Åtgärder med anledning av Riksrevisionens kritik mot riskkapitalförsörjning
Interpellation 2013/14:426 av Jennie Nilsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Överlämnad
- 2014-04-08
- Inlämnad
- 2014-04-08
- Anmäld
- 2014-04-09
- Sista svarsdatum
- 2014-04-30
- Besvarad
- 2014-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Näringsminister Annie Lööf (C)
Det krävs aktiv näringspolitik för att vi ska kunna pressa ned den rekordhöga arbetslösheten i landet. Framför allt handlar det om stöd till småföretag, där den helt övervägande delen av nya arbetstillfällen tillkommer. Tillgång till riskkapital är en nödvändig förutsättning för deras möjlighet att expandera och anställa fler. Därför måste riskkapitalförsörjning stärkas och effektiviseras.
Riksrevisionen har granskat om de statliga insatserna för riskkapitalförsörjning lever upp till de målsättningar på området som regeringen uttryckt i olika propositioner och andra skrivelser till riksdagen. Enligt denna granskning är det system för statlig riskkapitalförsörjning som utvecklats under årens lopp svåröverskådligt och når inte de övergripande målsättningar på området som regeringen gett uttryck för. Av granskningen framgår också att det förekommer flera fall av överlappande verksamheter i de statliga insatserna för riskkapitalförsörjning. Detta beror på att insatserna har tillkommit utifrån olika utgångspunkter vid olika tillfällen och har därmed resulterat i dagens svåröverskådliga system.
Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta med anledning av Riksrevisionens kritik mot riskkapitalförsörjningen i landet?
Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att åstadkomma bättre resultat när det gäller målstyrning och faktiskt utfall i fråga om riskkapital?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:426
Webb-tv: Åtgärder med anledning av Riksrevisionens kritik mot riskkapitalförsörjning
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:118 Tisdagen den 3 juniProtokoll 2013/14:118 Svar på interpellation 2013/14:426 om åtgärder med anledning av Riksrevisionens kritik mot riskkapitalförsörjning
Protokoll från debatten
Anf. 118 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Jennie Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Riksrevisionens kritik mot riskkapitalförsörjningen i landet och vilka åtgärder jag avser att vidta för att åstadkomma bättre resultat när det gäller målstyrning och faktiskt utfall i fråga om riskkapital.
Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Tillgång till finansiering är ofta avgörande för start och utveckling av företag, och statens insatser är viktiga för att komplettera det privata kapitalet och bidra till att bärkraftiga och innovativa verksamheter kan finna det start- och utvecklingskapital de behöver. Det är viktigt att statliga riskkapitalinsatser genomförs kostnadseffektivt, att de kompletterar den privata marknaden och att undanträngning minimeras.
I går lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen - den jag håller här i min hand - där Riksrevisionens iakttagelser kommenteras och åtgärder med anledning av dessa redovisas.
Sammanfattningsvis delar regeringen flera av Riksrevisionens iakttagelser, men inte alla. Bland annat menar regeringen att Riksrevisionen ger en överdriven bild av statens engagemang i senare fas. Sett till antalet investeringar sker den absoluta merparten i tidig fas. Vidare framhåller regeringen att privat medfinansiering i enskilda investeringar är önskvärt av olika skäl och att det inte innebär någon målkonflikt som leder bort från segment med marknadskompletterande behov, vilket antyds i Riksrevisionens rapport.
Jag vill också poängtera att Riksrevisionens granskning bara fokuserar på en liten del av de insatser som görs för att stärka finansiering och företagsutveckling i tidiga skeden, nämligen ägarkapitalinvesteringar. Exempel på andra insatser är lånefinansiering, "mjuka" avskrivningsbara lån, rena bidrag och affärsutvecklingsstöd gnom inkubationsinsatser. En viktig del av arbetet för att stärka tillgången till företagsfinansiering är också de insatser som gjorts för att öka tillgången till privat riskvilligt kapital, exempelvis genom investeraravdrag och sänkt bolagsskatt. För att bedöma insatser som görs för företag i tidiga utvecklingsskeden måste hela bilden beaktas.
Några av de åtgärder som lyfts fram i skrivelsen är
att regeringen, i linje med inriktningen på pågående reformarbete och i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer, kommer att undersöka förutsättningarna att fokusera statens kapitalförsörjningsinsatser genom ytterligare åtgärder för att skapa en mer samlad aktörsstruktur
att aktörernas mål för kostnadseffektivitet setts över under våren och att regeringen uppdragit åt flera av bolagen att ta fram förslag på specifika mål för förvaltningskostnadernas storlek
att modeller för att stärka incitament för investeringar i tidig fas kommer att övervägas vid utformningen av de nya strukturfondsbaserade fond-i-fond-satsningarna som aviserades i budgetpropositionen för 2014
att insatser genomförs för att öka tydlighet och kännedom om statens finansieringsinsatser och vilka erbjudanden som är tillgängliga för företagen. Bland annat har Tillväxtverket ett uppdrag att utveckla webbportalen för företagsinformation och vägledning, verksamt.se, och den finansieringsguide som finns där.
I och med skrivelsen hoppas jag att det står klart att det finns en tydlig och väl motiverad linje i regeringens arbete inom området och att denna överensstämmer med riksdagens intentioner och beslut.
