åtgärder för ökad produktion av hyresrätter

Interpellation 2002/03:204 av Frans, Joe (s)

Interpellationen är besvarad

Sista svarsdatum:: 2003-02-17
Inlämnad:: 2003-02-24
Anmäld:: 2003-03-03
Besvarad:: 2003-03-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 februari
Interpellation 2002/03:204
av Joe Frans (s) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om åtgärder för ökad produktion av hyresrätter

Regeringen gjorde en stor insats med att anslå ett särskilt investeringsstöd för produktion av hyresrätter. För Stockholmsregionens del uppgår detta till max 150 000 per lägenhet. Det var ett bra och välkommet beslut och ger möjligheter att bryta mönstret med en praktiskt taget stillastående produktion av hyresrätter. En extraordinär åtgärd vidtogs för Stockholms läns del. Där fick landshövding Mats Hellström i uppdrag av regeringen att förhandla med landets kommuner om fördelningen av medlen samt för att få i gång produktionen av hyresrätter. Detta var också en aktiv och välkommen åtgärd.

Trots det kan man känna besvikelse över det vi nu kan se som resultat av insatserna. Stockholm planerade 50 000 nya lägenheter, varav 14 000 hyreslägenheter. Men av dessa nya och viktiga lägenheter är det endast 6 500 som kan få stöd. I Stockholms stad som planerat 5 000 lägenheter under den kommande treårsperioden kan endast 2 200 lägenheter erhålla stöd. Detta innebär sannolikt att de höga politiska målen om att bostäder ska produceras så att även hushåll med normala inkomster har råd att efterfråga dem får svårt att uppnås.

Jag vill därför fråga bostadsministern:

Vilka ytterligare åtgärder är regeringen beredd att vidta för att det angelägna målet om att öka produktionen av hyresrätter ska kunna uppnås?

Debatt

(14 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:204

Webb-tv: åtgärder för ökad produktion av hyresrätter

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 59 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Joe Frans har frågat mig vilka åtgär- der regeringen är beredd att vidta för att det angeläg- na målet om att öka produktionen av hyresrätter ska kunna uppnås. Jag delar Joe Frans farhågor kring den låga pro- duktionen av hyreslägenheter, inte minst i Stock- holmsområdet. Den samlade bostadsproduktionen i storstads- och tillväxtregionerna ligger fortfarande på en alltför låg nivå jämfört med det ackumulerade och växande behovet. Att åstadkomma balans på bostadsmarknaden i tillväxtregionerna är viktigt för den fortsatta tillväxten och därmed för att upprätthålla välfärdsbygget. Till- växtregionerna leder utvecklingen och fungerar som tillväxtens motorer för hela landet. I tillväxtregioner- na är det särskilt mindre hyresbostäder som behöver byggas. En förklaring till det otillräckliga bostadsbyggan- det i tillväxtregionerna är skillnaden i lönsamhet mellan att bygga hyresbostäder och att bygga egna- hem eller bostadsrätter. Samtidigt är det en förhållan- devis begränsad andel av hushållen som har möjlighet att efterfråga dessa typer av nyproducerade, ägda bostäder. Erfarenheterna av det under 2001 införda inve- steringsbidraget för nybyggnad av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist har varit goda. Samtidigt kan konstateras att det ändå inte varit tillräckligt för att ge den önskade effekten på bostadsbyggandet. Regeringen har i budgetpropositionen för 2003 uttalat som målsättning att under perioden 2003-2006 ska byggandet av 120 000 bostäder påbörjas. För att vi ska nå detta mål är det särskilt angeläget att byg- gandet av hyresbostäder och studentbostäder ökar. Regeringen kommer inom kort att lämna ett förslag till riksdagen som innebär en ytterligare stimulans i syfte att främja anordnande av mindre hyreslägenhe- ter och studentbostäder genom att kostnaderna vid nyproduktion sänks. Under våren avser regeringen att lämna en propo- sition om tredimensionell fastighetsindelning till riksdagen. Förslaget banar väg för ökad bostadspro- duktion i städerna genom att det exempelvis under- lättar uppförandet av våningsplan för bostäder ovanpå befintliga byggnader med lokaler för handel eller kontor. Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO har nyligen lagt fram ett förslag om re- formerad bostadshyressättning. Förslaget innebär att nyproducerade lägenheter ska särbehandlas inom ramen för bruksvärdessystemet. Enligt förslaget ska vid hyresförhandlingar som gäller nyproducerade lägenheter hänsyn tas till produktionskostnaden. En utredning kommer att tillsättas inom kort för att när- mare utforma förslag i denna riktning. Jag har i ett par interpellationssvar nyligen också nämnt det arbete som regeringen genomför för att råda bot på den brist på byggbar mark som råder i tillväxtregionerna. Bland annat ska landshövdingen i Stockholms län se över statligt markinnehav och vissa statliga bolags markinnehav och medverka till att överenskommelser träffas om försäljning av mar- ken för bostadsändamål. Jag är övertygad om att dessa åtgärder kommer att påverka produktionen av hyresbostäder på ett positivt sätt. Avslutningsvis vill jag betona att det är kommu- nerna som har ansvaret för bostadsförsörjningen i respektive kommun. Genom ett strategiskt markinne- hav, en aktiv markpolitik med bland annat markan- visningar och exploateringsavtal samt en god planbe- redskap kan kommunerna påverka upplåtelseform och utformning av bebyggelsen och därigenom erbju- da kommunens innevånare de bostäder som behövs.

