Åtgärder för att nå klimatmål
Interpellation 2025/26:69 av Åsa Westlund (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-14
- Överlämnad
- 2025-10-15
- Anmäld
- 2025-10-16
- Sista svarsdatum
- 2025-11-05
- Svarsdatum
- 2025-11-06
- Besvarad
- 2025-11-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
De svenska utsläppen ökade enligt den senaste tillgängliga statistiken för helår med 7 procent 2024. Detta är unikt och förstås väldigt dåligt utifrån flera olika aspekter. Det är den största utsläppsökningen på 15 år. De senaste decennierna har utsläppen bara ökat som en direkt följd av att utsläppen året innan fallit kraftigt till följd av exempelvis pandemin.
I regeringens budgetproposition 2026 konstaterar regeringen dessutom att det saknas styrmedel som skulle göra att Sverige når utsläppsmålet för bland annat transporter (ECR-målet) till 2030. Detta trots att samtliga regeringspartier i alla fall i valrörelsen 2022 sa sig stå bakom klimatmålet.
Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att klimatmålet ska nås?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:69
Webb-tv: Åtgärder för att nå klimatmål
Dokument från debatten
- Torsdag den 6 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:28
Protokoll från debatten
Anf. 122 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Åsa Westlund har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att klimatmålet för ESR-sektorn ska nås.
Aida Birinxhiku har frågat mig vilka konkreta styrmedel jag och regeringen avser att vidta under mandatperioden för att säkerställa att Sverige uppfyller sitt åtagande inom ESR-sektorn till 2030, i ljuset av att regeringens egna prognoser i budgetpropositionen för 2026 nu visar att ytterligare åtgärder krävs.
Låt mig börja med att säga att Sverige, likt alla medlemsstater i EU, är bundet av EU:s ESR-förordning, och regeringen verkar för att Sverige ska leva upp till sitt ESR-åtagande.
Sverige har bland de tuffaste ESR-åtagandena till 2030. Det inkluderar utsläpp från framför allt vägtransporter, arbetsmaskiner och jordbruk. För att kunna nå åtagandet är transportsektorns elektrifiering helt central. Regeringen lämnade därför i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) flera förslag som påskyndar omställningen av fordonsflottan: De efterfrågade klimatpremierna för lätta ellastbilar förlängs. Klimatklivet – som bland annat finansierar utbyggnad av laddinfrastruktur i hela vårt land – får ett miljardtillskott. Och införandet av en elbilspremie riktad till hushåll som bor i glesbygd möjliggörs. Därutöver gynnas fossilfria arbetsresor genom att man gör den tillfälliga skattefriheten för förmån av laddel på arbetsplatsen permanent.
Preliminära beräkningar visar att regeringens föreslagna och aviserade reformer i budgetpropositionen sammantaget kan minska utsläppen inom ESR-sektorn med cirka 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 2026–2030. Gapet till ESR-åtagandet förväntas därmed minska till cirka 4,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, oaktat utvecklingen i LULUCF-sektorn.
Naturvårdsverkets scenarier visar att utsläppen framöver väntas minska, och åtgärderna i årets budgetproposition väntas leda till ytterligare utsläppsminskningar. Det är positivt att årets budget bidrar till minskade utsläpp. Regeringen bedömer dock att det krävs ytterligare åtgärder för att vi ska lyckas nå vårt ESR-åtagande till 2030.
Som ett led i detta har regeringen tillsatt den så kallade Styrmedelsutredningen, som i maj 2026 ska presentera en analys över vilka styrmedel som kan utformas för att fasa ut fossila bränslen ur ESR-sektorn i den takt som krävs för att på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt nå det långsiktiga klimatmålet till 2045 samt de EU-åtaganden som Sverige också har på klimatområdet.
Anf. 123 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka statsrådet för att hon så tydligt gör klart att regeringen inte har några planer på att återkomma med fler förslag för att minska klimatutsläppen. Det innebär, herr talman, att regeringen lämnar en rejäl springnota efter sig i klimatarbetet.
De svenska utsläppen har ökat kraftigt. Sverige har missat värdefull tid i omställningen. Svenska skattebetalare riskerar att få betala miljarder i EU-böter på grund av regeringens misslyckande. Fordonsägare riskerar en prischock vid pump när EU-lagstiftningen träder i kraft om något år. Inga stora investeringar har gjorts under mandatperioden för att öka den svenska produktionen av biobränslen, och elektrifieringstakten har bromsats in.
Klimatministern brukar själv påpeka att klimatomställningen rymmer många möjligheter. Jag håller verkligen med. Detta är otroligt viktigt för svensk industris konkurrenskraft. Rätt hanterad kan klimatomställningen skapa jobb och tillväxt i Sverige, men ändå för regeringen en politik som ökar utsläppen och samtidigt försvagar tillväxten.