Anf. 118 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Jennie Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Riksrevisionens kritik mot riskkapitalförsörjningen i landet och vilka åtgärder jag avser att vidta för att åstadkomma bättre resultat när det gäller målstyrning och faktiskt utfall i fråga om riskkapital.
Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Tillgång till finansiering är ofta avgörande för start och utveckling av företag, och statens insatser är viktiga för att komplettera det privata kapitalet och bidra till att bärkraftiga och innovativa verksamheter kan finna det start- och utvecklingskapital de behöver. Det är viktigt att statliga riskkapitalinsatser genomförs kostnadseffektivt, att de kompletterar den privata marknaden och att undanträngning minimeras.
I går lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen - den jag håller här i min hand - där Riksrevisionens iakttagelser kommenteras och åtgärder med anledning av dessa redovisas.
Sammanfattningsvis delar regeringen flera av Riksrevisionens iakttagelser, men inte alla. Bland annat menar regeringen att Riksrevisionen ger en överdriven bild av statens engagemang i senare fas. Sett till antalet investeringar sker den absoluta merparten i tidig fas. Vidare framhåller regeringen att privat medfinansiering i enskilda investeringar är önskvärt av olika skäl och att det inte innebär någon målkonflikt som leder bort från segment med marknadskompletterande behov, vilket antyds i Riksrevisionens rapport.
Jag vill också poängtera att Riksrevisionens granskning bara fokuserar på en liten del av de insatser som görs för att stärka finansiering och företagsutveckling i tidiga skeden, nämligen ägarkapitalinvesteringar. Exempel på andra insatser är lånefinansiering, "mjuka" avskrivningsbara lån, rena bidrag och affärsutvecklingsstöd gnom inkubationsinsatser. En viktig del av arbetet för att stärka tillgången till företagsfinansiering är också de insatser som gjorts för att öka tillgången till privat riskvilligt kapital, exempelvis genom investeraravdrag och sänkt bolagsskatt. För att bedöma insatser som görs för företag i tidiga utvecklingsskeden måste hela bilden beaktas.
Några av de åtgärder som lyfts fram i skrivelsen är
att regeringen, i linje med inriktningen på pågående reformarbete och i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer, kommer att undersöka förutsättningarna att fokusera statens kapitalförsörjningsinsatser genom ytterligare åtgärder för att skapa en mer samlad aktörsstruktur
att aktörernas mål för kostnadseffektivitet setts över under våren och att regeringen uppdragit åt flera av bolagen att ta fram förslag på specifika mål för förvaltningskostnadernas storlek
att modeller för att stärka incitament för investeringar i tidig fas kommer att övervägas vid utformningen av de nya strukturfondsbaserade fond-i-fond-satsningarna som aviserades i budgetpropositionen för 2014
att insatser genomförs för att öka tydlighet och kännedom om statens finansieringsinsatser och vilka erbjudanden som är tillgängliga för företagen. Bland annat har Tillväxtverket ett uppdrag att utveckla webbportalen för företagsinformation och vägledning, verksamt.se, och den finansieringsguide som finns där.
I och med skrivelsen hoppas jag att det står klart att det finns en tydlig och väl motiverad linje i regeringens arbete inom området och att denna överensstämmer med riksdagens intentioner och beslut.
Anf. 119 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Tack så mycket för svaret, näringsministern.
Vi brukar politiskt i Sverige vara väldigt överens om att tillväxt är något både väldigt viktigt och nödvändigt. Vi brukar vara ganska överens om att tillväxt kräver fler och växande företag. Ska man titta på vad som är viktigt ur ett politiskt perspektiv för att se till att det blir så, kan man konstatera att de frågor som oftast lyfts upp när man samtalar med företagare och olika aktörer är behovet av kompetens- och kapitalförsörjning.
När det gäller kapitalförsörjning har politiken och staten ett särskilt ansvar för det statliga riskkapitalet, och det spelar en viktig och stor roll i systemet. Det finns anledning att ifrågasätta hur väl det statliga riskkapitalet fungerar av väldigt många olika skäl. Jag tänker nämna några av dem.
Ett är att en förhållandevis stor andel av det statliga riskkapitalet inte används. Trots att man ständigt hör att det finns ett stort behov och att företag inte i tillräckligt stor utsträckning kan få tillgång till statligt riskkapital används inte hälften av det statliga riskkapitalet.
Utöver det har bland annat Riksrevisionen i den skrivelse som man nu svarat på från regeringens sida granskat hur det statliga riskkapitalet fungerar. Man riktar kritik på ett antal olika punkter, och kritiken är allvarlig.
Man riktar kritik om att det är svåröverskådligt och överlappande. Det kan finnas skäl att fundera på om det har en undanträngande effekt gentemot privat riskkapital men också genom att fonderna konkurrerar mot och möjligen ut varandra.
Man reser frågetecken kring förvaltningskostnader och ineffektivitet i förvaltningen och kanske framför allt om de mål man politiskt uttalar om vad man vill uppnå med det statliga riskkapitalet, nämligen att vara en kompletterande aktör till det privata som styr mot exempelvis finansiering till tidiga skeden, och så vidare, som jag tror betonats av alla partier, kopplat till hur man har utformat det. Genom den faktiska utformningen styr man snarare exempelvis mot region eller bransch.
