Avslöjanden med anledning av Sydsvenskans granskning av företag
Interpellation 2024/25:723 av Adrian Magnusson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-06-18
- Överlämnad
- 2025-06-19
- Anmäld
- 2025-06-23
- Svarsdatum
- 2025-08-21
- Besvarad
- 2025-08-21
- Sista svarsdatum
- 2025-08-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Nina Larsson (L)
Sydsvenskan har i en artikelserie skrivit om allvarliga missförhållanden hos ett företag i Skåne. Det rapporteras bland annat om att anställda tvingas arbeta på söndagar, nekas övertidsersättning och luras att säga upp sig. Det förekommer också enligt Sydsvenskans granskning arbetspass som kan uppgå till tolv timmar i sträck.
Regeringen påtalar ofta vikten av att bekämpa arbetslivskriminalitet. Samtidigt visar det sig att företaget erhållit tiotals miljoner kronor i stöd från Arbetsförmedlingen.
Det sammanlagda beloppet som företaget fått av Arbetsförmedlingen går inte att ta reda på. Samtidigt är det enkelt att anta att detta företag är långt ifrån det enda företag som grovt utnyttjar arbetare på det här sättet samtidigt som statligt stöd erhålls.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Nina Larsson följande:
- Hur ser statsrådet på det som framkommit i Sydsvenskans granskning?
- Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder med anledning av det framkomna i Sydsvenskans granskning?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:723
Webb-tv: Avslöjanden med anledning av Sydsvenskans granskning av företag
Dokument från debatten
- Torsdag den 21 augusti 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:137
- Protokoll 2024/25:137 Torsdagen den 21 augustiProtokoll 2024/25:137 Svar på interpellation 2024/25:723 om avslöjanden med anledning av Sydsvenskans granskning av företag
Protokoll från debatten
Anf. 97 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Adrian Magnusson har frågat statsrådet Nina Larsson hur hon ser på det som framkommit i en granskning i medier av ett företag. Vidare frågar Adrian Magnusson om statsrådet och regeringen avser att vidta några åtgärder med anledning av granskningen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det numera är jag som ska svara på interpellationen.
Jag vill inledningsvis tacka Adrian Magnusson för frågan. Som ledamoten är inne på i frågan ser regeringen allvarligt på arbetslivskriminalitet och att människor blir utnyttjade på den svenska arbetsmarknaden. Den ofta gränsöverskridande arbetslivskriminaliteten utgör ett hot mot svenska företag, anställda, utsatta arbetstagare och samhället i stort. Den skapar stort lidande för den enskilde och stor otrygghet på arbetsmarknaden. Den snedvrider konkurrensen och utgör en inkomstkälla för organiserad brottslighet.
Arbetsgivare som begår brott eller fuskar ska inte kunna få stöd från staten. Regeringen agerar på alla fronter för att komma åt sådana kriminella aktörer. Myndigheterna har fått fler verktyg och utökade resurser för att effektivare kunna kontrollera misstänkta aktörer.
Regeringen har förlängt och förstärkt uppdraget om varaktig myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet till och med 2026. I budgetpropositionen för 2025 tillförde regeringen 100 miljoner kronor för myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet.
Det är viktigt att Arbetsförmedlingen har en god kontroll av arbetsgivare som tar emot statligt stöd för anställningar. Arbetsförmedlingen har, jämte andra aktörer inom välfärdssystemen, fått ekonomiska medel och uppdrag för att på olika sätt stärka arbetet med kontroll och med att motverka fel. Regeringen har bland annat i regleringsbrevet för 2025 gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att stärka handläggningsprocessen för subventionerade anställningar, där nystartsjobben ingår.
Myndigheternas samarbete inom myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet utvecklas för att slå hårdare mot den kriminella ekonomin, organiserad brottslighet i företagsmiljö, människohandel, människosmuggling och människoexploatering i arbete. Genom att slå mot möjligheterna att berika sig ekonomiskt på kriminalitet kan samhället minska drivkrafterna att ägna sig åt brottslighet och motverka att brottsvinster bygger upp ännu starkare och mer välorganiserade kriminella verksamheter. Regeringen fortsätter att arbeta för att strypa den kriminella ekonomin och öka tryggheten i samhället.
Anf. 98 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på interpellationen.
