Barnfamiljernas ekonomi
Interpellation 2025/26:549 av Sanne Lennström (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-06-03
- Överlämnad:
- 2026-06-08
- Anmäld:
- 2026-06-09
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-22
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
SEB har nyligen presenterat en analys som visar att kostnaden för att ha ett barn från födseln till 18 års ålder nu uppgår till cirka 2,2 miljoner kronor, vilket är en kraftig ökning på senare år. Samtidigt har barnbidraget inte höjts sedan 2018, och dess värde har urholkats av den höga inflationen och de ökade levnadskostnaderna.
Barnbidraget är en av de viktigaste generella reformerna för att stärka barnfamiljernas ekonomi. När kostnaderna för mat, boende och andra nödvändiga utgifter ökar riskerar allt fler familjer att få svårt att få ekonomin att gå ihop.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
Vilket ansvar anser ministern att regeringen har för att med sin ekonomiska politik stärka hushållens förmåga att bära de ökade kostnader som följer av att ha barn och vilka åtgärder vidtar ministern för att leva upp till det ansvaret?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:549
Webb-tv: Barnfamiljernas ekonomi
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 99 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Sanne Lennström har frågat finansministern vilket ansvar hon anser att regeringen har för att med sin ekonomiska politik stärka hushållens förmåga att bära de ökade kostnader som följer av att ha barn och vilka åtgärder hon vidtar för att leva upp till det ansvaret. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
I oroliga tider blir ekonomi en allt viktigare faktor för allt fler. Vi ärvde en skyhög inflation, skenande räntor och en utdragen lågkonjunktur. Nu är inflationen bekämpad. Räntorna har pressats tillbaka, och matpriserna går ned.
Under mandatperioden har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att stötta hushållen och stärka deras köpkraft. Regeringen har bland annat lättat skattebördan genom sänkt skatt på arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringen har även stöttat hushållen genom sänkt matmoms, sänkt barnomsorgsavgift och höjda bostadskostnadsgränser i bostadsbidraget, vilket särskilt gynnar barnfamiljer med låga inkomster.
En tvåbarnsfamilj har till följd av våra budgetar under mandatperioden fått ungefär 5 000 kronor mer i månaden, och ett ensamstående vårdbiträde med två barn har fått cirka 3 200 kronor mer i månaden. Detta har verkligen gjort skillnad, vilket man kan se i den fördelningspolitiska redogörelse som varje år görs i vårpropositionen. Det är rätt och rättvist att den som jobbar får behålla mer av sina intjänade pengar.
God ekonomisk tillväxt lägger grunden för ett samhälle som växer och blir starkare. Därför är det extra glädjande att Sverige har gått från EU:s absoluta botten när det gäller tillväxt, där landet låg när vi tog över 2022, till att nu tillhöra toppen, enligt EU-kommissionen.
Regeringen har genom extra ändringsbudgetar för 2026 (prop. 2025/26:236 och 2025/26:275) föreslagit ytterligare åtgärder för att stötta hushållen och den ekonomiska återhämtningen, bland annat sänkt skatt på bensin och diesel, ett nytt el- och gasstöd och ett nytt stöd för sänkta priser i kollektivtrafiken. Riksdagen har också beslutat i enlighet med regeringens förslag, vilket är särskilt glädjande.
Regeringens politik har, sett över hela mandatperioden, gett mest till dem som tjänar allra minst. Effekterna på hushållens ekonomi till följd av regeringens åtgärder under mandatperioden visar att ekonomin procentuellt sett har stärkts mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna. Detta har även lett till att befolkningens ekonomiska standard har ökat och till att andelen med låg inkomststandard har minskat under mandatperioden.
Det bästa verktyget för att bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är dock egen inkomst av arbete. För att på längre sikt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll är det därför otroligt viktigt att fler kommer i arbete.
Regeringen vidtar en rad olika åtgärder som syftar till att stärka arbetslinjen och göra det lönsammare att gå från bidrag till arbete. Att fler föräldrar går till jobbet innebär att barn får en stabilare ekonomisk situation och högre ekonomisk standard, vilket är gynnsamt för barns utveckling och trygghet. Detta återspeglas i att det endast är cirka 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetande föräldrar som har låg ekonomisk standard. När det gäller sammanboendehushåll där ingen av föräldrarna förvärvsarbetar är andelen med låg ekonomisk standard däremot mycket hög – runt 85 procent.
Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Arber Gashi (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.
Anf. 100 Arber Gashi (S)
Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag ber om ursäkt för att det inte är Sanne Lennström som står här och hoppas att ministern inte är alltför besviken över det. Frågan ställdes å andra sidan till finansministern, så det går väl jämnt ut.
SEB har nu konstaterat att ett barn kostar omkring 2,2 miljoner kronor fram till myndighetsdagen. Det är en summa som jag tror att många har svårt att greppa, men låt oss tänka efter. Priserna har rusat. Hyrorna har ökat. Räntorna stiger. Matkostnaderna har stigit. Vi har en kraftigt ökande arbetslöshet, och samtidigt har akassan sänkts för många som blivit uppsagda. Omkring 730 000 personer lever i materiell och social fattigdom, och över 400 000 personer lever i allvarlig fattigdom. Det är en kraftig ökning på bara några år. Enligt Rädda Barnen lever 276 000 barn – ungefär vart åttonde barn – i ekonomisk utsatthet. Enligt Sveriges Stadsmissioner finns närmare 10 000 hemlösa barn, och här beräknas mörkertalet vara stort.
Trots allt detta har stödet till barnfamiljerna stått still. Barnbidraget ligger kvar på samma nivå som 2018. När alla Sveriges grannländer har höjt barnbidraget i kostnadskrisen har den här regeringen tvärvägrat. Rapporter visar att det är 50 år sedan man kunde köpa så lite för barnbidraget.
Halvvägs in i mandatperioden genomförde regeringen i praktiken en sänkning av bostadsbidraget. Det säger inte bara Socialdemokraterna utan också Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen. Man får ställa sig frågan: Är det verkligen hela civilsamhället som har missförstått verkligheten, eller är det regeringen?
De allra flesta beskriver samma verklighet. Det har blivit mycket dyrare att ha barn, som det redan föds för få av. Jag tror att väldigt många föräldrar känner igen känslan. Man sitter vid köksbordet. Lönen har kommit. Räkningarna ligger i en hög. Barnen frågar om de får följa med på fotbollslägret, gå på bio med kompisarna eller åka någonstans med familjen på sommarlovet. Många har för första gången fått säga: Vi har inte råd.
För mig är det där svensk familjepolitik börjar – inte i något departements underlag utan vid svenska köksbord.
Den här regeringen har haft fyra år på sig att göra det billigare att vara barnfamilj, men resultatet är att det är dyrare än någonsin. Frågan är därför inte vad regeringen säger att man har gjort utan om svenska folket vill ha fyra år till av den här politiken och om svenska folket har råd med det.
Jag tycker att det är skrattretande att höra ministern prata om sänkt skattebörda. Om man tjänar som statsrådet själv gör har man nog känt av det. Är man statsministern eller Jimmie Åkesson har man känt av det. De har ju fått uppemot 6 000 kronor mer i månaden genom sina egna skattesänkningar. Men vanligt folk har märkt något annat: att pengarna inte räcker till.
Regeringen har haft fyra budgetar, fyra chanser, på sig att säga att nu är det barnfamiljernas ekonomi som gäller, men alla fyra gånger har regeringen valt något annat.
Barnbidraget är kvar på samma nivå som 2018, inte för att regeringen glömde utan för att regeringen valde bort det. Varför har regeringen aldrig prioriterat barnbidraget under dessa år?
(Applåder)
Anf. 101 Daniel Persson (SD)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka äldre- och socialförsäkringsministern för svaret på interpellationen. Tack också till interpellanten, som inte är här, för en viktig fråga som vi nu debatterar!
Det är värt att påminna om att människor som arbetar i Sverige nu får behålla mer av sin lön. År 2023 genomfördes inga skattesänkningar. Dock innebar den historiskt höga indexeringen av skattebrytpunkter och grundavdrag att många löntagare fick mellan 200 och 300 kronor mer kvar i plånboken varje månad. Det var en effekt av inflationen och hur vårt skattesystem är utformat. År 2024 genomförde regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna ännu ett jobbskatteavdrag. Tillsammans med nya indexeringar innebar det att en person med en medianinkomst fick omkring 410 kronor mindre i skatt varje månad. Under 2026 har skatten sänkts ytterligare, med upp till 400 kronor per månad.
