Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

barnens hälsa

Interpellation 2001/02:134 av Samuelsson, Marianne (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-12-07
Anmäld
2001-12-11
Besvarad
2002-01-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 december

Interpellation 2001/02:134

 av Marianne Samuelsson (mp) till statsminister Göran Persson om barnens hälsa

Larmrapporterna om barns hälsa duggar allt tätare. Här är ett axplock från en enda dags medierapportering, den 29 november 2001:

Vart femte barn som idrottar känner stor press när föräldrar är med på träning och tävling, enligt en undersökning från Göteborgs universitet. Föräldrarnas orealistiska förväntningar blir en stressbörda för barnen, säger professor Göran Patriksson till Svenska Dagbladet. Pressen var störst på tennisspelarna. Undersökningen bygger på en enkät som besvarats av 466 barn i åldrarna 8@16 år. De skriver bl.a. om utebliven tröst och uppmuntran och föräldrar som gapar eller skrattar åt dem. (SVT Text)

Fler barn får åldersdiabetes och de senaste sex åren har barns förbrukning av medicin för magsår fördubblats, enligt siffror från Socialstyrelsens läkemedelsenhet. Likaså har barns förbrukning av antidepressiva mediciner fördubblats jämfört med 1998. (Aftonbladet)

Nära hälften av alla skolbarn tycker inte att det är för stökigt i deras klassrum. 42 % säger att de minst en gång i veckan känner sig stressade och 18 % har svårt att sova flera gånger i veckan. Vi slogs verkligen av hur vanligt det var med stress och psykosomatiska besvär när vi fick se resultaten, säger Viveca Östberg, sociolog på Stockholms universitet, som gjort en levnadsundersökning bland 1 300 10@18-åringar. I går föreläste hon i Enskede på Barnombudsmannens heldagsseminarium "Stress i barns och ungdomars tillvaro".

Fler vuxna i skolan, kortare arbetstid för småbarnsföräldrar, fler debatter om stress bland barn, ökat inflytande för barn och ungdomar, skolans organisation och vuxnas attityder var några av de åtgärder som diskuterades. Utvecklingen i samhället är skrämmande. Det faktum att vuxenvärlden möter barns stress med mediciner måste vi göra till en varningsklocka för alla, konstaterar Lena Nyberg, barnombudsman, BO. (DN)

Undersökningar visar att tinnitus blir mer och mer vanligt bland barn. Enligt en ny undersökning vid Sahlgrenska sjukhuset ska vartannat barn mellan 9 och 16 år ha någon erfarenhet av detta hörselbesvär. 16 % barnen led ofta eller alltid av tinnitus. En trolig orsak är stressiga och bullriga miljöer på skolor och förskolor. Bullerskadeforskaren Per Anders Hellström är en aning skeptisk till siffrorna men konstaterar att antalet barn och ungdomar med tinnitus definitivt har ökat på senare år.

Man noterade också ett ökat antal rapporterade stämbandsskador hos barn för ett par år sedan, säger han. (DN)

Våra barn är vår framtid. Barnkonventionen föreskriver att all politik ska utgå från barnens bästa. Men utvecklingen är på väg åt helt fel håll enligt ovanstående larmrapporter. Barnens utsatthet har också bekräftats av kommittén Välfärdsbokslut.

Det finns också oroande statistik som visar på att det föds allt färre barn. Viljan att ha barn och hur barn har det i vårt samhälle kan ha ett samband.

Vilka åtgärder avser statsministern vidta för att förbättra situationen för barnen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:134, barnens hälsa

