Avvecklingen av presstödet
Interpellation 2007/08:583 av Bernhardsson, Bo (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-04-09
- Inlämnad
- 2008-04-09
- Besvarad
- 2008-04-21
- Sista svarsdatum
- 2008-04-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 april
Interpellation
2007/08:583 Avvecklingen av presstödet
av Bo Bernhardsson (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth har bland annat i en artikel i Svenska Dagbladet den 3 april offentliggjort att regeringen ämnar föreslå att presstödet för flerdagstidningar med utgivning i storstäderna avvecklas helt under en femårsperiod.
I nämnda artikel åberopas två huvudargument för att presstödet ”starkt ifrågasatts”, dels den tioprocentiga höjning som riksdagsbeslutet 2006 skulle ha inneburit och dels ”ett klagomål hos EU-kommissionen”. Det är ett ifrågasättande som alltså lett fram till att storstadspresstödet avvecklas.
Vad gäller klagomålet redovisar statsrådet att det finns men inte vem som klagat eller det närmare innehållet i klagomålet, och efter vad undertecknad erfarit har EU-kommissionen ”hemligstämplat” klagomålet – en åtgärd som får betraktas som extra utmanande och synnerligen olämplig när det gäller ett ärende som rör mångfalden på medieområdet, ja ytterst yttrandefriheten och dess villkor.
Det är med andra ord en fråga om politisk anständighet att medborgare och berörda får ta del av vilka intressen som ligger bakom och de argument som framförts i den process som nu lett fram till att maktkoncentrationen på medieområdet, och då framför allt i Stockholm och Skåne, kraftigt förstärks.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att ge offentlighet åt det klagomål som statsrådet själv åberopar som ett tungt vägande skäl för ingreppet i det svenska presstödssystemet?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:583
Webb-tv: Avvecklingen av presstödet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:99 Måndagen den 21 aprilProtokoll 2007/08:99 5 § Svar på interpellation 2007/08:583 om avvecklingen av presstödet
Protokoll från debatten
Anf. 8 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Bo Bernhardsson har frågat mig vad jag är beredd att göra för att ge offentlighet åt det klagomål som jag själv åberopar som ett tungt vägande skäl för ingreppet i det svenska presstödssystemet.
Låt mig börja med att säga att klagomålet inte åberopas av mig som ett tungt vägande skäl för de förändringar i presstödet som nu föreslås. Klagomålet nämns endast i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 4 april i samband med en beskrivning av bakgrunden till diskussionerna med Europeiska kommissionen om presstödet.
Klagomålet är inte heller ett tungt vägande skäl för de förändringar i presstödet som nu föreslås i den departementspromemoria som nyligen har remitterats av Kulturdepartementet. Förslagen bedöms i stället vara nödvändiga mot bakgrund av en analys av presstödets konstruktion samt dess förhållande till statsstödsreglerna i EG-fördraget och kommissionens praxis på området. Det hade för övrigt varit en mycket märklig ordning att i detta sammanhang hänvisa till ett dokument som varken jag eller tjänstemän vid Regeringskansliet har fått ta del av.
Kommissionen framhöll i ett pressmeddelande redan i november 2006 att man genom den notifiering som Sverige gjorde av förändringar i presstödet såg sig tvungen att granska presstödsförordningen som helhet och i vad mån den kunde anses som förenlig med EG-fördraget. Sverige återkallade i detta sammanhang sin notifiering av ändringarna i presstödet, men kommissionen förväntade sig att Sverige skulle återkomma med en reviderad presstödsförordning. Under dialogen om presstödet har det sedan framkommit att det finns ett klagomål mot presstödet. Tjänstemän från Regeringskansliet har ställt närmare frågor om anmälan och har fått beskedet från kommissionens konkurrensdirektorat att man inte får visa klagomålet eller ange vem den klagande är. Vid upprepad begäran om att få se klagomålet har svaret varit att dokumentet inte kan lämnas ut med hänsyn till att presstödet är ett pågående ärende. Dessutom har den klagande särskilt begärt att få vara anonym. Det är möjligt att klagomålet kan lämnas ut efter att kommissionen har fattat ett beslut om presstödet, till exempel godkänt en notifiering från svensk sida. Men jag kan naturligtvis inte förutspå hur kommissionen skulle ställa sig till en sådan begäran, eftersom klagomålet kanske inte kommer ingå som en del av kommissionens beslutsunderlag över den notifiering som ska göras.