Herr talman! Sammantaget innebär detta att en genomsnittlig arbetstagare under 2026 får behålla omkring 800–900 kronor mer i månaden av sin lön jämfört med 2022. På årsbasis motsvarar det ungefär 10 000 kronor mer i den egna plånboken, vilket är en betydande förändring. Det ger bättre möjligheter att hantera vardagens kostnader och är en tydlig belöning för arbete.
Herr talman! Samtidigt har Sverigedemokraterna och regeringen genomfört viktiga reformer för de familjer som har det tuffast ekonomiskt. Vi har höjt bostadsbidraget. Familjer med ett barn kan få upp till 800 kronor mer per månad, och familjer med två eller fler barn kan få 1 000 kronor mer i månaden. Det är ett träffsäkert stöd som riktas till dem som har sämst ekonomi. Det är dessutom första gången sedan 1997 som dessa nivåer i bostadsbidraget höjs. Det är också värt att notera att detta inte genomfördes när Sverige hade socialdemokratiskt ledda regeringar.
Vi förändrar också sättet bostadsbidraget beräknas på. I stället för att utgå från en uppskattad årsinkomst ska bidraget beräknas månadsvis. Syftet är att minska risken för felaktiga utbetalningar, återkrav och skuldsättning för de människor bidraget är till för att hjälpa.
Därtill har vi sänkt matmomsen, vilket kan innebära en besparing på omkring 6 500 kronor per år för en barnfamilj. Den 1 juli i år sänktes också förskoleavgiften för i princip alla barnfamiljer. Hösten 2025 infördes fritidskortet för barn och unga. Grundbeloppet är 550 kronor per barn och kalenderår. Barn i ekonomiskt utsatta hushåll kan dock få ett högre belopp, 2 500 kronor per år för fritidsaktiviteter.
Vi har dessutom sänkt elskatten i hela landet, vilket ger lägre elkostnader för alla hushåll. Vi har också infört ett högkostnadsskydd för höga elpriser, som ska ge trygghet när elpriserna stiger kraftigt under en längre period.
Sverigedemokraterna och regeringen har genomfört flera förslag för att stärka hushållens ekonomi, och enligt SCB är barnfattigdomen nu den lägsta på tio år. Vår politik gör alltså skillnad.
Anf. 102 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Låt mig börja med att besvara ledamotens avslutande fråga: Varför har vi inte prioriterat att höja barnbidraget? Jo, för att vi har prioriterat att sänka skatten för hårt arbetande människor, sänka förskoleavgiften för barnfamiljer, sänka matmomsen så att matkassen blir billigare, sänka elskatten och, inte minst, sänka drivmedelsskatterna så att man kan ta sig till och från jobbet, skjutsa barn till och från fritidsaktiviteter och ta sig till idrottsarrangemang.
Herr talman! Detta sammantaget ger inte de 150 kronor i månaden som ledamoten efterfrågar utan snarare 5 000 kronor i månaden till hårt arbetande mammor och pappor. Att de får behålla mer av sina intjänade pengar gör stor skillnad.
Herr talman! Något som också gör skillnad är att vi har lyckats bekämpa en skyhög inflation, som gröpte ur både lönekuvert och sparade pengar, och att Sverige enligt EU-kommissionen har gått från absoluta botten i EU:s liga till att ligga i topp. Det är också ett kvitto på att regeringens politik verkligen fungerar.
Ledamoten sa i sitt inledningsanförande att Sverige har en kraftigt ökande arbetslöshet. Det är helt fel. Arbetslösheten sjunker för jag vet inte vilken månad i rad, och jämför man juni månad i år med samma månad förra året har Sverige nu 22 000 färre arbetslösa.
Allt detta är givetvis bra för Sverige, svenskarna och svenska barnfamiljer. Det borde glädja även oppositionen att Sverige i dag står både starkare och bättre rustat att möta framtidens utmaningar.
Att fler får behålla mer av sin lön och att pengarna inte tappar i värde snabbare än vad de kan tjänas in är helt grundläggande. Men för att fler ska kunna lämna utanförskap måste jobben bli fler och tillväxten öka.