Inledningsvis vill jag konstatera att jag helt delar arbetsmarknadsministerns bild av arbetslivskriminaliteten i det här landet. Den är i det närmaste att betrakta som ett gift, och den måste bekämpas med kraft. Den snedvrider konkurrensen på arbetsmarknaden, som har sagts, men framför allt utnyttjar den människor hänsynslöst. Människor som bara vill tjäna sitt levebröd far oerhört illa i de fall där arbetslivskriminaliteten tillåts härja fritt.
I det fall som jag tog upp i interpellationen handlar det om ett företag i Åstorp som flyttat från Danmark och sedan runt på olika platser i Skåne. Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan har rapporterat flitigt om i det närmaste slavliknande förhållanden och en utbredd tystnadskultur. Anställda tvingas arbeta gratis på helgerna och tolvtimmarspass vid vissa tillfällen. Det vittnas om att det inte går att säga nej om man blir inkallad på en söndag och att övertidsersättningen inte är korrekt. Det förekommer också att anställda tvingas betala tillbaka sin lön till företaget i fråga.
Facket har tidigare stängts ute från företaget, och företaget har vägrat teckna kollektivavtal, något som till slut skedde efter ett antal stridsåtgärder. Sakta men säkert har facket sedan börjat få kontakt med anställda på företaget. Rädslan för repressalier bland de anställda gör dock att det tyvärr ofta sker först efter att anställningen avslutats.
Fru talman! Det här är såklart upprörande i sig. Att sådant här ska förekomma på svensk arbetsmarknad år 2025 är helt oacceptabelt. Det för snarare tankarna till 1800-talsskildringar på film av gruvarbetare i Storbritannien eller någonting liknande än till en arbetsplats i Sverige på 2020-talet.
Men skälen till upprördhet och ilska stannar inte här. Samtidigt som detta pågått och ägarna plockat ut över 100 miljoner kronor i vinst har Arbetsförmedlingen genom de så kallade nystartsjobben skickat 10 miljoner kronor till företaget sedan december 2022. Det är alltså 10 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar som gått raka vägen till sådant utnyttjande, rent av till exploatering av människor. Det är så att det kryper i kroppen på en när man tänker på det.
I arbetsmarknadsministerns svar talas det om att regeringen arbetar för att strypa den kriminella ekonomin och skjuter till pengar för att stärka kontrollen och motverka fel som detta. Det går tyvärr att konstatera att mycket mer behöver göras. I det här fallet är det inget nytt; företaget i fråga har varit under granskning av medier i många år. Första gången det rapporterades om det i medier var för över tio år sedan. Trots det har alltså 10 miljoner av skattebetalarnas pengar gått till att främja den här typen av exploatering av människor.
Fru talman! Det borde inte behöva vara så att det ska åligga tidningar, tv, radio eller andra medier att se till att sådan här information kommer fram. Det borde finnas väl utbyggda rutiner inom Arbetsförmedlingen för att se till att stöd inte betalas ut till den här typen av exploaterande företag.
Tyvärr, fru talman, är det inte första gången som vi ser hur just nystartsjobben innebär att skattemedel hamnar lite var som helst och på ställen där de absolut inte borde hamna. Nystartsjobben har också fått kritik tidigare, inte minst av Riksrevisionen – kritik som nu med det här konkreta och praktiska exemplet visat sig vara långtifrån felriktad.
Vad är ministern och regeringen beredda att göra för att dels få slut på sådana här arbetsförhållanden, dels se till att statliga pengar inte går till företag som står för sådana här arbetsförhållanden? Det är alldeles uppenbart att nuvarande regelverk, nuvarande system och nuvarande ordning inte räcker till.
Anf. 99 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Regeringen svarar att man vill agera på alla fronter för att komma åt sådana här kriminella aktörer. Då drar jag mig genast till minnes en rapport av Jämställdhetsmyndigheten från i våras. Myndighetens kartläggning visar att 185 anmälningar om människohandel i Sverige gjordes förra året och att det inte kommit några fällande domar. Tittar vi tillbaka i tiden ser vi ytterst få fällande domar. De får plats på två fingrar, tror jag.
