där går det bland annat att läsa om flera förslag om både lagändringar och utredningar som regeringen och Sverigedemokraterna har som avsikt att genomföra under mandatperioden.
Bland förslagen finns det flera punkter som både ska och kan komma att påverka unga lagöverträdare men också unga i allmänhet. Några av de förslag det går att läsa om är att straffrabatten för de över 18 år ska tas bort, att en utredning ska se över straffrabatten för yngre, visitationszoner samt att man ska överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern.
Sedan Tidöavtalet presenterades har dock flera barnrättsorganisationer noterat att några av dessa repressiva åtgärder riskerar att strida mot barnkonventionen, en konvention som sedan 2020 är svensk lag och något som Sverige ska åtagit sig att efterleva.
Bland annat pekar de på att rättssystemet ska ta hänsyn till barnets ålder och främja att barnet återanpassas och tar på sig en konstruktiv roll i samhället. Rättsväsendets agerande mot unga lagöverträdare men också unga i allmänhet spelar en viktig roll i detta, och barnrättsorganisationer pekar bland annat på att straffrättsliga system begränsar barns möjligheter att växa upp till ansvarstagande vuxna.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Hur kommer ministern och regeringen att verka för att åtgärder inom kriminalpolitiken inte strider mot barnkonventionen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:222
Webb-tv: Barnkonventionen och kriminalpolitiken
Dokument från debatten
- Fredag den 21 april 2023Kammarens föredragningslistor 2022/23:94
- Protokoll 2022/23:94 Fredagen den 21 aprilProtokoll 2022/23:94 Svar på interpellation 2022/23:222 om barnkonventionen och kriminalpolitiken
Protokoll från debatten
Anf. 25 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr ålderspresident! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen kommer att verka för att åtgärder inom kriminalpolitiken inte ska strida mot barnkonventionen.
Låt mig börja med att understryka att Sverige har en utomordentligt allvarlig utveckling med en systemhotande gängkriminalitet som påverkar hela vårt samhälle. Och det är tydligt att även väldigt unga personer, inte sällan barn, ingår i dessa kriminella nätverk och också begår väldigt allvarliga brott. Dagens regelverk är inte anpassat till den utveckling som har skett. Det betyder bland annat att påföljdssystemet när det gäller barn och unga måste vara utformat på ett sådant sätt att det också trovärdigt kan möta en sådan kriminalitet. Det inkluderar också frågan om straffens längd. Lite förenklat kan man säga: Även straffen för unga brottslingar måste höjas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Med det sagt särbehandlar ändå straffsystemet unga personer. Det kan till exempel innebära att ungdomar som begår allvarliga brott också får straffet nedsatt just på grund av att de är unga. Barn och unga som begår allvarliga brott måste förstås mötas av tydliga och adekvata reaktioner, och en kriminell livsstil måste kunna avbrytas i tid. Människor har också rätt till skydd mot allvarlig brottslighet, också när den begås av unga lagöverträdare. Genom att föra en politik av det slaget kan man också tillgodose den rätt som barn och unga har till skydd mot att dras in i kriminalitet och att utnyttjas av kriminella nätverk.
För att minska brottsligheten, öka tryggheten i samhället och förhindra att barn och unga hamnar i kriminalitet behövs också ett mycket effektivt brottsförebyggande arbete. Socialtjänsten har förstås en central roll i det arbetet, och regeringen vill därför stärka socialtjänstens förebyggande och brottsförebyggande arbete samtidigt som olika program för föräldraskapsstöd byggs ut.
Som Anna Wallentheim anger har samarbetspartierna i Tidöavtalet kommit överens om att straffrabatten för unga lagöverträdare ska utredas och att en sänkning av straffmyndighetsåldern ska övervägas. Barnkonventionen gäller förstås som svensk lag, och barnrättsperspektivet ska givetvis ingå som en del i det lagstiftningsarbetet.
Sammanfattningsvis behöver det tas krafttag mot ungdomsbrottsligheten, och all lagstiftning och övriga åtgärder kommer förstås att utformas i överensstämmelse med barnkonventionen.