Man konstaterar att merparten av det statliga riskkapitalet går till mogna företag i sena faser. Endast knappt 25 procent går till tidiga faser och endast 0,2 procent går till det som betraktas som såddfaser. Det är de faser där det är allra svårast att få tillgång till privat riskkapital. Där är behovet av ett fungerande statligt riskkapital som störst.
Kritiken utdelas inte bara av Riksrevisionen. Delar av kritiken delas exempelvis av en statlig utredning som presenterades 2008, en utredning som gjordes av McKinsey 2011 och många av de företag man möter ute när man diskuterar dessa frågor.
Därför är regeringens skrivelse och ministerns svar till mig i dag något av en besvikelse. Man säger sig välkomna Riksrevisionens granskning och ser den som ett värdefullt inslag i det fortsatta arbetet. Men man kommer bara fram till att man ska undersöka förutsättningarna för en mer samlad aktörskultur och att man ska överväga att stärka incitamenten för investeringar i tidiga faser. Min fråga till ministern blir: Var det allt man ville, eller var det allt man förmådde?
Anf. 119 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Tack så mycket för svaret, näringsministern.
Vi brukar politiskt i Sverige vara väldigt överens om att tillväxt är något både väldigt viktigt och nödvändigt. Vi brukar vara ganska överens om att tillväxt kräver fler och växande företag. Ska man titta på vad som är viktigt ur ett politiskt perspektiv för att se till att det blir så, kan man konstatera att de frågor som oftast lyfts upp när man samtalar med företagare och olika aktörer är behovet av kompetens- och kapitalförsörjning.
När det gäller kapitalförsörjning har politiken och staten ett särskilt ansvar för det statliga riskkapitalet, och det spelar en viktig och stor roll i systemet. Det finns anledning att ifrågasätta hur väl det statliga riskkapitalet fungerar av väldigt många olika skäl. Jag tänker nämna några av dem.
Ett är att en förhållandevis stor andel av det statliga riskkapitalet inte används. Trots att man ständigt hör att det finns ett stort behov och att företag inte i tillräckligt stor utsträckning kan få tillgång till statligt riskkapital används inte hälften av det statliga riskkapitalet.
Utöver det har bland annat Riksrevisionen i den skrivelse som man nu svarat på från regeringens sida granskat hur det statliga riskkapitalet fungerar. Man riktar kritik på ett antal olika punkter, och kritiken är allvarlig.
Man riktar kritik om att det är svåröverskådligt och överlappande. Det kan finnas skäl att fundera på om det har en undanträngande effekt gentemot privat riskkapital men också genom att fonderna konkurrerar mot och möjligen ut varandra.
Man reser frågetecken kring förvaltningskostnader och ineffektivitet i förvaltningen och kanske framför allt om de mål man politiskt uttalar om vad man vill uppnå med det statliga riskkapitalet, nämligen att vara en kompletterande aktör till det privata som styr mot exempelvis finansiering till tidiga skeden, och så vidare, som jag tror betonats av alla partier, kopplat till hur man har utformat det. Genom den faktiska utformningen styr man snarare exempelvis mot region eller bransch.
Man konstaterar att merparten av det statliga riskkapitalet går till mogna företag i sena faser. Endast knappt 25 procent går till tidiga faser och endast 0,2 procent går till det som betraktas som såddfaser. Det är de faser där det är allra svårast att få tillgång till privat riskkapital. Där är behovet av ett fungerande statligt riskkapital som störst.
Kritiken utdelas inte bara av Riksrevisionen. Delar av kritiken delas exempelvis av en statlig utredning som presenterades 2008, en utredning som gjordes av McKinsey 2011 och många av de företag man möter ute när man diskuterar dessa frågor.
Därför är regeringens skrivelse och ministerns svar till mig i dag något av en besvikelse. Man säger sig välkomna Riksrevisionens granskning och ser den som ett värdefullt inslag i det fortsatta arbetet. Men man kommer bara fram till att man ska undersöka förutsättningarna för en mer samlad aktörskultur och att man ska överväga att stärka incitamenten för investeringar i tidiga faser. Min fråga till ministern blir: Var det allt man ville, eller var det allt man förmådde?
Anf. 120 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Just tillgång till finansiering är, som Jennie Nilsson påtalar, oerhört viktigt för att få fler jobb och fler och växande företag i hela landet. Av den anledningen har vi jobbat med finansieringsfrågan under en lång tid sedan 2006.
Bland annat förstärker vi finansieringsdelen på den privata sidan genom att sänka skatter och införa en investeraravdrag för att möjliggöra för privatpersoner att investera i onoterade bolag.
Sedan en tid tillbaka, som Jennie Nilsson också påtalar, har vi en utredning. Vi har presenterat en proposition 2008/09. Vi lät McKinsey göra en genomlysning av det offentliga riskkapitalet, hur det kan effektiviseras och arbeta bättre ute i verkligheten och hur det kan gynna framför allt små och växande bolag i tidiga utvecklingsskeden.