Det här är en av de stora frågorna när det gäller subventionerade anställningar. Akrimcentren, som arbetar med myndighetssamverkan, kommer nästan i varje fall fram till att det handlar om människohandel, exploatering och utnyttjande av människor. Men i Sverige ställs man inte till svars för de här handlingarna och blir inte dömd. Det är helt riskfritt att utnyttja människor grovt på det här sättet. Det kan pågå utan att man blir straffad.
Fru talman! Adrian Magnusson lyfter fram ett exempel i den här interpellationsdebatten, men det finns en rad exempel på olika fall. Det har kommit rapporter återkommande under en längre tid. Den senaste är den riksrevisionsrapport som vi tagit del av i utskottet och som även statsrådet tagit del av. Där riktas svidande kritik mot de subventionerade anställningarna. De här skattemedlen finansierar en organiserad kriminell verksamhet som gör att människor far illa, exploateras och är en handelsvara, men de fällande domarna är få. Generaldirektören för Jämställdhetsmyndigheten har själv sagt att det krävs ändringar i lagstiftningen för att få fler fällande domar. Då är en av mina frågor till statsrådet: Har statsrådet någon ambition att göra mer på det här området för att se till att människohandel inte ska pågå på svensk arbetsmarknad?
Jag förstår att det här kanske inte är den absolut högst prioriterade frågan av alla viktiga samhällsproblem som regeringen har att hantera. Att de absolut svagaste människorna på arbetsmarknaden blir utnyttjade, att människor utsätts för prostitution eller människohandel generellt, att det är barn som arbetar med att plocka våra bär och att kvinnor lever under slavliknande förhållanden kanske inte är de valvinnande frågor som man har en massa pressträffar runt. Men det är ändå frågor som beskriver hur en civiliserad stat mår. Det finns ett ansvar att se till att de svagaste inte far så illa i Sverige och på svensk arbetsmarknad.
Vad har statsrådet för ambitioner att göra mer för att vi ska få fler fällande domar och för att de här kriminella aktörerna inte ska använda sig av skattemedel för att finansiera sin verksamhet? När man handlar med människor på det här viset behövs det ansvarsutkrävande.
Anf. 100 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! De återkommande rapporterna om att statliga stödpengar hamnar hos skurkföretag visar att kontrollerna inte är tillräckliga. De här medlen, som både det aktuella företaget och många andra företag fått utbetalda, skulle ju aldrig ha betalats ut om kontrollerna varit tillräckliga.
Kontrollsystemen måste vara tillräckliga hos ansvarig myndighet. Det är ju inte rimligt att myndighetssamverkan, som ministern lyfter upp i sitt svar, ska användas för att åtgärda fel som finns hos en av de egna myndigheterna i samverkan. Ni hör själva hur dumt det låter.
Kan man inte garantera att nystartsjobben eller andra anställningsstöd används som de ska borde man se över själva regelverken eller göra som vi i Socialdemokraterna föreslagit: helt stoppa utbetalningarna tills man fått ordning på kontrollerna av de företag som är aktuella. Företag som gång efter gång missköter sig borde aldrig bli aktuella för nya stödpengar. Vi borde svartlista kriminella företag och utestänga dem från statliga stöd.
Jag undrar om det finns någonting av det som både mina kollegor och jag nu har pratat om som man skulle kunna tänka sig att göra från arbetsmarknadsministerns sida – något ytterligare utöver det som man i dagsläget gör. Ministern talar om stärkta kontroller, men det är uppenbart att de inte är tillräckliga, eftersom det gång efter gång uppdagas att rent kriminella företag faktiskt får ta del av statliga medel.
Anf. 101 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Jag tror inte att det råder något tvivel om att den här regeringen tar arbetslivskriminalitet på största allvar. Den utgör ett hot mot svenska företag. Den utgör ett hot mot anställda. Den utgör ett hot mot utsatta arbetstagare, som har nämnts här. Den utgör ett hot mot samhället i stort. Den skapar lidande för enskilda och otrygghet på arbetsmarknaden. Den snedvrider konkurrensen och bidrar till den kriminella ekonomin. Detta verkar vi vara väldigt överens om, och det är väldigt glädjande, tycker jag.
Regeringens utgångspunkt är att arbetsgivare som begår brott eller fuskar inte ska kunna få stöd från staten. Vi agerar på alla fronter, som jag nämnde, för att komma åt dessa kriminella aktörer.