Anf. 26 Anna Wallentheim (S)
Herr ålderspresident! Jag vill börja med att tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret på en fråga som jag och många med mig har känt en oro för. Framför allt vill jag lyfta fram sista delen av svaret som extra glädjande, nämligen denna: "Barnkonventionen gäller som svensk lag och barnrättsperspektivet ska ingå som en del i lagstiftningsarbetet. Sammanfattningsvis behöver det tas krafttag mot ungdomsbrottsligheten och all lagstiftning och övriga åtgärder kommer att utformas i överensstämmelse med barnkonventionen."
Jag är helt enig med Gunnar Strömmer om att vi behöver göra mer för att få bukt med ungdomsbrottsligheten. Det måste handla både om rättsliga föreskrifter och åtgärder och om det förebyggande arbetet.
Tidigare i veckan hade vi i justitieutskottet debatt kring unga lagöverträdare. Där var det jag som föredrog delen om hur vi socialdemokrater ser på dessa frågor. I debatten valde jag bland annat att prata om att samhällets kamp mot kriminaliteten måste vara skoningslös och att vi måste se till att den som begår brott i Sverige och är tillräckligt gammal ska få kännbara straff, detta både för att visa vilka värderingar vi har i Sverige och för att visa att samhället står på offrens sida.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men, herr ålderspresident, vad jag också lyfte i debatten är att barn är barn och att vårt största ansvar som politiker och samhälle såklart är att alla barn i Sverige kan bli sitt bästa. När barn begår brott och gör andra illa är anledningen till detta ofta att vuxna har misslyckats.
Både jag och justitieministern är säkert väl medvetna om att barn och unga som bor i områden som är extra utsatta och där kriminaliteten har en stark grogrund ofta löper större risk att hamna i kriminalitet än andra barn. Vi vet att när barn och unga misslyckas i skolan löper de större risk att hamna snett i livet, och vi vet att långa köer till bup och socialtjänst liksom en svag elevhälsa också ökar risken för att barn och unga inte får den hjälp de behöver.
Detta gör att vi måste prata om barn och unga lagöverträdare som både förövare och offer. Barn är offer i den extrema kriminalitet och brottslighet som vi ser i dag. De blir offer som tvingas in i brottsliga strukturer. De är offer som tvingas att bli förövare.
Denna interpellation bottnar dock i en oro för att vi ibland glömmer att barn är barn och att vi genom oproportionella straffskärpningar, sänkt straffmyndighetsålder med mera riskerar att göra våra barn till grövre kriminella och framför allt att vi bryter mot flera delar i barnkonventionen.
Herr ålderspresident! Jag är otroligt stolt över att barnkonventionen är svensk lag sedan den 1 januari 2020. Men sedan Tidöavtalet presenterades har det kommit en del kritiska röster just kring de delar som rör kriminalområdet när det handlar om barn.
Bland dessa kritiska röster kan bland annat Bris och Rädda Barnen nämnas. Det är två välkända organisationer som vi alla vet står på barns sida. Detta är röster som menar att det finns punkter i Tidöavtalet som riskerar att strida mot barnkonventionen.
Jag har haft möjlighet att sitta ned med dessa och andra barnrättsorganisationer under de senaste veckorna för att diskutera detta. Därför skulle jag i mitt första inlägg vilja ställa följande frågor: Hur ser ministern på den kritik som har lyfts upp? Har ministern och departementet suttit ned med de olika barnrättsorganisationerna för att verka för att de framtida förslag som regeringen är beredd att lägga fram faktiskt är kompatibla med barnkonventionen?
Anf. 27 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr ålderspresident! Tack för en utomordentligt fin möjlighet att diskutera viktiga och angelägna frågor!
Låt mig börja med en beskrivning av den brottslighet vi nu ser och i vad mån den tränger allt djupare ned i åldrarna, och det gör den.