Den senast tillgängliga statistiken på årsbasis visar på den största utsläppsökningen sedan 2010. Det blev en kraftig utsläppsökning, 7 procentenheter, 2024 som en direkt följd av SD:s och regeringens politik. Inom EU var det bara Malta som ökade utsläppen mer än Sverige.
Klimatpolitiska rådet, Finanspolitiska rådet, OECD och Riksrevisionen har alla sågat regeringens klimatpolitik jäms med fotknölarna. Samtidigt kommer allt fler rapporter om hur akut situationen är för vårt klimat.
Klimatministern har själv lovat att hon skulle avgå om ”vi rör oss längre från Sveriges klimatmål”. Det har Sverige alltså med all tydlighet gjort. Utsläppen ligger nu på en högre nivå än vad de hade gjort utan SD-regeringens politik. Ändå sitter klimatministern kvar. Varför, herr talman? Betydde hennes ord ingenting ens för henne själv? Jag förstår att detta var ett sätt att inför sig själv säga: Det finns en moralisk gräns för vad jag är beredd att medverka till.
Desto viktigare är det då att stå upp för det man lovar sig själv och andra och att hålla sina ord. Klimatministern får gärna förklara varför vi ska lita på vad hon säger i fortsättningen, när hon inte står för det här.
Regeringen har alltså trots löften till väljarna om att man står bakom klimatmålen helt enkelt struntat i att lägga fram förslag som leder dit. Det är också det klimatministern konstaterar i sitt svar till mig. Regeringen har inga förslag på hur målen ska nås. Det är förstås ett stort svek mot väljarna, som man lovade detta. Det är ett stort svek mot alla de människor som kommer att drabbas av översvämningar, skyfall eller extrem torka. Svensk industri, som hade kunnat bidra till att minska utsläppen och skapa nya jobb, har också på det här och många andra sätt svikits av den här regeringen.
Samtidigt är det många månader kvar av mandatperioden. Min fråga är förstås: Har klimatministern helt gett upp tanken på att under sin tid vid makten få igenom en klimatpolitik som faktiskt leder till de klimatpolitiska målen, så som hon och andra representanter från regeringspartierna lovade väljarna 2022?
(Applåder)
Anf. 124 Aida Birinxhiku (S)
Herr talman! Tack till klimat- och miljöministern för svaret på min interpellation!
I vår senaste interpellationsdebatt som vi hade i kammaren svarade klimat- och miljöministern att Sverige bedöms nå sitt ESR-åtagande till 2030 med viss marginal. Men i regeringens budgetproposition för 2026 framgår det klart och tydligt att så inte är fallet och att gapet dessutom är större än vad klimatministern tidigare har gett uttryck för. Det är därför jag har lämnat in den här interpellationen, herr talman.
Ministern började sitt interpellationssvar med att peka på vissa satsningar som görs i budgetpropositionen för 2026 och som väntas leda till minskade utsläpp. Det är förstås positivt och något som även vi socialdemokrater säger ja till i vårt budgetförslag. Men problemet, herr talman, är att de här satsningarna inte är tillräckliga. Det konstaterar regeringen själv i sin egen budgetproposition.
Vad är då svaret från ministern för att Sverige ska kunna nå sitt ESR-åtagande till 2030? Jo, efter att ha hört svaret tycker jag att det verkar vara att man ska invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen. Den ska vara färdig i maj 2026, det vill säga strax före valet. Det går inte att tolka på något annat sätt än att regeringen inte har någon plan på att presentera ytterligare åtgärder under mandatperioden. Planen verkar vara att man ska lämna över det här arbetet till nästa regering.
Herr talman! Eftersom det inte finns någon plan kan jag förstå att det kan vara mer bekvämt att hålla sig till talepunkter som flyttar fokus från själva sakfrågan.
Ett tydligt exempel är just ministerns avgångslöfte, som min kollega Åsa Westlund nämnde. Det stämmer att klimatminister Romina Pourmokhtari har sagt: Jag kommer att avgå om Sveriges utsläpp ökar och vi rör oss längre bort från klimatmålen.
Ökade var precis vad utsläppen gjorde 2024. Det var den största utsläppsökningen på 15 år, precis som Åsa Westlund redogjorde för. Då har ministern backat från det här uttalandet och sagt: Jag kommer inte att avgå, för när regeringen avgår, 2026, väntas utsläppen vara lägre än när regeringen tillträdde, 2022.
Herr talman! Hur man än vänder och vrider på detta går det helt enkelt inte ihop. Vad skulle poängen vara med att göra en utfästelse som inte kan utvärderas innan mandatperioden är slut?
