Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barn med funktionsnedsättning

Interpellation 2011/12:82 av Vestlund, Börje (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-11-01
Anmäld
2011-11-07
Besvarad
2011-11-11
Sista svarsdatum
2011-11-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 november

Interpellation

2011/12:82 Barn med funktionsnedsättning

av Börje Vestlund (S)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

I dag finns ett omfattande samhälleligt skydd för barn som har stora funktionsnedsättningar. Det är allt från vårdbidrag, avlastningshem, bilbidrag etcetera. För att få del av detta stöd krävs dock att man har ett barn som har stor funktionsnedsättning och ofta flera olika funktionsnedsättningar, så kallat multihandikapp. Många föräldrar har barn som har någon mindre funktionsnedsättning som någon gång ibland innebär att barnet måste få särskild vård eller uppmärksamhet, och detta kan göras inom ramen för gällande regler. Men sedan finns ”mellangruppen”. De barn som till exempel hamnar i skov behöver ha en förälder hemma och kan behöv ha särskilda hjälpmedel periodvis. Eller som kanske under perioder klarar sig i förskola, skola och skolbarnomsorg men sedan under kortare eller längre perioder behöver vara hemma eller på sjukhus. Dessa barns föräldrar kan inte få vårdbidrag, utan får använda sig av VAB-dagar, föräldraledighet med mera. Men även dessa förmåner tar ju slut förr eller senare och då återstår för föräldrarna att vara hemma utan ersättning eller att gå och jobba. Föräldrarna kan då känna stor otillräcklighet, eftersom barnet kanske skulle ha behövt sin förälder hemma just då. Till detta kommer att hjälpmedel för funktionsnedsatta också kan vara en betydande kostnad för dessa familjer.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Har statsrådet för avsikt att se över regelverket för ersättning för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning som inte ger möjlighet till vårdbidrag?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2011/12:82, Barn med funktionsnedsättning

