Barnfattigdom
Interpellation 2024/25:62 av Märta Stenevi (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-09-27
- Överlämnad
- 2024-09-30
- Anmäld
- 2024-10-01
- Svarsdatum
- 2024-10-22
- Besvarad
- 2024-10-22
- Sista svarsdatum
- 2024-10-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Den 27 september skrev regeringen i ett pressmeddelande att Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet får ytterligare ett tilläggsdirektiv. Själva direktivet är i skrivande stund inte publicerat, men enligt pressmeddelandet ska utredaren bland annat lägga fram förslag på hur kommunerna kan hindras från att ge behövande försörjningsstöd utöver riksnormen – allt i linje med regeringens önskan om ett bidragstak.
Retoriken är den vanliga. Regeringen målar upp en bild av hur människor i Sverige skär guld med täljkniv när de är beroende av bidrag och hur avsaknaden av arbete är ett val som gjorts eftersom det är så gynnsamt med bidrag. Resonemanget bakom retoriken verkar vara att om fler bara blev lite fattigare skulle de inte längre vara arbetslösa.
Detta står i mycket stark kontrast till civilsamhällets larm om hur barnfattigdomen bitit sig fast och orsakar enorma problem. Under de senaste 25 åren har stöden inom socialförsäkringssystemet urholkats dramatiskt på grund av uteblivna uppräkningar. Det gäller barnbidraget, som för att täcka samma behov som 2018 skulle behöva höjas till 1 600 kronor/barn och månad, enligt en beräkning publicerad av Länsförsäkringar den 2 september 2024. Det gäller bostadsbidraget, som i dag bara träffar 4 procent av befolkningen samtidigt som hyrorna skenat, vilket Hyresgästföreningen beskrev redan sommaren 2023. Riksrevisionen konstaterar också i sin utvärderingsrapport att bostadsbidraget numera inte är i närheten av att nå sitt riksdagsbundna bostadspolitiska mål om tillräckligt stora bostäder för hushåll med låga inkomster.
I barnfattigdomsrapporten Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2024, som publiceras av Hyresgästföreningen, Majblomman, Svenska Röda Korset och Rädda Barnen, framgår att hisnande 42 procent av hushåll med låga inkomster behövt låna pengar för att klara nödvändiga utgifter under de senaste sex månaderna. Låga inkomster innebär i den här undersökningen en hushållsinkomst på 29 500 kronor före skatt för ensamstående. Det kan vara värt att i det sammanhanget nämna att bostadsbidraget börjar trappas av från en inkomst på 12 000 kronor/månad och att det jobbskatteavdrag som regeringen menar ska träffa låginkomsttagare enligt regeringen ger en skattelättnad på 60 kronor/månad vid en månadsinkomst på drygt 16 000 kronor.
Barn i socioekonomiskt utsatta områden far illa i dag. Vi kallar områdena med rätta för politiskt eftersatta områden, för den utsatthet som barnen upplever är följden av politiska beslut och en underlåtelse att fatta politiska beslut. Av de svarande i rapporten oroar sig hälften av de ensamstående föräldrarna för sin försörjning de kommande sex månaderna. En tredjedel upplever att barnen oroar sig för familjens ekonomi. Detta kan jämföras med att bara 5 procent av barn i genomsnitt behöver oroa sig för detta.
I gruppen ingår både familjer med försörjningsstöd och familjer med inkomster från arbete. De har drabbats hårt av inflationschocken, och deras problem kvarstår. De som har arbete har genom sina fackförbund i den senaste avtalsrörelsen tagit ett oerhört stort ansvar för att trycka tillbaka inflationen – men när regeringen nu vill stimulera konsumtionen för att bryta lågkonjunkturen går pengarna till de allra rikaste, trots att priserna på nödvändiga inköp som mat och kläder är fortsatt mycket höga. Att regeringen slår sig för bröstet för 60 kronor i skattesänkning för en familj som måste låna till hyran är ett direkt hån när miljarderna samtidigt regnar över höginkomsttagare.
