Åtgärder mot kriminella aktörers närvaro i välfärden
Interpellation 2024/25:556 av Lars Isacsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-03-25
- Överlämnad
- 2025-03-26
- Anmäld
- 2025-03-27
- Svarsdatum
- 2025-04-11
- Besvarad
- 2025-04-11
- Sista svarsdatum
- 2025-04-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Ekots granskning visar att det under lång tid har förekommit ekonomisk brottslighet vid flera vårdcentraler i Göteborg – samtidigt som dessa kunnat fortsätta bedriva verksamhet med offentliga medel. Trots uppgifter om grova skattebrott och penningtvätt har Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) inte haft lagstöd att stoppa verksamheten. Anledningen? Det krävs fara för liv och hälsa för att ingripa, inte ”bara” allvarlig ekonomisk brottslighet.
Det här är inte ett isolerat exempel. Flera kommuner vittnar om att de inte ens får reda på vilka som står bakom HVB-hem de tvingas placera barn och unga i. Det innebär att offentliga medel – våra skattepengar – riskerar att hamna i fickorna på organiserad brottslighet. Samtidigt urholkas förtroendet för välfärden.
Det är inte rimligt att myndigheter saknar verktyg att agera när oseriösa eller kriminella aktörer får fotfäste i vård och omsorg. Den här typen av brottslighet måste tas på största allvar – både av rättsväsendet och av lagstiftaren.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
- Anser statsrådet att det är tillräckligt att Ivo endast kan ingripa när det föreligger fara för liv och hälsa – även i fall där grov ekonomisk brottslighet förekommer?
- Avser statsrådet att ta initiativ till att skärpa regelverket så att kriminella inte kan driva vårdcentraler och annan välfärdsverksamhet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:556
Webb-tv: Åtgärder mot kriminella aktörers närvaro i välfärden
Dokument från debatten
- Protokoll 2024/25:100 Fredagen den 11 aprilProtokoll 2024/25:100 Svar på interpellation 2024/25:556 om åtgärder mot kriminella aktörers närvaro i välfärden
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig om jag anser att det är tillräckligt att Inspektionen för vård och omsorg endast kan ingripa när det föreligger fara för liv och hälsa, även i fall där ekonomisk brottslighet förekommer, och om jag avser att ta initiativ till att skärpa regelverket så att kriminella inte kan driva vårdcentraler och annan välfärdsverksamhet.
Regeringen ser givetvis mycket allvarligt på att kriminella och oseriösa aktörer driver vårdcentraler och annan välfärdsverksamhet. När oseriösa och kriminella aktörer tar sig in i hälso- och sjukvården drabbar det inte bara samhället ekonomiskt utan leder också till bristfällig och patientosäker vård.
För att motverka oseriösa och kriminella aktörer inom Ivos verksamhetsområde har regeringen beslutat om flera uppdrag och förordningsändringar och tillfört myndigheten extra medel. Bland annat har bestämmelserna i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg ändrats så att det numera ingår i myndighetens uppdrag att inom sitt verksamhetsområde förebygga och motverka brottslighet.
I enlighet med bestämmelserna i patientsäkerhetslagen (2010:659) utövar Ivo tillsyn över hälso- och sjukvården. Tillsynen innebär granskning av att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter. Tillsynen ska främst inriktas på granskning av att vårdgivaren fullgör sina skyldigheter att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete.
Inom ramen för sin tillsyn ska Ivo bland annat lämna råd och ge vägledning och kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps. Ivo har även skyldighet att lämna uppgifter till andra myndigheter enligt lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär och bedrivs i organiserad form eller systematiskt av en grupp individer.
Ivo har en viktig roll när det gäller att förhindra och motverka oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården, men även regionerna måste ta sitt ansvar när kommunala angelägenheter överlåts till privata aktörer.
En region är enligt bestämmelser i kommunallagen (2017:725) skyldig att kontrollera och följa upp verksamhet som genom avtal har lämnats över till en privat utförare. Det innebär en skyldighet att inte bara tillförsäkra sig en möjlighet att följa upp utan också att aktiva åtgärder vidtas för att följa upp verksamheten. Detta innebär att regionen om det är nödvändigt kan säga upp ett sådant avtal. Regionen ska dessutom genom avtalet tillförsäkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över.