Interpellationsdebatt 2011/12:82

Webb-tv: Barn med funktionsnedsättning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (KD)
Anf. 22 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Börje Vestlund har frågat socialförsäkringsministern om statsrådet har för avsikt att se över regelverket för ersättning till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning som inte ger möjlighet till vårdbidrag. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Samhällets stödsystem till barn med sjukdomar eller funktionsnedsättningar är som interpellanten nämner omfattande och syftar till att ge barn möjligheter till god hälsa och optimala förutsättningar att utvecklas - rättigheter som bland annat nämns i barnkonventionen. Gällande ekonomiska stöd till föräldrar kan tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag nämnas särskilt. Vårdbidrag kan ges för de barn som på grund av sjukdom eller funktionshinder är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader eller när det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader. Om omvårdnadsbehovet eller kostnaderna inte är så pass stora att rätt till vårdbidrag finns har den förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda sitt barn i hemmet eller för att vara med på sjukhus rätt till sammantaget 120 dagar med tillfällig föräldrapenning per barn och år. Vid ersättning med tillfällig föräldrapenning får föräldrarna också möjlighet till ledighet från arbetet i enlighet med föräldraledighetslagen. För ett allvarligt sjukt barn som inte har fyllt 18 år kan tillfällig föräldrapenning betalas ut för ett obegränsat antal dagar. Utöver dessa ekonomiska stöd till föräldrarna kan landstingen erbjuda olika former av hjälpmedel för att möta de behov barnet kan ha. Regeringen har vidtagit åtgärder för att stärka stödet till föräldrar som vårdar närstående med funktionsnedsättning. En ny bestämmelse har införts i socialtjänstlagen för att förtydliga att socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller som stöder en person som har funktionsnedsättning. Stödet kan exempelvis bestå av insatser för avlastning, råd och möjlighet att delta i anhöriggrupper. Analyserna om stöd och samordning av insatser till barn och unga med funktionsnedsättning behöver fördjupas. I regeringens skrivelse till riksdagen med anledning av Riksrevisionens rapport om samordning av stöd till barn och unga med funktionsnedsättning anges att vi avser att påbörja ett internt arbete i frågan.
Börje Vestlund (S)
Anf. 23 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Detta är en fråga som från tid till annan kan komma upp just av anledningen att det handlar om grupper som hamnar nästan bokstavligen mellan stolarna. Man redogör i svaret för hur systemet fungerar. Det känner nog alla dessa föräldrar till. Det gäller också barnen, som ofta drabbas genom att de inte får vara med. De kanske har föräldrar som inte har råd att låta sina barn vara med i aktiviteter. Merkostnader som uppstår har de helt enkelt inte råd med. När man redogör för systemet kommer ofta argument och ord som mycket svårt sjuka, svårt sjuka, besvärliga handikapp och så vidare. Men det här är inte barn som har de allra besvärligaste handikappen. Det är inte de som de svårast sjuka. Det här är barn som kanske ett antal dagar om året behöver särskilt stöd. De kanske inte är sjuka i 120 dagar, utan i 140 dagar om året. Därmed finns det två problem som kan inträffa. Det ena är att man inte får någon ersättning över huvud taget. Man får helt enkelt vara hemma med sitt barn och därmed avstå från inkomst. Alternativt får man försöka hitta någon släkting eller annan som kan ta hand om barnet. Det kanske inte är den lämpligaste lösningen. Det andra problemet är att man dessutom så småningom riskerar att bli ifrågasatt av sin arbetsgivare och därmed hotas av att inte kunna fullfölja sitt åtagande gentemot denne. Detta är komplicerade frågor. För att belysa det hela ska jag ta fram det som vi politiker älskar att göra och berätta om namn. Men jag ska inte ta namnen den här gången, utan jag ska ta upp två typfamiljer. Den ena familjen är en familj som man skulle kunna kalla för en medelklassfamilj. Det är två föräldrar med relativt goda inkomster som bor i ett radhus och har ett barn som har epilepsi och autism. Barnet kommer i skov att bli sjuk både i sin epilepsi och ibland i sin autism. Han måste då vara hemma. Han kan inte delta i förskolan. Han har så pass många epilepsianfall per dag att han helt enkelt inte kan vara där. Då måste föräldrarna vara hemma. I det fall jag refererar till nu reser den ena föräldern en del i sitt arbete, så det är den andra föräldern som får ta dessa dagar nästan hela tiden. Varje år inträffar detta - 20-30 dagar extra måste man ta ut. Det innebär just