Sedan propositionen kom och McKinseyrapporten presenterades har vi gjort ett antal reformer som har behövt göras under en längre tid. Bland annat har vi gjort en sammanslagning av Almi och Innovationsbron för att få en samlad aktör i tidiga skeden. Det har riksdagen i enlighet med regeringens proposition fattat beslut om.
Vi har också aviserat i budgetpropositionen att vi inte ska inrätta nya aktörer för fond-i-fond eller den gröna fonden som vi presenterade i höstens budget, utan det ska finnas inom en mer samlad aktörsstruktur för att fokusera medel i tidiga faser inom vissa segment.
Utöver det har vi förstärkt och breddat mandaten för Inlandsinnovation och Fourier Transform för att få största möjliga nytta. Också det är förankrat i riksdagen genom beslut. Vi har under de senaste två tre åren gjort en del saker för att effektivisera och förstärka det statliga riskkapitalet.
Jag välkomnar därför den skrivelse som Riksrevisionen kom med när man granskade det offentliga riskkapitalet. Väldigt mycket av vad man presenterade i vintras ligger i linje med det arbete som regeringen har gjort. Mycket av det bemöter vi nu genom att vi fortsätter på den inslagna vägen. Det gör vi dels genom att fortsatt arbeta för en mer samlad aktörsstruktur, dels genom att fortsätta att förstärka insatserna i tidiga faser.
Vi har också nu sett över kostnadseffektiviteten i de olika aktörsbolagen och uppmanat dem att sätta upp mål för förvaltningskostnaderna.
Under våren har konstitutionsutskottet granskat regeringens och således mitt agerande i ett specifikt bolag, Inlandsinnovation, och kommit fram till att man lämnar ärendet utan åtgärd. KU har konstaterat att vi följer de riktlinjer som riksdagen har stipulerat och de riktlinjer som regeringen har för de statligt ägda bolagen.
Vi kommer att fortsätta att arbeta för att reformera detta. Anledningen till det är att finansieringen är en sådan avgörande fråga för företagsamhet. Men vi ska också komma ihåg att det offentliga riskkapitalet bara är 1-2 procent. Lejonparten av finansieringen finns på den privata sidan. Med detta sagt vill jag ändå säga att det är viktigt att skattebetalarnas pengar behandlas varsamt och att det hela sköts på ett effektivt sätt.
Som jag skriver i skrivelsen till riksdagen ska vi komma ihåg att vi menar att man fokuserar på en alltför smal del från Riksrevisionens sida. De fokuserar bara på ägarkapital och inte på alla de insatser som finns i tidig fas från bidrag, från inkubationsverksamhet och från mjuka lån som är en viktig del, inte minst i Almis verksamhet. Vi behöver bredda detta och ha en större helhetssyn på det statliga offentliga kapitalet.
Anf. 120 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Just tillgång till finansiering är, som Jennie Nilsson påtalar, oerhört viktigt för att få fler jobb och fler och växande företag i hela landet. Av den anledningen har vi jobbat med finansieringsfrågan under en lång tid sedan 2006.
Bland annat förstärker vi finansieringsdelen på den privata sidan genom att sänka skatter och införa en investeraravdrag för att möjliggöra för privatpersoner att investera i onoterade bolag.
Sedan en tid tillbaka, som Jennie Nilsson också påtalar, har vi en utredning. Vi har presenterat en proposition 2008/09. Vi lät McKinsey göra en genomlysning av det offentliga riskkapitalet, hur det kan effektiviseras och arbeta bättre ute i verkligheten och hur det kan gynna framför allt små och växande bolag i tidiga utvecklingsskeden.
Sedan propositionen kom och McKinseyrapporten presenterades har vi gjort ett antal reformer som har behövt göras under en längre tid. Bland annat har vi gjort en sammanslagning av Almi och Innovationsbron för att få en samlad aktör i tidiga skeden. Det har riksdagen i enlighet med regeringens proposition fattat beslut om.
Vi har också aviserat i budgetpropositionen att vi inte ska inrätta nya aktörer för fond-i-fond eller den gröna fonden som vi presenterade i höstens budget, utan det ska finnas inom en mer samlad aktörsstruktur för att fokusera medel i tidiga faser inom vissa segment.
Utöver det har vi förstärkt och breddat mandaten för Inlandsinnovation och Fourier Transform för att få största möjliga nytta. Också det är förankrat i riksdagen genom beslut. Vi har under de senaste två tre åren gjort en del saker för att effektivisera och förstärka det statliga riskkapitalet.
Jag välkomnar därför den skrivelse som Riksrevisionen kom med när man granskade det offentliga riskkapitalet. Väldigt mycket av vad man presenterade i vintras ligger i linje med det arbete som regeringen har gjort. Mycket av det bemöter vi nu genom att vi fortsätter på den inslagna vägen. Det gör vi dels genom att fortsatt arbeta för en mer samlad aktörsstruktur, dels genom att fortsätta att förstärka insatserna i tidiga faser.
Vi har också nu sett över kostnadseffektiviteten i de olika aktörsbolagen och uppmanat dem att sätta upp mål för förvaltningskostnaderna.
Under våren har konstitutionsutskottet granskat regeringens och således mitt agerande i ett specifikt bolag, Inlandsinnovation, och kommit fram till att man lämnar ärendet utan åtgärd. KU har konstaterat att vi följer de riktlinjer som riksdagen har stipulerat och de riktlinjer som regeringen har för de statligt ägda bolagen.