Joe Frans (S)

Anf. 60 Joe Frans (S)

Herr talman! Jag är glad att statsrådet Lövdén de- lar min oro för de bekymmer jag pekar på i min fråga. Som bekant står det över 80 000 stockholmare i bo- stadskö. Många vill ha en enkel bostad med en rimlig hyra. Jag anser att regeringens och riksdagens ambition att återta det övergripande ansvaret för bostadspoliti- ken i landet är riktig. Investeringsstödet är ett bra och konkret exempel på detta. Samtidigt är det ingen hemlighet att avregleringen och neddragningarna av bostadssubventionerna under 90-talet har fått allvarli- ga konsekvenser som visat sig med kraft först nu, många år senare. Nu befinner vi oss i en situation där inte bara stockholmarna har små möjligheter att efter- fråga en lägenhet på rimliga villkor och utifrån de enskilda behov som finns. Att med olika medel försöka komma till rätta med den allvarliga situation som råder på bostadsmarkna- den är ett viktigt steg för att stärka förutsättningarna för att alla människor ska kunna bo i sunda och väl fungerande bostäder. Bostadsbristen utgör också en faktiskt hämsko på landets ekonomiska utveckling, inte minst nu när tillväxttakten minskar. Herr talman! Trots investeringsstödet kan man känna en viss besvikelse över det vi nu kan se som ett resultat av insatserna. Stockholm planerade 50 000 nya lägenheter, varav 14 000 hyreslägenheter. Men av dessa nya och viktiga lägenheter är det endast 6 500 som kan få stöd. I Stockholms stad, som har planerat 5 000 lägenheter under den kommande tre- årsperioden, kan endast 2 200 lägenheter få stöd. Detta innebär sannolikt att det blir svårt att uppnå de höga politiska målen om att bostäder ska produceras så att även hushåll med normala inkomster har råd att efterfråga dem. Herr talman! Till min stora glädje har bostadsmi- nistern i sitt svar till mig aviserat att regeringen inom kort kommer att lämna ett förslag till riksdagen som innebär en ytterligare stimulans i syfte att främja produktionen av mindre hyreslägenheter och student- bostäder genom att kostnaderna vid nyproduktion sänks. Det är ett mycket bra och glädjande besked. Jag hoppas att förslaget inte dröjer alltför länge. Jag vill passa på att skicka med statsrådet följan- de: Stockholm har totalt sett redan i dag en övervä- gande del små lägenheter. I Stockholms stad uppgår andelen små lägenheter, det vill säga lägenheter med två rum och kök och mindre, till ca 60 % av den to- tala andelen lägenheter i flerbostadshus. Ur bostadssocial synvinkel är det angeläget att skapa bostadsområden som erbjuder ett varierat utbud av bostäder och lägenheter. En koncentration av små lägenheter leder till ökad risk för en alltför snabb omsättning av hyresgäster och därmed ökade svårig- heter att skapa goda sociala boendemiljöer. Jag hoppas att regeringens förslag till riksdagen innehåller stöd som utgår till nyproducerade bostäder utan någon begränsning kopplad till lägenhetsstorle- ken. Det måste rimligtvis vara behovet på den lokala bostadsmarknaden som styr vilken produktion som ska igångsättas. Jag vill fråga statsrådet om detta är möjligt. Tack för svaret.

Börje Vestlund (S)

Anf. 61 Börje Vestlund (S)