Herr talman! Vi som har läst på ser också att det i budgetpropositionen faktiskt inte finns några uppdaterade officiella beräkningar som visar att utsläppen skulle vara lägre 2026 än när regeringen tillträdde, 2022. Det vi däremot vet med säkerhet är att utsläppen hittills har ökat mer än vad regeringen har beräknat. Det vi också vet efter Riksrevisionens rapport är att regeringen inte tydligt har redovisat de här osäkerheterna och att man dessutom riskerar att överskatta effekten av redan vidtagna åtgärder.
Jag vill fråga klimatministern vad poängen är med att göra den typen av utfästelser, som ändå inte bidrar till en seriös eller saklig debatt. Och om vi kan få den frågan utklarad, herr talman, skulle jag vilja upprepa det som faktiskt är föremål för min interpellation men som jag inte har fått något svar på: Om ministern själv konstaterar att befintlig politik inte är tillräcklig för att nå målen, varför presenterar då inte ministern ny politik som gör att vi når målet?
(Applåder)
Anf. 125 Sofia Skönnbrink (S)
Herr talman! Det är inte ofta jag skäms över att vara svensk, men när jag ser hur regeringen monterar ned klimatarbetet och ökar utsläppen gör jag faktiskt det.
En stor anledning till att utsläppen ökar är att regeringen har gjort det billigare med fossila bränslen. Då vill jag förtydliga att jag är den första att skriva under på att människor som är beroende av bilen för att ta sig till jobbet, förskolan och fotbollsträningen ska kunna göra det utan att bli ruinerade. Däremot tycker jag att regeringen gjorde helt fel när de valde att sänka priset vid pump för hela fordonsflottan i stället för att rikta ett stöd till dem som behöver det allra mest, det vill säga de som bor långt ute i glesbygden där det inte finns några andra alternativ. Som det ser ut i dag, herr talman, spelar det faktiskt ingen roll om det är miljö- och klimatministern som kör bil i Stockholms innerstad eller om det är jag som kör bil hemma i skogen i västra Värmland – det har blivit billigare oavsett.
Konsekvenserna av det här är tydliga. Utsläppen ökar, och vi riskerar inte att nå våra uppsatta klimatmål. Min fråga till ministern blir därför: Varför valde regeringen att sänka priserna på drivmedel för alla i stället för att gå fram med riktade satsningar till dem som är beroende av bilen för att klara vardagen?
Anf. 126 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Även jag vill delta i debatten och ställa relevanta frågor som interpellanterna har tagit upp om hur ministern och regeringen avser att nå klimatmålen till 2030.
De svenska utsläppen har ökat markant under klimatministerns och regeringens tid vid makten. Vi har sett att ökningen när det gäller helår var 7 procent för 2024, vilket är den största utsläppsökningen på 15 år. Mina kollegor har också tagit upp att klimatministern har haft en hög svansföring i debatten och hävdat att hon ska avgå om utsläppskurvan inte går ned vid hennes tid vid makten, vilket är långt ifrån vad vi ser just nu.
I början av hösten berättade klimatministern att nya siffror från Naturvårdsverket pekar på att vi kommer att se ett underskott på 5,8 miljoner ton koldioxid fram till 2030 i förhållande till EU:s krav på Sverige. I Svenska Dagbladet Näringsliv kunde vi läsa liknande skräckrubriker om att Sverige, enligt regeringens nya siffror, kan komma att missa EU:s klimatmål med hela 70 miljoner ton. Klimatministerns kollega EU-ministern var inte särskilt bekymrad över detta utan tyckte att hon hellre ville ta miljardböter från EU än att vidta drastiska åtgärder som skulle stänga det här gapet. Det kan man tycka är en ganska oansvarig politik, för jag tror inte att svenska folket är med på att vi ska betala miljardböter för att vi inte stärker och förbättrar svensk konkurrenskraft genom en grön omställning.
Men om klimatministern inte tycker att oppositionens oro över klimatpolitiken är viktig att ta till sig kanske klimatministern blir mer bekymrad när Svenskt Näringsliv oroar sig. Det gör de nämligen. De oroar sig över passivitet och otydlighet, och svenska företag har visat det på flera sätt. Teknikföretagen skrev exempelvis i en skarp debattartikel häromveckan att Europa nu mer än någonsin behöver en tydlig och förutsägbar klimatpolitik. De uppmanar också Sverige till tydlighet när det gäller EU:s ambitioner på klimatområdet. Där har den svenska regeringen faktiskt på EU-nivå undergrävt den målsättning som behövs till 2040 genom olika lättnader som innebär att andra länder ska göra jobbet i stället för Sverige och EU.
Min fråga är precis den som interpellanterna ställer: Kommer vi att få se nya klimatreformer under den korta tid som klimatministern har kvar vid makten, eller var det här en stor utförslöpa för klimatministern, för regeringen och framför allt för svensk klimatpolitik?
Anf. 127 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att besvara dessa fyra inlägg på den tid jag har att tillgå.
