assisterad befruktning för kvinnor i samkönade relationer

Interpellation 2002/03:16 av Andreasson, Martin (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-10-23
Anmäld: 2002-10-24
Besvarad: 2002-11-05
Sista svarsdatum: 2002-11-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 oktober
Interpellation 2002/03:16
av Martin Andreasson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om assisterad befruktning för kvinnor i samkönade relationer

Enligt svensk lag är insemination på klinik enbart tillåten för den kvinna som är gift eller lever i äktenskapsliknande förhållande med en man. Insemination för kvinnor som lever med andra kvinnor är inte tillåten i Sverige, men däremot i flera andra västländer. Naturligtvis är det inte olagligt för någon att inseminera sig på egen hand. Allt fler lesbiska eller bisexuella kvinnor blir också mammor genom insemination i hemmet eller utomlands. Ofta är pappan en homo- eller bisexuell man.

Enligt föräldrabalken ska vid insemination den man som modern lever med normalt anses vara barnets far, även om den biologiske fadern är en annan person. Om inseminationen utförs på klinik antecknas dock alltid namnet på den biologiske fadern (spermadonatorn), och barnet har vid fyllda 18 års ålder rätt att få kännedom om sitt biologiska ursprung.

Kommittén om barn i homosexuella familjer föreslog i sitt betänkande (SOU 2001:10) att kvinnor i samkönade relationer ska få tillgång till konstgjord befruktning på samma villkor som kvinnor i olikkönade relationer. Bestämmelserna om föräldraskap vid insemination skulle enligt kommitténs förslag regleras så att moderns kvinnliga partner automatiskt skulle räknas som barnets andra förälder, på motsvarande sätt som moderns manlige partner i dag räknas som barnets andra förälder även om han inte är biologisk förälder.

I ett särskilt yttrande till kommitténs betänkande framhöll folkpartiet liberalernas representant att den lagtekniska utformningen av en sådan reform borde utredas ytterligare. Regeringen anslöt sig till folkpartiets linje och utlovade i mars 2002 att en fördjupad översyn av inseminationsfrågan skulle påbörjas omedelbart. I juni 2002 gjorde sedan riksdagen ett tillkännagivande om att det är angeläget att påskynda arbetet med frågan om hur det rättsliga föräldraskapet för barn skulle regleras vid ett införande av möjlighet till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus för kvinnor i samkönade förhållanden (bet. 2001/02:LU27). Ännu i oktober 2002 har dock frågan inte ens börjat utredas inom Regeringskansliet.

Med anledning av detta vill jag fråga justitieministern:

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att bereda frågan om assisterad befruktning för kvinnor som lever i samkönade relationer?

Vad avser justitieministern att sätta för tidsgräns för när den av riksdagen efterlysta översynen av rättsligt föräldraskap vid assisterad befruktning ska vara färdig?

Debatt

(11 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:16

Webb-tv: assisterad befruktning för kvinnor i samkönade relationer

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)

Anf. 1 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Martin Andreasson har frågat mig vad jag avser att göra för att bereda frågan om assiste- rad befruktning för kvinnor som lever i samkönade relationer. Han har även frågat mig vilken tidsgräns jag avser att sätta för när den av riksdagen efterlysta översynen av det rättsliga föräldraskapet vid sådan befruktning ska vara färdig. Frågan om assisterad befruktning för lesbiska par som registrerat sitt partnerskap eller lever i ett sambo- förhållande har som bekant övervägts av Kommittén om barn i homosexuella familjer. Som Martin Andre- asson påpekar i sin interpellation föreslår kommittén att en rätt till assisterad befruktning för lesbiska par skall införas. En rad remissinstanser avstyrkte emellertid kom- mitténs förslag om hur det rättsliga föräldraskapet för barnen skulle lösas. Flera remissinstanser var kritiska mot att reglerna skulle motsvara de regler som gäller för heterosexuella par. Såväl regeringen som riksda- gen har därför ansett att andra sätt att lösa föräldra- skapsfrågan bör övervägas och att en möjlighet till assisterad befruktning inte bör införas innan slutlig ställning tagits till den frågan. Föräldraskapsfrågan ligger inom mitt ansvarsom- råde. Arbetet med den frågan har påbörjats. Tanken är här att en departementspromemoria ska kunna remit- teras under nästa år. I promemorian kommer att över- vägas alternativ till kommitténs förslag om föräldra- skapet i dessa fall. Frågan om assisterad befruktning ligger inom so- cialministerns ansvarsområde. Jag har från socialmi- nistern inhämtat att frågan om assisterad befruktning för lesbiska kvinnor avses att beredas vidare när frå- gan om det rättsliga föräldraskapet är löst.