Att oseriösa och kriminella aktörer utnyttjar ersättningssystemet för att finansiera kriminell verksamhet är naturligtvis helt oacceptabelt. Det är därför viktigt att Ivo och regionerna använder de verktyg de har för att oseriösa och kriminella aktörer inte ska driva vårdcentraler. Jag delar helt och hållet bilden att brottslighet mot vård och omsorg måste tas på största allvar. Just mot den bakgrunden har jag tillsammans med regeringen beslutat om flera insatser i arbetet mot välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården och omsorgen. Vi fortsätter att arbeta aktivt med frågan.
Anf. 2 Lars Isacsson (S)
Fru talman! Tack till statsrådet Acko Ankarberg Johansson för svaret!
Bakgrunden till min interpellation var Ekots granskning som visade att flera vårdcentraler i Göteborg, där det förekommit allvarliga ekonomiska oegentligheter som skattebrott och penningtvätt, kunnat fortsätta med sin verksamhet med offentlig finansiering trots att brotten varit så pass omfattande att de uppmärksammats av både Skatteverket och brottsbekämpande myndigheter. Men eftersom Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, enligt dagens lagstiftning bara får ingripa om det finns direkt fara för liv och hälsa har de här aktörerna kunnat fortsätta som om inget hänt.
Min fråga till statsrådet var enkel men viktig: Är det verkligen rimligt att Ivo inte kan agera mot en vårdgivare vid grov ekonomisk brottslighet utan att det först måste vara en risk för patientens liv? Jag frågade även om regeringen är beredd att ändra lagen så att kriminella inte kan driva vårdcentraler och annan välfärdsverksamhet.
Fru talman! Jag tackar för svaret men hade hoppats på mer, om jag ska vara ärlig. Vi fick höra att regeringen ser allvarligt på problemet. Det är bra. Vi fick höra att Ivo har fått ett uppdrag att motverka brottslighet och att det skett vissa förordningsändringar. Men det vi inte fick höra var när regeringen tänker gå vidare med lagändringar som faktiskt ger myndigheten reella verktyg.
Det jag och många med mig ser är att de brottsliga metoderna har utvecklats men att lagstiftningen inte har hängt med. Resultatet har blivit att grovt kriminella kan använda välfärden som en kassako utan att riskera konsekvenser. Vi måste dra en gemensam gräns mot den organiserade brottsligheten också i välfärden, och den gränsen saknas i dag.
Fru talman! Min fråga kvarstår: När tänker regeringen ta initiativ till en lagändring som gör att grov ekonomisk brottslighet kan leda till att en verksamhet stoppas utan att det krävs fara för liv?
Anf. 3 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Tack, ledamoten, och jag tackar framför allt för att ledamoten ställer frågan och att vi får möjlighet att utbyta tankar och åsikter.
Låt mig först säga så här: Det är inte tillåtet att bedriva verksamhet om man är kriminell. Gör man det har det brustit på flera poster, främst hos regioner som sluter avtal. Jag tänker prata om varför regioner måste bli bättre på att följa lagen.
Det andra jag vill ta upp är vad vi kan göra för att både regioner och Ivo ska få fler verktyg att kunna göra sitt jobb.
Jag tänker börja med det som handlar om det uppdrag man redan har. Jag delar det jag uppfattar som ledamotens irritation och ilska över att man tar skattepengar till rakt av brottslig verksamhet. Men det framgår tydligt av 10 kap. 7, 8 och 9 § vad en region eller kommun ska kolla innan de sluter avtal.
När man driver en vårdcentral ska ju först regionen besluta om vilka krav som gäller. Det går inte att bara rusa in och starta och få betalt. Det finns ingen fri etableringsrätt i det avseendet. Man måste uppfylla krav som regionen ställer. Men i det här fallet är det uppenbart att regionen inte har ställt krav eller följt upp det som är nödvändigt. Först efter det att polisen och Ivo gjort tillslag kom Västra Götalandsregionen till nämnda vårdcentral och sa att man drog in avtalet. Det borde förstås ha skett tidigare. Innan man sluter avtal ska man ska säkra upp allt man kan och sedan följa upp – inte bara i allmänhet utan väldigt aktivt. Det framgår av lagen, inklusive förarbetena.
Jag är glad att såväl Stockholmsregionen som Västra Götalandsregionen ändå för ett par år sedan påbörjade det här arbetet. Det får väl alltså ses som förvånande att Västra Götalandsregionen inte upptäckte detta. Jag ser väldigt positivt på deras arbete med att bättre kunna hitta den som är oseriös och den som är kriminell.
När man gör det här måste man vara tydlig med vilka krav man ställer. Man ska exempelvis ställa krav på beredskap på privata utförare. De har samma beredskapsansvar som offentliga utförare, ska ta emot läkare och sjuksköterskor under utbildning och mycket annat.
