barnen i Östersjöområdet

Interpellation 2001/02:258 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-02-13
Anmäld: 2002-02-19
Besvarad: 2002-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 februari
Interpellation 2001/02:258
av Monica Green (s) till statsrådet Ingela Thalén om barnen i Östersjöområdet

Ekonomisk utveckling och samarbete med länderna kring Östersjön har sedan början av 90-talet varit några av ledorden för svensk Östersjöpolitik. Med en god ekonomisk utveckling kommer möjligheterna för dessa länder att förvandlas till välfärdsstater att öka. Samtidigt kan vi se att de sociala frågorna @ än så länge @ inte varit så högt prioriterade som de borde. Den ekonomiska omställningen och den demokratiseringsprocess som genomförts under det senaste decenniet har inte i tillräcklig grad åtföljts av uppbyggandet av nya sociala skyddsnät, något som särskilt drabbat barnen.

Den sociala situationen för många barn i Polen, de baltiska staterna och i övriga delar av det som tidigare utgjorde Sovjetunionen och dess nära allierade, är på många håll katastrofal. Tiotusentals barn lever på gatan i dessa länder. För att överleva vardagen tvingas många av barnen att sälja sig sexuellt. För att glömma vardagen använder sig många av barnen av droger. Ibland är barnen ensamma, ibland har de skrupellösa vuxna bakom sig som inte drar sig för att utnyttja misären.

Exemplet om 9-åriga Marinella från Bukarest som sålde sexuella tjänster bakom järnvägsstationen för 5 kr är ett av flera tragiska fall. Polisen kunde inte göra någonting. En tid senare försvann hon. Sedan dess vet ingen var hon är. Detta är den värsta sortens utnyttjande. Köparna är landsmän som skulle föredra en vuxen kvinna, men som inte har råd. Men köparna är också svenskar, engelsmän och holländare. Hennes situation liknar den som många andra barn från de forna kommunistiska staterna i Östeuropa är utsatta för. När den hårt styrande planekonomin ersattes av en i många fall otyglad marknadsekonomi ledde det till enorma klyftor mellan fattiga och rika. Det gamla kommunistiska sociala skyddsnätet vittrade sönder och många lämnades åt sitt öde. Men än värre är att bristen på kunskap och intresset för barnens situation varit så liten.

Barnen är ofta bortglömda och övergivna av samhället. I Lettland räknar man med att ca 15 000 barn lever på gatan. Situationen är liknande i andra länder i Östersjöregionen. Som exempel kan nämnas att av de två miljoner barn som bor i Moskva är 250 000 11@18-åringar som är eller riskerar att bli gatubarn. Det finns också en bild av ett tilltagande våld med barn och ungdomar inblandade. Ungdomar som arresteras på gatan eller andra offentliga platser är inte sällan påverkade av droger och det är inte helt ovanligt att de blir diagnostiserade som kroniska alkoholister. Många barn- och ungdomsorganisationer har slagit larm om misshandel och övergrepp som driver barnen ifrån sina hem till ett liv som missbrukande och kriminella gatubarn. Unga Örnars systerorganisationer i Lettland och Litauen bekräftar denna bild. Tyvärr bekräftas också bilden nyligen av missförhållandena på den svenska flyktingslussen i Carlslund dit barn från forna Sovjetunionen har börjat komma. Barn som rymt från barnhem och som levt som gatubarn, ibland i flera år.

Sverige har i olika projekt stött informationsinsatser riktade till barn och ungdomar i Öst- och Centraleuropa och nuvarande Ryssland. Bl.a. har Sverige som en av staterna som ingår i Östersjöstaternas råd beslutat om att införa ett nytt barnsekretariat som stärker insatserna mot sexuell exploatering av barn i Östersjöregionen. Sverige har också givit stöd till förebyggande och rehabiliterande insatser vad gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och narkotika. Dessutom har Sverige varit med att ta fram en handlingsplan för att hejda den explosionsartade hiv/aidsspridningen i området.

De ansträngningar som görs av Sverige för att förbättra situationen för ungdomar och barn i Östeuropa är mycket viktiga. Handlingskraft är vad dessa barn främst behöver.

