Åtgärder för att stärka det kommunala självstyret på skolans område
Interpellation 2008/09:120 av Bernhardsson, Bo (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-11-14
- Anmäld
- 2008-11-14
- Besvarad
- 2008-11-25
- Sista svarsdatum
- 2008-11-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 november
Interpellation
2008/09:120 Åtgärder för att stärka det kommunala självstyret på skolans område
av Bo Bernhardsson (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Skolpengen i Göteborg är 63 800 kronor. Skolpengen i Lund är 109 500 kronor. Skillnaden uttrycker skilda ambitioner hos politikerna och är alltså också ett utslag av det kommunala självstyret.
Nu visar det sig emellertid att de privata skolaktiebolagen inom ramen för friskolesystemet sätter demokratiskt fattade beslut och det kommunala självstyret ur spel.
För en tid sedan kunde man således läsa om hur Nordens Teknikerinstitut AB när bolaget fördelar pengar till sina tio NTI-gymnasier landet runt upphäver de beslut som folkvalda i exempelvis Lund fattat vad gäller resurstilldelningen till sina gymnasier.
Skolpengen från Lund som från andra kommuner går in i en gemensam pott i koncernen och fördelas sedan lika mellan de tio gymnasierna.
Samtidigt kan man på Skolverkets hemsida läsa om hur kommunerna ”nu måste höja sin beredskap för att kunna ta hand om elever från nedlagda fristående skolor” när antalet elever sjunker i grundskolan och gymnasieskolan under kommande år.
Kommunerna kan inte säga nej till nyetablering av friskolor men måste ta hand om de konkurser som överetablering genererar.
Ovan relaterade skolpolitiska fenomen hämtade från den skolmarknad som håller på att skapas representerar två exempel på hur det kommunala självstyret urholkas av det nuvarande friskolesystemet.
Vilka åtgärder planerar statsrådet Jan Björklund att vidta för att stärka det kommunala självstyret på skolans område, bland annat så att demokratiskt fattade beslut i praktiken också efterlevs?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:120
Webb-tv: Åtgärder för att stärka det kommunala självstyret på skolans område
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:35 Tisdagen den 25 novemberProtokoll 2008/09:35 14 § Svar på interpellation 2008/09:120 om åtgärder för att stärka det kommunala självstyret på skolans område
Protokoll från debatten
Anf. 66 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Bo Bernhardsson har frågat mig vilka åtgärder jag planerar att vidta för att stärka den kommunala självstyrelsen på skolans område, bland annat så att demokratiskt fattade beslut i praktiken också efterlevs.
Som minister får jag inte kommentera enskilda ärenden. Jag kan därför inte gå in närmare på just den skolkoncern som interpellanten tar upp.
Bidragsreglerna för fristående skolor syftar till att offentliga och fristående skolor ska behandlas likvärdigt, så att de kan verka på lika villkor. Elevens hemkommun ska bestämma bidraget efter samma grunder som den tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grundskolorna eller till motsvarande gymnasieprogram i de egna gymnasieskolorna. En grundläggande tanke bakom denna likabehandlingsprincip är att det ska råda konkurrensneutralitet.
Frågan om lika villkor för kommunala och fristående skolor är aktuell i flera sammanhang. I Regeringskansliet pågår ett arbete med förslag till en ny skollag. Därutöver bereds en proposition om bidrag på lika villkor och en proposition om gymnasieskolan. Dessa arbeten tar alla upp flera olika aspekter på frågan om villkoren för fristående skolor. Dessutom ska utredningen Villkoren för fristående skolor (U2007:5) lämna sitt slutbetänkande senare i höst.
Jag menar att det väsentliga i sammanhanget är att verka för lika villkor mellan offentliga och fristående skolor.
Anf. 67 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Jag ska börja med att tacka för svaret, som sig bör. Jag kan sedan inte undvika att säga att jag tycker att det är ett ganska märkligt svar jag har fått. Jag ställer en fråga om det kommunala självstyret på skolområdet och vilka möjligheter man har att hävda det. Jag illustrerar min frågeställning med två exempel.
Det första rör hur skolpengen, om det vill sig illa, kan hanteras av privata bolag i skolsektorn. I det här fallet gäller det NKI-skolan i Lund som för över en generös skolpeng i Lund till exempelvis Göteborg, där man har en helt annan nivå på skolpengen. Det handlar ju om vilka politiska ambitioner man har i olika kommuner.
Det andra exemplet jag tar upp handlar om att man på Skolverkets hemsida nu kan ta del av rådgivning till kommunerna som handlar om att de måste höja sin beredskap att ta hand om elever från nedläggningshotade skolor.
Jag kan inom parentes tillägga att det bara är några veckor sedan som ett antal borgerliga kommunpolitiker gick ut med ett krav på ett stopp för etablering av friskolor.
