Avskaffande av karensavdraget
Interpellation 2025/26:165 av Åsa Eriksson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-17
- Överlämnad
- 2025-11-18
- Anmäld
- 2025-11-19
- Sista svarsdatum
- 2025-12-02
- Svarsdatum
- 2025-12-12
- Besvarad
- 2025-12-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Lagerarbetare, undersköterskor och butiksbiträden förlorar tusentals kronor i karensavdrag varje gång de stannar hemma från jobbet för att de är sjuka. För en familj som redan har en ansträngd ekonomi kan det vara skillnaden mellan att ha råd med mat hela månaden eller inte.
Fyra av tio handelsanställda uppger att de inte har råd att stanna hemma när de är sjuka. Samtidigt kan många med tjänstemannayrken arbeta hemifrån vid en förkylning och slipper då karensavdraget helt.
Det här är ett djupt orättvist system som slår hårdast mot dem med låga inkomster och som håller Sverige igång – i välfärden, i kollektivtrafiken och i handeln.
Därför vill vi socialdemokrater avskaffa karensavdraget. Den senaste tiden har även Tidöpartierna Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna öppnat för att ta bort karensavdraget. Det välkomnar förstås vi, men vad vill regeringen?
Med anledning av detta vill jag fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje:
Tänker ministern verka för att karensavdraget avskaffas?
Debatt
(18 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:165
Webb-tv: Avskaffande av karensavdraget
Dokument från debatten
- Fredag den 12 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:51
Protokoll från debatten
Anf. 19 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! När andra ledamöter blir sjuka eller inte infinner sig och andra statsråd inte heller finns på plats är jag glad att vi ändå kan fylla ut kammarens tid med debatt. Jag tackar de ledamöter som nu har anmält sig till debatten – härligt! Detta är en viktig fråga att diskutera.
Åsa Eriksson har frågat mig om jag tänker verka för att karensavdraget avskaffas. Lena Johansson har frågat mig om jag och regeringen avser att överväga att avskaffa karensavdraget. Olle Thorell har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta, inom ramen för mitt ansvar, för att komma till rätta med den orättvisa som karensavdraget kan innebära för löntagare i till exempel Hallstahammar, Surahammar och resten av Västmanland.
I januari 2023 beslutade regeringen att ge en arbetsgrupp i Regeringskansliet i uppdrag att analysera karensavdragets ändamålsenlighet och bedöma om det fanns något behov av förändringar av karensavdraget.
I december 2023, fru talman, slutredovisade arbetsgruppen sitt uppdrag med departementspromemorian Karenstak och högriskskydd – en översyn av karensavdraget och förslag på utökade undantag (Ds 2023:33). Redovisningen är ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålsenlighet.
Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med tidigare karensdag. Arbetsgruppen bedömer också att karensavdraget motverkar överutnyttjande men kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och för individer med små ekonomiska marginaler.
Det finns även en så kallad återinsjuknanderegel som innebär att en sjukperiod som börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ses som en fortsättning på den tidigare. Då ska något nytt karensavdrag inte göras. Arbetsgruppen konstaterar att det är förhållandevis vanligt att regeln tillämpas vid korttidsfrånvaro vid sjukdom och medför ett skydd från karensavdrag.
Arbetsgruppen har analyserat effekterna av att avskaffa karensavdraget. Enligt arbetsgruppens beräkningar är den direkta effekten av ett avskaffat karensavdrag att arbetsgivares sjuklönekostnader ökar med cirka 14 miljarder kronor. Det motsvarar en 38-procentig ökning av arbetsgivares sjuklönekostnader. Med hänsyn tagen till beteendeeffekter beräknas sjuklönekostnaderna öka med ytterligare uppemot 10 miljarder kronor – alltså ungefär 24 miljarder kronor, fru talman.
Om arbetsgivarna inte skulle kompenseras för ökade sjuklönekostnader är det enligt arbetsgruppen rimligt att anta att kostnaden helt eller delvis kommer att tas från arbetstagarnas löneutrymme i kommande avtalsrörelser. Om arbetsgivarna på något sätt skulle kompenseras av staten medför det kostnadsökningar eller inkomstminskningar för statens ekonomi.
Mot bakgrund av arbetsgruppens beräkningar och de bedömda konsekvenserna behöver det noga övervägas om det är motiverat att avskaffa karensavdraget.
Arbetsgruppen har analyserat förutsättningarna för att förändra karensavdraget för att förbättra villkoren för avgränsade yrkesgrupper som är särskilt utsatta för nära mänskliga kontaktytor i sin yrkesroll och som har svårt att arbeta hemifrån. Arbetsgruppen bedömer att det inte är lämpligt att införa ett differentierat karensavdrag baserat på yrke. Det beror främst på att det inte finns något enkelt och heltäckande sätt att avgränsa vilka yrkesgrupper och arbetstagare som i så fall skulle omfattas. Denna avgränsningsproblematik lyftes till arbetsgruppen under samtal med arbetsmarknadens parter. Såväl de centrala arbetstagar- som arbetsgivarorganisationerna lyfte upp att det vore mycket svårt att göra en sådan avgränsning av vilka yrkesgrupper som bör omfattas av sådan differentierad karens.
Låt mig i det här sammanhanget påminna om den möjlighet som i dag finns att ge yrkesgrupper och arbetstagare sjuklön från och med den första sjukdagen. Om det finns behov av att göra undantag från karensavdrag för arbetstagare inom specifika yrken eller branscher kan arbetsmarknadens parter förhandla om sådana undantag genom kollektivavtal.
Anf. 20 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är roligt att äntligen få diskutera karensavdraget igen.
Sverige styrs i dag av fyra partier som har ägnat mandatperioden åt att försämra a-kassan och utreda hur man kan försämra sjukförsäkringen, men man har inte lyft ett finger för att åtgärda orättvisan i karensavdraget. Detta sker trots att regeringens egen arbetsgrupp, som Anna Tenje precis har redogjort för, föreslår en sänkning av karenstaket – något som alla partier ställer sig bakom. Ändå har regeringen inte lyft ett finger.