Jag skulle vilja betona att kommissionen hade granskat presstödet oavsett om det hade kommit in ett klagomål eller inte.
Anf. 9 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.
Jag måste konstatera att det verkar vara lika svårt att få grepp om den verkliga bakgrunden till den onödiga omprövningen av presstödet som det är att få tag på en tvål i ett badkar. Statsrådet säger nu att klagomålet till kommissionen inte har åberopats av henne som ett skäl. Men jag kan inte tolka det på annat sätt när man i inledningen av artikeln i Svenska Dagbladet lyfte fram två motiv där ett av motiven var just klagomålet. Sedan handlar det naturligtvis om statsstödsreglerna.
Det andra motivet, den 10-procentiga höjningen, hade över huvud taget ingen relevans i det här fallet eftersom förslaget och beslutet i riksdagen var att storstadstidningarna skulle få sänkt presstöd.
Hur är det med klagomålet? Det har inte diskuterats bara i den här kammaren eller i Svenska Dagbladet. Som svar på en fråga i Europaparlamentet sade ansvariga kommissionären Neelie Kroes att ett skäl till att det svenska presstödet uppmärksammats och kommit att ifrågasättas och diskuteras är ett "klagomål från ett företag som är verksamt inom sektorn". Det är bekräftat även där. Jag måste uppfatta det som ett hyggligt tungt argument när det lyfts upp även i Europaparlamentet.
I det svar jag nu fick sade statsrådet att det hade varit en "märklig ordning att i detta sammanhang hänvisa till ett dokument som varken jag eller tjänstemän vid Regeringskansliet har fått ta del av". Inte desto mindre skedde en hänvisning till detta i artikeln. Nu handlar det om behovet av öppenhet. Nu gör det saken ännu märkligare att inte heller statsrådet eller de som sysslar med frågan på Regeringskansliet har fått ta del av argumenten i klagomålet. Det gör inte saken bättre utan i stället ännu mer problematisk.
Över huvud taget har vi här en situation där en fråga som rör det offentliga samtalets, tryckfrihetens och yttrandefrihetens förutsättningar hanteras så att vi inte har insyn eller transparens - som det heter på modernt språk. Det finns inga vettiga förutsättningar för att ta del av argumentationen i sammanhanget. Det är naturligtvis inte acceptabelt.
Jag skulle vilja vidga frågan. Var finns, vid sidan av detta klagomål, de dokument från kommissionen och dess tjänstemän som vi kan få del av och som gör det möjligt att bedöma argumentationen och kommissionens sätt att argumentera? I den departementsskrivelse som handlar om presstödet som jag har tagit del av har jag letat efter den typen av direkta hänvisningar till vad kommissionen har sagt. Det finns resonemang som utgår från lagtexter och bestämmelser, men i det aktuella ärendet finns ingen hänvisning. Jo, det hänvisas till ett dokument, nämligen ett pressmeddelande författat den 16 januari 2007 av kommissionen med den långa rubriken "Pluralism i media - kommissionen betonar behovet av öppenhet, insyn, frihet och mångfald i Europas medielandskap".
Ja, det är precis öppenhet och insyn det handlar om. Det har vi ingen. Kan vi enas om att det är en ganska märklig situation?
Anf. 10 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! Bo Bernhardsson uttrycker i sin interpellation att EU-kommissionen har hemligstämplat klagomålet. Ministerns svar visar på att vi uppenbarligen inte kan göra så mycket åt det i den här kammaren. Däremot skulle det företag som har lämnat in klagomålet våga träda fram. Jag utgår från att det är ett företag, och jag utgår från att det är ett företag i branschen.