Herr talman! I Stockholm är bostadspolitiken en valvinnarfråga för oss socialdemokrater. Vi vet att i Stockholm har de flesta ett stort förtroende för den politik som vi socialdemokrater från såväl regering och riksdag som Stockholms stadshus för. I september 2002 hade stockholmarna fått nog av den misslyckade bostadspolitik som Moderaterna drev i Stockholm och valde en ny majoritet. Vi tyckte då att vi i Stadshuset hade lyckats staka ut en ny väg för bostadspolitiken. Det innebär att staden får avstå inkomster från markförsäljning och andra inkomster. Våra kommunala bostadsföretag ska också få tydliga signaler om att producera, inte minst med tanke på den ekonomiskt goda ställning de har efter utförsälj- ningen av lägenheter till bostadsrättsföreningar. Vi hade också deltagit i och riggat en statlig bostadspo- litik från att under ett antal år ha varit i princip obe- fintlig till att bli riktigt hygglig. Det särskilda uppdra- get till landshövdingen i Stockholms län gav fram- tidshopp. Nu kan vi konstatera att det finns en viss besvikel- se när investeringsbidragen inte räcker till ens hälften av lägenheterna. Det kan vara det som är avgörande för om lägenheterna ska byggas som hyresrätter eller bostadsrätter, eller i värsta fall inte alls. De 80 000 i bostadskön kommer inte att jubla, och Stockholmsre- gionens kanske största enskilda problem kvarstår. Herr talman! Jag vill kommentera några av de synpunkter som statsrådet har lämnat i sitt svar. Det är bra att man försöker få fram mer mark för byggande. Men om man inte kan bygga bostäder som människor har råd att efterfråga, kommer inte sådana att byggas, utan snarare kommer man att bygga dyra lägenheter, företrädesvis bostadsrätter. Finansieringen av mindre bostäder är väl bra, men problemet kvarstår för dem som behöver större lä- genheter, och där har man ingen lösning. Jag vill påpeka att det är ett problem inte minst när det gäller Skanskas stora flyktingfamiljer, som man har svårt att placera. Överenskommelsen som har träffats mellan hy- resmarknadens parter är ingen garanti för att man ska kunna producera billiga bostäder. Snarare ger det vissa incitament att göra precis tvärtom. När det gäller tredimensionell fastighetsbildning är det också tveksamt om det går att producera sär- skilt billiga lägenheter. I det bostadsbolag som jag var vice ordförande i fram till årsskiftet kom man efter en utredning fram till att det endast i undantagsfall är ett lönsamt och rationellt sätt att få fram lägenheter till rimliga hyreskostnader att bygga bostäder ovanpå befintliga hus. Men man konstaterade också att det var ett sätt att komma vidare, så den delen bör finnas kvar. Bostadspolitiken är som sagt viktig, men den måste ha ett faktiskt innehåll så att fler bostäder pro- duceras. Jag vill fråga statsrådet: Om nu inte investerings- bidragen räcker till mer än en del av lägenheterna, hur ska man då kunna få fler och framför allt billiga lä- genheter i Stockholmsregionen?

Nina Lundström (Fp)

Anf. 62 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Bostadsmarknaden och bostadsbyg- gandet uppvisar alla tänkbara problem. Folk köar och köar, i Stockholm ungefär 80 000. Frågan är: Hur ska man få i gång byggandet och vilka åtgärder ska man ta till? Folkpartiets uppfattning är att det inte är nya ekonomiska subventioner med snåriga, krångliga regelverk som kommer att lösa de omfattande pro- blemen med en bostadsmarknad i kris. Statsrådet har rätt på den här punkten: Vi i Folkpartiet tror inte att detta är lösningen. Vi tror att det behövs en genomtänkt markpolitik, också från statens sida, och en strategi. Vi tror att planprocessen måste ses över. Det kan ta fyra till sex år innan ett flerbostadshus är inflyttningsfärdigt eller upp till tio år om man måste börja med en översikts- planering. Bättre byggkonkurrens och mer muskler åt Kon- kurrensverket! Reformerad hyressättning tror vi är oerhört centralt liksom långsiktiga spelregler. Tredi- mensionell fastighetsbildning, som inkluderar ett förslag om att införa ägarlägenheter, tror vi i motsats till föregående talare är en oerhört viktig faktor för att komma en bit längre och öka valfriheten. Vi vill ha mer av forskning och ytterligare många, många för- slag. Vi rekommenderar statsrådet att ta del av vår bostadsmotion. Den innehåller många sidor med förslag och kreativa idéer. Min fråga är dock: Är regeringen och Socialde- mokraterna överens om synsättet på subventionerna? Statsrådet menar i interpellationssvaret att erfarenhe- ten av införda investeringsbidrag är goda. Här anges också i dag att det kommer att bli ytterligare inve- steringsbidrag. Jag vill citera statsminister Göran Persson från en debatt här i kammaren den 20 februari 2003. Så här säger statsministern: "Bostadsbyggandet kunde vara större. Naturligtvis är det så. Å andra sidan tror jag inte att vi löser pro- blemen med en bostadsminister. Jag tror tvärtom att det skulle kunna komplicera det hela ytterligare om vi på så sätt tar en del av ekonomin och tillsätter en särskild minister för den sektorn. Vi har haft det så en gång i tiden. Det byggdes många bostäder, men det uppfanns också en ohygglig mängd subventioner och andra typer av stödsystem, som snedvred bostads- marknaderna på ett sätt som inte var särskilt hälso- samt. Så blir det i regel när man skapar en politisk apparat för en viss sektor. Vi har sett det när det gäll- er jordbruket, och vi har sett det när det gäller bostä- der. Dit vill vi inte komma tillbaka." Detta sade statsminister Göran Persson för bara några veckor sedan just i denna kammare. Det visar sig, om jag tolkar det här rätt, att regeringen har olika uppfattningar i frågan. Jag uppfattar att Folkpartiets uppfattning kanske inte helt saknar relevans, för vi är negativa på grund av de erfarenheter som finns också historiskt. Jag är nyfiken på att höra varför statsrådet anser att subventionerna är lösningen, när man borde kunna se över så oerhört många andra faktorer som faktisk skulle kunna bidra till en lösning. Varför detta fokus på subventioner när uppenbarligen inte ens Socialde- mokraterna är överens om att det är en rimlig väg att gå?