Det är uppenbart att den här regeringen inte bryr sig om orättvisor, och det borde vara tydligt för alla landets löntagare att Sverige behöver en ny riktning.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill återupprätta och bygga vidare på sjukförsäkringen. Den ska vara generös nog att ge trygghet, rättssäker nog att skapa förtroende och stark nog att hålla ihop samhället. Trygghet föder frihet, och en stark sjukförsäkring är nyckeln till att människor vågar leva sina liv fullt ut.
Karensavdraget är orättvist, och det har spelat ut sin roll. Det drabbar framför allt arbetare som måste göra jobbet på jobbet, och det drabbar framför allt dem med låga löner. Det visar en färsk rapport från riksdagens utredningstjänst.
Vi socialdemokrater hatar orättvisor. Vi vill avskaffa orättvisor. Därför vill vi avskaffa karensavdraget.
Fru talman! Jag vill också tacka ledamoten Caroline Högström, som har hörsammat min utmaning i länspressen hemma att debattera karensavdraget. Jag vill tacka henne för att hon är här, och det ska bli kul.
Vi har i tidigare debatter tagit upp huruvida det behövs självrisker i sjukförsäkringen eller inte. Det tycker vi socialdemokrater. I dag finns tre självrisker i sjukförsäkringen, och vi tycker att det räcker gott med två. Därför menar vi att ett borttaget karensavdrag och samtidigt ett återinfört företagsstöd som skydd mot höga sjuklönekostnader är en väl avvägd prioritering för att dels skydda Sveriges löntagare, dels skydda små och medelstora företag. Det har vi med i vår budget.
Fru talman! Om Moderaterna inte bryr sig om att hårt arbetande människor drabbas av orättvisa karensavdrag hoppas jag att Moderaterna åtminstone bryr sig om arbetsgivarnas höga kostnader för sjuknärvaro. Inte ens moderater kan väl tycka att det är bra att människor går till jobbet sjuka för att de inte har råd att stanna hemma. De riskerar då att smitta kollegor och brukare, utgör en säkerhetsrisk och bidrar till en lägre produktionstakt. Det kan väl ingen tycka är bra.
Vi socialdemokrater har lagt fram förslag på att ta bort karensavdraget. Vi kommer att gå till val på det, och vi tycker att det är en prioriterad fråga. Samtidigt föreslår vi ett återinförande av ett högkostnadsskydd för små och medelstora företag som riskerar att drabbas orimligt hårt av höga sjuklönekostnader.
Jag börjar med att fråga statsrådet Anna Tenje varför hon inte har gjort något under dessa tre år för att genomföra det förslag hon nyss redogjorde för och som regeringens egen arbetsgrupp föreslog, det vill säga att sänka karenstaket. Varför har statsrådet inte gjort något åt det?
Anf. 21 Lena Johansson (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
När jag hörde regeringens resonemang blev det tydligt att man tänker i siffror, inte i människor.
Jag har pratat med Kommunals sektionsordförande hemma i Västerås om hur hon och hennes medlemmar tänker kring karensavdragets effekter. Kommunals medlemmar är en del av de människor som varje dag står ute i verksamheten. De håller de äldre i handen, torkar tårar på förskolan, kör buss i vintermörkret eller jobbar natt på gruppbostaden. De är medlemmar som redan i dag kämpar med små ekonomiska marginaler. Många av dessa är kvinnor, och en del är ensamstående med barn. De har barn att försörja, oftast inte med de högsta lönerna på arbetsmarknaden. Men det här vet ministern.
I mina samtal med Kommunal återkommer ett mönster: Karensavdraget slår hårt, kanske hårdare mot kvinnor. Det är fråga om kvinnor med återkommande kvinnliga medicinska tillstånd.
Jag har träffat en kvinna som genomgår IVF-behandling. Hon berättade vad varje behandlingsrunda innebär i form av biverkningar som gör att hon måste vara hemma. Varje gång kostar det karensavdrag. Hon beskrev det så här: Det känns som att jag straffas för att jag försöker bli förälder – bli mamma.
En kvinna som lever med endometrios berättar om månatliga smärtor. Varje gång betyder det karensavdrag. Hon sa: Jag vet inte vad som gör mest ont, smärtan eller att jag förlorar tusenlappar varje gång.
När ministern och regeringen inte vill avskaffa karensavdraget konstaterar jag att regeringen lutar sig tillbaka och accepterar status quo trots att de grupper som drabbas hårdast är de som bär vår svenska välfärd på sina axlar.
När regeringen säger att arbetsgivarens kostnader skulle öka borde man också säga att de pengarna i dag kommer direkt från lågavlönade kvinnors och mäns plånböcker. Jag vet inte om ministern tycker att det är okej. Jag hoppas inte det, och jag vill inte tro det. Men då måste man agera. Ministern och regeringen behöver ta itu med frågan snabbt. Med den situation som råder i dag, med ett tufft ekonomiskt läge, höga matpriser, elkostnader och annat som också angriper plånboken, gör inte ett karensavdrag saken bättre.
Anf. 22 Olle Thorell (S)
Fru talman! I Västmanland, som jag kommer från – i Hallstahammar och Surahammar – möter jag varje vecka människor som inte behöver några tabeller, Powerpointpresentationer eller långa förklaringar för att förstå vad karensavdraget är. Det är en straffskatt för vanliga arbetare, som den här SD-regeringen gärna vill ha kvar. Men vi socialdemokrater går till val på att ta bort denna straffskatt.
