åtgärder för att hindra att rätten till skyddad identitet missbrukas

Interpellation 2003/04:475 av Elinderson, Lars (m)

den 6 maj

Interpellation 2003/04:475

av Lars Elinderson (m) till justitieminister Thomas Bodström om åtgärder för att hindra att rätten till skyddad identitet missbrukas

Det finns olika möjligheter att få skyddad personuppgift: sekretessmarkering (inte reglerat i lag), kvarskrivning (folkbokföringslagen 16 §) samt fingerad personuppgift (lag om fingerade personuppgifter). Samtliga dessa förfaranden kräver att sökanden styrker att det föreligger en hotbild, exempelvis genom dom, besöksförbud, polisanmälan eller polisutredning. Reglerna finns till för att skydda hotade personer.

Rätten till skyddade personuppgifter tillkommer alla medborgare, således även den som på grund av brott anser sig hotad. Samma skyldighet att styrka hotet gäller oavsett vem som söker. Min uppfattning är inte att den som dömts för brott inte ska kunna söka denna typ av skydd enbart därför att han är brottsling. Det strider mot principen om likhet inför lagen. Däremot ska en person inte kunna använda sig av skyddsinstrumentet för att begå fler brott eller undandra sig civilrättsliga skyldigheter.

De skäl som ligger till grund för beslut om skyddad identitet innebär att uppgifter om enskilds personliga förhållanden normalt omfattas av sekretessbestämmelsen i 7 kap. 15 § och därför inte kan lämnas ut. Detta gäller i princip oavsett vem som begär uppgiften, inklusive enskilda fordringsägare som företag, banker, försäkringsbolag etc.

Att skyddet finns till för utsatta människor och brottsoffer är självklart. Det har dock framkommit uppgift om att brottsbenägna eller dömda personer kan undandra sig personliga skulder på grund av skyddad personuppgift. Ett exempel är en brottsdömd man som ådragit sig skulder till ett antal näringsidkare men inte betalat sin skuld. Borgenärerna var förhindrade att komma åt mannen, därför att han hade skyddad personuppgift.

Det är inte tillständigt att man använder sig av skyddsinstituten för att sedan undandra sig skyldigheter eller undkomma lagen. Reglerna bör ses över så att dessa situationer kan undvikas.

En lagreglering av förfarandet med sekretessmarkering skulle kunna vara ett sätt att dels stärka skyddet för den skyddade, dels reglera i vilka fall sekretessen bör kunna brytas. Exempelvis skulle banker, kreditinstitut eller kronofogdemyndigheten kunna tillåtas komma åt personuppgifter för att reglera en skuld, utan att de skyddade uppgifterna lämnas vidare till enskild. På detta sätt skulle felaktiga eller brottsliga förfaranden kunna undvikas, medan skyddet för den som verkligen behöver det bli starkare. Det är inte ovanligt att enskilda tjänstemän som har att pröva en spärrmarkering lämnat ut uppgifter till fel personer.

Vad avser justitieministern att vidta för åtgärder för att institutet för skydd för hotade personer inte missbrukas?