Regionerna ska först bestämma vilka krav som ska ställas på utföraren och sedan följa upp det hela. Det har uppenbarligen inte alls skett i det här fallet. Först efter det att polisen och Ivo gjort sina tillslag drog man in tillståndet.
Låt mig ändå återkomma till det faktum att Västra Götalandsregionen har ambitioner. Jag vill säga det till ledamoten. De har inrättat ett kontor och bedriver ett arbete. Det gör mig ännu mer bekymrad.
När både de och Stockholm, som ändå försöker och har gjort det ett par år, inte lyckas visar det hur avancerad den här brottsligheten är. Jag är alldeles säker på att Västra Götalandsregionen inte på något vis hade velat ha de här som är kriminella. Men ändå har de slunkit igenom nätet.
Det visar att vi måste se på detta på ett helt annat sätt. Det är inte dessa vi har mött innan inom hälso- och sjukvård – någon som saltar fakturor eller liknande. Så ska man förstås inte göra, för det är fel. Men den sorten har vi haft metoder för att hitta. Det är där vi befinner oss. Nu kommer det in människor som inte alls har tänkt bedriva sjukvård utan bara vill utnyttja vårt system för att få pengar till annan kriminell verksamhet.
Vi måste ändra både synsätt och kompetens i regioner, Ivo och andra myndigheter för att förstå det. Det irriterar mig att vi ska behöva anställa personer för att få funktioner för det. Jag hade helst velat vara dem förutan. Det är därför jag återkommer till regionerna. Regionen måste först, när den bestämmer krav och sluter avtal, göra det så svårt som möjligt för en utförare att sluta ett avtal. För om de väl har kommit in och slutit ett avtal med regionen får vi hela tiden göra allting i efterhand.
Jag vill verkligen uppmuntra alla regioner, och kommuner i de fall då det är aktuellt, att noga titta på vilka krav de ställer och se till att följa upp dessa.
Låt mig få återkomma till vilka verktyg vi behöver ge både Ivo och regionerna för att det här ska fungera.
Anf. 4 Lars Isacsson (S)
Fru talman! Jag uppskattar möjligheten att få diskutera dessa frågor, och jag ser fram emot att få höra om de verktyg som statsrådet ska återkomma till.
Överlag pekas det väldigt mycket på regioner och kommuner om vilket ansvar de har. De har självklart ett stort ansvar. Men vi i riksdagen har också ett stort ansvar att ge dem rätt möjligheter, och regeringen har kanske ett ännu större ansvar än riksdagen. Vi från Socialdemokraterna står beredda att hjälpa till med att ge dem dessa möjligheter.
Det är bra att statsrådet tar upp hur det ser ut ute i kommunerna. Jag kommer från Dalarna. Där har vi flera exempel på barn som placerats på HVB-hem utan att kommunerna haft insyn i vilka som egentligen står bakom verksamheten. Det är oklara ägarförhållanden, ekonomisk oegentlighet och i vissa fall kopplingar till kriminella nätverk.
Jag vet att statsrådet känner till hur det fungerar ute i kommunerna. Det är socialsekreterare som lägger fram ärenden till socialnämnden eller individnämnden, och det blir ett av de svåraste beslut man som kommunpolitiker kan ta. Genom lagen om vård av unga tar man ifrån föräldraansvaret från föräldrar och placerar barnet på ett HVB-hem.
Samtidigt vet polisen att det finns 26 HVB-hem som drivs av kriminella, men man får inte berätta det.
Det blir ju också en kostnad. Det skapar en väldig press på en socialnämnd när en kommunstyrelseordförande kommer och säger att man inte håller budgeten och att en plats på HVB-hem kostar 8 000–10 000 kronor per dygn.
Jag tycker inte att kommunen har rätt möjligheter att fatta sådana beslut och ta det ansvar som statsrådet säger att man har. Ansvaret kan inte bara skjutas nedåt om verktygen saknas. Vi kan inte lämna socialtjänst, kommuner och regioner ensamma att hantera organiserad brottslighet i välfärden. Jag vet att de egentligen inte är ensamma, men jag tror att de känner att de behöver mer stöd.