Mina barndomsvänner som jobbar i till exempel äldreomsorgen, i industrin i Västmanland, på lager i Västerås berättar för mig hur illa karensavdraget slår. Undersköterskan Kicki kommer hem med feber efter ett kvällspass i äldreomsorgen men går ändå till jobbet dagen efter, inte för att hon känner ett kall eller är hjältemodig utan för att hon inte har råd att vara sjuk. Hon är inte ensam. Det gäller även byggnadsarbetare, barnskötare, lagerarbetare, industriarbetare, lärare, bussförare och poliser. Det är människor som inte kan sätta sig i soffan med laptoppen och jobba när de är sjuka, människor som bär upp Sverige men straffas ekonomiskt när de blir sjuka.
Det kostar jättemycket. Om man är sjuk en dag blir det en dryg tusenlapp. Är man sjuk två dagar blir det mellan 2 000 och 3 000 kronor. Det är pengar som kunde ha gått till mat, till hyran och till nya vinterjackor till barnen. För många är det skillnaden mellan att klara av månadens utgifter eller inte.
Det här systemet är orättvist och omodernt. Och Sverige är det enda landet i Norden som har den här straffskatten för vanliga arbetare.
Medan vanliga människor jobbar på och sliter står regeringen still. Ingenting har gjorts med det utredningsförslag som har tagits fram. På två tre år har regeringen inte tagit ett enda steg vidare.
Sverigedemokraterna, som är fundamentet i denna regering, gick till val på att ta bort karensavdraget. De har svikit sitt vallöfte rakt upp och ned och hoppas att väljarna ska glömma bort det till den 13 september nästa år. Jag tror inte att väljarna i Västmanland, i Hallstahammar och Surahammar, är så dumma att de glömmer sådana uppenbara svek.
Fru talman! Det här är inte raketforskning. Det handlar om att se till att människor som gör rätt för sig behandlas med rättvisa och respekt. Att ta bort den orättvisa karensen borde vara prioriterat för varje regering. Vi måste göra det möjligt att bli frisk utan att bli fattig.
Jag vill återigen fråga ministern vilka initiativ regeringen tänker ta för att bli av med denna orättvisa på arbetsmarknaden. Det är möjligt i Norge, i Danmark och i Finland. Men det verkar vara helt omöjligt för denna SD-styrda regering att göra. Hur kommer det sig?
Anf. 23 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Fru talman! Tack för möjligheten att debattera karensavdraget! Jag har inte debatterat med Anna Tenje förut. Det känns särskilt kul.
Det är bra att man lyfter fram situationen för landets småföretagare. Som ledamot i näringsutskottet kan jag vittna om att landets småföretagare har haft det svårt sedan den här regeringen tillträdde. Konkurserna är rekordmånga. Det har aldrig skett så här många konkurser under så kort tid i vårt land.
Den här regeringen har fört en finanspolitik som inte alls har prioriterat småföretagare, utan tvärtom. Man har gjort väldigt lite för att lindra situationen för dem som ändå är jobbskaparna i vårt land. Vi ska komma ihåg att fyra av fem jobb skapas i de små och medelstora företagen. De är viktiga integrationsmotorer för vårt land. Det tror jag att även Moderaterna är medvetna om och håller med om.
Fru talman! Därför är det märkligt att man mitt i en lågkonjunktur och när det är handelskaos, när den geopolitiska anspänningen i världen ökar och när Sveriges ekonomi är hårt ansatt väljer att slopa ersättningen vid höga sjuklönekostnader för småföretag. Det kritiserades, med rätta, starkt av bland annat Svenskt Näringsliv när det presenterades 2023 och fanns med i budgeten 2024.
Sedan dess kan vi bara konstatera att jobben har blivit färre, vilket det också varnades för när man slopade det. Och antalet konkurser har blivit fler. Mitt i vad som ändå får kallas en ekonomisk kris valde man alltså att slopa ett av de viktigaste stöden för småföretag.
Min fråga är kort och koncis: Om regeringen är så bekymrad över höga sjuklönekostnader för små och medelstora företag, varför valde man att slopa högkostnadsskyddet för just småföretagare vid höga sjuklönekostnader?
Anf. 24 Caroline Högström (M)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka de västmanländska socialdemokratiska ledamöterna för att de har initierat den här debatten. Den kommer om inte annat att bidra till att klargöra alternativen i både svensk och västmanländsk politik.
Jag vill också tacka statsrådet för att hon med tydlighet visar på konsekvenserna av Socialdemokraternas populistiska utspel. Efter åtta år i regeringsställning var den socialdemokratiska leveransen närmast noll i denna flaggskeppsfråga.
Fru talman! Det som oroar mig mest med denna typ av populistiska förslag är dock att man vilseleder väljarna. Man vilseleder alla hårt arbetande förskollärare, undersköterskor och lagerabetare. Det är klart att detta låter bra. Det kan vara lätt att fastna i att det känns bra i magen. Men de socialdemokratiska ledamöterna underlåter att beskriva vad det faktiska resultatet blir av slopad karens.
Jag tror att väljarna i Hallstahammar och Surahammar, som ledamoten Thorell säger sig stå upp för, både vill och har rätt att veta vad riskerna är. Det leder till beteendeförändringar, och det finns risk att korttidsfrånvaron skjuter i höjden, i likhet med vad som skett i närliggande länder. Det var också resultatet senast vi provade detta.
Utöver det måste slopad karens finansieras. Jag förstår att fru talmannen är mycket nyfiken på hur Socialdemokraterna har finansierat detta förslag i budgeten, som vi nyligen debatterade här i kammaren. Noll kronor, inte ett öre har de lagt på detta. Vem ska då betala? Jo, fakturan skickas raka vägen till arbetsgivarna.
Jag tror att alla arbetare, alla som någonsin har varit anställda i en kommun och som har jobbat på golvet är väl medvetna om vad resultatet blir. Det blir färre kollegor och färre vikarier. I stället för att satsa på och prioritera arbetsmiljö, smittskydd på förskolor och åtgärder för en friskare befolkning levererar man en politik som man redan vet resultatet av. Man säger sig stå på hårt arbetande människors sida men verkar mer intresserade av deras röster än av att leverera en hållbar politik för arbetare.