Thomas Bodström (S)

Anf. 1 Thomas Bodström (S)

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 2 Martin Andreasson (Fp)

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret från ju- stitieministern. Först och främst vill jag säga ett par allmänna ord. När vi talar om assisterad befruktning för kvinnor i samkönade relationer är det viktigt att se att vi talar om människor som finns här och nu. Det handlar inte om abstrakta begrepp och det handlar inte om något som ska hända i framtiden, utan det handlar om vilka lagar som ska gälla för Håkan, Anna, Tommy, Katja eller varför inte Jonas. Det handlar om alla dem som antingen har blivit förälder eller kommit till världen genom assisterad befrukt- ning i en samkönad familj. Men det handlar inte bara om lesbiska, som justitieministern råkade säga, utan även om bisexuella kvinnor. Det ska också betonas att det är helt i linje med Folkpartiets ståndpunkt att den fortsatta utredningen görs. Redan i Kommittén om barn i homosexuella familjer påpekade vi att det inte fanns ett tillräckligt beslutsunderlag. Det var alltså utmärkt att regeringen i våras anslöt sig till denna bedömning och flaggade för en kompletterande utredning. Oavsett om man har hunnit bilda sig en uppfatt- ning i själva lagstiftningsfrågan och oavsett vilken den åsikten i så fall är så tror jag att alla kan enas om att riksdagen måste ha fakta på bordet innan ett beslut fattas. Men det problematiska, och det som föranlett denna interpellation, är att slutdatum för den kom- pletterande utredningen hela tiden flyttas fram i tiden. Vad justitieministern inte nämner i sitt svar är att regeringen tidigare har gjort utfästelser om att frågan skulle utredas i betydligt snabbare takt. Den 7 mars 2002 uttalade regeringen i ett press- meddelande att arbetet med att bereda frågan om regleringen av det rättsliga föräldraskapet skulle inle- das omedelbart. I ett TT-citat från den 8 februari samma år - och jag har inte sett citatet dementeras - sade justitieministern att regeringen räknar med att redan under 2002 kunna lägga fram ett förslag. Den tidsplanen är nu bara att lägga åt sidan. Så sent som i början av oktober i år meddelades det till riksdagens utredningstjänst att någon utred- ning inte hade påbörjats. Den 24 oktober sade justi- tieministern i riksdagens frågestund att han inte våga- de utlova någon bestämt tidpunkt för när arbetet skulle vara färdigt. Nu, två veckor senare, säger mi- nistern att det förhoppningsvis ska finnas en departe- mentspromemoria från Justitiedepartementet någon gång under 2003. I dag får vi också beskedet att det efter remissbehandlingen av denna departementspro- memoria väntar ännu en fortsatt beredning, inom Socialdepartementet. När den är färdig kan vi mycket väl vara framme vid 2004. Låt mig påminna om att riksdagen i våras tillkän- nagav för regeringen att det rättsliga föräldraskapet måste utredas färdigt så snart som möjligt och att det inte fanns anledning att därefter ytterligare fördröja ett slutligt ställningstagande i inseminationsfrågan. Är upp till två års fortsatt beredning verkligen att arbeta så snart som möjligt? Mina följdfrågor till statsrådet blir därför: Vad har föranlett justitieminis- tern att ändra tidsplanen jämfört med vad som med- delades i våras? Anser justitieministern att Reger- ingskansliet har låtit utredningen om rättsligt föräld- raskap komma till stånd så snart som möjligt?