Ett väldigt starkt intryck under mina första sex månader är att vi har byggt en rättsordning och en ordning när det gäller socialtjänsten, alltså snittet mellan rättsstat och socialstat, som är anpassat till en helt annan verklighet än den som vi som samhälle nu möter.
Låt mig bara nämna den 15-årsgräns som kommer igen i väldigt många olika sammanhang. Det är inte bara en fråga om straffmyndighetsåldern; det är också en fråga om när polisen exempelvis får sätta in hemliga tvångsmedel. Om man griper 14-åringar i en bil med sprängmedel och vapen får polisen inte ta mobiltelefonerna och tömma dem på information eftersom barnen inte har fyllt 15 år. Socialtjänsten har inte heller haft rätt att sätta in insatser mot barn utan föräldrarnas medgivande med mindre än att barnen har fyllt 15 år.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I en situation när rekryteringen in i de kriminella nätverken börjar när barnen när barnen är åtta, nio eller tio år och de är fullfjädrade brottslingar när de är tretton, fjorton år gamla måste vi se oerhört nyktert på detta. Jag menar att den uppdelning mellan hårt och mjukt i synen på hur man ska hantera barn som ibland görs är förlegad. Den rätts- och socialstat som måste kliva fram måste vara krävande och uppfordrande och gå längre i en rad olika avseenden än vad vi har gjort hittills, annars kommer vi inte att ha en chans att bryta den här utvecklingen.
Alla de delar som jag nu nämner är föremål för reformer som är grundade i Tidöavtalet, men det tillkommer hela tiden nya aspekter som vi måste ta itu med.
Låt mig nämna en aktuell händelse, nämligen fritagningen av en 17åring som var intagen och inlåst på ett så kallat särskilt ungdomshem, dömd för ett mord. Det fallet har aktualiserat många principiella frågor kring hela vår ordning runt unga brottslingar. Straffet tror jag att många tycker är provocerande lågt när det i grund och botten handlar om ett konstaterat mord. Det handlar också om det faktum att rymningar inte är kriminaliserade, och det handlar om att personen i fråga blev svensk medborgare under det att han var misstänkt för det här allvarliga brottet, det vill säga: Det finns inte något skötsamhetskrav för unga som ansöker om svenskt medborgarskap.
Detta har också satt ljuset på en rad frågor som närmar sig de barnrättsliga frågorna, till exempel i vilken utsträckning man kan använda mobiltelefoner eller surfplattor och kommunicera med omvärlden även om man är dömd för ett bestialiskt mord och man råkar vara under 18 år. Det handlar också om de begränsningar som finns för personalen på dessa hem i förhållanden till barn och unga när det gäller att kroppsvisitera dem eller söka igenom deras rum efter mobiltelefoner, vassa föremål eller droger.
Allt det här är en illustration av att vår ordning inte är ägnad att möta den systemhotande grova organiserade brottslighet som dessvärre alltför många barn och unga redan är en del av. Det måste vi ändra på.
Då är frågan om man kan göra det med den kraft som regeringen med stöd av Sverigedemokraterna här i kammaren nu aviserar och fortfarande respektera de rättigheter för barn och unga som framkommer av barnkonventionen. Min bestämda uppfattning är att ja, det kan man göra.
Det som följer av barnkonventionen, bara för att ta ett par exempel, är att man ska ha en straffmyndighetsålder. Detta slås fast; i övrigt är det rekommendationer. Olika länder gör på olika sätt när det gäller exakt var man ska lägga straffmyndighetsåldern. Skulle vi bestämma oss för 12, 13 eller 14 år skulle inte det på något sätt strida mot barnkonventionen. Vi kan även stänga möjligheten att använda mobiler och surfplattor på de här ungdomshemmen utan att agera i strid med barnkonventionen.
Jag är fullt medveten om att barn har rättigheter som vuxna inte har, men vi har väldigt goda möjligheter att åstadkomma detta.