detta ifrågasättande: Kan man jobba kvar? Det andra ifrågasättandet är: Har man råd med detta? Detta har inneburit att denna medelklassfamilj inte vet om de har råd att bo kvar i sitt radhus, som det är bra för det här barnet med autism att växa upp i. Därmed har den här medelklassfamiljen hamnat i något slags fattigdomsfälla. Det andra fallet gäller en ensamstående mamma. Jag skulle kunna berätta den på samma sätt, men jag tror att socialministern förstår vad jag kommer att säga. Därför avstår jag från det i det här anförandet. Det här är grupper som hamnar emellan. Svaret jag får handlar om de svårt sjuka och dem med de besvärligaste handikappen, men detta gäller inte dem. Det här gäller en mellangrupp. Då är återigen min fråga: Vilka åtgärder har ni för avsikt att vidta för just den här mellangruppen? Det är trots allt en ganska liten grupp.
Göran Hägglund (KD)
Anf. 24 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Precis som Börje Vestlund säger talar vi säkert om en grupp som är relativt liten. Men för varje person och för varje familj det berör är detta naturligtvis en jättefråga. Därför går det inte att svepa bort den med hänvisning till att det gäller få personer. Det här är ofantligt viktigt. Föräldrar i allmänhet oroar sig för sina barn, men har man dessutom fått besked om att det egna barnet har epilepsi och, i det fall som Börje Vestlund nämner, dessutom autism får de här föräldrarna dra ett mycket tungt lass. De måste vara mycket starka för att arbeta med det här barnet gentemot skolan, förskolan i det här fallet, och gentemot olika institutioner där man ska få hjälp och stöd. De här föräldrarna behöver ha ett regelverk som är överblickbart och lättillämpligt. I mitt svar redovisar jag det nuvarande regelverket. Jag vet inte hur det är i de här fallen, men jag antar att man har prövat dem och kommit fram till att det inte gäller. Det finns ett regelverk som inte rör de allra svårast sjuka eller funktionsnedsatta som kan få vårdbidrag utan i stället kan få tillfällig föräldrapenning i 120 dagar per barn och år och därutöver om barnet är under 18 år och är allvarligt sjukt. Jag antar att det här är familjer där barnen inte betecknas som allvarligt sjuka, och därmed hamnar de mellan stolarna. Föräldrarna måste vara hemma, men det system som finns för att stödja föräldrar som måste vara hemma är inte tillämpligt i det här sammanhanget. Jag säger också i mitt svar att vi i vår skrivelse har redovisat att vi avser att påbörja ett internt arbete i den här frågan för att se vilka blottor och brister som kan finnas och se vad som möjligen kan göras. Det är ganska komplexa system. Det vet Börje Vestlund mer än de allra flesta. Vi ska se om vi kan göra något ytterligare i det här sammanhanget. Ett annat svårt problem som Börje Vestlund tar upp är arbetsgivarens attityder. Även om vi skulle ha system som gör att man kan vara hemma väldigt många dagar blir det också ett problem för arbetsgivaren. Vi kan förstå det. Kan man som arbetsgivare välja mellan två personer väljer man hellre den som är på jobbet än den som kan förväntas vara borta mer. Det är en mänsklig reaktion. Samtidigt vill vi ha ett samhälle där det finns utrymme för alla. Här har vi ett mycket viktigt arbete att göra för att påverka de här attityderna och med lagstiftningsmedel säkerställa detta. Men det är ett jättesvårt arbete där många behöver medverka för att ta reda på hur vi tillsammans kan arbeta för att arbetsgivare med glädje ska anställa personer som också har barn som är sjuka. Det finns förstås också många arbetsgivare som visar stor förståelse för det här, men det är en jätteuppgift för oss alla.
Börje Vestlund (S)
Anf. 25 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag kan instämma i det sista. De två familjer som jag pratar om har all förståelse från sina arbetsgivare, men någonstans finns det en yttre gräns. Man tänjer och tänjer på tråden och till slut finns inte så mycket mer att tänja på, utan då går den tillbaka. Det är sant. Där måste man försöka hitta en lösning. Det kanske finns sådana lösningar, men det är naturligtvis svårt. Man skulle kunna hitta andra former för detta. Man ska kanske inte skriva in "svårt" i lagstiftningen. Man kanske ska skriva "besvärlig", "allvarlig" eller något annat som gör att det finns en viss möjlighet att tänja på lagen i stället för att tänja på de här familjerna. Precis som socialministern säger är detta föräldrar som har en jobbig situation även om de kan låta sina barn vara i förskolan eller skolan alla dagar på året. Låt mig ta ett exempel som jag också har från epilepsivärlden. Det finns barn som får nattliga anfall och inte klarar av sitt skolarbete eftersom de inte orkar. De är helt enkelt trötta. Dessutom kanske de får kognitiva problem när de har