Familjerna med svag ekonomi är familjer som redan lever utsatta för kriminalitet, för rekrytering till gängen, i trångboddhet och med svårigheter att sätta mat på bordet eller att köpa mensskydd i slutet på månaden. Det är familjer som tvingas trösta barnen i deras oro för vräkning samtidigt som föräldrarna hanterar sin egen oro. Samtidigt vittnar civilsamhället om hur köerna till akut bostad blir allt längre, om hur allt fler barnfamiljer ansöker om medlemskap i initiativ som Matmissionen samt om att vräkningarna av barnfamiljer ökar. Barnfattigdomen är ett stort och mycket allvarligt problem i Sverige, men regeringen lämnar ungarna åt sitt öde i budgetpropositionen.
Familjer med låga inkomster är i dag hårt klämda mellan effekterna av skenande matpriser, stora hyreshöjningar, lågkonjunktur, urgröpta stödsystem och av att ständigt misstänkliggöras av politiker, med regeringen i spetsen.
Vi önskar alla att fler ska få en självständig, tillräcklig inkomst. Vi vill alla att fler barn ska växa upp trygga och mätta och klara sin skolgång. Men det är hög tid att tala klarspråk:
Att ha ett heltidsarbete är i dag inte en garanti för ett hushåll att klara nödvändiga utgifter. Och hårdast av alla drabbas barnen.
Min fråga till statsrådet Anna Tenje är därför:
Vilka åtgärder planerar statsrådet och regeringen att vidta för att bryta den utbredda barnfattigdomen i Sverige?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:62
Webb-tv: Barnfattigdom
Dokument från debatten
- Tisdag den 22 oktober 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:20
- Protokoll 2024/25:20 Tisdagen den 22 oktoberProtokoll 2024/25:20 Svar på interpellation 2024/25:62 om barnfattigdom
Protokoll från debatten
Anf. 88 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Märta Stenevi har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen planerar att vidta för att bryta den utbredda barnfattigdomen i Sverige.
Fru talman! Den höga inflationen har påverkat svenska hushåll hårt, inte minst barnhushåll. Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja hushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader.
För att stärka den ekonomiska situationen för dem som har haft det allra svårast har regeringen vid fyra tillfällen förlängt det tillfälliga tillläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Vi har dessutom höjt tilläggsbidraget när behoven har bedömts som störst.
När det svåra ekonomiska läget nu har mildrats och framtidsutsikterna för hushållen ser ljusare ut föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2025 att tilläggsbidraget förlängs och trappas ned från 40 till 25 procent av det preliminära bostadsbidraget. Detta är en väl avvägd åtgärd för att fortsätta stödja ekonomiskt utsatta hushåll.
Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Välfärdsstaten är viktig för familjer som har det svårt, men det bästa verktyget för att bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är egen inkomst av arbete. Därför arbetar regeringen aktivt för att fler ska komma i arbete.
Det tidigare nämnda bostadsbidraget är en förmån som är inkomstprövad och har därmed marginaleffekter. För grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden kan inkomstprövade bidrag i ett längre perspektiv minska drivkrafterna till egen försörjning varför justeringar av bidraget alltid behöver göras med detta i beaktande.
Regeringen har vidtagit flertalet åtgärder för att lösa utmaningarna med arbetslöshet och ekonomisk utsatthet. Regeringen arbetar för att öka både incitamenten och drivkrafterna för att gå från bidrag till arbete. Det sker bland annat genom ett förstärkt jobbskatteavdrag som främst riktas till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster som gör det mer lönsamt att arbeta samt ett helt batteri av åtgärder för att främja återgång i arbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För att bekämpa arbetslösheten föreslår regeringen även satsningar såsom förstärkt stöd till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och att medel avsätts för Jobbsprångets arbete för att erbjuda individuellt anpassad praktik.
En av de viktigaste insatserna för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för 2025 ett tillskott på 900 miljoner kronor, inklusive studiemedel, för cirka 11 000 nya utbildningsplatser inom regional yrkesinriktad vuxenutbildning i komvux. Dessutom dubbleras bidraget till handledare i lärlingsvux.
Fru talman! Kampen mot inflationen är nu vunnen. Priserna stiger inte längre i samma takt. Men vi befinner oss även fortsättningsvis i en lågkonjunktur med hög arbetslöshet.
För att stävja låg ekonomisk standard hos barnfamiljer är det avgörande att fler föräldrar kommer i arbete och klarar sin försörjning genom eget arbete. Fler barn måste få se sina föräldrar gå till jobbet. Det bästa sättet att skydda dem från låg ekonomisk standard är just arbete.