Vi kan börja med uttalandena från ledamöterna Westlund och Guteland angående att svensk industri har svikits och att näringslivets efterfrågan på att regeringen ska arbeta för en hög ambition i EU, stabilitet och långsiktighet i EU motarbetas totalt. Finns det några belägg för dessa uttalanden? Finns det någonting konkret som man kan peka på som skulle visa på att vi sviker svensk industri och svenskt näringsliv i deras vilja, sett till klimatmål och ambitioner inom den gröna omställningen?
De fakta som vi har att visa upp gällande det arbetet är extremt tydliga: Det svensk industri skriker efter är ren och pålitlig energi – sådan energi som er regering ägnade sig åt att lägga ned under sina år vid makten. Ett av de största bekymren som svenska industriledare just nu har är varifrån de ska få all den rena el som krävs för omställningen. Hur ska man våga göra rent stål när man inte kan få svar på om det finns tillräckligt mycket el för att göra rent stål? Hur ska man ställa om sin produktion av bilar från förbränningsmotorer till batterier när oppositionen diskuterar att stänga ned gruvor, samtidigt som en borgerlig regering pratar om hur vi ska få en starkare gruvnäring i Sverige? Hur ska man som svensk skogsägare lita på att svensk skogsindustri har en framtid när man hör uttalanden om att Sverige ska leva upp till 70 miljoner ton sett till LULUCF-upptag och kolupptag i skogen? För att lyckas nå upp till de 70 miljoner ton som Socialdemokraterna hänvisar till och kritiserar regeringen för att inte leverera på vill man alltså i princip ha ett förbud för avverkning i svensk skog under väldigt, väldigt lång tid.
Det är en väldigt konstig logik, för om man ser till det som näringslivet efterfrågar, alltså långsiktighet som ledamoten Guteland tydligt sa, är det precis det som regeringen arbetar för. Vi har förhandlat stenhårt för att få till ett 90-procentsmål till 2040. Det är en långsiktighet som näringslivet har efterfrågat. De diskussioner som vi har haft med kommissionen har handlat om att Sverige inte ska behöva lägga ned sin kärnkraft och förlita sig på andra energikällor för att leva upp till EU:s energi- och klimatmål. Det är krav som vi har ställt och krav som näringslivet efterfrågar.
Det som näringslivet efterfrågar – stabilitet och långsiktighet – är precis vad regeringen försöker ge dem. Det gör vi inte bara genom att prata om vilka höga mål vi ska ha i form av exempelvis 90 procent utan om att se till att det finns goda villkor för att leva upp till klimatmålen, det vill säga ren el – något som industrin skriker efter efter era år av svek och nedlagd kärnkraft.
Hög ambition och långsiktighet är vad näringslivet efterfrågar, och precis det jobbar regeringen för.
Det vore bra om vi pratade mer om hur Sverige ska lyckas med våra klimatmål. Såvitt jag vet har inte Socialdemokraterna några förslag för att leverera på 70 miljoner ton. Det är lite konstigt. Ledamoten Guteland kanske inte minns den diskussion hon hade i EU-nämnden där statsministern ganska tydligt påpekade vad samtliga socialdemokrater nu kan få chansen att höra här i kammaren: Ni är posörer i klimatpolitiken när ni hävdar att ni kan överbrygga detta gap på 70 miljoner ton. Ni lever inte upp till några 70 miljoner ton i era budgetförslag. Vi pratar om ESR-mål i dag, vilket är 4,3 miljoner. Det gap på 70 miljoner ton till LULUCF som Sverige har just nu kan inget av era politiska förslag leva upp till. Ingen av era budgetar levererar på dessa 70 miljoner ton, eftersom det är ett väldigt högt mål som är väldigt svårt att nå på grund av många olika saker som inte går att påverka politiskt.
Låt oss ha en lite mer saklig debatt om klimatpolitik – jag ser fram emot att fortsätta den i dag!
Anf. 128 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Vi har en klimatminister som företräder en regering bestående av partier som lovade väljarna att klara klimatmålen. Sedan ökar man utsläppen. Man får kritik och börjar hänvisa till en klimathandlingsplan som ska komma. När den väl kommer innehåller den inga konkreta åtgärder. Ministern sätter till och med sitt goda namn i pant och säger att om klimatutsläppen ökar och vi rör oss längre från målen lämnar hon regeringen. Då skulle hon avgå.
Därefter lägger man fram ytterligare en budget utan åtgärder som lever upp till klimatmålen och hänvisar till en styrmedelsutredning. Sedan har man mage att säga att andra poserar i klimatpolitiken.