Debatten i tisdags om ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning var klargörande. Ledamoten Eriksson spenderade majoriteten av sitt anförande på att tala om ett förslag som man inte har finansierat. Men jag fastnade lite vid en annan sak. I debatten var ledamoten mycket tydlig med att hon och socialdemokratin litar på RUT, riksdagens utredningstjänst.
Jag kan berätta att det i en färsk rapport från RUT konstateras att effekterna av slopad karens är åtminstone 10 miljarder enbart i rena sjuklönekostnader. Då har vi inte räknat på produktionsbortfall och på vikariekostnader. Man blir svaret skyldig. Var ska pengarna tas ifrån?
Region Västmanland, vårt hemlän, konstaterar att sjuklönekostnaderna ökar med 23 miljoner med Socialdemokraternas förslag. Var ska regionen hitta de pengarna? Då har vi som sagt inte räknat på vikariekostnader, inte på övertidskostnader och inte på beteendeförändringen som förslaget innebär.
Noll kronor har man lagt på det här. Vad blir då resultatet av Socialdemokraternas förslag? Jo, det blir mindre vård till västmanlänningarna och färre kollegor till sjuksyrrorna och undersköterskorna, som bär vår välfärd, som är händerna och fötterna i vården. Det borde Socialdemokraterna vara öppna med. Deras förslag känns bra i magen för alla dem som kämpar och sliter, men för alla dem som kämpar och sliter skulle resultatet bli ett slag i magen.
Anf. 25 Jessica Rodén (S)
Fru talman! Jag tackar de ledamöter som har lyft denna viktiga fråga och statsrådet som är här och besvarar de frågor som ställs.
Fru talman! Jag vill ta tillbaka kammaren till den tid då pandemin slog till – inte till rubrikerna och presskonferenserna, utan till min arbetsplats: ett LSS-boende i Horred i Sjuhärad.
Från den ena dagen till den andra ställde vi om. Vårt uppdrag ändrades inte; vi skulle fortfarande skapa goda levnadsvillkor. Men vi fick ett uppdrag till: att skydda människor från ett virus som vi knappt visste någonting om. Det fanns ingen tid att tänka efter – vi bara ”gjorde”. Vi spritade händerna tills huden sprack. Med immande glasögon och svetten rinnande under plastförklädena försökte vi hålla fokus. Vi skulle skydda oss själva och de människor vi fanns där för. Vi slogs mot viruset och kämpade för att få tag på skyddsutrustning. Vi lärde oss nya rutiner fortare än vi hann reflektera över dem.
Men det svåraste var inte skyddsutrustningen. Det svåraste var det som hände när dörrarna stängdes för anhöriga. När de boende inte längre kunde träffa sina familjer blev vi den enda kontakten med omvärlden. Vi log med ögonen, eftersom resten av ansiktet var dolt av plast. Vi höll händer genom prasslande plasthandskar, torkade tårar och försökte ge trygghet när allt omkring oss var otryggt. Vi försökte skapa normalitet när ingenting var normalt. Kort sagt: Vi gjorde det som krävdes för dem som behövde oss som mest, för så gör man. Man lämnar inte människor i sticket. Man gör sitt jobb även när det brinner i knutarna. Jag vill vara tydlig: Om det skulle krävas ställer vi upp igen.
Under pandemin hyllades vi. Vi fick applåder och kallades för hjältar. Det värmde. Men applåder försvinner snabbt, och applåder betalar inte räkningar. Nu när applåderna har tystnat står vi kvar i samma verklighet som tidigare – underbemannade, lågavlönade och med en klasslagstiftning som slår hårt ekonomiskt just mot dem som alltid måste vara på plats. En modern arbetsmarknad kan inte bygga på att vissa grupper straffas ekonomiskt när de blir sjuka medan andra kan logga in från soffan. Därför hör karensavdraget inte hemma i ett modernt Sverige. Det är dags att ta bort det.
Anf. 26 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till debattörerna för det stora engagemanget för den här frågan i kammaren.
Jag måste ändå, fru talman, konstatera att det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna inte har lärt sig av sina tidigare misstag. Förslaget att slopa karensavdraget har vi testat förut. Det vänsterexperimentet har vi sett konsekvenserna av tidigare. Socialdemokraterna provade detta under 80-talet med mycket tydliga resultat. Det blev fler sjukskrivningar och dramatiska ökningar av den korta sjukfrånvaron med stora kostnader som konsekvens.
Värst av allt var att det var just de hårt arbetande personerna inom äldreomsorg, skola och inte minst service som verkligen blev lidande av detta. Jag kan konstatera att ledamöterna helt och hållet verkar bortse från det. Framför allt var det så att äldre inte fick den hjälp och det stöd som de hade rätt till, givet att det inte fanns någon personal på jobbet. Busslinjer drogs in för att det inte fanns tillräckligt många busschaufförer som kom till jobbet. Det blev konsekvenserna när man på 80-talet plockade bort karensdagen.
Som om det inte vore nog att man inte lär sig av sina misstag är detta också ett djupt oseriöst förslag. Ledamoten Högström var inne på detta tidigare. För inte så länge sedan – jag tror att det var i våras – stod Magdalena Andersson, Socialdemokraternas partiledare, själv och konstaterade att ett slopande av karensavdraget skulle innebära en kostnad på minst 5 miljarder. Kan ni gissa hur många kronor och ören som är budgeterade för denna storslagna reform i Socialdemokraternas budget? Jo, det är noll kronor, fru talman. Den är alltså inte underfinansierad, vilket är det vanliga med Socialdemokraternas förslag, utan helt ofinansierad. Det är djupt oseriöst av ledamöterna som en efter en sätter upp sig på talarlistan att framhärda i att detta verkligen är ett av de viktigaste förslag man har när man inte ens bemödar sig om att finansiera det.