Anf. 28 Anna Wallentheim (S)
Herr ålderspresident! När jag träffat polisen har jag också fått höra att den dag polisen kommer i kontakt med våra barn och unga kan det många gånger vara för sent. Man önskar att komma i kontakt med unga tidigare. Dock lyfter många av de poliser jag har träffat fram att det är andra saker som måste sättas in mycket tidigare. Vi måste börja redan i förskolan med att stärka våra barn och unga och så vidare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är också osäker på om de barnrättsorganisationer jag har talat med skulle hålla med Gunnar Strömmer om det han sa i sitt svar nu. Jag hoppas att departementet och ministern utnyttjar möjligheten att sitta ned med dem för att se att man verkligen går hand i hand. Detta är viktiga frågor.
Enligt barnkonventionen ska rättssystemet ta hänsyn till barnets ålder och främja att barn återanpassas till samhället. Rättsväsendets agerande mot unga är därför otroligt viktigt när det gäller att se till hur framtidens vuxna formas.
Vi är många i justitieutskottet som i olika debatter har lyft fram den forskning som pekar på att det är skadligt för barn att exponeras för det straffrättsliga systemet för tidigt och att detta många gånger begränsar deras möjligheter att växa upp som ansvarstagande vuxna. Studier visar också att unga som kommer i kontakt med det straffrättsliga ibland till och med kommer ut som värre kriminella, för de har kommit i kontakt med kriminella gäng eller andra nätverk och så vidare. Det är därför otroligt viktigt att vi ser till att de får den rätta vården när de kommer i kontakt med rättssystemet.
Att förhindra att barn utnyttjas och rekryteras till kriminalitet är en av våra viktigaste uppgifter i samhället, såklart. Vi vet att alla barn skiljer sig åt och att barn skiljer sig från vuxna i både sin fysiska och sin psykiska utveckling. Detta är bland annat bakgrunden till barns lägre straffrättsliga ansvar och att vi har ett separat system där barn och unga behandlas på ett mer individbaserat sätt.
Herr ålderspresident! FN:s konvention om barns rättigheter har som mål att ge barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Barnkonventionen klargör vilka rättigheter alla barn i hela världen har. I beslut och åtgärder som rör barn ska barnets bästa alltid beaktas. Staten har ett ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp. Och barnkonventionen gäller alla barn.
Alla barn som befinner sig i Sverige ska ha samma rättigheter utan åtskillnad. Det gäller oavsett om ett barn är medborgare, har tillfälligt uppehållstillstånd, är asylsökande eller EU-medborgare eller vistas i Sverige utan tillstånd.
Det finns förslag i Tidöavtalet som syftar till att upptäcka kriminella tidigare. Det är i grunden något bra och positivt. Men de förslag och tillvägagångssätt som nämns där menar jag och barnrättsorganisationerna riskerar att kränka barns rättigheter. Bland annat föreslår ju regeringspartierna och Sverigedemokraterna olika tvångsmedel och visitationszoner där man utan brottsmisstanke ges rätten att kränka människors integritet, privatliv och rörelsefrihet. Det är något som bryter mot artikel 16 i barnkonventionen.
Vi hör tyvärr redan i dag barn berätta att de utsätts för visiteringar på väg till och hem från skolan bara för att de bor i ett visst område eller att de utsätts för identitetskontroller bara på grund av sin hudfärg.
Flera av dessa repressiva åtgärder saknar dessutom tydligt underlag i forskning och riskerar att kränka barns integritet, privatliv och rörelsefrihet. Det blir oproportionerligt och leder inte till önskad effekt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Därför undrar jag: Hur ser statsrådet på att de förslag som regeringen lägger fram ska grunda sig i forskning och bevisligen ha den effekt som regeringen önskar, utan att kränka barns rättigheter?
Anf. 29 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr ålderspresident! Låt mig först säga att det är alldeles uppenbart att vi allra helst vill förebygga och förhindra att barn över huvud taget hamnar i de här sammanhangen. Vikten av det förebyggande arbetet är, uppfattar jag, en okontroversiell ståndpunkt. Om man läser Tidöavtalet noggrant kommer man också att finna att det finns en offensiv på det brottsförebyggande området som jag har saknat under tidigare år i form av strategi, struktur, systematik och effekt.