Anf. 89 Märta Stenevi (MP)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men det svarar inte på frågan. I stället handlar svaret om utbildningsinsatser för vuxna för att hjälpa personer i arbetslöshet att komma i arbete. Det är jätteviktiga åtgärder. En självständig försörjning för alla tror jag är ett mål som alla i kammaren delar. Jag hoppas i varje fall det.
Men min fråga handlade om åtgärder för att bryta barnfattigdomen. Statsrådet pekar på jobbskatteavdraget och hävdar att det "främst riktas till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta".
Fru talman! Jag bad riksdagens utredningstjänst att titta på hur regeringens budget slår mot två typhushåll. Det ena hushållet består av en ensamstående mamma med två barn som bor i hyresrätt. Hon arbetar som barnskötare och reser kollektivt. Hon har inte råd att åka på semester, men hon har en buffert på ISK för oförutsedda utgifter sedan tidigare.
Hon har en hyra på 9 000 kronor i månaden, vilket är en medelhyra i Stockholm, och hon har en medianlön för sitt yrke i Stockholm enligt Kommunals statistik, 26 600 kronor. Hon har också bostadsbidrag. Hon pendlar kollektivt till en förskola i Danderyd från Tensta varje dag. Vi kan väl kalla henne Anna.
Det andra hushållet i utredningen består av två gifta vuxna med två barn, varav ett bor hemma. Det hushållet bor i villa i Danderyd, och de har också ett fritidshus. De kommer åka på semester till Mexiko med hela familjen i sommar, och de har båda ett rejält sparande på ISK.
De arbetar som marknadschef respektive HR-chef och har medianlön i sina yrken i enlighet med Ledarnas statistik. De planerar att använda rut och rot fullt ut under 2025, då de ska renovera köket och har städning varje vecka. Caroline och Fredrik pendlar i var sin bil till sina arbetsplatser i centrala Stockholm varje dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Anna, som arbetar heltid och försörjer sina två barn, kommer att förlora 483 kronor varje månad på grund av regeringens budget. Hon får visserligen knappt 130 kronor från jobbskatteavdraget. Men den lilla summan äts väldigt snabbt upp av det utfasade tillfälliga bostadsbidraget.
Caroline och Fredrik jobbar också heltid. De däremot kommer att tjäna 10 764 kronor på regeringens budget varje månad. Anna förlorar nästan 500 kronor, och Caroline och Fredrik tjänar nästan 11 000 kronor varje månad på de reformer som ligger i regeringens budget.
Fru talman! Jag skulle vilja ställa frågan igen till statsrådet: Vad gör regeringen för att minska barnfattigdomen i Sverige?
Anf. 90 Caroline Högström (M)
Fru talman! Statsrådet har många goda poänger i sitt anförande och beskriver viktiga reformer för att få fler i arbete, särskilt i en svår ekonomisk tid.
Den bästa försäkringen mot ett framtida utanförskap är att se sina föräldrar gå till jobbet. Detta, fru talman, är inte bara något vi moderater säger. Även Statistiska centralbyrån konstaterade att ungdomar med arbetslösa föräldrar löper nästan 70 procent högre risk än andra att hamna utanför arbetsmarknad och studier. Allra högst är risken inom de stora storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne.
Vill man på allvar bryta utanförskapet och minska barnfattigdomen är vägen fram arbetslinjen. Om fler, i det här fallet föräldrar, går från bidrag till jobb kommer vi också i framtiden att få se fler klassresor. Därför är regeringens fokus på just arbetslinjen avgörande.
Mer och fler bidrag bryter inte utanförskapet utan riskerar att passivisera människor ytterligare. Med regeringens omfattande reformer på bland annat skolområdet och inom socialförsäkringen, där man exempelvis gör reformer för bättre rehabilitering så att fler kommer tillbaka till arbete efter sjukdom, eller för den delen reformerna av arbetskraftsinvandringen eller på arbetsmarknadsområdet, har vi en gemensam kraftsamling för att se till att fler skaffar sig det där jobbet. Det är ibland ett förstajobb, och i andra fall återgång till arbete efter en svår tid.
Vi vet att jobbet inte bara är en lön. Det är ett sammanhang, och det är rutiner och en trygghet. Fokus på arbetslinjen måste vara helhjärtat för att få effekt. I det här fallet kan man alltid lita på en moderatledd regering. Vi moderater vet att hårt arbete och egna tjänade pengar ger fler möjligheter, och det stärker både självförtroendet och självständigheten. Det ska nog inte underskattas, särskilt i dagens samhälle. Här har regeringen rätt fokus. Det är arbetslinjen som kommer att lösa detta framöver. Det är där fokuset i stort måste vara.