Det här är en strukturfråga. Det handlar inte bara om enskilda brister i kontrollen, utan enligt mig finns det en lagstiftningsmässig lucka. Den drabbar de mest utsatta. Därför vill jag, fru talman, ställa en uppföljande fråga till ministern. Är regeringen beredd att införa ett tydligt lagkrav på insyn i ägarförhållandena för den som bedriver välfärdsmärksamhet så att det kan ligga till grund för att neka eller återkalla tillstånd? Jag ser fram emot statsrådets nästa inlägg när hon nu ska berätta om vilka åtgärder som kommer.
Anf. 5 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Tack, ledamoten, för kompletterande delar!
Låt mig ta upp det sista som ledamoten lyfte upp. Det här står redan i kommunallagen, som ju ledamoten och riksdagen har beslutat om. Använd paragrafen! Den har faktiskt aldrig använts rättsligt, vilket gör att vi inte har någon praxis. Vi vet alltså inte om den räcker till.
Jag gillar inte riktigt att lägga till en ny lag när vi redan har en bara för att vi tror att den inte fungerar. Använd de lagar vi har och pröva dem rättsligt!
Här tror jag att kommunallagen räcker långt. Där står det just att allmänheten ska ha den insyn som krävs i bolaget som man sluter avtal med. Jag har uppmanat kommuner och regioner, när jag träffat deras organisation SKR, att använda kommunallagens paragraf som riksdagen har beslutat om. Riksdagen har bestämt att det här är viktigt, och då ska vi följa det. Det har ännu inte skett, men jag uppmuntrar dem ständigt att använda möjligheten till insyn och kontroll, eftersom den finns i kommunallagen.
På samma sätt som när man bedriver verksamhet i egen regi tycker jag att det är självklart att man om man överlåter en angelägenhet till andra ska kunna kontrollera dem för att få full insyn. Kommunallagen ger kommunerna sådana möjligheter.
Men hur var det med verktygen? Det är sant att Ivo redan före pandemin gjorde en lista med 40 åtgärder som enligt deras bedömning på olika sätt behövde en förändring i förordning och lagstiftning för att de ska kunna verka. Förra regeringen hann med en och en halv åtgärd. Jag är medveten om att pandemin kom emellan, men ganska lite gjordes.
Vi har förstås fortsatt med listan. En av de utredningar som handlar om Ivo presenteras den 15 april och gäller vilka ytterligare lagförslag som är nödvändiga. Riksdagen har ju beslutat om ordningen att man bereder ärenden genom utredningar. Man rusar inte fram med ett lagförslag efter en vecka, utan vi gör utredningar. En av dem kommer som sagt nästa vecka, och många fler kommer längre fram.
Låt mig lyfta en del som är lika angelägen som att regionerna tar sitt ansvar från början. Det är att vi ger verktyg. Vi måste jobba med sekretessbrytande bestämmelser för kommuner och regioner, så att de kan ta del av fler uppgifter. Men här finns en balans att ta hänsyn till. Hur mycket ska man få del av? Regionerna är stora i förhållande till en vanlig kommun. Regioner kan anställa personal som har lite mer kompetens. Men den vanliga kommunen har 12 000–15 000 invånare. Hur ska de kunna klara av det här? Det här är en utmaning, och vi behöver fundera på hur samverkan mellan primärkommuner kan ske för att de ska ha tillgång till den kompetens som krävs.
Det ska sägas att det är skillnad på vårdcentraler och HVB. Eftersom vårdcentraler styrs av en lag måste vi i förväg ha beslutat om kraven, inte först när man upphandlar. Utan först måste fullmäktige ha beslutat om vilka krav man ska ställa vid vårdval för att det ska finnas full demokratisk insyn inom primärvården. Där behöver man skärpa kraven.
Kommuner och regioner behöver dock fler sekretessbrytande bestämmelser så att de kan ta del av uppgifter på olika sätt. Det ska fortfarande ske på ett säkert sätt så att vi inte skickar uppgifter i fel hand. Även myndigheten Ivo behöver fler verktyg. Det jobbar vi nu med både genom statliga utredningar och genom förändringar i instruktion.
Ivo har nu äntligen blivit en så kallad LUS-myndighet, vilket innebär att de är en myndighet som får del av uppgifter som hör ihop med avancerad brottslighet. Det var därför de kunde vara med vid det tillslag som omnämns i interpellationen. Då var polisen och Ivo med samtidigt vid tillslaget, just för att Ivo hade möjlighet att göra så.
Polisen kan inte höra av sig till en kommun och region hur som helst. Det måste ske på ett ordnat sätt. Det är därför vi har en lag som styr detta, lagen om särskild uppgiftsinlämning eller uppgiftsinhämtning. Jag beklagar, fru talman, att jag inte kan namnet på just den lagen. Den är riktigt bra. De är också en LUS-myndighet numera.