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 3 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag vill på många sätt instämma i den kritik som Martin Andreasson har framfört här vad gäller det som justitieministern tidigare har lovat på olika håll. Även representanter för regeringspartiet har lovat det här ifrån talarstolen under debatten den 5 juni, när vi beslutade om frågan gällande adoption och partnerskap. Då lovades det från regeringens sida att man innan årsskiftet skulle ha en lösning på frå- gan. Jag har förstått att någon utredning fortfarande, i dag, inte har kommit i gång. Om det nu är så att en utredning har kommit i gång, som justitieministern trots allt påpekar i sitt interpellationssvar till Martin Andreasson så är jag nyfiken. Jag vill få reda på vad det är som den här utredningen håller på att se över rent faktiskt. Vilka olika detaljer är det som ses över? Jag har inte heller sett något direktiv för vad utred- ningen ska ta upp. En annan sak sägs också i svaret. Justitieministern påpekar att såväl regeringen som riksdagen därför har ansett att andra sätt att lösa föräldraskapsfrågan bör övervägas. Han syftar då på att flera remissinstanser har varit kritiska mot att reglerna skulle motsvara de regler som gäller för heterosexuella par. Min fråga är först och främst: Menar justitieministern att det som håller på att förberedas inom Justitiedepartementet är en särlagstiftning? Jag vill också påpeka att riksdagen inte alls har gjort en sådan bedömning eller ett sådant uttalande, det vill säga att det skulle vara just därför - att det skulle vara andra former än de nu gällande för hetero- sexuella par som ska vara gällande - som riksdagen har ansett att frågan behöver utredas vidare.

Börje Vestlund (S)

Anf. 4 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Först och främst vill jag tacka justi- tieministern för det besked som vi har fått här i dag om att man kommer att redovisa det här under nästa år. Jag vill också betona den situation som de flesta kvinnor som lever i samkönade relationer befinner sig i, nämligen att det inte är någon komplicerad process att genomföra en insemination på egen hand i dag. Men skillnaden är att de kvinnor som gör det utan att vara assisterade gör det på egen risk. De gör det alltså utan en medicinsk kontroll. Detta gör att den proces- sen inte blir jämställd. Den blir inte jämlik med andra former. Det är en stor orättvisa som lagstiftningen har redovisat. Jag tycker faktiskt att det här är en miss, och i det avseendet vill jag instämma med Martin Andreasson och Tasso Stafilidis. Man har dragit ut på den här processen alldeles för lång tid. Därför är det på sitt sätt glädjande att man vill återkomma under nästa år, men det har tagit för lång tid. Detta var inte vad man sade på Justitiedepartementet när man genomförde adoptionslagen. Därför får vi hoppas att den här ut- redningen går så fort som möjligt.

Thomas Bodström (S)