Det är ett antal myndigheter som behöver samverka för att vi ska komma åt detta. De har fått fler verktyg och ökade resurser för att mer effektivt kunna kontrollera misstänkta aktörer. I budgetpropositionen för 2025, som riksdagen beslutat om, har vi anslagit sammanlagt 100 miljoner kronor till de samverkande myndigheterna. Jag nämnde detta tidigare, apropå en annan debatt.
Allra viktigast här är att myndigheterna har fått ännu bättre möjligheter att dela information med varandra, vilket kommer att effektivisera arbetet mot arbetslivskriminalitet.
Här nämndes den granskning som Riksrevisionen har genomfört av subventionerade anställningar. De konstaterar att dessa är utformade på ett sätt som medför risker för missbruk, särskilt vad gäller nystartsjobben. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder. Några av åtgärderna kan jag nämna här.
Arbetsförmedlingen har tillsammans med andra aktörer inom välfärdssystemet fått ekonomiska medel, som jag sa, och uppdrag för att på olika sätt stärka arbetet med kontroll och motverka fel. Arbetsförmedlingen har också fått bättre möjligheter att neka utbetalningar till oseriösa aktörer. Det handlar bland annat om utökade möjligheter att kontrollera arbetsgivare inför beslut om subventionerade anställningar och en mer effektiv behandling av personuppgifter.
Sedan den 1 februari 2025 finns det för nystartsjobb krav på att arbetsgivaren inte senare än tolv månader före den aktuella anställningen får ha sagt upp en eller flera anställda på grund av arbetsbrist på den driftsenhet där den anställde är tänkt att placeras. Möjligheten att kvalificera sig för nystartsjobb under ett fängelsestraff avskaffades, och det infördes ett förbud mot att anställa anhöriga med nystartsjobb.
Regeringen har även i regleringsbrevet för 2025 gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att stärka handläggningsprocessen för subventionerade anställningar, där nystartsjobben ingår.
Hösten 2024 gav regeringen en utredare i uppdrag att se över vilka förutsättningar som ska gälla vid Arbetsförmedlingens kontrollbesök. Utredaren lämnade i början av sommaren sina förslag till regeringen. De kommer att beredas vidare i Regeringskansliet.
Med detta sagt vill jag också säga att subventionerade anställningar behövs – av olika anledningar. Vi pratade tidigare om den höga arbetslösheten och om det utanförskap som har vuxit fram i Sverige. Vi behöver subventionerade anställningar, men de ska absolut inte kunna utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.
Anf. 102 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Nej, det är väl ganska enkelt att konstatera att Arbetsförmedlingens rutiner just i det här fallet har fallerat ganska kraftigt – om det nu har funnits möjligheter. Det är det som man också blir fundersam över. Vilka möjligheter har Arbetsförmedlingen egentligen haft att följa upp företaget i fråga? Eftersom det har varit känt under en ganska lång tid att det har förekommit en del oegentligheter på just det företag som togs upp i den här granskningen kan man fundera över vilka möjligheter Arbetsförmedlingen har haft.
Man kan i alla fall konstatera något, och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men det här rapporterades i Sydsvenskan och i Helsingborgs Dagblad den 15 juni till den 20 juni ungefär. Den 28 juni skrev Sydsvenskan att Arbetsförmedlingen dragit i handbromsen. Det är väl i alla fall något slags ljus i mörkret att det ändå gick ganska fort när det väl hade uppdagats och att man avslutade de här nystartsjobbsutbetalningarna. Men det hade pågått under väldigt lång tid, och jag tycker inte att det ska åligga Sydsvenskan eller Helsingborgs Dagblad eller någon annan liknande institution att uppdaga sådant här.
I just det här fallet var det något som är vanligt förekommande inom arbetslivskriminaliteten. Statsrådet berörde utanförskap i slutet av sitt tal. Det är utomeuropeiska människor som utnyttjas väldigt grovt. Det framkommer också i den här granskningen att det är utomeuropeiska människor som far väldigt illa och som utnyttjas på olika sätt beroende på att de förmodligen inte känner sig som en del av det svenska samhället. De känner sig väldigt utsatta.
Det här är såklart också ett stort problem. Det är kanske något som Arbetsförmedlingen behöver titta särskilt på – när man ser den här typen av trender. Det får vi väl se i framtiden.