Gick inte den här regeringen till val på att föra en effektiv klimatpolitik? Vad är en effektiv klimatpolitik om inte minskade utsläpp? Om man ökar utsläppen så här gör det såklart inte jättestor skillnad om de minskar lite innevarande år. Problemet är att regeringen har avskaffat viktiga styrmedel. Det fanns säkert skäl till det. Även vi i Socialdemokraterna, vill jag påminna om, sänkte skatten på drivmedel och pausade reduktionsplikten under vår tid vid makten.
Man gör dock detta utan att ha en plan framåt för vad man ska göra i stället. Man vill inte investera i biobränslen. Man vill inte se till att vi får fart på elektrifieringen. Det här är ju inget annat än ansvarslöst.
Klimatministern frågar vilka konkreta bevis som finns för att den här regeringen sviker industrin i klimatet och konkurrenskraften. Jag vet inte vilka industrier klimatministern träffar. Möjligen blir det bara trevliga samtal. Men till oss uttrycker de att de är väldigt oroliga.
I Sverige har vi två enormt stora fordonsindustrier. De har såklart lidit hårt av att regeringen avskaffade styrmedel och inte ersatte dem med nya. Deras hemmamarknad är förstås jättetuff. Om vi jämför med till exempel Kina ser vi att i Sverige är drygt 1 procent av alla tunga fordon som säljs eldrivna, medan motsvarande siffra i Kina är 35 procent. Det är inte konstigt att de är oroliga över vad som händer. Vad är regeringens plan för att stötta den här otroligt viktiga industrin för jobben, tillväxten och klimatet i Sverige? Det finns inga förslag.
Vad vi har hört här i dag är inget som räcker. Industriföretagen menar ju att de förslag som nu finns i budgetpropositionen inte räcker. De har det väldigt tufft just nu.
Det var ett konkret svar på frågan, och jag räknar med att få ett lika konkret svar tillbaka: Vilka fler åtgärder är regeringen beredd att vidta för att klara klimatmålen men också för att stärka jobben och tillväxten i vårt land?
Det finns givetvis fler exempel. I den här budgeten minskar regeringen stödet till Industriklivet med över hälften jämfört med tidigare år. Man har pausat de gröna krediterna. Man har lagt ned samtalen om en energiöverenskommelse som industrin efterfrågar. Industrin vill ha en energiöverenskommelse som inte bara handlar om kärnkraft, utan en som levererar mer el här och nu och sedan.
Det var väl Liberalerna och något annat parti som sa till energiministern: ”Nu kan du inte hålla på med det här längre. Vi kan inte tänka oss det här. Vi vill hellre ha kärnkraften som slagträ i den politiska debatten.” Det om något är poserande. Det är ett stort svek mot väljarna och det förtroende som man har fått från svenska folket.
(Applåder)
Anf. 129 Aida Birinxhiku (S)
Herr talman! Jag ska inledningsvis säga att jag gärna debatterar energipolitik med Romina Pourmokhtari, även om jag i huvudsak har ägnat mig åt att göra det med hennes departementschef Ebba Busch. Men klimatministern förstår ju mycket väl att ny kärnkraft om 10–15 år inte kan vara svaret på hur Sverige ska nå sitt ESR-åtagande till 2030, vilket är det som är föremål för interpellationen just nu.
Eftersom jag själv inte fick ett tydligt svar på min fråga ska jag, till skillnad från Romina Pourmokhtari, ge ett tydligt svar på vad vi socialdemokrater vill i energipolitiken. Vi vill bygga ut all nödvändig fossilfri elproduktion, inklusive ny kärnkraft. Frågan är om klimatminister Romina Pourmokhtari och Liberalerna vill det.
Klimatministern frågade vad näringslivet efterfrågar. Jo, näringslivet efterfrågar breda, långsiktiga och stabila spelregler. De vill se en bred energiöverenskommelse för att få en utbyggnad av elproduktionen på plats. Det säger ministern och Liberalerna nej till. Det är exakt denna vilja att ha något slags energipolitiskt kulturkrig i valrörelsen, herr talman, som sätter käppar i hjulet för ny kärnkraft och för en ökad utbyggnad av fossilfri elproduktion.
Herr talman! Klimatministern frågade också vad vi socialdemokrater vill göra. Det svarade Åsa Westlund på. Jag kan också svara på frågan. Vi hade velat använda de här åren till att få fart på elektrifieringen och öka svensk biodrivmedelsproduktion, inte till att skjuta upp utsläppsminskningar som ändå behöver göras och vilket bara kommer att göra det dyrare i längden. Med den här regeringen kommer det att bli en prischock vid pump 2027 när nya EU-regler börjar gälla.
Jag tycker också att det vore lämpligt, herr talman, om klimatministern öppet kunde redovisa vilka konsekvenser det här får för hushåll och företag. Då syftar jag på miljardböter för missade klimatmål. Jag syftar på prischocken vid pump 2027, när nya regler börjar gälla. Jag syftar på klimatförändringarna som kommer att drabba oss. De drabbar oss redan i dag i form av översvämningar och skred samtidigt som ministern nu kapar anslagen till länsstyrelsernas arbete med klimatanpassningsåtgärder.