Interpellationsdebatt 2001/02:134

Webb-tv: barnens hälsa

Protokoll från debatten

Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 8 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Marianne Samuelsson har i en inter- pellation frågat statsministern vilka åtgärder han ämnar vidta för att förbättra situationen för barn. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag vill först säga att jag delar Marianne Samuels- sons grundläggande åsikt att barns hälsa är en viktig fråga. Om man studerar vilka hälsorisker barn och ung- domar är utsatta för kan man konstatera att barns fysiska hälsa blivit allt bättre. Allt färre barn dör under sin uppväxttid. De sjukdomstillstånd som ökat är bl.a. astma, allergi, överkänslighet och psykisk ohälsa. Detta är givetvis oroväckande, och ansträng- ningar behövs för att motverka denna utveckling. Situationen i barnens hem är av grundläggande betydelse för hur barnen mår. Föräldrar som är pres- sade ekonomiskt och tidsmässigt har det ofta svårt att fungera i sina föräldraroller. Full sysselsättning och en väl utformad familjepolitik är viktiga förutsätt- ningar också för barnens hälsosituation. Dessa frågor står i centrum för regeringens poli- tik. Maxtaxan inom förskolan och förbättringarna inom föräldraförsäkringen är ett sätt att lätta på den ekonomiska pressen på barnfamiljerna. Föräldrautbildning är ett viktigt instrument för att stödja föräldrar i deras föräldraroll. Folkhälsoinstitu- tet fick nyligen i uppdrag att beskriva och utvärdera hur föräldrautbildningen fungerar i Sverige och att stödja metodutveckling inom området. Det faktum att uppdraget givits till Folkhälsoinstitutet innebär att hälsoaspekterna kommer att spela en viktig roll i detta utvecklingsarbete. Ett budskap som det säkert kan vara viktigt att förmedla till föräldrarna är att de inte ska sätta för hård press på sina barn. Förskola och skola är barnens andra viktiga hu- vudmiljö. Att barnen mår bra i denna miljö är av största vikt för deras hälsa och för deras inlärning. Grunden för detta är att miljön är trygg och så fri från stress som möjligt. Det är också viktigt att personal och elever har respekt för varandra och avstår från kränkande behandling. Barnombudsmannen har uppmärksammat pro- blemet med stress bland barn bl.a. genom det semina- rium som interpellanten nämner. Regeringen har nyligen överlämnat en proposition till riksdagen om elevhälsovården, Hälsa, lärande och trygghet (prop. 2001/02:14). Propositionen beto- nar vikten av en väl fungerande elevhälsovård och sambandet mellan hur barnen mår och deras skolpre- stationer. Även om elevhälsovården måste utformas efter lokala behov och förutsättningar är det ändå viktigt att den har tillräckliga resurser och behövlig kompetens för att ge skolan en hälsofrämjande inrikt- ning. När det gäller att ta hand om barn som blir sjuka eller skadade har vi i Sverige en väl fungerande häl- so- och sjukvård som tillfredsställer de flesta behov. Det område som behöver utvecklas ytterligare är barn- och ungdomspsykiatrin. I den nationella hand- lingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården som regeringen presenterat ingår en förstärkning av barn- och ungdomspsykiatrin som en viktig punkt. Det är givetvis viktigt att hälso- och sjukvården har kompetens att ta hand om barn och ungdomar som behöver stöd, liksom att ta del i ett hälsofräm- jande arbete för barn och unga. Socialstyrelsen har nyligen överlämnat en rapport till regeringen om hur barnkompetensen inom hälso- och sjukvården kan förbättras. Rapporten bereds inom Regeringskansliet. Jag hoppas att dessa exempel på olika åtgärder som vidtagits bekräftar att regeringen tar frågan om barns hälsa allvarligt. Sedan vill jag understryka att det viktiga barnhälsoarbetet sker lokalt ute i landet i de miljöer där barnen finns. Det är viktigt att alla de människor som är engagerade i detta arbete får ett erkännande för sina insatser och ett stöd i den dagliga verksamheten.
Marianne Samuelsson (Mp)
