Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Armenien

Interpellation 2007/08:493 av Larsson, Kalle (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-03-11
Inlämnad
2008-03-11
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-03-27
Sista svarsdatum
2008-04-02
Besvarad
2008-04-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 mars

Interpellation

2007/08:493 Armenien

av Kalle Larsson (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 19 februari hölls presidentval i Armenien. Den sittande presidenten Robert Kotjarjans kandidat premiärminister Serzh Sarkisian förklarades vara segrare och oppositionens kandidat Levon Ter-Petrosyan förlorare. Efter tillkännagivandet i medierna om valresultatet bröt protester ut i huvudstaden Jerevan. Regeringen har valt att slå ned fredliga protester med våld för att tysta de demonstrerande. Undantagstillstånd har proklamerats och enligt uppgift sitter Levon Ter-Petrosyan i husarrest och minst två riksdagsledamöter, Myasnik Malkhasyan och Hakop Hakopyan, och flera oppositionsledare har arresterats. Officiella regeringskällor talar om åtta döda under demonstrationerna, medan oberoende källor talar om mångfalt fler. Alla oberoende medier har stängts ned och får inte publicera sig. De enda uppgifter som får lämnas är de som president Robert Kotjarjan och hans regim lämnar.

Det är inte första gången som regimen slår ned demonstrationer på detta brutala sätt. I slutet av mars och under april 2004 gick den politiska oppositionen samman i en massiv icke-våldsdemonstration för att kräva en folkomröstning gällande förtroendet för den sittande presidenten där man krävde hans avgång. Antalet människor som demonstrerade har nämnts till sammantaget ca 100 000. Regeringen svarade med massarresteringar, våldsamt skingrande av demonstranterna där bland annat chockgranater och vattenkanoner användes och orsakade allvarliga skador. Säkerhetstjänsten misshandlade journalister, arresterade dem och beslagtog deras kameror. Razzior mot oppositionspartiernas huvudkvarter genomfördes då datorer och material beslagtogs. Över hundra människor, däribland riksdagsledamöter, häktades, många i upp till 15 dagar. En av riksdagsledamöterna vittnar om att de misshandlades brutalt av säkerhetstjänsten vid gripandet medan polisen stod passiv. Det finns rapporter om tortyr och misshandel av de arresterade under tiden de satt häktade.

I maj 2007 genomfördes i Armenien val till parlamentet och kommunala val. Enligt OSSE var valet i stort korrekt och mer transparent än tidigare val. Vissa överträdelser rapporterades men i stort sett ansågs valet vara demokratiskt – ungefär likadana uttalanden som bland annat OSSE gjorde efter presidentvalet. Andra oberoende valövervakare som var i Armenien under valet 2007 ger en helt annan bild. Man säger att utanför varje vallokal stod många kraftiga bodyguards tillhörande företrädesvis Republikanska partiet och Prosperous Armenia, de två partier som vann valet. Armenierna kunde peka ut männen och vilka partier som betalade deras löner. De stod där för att påminna dem som sålt sina röster vad de hade att göra. I en av de vallokaler som de oberoende valövervakarna besökte var valbåsen vända mot valförrättarna som kunde notera hur långt ned på listan den röstande kryssade. Valförrättarna rörde sig dessutom kring valbåsen och bakom de röstande.

Ett gammalt par, armenier som flytt från Azerbajdzjan, hade fått besök av en representant från Prosperous Armenia som mot deras röster lovade dem en tv. Människor i Armenien är så fattiga att det enda de har kvar att sälja är sina röster.

Ett parti beslutade sig för att inte bedriva någon valkampanj. I stället köpte de tillräckligt med röster i regionerna för att de skulle uppnå de nödvändiga procenten för att komma in i parlamentet.

För att få rösta måste man befinna sig i Armenien; det går inte att rösta på ambassader. Man identifierar sig med sitt pass, vilket innebär att om man har flera pass kan man rösta flera gånger i andra personers namn. En av de oberoende valövervakarna berättar att hon träffat en man som stolt berättade att han röstat fem gånger med olika pass, främst från personer utomlands men också från sådana som avlidit och som trots det fanns upptagna på röstlängderna. En journalist, Nikol Pashinyan, avslöjade före valet i maj 2007 att Armenien under de senaste åren ställt ut 400 000 nya pass för armenier bosatta utomlands. Armeniens högste polischef förnekade förstås detta och uppmanade Nikol Pashinyan offentligt: ”Han borde vara med rädd om sin hälsa.” Pashinyan har tidigare utsatts för misshandel och hot.