Jag tänker också på kostnaderna för uteblivna investeringar och förlorade arbetstillfällen när industrins gröna omställning nu bromsas, när man inte kan få den breda energiöverenskommelsen på plats som många av oss andra partier, inklusive Romina Pourmokhtaris departementschef, gärna vill ha. Vad kommer kostnaderna att bli för det? Det kommer att stå svenska hushåll och företag väldigt dyrt.
Herr talman! Låt oss återgå till själva interpellationsfrågan. Jag fick inget svar på min fråga. Jag vill bara upprepa att den utsläppsökning som skedde 2024 självklart bidrar till att en stor del av den buffert som Sverige har byggt upp inom ESR-sektorerna nu riskerar att ätas upp och att det blir ännu svårare att nå vårt ESR-åtagande till 2030.
Vad är då svaret? Vilka konkreta åtgärder kommer ministern att presentera? Att svara på den frågan genom att säga att man väntar på en utredning som ska vara färdig i maj före valet är, särskilt med hänsyn till att förslagen behöver remitteras och beredas i Regeringskansliet, samma sak som att säga att man planerar att lämna en springnota till nästa regering. Det, herr talman, kommer att stå svenska hushåll och företag väldigt dyrt.
(Applåder)
Anf. 130 Sofia Skönnbrink (S)
Herr talman! Jag kan konstatera att jag inte fick något svar från ministern gällande min fråga. Precis som ministern sa är det ont om tid, men jag gör ett nytt försök.
Problemet är, precis som min kollega Åsa Westlund sa, att regeringen valde att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå och skatten på bensin och diesel. Men regeringen har inte kunnat svara på hur man ska kompensera för de ökade utsläpp som det har medfört och kommer att medföra. Frågan är vem som ska ta smällen. Är det jordbruket eller skogsbruket?
Jag vill därför återigen fråga ministern om hon tycker att det var rätt beslut att sänka priset vid pump för hela fordonsflottan, även om det leder till ökade utsläpp. Hade det inte varit bättre att gå fram med en riktad satsning till boende i glesbygd som är direkt beroende av bilen för att få vardagen att gå ihop?
Anf. 131 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Precis som mina kollegor noterar jag att vi inte får svar på våra frågor. Vi får inte veta vilka insatser ministern avser att sätta in för att skynda på utsläppsminskningarna.
Det är kort tid kvar i regeringsställning för klimatministern, men det är ändå tid att regera, se till att få fart med nya styrmedel och inte bara hävda att man ska vänta på en styrmedelsutredning eller någon annan beredning. Regeringen behöver sätta fart. Vi ser nämligen att utsläppsminskningarna avtog med den här regeringen och att vi i stället fick ökade utsläpp. De har ökat mer än på 15 år, vilket är djupt alarmerande. Det är också stor risk att vi får miljardböter för att vi inte når EU-målen till 2030.
Klimatministern blir arg, kallar mig posör och är fruktansvärt irriterad på att hon får frågor om vad regeringen vill göra med klimatpolitiken. Jag svarar dock jättegärna på vad vi vill.
Vi vill få till en energiöverenskommelse för att ge industrin stabila förutsättningar att ställa om. Det är något som Tidögänget inte lyckades med; i stället bråkade de med varandra.
Vi vill få till en elektrifiering eftersom vi vet hur viktigt det är inte minst för svenska företag. Det finns flera biltillverkare som verkligen har satsat på detta men som är djupt oroade.
Vi vill se till att få svenskt biobränsle att fungera och få en förutsägbarhet där.
Vad vill klimatministern göra för att rädda svenska folket från miljardböter – och framför allt för att stå upp för sin ministerportfölj, det vill säga vara klimatminister och se till att stoppa den globala upphettningen?
(Applåder)
Anf. 132 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Vad vill regeringen göra rent konkret för att minska utsläppen till 2030? Här kommer fem exempel som ni i Socialdemokraterna kan ta med er och titta på. Ni kanske kan jämföra våra budgetar och klura lite på vad ni tycker, i kontrast till det regeringen driver.
För det första vill vi återställa våtmarker. Sverige har aldrig satsat mer pengar på återställning av våtmarker än under den här regeringen. Ni socialdemokrater satsade inte lika mycket som vi gör på att återställa våtmarker; det har aldrig funnits så här mycket medel till det.
För det andra vill vi ge stöd till ellastbilar. Ledamoten Westlund nämnde den tunga fordonssektorn, och den har alltså fått ett stöd tack vare regeringen. Det stödet kallas marknadsintroduktionsstöd och gör att företag som vill köpa rena tunga fordon får stöd av regeringen för att göra det.