Anf. 9 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Tack för svaret. Jag ställde frågan till statsministern därför att jag tycker barn och barnens framtid är en så övergripande fråga att den egentligen går in på alla politikområden och att det därför borde vara ett intresse för statsmi- nistern att få vara med och engagera sig i den debat- ten. Svaret är bra såtillvida att det riktar in sig på vad som gäller i dag och vad som är på gång. Jag reagerar lite grann på det som statsrådet säger om tiden med barnen och full sysselsättning. Det är viktigt att barnfamiljerna har en bra ekonomi, men samtidigt är det viktigt att barnfamiljerna har tid med sina barn. När jag då läser att full sysselsättning är viktigt undrar jag hur lång den sysselsättningen ska vara. Innebär det att alla ska arbeta åtta timmar per dag? Då är det inte så lätt att vare sig orka med bar- nen eller kunna ge barnen täckning för de behov de har. Precis som statsrådet säger ligger väldigt mycket av de här frågorna på kommunal nivå och landstings- nivå. Det innebär samtidigt att man från regeringsnivå kan stimulera den verksamheten och därigenom på- verka situationen för barnfamiljerna. Det finns några viktiga delar av detta som jag vill ägna mig lite extra åt. Det gäller den ojämlikhet mellan barnfamiljer som man kan se i dag och - vilket man kan läsa om i rapporter - som slår igenom hälsomässigt. Det är de familjer som har svag ekonomi, låg utbildning osv. som märks i statistiken eftersom deras barn drabbas av ohälsa i större utsträckning än de barn som har det bättre. Det finns en mängd skrämmande tidningsartiklar om hur barn har det i vårt välfärdsland - jag har här några notiser från bl.a. TT. Ibland kan man naturligt- vis tycka att de målar en mörk bild, men samma sak kan man ju läsa om i Välfärdsbokslutet, som inte hade som syfte att måla en mörk bild. Bilden är alltså ganska mörk ändå. Barn - framför allt i de familjer som inte har det så bra - har det oerhört svårt i vårt land. Det märks när man tittar på barnpsykiatrin. Där finns det köer på uppemot ett år, och det tycker jag är helt oaccepta- belt. Ett år i ett barns liv är väldigt lång tid, och att under en så lång period vänta på att få hjälp gör na- turligtvis oerhört stor skada, inte bara för barnet utan också för hela familjen, som har en trängd och svår situation. Barn till missbrukare tas fortfarande inte om hand på ett bra sätt. De får fortfarande inte den förebyg- gande hjälp som de egentligen skulle behöva. De kan inte få den hjälp och det stöd som de behöver hemma. Där är det också oerhört viktigt att man satsar från samhällets sida och ser till att just den barngruppen får extra stöd och hjälp. Vi i Miljöpartiet har sett till att den finns budgetpengar till den här gruppen. Men man måste också stimulera så att de verksamheterna kommer i gång. Det får inte bli som med kontaktda- garna: Det var en bra tanke, men det var inte många som visste om att de kunde utnyttja den möjligheten. Resultatet blev att det var få som tog vara på den. Det finns mycket som behöver göras. Visst låter det bra med mera föräldrautbildning, men under alla mina år har det såvitt jag vet bara funnits föräldraut- bildning strax innan man får barn och föräldragrupper strax efter att man har fått barn. Sedan, när man har blivit tonårsförälder, finns det ofta inga grupper alls att söka sig till. Jag undrar om statsrådet har tänkt stimulera så att sådana grupper kommer till stånd.
Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 10 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag vill gå tillbaka till ingången att det finns en risk för att vi ser en väldigt mörk bild och på grund av mörkret inte ser möjligheterna. Det är ett faktum att de allra flesta barn i de allra flesta miljöer mår väldigt bra. Om man kan konstatera det är det lite lättare att koncentrera sig på de områden där det ser illavarslande ut. Marianne Samuelsson nämner några av dem. Ett av dem handlar om att det t.ex. krävs insatser inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det har vi också pekat på i den proposition som riksdagen har haft möjlighet att ta ställning till. En möjlighet är att med hjälp av lokalt utveck- lingsarbete skapa nära miljöer för unga föräldrar och barn för att ge dem stöd i ett tidigt skede. Det är vik- tigt med föräldrarnas stöd, men det är också mycket viktigt att de unga föräldrarna får hjälp redan från början. Jag vill peka på den familjecenterutveckling som finns i de allra flesta kommuner, där man har ett nära samarbete mellan mödravård, barnavård och öppen förskola, och socialtjänst i de fall där det behövs. Den samverkan bildar en sorts första front just för de unga föräldrarna och kan på ett tidigt stadium vara den länk som behövs för att unga föräldrar ska få hjälp. Det är sant att vi ser med oro på den ökande stres- sen rent generellt. Den drabbar ofta unga föräldrar. Full sysselsättning innebär inte att alla ska arbeta åtta nio timmar om dagen. Full sysselsättning är ett uttryck för att vi faktiskt inte vill tillåta människor att gå arbetslösa. Vi ska erbjuda människor möjlighet till kompetensutveckling och vidareutbildning, så att de kan få ett arbete. Det är viktigt om vi ska kunna komma åt de bris- ter och den ojämlikhet som yttrar sig i svag ekonomi och långvarig bortovaro från arbetsmarknaden och som därmed påverkar barns uppväxtmiljö och upp- växtvillkor negativt. Brister i jämlikheten mellan barn följer naturligt- vis ofta med föräldrarnas olika ekonomiska villkor. Det handlar också om barns säkerhet, barns hälsa och barns uppväxtvillkor i mer allmän mening. Därför är generell välfärd och generella insatser viktigast också för utsatta barn.