Regeringen levererar på alla punkter, och det ser nu betydligt ljusare ut. I juni i år var som sagt 22 000 fler i arbete jämfört med samma månad förra året. Enligt Lars Calmfors, som oppositionen brukar lyssna på, beror detta på att den förda politiken har gett resultat. Skatterna har sänkts, lönerna stiger fortare än priserna och arbetslösheten ser ut att fortsätta att sjunka även under nästa år, vilket är oerhört positivt.
Att det går långsamt, vilket jag kan hålla med om att det gör, beror enligt Calmfors på omvärldsfaktorer. Även jag är otålig och hade gärna sett att återhämtningen kom snabbare. Det skulle den också göra om Ryssland lämnade Ukraina, det blev fred och den riktiga resan med att bygga Sverige starkare kunde påbörjas.
Herr talman! För att långsiktigt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll och minska barnfattigdomen handlar det i grund och botten om arbete, och det kommer det även fortsättningsvis att göra.
Anf. 103 Arber Gashi (S)
Herr talman! Ett kvitto på att regeringens politik fungerar, säger statsrådet. Men i mitt förra anförande räknade jag upp den ena statistiska uppgiften efter den andra och rapport på rapport som visar på en helt annan verklighet. Är det ett kvitto på att regeringens politik fungerar när vart åttonde barn lever i fattigdom, barnhemlösheten ökar, 400 000 människor lever i allvarlig fattigdom och köerna för att hämta ut en matkasse på stadsmissioner och annat ringlar sig allt längre? Det vore ju rimligt att detta kvitto på att regeringens politik fungerar återspeglades ute i verkligheten, men det gör det inte. Ministern räknar som vanligt upp olika skattesänkningar, som framför allt de allra rikaste dragit nytta av. Detta avslöjar en stor del av regeringens problem: att inte förmå att se hela bilden och att inte göra det som krävs för landets barnfamiljer i en stor kostnadskris.
Regeringens svar på nästan alla samhällsproblem är ju detsamma: nya skattesänkningar. Men i verkligheten behöver barn mat hemma, och snart kommer vintern då det behövs nya vinterkläder. Barn behöver kunna följa med på en tävling, spela fotboll eller dansa utan att föräldrarna ska oroa sig över nästa räkning. Vi socialdemokrater har därför valt en annan väg.
Vi går också till val på och har många gånger i den här kammaren lagt fram förslag om att sänka skatten, men inte för de allra rikaste. I stället vill vi exempelvis fördubbla både barnbidraget och studiebidraget inför sommarlov och jullov, just när familjernas utgifter är som störst. Vi gör det av den enkla anledningen att barn aldrig ska behöva betala priset vid en ekonomisk kris, vilket den här regeringen i stället har gjort en sanning av.
Regeringens svar på förslaget har redan blivit publikt. I dagarna fattade regeringen beslut som innebär att de ekonomiskt mest utsatta familjerna får mindre stöd under sommaren. Sveriges fattigaste barn ska bli lite fattigare. Jag tycker att det säger allt om skillnaden mellan våra politiska prioriteringar. Moderaterna företräder de rikas intressen. Vi kommer att välja barnfamiljernas.
Statsrådet upprepar också att det ska löna sig att arbeta, vilket såklart är sant, men barn kan inte vänta på en arbetsmarknadspolitik som inte existerar i verkligheten. Anna Tenjes kollegor i regeringen har inte presenterat ett enda förslag om hur fler ska komma i arbete. Däremot har man nyligen börjat titta på hur det ska bli enklare att ge folk sparken. Mer fokus riktas på att öka arbetslösheten än på att sänka den.
Barnfattigdomen är inte ett problem bara för barn som växer upp med små marginaler, utan det är ett av våra största samhällsproblem. När barns möjligheter begränsas av familjens ekonomi riskerar Sverige att fördjupa sina klyftor både i dag och – framför allt – i morgon. Vi vet att barn som växer upp i ekonomisk utsatthet löper mycket större risk att få sämre hälsa, svårare förutsättningar i skolan och svagare etablering på arbetsmarknaden senare i livet.
Jag undrar genuint: Vilket bokslut gör Anna Tenje över sin familjeekonomiska politik, givet det utfall vi sett i verkligheten?
(Applåder)
Anf. 104 Daniel Persson (SD)
Herr talman! Det här är mitt sista inlägg, så jag vill passa på att tacka dem som har deltagit i debatten.