Göran Hägglund (Kd)

Anf. 63 Göran Hägglund (Kd)

Herr talman! Hur ska Stockholm ges ytterligare statliga pengar för att kunna bygga mer än bara 2 200 nya lägenheter? Det är andemeningen i Joe Frans interpellation. Frågan är i dagsläget möjligen berätti- gad men i grunden helt orimlig. Politiken måste in- riktas på att skapa långsiktigt goda förutsättningar för byggande i Stockholm, i Östersund, i Falköping eller var det nu kan vara, inte på att fördela statliga pengar för dem som bygger i ett synnerligen ogästvänligt bostadsklimat. Frågan är varför regeringen år efter år förlitar sig på uppdaterade versioner av investeringsbidrag som med nödvändighet leder till denna typ av kvantitativa begränsningar som interpellanten tar upp i sin inter- pellation. Staten har med de verktyg som regeringen använ- der sig av uppenbarligen inte råd att i nödvändig grad stimulera bostadsbyggande. Om bidrag ska få en verklig effekt krävs så omfattande insatser att vi ris- kerar att hamna i en situation likt den som vi hade på det tidiga 90-talet med en ohållbar spiral av räntebi- dragskostnader. Det behövs bland annat en förenklad planprocess, en förbättrad konkurrens på byggmark- naden, en reformerad hyressättning och så vidare. Men vem man än lyssnar på i dagens bostadspolitiska debatt - bland annat åtta ledande socialdemokrater i en stor morgontidning häromveckan - framhåller de att skattetrycket på bostadssektorn måste minska. Min fråga är därför: Vilka åtgärder avser statsrå- det att vidta för att sänka skattetrycket på byggande och boende för att därigenom skapa förutsättningar för byggande och att åtminstone närma sig statsrådets mål om 30 000 bostäder per år? Herr talman! Jag har hört talas om att man i det kommunala bostadsbolaget i Tyresö funderar på att bygga fler bostäder. Man vill göra det. Man har kommit fram till att det möjligen kan komma att bli lönsamt att bygga med det föreslagna investerings- stödet om man bygger ovanpå en befintlig fastighet i centrum, då man alltså inte har några markkostnader, och inskränker byggandet till små ettor med kokvrå. Något annat anser man inte att man har möjlighet att få lönsamhet i med de föreslagna yt- och hyresnor- merna. Regeringen tycks fråga sig: Vem är det som sak- nar bostäder? Svaret blir då att det är de unga. Vilket boende passar bäst för de unga? Små lägenheter, ettor med pentry. Jag ser i detta sammanhang ett problem med att de lägenheter som staten då lägger sina resurser på hy- resmässigt hamnar i en egen kategori vid sidan av det generella hyrespolitiska området. Och frågan är då om detta inte innebär ett definitivt steg mot socialt kategoriboende, social housing, som inte minst soci- aldemokratin så skarpt avvisat i flera decennier och som vi också för övrigt är motståndare till. Det som behövs är en rörligare bostadsmarknad - flyttkedjor. Och det åstadkoms inte genom att byg- gandet enbart inriktas på de allra enklaste och minsta bostäderna. Dessutom är inte de små lägenheterna en bristvara på många håll i landet utan just sådana som är större än 60 kvadratmeter. Det menar kommuner- na, det menar SABO, och det menar byggindustrin. Jag vill fråga statsrådet om han i den kommande propositionen, i enlighet med vad hans egna medar- betare uppgett i massmedierna, kommer att lätta på den hittills kända detaljregleringen i detta samman- hang. Om så är fallet: Varför inte ta steget upp och ge upp den typ av villkorade investeringsbidrag som i dagens situation uppenbarligen inte tillåts eller får möjlighet att få fart på bostadsbyggandet?