Marianne Samuelsson (Mp)
Anf. 11 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Jag håller med om att vi borde ha en generell välfärd i detta land, som ger alla lika möjlig- heter. Samtidigt vet jag att så inte är fallet. I går stod det att läsa om kvinnojourerna i tidning- en. Kvinnojourerna räcker inte till. Förra året sökte 693 kvinnor skydd på kvinnojourerna. Samtidigt tvingades man säga nej till 578 kvinnor och barn för att man inte hade rum för dem. Det är en helt ideell verksamhet som inte sköts av den generella välfärden. Alla har inte denna möjlighet att söka skydd. Jag tycker mig kunna se att det finns tendenser till att mer och mer får skötas av ideella organisationer eller av familjenätverk, som man har till stöd och hjälp. Det drabbar de svaga grupperna ännu mer, eftersom de oftast inte har det nätverk som behövs omkring sig. Jag läste en rapport. Man hade undersökt hur kommunerna i Västra Götaland hade agerat i fråga om 100-kronan, som alla barnfamiljer skulle få. Barnbidraget skulle höjas. Det visade sig att ungefär hälften av kommunerna gav pengarna till barnen. Resten behöll pengarna i kommunekonomin. Det är ganska skrämmande att man inte månar mer om barnen allmänt eller om de barn som har det allra sämst, nämligen socialbidragstagarbarnen. Man kan se att antalet barn i varje grupp i försko- lan har ökat. Jag läste en rapport som visade att det 1990 i snitt fanns 4,2 barn per årsarbetare. 2000 var det uppe i 5,4. Det har ökat med mer än ett barn per anställd på tio år. Det innebär naturligtvis att tiden med barnen minskar i samma omfattning. Kvaliteten riskerar att bli betydligt sämre, och barnen får mindre vuxenkontakt eftersom andelen vuxna blir mindre. Det tycker jag är oerhört oroande. Jag tror också att det är en anledning till att vi kan se mer stressade barn. Samtidigt som vuxna får mindre tid med barnen blir barnen mer stressade. Barn är omedelbara. De vill kunna få prata när de känner att de vill prata. De har behov av direktkontakt. De kan inte vänta och kom- ma tillbaka med sin fråga, för då har de redan bytt spår och är inne på något annat. När de vuxna blir färre får barnen mindre tid, och man lyssnar mindre på dem. Jag är helt övertygad om att de barn som redan har det lite svårt - som språk- ligt kanske inte är lika välutvecklade som de andra i gruppen - drabbas ännu mer av att det finns färre vuxna per barn. Jag vet att det ligger på kommunerna att planera, men jag tycker samtidigt att staten måste ge tydliga signaler om att vi måste satsa på kvalitet. Alla barn ska ha rätt till en vuxen som har tid med dem, och det ska vara kvalitet i verksamheten. När man talar om full sysselsättning finns det all anledning att se till att fler sysselsätts inom barnom- sorgen och skolan, så att man kan öka kvaliteten och antalet vuxenkontakter. Då tror jag att väldigt många barn skulle må mycket bättre.
Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 12 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att grun- den för den generella välfärden är att människor har arbete och att de har ett gott arbete. Det arbete som pågår i regering och riksdag, men också i många kommuner och landsting och inte minst i det privata näringslivet, för att förbättra arbetslivets villkor på- verkar självklart också barnens utgångsläge. Vi vet att det finns starka samband mellan hur föräldrarna har det på arbetet och i vilken omfattning de orkar med barnen när de är hemma med familjen. Det finns strategiska ställningstaganden från Soci- aldemokraterna och från regeringen - också i samar- betet med Miljöpartiet - när det gäller kvalitetsför- bättringar i förskolan och skolan. Det handlar i båda fallen om ökat antal vuxna i skolan, med olika kom- petenser och olika professionell ingång. Jag vill också peka på den förlängda föräldraför- säkringen, som innebär en möjlighet för föräldrar att utnyttja föräldraförsäkringen väldigt flexibelt, så att de få mer tid för sina barn. Det gäller inte bara under de första månaderna då barnet är som minst. De ska kunna fördela tiden och använda den också när barnet är