Låt oss då se på framtiden – vilka ska Socialdemokraterna genomföra detta ofinansierade förslag med? Då blir det ännu mer spretigt. Vänsterpartiet har i alla fall bemödat sig om att lägga in några hundra miljoner i budgeten för att kunna avskaffa karensavdraget. Men det räcker ju definitivt inte. Enligt utredningarna från Regeringskansliet och riksdagens utredningstjänst är det fråga om 24 miljarder respektive 10 miljarder i direkta kostnader. Men några hundra miljoner lägger alltså Vänsterpartiet på detta.
Tittar man på Miljöpartiet blir det ännu mer intressant. I sin budgetmotion har de inte med ett enda ord nämnt ett avskaffande av karensavdraget. Men när jag sedan kommer till frågestunden här i riksdagen ställer ändå Miljöpartiet frågor om detta och vill att jag ska avskaffa karensavdraget.
Går man sedan till Centerpartiet blir det riktigt intressant. Centerpartiet om några är tydliga med att detta definitivt inte är aktuellt. Centerpartiets nya partiledare slog fast i den första intervjun att det här definitivt inte är något som finns på kartan. Man står på företagarnas sida och är inte intresserad av att se de höga sjuklönekostnaderna rusa, som under 80-talet. Framför allt vill man inte rycka undan mattan för alla hårt arbetande företagare. Jag håller med henne. Detta är en fara.
Socialdemokraterna är skyldiga att svara på frågan: Vem ska betala?
(Applåder)
Anf. 27 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Det är väldigt roligt att den här frågan upprör statsrådet så mycket. Vi kommer att fortsätta debattera den, för det är en jätteviktig rättvisefråga för Sveriges arbetare.
Jag vill börja med att kommentera några saker som statsrådet sa. Hon sa att vi har provat det här förut. Ja, under pandemin till exempel. Jag tycker att det funkade alldeles utmärkt.
Varför skulle svenska arbetare vara latare eller mer benägna att fuska än vad danska och finländska arbetare är? De har inget karensavdrag. Såvitt jag vet går företagen i Danmark och Finland alldeles utmärkt. Varför menar Moderaterna att svenskar skulle vara lata och fuska? Det tror inte vi socialdemokrater. Jag tycker att det är en märklig syn.
Vi har i dag tre självrisker i sjukförsäkringen, som jag nyss sa. Vi socialdemokrater tycker gott att det räcker med två. Vi behöver inte karensavdraget. Vi menar att svenska arbetare ska få sjuklön från dag ett.
Eftersom vi tar ansvar och vill genomföra saker ansvarsfullt har vi bett RUT göra flera olika beräkningar. Tidögänget lade ju ner den utredning om karensavdragets avskaffande som vi tillsatte när vi satt i regeringsställning, så några beräkningar därifrån har vi tyvärr inte.
Att vi har noll kronor för detta i vår budget, som Caroline Högström säger, är helt felaktigt. Vi har pengar för ett nytt högkostnadsskydd för små och medelstora företag som drabbas av orimligt höga sjuklönekostnader. Det finns med där. Det är bara att läsa. Var så god!
Enligt riksdagens utredningstjänst är ett borttaget karensavdrag offentlig-finansiellt neutralt för statlig, kommunal och regional sektor. Det är svaret till Region Västmanland. Det är bara att läsa RUT-rapporten. Jag kan skicka den till Caroline Högström direkt efter mitt inlägg.
Däremot kommer det att finnas en kostnad för privata arbetsgivare. Så är det. Den kostnaden tas i dag av Sveriges arbetare. För att små och medelstora företag inte ska drabbas orimligt hårt vill vi införa ett särskilt system mot höga sjuklönekostnader. På så sätt tar vi ansvar för Sveriges arbetare, avskaffar orättvisor och ser till att Sveriges små och medelstora företag kan fortsätta att växa.
Fru talman! Flera rapporter bekräftar bilden att karensavdraget till stor del drabbar anställda inom arbetaryrken. Rapporten Sjuk på jobbet, som bygger på en enkätundersökning som Handelsanställdas förbund har gjort, visar att 72 procent av deras medlemmar har gått till jobbet sjuka minst en gång det senaste året.
Att man inte har råd att stanna hemma är en av de vanligaste förklaringarna till sjuknärvaro. Vi vet också av forskning på Högskolan i Gävle att arbetsgivarnas kostnader för sjuknärvaro är högre än arbetsgivarnas kostnader för sjukfrånvaro. Det måste vi också ta hänsyn till.
När människor inte har råd att stanna hemma för att de är sjuka utan går till jobbet med sjukdom blir de en olycksrisk. De riskerar att smitta kollegor och brukare, och det finns risk för nedsatt produktivitet. Det tror jag inte att någon arbetsgivare vill ha.
Jag vill fråga Anna Tenje om hon under sitt sista halvår som statsråd kommer att vidta några åtgärder för att regelverket för karensavdrag ska ändras.
Anf. 28 Lena Johansson (S)
Fru talman! Kliv ned från läktaren och kom med i matchen, för att citera ministern. Det gäller nog inte bara ministern. Det gäller också Caroline Högström.
Att tala om att vara populist i de här sammanhangen är magstarkt. Är det populistiskt att bry sig om sina medmänniskor? Det är de som servar oss och de som kommer med kaffet i kafeterian. Det är de som lagar maten, tar hand om våra barn och kör oss i taxin och i bussen i kollektivtrafiken.
Är det populism att bry sig? Gud hjälpe och förbjude att det skulle vara populism! Det är baske mig solidaritet. Någon ordning får det väl vara i ett parti. Jag blir så upprörd över detta att det inte finns på världskartan, om jag ska vara riktigt ärlig. Jag ska ändå försöka att samla mig.