Om man nu som aktör på mediemarknaden är störd över det nuvarande systemet är det märkligt att när man själv i alla andra lägen vill ha full öppenhet från det offentligas sida inte står upp för det när det gäller egen verksamhet. Det är så vi vill ha det i vårt demokratiska samhälle. Man ska inte kunna demonstrera med huvor för ansiktet, och man ska inte heller kunna anmäla den typen av ärenden anonymt. Det skulle vara välgörande för hela debatten med ett offentliggörande.
För att säkerställa att det ändå har lämnats objektiv information till kommissionen undrar jag vilka åtgärder kulturministern har vidtagit under processen.
Anf. 11 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Det är inte första gången, fru kulturminister, vi debatterar presstödet i kammaren. Jag tror att man kan avge den prognosen att det inte är sista gången.
Bo Bernhardsson hänvisade i sitt inlägg till ett yttrande, ett svar, från Neelie Kroes i Bryssel, på en fråga ställd av bland annat Jens Holm, som representerar Miljöpartiet. Bo Bernhardsson nämnde något av vad Neelie har framfört men kanske inte hela sammanhanget. Därför skulle jag vilja citera hela slutet av hennes svar: "Det svenska presstödet uppmärksammades av kommissionen efter klagomål från ett företag" - därmed fick också Lennart Pettersson svar på sin fråga - "som är verksamt inom sektorn och en anmälan från den svenska regeringen om planerade ändringar av presstödsförordningen. På grund av att det fanns vissa tvivel om huruvida systemet var förenligt med reglerna om statligt stöd drog svenska regeringen tillbaka sin anmälan för att se över hela förordningen och lämna in ett nytt förslag som var förenligt med reglerna."
När man nu försöker bolla med datumen och huruvida det finns en anmälan eller inte är det grundläggande för att hela processen har påbörjats det beslut som Sveriges riksdag fattade i juni 2006 om en förändring av presstödet. Det är där hela arbetet börjar. Det återkommer kommissionären till, och det har sagts flera gånger i debatten. Till och med Jens Holm, som ställde frågan till Neelie Kroes, formulerar frågan på det här sättet: "Under 2006 beslutade Sveriges riksdag att förändra systemet för presstöd. Det fick kommissionen att uppmärksamma frågan."
När man i kammaren försöker hitta externa aktörer som har startat processen hos kommissionen ska man inte söka utanför huset, herr talman. De finns i huset, nämligen de som fattade beslut om förändringar i presstödet i juni 2006. Det är det som har startat processen hos kommissionen. Sedan kan man ha synpunkter på anonyma anmälare. Nu förekommer ibland anonyma anmälare. Man får också respektera en sådan ordning. Vi kan ha synpunkter på det, men i andra sammanhang finns också anonyma anmälare. Man får ha den ordningen.
Däremot sätter Bo Bernhardsson fingret på en annan punkt, nämligen behovet av öppenhet i förhållandet mellan Sverige och kommissionen. Här kan man se att det finns olika traditioner där den svenska - skandinaviska - öppenheten krockar med den typ av arbetsmetoder som används i Centraleuropa. Där används informella samtal, muntliga samtal, i stället för som vi gör, nämligen mycket utväxling av papper. Där kan vi samla oss bakom Sveriges riksdag och säga att vi svenskar föredrar den typ av kommunikation som vi har vant oss vid i de skandinaviska länderna.
Den här traditionen har uppmärksammats ett antal gånger. Jag tror att det är åtta gånger, herr talman, den senaste perioden som statssekreterare och statsrådet har varit i konstitutionsutskottet för att redovisa hur arbetet pågår. Det är den komplicerade processen i kommissionens arbete i Bryssel i förhållande till hur vi är vana vid att arbeta i Sverige.
Hela frågan har sin grund i huruvida man tycker att det är rimligt att man tittar på presstödet eller inte.
