Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

arvsskatt för makar och samboende

Interpellation 2003/04:61 av Landgren, Per (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-10-29
Inlämnad
2003-10-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-11-17
Sista svarsdatum
2003-11-19
Besvarad
2003-11-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 oktober

Interpellation 2003/04:61

 av Per Landgren (kd) till finansminister Bosse Ringholm om arvsskatt för makar och samboende

Under början av 2000-talet började taxeringsvärdena som ligger till grund för beskattning av fastigheter att öka kraftigt efter att ha varit frysta några år. Detta fick till följd att debatten om framförallt fastighetsskatten, men också förmögenhetsskatten blossade upp. Regeringen tog ett visst intryck av kritiken och retirerade från sina ståndpunkter om fastighetsskatten genom olika förslag om begränsningsregler och dämpningsregler. Fastighetsskattens och förmögenhetsskattens problematik är dock långtifrån löst.

I skuggan av de två nämnda skatterna höjdes arvsskatten, som också grundar sig på taxeringsvärden, i det fall en avliden person ägde en fastighet. Grundavdraget i arvsskatten för makar och barn är så konstruerat att de höjningar på taxeringsvärdena som skedde 2001@2003 fick katastrofala följder. Arvsskatt som i ett fall år 2000 hade blivit mellan 15 000 kr och 20 000 kr kunde öka med 500 % till 2002 om det fanns en fastighet i ett attraktivt område i dödsboet. Effekten blev att den efterlevande makan eller maken kunde tvingas att lämna sitt boende i samband med sin livskamrats död.

När TV 4 konfronterade finansministern med uppgifter om ett exempel på hur ett gift pars potentiella arvsskatt hade sexdubblats svarade Bosse Ringholm att han inte noterat att statens intäkter från arvsskatten sexdubblats och det väl därmed inte fanns något problem. Det svaret blev betecknande för regeringens inställning till arvsskattefrågan de närmaste åren.

Sent omsider har även regeringen insett att arvsskatten för makar och samboende ska slopas, trots att statens intäkter från arvsskatten inte ökat med 600 %. Men det är betecknande för regeringens inställning att man väljer att avskaffa arvsskatten för makar på ett så klumpigt, smaklöst och till och med omänskligt sätt.

Regeringen föreslår att arvsskatten ska slopas för makar och samboende som avlider efter den 1 januari 2004. Detta datum har regeringen valt för att det passar in i arbetet med statsbudgeten. Man tar däremot ingen hänsyn till dem som redan hösten 2003 är döende och eller kommer att dö. Att maken eller makan till den som dör den 31 december 2003 kanske får lämna sitt hem är mindre viktigt enligt regeringen. Detta visar med all önskvärd tydlighet att regeringen alltjämt tänker enbart statsfinansiellt och saknar ett etiskt perspektiv på de skatter som man föreslår riksdagen att vårt lands medborgare ska betala.

Mina frågor till finansministern blir därför:

Vad avser ministern att göra för att komma till rätta med effekterna på arvsskatten som de höjda taxeringsvärdena på fastigheter fått för efterlevande makar och samboende till dem som avlider under år 2003?

Vilken bedömning gör ministern av uttalandet i proposition 2003/04:15 om än retroaktiva skattesänkningar ska kunna ske när "särskilda skäl talar för det"?

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att vårt lands skatter i framtiden ska kunna tas ut på ett etiskt hållbart sätt?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:61, arvsskatt för makar och samboende