Med det vill jag gratulera statsrådet på bemärkelsedagen! Det har varit en kul kväll i kammaren.
Anf. 91 Daniel Persson (SD)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på interpellationen. Det här är en viktig fråga att debattera och belysa, och det är också viktigt att det finns ett gott skyddsnät för våra medborgare när man befinner sig i en svår ekonomisk sits.
Medianen av barnhushållens ekonomiska standard, det vill säga disponibel hushållsinkomst per konsumtionsenhet, har ökat för samtliga typer av barnhushåll under perioden 2014-2021. Det finns en viss nedgång 2021, och det har varit en viss ekonomisk dipp för samtliga barnhushåll. Inkomsten har inte minskat nominellt, utan en bidragande orsak till denna minskning är inflationen, vilket är värt att notera. Det finns också stora skillnader i ekonomisk standard mellan olika typer av barnhushåll, och dessa skillnader är även bestående över tid. Det påverkar även om barnet eller barnen bor heltid, deltid eller växelvis hos föräldern.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Ungefär var tionde barnfamilj lever i en ekonomisk utsatthet, vilket betyder att det rör sig om cirka 200 000 barn i Sverige. Självklart behöver vi arbeta för att minska den andelen. I interpellationen nämns en höjning av barnbidraget som ett alternativ, vilket kan vara ett trubbigt verktyg för att komma åt barnfattigdomen och skulle bli mer kostsamt än effektivt. Bostadsbidraget har exempelvis en bättre träffsäkerhet.
Fru talman! För att på allvar bekämpa barnfattigdomen behöver föräldrarna ett arbete att gå till. Ett långvarigt bidragsberoende är en ond spiral ur flera hänseenden men i synnerhet ur ett ekonomiskt perspektiv. En av regeringens främsta prioriteringar har varit att bekämpa och bevaka inflationen, och det har varit en tuff tid inte minst för många barnfamiljer. Men som det ser ut nu är inflationen besegrad, och regeringen jobbar för att skapa bättre förutsättningar för ekonomin att växa på sikt. En god ekonomisk tillväxt lägger grunden för ett samhälle som växer och blir allt starkare, där fler människor arbetar och försörjer sig själva.
Anf. 92 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Jag tror att vi i den här kammaren kan vara helt överens om att ingen vill se barn växa upp i fattigdom. Ingen vill att barn ska behöva gå hungriga eller inte kunna köpa kläder vid behov. Därför har vi i Sverige olika bidragssystem. Vi har socialförsäkringsförmåner och ytterst också försörjningsstödet, som höjs i takt med kostnadsutvecklingen.
Men det finns också en skiljelinje här som blir ganska tydlig. Bidrag handlar egentligen bara om att bekämpa symtomen på fattigdom, inte orsaken till den. Om vi långsiktigt vill bekämpa barnfattigdomen finns det bara en lösning. Den ifrågasätts av interpellanten, men att fler föräldrar får ett jobb att gå till, har en egen försörjning och kan försörja sin familj och sina barn är vägen ur barnfattigdom. Det är bara med ett arbete som det långsiktiga bidragsberoendet kan brytas så att man kan känna hoppfullhet och glädje i att kunna förbättra både sitt liv och samhället i stort.
Därför är arbetslinjen så viktig, och därför har jag och regeringen haft ett laserfokus de här två åren på att just återupprätta den. Fler barn behöver börja dagen med att se sina föräldrar gå till jobbet, inte bara för att motverka fattigdomen här och nu utan för att långsiktigt bryta utanförskapet och, precis som ledamoten Högström sa, kunna göra en klassresa på riktigt.
Att bryta utanförskapet kommer att vara viktigt för att bekämpa barnfattigdomen. Den barnfattigdom som finns här i dag är till stor del också ett resultat av den misslyckade politik som den föregående regeringen förde. Vi ser och har de senaste åren sett ett integrationshaveri, vilket blir väldigt tydligt. Tre fjärdedelar av de barn som bor i familjer med ekonomiskt bistånd har utländsk bakgrund.