För det tredje vill vi ha ett klimatkliv som är större än någonsin, och därför har vi sett till att det är det. Det har alltså aldrig funnits ett så stort klimatkliv som under den här regeringen. Klimatklivet är större än någonsin tidigare – större än under den rödgröna tiden – och används för att bygga ut laddinfrastrukturen i hela vårt avlånga land så att fler kan se elbilar eller hybrider som ett alternativ.
För det fjärde har vi reduktionsplikten, som absolut inte ligger på EU:s miniminivå. Sist jag kollade var Sveriges reduktionsplikt 10 procent. Det är också spännande att ni är flera socialdemokrater som är med i den här debatten och att ni uppenbarligen tycker lite olika om bränslepolitiken. Det är väldigt spännande att den ena ledamoten säger att ni också vill sänka priserna vid pump och att den andra ledamoten frågar varför vi sänkte priserna vid pump.
För det femte har vi ett stöd som jag gärna tar upp och som kom till på den här regeringens initiativ. Vi kallar det Kväveklivet, och det är ett nytt stöd för att påbörja en omställning av jordbrukssektorn. Det är ett stöd som ser till att de jordbrukare och bönder som vill minska sina utsläpp av ammoniak och kväve kan få stöd av regeringen.
Vi fick lite inspiration av exempelvis Klimatklivet, som vi tycker är ett bra stöd för klimatomställningen i Sverige. Det fungerar. Därför såg vi till att Klimatklivet blev större än någonsin tidigare – större än under er tid – och startade utöver det ett kvävekliv. Kväveklivet är som ni vet något som öppnar upp för omställning inom jordbrukssektorn, som är en sektor där omställning i princip inte har existerat. Utsläppsnivån har legat helt stilla, och man har inte gjort någonting kring detta. Därför gör regeringen det.
Så! Där har ni fem exempel som ni kan gå hem och titta på! Ni tyckte att det inte finns några exempel, vilket alltså inte stämmer.
Det finns dock något annat som ni behöver titta på och som jag tycker är ganska relevant. Du gav inget svar på hur en minskning med 70 miljoner koldioxidekvivalenter ska uppnås, Jytte Guteland. Du pratade om 70 miljoner i talarstolen, och sedan nämnde du att ni i er budget har klimatpolitik för elektrifiering och olika stöd. Med de stöden kommer man dock inte i närheten av 70 miljoner.
Det är det jag menar är poserande. Jag menar att det är orimligt att prata om att vår regering inte lever upp till 70 miljoner. Ni gör inte heller det, för 70 miljoner är en väldigt hög siffra. Det vi diskuterar i dag är ett ESR-åtagande till 2030 som handlar om 4,3 miljoner koldioxidekvivalenter. Det vore bra om vi kunde ha en debatt om samma klimatmål och samma siffra, så att säga.
Det är absolut så att energipolitiken är väldigt relevant för det som ska göras, och regeringen har gjort väldigt många olika energipolitiska insatser. Om man frågar dem som jobbar med kärnkraft i Sverige tror jag inte att de håller med ledamoten Birinxhiku om att vi sätter käppar i hjulet för ny kärnkraft. Jag tycker att det är ganska uppenbart: När den här regeringen inte satt vid makten lades kärnkraft ned, och när den här regeringen sitter vid makten planerar Vattenfall att bygga kärnkraft. Låt det tala sitt tydliga språk!
Utöver det gör vi insatser för vindkraften. Vi tillsatte tidigt en utredning som tittar på hur processerna för havsvindkraft i Sverige kan förenklas så att det faktiskt blir lönsamt och attraktivt att bygga havsvind i Sverige, till skillnad från under er mandatperiod. Vi gör också insatser för landbaserad vindkraft eftersom det står i Tidöavtalet att vindkraften har en viktig roll i Sveriges energimix. Vi upparbetar stöd till lokalsamhällen för att de ska vilja bygga landbaserad vindkraft, och vi märker att de initiativen gör skillnad.
Det finns alltså mycket att debattera vidare, och jag ser fram emot att göra det.
Anf. 133 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Det är lite fascinerande att höra en så nöjd klimatminister. För några år sedan lovade hon att avgå om situationen blev som i dag, och i dag slår hon sig för bröstet över det hon har uträttat – trots att utsläppen alltså har ökat mer än på 15 år.
Jag hoppas att klimatministern någon gång har tittat på vad oppositionen faktiskt föreslår och då också sett att vi inte har sagt nej till något av de förslag som klimatministern nu slog sig för bröstet över. Tvärtom har vi sagt ja. Däremot har vi under den här mandatperioden, och även i vår senaste budgetmotion, lagt mycket mer pengar på att ställa om Sverige. Vi har lagt mer pengar till industrin, mer pengar till laddinfrastruktur och totalt sett mer pengar till miljö och klimat.