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 64 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! När någon har brutit benet gäller det att sätta in rätt åtgärd. Huvudvärkspulver duger inte och inte ens smärtstillande medel. Man måste sätta in åtgärder så att patienten snart nog kan gå igen. I dag är hyresrätten utrotningshotad i Sverige. Det är nog många som tycker att detta är väldigt bedröv- ligt, inte minst vi liberaler som vill ha en mångfald på marknaden. Men vad regeringen gör genom nya sub- ventioner är att ständigt ordinera mer huvudvärkspul- ver, mer smärtstillande medel. Det duger inte. Pati- enten kommer inte att bli frisk. Bostadsmarknaden, hyresmarknaden, kommer inte att bli frisk. Det behö- ver byggas mera. Och man måste gå till grunden och se varför det är på det sättet i kommun efter kommun att man inte anser sig kunna bygga. Det beror på att verkligheten ser sådan ut att det tyvärr inte är lön- samt. Och det finns väldigt bra exempel på detta. Jag tycker att det mest förfärliga exemplet är när statliga Vasakronan inte kan bygga i Täby kommun där man har planer och så vidare. Men man drar där slutsatsen att man inte får kostnadstäckning för dessa hyresrät- ter. Och då blir det inget byggt. Nu vet jag liksom många andra att marknadshyror är lika populärt som skoskav eller just huvudvärk. Det är någonting som man inte vill ha. Därför måste man döpa om detta. Jag tycker att den trepartsöver- enskommelse som fastighetsägarna, hyresgästerna och någon annan har gjort är ganska bra. Där säger man nämligen att man i nyproduktionen måste ha en annan hyressättning än bruksvärdessystemet. Jag skulle vilja säga att man kan kalla detta för självkost- nadsprissättning. Om man får fram en sådan princip kommer man också att komma ifrån den princip som en gång, och det ingår i denna överenskommelse, knäsattes genom den så kallade Sankt Eriks-domen och som är förödande. Det handlar om det bostads- område i Stockholms stad där man sänkte hyrorna för byggherren i efterhand. Det går inte. När man köper en röd bil till ett visst pris kan man inte i efterhand komma och säga: Jag vill inte betala så mycket som vi kom överens om. Det mest grundläggande problemet i hela bo- stadspolitiken är på något sätt att om vi ska få en fungerande ny bostadsmarknad måste man ha klart för sig att det inte är genom nya subventioner och så vidare som man får det utan genom att få in mer pri- vat kapital. Nu har vi under de senaste åren haft ett enormt inflöde av privat kapital i villor - vi behöver inte mer där - och också i bostadsrätter, men inget privat kapital har kommit in på hyresområdet. Det är det som är det stora problemet. Vi måste se till att människor vill satsa pengar också på att bo i hyres- rätter. Det kan ske på många olika sätt. Vi hade en total hyreschock, vill jag påstå, när man gick från det system som vi hade tidigare och som avskaffades med väldiga räntesubventioner på 30 miljarder kronor. Ni socialdemokrater var emot att man tog bort det. Men det är ni inte längre. Men det är klart att när man går från ett sådant system och det blir en sådan väldig förändring, då kan man inte begä- ra att marknaden omedelbart ska anpassa sig. Men jag tror att det finns goda möjligheter för att hyresrätten kan repa sig i det här landet.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 65 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Jag kan instämma i det sista. Jag tror att det finns väldigt goda möjligheter för en renässans för hyresrätten i det här landet, framför allt när man ser den utveckling som har varit med de väldigt star- ka investeringar på bostadsrättssidan i dyra och ex- klusiva bostadsrätter som det nu börjar bli lite trögt att få avsättning för. Här har marknaden inte fungerat. Där har man gjort felinvesteringar. Och det betalar väl en del priset för just nu. Jag ska gå tillbaka till det lite mer grundläggande eftersom jag blir något irriterad. Ni tror att det är bara staten som kan vidta åtgärder för att vi ska få till stånd ett ökat bostadsbyggande. Ni inser inte vilken roll kommunerna har när det gäller att påverka bo- stadsbyggandet. Varför ser det så illa ut i Stockholmsregionen? Jag ser två förklaringar till det, dels en väldigt snabb inflyttning till regionen under ett antal år, dels en mycket dålig kommunal beredskap för att expandera bostadsbyggandet. Ibland finns det också en väldigt dålig kommunal vilja att expandera bostadsbyggan- det. Det som man ägnade sig åt under den förra val- perioden var att i första hand omvandla till bostads- rätter och ha ambitioner att sälja ut allmännyttan i stället för att använda allmännyttan som ett verktyg till att bygga nytt. Det är ju rika kommunala bostads- bolag som finns i tillväxtregionerna, framför allt i Stockholms kommun, som skulle kunna vara en aktiv part för att bygga nytt. Men det ville man inte av ideologiska skäl i den tidigare majoriteten i Stock- holms stadshus. Det är inte enbart staten som kan påverka förut- sättningarna för bostadsbyggandet utan det är en kombination av att staten måste vara aktiv och att man har legala spelregler för att se till att det finns finansiella förutsättningar. Men också kommunerna har en väldigt aktiv och central roll och måste ta på sig den rollen. De måste ta det lagstiftade ansvar som de har för bostadsförsörjningen. Det finns också en lagstiftning för detta. Detta gör man på ett ganska bra sätt på många håll i landet. Jag lovordar väldigt många kommuner som är ambitiösa. Men varför kan man inte bygga fler studentlägenheter i Stockholm? Den senaste fördel- ningen av investeringsbidraget gav 800 nya student- lägenheter i Västra Götaland och drygt 100 i Stock- holm. Vi fick vid fördelningen till och med flytta över pengar från Stockholmsregionen till Västra Götaland därför att man i Stockholmsregionen inte utnyttjade resurserna. Det krävs ett aktivt kommunalt engagemang för att det ska gå vägen att expandera bostadsbyggandet och undanröja bostadsbristen. Jag håller med om flera av de saker som ni säger. Jag håller när det gäller planprocessen. Jag har gång på gång understrukit detta, och vi har ju gett Plan- och bygglagsutredningen i uppdrag att med förtur titta på det här. Vi måste förkorta planprocessen. Den är i dag för omständlig och långsam. Jag håller också med om att vi bör justera hyres- sättningssystemet, och vi kommer inom kort att till- sätta en utredning som baseras på tankarna i treparts- överenskommelsen. Jag håller med när det gäller tredimensionell fas- tighetsbildning, men jag inser också att om vi snabbt ska kunna få till stånd ett ökat byggande av hyresrät- ter och studentbostäder, måste vi ha ett kraftfullare investeringsstöd. Jag kan glädja Joe Frans och Börje Vestlund med att det investeringsstöd som vi presenterar i nästa vecka kommer att skapa förutsättningar för en betyd- ligt högre volym än den som Mats Hellström i linje med sitt uppdrag har förhandlat fram.