Poängen är att jag är ute efter en principdiskussion om effekterna av bolagiseringen och de privata intressena på skolområdet i förhållande till det kommunala självstyret. När då statsrådet Björklund svarar mig att han inte kan kommentera enskilda ärenden och därför inte närmare kan gå in på den skolkoncern som jag pekar ut tycker jag faktiskt att det är ett märkligt svar. Det kan ju inte vara svårt att se att vad jag efterlyser och vill ha är en principiell diskussion om de frågeställningar som sätts i fokus genom vad som har hänt inom NTI-koncernen.
Min följdfråga blir - även om det blir lite vid sidan av diskussionen - om inte statsrådet Björklund har missuppfattat vad ministerstyre är för någonting. Eller vad är skälet till att man inte skulle kunna gå in i en sådan här diskussion? Det begriper inte jag.
Vi har sett att effekterna av privatiseringen och bolagens inträde i den offentliga sektorn delvis är att transparensen minskar och att meddelarskyddet inte gäller på samma sätt, det vill säga att debatten delvis tystnar. Jag kan tolka detta så att nu har den tystnaden stigit rakt in i riksdagens kammare. När jag ställer en fråga om ett privat bolag som alldeles uppenbart har en principiell räckvidd får jag svaret att det kan inte ministern diskutera eftersom han inte diskuterar enskilda ärenden.
Nu skulle jag vilja ha ministerns syn på den principiella frågan. Är det här ett problem för det kommunala självstyret? Jag tycker att det är det. Är det ett problem att ett bolag kan ta skolpengen från Lund, som är betydligt högre än den som finns i Göteborg, och lägga alltihop en påse och använda på olika ställen där bolaget har verksamhet? I min värld innebär det att den kommunala demokratin sätts ur spel. Politikerna i Lund har en högre ambitionsnivå än man har i Göteborg, men det privata bolaget sätter detta ur spel. Det är ett exempel. Det finns fler.
Anf. 69 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi kan konstatera att den borgerliga ledningen i Lund är betydligt generösare till skolan än man är i socialdemokratiska Göteborg. Det är en intressant aspekt i interpellationen. Så är det ofta. Om de här socialdemokratiska storstadskommunerna skärpte sig lite, som Malmö, skulle inte de här skillnaderna vara så stora i Sverige. Att det är sådana skillnader i skolpengsnivåer gör att den här överföringen kan sticka i ögonen på interpellanten.
Är detta ett problem eller inte? Det är naturligtvis samma sak om en elev från Lund väljer att gå i en skola i Malmö. Även om han väljer en kommunal skola följer de pengar som är inbetalda av skattebetalarna i Lunds kommun med till Malmö kommun och subventionerar deras skolor. Är det ett problem eller inte? Jag har svårt att se att detta är ett stort problem.
Jag tycker att interpellationen väcker en annan fråga, nämligen de olika ambitioner som kommunerna har på skolområdet och den olikvärdighet mellan kommunerna som har uppstått med kommunaliseringen. Man kan se hur olika det har blivit i Skol-Sverige efter den kommunalisering som Socialdemokraterna genomförde. Det är den fråga som jag funderar över när jag ser de här beloppsskillnaderna, som ju är enorma mellan Göteborg och Lund. Hur kan Göteborg satsar så lite på sin skola?
Är det ett stort problem att pengar följer elever över kommungränsen? Jag tycker att man måste vara väldigt gammaldags för att tycka att det är ett problem. Det kan hända att interpellanten tycker det. Jag ligger inte sömnlös över detta. Det finns många problem som jag tycker att vi behöver diskutera i svensk skola. Att elever går i skolan i en annan kommun och därmed får med sig skolpengen eller att man i en skolkoncern planerar fortbildning och andra saker gemensamt som gör att resurser inte alltid hamnar i den kommun som från början var avsikten tillhör inte de stora problemen. Jag tycker inte att det är ett stort problem så som det är beskrivet. Problemet, om det finns något, är den väldiga skillnaden i ambitionsnivå som finns mellan olika kommuner.
Anf. 70 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Låt oss börja med de olika ambitionsnivåerna. Under den förra perioden regerade Socialdemokraterna i Lund, Jan Björklund. Vi hade samma höga ambitionsnivå när det gällde skolan. På den punkten finns det ingen större oenighet i Lund i alla fall. Vi satsade på skolan i Lund. Det gjorde Socialdemokraterna, och det har de borgerliga fortsatt med när de tog över efter valet 2006.
Vi måste nog ta detta sakta så att det blir begripligt. I min värld är det en väldig skillnad på om eleven går till Malmö för att söka utbildning och tar med sig det stöd som vi vill ge till utbildning i Lund och om ett bolag tar skolpengen som ges till elever i Lund och för över till elever i Göteborg. För mig är det en väldigt annorlunda omfördelning.
Politikerna i Lund svarar inför medborgarna och eleverna i Lund, Jan Björklund. När vi har en ambitionsnivå som innebär att vi vill satsa på skolan ger vi det till eleverna och medborgarna och svarar inför dem i allmänna val. Om eleven då går till Malmö, vilket var ditt exempel, tycker jag inte att det är särskilt utmanande, även om jag kan ha synpunkter på skolpengen som idé. Men det är en annan diskussion. Det är fortfarande eleven som är medborgare i Lund som får fördelen. Men om NTI-skolan tar resurserna som vi har gett till skolverksamhet i Lund, lägger i en enda påse och sedan delar ut i de tio kommuner där man är verksam är det, i min värld i alla fall, en helt annan diskussion.