Vi kommer att fortsätta att arbeta för att reformera detta. Anledningen till det är att finansieringen är en sådan avgörande fråga för företagsamhet. Men vi ska också komma ihåg att det offentliga riskkapitalet bara är 1-2 procent. Lejonparten av finansieringen finns på den privata sidan. Med detta sagt vill jag ändå säga att det är viktigt att skattebetalarnas pengar behandlas varsamt och att det hela sköts på ett effektivt sätt.
Som jag skriver i skrivelsen till riksdagen ska vi komma ihåg att vi menar att man fokuserar på en alltför smal del från Riksrevisionens sida. De fokuserar bara på ägarkapital och inte på alla de insatser som finns i tidig fas från bidrag, från inkubationsverksamhet och från mjuka lån som är en viktig del, inte minst i Almis verksamhet. Vi behöver bredda detta och ha en större helhetssyn på det statliga offentliga kapitalet.
Anf. 121 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Det är bra att regeringen har tagit ett antal initiativ när det gäller vissa av de kritikområden som finns. Problemet är bara att det inte räcker, och att merparten av problemen och kritiken kvarstår. Låt oss titta på digniteten av hur problemen beskrivs. Om man som jag och mitt parti bedömer det som både angeläget och viktigt att man har ett högt förtroende för hur staten hanterar de här frågorna och att staten tar på sig politiskt ledaransvar i utformning, uppföljning och styrning av frågorna blir regeringens skrivelse som svar på Riksrevisionens granskning för mig väldigt tunn.
Regeringen konstaterar att den tycker att det är bra att man har granskat. Den säger sig tycka att det är värdefullt som underlag i det fortsatta arbetet. Men sedan blir det inte så himla mycket mer. Av hela den diskussion och det resonemang som finns om att det är en spretig aktörsstruktur, att det finns många aktörer, att de överlappar och att de konkurrerar med varandra är det mest konkreta man kommer fram till att man ska undersöka förutsättningen för en mer samlad aktörsstruktur. Det är tunt.
Det mest konkreta man kommer fram till när det handlar om att stärka incitamenten i tidiga faser och i såddfasen är att man ska överväga att ändra och stärka incitamenten i samband med att man inför ett förslag till fond-i-fond-lösningar. Det är svagt.
Det är bra att regeringen kommer tillbaka med förslag till fond-i-fond-lösningar. Det har vi efterlyst länge. Det välkomnar vi. Det är ett steg i rätt riktning. Men det är svagt att man av 17 miljarder, som det totala statliga riskkapitalet i princip uppgår till om man räknar in alla delar, även de mjuka som Annie Lööf räknade upp i sitt förslag, bara lyckas prestera ett förslag om 200 miljoner. Det är svagt. Det är svårt att se hur det på något genomgripande sätt kommer att förändra förutsättningarna för de små, nya företagen och såddfinansieringen. Hur ska de bli bättre av detta förslag?
Det finns ytterligare ett konkret förslag, som jag inte berörde i mitt förra anförande men som ministern berörde i sitt svar. Tillsammans med fond-i-fond finns en webbportal som man lanserar som en lösning på stora delar av förslagen. Jag är alltid mycket för information. Jag tror att det är en bra tanke att man samlar information, att man sprider information, att man gör den lättillgänglig och så vidare.
Låt oss titta på hur det ser ut. Jag visar här en bild med de aktörer och det kapital som i princip finns. Då blir kartan som ni ser här när man försöker strukturera och rita den. Man ska vara medveten om att en av alla dessa pluttar dessutom representerar 16 regionala dotterbolag. Varje plutt skulle alltså ha varit 16 pluttar.
I stället för att ta ett helhetsgrepp över hela det statliga riskkapitalet och verkligen försöka göra någonting vettigt av det - för det är inte bristen på pengar som är bekymret, utan det sätt som det är utformat på - blir den mest konkreta lösningen en webbportal. Den är antagligen inspirerad av hitta.se eller någonting, och den kallas för verksamt.se. Det är inget fel på idén, men det räcker inte. Det är alldeles för tunt.
Jag måste tyvärr återigen upprepa min fråga från det förra inlägget: Är det här allt man ville, eller var det allt man förmådde?
Anf. 121 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Det är bra att regeringen har tagit ett antal initiativ när det gäller vissa av de kritikområden som finns. Problemet är bara att det inte räcker, och att merparten av problemen och kritiken kvarstår. Låt oss titta på digniteten av hur problemen beskrivs. Om man som jag och mitt parti bedömer det som både angeläget och viktigt att man har ett högt förtroende för hur staten hanterar de här frågorna och att staten tar på sig politiskt ledaransvar i utformning, uppföljning och styrning av frågorna blir regeringens skrivelse som svar på Riksrevisionens granskning för mig väldigt tunn.
Regeringen konstaterar att den tycker att det är bra att man har granskat. Den säger sig tycka att det är värdefullt som underlag i det fortsatta arbetet. Men sedan blir det inte så himla mycket mer. Av hela den diskussion och det resonemang som finns om att det är en spretig aktörsstruktur, att det finns många aktörer, att de överlappar och att de konkurrerar med varandra är det mest konkreta man kommer fram till att man ska undersöka förutsättningen för en mer samlad aktörsstruktur. Det är tunt.