Ministern talar om att folk helt plötsligt kommer att sjukskriva sig bara för att man tar bort karensavdraget och att det då kommer att fattas människor. Det är klart att det gör. Då får man skaffa en jobbpolitik och en utbildningspolitik som är värd namnet så att vi kan få fler i arbete och fler kompetenser. Det handlar om att människor får fler arbetskamrater i stället för att de ska tvingas att gå sjuka till jobbet och vårda sköra personer inom äldreomsorgen som blir smittade och kanske dör.
Om man ser problemet är det ganska rimligt att ha en jobbpolitik som ger fler möjligheten att ta jobben inom äldreomsorgen, skolan eller barnomsorgen eller att jobba som busschaufför. Men man byter hellre ministrar – nu är vi inne på tredje arbetsmarknadsministern – än att skaffa en jobbpolitik.
Min fråga kvarstår. Kommer ministern att göra någonting för att avskaffa karensavdraget?
Anf. 29 Olle Thorell (S)
Fru talman! Det är bra att den här debatten förs. Det blir nu tydligt för arbetare och vanliga löntagare i Hallstahammar, Surahammar och övriga kommuner i Västmanland vad de kan förvänta sig med högerregeringen.
De kan inte förvänta sig att straffskatten för arbetare tas bort. Karensavdraget kommer att finnas kvar. De kan förvänta sig att a-kassan urholkas. De kan förvänta sig, och har vant sig vid, en jättedyr matkasse. Det blir en tillfällig momssänkning på den på några procent. Det kan de glädja sig åt. Elräkningen är fortsatt svindyr.
Men de ska vara tacksamma. Med den här regeringen har de fått en borttagen flygskatt. När de är ute och flyger blir det lite billigare med weekendresorna till New York, tack så mycket! När de går till mataffären kan de köpa jättebilliga plastpåsar, fantastiskt!
Fru talman! Det här är vad väljarna nu ser i verkligheten. Det kostar jättemycket att vara sjuk en dag. Samtidigt ser de hur regeringen prioriterar skattesänkningar för dem som har det allra bäst.
Om du har några miljoner på ett ISK-konto blir skatten lägre. Om du har lyckan att bli höginkomsttagare och tjäna 70 000, 80 000 eller 90 000 kronor i månaden får du flera tusenlappar i sänkt skatt efter nyår. Är du riskkapitalist och har massor med miljoner får du flera miljoner i sänkt skatt. Det kan man förvänta sig.
Det är en klen tröst för vanliga löntagare, som undersköterskor som sliter och lagerarbetare som jobbar skift. De kan drömma om att om de en vacker dag skulle bli höginkomsttagare, då levererar minsann Moderaterna skattesänkningar åt dem. Men när de blir sjuka är de tvingade att ta en kostnad som andra inte behöver ta.
Det är en djup orättvisa. Vi socialdemokrater vill göra oss av med den. Vi gör det på det sätt som vi alltid gör och finansierar förslagen ansvarsfullt. Vi ser till att ta reda på fakta. Inom den offentliga sektorn är det till exempel en kostnadsneutral reform.
Det är inte så att det inte finns en kostnad för sjuknärvaro. Det är klart att det finns en kostnad både mänskligt och verksamhetsmässigt. Fråga de sjuksköterskor som ser effekterna på Västerås lasarett eller de hemtjänstassistenter och undersköterskor i Fagersta som går till jobbet och ser effekterna av sjuknärvaron.
Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Det är inte så att arbetsmarknaden har kollapsat i Norge, Danmark och Finland för att man har det oansvariga beteende som ministern och ledamoten Högström anklagar oss för att vilja ha.
Jag fortsätter att fråga ministern. Kommer det att tas några som helst initiativ för att komma till rätta med orättvisan på arbetsmarknaden?
Anf. 30 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga. Jag undrade varför man valde att slopa ersättningen för höga sjuklönekostnader i det läge som småföretagarna befann sig. Det är angeläget just för att det i debatten verkar vara småföretagen som prioriteras av regeringens representanter i kammaren, vilket jag tycker är helt rätt.
Vi ska självklart stötta landets små och medelstora företag. Just därför har vi från den dag man slopade ersättningen motsatt oss den typen av politik. Vi ser att situationen är ansträngd. Därför undrar jag varför man valde att slopa ersättningen mitt i en lågkonjunktur, oavsett om Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson sa att det ljusnar vid horisonten. Det är lika grått som det har varit den senaste månaden för landets småföretagare. Jag vill ha ett svar på den frågan.
Just när det kommer till småföretag är det ändå viktigt att nämna att motiveringen bakom regeringens borttagande verkar ha varit att det minskar drivkrafterna för åtgärder som skulle påtagligt minska sjukfrånvaron.
Vi vet att de absolut minsta företagen har lägst andel sjukfrånvaro, för de jobbar väldigt bra med förebyggande arbete. Men de är också extra känsliga vid sjukfrånvaro, så högkostnadsskyddet är därför otroligt viktigt.
Jag vidhåller min fråga: Varför valde regeringen att i budgeten 2024 slopa högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader för småföretag?
Tack för debatten!
Anf. 31 Caroline Högström (M)
Fru talman! Också jag vill tacka för debatten då detta är mitt slutinlägg.
Jag börjar där ledamoten Vencu Velasquez Castro avslutade. Varför slopade vi ersättningen för sjuklönekostnader? Med tanke på att Socialdemokraterna röstade ja till denna reform i maj 2024 rekommenderar jag ledamoten att prata med sina kollegor som sitter bredvid honom i bänken. Ni kan viska i bänkarna, så får ledamoten svaret på det.