äldre. När det gäller möjligheten för kommuner att öka andelen anställda föreslår vi ett särskilt stöd för att förebygga en demografisk förändring och ge möjlig- het till kvalitetsförstärkningar i kommunerna. Allt hänger samman. Grunden för generell välfärd, som strukturellt är det bästa både på kort och lång sikt för att vi ska kunna gynna barns hälsa, är att vi har möj- lighet att finansiera den. Det är precis som Marianne Samuelsson säger: Det krävs också enskilda insatser för ensamförsörjar- hushållen. Det krävs enskilda insatser vad gäller barn och ungdomspsykiatrin, som vi diskuterade. Det krävs också särskilda insatser när det gäller forskning och annat kring barns astma och allergi. Regeringen har nu också skapat en särskild barnsäkerhetsdelega- tion för att se över barns hälsa utifrån ett säkerhets- perspektiv. Allt detta krävs också, men i grunden är det vik- tigt att ha en generell välfärd. Det gynnar barn i ut- satta miljöer bäst.
Marianne Samuelsson (Mp)
Anf. 13 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Jag håller med om att det är viktigt för våra barn och för framtiden. Jag tror att vi är överens i stora drag. Samtidigt saknas mycket av detta i verkligheten. Det är bra idéer och en bra vär- degrund att stå på, men det måste också bli verklighet för de människor som bor i vårt land. Tyvärr är arbetsmarknaden sådan i dag att väldigt många kvinnor missgynnas. Det är inte välkommet att ha barn på arbetsmarknaden i dag, för arbetsgivaren kräver så oerhört mycket av arbetstagaren. Det i sin tur gör att de som har jobb tvingas stressa på jobbet. Det krävs så mycket att man kanske inte riktigt orkar med sitt barn när man kommer hem. Det kan vara anledningen till att många väntar väldigt länge med att skaffa barn eller avstår från att skaffa barn. Man vågar helt enkelt inte, på grund av att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Då gäller det att vi ställer krav på arbetsmarkna- den och att arbetsmarknadens parter ser till att driva frågorna på så sätt att vi får en barnvänlig arbetsmiljö. Man ska både kunna ha barn och arbeta i vårt land. Det tror jag är jätteviktigt i de här sammanhangen. Den andra delen som är oerhört viktig är att vi från samhällets sida måste ge ett starkt stöd till dem som bäst behöver det, till de barnfamiljer som har det sämst. Deras ekonomi och deras situation måste för- bättras. Alla rapporter i dag pekar på att klyftorna tyvärr har ökat, vilket naturligtvis gör att skillnaden mellan barnen när de kommer till dagis och skola blir större. Jag känner att det fattas en bit här. Det måste till lösningar så att vi förbättrar just för de grupperna, så att vi inte får ett samhälle som är ännu mer tudelat än det som vi redan i dag kan se.
Statsråd Ingela Thalén (S)
Anf. 14 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Marianne Samuelsson säger att det i praktiken saknas ett reellt stöd för barn i utsatta situ- ationer. Det är klart att det är väldigt mycket som behöver göras, och vi har under den här debatten pekat på ett antal saker. Jag behöver inte upprepa dem. Det är precis som Marianne Samuelsson säger, att det dessvärre finns tendenser på arbetsmarknaden i dag som missgynnar främst kvinnor men ganska ofta båda småbarnsföräldrarna. Det gäller arbetstidens förläggning. Det handlar om möjligheten att påverka sin arbetsinsats, så att det går att kombinera arbete med barn och familj. Detta har vi också haft anled- ning att diskutera i en del andra sammanhang. Det arbete som regeringen nu gör för att förebyg- ga och förhindra ohälsan i arbetslivet har också det perspektivet, hur man ska kunna minska stressen över hela arbetsmarknaden och göra det möjligt för männi- skor att arbeta ett helt arbetsliv, också då de är unga och har barn och familj. Jag vill återigen stryka under att det handlar om generella insatser på hög nivå. Det ska vara en god kvalitet i förskolan, vilket jag tror att vi är överens om, tillräckligt små barngrupper för att barn ska bli sedda och en bra kvalitet i skolan med flera olika professionella insatser både på elevhälsovårdssidan och, självklart, när det gäller lärare. Har man denna höga nivå minskar också omfattningen av enskilda insatser, men de går inte att ta bort - de krävs. Det gäller särskilt stöd till barn med särskilda behov, insatser för ensamförsörjarhushåll osv. De generella insatserna behövs därutöver för att minska både in- komstklyftor och klassklyftor och för att ge alla barn en möjlighet att växa upp under så goda villkor som möjligt och att leva med god hälsa.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.