Anf. 5 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Tack för den höga ambitionsnivån. Jag vill understryka att jag också delar den. Det finns inga politiska skillnader mellan våra ställningstagan- den i den här frågan. Vi är helt överens. Dessutom är frågan redan politiskt avgjord. Det finns två saker som avgör den här frågan. Den ena är den juridiskt tekniska frågan som man nu ar- betar med. Det är svårt även för mig som är jurist och har arbetat tio år på advokatbyrå att exakt avgöra när saker och ting blir klara eftersom de tjänstemän som är de allra bäst lämpade inte själva kan avgöra det. Så komplicerat kan det vara. Det är inget särskilt för det här lagstiftningsarbetet, utan så är det i alla lagstift- ningsarbeten. Den andra saken gäller arbetsmiljöfrågan. Pro- blemet för tjänstemännen på Justitiedepartementet är inte att de arbetar för långsamt, utan de arbetar tvärt- om alldeles för mycket. Jag skulle aldrig drömma om att på något sätt påpeka att de borde arbeta fortare. Problemet är snarare det omvända. Det som gjorde att jag tidigt i våras trodde att det här skulle kunna ske fortare var att jag bland annat gjorde den bedömningen att det skulle kunna hand- läggas av andra personer än den person som nu är den bäst lämpade och som för närvarande är föräldraledig. Jag tänker inte på något sätt lägga mig i det. Det vore ytterst olämpligt av mig som chef för Justitiedepar- tementet att lägga mig i frågan om hur länge en per- son ska vara föräldraledig. Därför tänker jag inte heller utlova något bestämt svar. Men jag kan utlova att vi på alla sätt anser det an- geläget att den här frågan blir klar så fort som möj- ligt. När vi säger att arbetet pågår innebär det att diskussioner naturligtvis förs och möten hålls på Justitiedepartementet för att kunna förbereda det här arbetet så att det blir klart så fort som möjligt. Sammanfattningsvis finns det inga politiska pro- blem i detta. Vi är helt överens. Vi arbetar så fort som möjligt med den här saken. Det är en rent juridiskt teknisk fråga samt en arbetsmiljöfråga som avgör när det här blir klart. Det här är prioriterat. Det finns med i verksamhetsplaneringen. Det kommer med all san- nolikhet att komma en promemoria under 2003.

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 6 Martin Andreasson (Fp)

Herr talman! Det vore mig främmande att föreslå en arbetssituation på Justitiedepartementet som går utanpå vad arbetsmiljölagen föreskriver. Det är na- turligtvis beklagligt att höra att bedömningen enbart av den anledningen har fått bli en annan när det gäller tidsplanen jämfört med i våras. Här får vi naturligtvis ta justitieministerns besked på allvar. Det har ju varit olika inlägg i den här interpella- tionsdebatten. Här vill jag passa på att betona att ingen skugga ska falla över det utredningsarbete som gjordes av Kommittén om barn i homosexuella fa- miljer. Den rättsliga modell som de arbetade fram, och som sedan fick hård kritik bland annat från Folk- partiet och många remissinstanser, var föranledd av att man bara fick lov att ta ställning till frågan om dagens särlagstiftning är rättsligt motiverad. Om så inte var fallet blev det underförstådda svaret att då ska dagens regler för insemination vid heterosexuellt föräldraskap tillämpas på exakt samma sätt. Man hade inte möjlighet att ta ställning till om andra rätts- liga modeller kunde övervägas. Här vill jag också betona att jag tror att det för många ledamöter här i kammaren kan vara väldigt viktigt för det personliga ställningstagandet vilken rättslig modell som regeringen kommer att föreslå när det gäller föräldraskap. Även om frågan på sätt och vis har behandlats i kammaren i våras tror jag att många ledamöter mycket tydligt efterlyser en genom- gång för att kunna göra sitt personliga ställningsta- gande klarare. Här är grundproblemet att reglerna om föräldraskap i föräldrabalken inte anpassades till det faktum att inseminationer inte bara förekommer på klinik i heterosexuella relationer, utan de förekommer även i hemmet. De förekommer även på kvinnor som lever i en relation med andra kvinnor. Det är det som är grundproblemet som måste belysas. Jag ser fram emot att få ta del av Justitiedeparte- mentets arbete i den här frågan så snart det är möjligt.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 7 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Till justitieministern vill jag säga att vi självfallet är överens i den här frågan. Det råder ingen tvekan om det. Det som vi har blivit lite upp- rörda över är att det har dragit ut så mycket på tiden. Jag kan i och för sig ha förståelse för de argument som justitieministern lyfter upp här, men jag tycker ändå att det är lite märkligt att arbetssituationen på Justitiedepartementet ska vara avgörande för hur en fråga fortskrider och hur man fortsätter att bereda frågan eller sätter i gång med detta. Jag skulle vilja gå vidare på det jag var inne på ti- digare och som Martin Andreasson lyfte upp här. Det handlar om vad den här utredningen ska gå ut på. Som jag ser det finns det två olika delar vad gäller övervägandena kring det rättsliga föräldraskapet. Den ena delen handlar om det rättsliga föräldraskap som gäller de inblandade kvinnorna. Men frågan är hur ni i departementet kommer att bereda frågan när sper- madonatorn är känd, det vill säga när det är en aktiv fader. Det gäller till exempel det aktuella fallet med Jonas Gardell. Det fallet är ju väldigt aktuellt och känt. Därför är det också viktigt att se vad riksdagen beslutade den 5 juni. Bland annat biföll man ett mo- tionsyrkande från Vänsterpartiet i motion L21 yrkan- de 8 som faktiskt innebär att departementet också ska se över den delen som handlar om sociala föräldrar utöver de två lesbiska kvinnorna som är aktuella för själva inseminationen. Jag skulle vilja ha svar på hur justitieministern ser på den här frågan i beredningsar- betet.