FN:s konvention om barnets rättigheter eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Barnkonventionen innebär en ny epok i arbetet med barns och ungas villkor. Det är första gången barns egna mänskliga rättigheter formuleras i ett internationellt bindande avtal. Barnkonventionen uttrycker världssamfundets samlade syn på barn och ger därmed alla länder ett gemensamt språk och ett gemensamt mål.

Konventionen utgår ifrån att barndomen har ett värde i sig och att barn är en utsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd som också innefattar ett rättsligt skydd. Konventionen tillerkänner barn grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och bygger på fyra viktiga principer:

att barnen har rätt till likvärdiga villkor,
att barnens bästa ska beaktas vid alla beslut,
att barnet har rätt till liv och utveckling
och att barnet har rätt att säga sin mening och få den respekterad.

Med barnkonventionen i beaktande, och med vetskap om de eländiga förhållanden som många barn lever under, är det viktigt att Sverige i sitt fortsatta samarbete inom Östersjöregionen fortsätter att agera. Vi måste öka våra ansträngningar och intensifiera vårt arbete på ett långsiktigt och målmedvetet sätt för att förbättra den sociala situationen för barnen i området.

Med detta som bakgrund vill jag fråga ministern vilka ytterligare åtgärder ministern tänker ta för att stödja barnen i Östersjöregionen.

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:258

Webb-tv: barnen i Östersjöområdet

Protokoll från debatten

Statsråd Ingela Thalén (S)

Anf. 1 Statsråd Ingela Thalén (S)

Fru talman! Monica Green har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag tänker vidta för att stödja barnen i Östersjöregionen. Jag utgår i mitt svar ifrån mitt ansvar i regeringen när det gäller området kom- mersiell sexuell exploatering av barn och det samar- bete som jag själv deltagit i när det gäller att bygga nätverk i regionen. Jag håller med Monica Green om att de rapporter som når oss om de svåra förhållanden som många barn lever under i Östersjöregionen är upprörande. Det är skrämmande att så många barn rymmer hem- ifrån på grund av de förhållanden som råder där. Vi i Sverige måste göra allt som står i vår makt för att tillsammans med våra grannländer hjälpa till att för- ändra situationen för de här barnen. Men jag vill börja med det samarbete jag varit med om att bygga upp inom Östersjöstaternas råd och som handlar om att bygga nätverk mellan såväl poli- tiker och höga tjänstemän som personer som arbetar i olika verksamheter för barn. Vid den första världs- kongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn som hölls i Stockholm i augusti 1996 ställde sig de deltagande staterna och organisationerna bakom en gemensam deklaration och ett löfte att upprätta natio- nella handlingsplaner för att motverka kommersiell sexuell exploatering av barn. I den svenska handlingsplanen, som antogs av re- geringen sommaren 1998, presenterades det då nyli- gen påbörjade arbetet med frågor som rör kommersi- ell sexuell exploatering av barn i Östersjöområdet. Sverige hade under hösten 1997 tagit initiativ till och lett ett regionalt arbete inom ramen för Östersjösta- ternas råd. Sverige åtog sig att i samarbete med Norge ta ansvar för ett multidisciplinärt samarbete i områ- det. Ett annat syfte var att bygga upp praktiskt funge- rande nätverk för samarbete och erfarenhetsutbyte. Socialdepartementet inrättade i januari 1999 en särskild arbetsgrupp för att leda detta arbete. Arbets- gruppens mål är att uppfylla åtagandet att bilda ett nätverk mellan beslutsfattare och hög administrativ personal, samt att sprida specialistkunskap om sexu- ellt utnyttjade barn i regionen. I mars samma år bekräftade barnministrarna i Östersjöstaternas råd sitt stöd till en föreslagen hand- lingsplan för att använda informationsteknik i det kompetenshöjande arbetet. Navet i detta samarbete är hemsidan "The Child Centre for Children at Risk in the Baltic Sea Region" eller som vi kallar den i dag- ligt tal "Child Centre". Hemsidan erbjuder möjlighe- ter till interaktivt samarbete mellan barnspecialister i regionen. Inom detta samarbete finns t.ex. ett nätverk för barnspecialister som i sin dagliga gärning möter ut- satta barn. De arbetar nu för att etablera samarbets- projekt och söka finansiering för dem på olika sätt. I oktober förra året fattade så barnansvariga mi- nistrar ett beslut att fortsätta samarbetet inom Öster- sjöstaternas råd under en treårsperiod. Ett särskilt barnsekretariat inrättas nu för att fortsätta utveckla arbetet mot sexuell exploatering av barn. Det har varit viktigt att under de här första åren av uppbyggnad koncentrera arbetet mot ett område och genomföra en god förankringsprocess. När arbetet nu etableras inom sekretariatet kommer den arbetsgrupp med tjänstemän som nyligen konstituerats, under våren att göra en prioritering bland viktiga barnfrågor där Child Centre kan användas som bas för det fort- satta utvecklingsarbetet i regionen. Gatubarn som kommer ensamma till något av länderna är ett exem- pel på en grupp barn som nämnts i detta samman- hang. Dessa barn är ju utsatta på mer än ett sätt, och kan vi utveckla vårt arbete för dem i regionen har vi kommit en bit på vägen mot bättre förhållanden för barnen i Östersjöområdet. Till sist vill jag nämna att statsministern kommer att ta upp frågor om människohandel med sin ryske kollega när statsministrarna inom Östersjöstaternas råd träffas i Sankt Petersburg i juni i år.