Det mest konkreta man kommer fram till när det handlar om att stärka incitamenten i tidiga faser och i såddfasen är att man ska överväga att ändra och stärka incitamenten i samband med att man inför ett förslag till fond-i-fond-lösningar. Det är svagt.
Det är bra att regeringen kommer tillbaka med förslag till fond-i-fond-lösningar. Det har vi efterlyst länge. Det välkomnar vi. Det är ett steg i rätt riktning. Men det är svagt att man av 17 miljarder, som det totala statliga riskkapitalet i princip uppgår till om man räknar in alla delar, även de mjuka som Annie Lööf räknade upp i sitt förslag, bara lyckas prestera ett förslag om 200 miljoner. Det är svagt. Det är svårt att se hur det på något genomgripande sätt kommer att förändra förutsättningarna för de små, nya företagen och såddfinansieringen. Hur ska de bli bättre av detta förslag?
Det finns ytterligare ett konkret förslag, som jag inte berörde i mitt förra anförande men som ministern berörde i sitt svar. Tillsammans med fond-i-fond finns en webbportal som man lanserar som en lösning på stora delar av förslagen. Jag är alltid mycket för information. Jag tror att det är en bra tanke att man samlar information, att man sprider information, att man gör den lättillgänglig och så vidare.
Låt oss titta på hur det ser ut. Jag visar här en bild med de aktörer och det kapital som i princip finns. Då blir kartan som ni ser här när man försöker strukturera och rita den. Man ska vara medveten om att en av alla dessa pluttar dessutom representerar 16 regionala dotterbolag. Varje plutt skulle alltså ha varit 16 pluttar.
I stället för att ta ett helhetsgrepp över hela det statliga riskkapitalet och verkligen försöka göra någonting vettigt av det - för det är inte bristen på pengar som är bekymret, utan det sätt som det är utformat på - blir den mest konkreta lösningen en webbportal. Den är antagligen inspirerad av hitta.se eller någonting, och den kallas för verksamt.se. Det är inget fel på idén, men det räcker inte. Det är alldeles för tunt.
Jag måste tyvärr återigen upprepa min fråga från det förra inlägget: Är det här allt man ville, eller var det allt man förmådde?
Anf. 122 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Jennie Nilsson behöver få information om att just verksamt.se är en av de mest uppskattade sajterna för företagarna i det här landet. Där får man information om hur man startar ett företag och hur man går till väga. Vi tyckte att det var viktigt att ha en portal in för vilka finansieringsinsatser som finns.
Jag är medveten om att det är en hybrid av olika bolag - lokala och regionala men också statliga - som finns i detta. Det är min ambition att få en mer samlad aktörsstruktur med en dörr in i framtiden. Vi har påbörjat detta arbete genom att först och främst slå samman Almi och Innovationsbron, som vi gjorde för ett par år sedan, för att få en aktör i tidiga skeden.
Om vi skulle ta den karta som Jennie Nilsson nu visade upp och lägga till Socialdemokraterna 30 - tror jag att det är - innovationskatapulter får vi ytterligare en hybrid av olika aktörer inom den här delen. Jag tror inte på fler aktörer, utan jag tror på en samlad aktörsstruktur. Jag tror på en tydligare information in. Av den anledningen presenterar vi i skrivelsen vårt omfattande arbete hittills, vad vi kunde presentera i skrivelsen men också en riktning framåt för vad vi vill med att få en samlad aktörsstruktur, tydligare information och fokusering på tidiga skeden.
Låt mig ta ett exempel på när jag menar att Riksrevisionen ger en överdriven bild av i vilken utsträckning det statliga kapitalet är i sen fas. Man tar hänsyn till volymer investerade medel och kommer fram till att ett stort antal investerade medel är i senare fas. Om man tittar på antalet investeringar ser man att det är absolut störst antal investeringar i tidig fas. Anledningen till det är att det är mindre medel som behöver investeras i bolag i tidiga skeden.
Låt oss ta exemplet Industrifonden. När man tittar på Industrifondens investeringar framgår det av en volymbaserad fördelning att drygt 50 procent av investerade medel går till investeringar i tidig fas på volym. Men om vi ser på antalet investeringar ser vi att 84 procent har gått i tidig fas. Jag är inte nöjd med detta, för jag tycker att det offentliga riskkapitalet ska vara marknadskompletterande och giftas samman med privat medfinansiering för att på det sättet finnas i riktigt tidiga skeden.
Jag har som ambition under nästa mandatperiod att fortsätta reformeringen av det offentliga riskkapitalet, inte genom fler aktörer och katapulter utan genom att samla detta för att få en samlad aktörsstruktur. Det är viktigt att skapa ett förtroende för det offentliga riskkapitalet och visa ledarskap i de här frågorna. Det är av den anledningen vi har gjort ett flertal förändringar i offentligt riskkapital. Det är också därför vi har sett till att McKinsey har fått titta på detta. Det är därför jag välkomnar att Riksrevisionen med sin oberoende granskning har gått igenom detta och kommit med en rad förslag som vi har tagit till oss, bland annat vad gäller specifika mål för förvaltningskostnadernas storlek. Det är otroligt viktigt att skattebetalarnas pengar hanteras varsamt.