Joe Frans (S)

Anf. 66 Joe Frans (S)

Herr talman! Jag tackar för beskedet. Det känns bra, och jag hoppas att man kan få upp bostadspro- duktionen i Stockholm. Jag är helt enig med statsrå- det om att också kommunen måste ta ett visst ansvar och ha en aktiv bostadspolitik. Jag vill passa på att ta upp två frågor som kan på- verka takten i bostadsproduktionen inom Stock- holmsområdet, ett par frågor som jag hoppas att Lars- Erik Lövdén kan ta med sig. Den första frågan gäller förhandsbesked, som är en kritisk sak. Jag anser att förhandsbesked ska utformas så generellt att de kommer att gälla samtliga projekt i ett visst område i syfte att minimera byggherrarnas och bostadsföreta- gens risktaganden. Det är en allmän inställning hos många kommuner och hos såväl privata som kom- munägda bostadsföretag, en inställning som också såvitt jag vet är välkänd för regeringen. Det är också en fråga som inte styrs av EU-direktiv. Uppfyller man de krav som ställs, är det rimligt att få ett besked innan man börjar lägga ut dyra pengar på olika pro- jekt. Den andra fråga som jag vill skicka med Lars- Erik gäller hyrestak. Det kan antagligen vara lite mer av en diskussionsfråga. Det måste finnas något slags reglering som gör att aktörerna på bygg- och bo- stadsmarknaden verkligen gör sitt yttersta för att sänka produktionskostnaderna och för att se till att en lägre hyreskostnad kommer de boende till del. Jag är som bekant lite orolig för en situation där stödet till visst bostadsbyggande utgår från statistiska hyrestak och för att detta i sin tur får oönskade kon- sekvenser för nyproduktion på vissa bostadsmarkna- der. Det skulle göra att betingelserna blir sådana att det över huvud taget inte går att bygga. Herr talman! Erfarenheterna visar att fasta be- gränsningar för tillåtet hyresuttag kan ha en negativ inverkan på framför allt entreprenörernas och de privata bostadsföretagens vilja att bygga. Det kan nämligen också leda till att de privata fastighetsägar- na i större utsträckning väljer att ombilda sina hyres- fastigheter till bostadsrätter, och det gynnar inte hy- resrätten. Det är önskvärt att öka andelen hyresrätter. Min fråga är om spörsmålet om förhandsbesked kommer att tas upp i det förslag som ska läggas fram. Jag vill avslutningsvis säga att jag är mycket po- sitiv till statsrådets besked om framläggande av ett förslag om tredimensionell fastighetsbildning. Det är ett glädjande besked, och jag önskar lycka till med det. Jag ser fram emot att få läsa propositionen i dess helhet. Göran Hägglund! Utan att peka finger eller säga vems fel det var vill jag bara konstatera att bostads- politiken under den förra mandatperioden i Stock- holms stad medvetet eller omedvetet skapade långa köer, höga kostnader och djup social och ekonomisk segregation. Jag vet att inte heller Göran Hägglund vill ha detta, men hans partikamrater var med i den dåvarande koalitionen. Om ni vill hjälpa till är ni välkomna att visa den viljan också i Stockholms stad. Jag lovar att jag kan öppna några dörrar om ni i prak- tiken vill visa den viljan. Folkpartiet vill ju som be- kant sälja allmännyttan, och det hjälper inte precis till.

Börje Vestlund (S)