Jag kan peka på ett par saker som vi har vidtagit åtgärder kring under de senaste månaderna. Låt mig nämna tydligare och entydiga direktiv till pågående utredning om att riva sekretesshinder. Och låt mig peka på en fråga som man hör överallt om man talar med kommuner, socialtjänst, polis eller skola, nämligen att polis, skola och socialtjänst måste kunna dela information och skapa en gemensam systemkraft, främst för att förebygga och förhindra att barn och unga över huvud taget dras in i kriminella sammanhang men också för att med stor kraft kunna dra ut dem därifrån om de ändå har hamnat där. Jag är förvånad över att detta inte har gjorts tidigare. Jag är fullt medveten om de svåra intresseavvägningar som ligger i detta.
Så sent som i onsdags gav vi ett särskilt uppdrag till polisen, Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse att med hög precision ge oss en gemensam lägesbild av exakt var vi befinner oss när det gäller frågan om rekryteringen av de yngsta i nätverken. Man ska föreslå nya effektiva samarbetsformer med förebild i andra delar av arbetet mot den grova organiserade brottsligheten och komma med en uppdaterad åtgärdskatalog när det gäller hur vi ska möta detta. Det handlar i hög grad om att förebygga och förhindra.
Med detta sagt måste vi också se sanningen i vitögat. Det är många av de allvarligaste brotten - dödsskjutningarna och de allvarliga sprängningarna - som utförs av barn och unga. Då är de brottsliga, och då ska de lagföras och straffas för det. Det handlar både om brottsoffrens upprättelse och om det omgivande samhällets behov av ett skydd mot den grova organiserade brottsligheten.
Jag tror att en viktig sak för att åstadkomma både och är att särskilja de grövsta unga brottslingarna från de andra barnen och ungdomarna. Därför kommer vi att gå fram med en reform om särskilda ungdomsfängelser som har ett dubbelt syfte. Ett syfte är att säkerställa att brottslingar som den 17-åring som fritogs förra veckan - jag är fullt medveten om att vi inte har alla detaljer och att det är en pågående rättsprocess - måste tas om hand av en del av vår ordning som har erfarenhet, resurser och lagstiftning på sin sida. Det kommer också att lätta på trycket gentemot andra delar av samhällslivet, som då kommer att kunna mobilisera sina resurser för barn och unga som ännu inte har trillat ned i den allra grövsta kriminaliteten.
När det gäller de frågor som togs upp om visitationszoner och ökad möjlighet att använda preventiva tvångsmedel som hemlig avlyssning och sådant finns det mycket beprövad erfarenhet i andra länder som har lyckats vända utvecklingen. Den typen av verktyg är utomordentligt viktiga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vad gäller visitationszonerna har vi en 25-årig dansk erfarenhet att luta oss mot. Vad gäller hemliga tvångsmedel är det ingen tillfällighet att svensk polis och svenska åklagare pekar på värdet av möjligheten att använda till exempel hemlig avlyssning inte bara när man har en konkret brottsmisstanke utan också för att man ska kunna rikta det mot de kriminella nätverken för att förhindra och förebygga att skjutningar och sprängningar över huvud taget äger rum.
Jag är medveten om avvägningarna mellan personlig integritet och effektiv brottsbekämpning, men samhällsutvecklingen har fört oss till en punkt där den effektiva brottsbekämpningen måste få flytta fram sina positioner.
Anf. 30 Anna Wallentheim (S)
Herr ålderspresident! Jag vill börja med att kommentera detta med sekretesshindren. Det står vi socialdemokrater helt bakom. Det var en utredning som den socialdemokratiska regeringen påbörjade och som vi nu ser fram emot ska komma med sina förslag. Precis som justitieministern säger är detta otroligt viktigt för att fånga upp barn och unga i rätt tid.