Monica Green (S)

Anf. 2 Monica Green (S)

Fru talman! Jag vill tacka för det utförliga svar som ministern nu ger om vad man kan göra för de övergivna barnen i våra grannländer Estland, Lettland och Litauen. Det är skrämmande att det får förekom- ma sådana situationer. Det finns t.ex. 15 000 barn som lever på gatan i Lettland, och det är liknande i andra länder i Östersjöregionen. Vi har dem så nära inpå oss och gör ändå inte mer. Det var en bra genomgång vi fick av Ingela Thalén av det vi hittills har gjort. Frågan är bara vad vi kan göra ytterligare. Kan vi hjälpa till med fler saker? Finns det risk eller kanske möjligheter med att dessa länder nu är ansökarländer till EU? Kan EU ställa krav på att FN:s barnkonvention ska efterlevas för att ett land ska bli fullvärdig medlem i EU? Finns det risk att konvergenskraven t.o.m. försämrar de ekonomiska möjligheterna att hjälpa barnen i regio- nen? Det är sådana frågor som jag gärna skulle vilja få ytterligare svar på. Många barn- och ungdomsorganisationer har sla- git larm om misshandel och övergrepp som driver barnen från sina hem till ett liv som missbrukare och kriminella gatubarn. Unga Örnars systerorganisation i Lettland och Litauen bekräftar den bilden. Tyvärr bekräftades bilden nyligen av missförhållanden på den svenska flyktingslussen i Carlslund dit barn från forna Sovjetunionen har börjat komma. Det är barn som rymt från barnhem och levt som gatubarn i flera år. Dessa sköra människor måste vi ta hand om både i deras hemland och också när de kommer till Sverige.

Statsråd Ingela Thalén (S)

Anf. 3 Statsråd Ingela Thalén (S)

Fru talman! Jag vill också nämna att vi alldeles nyligen inom den svenska regeringen har utsett en arbetsgrupp som ska verka utifrån Socialdeparte- mentet. Den ska arbeta med att belysa, analysera och minska mörkertalet när det gäller kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige. Den arbetsgruppen kommer också att ha kontakter med närområdet. Vi vet att det dessvärre förs barn över gränsen till Sveri- ge och mellan våra länder. Det förtjänar också att nämnas att det har lämnats ett uppdrag med anledning av ensamkommande barn till Sverige för att vi på ett bättre sätt ska kunna ta till vara deras rättigheter och ge dem ett bra stöd när de kommer hit. En del av dessa barn kan också komma från vårt närområde. När det gäller ansökarländerna till EU är det en absolut självklarhet att vi hårt driver kravet att man ska följa FN:s barnkonvention. Det finns också medel avsatta för att man ska anpassa lagstiftningen på ett sådant sätt att man verkligen arbetar utifrån FN:s barnkonvention. Alla länder utom USA och Somalia har skrivit under FN:s barnkonvention. Det finns redan där ett åtagande i dessa länder. Det pågår inom ramen för Sida-Öst ett trettiotal projekt som har som mål att arbeta med barn, barns hälsa, barn på barnhem eller barn som dessvärre inte ännu har plats på barnhem. Det pågår också, och inte minst, arbete kring barn som är berörda av ungdomsfängelse. Vi vet att för- hållandena för dessa barn är oerhört vidriga. Därför behövs det också fortsatt samarbete kring de här om- rådena, och det kommer vi naturligtvis att fullfölja.