Vi vet att Socialdemokraterna återkommande har föreslagit att barnbidraget ska höjas med 200 kronor per barn och månad. Det är en del i deras arbete för att stärka barnhushållen. Det skulle kosta ungefär 4,5 miljarder kronor per år och omfatta alla barnfamiljer, även höginkomsttagare. För min egen del skulle en sådan reform innebära att jag får cirka 400 kronor mer i månaden i bidrag.
Herr talman! Frågan är om detta är det mest effektiva sättet att använda skattebetalarnas pengar. Jag menar att det är en dyr reform som i begränsad utsträckning riktar sig till de familjer som har de största behoven. Om målet är att minska barnfattigdomen är det bättre att stärka stöden till de hushåll som faktiskt har en svår ekonomisk sits.
Detta gör Sverigedemokraterna och regeringen exempelvis genom höjt bostadsbidrag och ett fritidskort som ger 2 500 kronor per år för fritidsaktiviteter. Utöver det har vi förslag som kommer att ge lägre förskoleavgift för i princip alla familjer och även halverad matmoms. Lägre pris på drivmedel gynnar också många barnfamiljer.
Herr talman! Bidrag kan vara nödvändiga för att hjälpa människor genom tillfälligt svåra situationer, men den långsiktiga vägen ut ur barnfattigdom är inte högre generella bidrag. Den långsiktiga vägen är att fler vuxna kommer i arbete och att det lönar sig att arbeta. Det är därför Sverigedemokraterna och regeringen stärker arbetslinjen, sänker skatten på arbete och riktar stöden till de familjer som behöver dem mest. Det är en bra politik som stärker hushållens ekonomi här och nu och skapar förutsättningar för framtiden.
Anf. 105 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Under ett valår, som det är nu, då det inte är så många dagar kvar till valet – 33, tror jag – är det extra viktigt med den här formen av debatter. Det blir lite konsumentupplysning.
När Socialdemokraterna säger att de vill stärka ekonomin för barnhushållen och öka tillväxten är det på sin plats att se vad de verkligen föreslår. I sitt senaste budgetförslag, alltså i praktiken deras valbudget, skriver de om höjda barnbidrag, men de lägger inga pengar på sitt förslag.
Höjda barnbidrag, som Socialdemokraterna föreslår, kostar, som ledamoten sa tidigare, 4,5–5 miljarder om året, och de tillfaller alla, oavsett inkomst – miljardärer såväl som låginkomsttagare. Alldeles oavsett detta, herr talman, vilket man kan tycka mycket om, har Socialdemokraterna alltså noll kronor avsatta i sin reformtabell.
Om man ska vara helt ärlig är budgethålet i Socialdemokraternas valbudget betydligt större än så. Det har gjorts olika beräkningar, men det saknas ungefär 50 miljarder. Och ska man vara helt ärlig är hålet betydligt större än så givet att Vänsterpartiets och Miljöpartiets lojalitet knappast kommer gratis.
Detta kommer alltså att bli dyrt och mycket skadligt för Sverige. Då kan man ställa sig frågan: Vem ska betala för kalaset? Det blir som vanligt företagen som får stå för detta. Då vet vi att tillväxten blir lägre, jobben betydligt färre och lönerna definitivt inte högre. Eller så blir det – också som vanligt – hårt arbetande människor som får stå för notan.
Vi har under den här mandatperioden sett till att barnfamiljerna får 5 000 kronor mer i plånboken varje månad. De är inte höginkomsttagare utan normalinkomsttagare i Sverige. De kommer nu att få betydligt mindre pengar i plånboken. I stället ska de – möjligtvis, kanske, eventuellt, om man skrider till verket – få högre barnbidrag; det blir kanske 400 kronor mer i plånboken.
Jag tycker att detta blir en ganska tydlig och god illustration av Socialdemokraternas hela politiska idé. De talar gärna med stora ord om satsningar och att de minsann vill stärka barnfamiljerna, men det sker inte genom sänkt skatt på arbete utan genom höjda bidrag. Det är inte arbetslinjen som gäller, utan bidragslinjen, som de försvarar med näbbar och klor.
Jag tycker att det här faller ganska platt givet att förslagen inte finansieras. Det tycker jag att ett regeringsdugligt parti borde göra. Om man gör anspråk på statsministerposten borde man definitivt finansiera sina förslag. Det handlar helt enkelt om att lova väldigt runt men hålla tunt.