Ministern lyfte en rad saker som hade införts från den 1 februari 2025. Jag hoppas verkligen att den typen av åtgärder får effekt, för sådana här fall kan inte få lov att förekomma. Det här är bara ett fall. Jag är övertygad om att detta sker på många fler arbetsplatser runt om i Sverige.
Det som är oerhört upprörande och provocerande i just det här fallet är inte bara att människor har farit väldigt illa hos en oseriös arbetsgivare utan också att staten, vi här och andra människor i det här landet, har stött denna verksamhet genom att skattepengar under väldigt lång tid har gått till de människor som driver det här företaget.
Jag vill också passa på att säga något annat. Det pratas mycket om myndigheter, samverkan och så. Det är såklart jätteviktigt. A-krimcentren är en väldigt bra sak. Men det finns också all möjlighet att arbeta för att stärka fackförbundens roll på den här typen av arbetsplatser så att man tidigt kan slå larm om det är någonting som inte är rätt.
I det här fallet har det varit svårt när arbetsgivare inte samverkat med fackförbund. Men det kanske också kan vara ett skäl för ansvariga myndigheter att dra öronen åt sig när man ser att de här arbetsgivarna vägrar att samarbeta med fackförbund.
I flera av dagens interpellationsdebatter har vi talat väl om den svenska modellen. Arbetsgivares samverkan med fackförbund är ju en grundläggande del i den svenska modellen och i den samförståndsanda som i många delar har växt fram på svensk arbetsmarknad.
Det är min förhoppning att Arbetsförmedlingen i framtiden kommer att bli bättre på att följa upp den här typen av arbete, att vi slipper läsa om den här typen av utnyttjande som subventioneras med skattemedel och att vi i framtiden kan undvika att behöva ta del av den här typen av rapportering. Det är min absoluta förhoppning, och jag ser fram emot att ta del av regeringens arbete. Om vi upplever att det finns mer att göra får vi väl återkomma till kammaren.
Anf. 103 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Det här är inte första gången vi har den här typen av debatt om subventionerade anställningar och vad de finansierar samt vilket fusk och vilka bedrägerier de leder till. Detta skedde långt före Riksrevisionens rapport, som innehöll såväl svidande kritik som väldigt skarpa förslag på vad man skulle kunna göra för att komma åt det här. Det är ingenting vi hör i samma omfattning från den här regeringen.
Vi välkomnar de förslag som statsrådet nämnt här. De är bra, men vi ser inte att dessa åtgärder är tillräckliga för att möta ett så omfattande samhällsproblem som detta. Det handlar om oerhört stora summor skattemedel som skulle kunna användas mer träffsäkert. De skulle kunna leda till det som är poängen och syftet med att subventionera anställningar, nämligen att människor ska få ett bra arbetsliv, komma in på arbetsmarknaden och göra rätt för sig, under goda förutsättningar och omständigheter. Det är dock inte det vi ser. Det är inte det som händer.
Ett av våra förslag var att man ska stoppa utbetalningarna tills man kan säkerställa att inte en enda skattekrona går till den här typen av organiserad kriminell verksamhet och utnyttjande av människor. Det ansåg dock inte den här regeringen vara nödvändigt. Man ansåg att utbetalningarna kan få rulla på med skärpt kontroll och uppföljning. Det är dock långt ifrån tillräckligt.
Kan statsrådet säga att det nu inte görs några utbetalningar som leder till att skattemedel finansierar den här typen av oseriösa aktörer? Om statsrådet inte kan svara att detta inte sker borde man kanske stoppa dessa utbetalningar. Om man verkligen menar allvar i den här frågan är det den typen av åtgärder som krävs.
Anf. 104 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Låt mig peka på några ytterligare åtgärder som vidtas.
I regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen för 2025 gav regeringen myndigheten i uppdrag att redovisa de åtgärder som myndigheten har vidtagit eller planerar att vidta med anledning av de rekommendationer som lämnats till myndigheten i Riksrevisionens granskningsrapport. Det är ett pågående arbete som vi kommer att fortsätta med.
Arbetsförmedlingen ska även redovisa hur myndigheten har hanterat rekommendationerna i Ekonomistyrningsverkets rapport Säkerställ korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – förslag på åtgärder 2024.
Arbetsförmedlingen ska dessutom bidra till målet att de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen och den brottslighet som riktas mot dessa system ska minska.