Herr talman! Jag tycker att det är rimligt att man tittar på presstödet. Det infördes som en tillfällig ordning. I dag kan vi se att 44 tidningar har fått statligt presstöd i minst 25 år. 29 tidningar har fått presstöd ända sedan det inrättades. Räknat i pengar har Svenska Dagbladet fått ut ungefär 1 500 miljoner kronor i presstöd. Skånska Dagbladet har fått 1 353 miljoner i presstöd. Det är klart att det finns anledning för kommissionen att fundera på detta när det blir ett permanentat industristöd.
Anf. 12 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag ska försöka ta frågorna i ordning. Bo Bernhardsson säger att det är svårt att få grepp om frågan. Ja, det är klart att det blir så när det är många som blandar sig i diskussionen och rycker citat här och där. Men vi kanske kan ordna upp det ändå. Bo Bernhardsson säger att det givetvis handlar om statsstödsreglerna. Ja, så är det.
Bo Bernhardsson hänvisar också till den skriftliga frågan från Jens Holm till kommissionen. Jag uppfattar det så att Neelie Kroes svar var i omvänd ordning. Det var notifieringen som gjorde att konkurrensdirektoratet tog upp frågan från början. Det var inte en anmälan. Denna anmälan kände vi inte till, och det gjorde inte heller tjänstemännen på Näringsdepartementet och Kulturdepartementet, när frågan blev aktuell, det vill säga direkt efter valet.
Låt mig läsa lite kort ur en del av de handlingar som var uppe till diskussion i konstitutionsutskottet i förra veckan. Som skäl för senareläggningen, det vill säga att regeringen beslöt att inte betala ut det här höjda stödet, angavs att Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens hade viserat en fördjupad granskning av om det svenska presstödet är förenligt med bestämmelserna om statsstöd i EG-fördraget.
Det här var någonting som skedde redan under sommaren, det vill säga under den socialdemokratiska regeringens tid.
Sedan kan jag absolut hålla med om att det är en märklig hantering att vi, när vi och våra tjänstemän senare under processen får kännedom om att det finns ett klagomål, inte kan få ta del av detta därför att anmälaren har begärt att få vara anonym. När reklamskatten var uppe till diskussion vet vi att tidningen Metro hade lämnat in ett klagomål, och det var man väldigt öppen med. Jag skulle också välkomna att det här var en mer, som Bo Bernhardsson uttrycker det, transparent process eftersom det stämmer med det sätt som vi har att arbeta på i Sverige. Jag tycker också att det är konstigt.
Jag tolkar Lennart Petterssons fråga så att han undrar hur jag har hållit mig informerad. Vi har haft en formell diskussion med tjänstemännen på konkurrensdirektoratet, och basen i detta har varit Karl Erik Gustafssons rapport och också den information som vi har fått från Presstödsnämnden och andra källor. Vi har gjort vad vi har kunnat för att försvara presstödet så långt det är möjligt, vilket har varit regeringens uppfattning. Men i en dialog har vi också förstått att det har varit nödvändigt att göra vissa förändringar. Det föreslogs ju också förändringar i den tidigare utredningen just när det gäller storstadsstödet. För att återkomma till Bo Bernhardssons interpellation står det i texten att det skulle avskaffas helt, vilket är en felaktighet. Det har aldrig föreslagits, och det finns inte heller som förslag i den departementspromemoria som nu är ute på remiss.
Anf. 13 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Låt mig först säga några ord om hemlighetsmakeriet eller rättare sagt möjligheten att få vara anonym när man anmäler en fråga eller ett klagomål till kommissionen. Man kan ha en viss förståelse för detta om det handlar om små företag som är i stort underläge på marknaden i förhållande till den man klagar på. Men jag har lite svårt att föreställa mig att det handlar om detta i det här fallet. Dessutom är det ett område där jag tycker att kravet på öppenhet är extra viktigt.
Hela tanken med prövningen av statsstöd är väl rimligen att förhindra att monopol uppstår eller att företag får fördelar på marknaden som är orimliga. I det här fallet riskerar effekten i stället att bli ett storstadsmonopol i både Malmö och Stockholm när det gäller morgontidningar. Det blir väldigt märkliga effekter av den prövningen i förhållande till hur det en gång i tiden är tänkt.