Interpellationsdebatt 2003/04:61

Webb-tv: arvsskatt för makar och samboende

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Bosse Ringholm (S)
Anf. 6 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Per Landgren har frågat mig vad jag avser att göra för att komma till rätta med effekterna på arvsskatten som de höjda taxeringsvärdena på fastigheter fått för efterlevande makar och samboende till dem som avlider under år 2003. Han har vidare frågat mig vilken bedömning jag gör av uttalandet i proposition 2003/04:15 om att retroaktiva skattesänkningar ska ske när "särskilda skäl talar för det". Slutligen frågar Per Landgren vilka åtgärder jag avser att vidta för att vårt lands skatter i framtiden ska kunna tas ut på ett etiskt hållbart sätt. Regeringen har nyligen överlämnat en proposition (prop. 2003/04:15) till riksdagen med förslag om att beskattningen av arv till make och sambo ska slopas från och med den 1 januari 2004. Förslaget grundar sig på Egendomsskattekommitténs förslag i betänkandet Egendomsskatter - Dämpningsregel för fastighetsskatten och sänkt arvsskatt , SOU 2003:3. Kommittén föreslog dock att arvsbeskattningen av makar och sambor skulle slopas från och med den 1 juli 2003. De nya taxeringsvärdena för småhus som har åsatts vid 2003 års allmänna fastighetstaxering gäller från och med den 1 januari 2003. Ett av syftena med förslaget om slopad arvsbeskattning av makar och sambor är att mildra effekten av den höjning av taxeringsvärdena som har skett de senaste åren. Förslaget kommer också att få denna effekt. Det är regeringens uppfattning att retroaktiv lagstiftning endast bör komma i fråga när särskilda skäl talar för det. Möjligheten till retroaktiv lagstiftning bör användas endast i undantagsfall.
Per Landgren (Kd)
Anf. 7 Per Landgren (Kd)
Fru talman! Bakgrunden till min interpellation är att de nya taxeringsvärden på fastigheter som räknades fram för år 2001 inte bara slår hårt mot människor genom fastighets- och förmögenhetsskatten utan också drabbar människor på ett särskilt sätt i och med arvsskatten. För närvarande får makar göra ett grundavdrag på 280 000 kronor. Det skyddar den efterlevande maken dåligt, framför allt när det gäller boendet i områden där taxeringsvärdena har stigit kraftigt. När jag nu ställer frågan gör jag det också mot bakgrund av att den statliga Egendomsskattekommittén har föreslagit ett avskaffande av arvsskatten. Detta var ett förslag från bland annat Kristdemokraterna i kommittén. Socialdemokraterna gjorde ett lappkast precis före justeringssammanträdet, men det var definitivt ett lappkast i rätt riktning. Detta ska regeringen ha all heder av. Vi välkomnar förslaget, men när jag ställer frågorna i min interpellation så handlar det om de makar som får vara med om att den andra dör under året. Frågan gäller inte generellt arvsskatten mellan makar och sambor, utan den gäller efterlevande makar och sammanboende till dem som avlider under året. Jag vet att det är en känslig fråga, men det är det här som frågan handlar om och jag kan bara konstatera att jag inte får något svar. Min andra fråga handlar om regeringens motivering i propositionen. Det är ju finansministerns och hela regeringens proposition. Där kan man läsa dels om bakgrunden till det förslag som vi har talat om här, dels om överväganden. Det står om skälen till regeringens förslag. Utan att göra våld på sammanhanget vill jag lyfta fram att det står så här: "Det är inte rimligt att en efterlevande måste sälja sin bostad för att kunna betala arvsskatten." Så står det under Överväganden och förslag. När vi kommer till avdelningen Ikraftträdande så anför regeringen att ett antal remissinstanser har sagt att en retroaktiv tillämpning borde äga rum. Regeringen säger att det i och för sig skulle tillgodose ett av syftena med förslaget, nämligen att mildra effekterna av de kraftigt höjda taxeringsvärdena. Men när man då inte gör detta så motiverar regeringen och finansminister Bo Ringholm det med att det måste föreligga särskilda skäl. Jag kan inte begripa annat än att det är en högst rimlig fråga från riksdagen att undra vad som avses med rimliga skäl. Jag får inte något svar på detta. Vad är särskilda skäl? "Särskilda skäl" är citatet, och vad är särskilda skäl, Bosse Ringholm?
Bosse Ringholm (S)
Anf. 8 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! En huvudregel i vår skattelagstiftning, och framför allt i den aktuella finanspolitiska situationen, är ju att varje skattesänkning måste finansieras. Jag utgår från att Per Landgren delar uppfattningen att vi inte kan ha ofinansierade skattesänkningar. Det för oss tillbaka till det tidiga 90-talets borgerliga regering som var mästare på ofinansierade skattesänkningar som ledde till en ekonomisk katastrof för Sverige. Om vi är överens om den utgångspunkten att skattesänkningar ska finansieras på något sätt, tror jag att Per Landgren lätt inser det orimliga i detta. Om man i det här fallet skulle införa en retroaktiv skattesänkning, skulle man då också retroaktivt införa en skattehöjning för att finansiera denna skattesänkning? Det strider mot alla principer i vår skattelagstiftning. Det är inte möjligt med den typ av lagstiftning som vi har i dagsläget att retroaktivt höja skatten för människor. Därmed finns det inte heller någon finansieringsmöjlighet för en sådan typ av retroaktiv skattesänkning. Jag vill erinra om att ett skäl till att vi valde att vänta till den 1 januari 2004 var att vi inte tyckte det förslag som Egendomsskattekommittén hade för finansiering av den här reformen var bra ur generationssynpunkt. I praktiken var det de unga familjerna och de unga hushållen som skulle få betala sänkningen av arvsskatten. Vi valde då en annan typ av finansiering. Det tog tid att gå igenom den frågan och hitta en annan typ av finansiering. Det var ingen lätt uppgift att hitta en finansiering för den här reformen. Jag har svårt att tro att Per Landgren skulle vilja rekommendera en retroaktiv finansiering via en retroaktiv skattehöjning. Det strider mot alla skatterättsliga principer.