upplevt detta. De föräldrarna måste ju stödja sina barn inte bara genom läxläsning, som socialministern förmodligen har gjort, utan på ett sådant sätt att det tar flera timmar per dag. Detta är familjer som är utsatta och har en besvärlig situation. De kan dessutom ha andra handikapp som innebär att man har mer arbete. När de här situationerna uppstår borde vi kunna hitta lösningar. Man kanske ska ha avlastning i hemmet ibland. Det förekommer inte i praktiken i dag. Jag ska inte säga att vi ska gå tillbaka och ha hemsystrar som jag fick uppleva som barn. Det tror jag inte att jag vill uppleva igen, men det skulle kunna finnas stödfunktioner i hemmet och inte bara i förskolan och skolan. Därmed skulle man kunna underlätta för de här föräldrarna att kunna jobba åtminstone delar av dagen och slippa få dåligt rykte. Det är en liten grupp, och det är förmodligen en ganska billig åtgärd. Ibland kan man utreda och titta på ekonomin och få se att det skulle kosta några futtiga miljoner. Det är felräkningspengar för staten. Det förra interpellationssvaret handlade om att man har satsat på barns ohälsa, och i det här fallet skulle man kunna satsa väldigt lite pengar och få väldigt mycket ut av dem. Jag välkomnar också att man ser över detta. Det är en liten grupp som förmodligen skulle vara väldigt betjänt av en mindre förändring av den lagstiftning som finns på socialförsäkringsområdet.
Göran Hägglund (KD)
Anf. 26 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Vi kan behöva diskutera ekonomin så småningom och se hur man kan lösa sådana saker. Samtidigt tror jag att Börje Vestlund och jag kan enas om det faktum att vi har problem med att väldigt många barn och unga inte tar sig igenom skolan med godkända betyg. Vi vet att de som inte gör det riskerar att få en svår situation på arbetsmarknaden. Därför är det jätteviktigt att de här barnen får all hjälp och allt stöd de behöver för att kunna gå igenom skolan med de bästa resultat de kan få utifrån sina egna förutsättningar. Därför är det viktigt med väl fungerande support i alla olika avseenden. Barn föds med olika föräldrar. En del föräldrar har resurser, kanske både ekonomiskt och i andra avseenden, för att kunna driva sin sak väldigt hårt och täcka upp för sina barn fullt ut, medan andra föräldrar inte har tillräckligt med resurser för att klara det. Det tycker vi inte är tillfredsställande, utan vi tycker att alla barn, oavsett allt, ska ha goda villkor att kunna uppleva hälsa och klara av sitt skolarbete. Här har vi mycket viktiga saker att titta på. Jag lovar att ta med mig den här diskussionen och se vad vi kan göra. Det första vi gör är att kartlägga och titta på regelverk och vilka brister som kan finnas. Vi är naturligtvis angelägna om att lyssna på synpunkter från olika grupper som kan ha bidrag att lämna här. Vi behöver säkert också samarbeta med kommuner och landsting som har en väldigt viktig roll att spela i det här avseendet.
Börje Vestlund (S)
Anf. 27 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det är helt riktigt, och debatten för dagen handlar om barn och unga som förtidspensioneras. Vi kan vara ganska säkra på att i varje fall en del av dessa barn lär tillhöra den grupp som kommer att gå från en i princip hattig skolbakgrund direkt in i förtidspension. Det kan vi nog vara ganska så säkra på. Jag tackar för att socialministern tar med sig frågan. Den är angelägen. Låt mig dock påminna om en sak. Vi hade i början av 90-talet en besvärlig situation i Sverige med den ekonomiska krisen. Dåvarande finansminister och senare statsminister Göran Persson fick frågan om det var någonting han ångrade. Ja, svarade han. Det fanns nämligen en liten förstärkning av barnbidraget för just handikappade barn, och den drog han undan. Det ångrade han. Det rörde sig om väldigt lite pengar, men den förstärkningen av barnbidraget betydde mycket för de familjer som fick del av den. Jag kan inte hela historien, men man ska inte vara dumsnål i dessa sammanhang. Det handlar om att i stället hitta möjligheter för att kanske i slutändan få ut mycket mer. Där tror jag att vi kan lära oss en del av historien. Man gör vissa saker i situationer som den vi då befann oss i, och sedan ser man att det inte faller väl ut. Jag tackar så mycket för debatten.
Göran Hägglund (KD)
Anf. 28 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Jag vill tacka Börje Vestlund som tagit upp en viktig fråga. Jag tror att de exempel som Börje Vestlund gett handlar om barn som drabbats av epilepsi. Det här berör naturligtvis långt fler än de barnen, och vi får se vad vi tillsammans kan göra för att hitta vägar framåt och åstadkomma en så trygg och bra uppväxt för dessa barn som vi någonsin kan. Det har vi ett ansvar för.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.