Vad var det som startade processen? Jag är fullständigt övertygad om att det var den här regeringens undfallenhet, att man omedelbart vek ned sig och gav kommissionen möjlighet att pröva det här. Det hade varit möjligt att säga stopp, att det här är ett område där vi inte släpper in kommissionen och att vi anser att det här rör demokratin och inte näringsfriheten. I första hand rör det demokratin.
Det finns en formulering i departementsskrivelsen som jag tycker är rätt intressant. När det gäller driftstödet till högfrekventa storstadstidningar som utbetalas med betydligt högre belopp än stödet till övriga tidningar kan det konstateras att kommissionen i tidigare beslut inte har uttryckt förståelse för behovet av en särskild högre absolut stödnivå till dessa tidningar. Kommissionen har alltså inte uttryckt detta. Hur många områden finns det där kommissionen inte har uttryckt åsikter? Det finns väl ingen anledning att vi ska falla undan eller använda det faktum att man inte har tyckt någonting som argument för att falla undan. Det måste vi ju tolka så att det är okej, och så har vi tolkat det hittills.
Det finns ytterligare en formulering i departementsskrivelsen där det står så här: I det fall det stödmottagande företaget ingår i en internationell koncern är risken därmed stor att stödet påverkar samhandeln. Det är vad jag kan vaska fram som det tunga argumentet i departementsskrivelsen. Jag förmodar då att man tänker på Schibsteds och Svenska Dagbladet. Tanken är att man skulle föra ut pengarna som man får i presstöd ur landet. Jag tror inte att Svenska Dagbladet är i det läget att man kommer att göra det, men om så vore skulle vi naturligtvis pröva stödet till Svenska Dagbladet.
Min fråga är: I vilken internationell koncern ingår Skånska Dagbladet? Till vem tänker de slussa i väg de här pengarna så att det blir ett problem för samhandeln och den inre marknaden? Det är lite svårt att begripa.
Jag tycker över huvud taget att argumentationen för att ta bort storstadspresstödet är undermålig. Genom att falla undan har regeringen sett till att frågan har kommit upp på bordet, och nu rullar det på. Resultatet kan i värsta fall bli ytterligare monopol på tidningsmarknaden.
Anf. 14 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! Jag vill spinna vidare på Bo Bernhardssons resonemang. Jag kan känna en viss respekt för att presstödet av vissa uppfattas som konkurrenssnedvridning. Ett offentligt stöd påverkar ju alltid villkoren för de företag som är berörda. Låt oss säga att en ändring innebär att den här snedvridningen elimineras men att det samtidigt uppstår ett monopol. Är det inte så att både EU och regeringen är motståndare till monopol och vill ha en väl fungerande konkurrens?
Bonniers äger redan i dag sju eller åtta av de skånska tidningarna. På vilket sätt blir det en bättre demokrati och en större objektivitet i samhällsbevakningen i Skåne om de blir av med ytterligare en konkurrent?
Om EU-kommissionen skulle komma fram till att presstödet inte är lagstridigt, är då ministern beredd att diskutera presstödet utifrån detta perspektiv?
Anf. 15 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Bo Bernhardsson undrade om statsstöd och huruvida Svenska Dagbladets ägare kan misstänkas för att föra ut pengar ur landet. Då ber jag återigen att få citera Neelie Kroes yttrande som svar på frågan. "Att driva en tidning är emellertid även en kommersiell verksamhet och kommissionen är skyldig att förhindra otillbörlig snedvridning av konkurrens och handel till följd av offentligt stöd." Jag tycker att det är utmärkt att man följer upp den typen av saker. Jag tycker att det är bra att vi har en kommission som engagerar sig i just de frågorna.
Tidningar ger inte längre bara ut papperstidningar, herr talman. Det handlar om gratistidningar, civiltrycksverksamhet och verksamhet på nätet. Det finns en mångfald av saker som ett tidningsföretag kan göra, och därför förstår jag att kommissionen tycker att den här frågan är intressant.