Det arbete som regeringen nu genomför är en total omläggning av integrationspolitiken och migrationspolitiken. Vi stramar nu upp och minskar migrationen samtidigt som vi kämpar för att förbättra integrationen. Vi kommer att ställa högre krav - det är ett måste för att se till att fler går från bidrag till arbete och att fler också integreras i det svenska samhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta är ett långsiktigt arbete med att bryta en utveckling som har uppstått av åtta års vanskötsel av den tidigare regeringen. Jag är absolut inte intresserad av att lappa och laga eller plåstra om symtomen, utan jag vill skapa ett system som faktiskt fungerar. Jag vill ha långsiktiga lösningar som på riktigt minskar ekonomisk utsatthet både bland vuxna och barn. För mig blir det då väldigt tydligt att det är arbetslinjen, snarare än bidragslinjen, som är svaret på den frågan.
(Applåder)
Anf. 93 Märta Stenevi (MP)
Fru talman! De familjer jag pratar om jobbar. De här barnen ser sina mammor gå till jobbet varje dag, men de klarar inte sina räkningar därför att våra säkerhetssystem har blivit så urholkade. Nu bidrar den här regeringen till att göra det ännu mer, samtidigt som man kastar hur många miljarder som helst på höginkomsttagare som arbetar. Hur är det en arbetslinje, och hur bryter det barnfattigdomen?
Fru talman! Låt mig återge vad en ensamstående förälder som också är medlem i Makalösa föräldrar säger: Jag äter ofta bara frukost, en deciliter havregrynsgröt, för att ha råd att ge barnen tillräcklig och bra mat. Sedan äter jag lite av kvällsmålet med dem, äter deras eventuella rester och dricker mycket vatten.
En annan mamma säger: Jag har fått sämre syn men har inte råd med nya glasögon till mig själv. Jag väljer bort receptbelagd medicin till mig, för mat är viktigare.
Fru talman! Stadsmissionen, Hyresgästföreningen, Majblomman och Röda Korset gjorde i februari i år en enkätundersökning som vände sig till barnfamiljer med lägre inkomster, definierat som 29 500 kronor för en ensamstående familj. Det här är alltså familjer där man arbetar.
Fyra av tio ensamstående föräldrar med lägre inkomst anger att de har behövt låna pengar för att kunna betala det grundläggande de senaste sex månaderna.
En av fem ensamstående föräldrar med lägre inkomst har inte haft råd att äta sig mätt vid något eller flera tillfällen de senaste sex månaderna.
Nästan varannan ensamstående förälder och var tredje sammanboende förälder med lägre inkomst har inte haft råd att köpa näringsriktig mat varje dag i veckan.
Fyra av tio ensamstående föräldrar, som Anna i mitt exempel, skulle som mest klara av ökade utgifter på 1 000 kronor innan det blir svårt att betala räkningarna.
Fru talman! Den här undersökningen gjordes i februari medan den tillfälliga förstärkningen av bostadsbidraget fortfarande fanns kvar. Om drygt två månader försvinner en ganska stor del av den förstärkningen, och lagom till sommarlovet kommer det att vara helt borta.
Anna i mitt exempel kommer då att ha 500 kronor mindre att röra sig med nästa år än vad hon har nu, medan Caroline och Fredrik kommer att ha nästan 11 000 kronor mer i månaden. Regeringens budget ger dem 130 000 kronor mer i plånboken om året.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jobbskatteavdraget går inte främst till dem med låga inkomster. Det stärker inte en arbetslinje. Det når inte dem vars barn är fattiga. Hur man än räknar på det går 32 procent av kostnaden för jobbskatteavdraget i regeringens budget till den tiondel av befolkningen som tjänar allra mest. Den tiondel som tjänar allra minst på inkomst från arbete, för jobbskatteavdraget når ju bara dem, får dela på mindre än 1 procent av den summan. Inte ens 1 procent av pengarna går alltså till den gruppen.
Fru talman! Jag skulle vilja veta om statsrådet över huvud taget ser några problem med att heltidsarbetande föräldrar har så svårt att få ekonomin att gå ihop. Ser regeringen några problem med den djupa ojämlikhet som råder mellan barn i Sverige? Ser regeringen några problem med att barn växer upp i familjer som har så små marginaler att de måste låna till vardagsutgifter, eller ska vi fortsätta att prata om migration i samband med att dessa familjer inte klarar att sätta mat på bordet?