Per Landgren (Kd)
Anf. 9 Per Landgren (Kd)
Fru talman! Jag vet inte om det strider mot de skatterättsliga principerna. Här kan och bör man ha två perspektiv. Det ena är det fiskala perspektivet. Det är statsmakternas värnande av och omsorg om att statskassan ska gå ihop. Det är bra. Men sedan har vi också ett medborgarperspektiv. Jag hävdar att regeringen och riksdagen inte kan driva det fiskala perspektivet på medborgarperspektivets bekostnad. Här rör det sig om enskilda människor som har fått besked om att en sådan här lagändring ska ske. I framtiden bör utredningar, regering och riksdag söka andra lösningar när det är så känsliga frågor. När man anger ett datum blir det också en tid emellan, från den tidpunkt då man har angett detta och fram till det datum då det ska träda i kraft. Detta drabbar människor på ett alldeles orimligt sätt. Effekten av sättet att genomföra den här välkomna lagstiftningen, som är ett stort steg framåt, är ju att människor som nu är i kris upplever en ångest då man riskerar att dö på fel sida årsskiftet. Jag vill höra vad finansministern menar med särskilda skäl. Om humanitära skäl inte är särskilda skäl, då finns inte medborgarperspektivet när det gäller genomförandet av detta. Vi talar i och för sig om små summor, men jag vet att man inte ska ge efter när det gäller några summor. Små summor kan vara stora summor. Det beror på vilket perspektiv man har och vad man jämför det med. Man har räknat med att årskostnaden kommer att vara runt 200 miljoner. Det vi föreslår nu i en gemensam borgerlig motion är att man ska genomföra förslaget från kommittén retroaktivt från den 1 juli alternativt från den dagen då statsministern i riksdagen nämnde att den här lagen ska införas. Nu har vi i budgetpropositionen för 2004 prejudikat på lagstiftning som gäller från samma dag som det uttalas i riksdagen. Där föreslår regeringen, med stöd i regeringsformen, att en skattelagstiftning rörande statlig skatt ska gälla från den 23 september för att förhindra skatteplanering. Regeringsformen innehåller inget förbud alls mot retroaktiv lagstiftning när det gäller skattebefrielse från orättfärdiga skatter som drabbar, i det här fallet, makar och sambor. Det finns inte.
Per Landgren (Kd)
Anf. 11 Per Landgren (Kd)
Fru talman! Det var en allvarlig anklagelse att vara en kluven liberal. Det måste jag säga. En utredning som föreslår en skattesänkning eller, som i det här fallet, ett slopande gör ju det i en viss samordning med Finansdepartementet. Det vet alla. Här sitter en besättning, som i det här fallet är positiv, på dubbla stolar under finansministern. Förslaget är inte bindande, men det finns ju en möjlighet till samordning. Sedan tycker finansministern att jag ska bestämma mig om det ska finansieras ansvarsfullt eller inte. Det är klart att det ska finansieras ansvarsfullt. Men vi kan inte spola bandet baklänges, som man säger. Det skulle ha gjorts från början. Jag har drivit detta från början. Därför känns den där skarpa frågan lite orättvis. Jag har hävdat detta från början i utredningen. Nu har vi hamnat i en situation som jag tycker är alldeles ohållbar. Då ska jag inte kunna kritisera den ur det statsfinansiella perspektivet. Vi måste ha båda perspektiven. Vi kan inte å ena sidan kritisera skattebetalare för undandragande i alla möjliga sammanhang och till och med för fiffel, bonus och allting och sedan skriva att vi behöver en god moral, som skedde i Gunnar Lunds plan för den finansiella sektorn, utan att själva tillämpa den goda moralen. Statsmakterna måste gå före med gott exempel och ta hänsyn till humanitära skäl vid sidan av det statsfinansiella perspektivet. Då blir det en bra balans.
Bosse Ringholm (S)
Anf. 12 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Om Per Landgren nu tycker att det är en allvarlig beskyllning att uppfattas som en kluven liberal eller folkpartist, måste han nog leva med det påståendet så länge han inte kan bestämma sig. Frågan är: Ska vi finansiera skattesänkningar? Regeringens bestämda svar är: Ja. Jag hoppas att det också är riksdagsmajoritetens bestämda svar. Om Per Landgren delar den uppfattningen kan han bli kvitt beteckningen kluven folkpartist. Man kan inte samtidigt ha uppfattningen att vi kan göra undantag av humanitära skäl på något enstaka område. Det är alltså bara att välja, Per Landgren. Det går att bli kvitt beteckningen kluven folkpartist, men i så fall måste du bestämma dig. Det är vidare viktigt som principfråga, och jag tycker att Per Landgren inte medvetet ska missuppfatta vad som sker i utredningsväsendet när en utredning lägger fram ett visst förslag. Det sker inte i samråd med regeringen och är inte bindande för denna. Regeringen har tillsatt utredningen, i det här fallet en parlamentarisk utredning, för att få förslag, som också ska vara finansierade. Här har en utredning enhälligt föreslagit en viss reform och en viss finansiering. Regeringens uppfattning var att det var en bra reform men att finansieringen var tveksam med tanke på att den lät den unga generationen, de unga familjer som flyttar in i nya bostäder, finansiera arvsskattereformen. Vi funderade och tyckte att vi hittade en bättre finansiering än den som utredningen hade föreslagit. Vi föreslog att ett beslut skulle gälla från och med den 1 januari 2004. Men någon retroaktiv finansiering har Per Landgren inte kunnat åstadkomma, och därför faller väl också Per Landgrens förslag.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.