Bo Bernhardsson tycker att man skulle ha tagit striden med kommissionen. I grunden tycker jag också egentligen att man skulle ha gjort det, av det skälet att jag är övertygad om att kommissionen då skulle ha omprövat hela presstödet. Det som har varit en grundläggande inställning från regeringens sida har ju varit att rädda presstödet. Det kommer vi också att se i den departementsskrivelse som kommer nu. Det som verkligen kommer att ske är ju att presstödet kommer att öka i Sverige, därför att beslutet från juni 2006 kommer att genomföras.
Bo Bernhardsson borde göra som sin partiledare Mona Sahlin, som först var lite grinig när Fredrik Reinfeldt åkte till Kina men som sedan har varit rätt uppmuntrande och uppskattande över statsministerns resultat där. Bo Bernhardsson borde vara uppskattande över det resultat som kulturministern har lyckats med, nämligen att i praktiken rädda stora delar av presstödet.
Hade man valt Bo Bernhardssons linje är jag rätt övertygad om att kommissionen hade omprövat större saker och fler områden än bara storstadsstödet. I grunden kan jag alltså beklaga att inte Bo Bernhardssons linje vann utan att kulturministerns bevara- och värnalinje vann.
Anf. 16 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Efter Hans Wallmarks inlägg kan man konstatera att det är fråga om vad man möjligen skulle ha gjort eller inte ha gjort. Jag har uppfattat att varken Hans Wallmark eller Bo Bernhardsson är nöjd.
När det gäller ärendet måste jag påpeka att det är märkt som ett notifieringsärende, inte som ett klagomålsärende. Jag hoppas att vi kan föra bort detta trots allt ur diskussionen, även om vi är överens om att vi tycker att det här borde ha varit ett offentligt klagomål.
Det Bo Bernhardsson säger är trots allt att vi ska strunta i kommissionens synpunkter. Det är liksom kontentan. Och vår absolut klara uppfattning, efter en lång dialog med många olika möten, telefonsamtal och mejlkontakter, är att det hade varit en mycket riskfylld process. Det kanske hade slutat så som jag har förstått att Hans Wallmark nu hoppas.
Men det är inte regeringens uppfattning, och därför får man ändå konstatera att den argumentation som regeringen har haft när det gäller att bevara presstödet, inte minst därför att det bidrar till en mediemångfald, har varit synpunkter som kommissionen, eller i det här fallet konkurrensdirektoratet, faktiskt har tagit till sig, tvärtemot vad många av oss kanske trodde från första början.
Var startade processen? frågar Bo Bernhardsson ånyo - vi har haft en tidigare interpellationsdebatt om det, och frågan ställdes också i förra replikomgången. Jag får ånyo svara: Ja, det var de förändringar som den förra regeringen och riksdagen beslutade om, det vill säga höjningarna.
Flera, inte minst från Bo Bernhardssons parti, har sagt att vi kommer att ta bort presstödet. Vi kan då konstatera, precis som Hans Wallmark sade, att presstödet troligen under nästa år kommer att vara högre än vad det är i år.
Självklart finns det inget försvar för monopol. Det finns ingen som vill ha monopol. Det man konstaterar från konkurrensdirektoratets sida är att situationen i storstäderna är annorlunda. Det finns en annan mediemångfald där än vad det finns ute på orter där det kanske bara finns en enda tidning. Vi har också en situation i dag där annonsmarknaden och distributionskanalerna ser annorlunda ut. Det finns inte längre nationella gränser som styr det här utan nu är det ett globalt samhälle vi lever i på gott och ont. Det onda kan väl då möjligen bestå i att vi inte alltid själva kan avgöra det som vi uppfattar som våra egna frågor, utan det blir större än så.
Jag tycker ändå att Bo Bernhardsson skulle kunna ge oss det erkännandet att vi, trots det som Hans Wallmark säger, faktiskt har gjort vad vi har kunnat för att försvara presstödet.