Även när vi i regering och riksdag ger större befogenheter måste vi vara övertygade om att det blir rätt så att de kan hanteras på ett klokt sätt.
Låt mig nämna den sista svåra saken. När vi jobbar med avancerad brottslighet hittar vi även insiderpersoner i kommuner, regioner och myndigheter. Det är en utmaning för oss alla.
Anf. 6 Lars Isacsson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för möjligheten att ha den här debatten. Det här är intressant, och jag hade gärna haft fler inlägg, för jag vill prata om kommunernas möjligheter.
Jag tycker det är bra att statsrådet nämner att mediankommunen har 16 000 invånare. Hälften av Sveriges kommuner har alltså färre. Därmed blir problemen med kompetensförsörjningen och insidernas otillbörliga påverkan ännu större.
Det har blivit tydligt i debatten att regeringen och vi socialdemokrater ser allvarligt på frågan – möjligen finns en skillnad i vad vi är beredda att göra. Det måste finnas fler sekretessbrytande möjligheter, säger statsrådet. Jag håller med om det. Jag sitter i justitieutskottet. Under mandatperioden har vi fattat många beslut här i kammaren om hemliga tvångsmedel som påverkar integriteten för privatpersoner. Men inte lika många beslut har fattats om företagssekretess. Där finns det mer att göra.
Regeringen hänvisar till instruktioner och regioners ansvar. Det är bra, men vi som lagstiftare kan inte nöja oss med det. När vår lagstiftning inte klarar av att stoppa grov ekonomisk brottslighet i vård och omsorg är det inte bara ett juridiskt problem utan också ett politiskt svek.
Socialdemokraterna vill att myndigheterna ska ha rätt att dra in tillstånd vid grov ekonomisk brottslighet. Vi vill införa en svensk antimaffialagstiftning med ett samordnat myndighetsansvar mot organiserad brottslighet i välfärden. Det ska vara väldigt svårt, och inte enkelt, att sko sig på välfärden.
Fru talman! Så länge det är lättare att få tillstånd att driva en vårdcentral med kopplingar till grov organiserad brottslighet än att få bygglov i en svensk småkommun har vi ett systemfel, och det tycker jag är orimligt.
Anf. 7 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Fru talman! Jag vill återigen tacka ledamoten – ledamoten får väl återkomma så att vi kan fortsätta diskussionen. Vi har i stort en väldigt stor samsyn.
Det borde inte vara möjligt att driva en vårdcentral om man är brottsling. Men det beror på det avtal regionen sluter. Det finns redan i dag medel i lagen om valfrihetssystem så att vi kan utesluta den som inte är lämplig. Men man måste gå långt in och pröva lagen, för kommunallagen ger dig rättigheter. Du behöver inte titta på en ny maffialag, för kommunallagen ger dig långtgående befogenheter. Pröva dem, använd dem, innan vi lägger på nya lagar.
Jag önskar verkligen att kommuner och regioner ibland vågade gå till domstol. Jag förstår att det är en kostnad. Men det är inte farligt om vi skulle förlora, för då vet vi vad lagen räcker till för. Vi får en praxis och vet vad vi behöver justera.
När vi nu har lagar som ger en region långtgående möjligheter att kontrollera det som överlämnas till någon annan att utföra så att allmänheten har den insyn som krävs måste vi använda dem; det har ju visat sig nödvändigt. Jag vet att de privata utförare som man möter i organisationer som Vårdföretagarna och liknande välkomnar att de möjligheter som kommunallagen och avtalen ger används. De är inte emot detta – de vill också se till att oseriösa och kriminella aktörer försvinner. Vi har alltså inget att förlora på att använda de verktyg som lagen innehåller.
Vi jobbar ändå med flera lagförändringar. Det handlar om utredningar som nyligen kommit, och vi kommer också i närtid att tillsätta ytterligare utredningar för att fortsätta. Området är så stort. Vi har tillfört medel av betydande mått: 30 miljoner till Ivo förra året och 28 miljoner i år, uthålligt varje år. Vi tillför nya lagar och befogenheter. Och hela tiden är de kriminella nästan bättre än vi. Det är alltså ett tungt arbete att hänga med.
Men använd lagarna, våga gå till domstol, våga pröva det yttersta! Det är det enda sättet att mota detta. Precis som ledamoten sa ska det vara svårt att möta det offentliga om man är brottsling. Vi ska göra det riktigt svårt så att vi stoppar dem.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.