Som jag nämnde i mitt första replikskifte med statsrådet Strömmer är vi socialdemokrater villiga att se över lagstiftningen för att försäkra att vi kommer till rätta med ungdomsbrottsligheten och se till att vuxna som utnyttjar barn i brottslig verksamhet får kännbara straff. Vi är villiga att öka maximitiden för sluten ungdomsvård med mera. Men vi ser också att det finns saker som behöver åtgärdas.
Framför allt vill vi jobba mer förebyggande, för mer behöver göras. Vi kan inte tillåta att vi i Sverige har ett skolsystem inte ger alla barn rätten till en likvärdig skola. Vi kan inte tillåta att klyftorna växer och att barnfattigdomen ökar. Vi kan inte acceptera den trångboddhet som vi ser i utsatta områden som framför allt gör att barn hamnar i kläm.
Vi kan inte acceptera att barn inte får se sina föräldrar gå till jobb eller utbildning, för det är otroligt viktigt att barn också får vuxna förebilder. Vi kan därför inte acceptera att föreningslivet drar sig tillbaka eller att det inte finns vuxna förebilder i områden där det är viktigt att de finns.
Vi kan inte acceptera att vi i Sverige 2023 gör skillnad på barn och barn.
Jag vill passa på att tacka statsrådet för den här interpellationsdebatten och för de svar som getts. Även om jag såklart hade önskat lite tydligare svar på vissa frågor eller helst hade sett att regeringen var beredd att backa från några av sina förslag väljer jag att snälltolka ministern.
Men jag vill också vara tydlig med att vi socialdemokrater kommer att följa den här utvecklingen. Vi kommer att följa arbetet noggrant. Jag kommer att ta med mig de svar jag har fått om att barnperspektivet ska ingå i lagstiftningsarbetet.
Herr ålderspresident! Jag vill avsluta med att säga att ministern ska vara medveten om att ifall detta inte genomförs kommer han att få höra det av mig och mitt parti i andra debatter, och jag tror att han också kan räkna med att få höra det av alla barnrättsorganisationer som vill se till att barnkonventionen faktiskt efterlevs.
Anf. 31 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr ålderspresident! Jag vill också tacka för debatten, Anna Wallentheim!
Det känns oerhört angeläget att så snart tillfälle ges prata om det som måste sägas vara en av de största strukturella utmaningar vi har när det gäller den grova organiserade brottsligheten, nämligen det jag skulle kalla insocialiseringen av barn och unga i kriminella nätverk i väldigt tidig ålder. Nyrekrytering känns som ett överspelat ord. Det gör också att de blir väldigt grova och brutala brottslingar alldeles för tidigt. Helst ska de inte bli det över huvud taget, naturligtvis, men det är en utveckling som vi har allra största anledning att ta på utomordentligt stort allvar.
Jag vill också bekräfta att det självklart är så att barnkonventionen, som är svensk lag, ska efterlevas. Med hygglig egen erfarenhet av att arbeta med rättighetsfrågor vill jag också säga att de här rättigheterna - kanske i synnerhet i en lagstiftning av barnkonventionens natur - inte är trumf, utan det sker alltid en intresseavvägning. Tittar man på de motiv som ligger bakom konventionen ser man också väldigt tydligt ett starkt brottsofferperspektiv, och ett starkt behov av ett samhälleligt skydd mot grov brottslighet är sådant som ingår i den avvägning som ska göras i varje enskilt fall, oavsett om det gäller straff eller preventiva tvångsmedel eller vad det nu kan vara. Den avvägningen avser vi att göra på ett mycket seriöst sätt, och jag välkomnar verkligen fler partier om de vill vara med i det arbetet.
Jag vill avsluta med att säga att den här indelningen i mjukt och hårt som vi ibland hör - att det förebyggande är mjukt och det straffrättsliga hårt, att rättsstaten är hård och socialstaten mjuk, det perspektivet - måste vi verkligen lämna. Den rättsstat och den socialstat som nu måste kliva fram måste göra det gemensamt och tala samma språk. Det språket ska vara varmt men också krävande, uppfordrande och tydligt. Annars kommer vi inte ha någon som helst chans att bryta den här utvecklingen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.