Monica Green (S)

Anf. 4 Monica Green (S)

Fru talman! Jag tycker att det låter som ett bra krav för EU att ställa på ansökarländerna att de måste efterleva FN:s barnkonvention. Man kan ibland fun- dera på vem som ska kontrollera att FN:s barnkon- vention efterföljs och att fattiga länder har så svårt att leva upp till konventionen. Det är oerhört skrämman- de när man hör de stora mörkertal som finns. Dess- utom finns ju den explosionsartade hiv- och aids- spridningen i detta område, som dessa barn också utsätts för eftersom de säljs eller utsätts för det som vi ibland kallar för trafficking. Där tycker jag att Sverige behöver vidta ytterligare åtgärder. När det gäller frågan om ifall FN:s barnkonven- tion om barnens rättigheter, som antogs för så länge sedan som 1989, bara är en epok och en bortglömd milstolpe eller om vi ska se till att den lever upp även i Östersjöregionen så har vi svenskar ett oerhört starkt krav på oss att också ställa de kraven på våra grann- länder i Estland, Lettland och Litauen. Barnkonventionen uttrycker världssamfundets samlade syn på barn och ger därmed alla länder ett gemensamt språk och ett gemensamt mål. Som jag ser det nu så lever de här länderna absolut inte upp till det som de har skrivit på, men man kan ju förstå det eftersom länderna är så ekonomiskt utsatta. Jag vill återigen påpeka detta med konvergenskraven från EU. Kan det finnas en risk att när man ska leva upp till dem så kan det sätta hinder för att vi ska kunna hjälpa de här barnen? Eller kan vi tvärtom se till att detta blir en hävstång för att barnen kan hjälpas?

Statsråd Ingela Thalén (S)

Anf. 5 Statsråd Ingela Thalén (S)

Fru talman! När det gäller hur länderna uppfyller kraven och på vilket sätt vi följer barnkonventionen så är det viktigt att poängtera att FN:s barnrättskom- mitté har ansvaret för att bevaka hur länderna arbetar med barnkonventionen. Det är ländernas skyldighet att rapportera vad man har gjort vart femte år. Bra villkor för barn underlättar för länderna när det gäller att uppfylla alla typer av konvergenskrav. Jag skulle bli både upprörd och förvånad om man använde konvergenskraven som ett argument för att inte se till att barn får goda uppväxtvillkor eftersom det ju både på kort och lång sikt är någonting som är en förutsättning för att länderna ska kunna ha en god, uthållig ekonomi och en god social och hälsomässig utveckling för hela sin befolkning. Eftersom Monica Green tog upp frågor kring traf- ficking kanske jag ska nämna att regeringen under det svenska ordförandeskapet prioriterade frågor om handel med kvinnor och barn. Under 2002 drivs en kampanj mot trafficking i området som leds av jäm- ställdhetsministrar och de nordiska justitieministrar- na. Avsikten är att rikta sig till de män som nyttjar kvinnor och flickor. Det gäller både män i Sverige och män i vårt närområde. På det sättet fäster man uppmärksamheten vid att de här flickorna och kvin- norna faktiskt kan bli hjälpta om de inte nyttjas av dessa män. Det förtjänar också att nämnas att olika frivilliga organisationer deltar i detta. Monica Green nämnde Unga Örnar, som gör ett väldigt fint arbete. Jag ska också nämna Kvinnoforum, som arbetar inom ramen för Daphneprogrammet. Även Rädda Barnen och World Childhood Foundation arbetar med frågor som rör barn som är särskilt utsatta i detta riskområde.

Monica Green (S)

Anf. 6 Monica Green (S)

Fru talman! Jag vill tacka för debatten och för de svar som jag har fått. Även om barnen än så länge är oerhört utsatta och har det svårt så känner jag mig något lättad över de besked som jag har fått. Det är alldeles klart att länder, stater och ideella organisatio- ner har oerhört mycket att göra för att dessa gatubarn inte får bli glömda.

Intressenter

Frågeställare

Green, Monica (s) Socialdemokraterna

Besvarad av

statsrådet Ingela Thalén Socialdemokraterna