Lennart Pettersson utgår i sina inlägg ifrån att storstadstidningarna, i det här fallet Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet, skulle läggas ned, och det är ju långt ifrån säkert. Både branschföreträdarna, tidningarna och forskare som till exempel Ingela Wadbring vid Göteborgs universitet, en välrenommerad medieforskare, hävdar att så absolut inte behöver bli fallet. Det är också därför vi har lagt ned väldigt mycket möda på att argumentera för att om nu storstadsstödet ska dras ned måste det ske över en längre period än vad direktoratet från början krävde, det vill säga fem år i stället för två tre år, därför att vi inser att det kommer att bli en besvärlig process.
Anf. 17 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Det efterlyses att jag ska vara lite mer positiv eller uppskattande, och jag är inte omöjlig. Jag ska säga så här: Jag är glad att regeringen inte genomförde den politik som Hans Wallmark skulle vilja se genomförd. Det kan ju vara en sorts uppskattning.
Det är klart att jag är nöjd med att delar av det förslag som Pressutredningen kom med och som det tidigare togs beslut om ser ut att bli genomfört, men jag kan omöjligtvis vara nöjd med resten vad gäller storstadspresstödet.
Statsrådet säger att jag borde erkänna att regeringen gjort vad man har kunnat. Ja, det är möjligt. Men i så fall borde ni ha kunnat mer.
Det är inte så att jag står här och säger att vi ska strunta i kommissionen. Det är kanske lite väl tufft uttryckt. Däremot borde vi ha hävdat tidigare svenska positioner med kraft, om jag uttrycker det så. Jag är fullständigt övertygad om att det hade varit möjligt, och i så fall hade man liksom stängt diskussionen. Det kan jag aldrig bevisa, men jag är övertygad om att det är så.
Det har citerats rätt mycket av Neelie Kroes. Jag började kanske själv, men jag kan också fortsätta. Hon säger till exempel så här: "Kommissionen vill inledningsvis klargöra att den inte har för avsikt att ändra det svenska presstödet på något särskilt sätt. - - - Kommissionens avdelningar har deltagit i de pågående diskussionerna i en anda av ömsesidigt samarbete men det är de svenska myndigheterna som beslutar om vilka ändringar som bör införas i systemet." Det finns fler citat i samma anda, där jag uppfattar att kommissionen känner sig lite besvärad av att man hamnar i skottgluggen och mellan raderna säger att man hade accepterat det här om Sverige hade betraktat det som avgörande.
Anf. 18 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag kan konstatera att Bo Bernhardsson i princip har fått igenom hela sin presstödsstrategi.
Men det är inte så att den svenska regeringen skulle ha lagt sig platt. Tvärtom har vi argumenterat väldigt kraftfullt för den svenska modellen. En av utgångspunkterna i detta har också varit Karl-Erik Gustafssons rapport, som vi har återkommit till tidigare. Karl-Erik Gustafsson har varit med i hela den här processen och var så att säga en av idégivarna till det hela i början på 1970-talet. Han får alltså sägas veta vad han talar om. Det får man väl ändå lov att säga att det är denna rapport som till stor del har legat till grund för det förslag till beslut som vi nu lägger fram och som vi hoppas ska godkännas av kommissionen utifrån den verklighet som nu gäller.
Att vi sedan har beslutat att själva ta ett initiativ tycker jag är ganska självklart. I och för sig kan varken Bo Bernhardsson eller jag vara säkra på vad det slutgiltiga resultatet hade varit, men inget av de förslag på tidigare modifieringar som vi har fört fram har accepterats från konkurrensdirektoratet.
Sedan tycker jag också att det är en märklig ordning därför att vi har en helt annan politisk kultur i Sverige än vad man har i många andra länder i EU. Det kan också vara nyttigt att lära av varandra. I det här fallet tycker jag också att det är besvärligt. Det hade varit mycket enklare om vi hade haft papper på bordet att visa upp.
Trots allt anser jag att regeringen och Kulturdepartementet har gjort ett bra arbete för att försvara mediemångfalden. Vi hoppas naturligtvis båda att det inte kommer att leda till tidningsnedläggningar.
För övrigt vill jag säga att jag tycker att Bo Bernhardsson har en väldigt snygg slips.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.