Omfattningen av felaktiga utbetalningar av de ersättningar som Arbetsförmedlingen hanterar och den brottslighet som riktas mot dessa ersättningar och mot ersättningssystemet ska minska. Arbetsförmedlingen ska redovisa måluppfyllelsen och vidtagna åtgärder för att minska de felaktiga utbetalningarna samt hur man minskar den brottslighet som riktas mot välfärdssystemen. Man ska också göra en bedömning av de olika åtgärdernas effekter.
Jag vill i det här sammanhanget också peka på något som jag nämnde tidigare, nämligen att den här regeringen har börjat riva sekretesshinder. Det är helt centralt för att detta ska funka i praktiken. Vi kan ge vilka uppdrag vi vill till olika myndigheter, men om de inte kan snacka med varandra blir det väldigt svårt.
Vi har nu en ny lag om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Den så kallade luffalagen innebär bland annat en skyldighet – inte en möjlighet utan en skyldighet – för vissa myndigheter att utbyta uppgifter som behövs för att utföra myndighetsgemensamma kontroller i arbetet mot arbetslivskriminalitet.
I återrapporteringen från de samverkande myndigheterna, inom det uppdrag de har, framgår att förutsättningarna för det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet har förbättrats avsevärt sedan lagen trädde i kraft. I maj överlämnade regeringen propositionen Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse till riksdagen. Den syftar till att riva ännu fler sekretesshinder mellan myndigheterna.
Anf. 105 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Jag tror att vi under det kommande riksmötet kommer att ha en hel del debatter där tydliga ideologiska skillnader kan framgå. Jag tror dock att vi är överens om att arbetslivskriminalitet, som jag sa i mitt första anförande, är ett gift som förpestar samhället, skapar stora samhällsproblem och, framför allt, utsätter människor för ett fruktansvärt lidande. Arbetslivskriminalitet exploaterar och utnyttjar människor när de gör någonting som är grundläggande för de allra flesta och som är absolut nödvändigt för att kunna sätta mat på bordet, nämligen arbetar. Därför måste vi vara beredda att vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa arbetslivskriminalitet.
Det är därför det svider extra mycket när skattemedel, som i det här fallet, har gått till att stötta den här typen av arbetslivskriminalitet. Det gör ont i mig, och jag hoppas att det gör ont i många som tittar på den här debatten, antingen i direktsändning eller i efterhand.
Det borde inte vara så svårt att göra det som båda mina kollegor nämnde tidigare i debatten: svartlista denna typ av företag från att ta del av sådana stöd. Hur länge ska svartlistningen gälla? Kanske för evigt – det skulle jag nog mycket väl kunna tänka mig. Någon sorts svartlistning borde kunna vara möjlig för att se till att den här typen av företag aldrig mer få ta del av denna typ av subventioner.
Det är av grundläggande vikt att vi arbetar brett mot arbetslivskriminaliteten, att vi bekämpar den med kraft och att vi ser till att staten inte göder arbetslivskriminaliteten utan bekämpar den.
Vi får säkert anledning att återkomma till frågan under nästa riksmöte. Jag vill tacka för debatten i dag. Jag tycker att den har varit bra.
(Applåder)
Anf. 106 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Vi verkar vara mycket överens om ambitionerna. Arbetslivskriminalitet är en del av en skuggekonomi som hotar välfärden och finansierar annan kriminalitet, inklusive gängen. Den måste bekämpas, och de samverkande myndigheter som arbetar mot arbetslivskriminalitet har en avgörande roll i det här arbetet.
Jag vill stanna upp lite vid det som flera av ledamöterna, inte minst Sofia Amloh, har tagit upp rörande att vissa grupper och vissa individer är särskilt utsatta. Så är det – de utnyttjas och utsätts för undermåliga arbetsvillkor, osäkra anställningar och bristande arbetsmiljö. Som kom upp här utsätts de även för exploatering och människohandel. Jag vill peka på att människohandel och människoexploatering ska bekämpas inom ramen för det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet. Det är säkert bra om vi får fler fällande domar, men det är ännu bättre om vi inte har några fall alls.
Med detta vill jag tacka så mycket för den här diskussionen och debatten – det har varit en trevlig stund tillsammans – och önska alla en fortsatt trevlig kväll.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.