Vi i regeringen har i stället många gånger bevisat att det går att skapa tillväxt, bekämpa inflationen, skapa arbete och minska utanförskapet utan att straffbeskatta den ensamstående mamman som jobbar övertid, studenten som arbetar extra eller familjen som sparar för framtiden på ISK och äger sitt eget boende. Allt detta går att göra utan att riva ned, begränsa eller stoppa hårt arbetande människor. Jag tror att det är precis detta som svenska folket kommer att bejaka och också uppskatta när de skrider till valurnorna i september.
Anf. 106 Arber Gashi (S)
Herr talman! Huruvida Socialdemokraterna finansierar sina förslag eller inte tror jag att jag låter väljarna få avgöra. Höjningar av barnbidrag har vi alltid finansierat. Varenda gång det har skett en höjning av barnbidraget är det för att Socialdemokraterna har finansierat det. Jag tror att de allra flesta är ganska lugna i den bemärkelsen.
Vi har låtit riksdagens utredningstjänst analysera våra ekonomiska förslag, och det är ganska tydligt: Nio av tio svenskar tjänar på en socialdemokratisk ekonomisk politik. De som inte gör det är den rikaste tiondelen. Det är där skillnaden ligger. Det sätt på vilket regeringen väljer att finansiera sina förslag känner vi numera också till: Man lånar över 200 000 kronor i minuten för att finansiera alla sina valbudskap, som blev väldigt sent påkomna och tydliga.
Jag vill ägna min sista minut åt att blicka framåt och höja ett tydligt varningens finger för vad regeringen kan komma att göra om de får fortsatt förtroende. För ett par veckor sedan presenterades en statlig utredning om hur man kan göra förskolan bättre. Det var många bra förslag om mindre barngrupper och bättre kvalitet. Men när utredaren kom till frågan om hur det ska finansieras – på tal om finansiering – var förslaget att det ska ske genom att sänka föräldrapenningen från 80 till 67 procent av inkomsten.
Dessutom föreslår man att flerbarnstillägget i barnbidraget ska avskaffas. För en undersköterska med en lön på 34 900 kronor skulle denna förändring innebära att föräldrapenningen sänks med omkring 5 000 kronor i månaden. Man skulle ju aldrig låta en sjuk betala för satsningar i sjukvården med sin sjukpenning, men här finns risken att de föräldralediga ska betala satsningar i förskolan med sin föräldrapenning. Det, herr talman, vore förödande för landets barnfamiljer.
Anf. 107 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Tillåt mig att lite kort genomföra en utbildningsinsats för ledamoten. Jag förstår att man har varit på sommarlov och kanske är lite ringrostig, men låt mig än en gång understryka detta, framför allt för eventuella lyssnare och väljare, eftersom ledamoten piskar upp ganska mycket oro och kanske rädsla – medvetet eller omedvetet – inför vad som komma skall.
Jag känner inte till utredningen, men vad jag däremot känner till är att utredare inte är regeringens företrädare. De är inte heller riksdagens företrädare; i alla fall väldigt sällan. Ni anar inte, herr talman, hur ofta jag får förslag från utredare som pekar på olika sätt att finansiera saker och ting.
Flerbarnstillägget, särskilt det för andra barnet, har man varit och ryckt i många gånger. Det motsvarar 2,3 miljarder, och det används flitigt av utredare för att finansiera diverse olika förslag som ligger inom ramen. Ledamoten försöker nu få det till att detta skulle vara en åsikt som regeringen står för eller ett förslag som regeringen ska lägga fram. Det är väldigt fel och faktiskt också, herr talman, lite fult.
Med det sagt kommer jag att göra allt som står i min makt för att fortsätta driva Sverige i den riktning som gör att fler kan känna ekonomisk trygghet i slutet av varje månad. Det gör man genom hårt arbete, strävsamhet och sparade löner, och detta ska löna sig ännu mer. Framför allt handlar det om att fler barn får se sina föräldrar gå till arbetet, för det är den enskilt viktigaste insatsen för att ta barn ur ekonomisk utsatthet och bryta utanförskap. Vi ska se till att de slipper ärva det utanförskap som deras föräldrar befinner sig i. Det är något som besjälar mig.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