Utöver detta har konstitutionsutskottet granskat detta efter att Socialdemokraterna har velat spela upp frågan under våren. Det har varit misskötsel och annat. Jag kan bara konstatera att efter en gedigen granskning från KU:s sida har man kommit fram till att regeringen har skött detta till punkt och pricka.
Anf. 122 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Jennie Nilsson behöver få information om att just verksamt.se är en av de mest uppskattade sajterna för företagarna i det här landet. Där får man information om hur man startar ett företag och hur man går till väga. Vi tyckte att det var viktigt att ha en portal in för vilka finansieringsinsatser som finns.
Jag är medveten om att det är en hybrid av olika bolag - lokala och regionala men också statliga - som finns i detta. Det är min ambition att få en mer samlad aktörsstruktur med en dörr in i framtiden. Vi har påbörjat detta arbete genom att först och främst slå samman Almi och Innovationsbron, som vi gjorde för ett par år sedan, för att få en aktör i tidiga skeden.
Om vi skulle ta den karta som Jennie Nilsson nu visade upp och lägga till Socialdemokraterna 30 - tror jag att det är - innovationskatapulter får vi ytterligare en hybrid av olika aktörer inom den här delen. Jag tror inte på fler aktörer, utan jag tror på en samlad aktörsstruktur. Jag tror på en tydligare information in. Av den anledningen presenterar vi i skrivelsen vårt omfattande arbete hittills, vad vi kunde presentera i skrivelsen men också en riktning framåt för vad vi vill med att få en samlad aktörsstruktur, tydligare information och fokusering på tidiga skeden.
Låt mig ta ett exempel på när jag menar att Riksrevisionen ger en överdriven bild av i vilken utsträckning det statliga kapitalet är i sen fas. Man tar hänsyn till volymer investerade medel och kommer fram till att ett stort antal investerade medel är i senare fas. Om man tittar på antalet investeringar ser man att det är absolut störst antal investeringar i tidig fas. Anledningen till det är att det är mindre medel som behöver investeras i bolag i tidiga skeden.
Låt oss ta exemplet Industrifonden. När man tittar på Industrifondens investeringar framgår det av en volymbaserad fördelning att drygt 50 procent av investerade medel går till investeringar i tidig fas på volym. Men om vi ser på antalet investeringar ser vi att 84 procent har gått i tidig fas. Jag är inte nöjd med detta, för jag tycker att det offentliga riskkapitalet ska vara marknadskompletterande och giftas samman med privat medfinansiering för att på det sättet finnas i riktigt tidiga skeden.
Jag har som ambition under nästa mandatperiod att fortsätta reformeringen av det offentliga riskkapitalet, inte genom fler aktörer och katapulter utan genom att samla detta för att få en samlad aktörsstruktur. Det är viktigt att skapa ett förtroende för det offentliga riskkapitalet och visa ledarskap i de här frågorna. Det är av den anledningen vi har gjort ett flertal förändringar i offentligt riskkapital. Det är också därför vi har sett till att McKinsey har fått titta på detta. Det är därför jag välkomnar att Riksrevisionen med sin oberoende granskning har gått igenom detta och kommit med en rad förslag som vi har tagit till oss, bland annat vad gäller specifika mål för förvaltningskostnadernas storlek. Det är otroligt viktigt att skattebetalarnas pengar hanteras varsamt.
Utöver detta har konstitutionsutskottet granskat detta efter att Socialdemokraterna har velat spela upp frågan under våren. Det har varit misskötsel och annat. Jag kan bara konstatera att efter en gedigen granskning från KU:s sida har man kommit fram till att regeringen har skött detta till punkt och pricka.
Anf. 123 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Det är jättebra att företagen uppskattar verksamt.se. Om ministern hade lyssnat noga på vad jag sade skulle hon ha hört att även jag tycker att det är en helt okej idé. Problemet är om regeringen tror att det räcker.
Det är också ett problem att regeringen inte kan se att Socialdemokraterna föreslår det som regeringen inte förmår göra: att ta ett samlat helhetsgrepp och att vara tydlig med styrningen gentemot tidiga faser och gentemot sådd. Jag föreslår att Annie Lööf läser på de förslag vi har lagt fram lite mer innan hon raljerar över dem. Det är inte klädsamt.
Det är bekymmersamt att när regeringen nu säger sig välkomna den skrivelse som finns och säger att den har den som utgångspunkt för sitt fortsatta arbete lägger den ändå merparten av tiden och utrymmet i både rapporten och debatten på att försvara det som är. Genom olika sätt att räknetricksa - får man väl säga i det här fallet - försöker regeringen visa att sanningen inte är den som revisorerna, den egna konsultfirman och framför allt företagen upplever.
Annie Lööf säger att det visst går mycket mer pengar till de tidiga faserna och till sådd eftersom man i stället räknar antal företag. Det är egentligen ganska irrelevant, och det är bara ett sätt att försöka tricksa bort det.