Anf. 67 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Först till Nina Lundström: Jag sade inte att jag är emot tredimensionell fastighetsbildning. Jag sade bara att det kanske inte är så att man får fram särskilt många billiga lägenheter med låg hyra. Jag sade det efter att ha sett en utredning som också visa- de just detta. Detta var det enda som jag sade om tredimensionell fastighetsbildning. Jag vill i övrigt säga att ni i de här sammanhangen bara har ett enda argument, nämligen att man inte ska ha några ekonomiska subventioner och att hyressätt- ningssystemet ska lättas upp på ett sådant sätt att inflyttningshyrorna blir allt högre. Man ska också, som Gunnar Andrén säger, föra in mer kapital i hy- resrätten. Jag tror inte på den metoden. Jag tror att det är en felaktig metod, som till och med leder till att vår bostadsmarknad blir ännu mer skiktad. Också jag tror på en bättre konkurrens, men jag menar inte att konkurrensen är det enda medlet för att lösa bostadsproblemen, framför allt inte i de storstä- derna, de överhettade regionerna. Det är inte bara Stockholm som har problem med att bygga bostäder. Jag tror också att det är viktigt att man, som Nina Lundström säger, har en genomtänkt markpolitik, men den måste handla om att åtminstone staten och kommunerna inte i varje fall ska ta ut det absolut högsta priset för marken. Det kan aldrig vara ett mål i sig. Framför allt har jag aldrig heller försvarat någon socialdemokratisk kommun som har sålt ut sin mark. Jag tycker att det är lika förkastligt av en sådan kom- mun. Det ger inte en bra bostadspolitik.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 68 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Statsrådet Lövdén inledde med att säga att han upplevde att vi inte förstår kommunernas roll i bostadspolitiken. Jag kan bara intyga att jag är fullt medveten om att kommunerna i egenskap av markägare och med den fördelning som gäller beträf- fande ansvaret för bostadspolitiken har en mycket central roll i detta sammanhang. Vad gäller subventionerna kan jag konstatera att det inom socialdemokratin och uppenbarligen också inom regeringen finns olika uppfattningar om vikten av subventioner och om deras funktion. I veckan publicerades en ESO-rapport, Bostadsbyggandets hinderbana, som belyser detta. Där framhålls följan- de: All erfarenhet tyder på att delar av sådana sub- ventioner hamnar i fel fickor eftersom priserna tende- rar att öka ytterligare. Det är uppenbarligen så att en viktig diskussion här handlar om hur prisbilden påverkas av byggandet. Det har vi varit inne på tidigare i diskussioner om produktionskostnader, och vi från Folkpartiet har ansett att det finns en sådan koppling. Vi tycker att det är oerhört viktigt. Interpellanten Joe Frans räknar upp ett antal pro- blem med de här bidragen och konstaterar att de - jag delar den uppfattningen - styr vad som byggs, inte egentligen vad de människor som behöver bostäder förväntar sig. Det ska byggas små hyresrätter fastän folk behöver stora bostäder, och det här är ett jättebe- kymmer. Jag tycker också att det vore trevligt att prata lite om Solna, som ju faktiskt är en borgerligt ledd kom- mun, där man ska bygga 600 studentbostäder, och man gör det inte på grund av att det finns bidrag utan man har en helt annan typ av strategi. Jag vill bara framhålla att det finns väldigt goda exempel med borgerligt ledda kommuner som uppenbarligen lyckas bygga och bygga mycket - även bostäder. Jag hoppas att vi får flera tillfällen att diskutera de här frågorna. Jag tackar statsrådet Lövdén för alla goda synpunkter och lovar att återkomma i frågan.

Göran Hägglund (Kd)

Anf. 69 Göran Hägglund (Kd)