Jag är lite förundrad över att statsrådet inte också ser den skillnaden, för den är avsevärd. Den kommunala demokratin innebär att man har en dialog med medborgarna där man är verksam politiskt.
Anf. 71 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag förstår naturligtvis vad interpellanten menar, men jag har samtidigt svårt att ligga sömnlös över detta problem, om det nu är ett problem. Om man som interpellanten anser att det är ett problem, har jag svårt att se vad man skulle göra åt det och hur man kan förhindra det. Så fort man har två eller tre skolor som samverkar över kommungränserna har man gemensamma fortbildningsprojekt, gemensamma åtaganden och gemensamma kostnader. Det skulle krävas en stor byråkrati för att följa upp att varje skattekrona, oberoende av hur människor och aktörer agerar, stannar i den egna kommunen i slutändan. Jag ser inte riktigt hur det skulle fungera. Skulle det här bli ett gigantiskt problem får vi väl diskutera det på nytt. Jag kan inte se att det här skulle vara ett stort problem i den utsträckning det här förekommer i dag. Jag förstår naturligtvis interpellantens poäng, men får lite grann välja vad som är problem i tillvaron. Jag ser inte att detta är ett stort problem.
Anf. 72 Bo Bernhardsson (S)
Herr talman! Jag kan tillföra en sak till diskussionen, nämligen att Jan Björklunds borgerliga kolleger i Lund tycker att det är ett problem. Jag ska inte ge mig in på att tolka dem alltför mycket, men lite i alla fall. Jag tror att de gör det precis av det skäl som jag anger. Om man har en skolpolitisk ambition i Lund är det inte rimligt att pengarna som man ger till skolan hanteras på det här sättet. Jag tror att jag har den borgerliga alliansen i Lund med mig ganska långt i den här frågan.
Det är inte alla företag - jag tar detta som exempel i en principiell diskussion - som tycker som NTI-skolan. Jag har ett pressklipp här där man citerar vad Kunskapsskolan i Sverige säger. De har också verksamhet på olika ställen. Dess vd Per Ledin säger att han ser helt annorlunda på den här saken. Olikheterna reflekterar vad politikerna beslutar på respektive ställe. Det måste påverka verksamheten.
Detta är alltså en person som har förstått poängen med den kommunala demokratin, enligt min uppfattning, även om han är verksam i ett aktiebolag. Det här gör att vi till exempel, fortsätter han, får nöja oss med enklare lokaler i Göteborg än på andra ställen.
Jag är trots allt lite överraskad. Sedan kan man diskutera hur långt man ska ha kommunalt självbestämmande på skolområdet. Den diskussionen pågår ju hela tiden, men det är en annan fråga. Om man nu har det kan jag tycka att ministern är förvånande obekymrad och tar väldigt lätt på saken. Det här kan vi ju vidga till sjukvården när de privata aktörerna och bolagen kommer in där. När era valfrihetsmodeller har fått ännu större genomslag kan detta bli effekten mellan olika landsting och mellan olika kommuner. I min värld innebär detta att det kommunala självstyret sätts ur spel. Enligt min uppfattning är det inget litet problem om man vill ha kommunalt självstyre.
Anf. 73 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det sista som Bo Bernhardsson tar upp är väl en bra poäng. Jag menar att en slutsats av den diskussionen, liksom av många andra diskussioner, är att de här väldiga olikheterna mellan kommunerna när det gäller skolambitioner för mig snarare leder till att ifrågasätta kommunaliseringen.
Det är något märkligt med detta. Göteborgs kommun satsar om inte hälften så åtminstone bara 60-70 procent av vad Lund satsar på skolan. Jag blir jättebekymrad över skoleleverna i Göteborg, medan Bo Bernhardsson funderar på hur man ska klämma åt privata aktiebolag. Vi drar två helt olika slutsatser av detta resonemang.
Jag vill inte utesluta att det här är ett problem som i framtiden måste studeras, om det blir väldigt vanligt och så. Men för dagen och med något enstaka exempel tycker jag att interpellanten överdriver detta rätt kraftigt.
För mig är det viktiga att eleverna går i skolor som håller hög kvalitet, att man når goda resultat och annat, och att man uppfyller kvalitetskraven ska vi granska med hjälp av skolinspektioner och på andra sätt.
Socialdemokraterna vill i stället för friskolor ha entreprenadupphandlingar av skolor och så. Det blir naturligtvis exakt samma sak där: Man får in aktörer som har verksamhet i många kommuner, och man får väldigt svårt att följa upp att varje skattekrona exakt i slutändan stannar i den egna kommunen.
Jag förstår den poäng som interpellanten vill föra fram, det gör jag, men jag tycker att interpellanten överdriver detta problem kraftigt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.