Jag vill också påminna kammaren om att Socialdemokraterna har budgeterat 500 miljoner för ett högkostnadsskydd och säger att det ersätter den tidigare ersättningen för sjuklönekostnader, som alltså beräknas kosta 2,6 miljarder. Vi hör hela tiden i debatten Socialdemokraterna säga att de lägger miljoner på saker som kostar miljarder. Det här är populism; det är inte hållbart. De som kommer att få slutnotan är arbetarna på golvet – det vet vi. Det är därför reformen tyvärr inte är rätt och riktig.
Andra reformer är viktigare. Hur kan vi få ned sjuknärvaron? Hur kan vi få ned sjukfrånvaron? Hur kan vi se till att människor blir friska och är friska på sin arbetsplats? Arbetsmiljöarbete, systematiskt kvalitetsarbete och förstärkt rehabkedja – det är sådant den här moderatledda regeringen faktiskt genomför, och det är sådant som gör skillnad för dem som är på jobbet.
Avslutningsvis: Några av de saker som sägs från den här talarstolen är anmärkningsvärda. Det är bara att sitta med laptoppen i knät och vara sjuk, får man höra här. Är man sjuk ska man ha rätt att vara ledig från jobbet och tillfriskna. Den typen av argument tycker jag är hånfulla mot alla arbetare, oavsett om man kan jobba hemifrån eller inte. Är man sjuk ska man inte behöva jobba. Det måste vara grundinställningen, men det verkar det inte vara för Socialdemokraterna.
Anf. 32 Jessica Rodén (S)
Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ministern ägnar ett helt inlägg åt att recensera oppositionens politik utan att med ett enda ord nämna hur ministern, regeringen och Sverigedemokraterna ska öka jämlikheten på arbetsmarknaden.
När jag hör statsrådets svar slås jag av hur mycket det handlar om beteendeeffekter och hur lite det handlar om de människor som drabbas av denna klasslagstiftning. Verkligheten är inte en departementsrapport, utan verkligheten är snickaren som står i blåsten med värk i kroppen, rörmokaren som kryper under diskbänkar, djurskötaren som tar morgonpasset, busschauffören, polisen, undersköterskan, läraren och lastbilsföraren – människor som håller samhället igång. Det är i dessa yrken, där man alltid måste vara på plats, man drabbas hårdast av karensavdraget.
Fru talman! Det är inte svårt att se vilka som bär riskerna här; det är bara svårt om man inte vill se. Arbetsmarknaden är delad. Vissa kan jobba hemifrån, och andra kan inte det. En modern arbetslinje kan inte vara byggd så att halva arbetsmarknaden slipper kostnaden för att bli sjuk medan andra får ta hela smällen.
Det låter på ministern som att hela Sverige stannar om vi tar bort karensavdraget, för då stannar alla hemma. Vad är det för människosyn? Vi vill öka jämlikheten på arbetsmarknaden på riktigt. Men Sverigedemokraterna och regeringen har ingen arbetsmarknadspolitik över huvud taget, och det visar även denna debatt.
Tack för debatten!
Anf. 33 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Det är mycket intressant att lyssna på ledamöterna från Socialdemokraterna. Vi får höra deras stora engagemang i frågan om en reform som har blivit så otroligt viktig för Socialdemokraterna att de inte har brytt sig om att över huvud taget finansiera den i sitt budgetförslag vare sig nu eller under de åtta år de hade på sig att göra något åt saken. De valde att inte göra något.
Kanske beror det på att den förra regeringen tittade på hur det fungerar i Norge, som inte har något karensavdrag. Ledamoten Olle Thorell, som tycks ha försvunnit från kammaren, lyfte fram just Norge som ett gott exempel på hur det skulle kunna fungera om man avskaffade karensavdraget.
Låt mig då påminna kammaren om att norrmännen är världens friskaste folk med västvärldens högsta sjukskrivningstal. Företag i samma bransch som har verksamhet både i Sverige och i Norge har högre sjukfrånvaro på sina norska arbetsplatser än på sina svenska trots att man utför exakt samma arbete. Det gäller både inom kontaktyrken och inom tjänstemannayrken.
Lägg därtill, fru talman, att de svenskar – och de är ganska många – som har jobbat i Sverige men sedan flyttar till Norge för att arbeta får lika hög sjukfrånvaro som de norska arbetarna. Det är alltså inte något som finns i luften i Norge, fru talman, som gör att man blir sjukare, utan norrmännen är världens friskaste befolkning. Det är helt enkelt socialförsäkringssystemet som gör det.
Detta säger inte bara jag som minister i Sveriges regering, utan det säger också NAV, den norska motsvarigheten till Försäkringskassan.
För att värna arbetslinjen, välfärden och kollegorna som arbetar hårt inom välfärden är det viktigt att man gör rätt saker. Låt mig återkomma till den viktigaste frågan och anledningen till att vi ifrågasätter detta. Vi ifrågasätter inte debatten, för den är viktig för att den svenska befolkningen ska få veta hur det blir och vilka skillnader som finns inom svensk politik. Men det är, återigen, djupt oseriöst när Socialdemokraterna nu trummar fram att de vill avskaffa karensavdraget när de inte lägger en enda krona.
Vi kan bråka om vilken beräkning som gäller, men låt oss hålla oss till er egen partiledare. Magdalena Andersson säger att det här kommer att kosta minst 5 miljarder kronor men har noll kronor budgeterat i sin egen budget. Då är min fråga väldigt tydlig: Vem ska betala? Är det hårt arbetande människor som ska betala det i sitt löneutrymme med lägre löner? Är det hårt arbetande människor som kommer att få betala det genom höjda skatter, som vanligt? Eller är det hårt arbetande människor inom välfärden som kommer att få betala det genom ökad stress och press när sjuklönekostnaderna ökar för kommun och region eller, för den delen, när kollegorna inte kommer till jobbet? De kommer att behöva jobba dubbelt upp när det blir som i Norge och sjuklönekostnaderna och den korta sjukfrånvaron ökar.
Det är inte något jag vill se, och just därför är det så viktigt att poängtera det Caroline Högström lyfter fram: Den här regeringen jobbar på ett helt annat sätt.