Om man ser ett problem med dessa växande klyftor, vilka åtgärder kommer regeringen att genomföra för att bryta barnfattigdomen i Sverige?
Anf. 94 Caroline Högström (M)
Fru talman! Det kan inte nog betonas i den här kammaren att vägen ut ur fattigdom är genom egen försörjning. Lågkonjunktur och skyhög inflation har alltid stor påverkan, särskilt på dem med små marginaler. Det är därför vi måste rusta Sverige ekonomiskt starkt på både kort och lång sikt. Det är därför vi måste ha en ekonomi som genomsyras av tillväxt. Det skapar det välstånd, den välfärd och det skydd vi behöver.
Drivkrafterna bakom arbete och att arbete alltid ska löna sig är avgörande. Därför är prioriteringarna att exempelvis förstärka återgången till arbete genom stark rehabilitering och att sänka skatterna framför allt för låg- och medelinkomsttagare viktiga. Att en budget har starkt fokus på tillväxt gynnar faktiskt inte bara Sverige utan även den enskilda familjen. Det gynnar den ensamstående mamman om samhället får mer och fler resurser genom fler skatteinbetalare. Det lönar sig alltid om det blir fler som arbetar, och det ska löna sig att jobba den där extra timmen.
En genomsnittlig medborgare i Norbergs kommun, som inte är särskilt stor, får med budgeten för 2025 ungefär 3 500 kronor mer jämfört med 2024. Det är klart att det gör skillnad! Skattesänkningar gör skillnad. De gör att man har mer att röra sig med. Det är därför vi ska fokusera på tillväxt. Jag kan inte nog poängtera hur avgörande det är. Arbetslinjen och drivkrafterna bakom arbete måste genomsyra hela det politiska arbetet.
Anf. 95 Daniel Persson (SD)
Fru talman! Då det här är mitt sista inlägg vill jag passa på att tacka statsrådet för interpellationsdebatten om den här mycket viktiga frågan och självklart också gratulera på dagen.
Svenska hushåll och barnfamiljer har pressats hårt de senaste åren av inflation, och det gäller särskilt barnfamiljer med små ekonomiska marginaler. För cirka 100 000 barnfamiljer i Sverige blir tilläggsbidraget i bostadsbidraget ett mycket viktigt stöd som återigen förlängs. Som så ofta tenderar Miljöpartiet att enbart se höjda bidrag som lösningen för att tackla fattigdomen. I sin skuggbudget höjde Miljöpartiet bidragen. De brukar också chockhöja skatterna och även öka statsskulden i en väldigt oroande takt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi behöver en politik som skapar arbetstillfällen. Ju fler som arbetar utifrån sin förmåga, desto mer välstånd. Det ger en trygg välfärd. För att skapa arbeten har regeringen presenterat en politik som uppmuntrar företagsamhet och entreprenörskap. Ett bra företagsklimat skapar fler arbeten, och det är en viktig del i att bekämpa barnfattigdomen.
Anf. 96 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Interpellanten verkar inte särskilt road av att diskutera arbetslinjen i stället för bidragslinjen. Låt mig därför prata om ekonomisk utsatthet och fattigdom i ett lite bredare perspektiv. Genom historien finns nämligen bara ett svar på hur man på riktigt minskar fattigdomen, och det är genom tillväxt.
Jag förstår att tillväxt inte är ett favoritämne för interpellanten. Men vi lägger fokus på tillväxt. Miljöpartiet är inte direkt kända för att vara särskilt stora anhängare av tillväxt. Det är inte sällan man hör deras medlemmar tala om nedväxt i stället, och deras språkrör vill sätta "gränser" för den ekonomiska utvecklingen.
När vi pratar om fattigdomsbekämpning måste vi också prata om tillväxt. Det som har fått Sverige att gå från ett av de fattigaste länderna till ett av de rikaste är just tillväxt. Barnfattigdom är ett begränsat fenomen snarare än det vanliga tillstånd det en gång var. Det som löst den problematiken är just tillväxten.
Utan tillväxt blir alla fattigare. Det har vi varit med om. Efter åtta år med rödgrönt styre hade Sveriges tillväxt helt och hållet stannat av. Jag och hela regeringen arbetar nu för att få igång den igen så att landet kan bli allt rikare. Det handlar om att få bättre produktivitet och få igång grön och stabil el. Det ska löna sig att arbeta och utbilda sig och framför allt att gå från bidrag till arbete. Men Miljöpartiet motsätter sig hela tiden förslag som skulle kunna öka tillväxten.