Herr talman! Statsrådet är irriterad över att vi skulle tro att det enbart är statens insatser som avgör bostadsbyggandets omfattning. Det tror vi förstås inte, och det vet ju statsrådet. Det är många olika nivåer och aktörer som måste samverka för att det här ska bli riktigt bra. Men nu råkar vi befinna oss i Sve- riges riksdag och vi råkar debattera med just statsrå- det, inte med ett kommunalråd eller direktören för ett bostadsbolag, och då får han faktiskt finna sig i att vi har synpunkter på den politik som staten i form av regering och statsråd bedriver. Jag konstaterar att statsrådet är skickligare som debattör än som ansvarig för bostadsproduktionen i det här landet, men det får väl ses som en parentes i sammanhanget. Vi har väldigt dystra prognoser framöver. Reger- ingen har sagt att det ska bli 120 000 bostäder under de fyra kommande åren. Boverket säger att det kom- mer att bli 20 000, och man säger att år 2008 kan vi nå 30 000 bostäder. Statsrådet kan i det här samman- hanget naturligtvis inte rimligen hävda att Boverket inte skulle ha tagit med i beräkningen det nya inve- steringsstödet, för det är just vad man gör när man reviderar ned prognosen för nya hyreslägenheter från 15 000 till 12 000 lägenheter. Byggindustrin är inne på samma tema och har reviderat ned sina prognoser sedan regeringen presenterade sin politik, vilket väl får anses vara beklagligt. Jag undrar då om statsrådet har tagit något intryck av det här. När dessa två instanser sågar regeringens politik i förhållande till målet är det naturligtvis in- tressant, och jag skulle vilja be statsrådet att utifrån det här för protokollets skull göra en egen bedömning av bostadsbyggandet för i år, 2003, och för de övriga år som omfattas av regeringens målsättningar. Jag tror att en sådan redovisning kan vara till glädje för åtminstone en del av kammarens ledamöter lite sena- re i vår bostadspolitiska diskussion som vi får tillfälle att återkomma till.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 70 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! En sak bekymrar mig, och det är att statsrådet verkar nöjd med den nuvarande bostadspo- litiken. Jag tycker statsrådet skulle vara väldigt miss- nöjd med utvecklingen. Jag tycker att det behövs ett klarläggande på den punkten. Sedan är jag väldigt glad över att jag inte är över- ens med Börje Vestlund. Jag menar att det är ohygg- ligt viktigt att verkligen värna hyresrätten och få in mera privatkapital, och på den punkten uppfattade jag ändå att statsrådet och jag var eniga om målet, även om vi är oeniga om hur detta ska gå till. Jag tror att det är en av de väsentligaste saker som finns. Vad vi nu vet, allihopa, är att vi kan bygga ohyggligt dyra bostadsrätter vid vatten. Bo01 i Malmö är ett exempel, Helsingborg och Hammarby Sjöstad är andra exempel. Vi vet att det går att bygga på detta sätt. Vad vi strävar efter är ju billiga, bra och många hyresrätter. Problemet är ju, Börje Vestlund, att de varken är billiga eller många. Jag säger inte någonting om kvaliteten, för de kan säkert vara bra. Bostadskön är ju nu förfärligt lång. Olof Palme använde en gång en liknande liknelse om statsskul- den: Om var och en av dem som står i bostadskön i Stockholm skulle ställa sig efter varandra skulle kön räcka nästan till Södertälje i dagens läge. Jag vill slutligen också understryka detta med den kommunala beredskapen: Det är olika i olika kom- muner. Som Nina Lundström alldeles nyss sade är Solna ett lysande exempel på bra kommunalt byg- gande. Det är verkligen glädjande att se det. Jag skulle vara glad om jag kunde säga detsamma om min egen kommun, men det kan jag inte göra riktigt. Vi gör så gott vi kan, men det är olika i olika kom- muner. Solna är ett mycket bra exempel på ett mycket bra och effektivt byggande.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 71 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Göran Hägglund, nu är vi där efter det sista inlägget: Det gör skillnad hur man bedriver kommunalpolitik. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi i den bostadspolitiska debatten har helhetsper- spektivet, annars landar vi snett. Det har varit alltför vanligt att man skyller på varandra: Det görs inte, och det beror på den och den. Det är samverkan och gemensamt agerande som kan göra att vi kan öka bostadsbyggandet. Jag ska gärna berömma Solna också. Jag kan ha synpunkter på Solnas inriktning ibland, men Solna ska ha credit för att man har byggt och bygger och för att man är besjälad av att utveckla kommunen över partigränserna i Solna. Min hårda argumentation i det tidigare inlägget siktade mer på Stockholms kom- muns förhållanden under förra mandatperioden, som jag tyckte var erbarmliga, då man av ideologiska skäl prioriterade utförsäljning av allmännyttan i stället för att ägna sig åt den viktiga nyproduktionen. Det är kanske lite fräckt av mig, men jag skulle vilja rekommendera bostadsutskottet att ordna ett litet bostadsseminarium, om ni inte redan har gjort det, och gärna ta dit chefen för Byggkostnadsforum som på ett illustrativt sätt kan visa att det går att bygga hyresrätter till rimliga kostnader, särskilt med inve- steringsstödet. Han har ett digert material. Runtom i landet byggs det, men i Stockholm har det varit otro- ligt trögt. Det är så påtagligt när man får se materialet att man blir överraskad av att det faktiskt går, inte bara för allmännyttan utan också för lite mindre och medelstora aktörer som tar initiativ. Det är inte bara Duvkullen - det finns i Ängelholm också. Det ska byggas 1 200 hyreslägenheter i Malmö av en privat aktör till rimliga kostnader. Investeringsstöd eller inte? Jag är övertygad om att det behövs ett investeringsstöd för att få upp pro- duktionen av hyresrätter, och jag tycker att utveck- lingen under de gångna åren visar just det. Sedan vi införde investeringsbidraget har det tillkommit 13 000 studentlägenheter, och jag tror att till och med Kristdemokraterna har varit med om det investerings- bidraget. Alla gånger är det inte fel heller för Krist- demokraterna med investeringsbidrag. Sedan vi in- förde investeringsbidraget för hyresrättsproduktion har vi hittills beviljat stöd till 5 500 hyreslägenheter. Från den bottennivå då det knappt byggdes någon hyresrätt i det här landet i slutet av 90-talet börjar nu produktionen av hyreslägenheter ta fart. Med det förslag som vi presenterar i nästa vecka - jag ska inte lätta på förlåten för alla detaljer i det där förslaget, för det blir liksom fel, och det skulle kanske riksdagen inte heller tycka om, utan man vill ha det i sin helhet - kommer det att bli ett mycket kraftfullare stöd och ett stöd som kommer att betyda möjlighet till en väldigt kraftigt ökad bostadsproduktion i förhål- lande till nuvarande läge. Om man tar chansen nu, om kommunerna nu är med, så kommer det att gå att undanröja bostadsbristen. Göran Hägglund är ju förtjust i skattesänkningar. Vi kan inte sänka byggmomsen - det tillåter inte EU. Men vi kommer att göra samma sak på ett annat sätt: i princip reducera bort hela byggmomsen för en viss typ av lägenheter. Då har vi fått det som man efterly- ser, nämligen kraftig reduktion av de statliga skatter- na på byggande, och då måste man ta chansen. Joe Frans tog upp frågor om förhandsbesked och hyrestak. Jag tror att Joe Frans kan vara lugn i helgen. Den proposition som presenteras i nästa vecka kom- mer, till en del i alla fall, att tillgodose de önskemål som Joe Frans har.

Joe Frans (S)

Anf. 72 Joe Frans (S)

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för de kon- kreta beskeden och en bra debatt. Jag är mycket nöjd med svaren. Jag vill också passa på och tacka Gunnar Andrén, Göran Hägglund, Nina Lundström och Börje Vestlund för debatten. Tack!

Övrigt om interpellationen

Intressenter

Frågeställare

Joe FransSocialdemokraterna

Besvarad av

Lars-Erik LövdénSocialdemokraterna