För det första finansierar vi våra reformer, som vi tycker är viktiga, och för det andra går vi fram med en rad olika åtgärder för att både stärka arbetsmiljön och möjliggöra en bättre och snabbare återgång till arbete. Det handlar också om att jobba preventivt för att förhindra sjukdom.
Om man är sjuk ska man vara sjukskriven. Det gäller alldeles oavsett vilket yrke man har.
(Applåder)
Anf. 34 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Jag måste börja med att konstatera att statsrådet Anna Tenje alldeles nyss stod här och ljög. Hon sa att Socialdemokraterna inte gjorde någonting åt karensavdraget under våra åtta år i regeringsställning. Det är fel!
Under pandemin fick man ersättning så att man skulle kunna vara hemma när man var sjuk. Man fick kompensation för karensavdraget. Det är omgjort från karensdag till karensavdrag. Vi tillsatte också en utredning för att helt ta bort karensavdraget, men den lade Anna Tenje effektivt ned under sina första månader som statsråd.
Jag ska svara på Caroline Högströms fråga. Hon började med att fråga hur vi kan få ned sjuknärvaron. Vi har svaret. Ta bort karensavdraget! Jag lovar att sjuknärvaron minskar drastiskt. Den kommer inte att försvinna helt, men den kommer att minska drastiskt. När alla de LO-arbetare som i dag uppger att de inte har råd att stanna hemma när de är sjuka utan i stället går till jobbet kan stanna hemma kommer sjuknärvaron att minska. Sjukperioderna kommer, enligt regeringens egen utredning, också att bli kortare, för man blir frisk fortare.
Fru talman! Jag återkommer till att när högern pratar om karensen och sjukförsäkringen handlar det alltid om att människor är lata och fuskar. Vi socialdemokrater tror inte på det. Vi tittar på Danmark och Finland, som inte har karensavdrag, och det funkar alldeles utmärkt.
Jag tycker att det här är en märklig människosyn, och jag undrar vad den bottnar i. Är det så statsrådet ser på sitt eget arbete? Skulle statsrådet inte gå till jobbet om det inte vore så att hon fick avdrag på sitt arvode när hon är hemma och anmäler sig sjuk? Jag tror inte det. Om inte, är det då skillnad mellan statsrådet och människor som är anställda?
Vi socialdemokrater menar att det är hög tid att ta bort det orättvisa karensavdraget. Det är ett av våra vallöften, och de arbetare som håller med oss bör tänka på hur de röstar nästa år.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag önska både talmanspresidiet och statsrådet en god jul – utan karensavdrag!
(Applåder)
Anf. 35 Lena Johansson (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Ministern sa att vi uppvisar ett stort engagemang i frågan. Det kändes lite raljant; jag vet inte om det var det. Jag vill säga att vi har ett jättestort engagemang i frågan, och jag hoppas att ministern känner samma engagemang.
Det handlar ju om riktning. Accepterar vi ett system där arbetsyrken bär mer än alla andra, som ministern och regeringen gör? Håller ministern med mig om att det finns en orättvisa mellan arbetar- och tjänstemannayrken och att det är staten som beslutar om de här frågorna? I så fall ser jag inte varför inte ministern vill ändra på saken. Eller är det populism?
Om Moderaterna, som Caroline Högström säger, gör så många insatser och så många bra saker för att minska människors sjukfrånvaro kanske vi kan avskaffa karensavdraget, för då blir det ju inte så dyrt som ni påstår att det skulle bli.
Vi socialdemokrater menar att karensavdraget behöver avskaffas. Det är trubbigt och orättvist. Sjukdom ska aldrig leda till fattigdom. Det är dags att ta bort karensavdraget för rättvisans skull, för busschaufförens skull och för undersköterskans skull, för butiksbiträdets skull och för anständighetens skull. Det är inte populism; det är solidaritet, och det är så vi bygger vårt samhälle starkt.
Jag tillönskar alla i presidiet, ministern och Caroline Högström en god jul.
(Applåder)
Anf. 36 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Stort tack för debatten till samtliga deltagare!
Jag tycker definitivt inte att jag var raljant. Jag är uppriktig i mitt konstaterande att ledamöterna uppvisar ett stort engagemang, och jag delar det. Jag tycker att det är jätteviktigt att det blir tydligt för våra väljare inför det stundande valet var skiljelinjen går mellan att tro på att karensavdrag kommer att gynna hårt arbetande människor, tillväxten i Sverige eller för den delen hårt arbetande företagare eller om det kommer att stå dem väldigt dyrt.
Då vilar jag på erfarenheten som jag tänker att Socialdemokraterna definitivt borde ta del av, det vill säga hur det blev under 80-talet när man avskaffade karensdagen och hur det ser ut i Norge. Norge har alltså den friskaste befolkningen i världen och även de högsta sjukskrivningstalen i västvärlden. Myndigheterna i Norge och även politiker vittnar om att det är för att man har ett socialförsäkringssystem utan karensavdrag.
Det kan man vara fine med. Man kan tycka att det är okej med högre sjukskrivningskostnader. Man kan tycka att det inte är ett problem och att man bara kan anställa fler för att täcka upp för alla dem som kommer att vara borta. Det är också fine. Men då måste man vara så pass ärlig att man också finansierar det.
Återigen: Det var inte länge sedan Magdalena Andersson stod ute på stan och sa att det här kommer att kosta minst 5 miljarder kronor. Tittar vi i Socialdemokraternas budget nu ser vi att det finns 0 kronor budgeterat för detta, och vi vet att andra utredningar visar att det kommer att kosta så mycket mer. Då är det löneutrymmet, höga skatter och företagarna som kommer att stå för detta.
När vi nu behöver tillväxten som allra mest och bäst för att bygga Sverige starkare och tryggare blir det osäkrare och definitivt farligare.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.