Självklart behöver det vara dels volym, dels andel och dels antal. Om man bara fokuserar på den siffra som är bäst har man inte förstått hur allvarlig frågan är för tillväxt i Sverige. Jag blir uppriktigt bekymrad och oroad, mer efter den här debatten än jag var tidigare, när jag hör Annie Lööf resonera kring de här frågorna.
Det som jag håller med Annie Lööf om är att det krävs ledarskap i frågorna. Efter den här debatten kan jag bara konstatera att vi tyvärr inte har något ledarskap i frågorna. Vi behöver inte en minister som duckar och hukar; vi behöver en minister som tar ansvar.
Anf. 123 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Det är jättebra att företagen uppskattar verksamt.se. Om ministern hade lyssnat noga på vad jag sade skulle hon ha hört att även jag tycker att det är en helt okej idé. Problemet är om regeringen tror att det räcker.
Det är också ett problem att regeringen inte kan se att Socialdemokraterna föreslår det som regeringen inte förmår göra: att ta ett samlat helhetsgrepp och att vara tydlig med styrningen gentemot tidiga faser och gentemot sådd. Jag föreslår att Annie Lööf läser på de förslag vi har lagt fram lite mer innan hon raljerar över dem. Det är inte klädsamt.
Det är bekymmersamt att när regeringen nu säger sig välkomna den skrivelse som finns och säger att den har den som utgångspunkt för sitt fortsatta arbete lägger den ändå merparten av tiden och utrymmet i både rapporten och debatten på att försvara det som är. Genom olika sätt att räknetricksa - får man väl säga i det här fallet - försöker regeringen visa att sanningen inte är den som revisorerna, den egna konsultfirman och framför allt företagen upplever.
Annie Lööf säger att det visst går mycket mer pengar till de tidiga faserna och till sådd eftersom man i stället räknar antal företag. Det är egentligen ganska irrelevant, och det är bara ett sätt att försöka tricksa bort det.
Självklart behöver det vara dels volym, dels andel och dels antal. Om man bara fokuserar på den siffra som är bäst har man inte förstått hur allvarlig frågan är för tillväxt i Sverige. Jag blir uppriktigt bekymrad och oroad, mer efter den här debatten än jag var tidigare, när jag hör Annie Lööf resonera kring de här frågorna.
Det som jag håller med Annie Lööf om är att det krävs ledarskap i frågorna. Efter den här debatten kan jag bara konstatera att vi tyvärr inte har något ledarskap i frågorna. Vi behöver inte en minister som duckar och hukar; vi behöver en minister som tar ansvar.
Anf. 124 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Jag välkomnar Jennie Nilssons intresse för finansieringsfrågor. Det är viktigt för att få jobb och växande företag i hela landet att arbeta inte bara med det privata kapitalet utan också det marknadskompletterande offentliga kapitalet.
Jag är glad över att Socialdemokraterna delar regeringens ambition om att jobba med insatser i tidig fas, att reformera kapitalet så att det blir en mer enhetlig aktörsstruktur och att värna skattebetalarnas pengar både genom effektiviseringsmål och genom att sätta mål för förvaltningskostnadernas storlek. Det är otroligt viktigt.
Jennie Nilsson inledde dock debatten med att bland annat säga att vi brukar vara överens om att tillväxt är viktigt. Det tycker jag är bra. Problemet är bara att Socialdemokraternas samarbetspartner Miljöpartiet så sent som i helgen sade: Tillväxt ska vi inte ha.
Jennie Nilsson sade också i inledningen av debatten att vi brukar vara överens om att det är viktigt med fler och växande företag. Ja, det har vi också varit. Men problemet är att Socialdemokraterna går till val med en samarbetspartner som är emot tillväxt. Och sedan går man till val på en egen politik som krånglar till livet för företagare och lägger på miljarder i skattebördor på småföretagare i hela landet. Ni föreslår dessutom ytterligare innovationskatapulter i ett redan snårigt system av riskkapital.
Anf. 124 Näringsminister Annie Lööf (C)
Herr talman! Jag välkomnar Jennie Nilssons intresse för finansieringsfrågor. Det är viktigt för att få jobb och växande företag i hela landet att arbeta inte bara med det privata kapitalet utan också det marknadskompletterande offentliga kapitalet.
Jag är glad över att Socialdemokraterna delar regeringens ambition om att jobba med insatser i tidig fas, att reformera kapitalet så att det blir en mer enhetlig aktörsstruktur och att värna skattebetalarnas pengar både genom effektiviseringsmål och genom att sätta mål för förvaltningskostnadernas storlek. Det är otroligt viktigt.
Jennie Nilsson inledde dock debatten med att bland annat säga att vi brukar vara överens om att tillväxt är viktigt. Det tycker jag är bra. Problemet är bara att Socialdemokraternas samarbetspartner Miljöpartiet så sent som i helgen sade: Tillväxt ska vi inte ha.
Jennie Nilsson sade också i inledningen av debatten att vi brukar vara överens om att det är viktigt med fler och växande företag. Ja, det har vi också varit. Men problemet är att Socialdemokraterna går till val med en samarbetspartner som är emot tillväxt. Och sedan går man till val på en egen politik som krånglar till livet för företagare och lägger på miljarder i skattebördor på småföretagare i hela landet. Ni föreslår dessutom ytterligare innovationskatapulter i ett redan snårigt system av riskkapital.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.