Thomas Bodström (S)

Anf. 8 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Det är precis de frågorna som just nu utreds. Jag ser gärna att vi fortsätter att ha ett nära samarbete i de här frågorna. Ni får jättegärna vara med och följa det här arbetet. Jag är tacksam för den förståelse som finns. Vi ska fortsätta att sträva efter det när det gäller det här lagförslaget och alla andra lagförslag. Den här frågan är vi helt överens om. Jag tycker att det är positivt om vi är flera som är med och ar- betar med de tekniska frågorna.

Martin Andreasson (Fp)

Anf. 9 Martin Andreasson (Fp)

Herr talman! För vissa ledamöter och andra tror jag inte att det bara är en teknisk fråga. Frågan om assisterad befruktning är mycket viktig inte minst för de föräldrar och andra för vilka den är verklighet i den egna familjen. Det handlar faktiskt om vilken juridisk roll man kommer att ha i förhållande till barnet respektive de vuxna man växer upp med. Frågan om arbetsmiljön på Justitiedepartementet har ju tidigare berörts. Här kan man också passa på att säga att en orsak till att den här kompletterande belysningen behöver göras på departementet är att utredningen hade så ont om tid. Man hade inte prak- tiska möjligheter att ge den här frågan en lika grund- lig belysning som man gjorde när det gällde adop- tionsreformen som riksdagen redan har beslutat om. Man kan här fråga sig ifall det verkligen i alla lä- gen är helt rimligt att säga att alla utredningsuppdrag måste slutföras i sin helhet under en tvåårsperiod, vilket är den huvudregel som gäller. Man kan mycket väl tänka sig att lägga fram delbetänkanden för att kunna få en allsidig belysning i en helhet. Jag ber som sagt att få tacka för det svar som har getts och för den förda debatten. Jag ser också fram emot det resultat som så snart som möjligt ska kom- ma från Justitiedepartementet.

Thomas Bodström (S)

Anf. 10 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Jag skulle avslutningsvis bara vilja meddela att kommittén inte begärde någon ytterligare tid. Då kan vi inte gärna ta initiativ till att ge den ytterligare tid. Jag kan också hålla med om att det för många ut- redningsuppdrag visst skulle behövas längre utred- ningstid. Ofta är kritiken den motsatta, att det tar för lång tid, men visst kan man diskutera detta. Jag tror att det här har stor betydelse eftersom det, som inledningsvis sades, handlar om människor som lever i dag. Det kommer att ha en oerhört stor bety- delse för deras resterande liv att vi kommer fram till rätt slutsats. Vi arbetar på alla sätt för att få det klart så fort som möjligt men också för att det ska bli så perfekt som möjligt för dessa människor.

Intressenter

Frågeställare

Martin Andreasson

Besvarad av

Thomas BodströmSocialdemokraterna