Tittar man på det sammantaget är det lätt att se att regeringen har dragit ned på klimat och miljö. Budgeten för klimat och miljö låg på 21,8 miljarder när ni tog över, Romina Pourmokhtari, och nu ligger den på 19,6 miljarder. Det är en rejäl ambitionsminskning. Om man dessutom, som man måste göra, tar hänsyn till inflationen förstår var och en att budgeten har minskat mycket mer än så.
Vi socialdemokrater vill ha en rättvis klimatpolitik. Sverige har varit ett föregångsland. Vi har relativt sett låga utsläpp per capita, tack vare tidigare regeringar. Den här regeringen har tyvärr vänt utvecklingen, och vi möter hela tiden en chockerad omgivning som undrar vad Sverige håller på med.
Jag hoppas att vi får förtroendet att leda Sverige igen – och att klimatministern kanske kan redogöra för varför hon inte har avgått samt varför hon har kastat in handduken redan innan hon avgår vid valet.
(Applåder)
Anf. 134 Aida Birinxhiku (S)
Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag fortfarande inte har fått svar på min fråga.
Klimatministern räknade här upp fem åtgärder som regeringen i den egna budgetpropositionen konstaterar inte är tillräckliga för att uppfylla ESR-åtagandet till 2030. På frågan vilka ytterligare åtgärder som ministern är redo att vidta får vi helt enkelt inget svar. Det finns nämligen ingen plan, herr talman. Regeringens plan verkar vara att lämna en springnota till nästa regering, när Styrmedelsutredningens förslag ska vara färdiga.
Därför förstår jag att det kan vara mer bekvämt att hålla sig till dessa fem talepunkter och försöka flytta fokus, herr talman, men jag ska nu ge Romina Pourmokhtari en sista chans.
För det första kan hon ge tydliga svar på de frågor som vi från oppositionen har ställt i den här interpellationsdebatten.
För det andra kan hon vara noggrann och transparent med den egna politikens konsekvenser och vem som får betala priset för minskad tillväxt och ökade utsläpp.
Sist men inte minst kan hon presentera konkreta åtgärder som på ett trovärdigt sätt bidrar till måluppfyllelse i tid och bidrar till att Sverige når de klimatmål som vi har enats om här i riksdagen.
Jag ger Romina Pourmokhtari en sista chans att lägga mindre tid på sina talepunkter och mer tid på att ta ansvar för den politik som regeringen har fört de senaste åren och vad den innebär för klimatet, jobben och svensk konkurrenskraft.
(Applåder)
Anf. 135 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Vi har alltså en verklighet i Sverige där utsläppen minskade 2022 och 2023 men ökade 2024 och nu beräknas minska igen 2025 och 2026. Det är verkligheten. År 2024 ökade utsläppen, absolut. Varför gjorde de det? Jo, för att regeringen hanterade en baksmälla från Socialdemokraternas politik. Ni hade en skyhög reduktionsplikt, som ni pausade så fort Miljöpartiet försvann från makten. Det är väldigt fina löften ni ger om att ni som parti också har en politik för att det inte ska vara jättedyrt vid pump. Problemet är bara att ni skulle styra med andra partier som inte har denna politik. Det vore klädsamt om ni var ärliga med vad er klimatpolitik innebär, och det vore relevant att få veta om det blir 28 kronor litern för dieseln igen vid ett maktskifte.
Jag hoppas att det inte blir ett maktskifte. Jag väntar mig inte att vi ska förlora makten och lämna en springnota. Jag förväntar mig att svenska folket vill fortsätta med en Tidöregering och fortsätta på den bana vi har stakat ut, där det inte kostar 28 kronor litern att tanka, vilket vissa ledamöter verkade tycka var en bra sak medan andra var mer kritiska. Vi ser också fram emot att ta vidare det klimatarbete som behöver ske i Sverige och som kräver en elektrifiering, och då behöver Sverige ha mer ren el och fler satsningar som gör att näringslivet lyckas med sin omställning, till exempel förenklade tillståndsprocesser, och annat, som kanske inte låter lika snabbt och effektivt som högre skatter men som gör skillnad.
Sverige har under denna regering lägst utsläpp per capita i EU. Det finns många exempel på när de rödgröna har styrt och Sverige inte har haft lägst utsläpp per capita. Men jag kommer inte att kasta det i ansiktet på oppositionen, för jag tycker att klimatdebatten ska vara bättre än så.
Det finns ett skäl till att ledamoten Westlund endast kunde referera till år 2022, för det var nämligen det enda år då klimat- och miljöbudgeten var större än våra klimat- och miljöbudgetar. Det var också det året då Socialdemokraterna faktiskt inte fick igenom sin budget i kammaren.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.