Miljöpartiets svar tycks hela tiden vara detsamma: att höja skatterna och höja bidragen. Jag tror inte på den linjen, och jag tycker att det är ganska uppenbart här i dag att det går en tydlig skiljelinje oss emellan. Jag och regeringen tror på ett samhälle där det ska löna sig att ta risker, starta företag och utbilda sig på universitet. Just därför är det viktigt att sänka skatten för både låginkomsttagare och dem med högre inkomster.
Flit och strävsamhet måste löna sig mycket bättre i Sverige. Det är bra för tillväxten, och det är framför allt bra för den som vill investera i sig själv och för den som kanske själv har vuxit upp i barnfattigdom men som lyckats ta sig från utanförskapet och göra en klassresa. Det är den sortens flit och slit som är bra för individen, och det är den sortens flit och slit som är bra för samhället. Det tycker jag att vi ska belöna.
Regeringens linje är tydlig: högre tillväxt och arbetslinje i stället för bidragslinje. Bara så kan vi bekämpa ekonomisk utsatthet och sammantaget göra hela Sverige rikare.
(Applåder)
Anf. 97 Märta Stenevi (MP)
Fru talman! Jag tycker att det här blev jättejobbigt, därför att nu började statsrådet prata om tillväxt och bemötte inte med ett enda ord dessa familjer och deras situation. "Flit och strävsamhet måste löna sig" - som om inte barnskötare eller undersköterskor var flitiga och strävsamma! Som om det inte var jobbigare att åka en eller en och en halv timme kollektivt till och från jobbet varje dag än att köra bil! Jätteobehaglig är den här diskussionen. Den är faktiskt helt fruktansvärd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Föreställ dig en ensamstående, heltidsarbetande mamma som bor i hyresrätt med två barn. Hon reser kollektivt till jobbet varje dag och sedan samma väg hem igen. På det jobbet har hon hand om andras barn och ser till att de är trygga och glada och att de utvecklas och mår bra. Hon äter inte lunch, för pengarna ska räcka till frukt till ungarna. Hon åker inte på semester. Hon flyger inte. Hon kör inte bil. Hon förlorar nästan 500 spänn varje månad på reformerna i regeringens budget.
Barnfamiljer med låga inkomster i Sverige går på knäna. De jobbar, men de går på knäna. De vänder på varenda krona. De går till jobbet varje dag och ser till att Sverige snurrar, men de får allt mindre kvar att röra sig med på grund av att våra stödsystem håller på att gå sönder. De urholkas år för år. Det gäller till exempel bostadsbidraget, barnbidraget och försörjningsstödet. Men det går att vända.
Att permanenta det extra bostadsbidraget hade varit en start, men så prioriterar inte regeringen. Det kostar en spottstyver jämfört med de enorma skattesänkningar man har valt att prioritera för höginkomsttagare. En ensamstående mamma förlorar 500 kronor i månaden. En familj med två höginkomsttagare får 130 000 kronor nästa år i regeringens budget. Så cementerar man barnfattigdom.
(Applåder)
Anf. 98 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Fattigdom och barnfattigdom tar man sig ur genom arbetslinjen och ökad tillväxt. Det skapar förutsättningar för ökad tillväxt och för att bygga Sverige rikare och starkare igen. Inflationen har gröpt stora hål i mångas fickor. Det gäller barnfamiljer, vanliga hushåll, pensionärer och företag - för att inte tala om statens olika myndigheter och organisationer. Inflationen har inte lämnat någon oberörd, och just därför är det otroligt viktigt att få igång Sverige igen och att skapa tillväxt och fler jobb så att fler har ett arbete att gå till. Det är så vi tar oss ur fattigdom. Det är också så vi knäcker barnfattigdomen.
Jag vill ändå passa på att tacka interpellanten och ledamöterna som deltog i den här debatten. Jag tycker att det är en väldigt viktig och angelägen fråga. Det går en skiljelinje i den här kammaren mellan om man tycker att det är viktigt med höga skatter och höga bidrag eller sänkta skatter och ökad tillväxt. Jag och regeringen är fast övertygade om att fattigdom bäst bekämpas genom ökad tillväxt.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.