En kommunalpolitiker, Larisa Paremuzyan i Alaverdy rapporterade om omfattande valfusk i regionen och beslutade sig för att anmäla valfusket. Först hotades hon och sedan tände man eld på hennes bostad.

Inte något av detta såg OSSE, kanske mest beroende på att den officiella valövervakningen inte har som uppgift att kontrollera den här typen av uppgifter och är där alldeles för kort tid.

Även under valet förra året stängdes oberoende medier av presidenten.

De rapporter som når oss från Armenien pekar på att presidenten använder brutala metoder för att slå ned de demonstrerande. Efter valet, som var osedvanligt brutalt med en hel del misshandel och förkryssade röstsedlar och med en atmosfär av skräck över hela landet, startade hundratusentals människor fredliga demonstrationer på Frihetens torg i Jerevan. Demonstrationerna pågick i nio dagar. Den 29 februari meddelade president Kotjarjan att man skulle vänta i ytterligare två dagar innan man vidtog några åtgärder. 5 000–6 000 människor sov i tält på Frihetens torg, däribland Levon Ter-Petrosyan och Nikol Pashinyan. Halv sju på morgonen den 1 mars attackerade specialstyrkor från Nagorno-Karabach, som Kotjarjan kommer ifrån och där han varit president, de sovande demonstranterna genom att slå en ring runt torget så att inte någon kunde fly därifrån. Folk misshandlades allvarligt, även kvinnor och barn.

Demonstranterna blev mycket upprörda över det som hänt och drog sig mot stadshuset där också den franska ambassaden ligger. President Kotjarjan beordrade då att oberoende medier skulle stängas. Vad som hävdas från demonstranterna och oppositionen, däribland Levon Ter-Petrosyan, är att myndigheterna genom provokatörer åstadkommit de stora materiella skadorna för att kunna proklamera undantagstillstånd.

Det finns förstås krafter som arbetar för att få en verklig demokrati i landet men det finns också krafter som vill behålla de gamla strukturerna som ger makt och kontroll över folket. Europarådet har vid flera tillfällen riktat skarp kritik mot Armenien. Exempelvis har man vid flera tillfällen uppmanat regeringen att frige alla samvetsfångar och dem som sitter i fängelse för värnpliktsvägran samt att införa alternativ tjänstgöring för dem som på grund av sitt samvete inte kan göra militärtjänst, något som inte hörsammats av den armeniska regeringen.

Armenien har ratificerat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Kränkningarna av dessa rättigheter var uppe till debatt i Europarådet som uppmanat den armeniska regeringen att utreda kränkningarna och skapa rimliga förhållanden för medierna. Europarådet uppmanade också regeringen att följa det konstitutionella ramverket. Europarådet har haft anledning att upprepa dessa uppmaningar.

Larisa Alaverdyan, den första ombudsmannen för mänskliga rättigheter i Armenien, avsattes 2006 för att hon talade klarspråk om situationen för de mänskliga rättigheterna i Armenien. Flera försök gjordes först att skrämma henne till tystnad. I maj 2005 stormade säkerhetstjänsten hennes kontor och beslagtog huvuddatorn där alla konfidentiella anmälningar för brott mot de mänskliga rättigheterna i Armenien fanns.

Några dagar senare fick en advokatfirma besök av två män från säkerhetstjänsten som ville fråga om speciella fall där informationen om fallen endast funnits i ombudsmannens dator. I omgångar beskar regeringen sedan hennes möjlighet att bevaka de mänskliga rättigheterna i Armenien. I januari 2006 låstes hon ute från sitt kontor av säkerhetstjänsten och avsattes därefter.

Armenien har länge legat i både politisk och medial skugga i Sverige. Sedan i år har också Sverige dragit in sitt bistånd till landet. Det är därför av största vikt att länder som Sverige tar avstånd från övergreppen och sätter press på den armeniska regeringen att avstå från våld och inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna som yttrande- och demonstrationsrättigheterna och respektera de mänskliga rättigheterna.

Jag vill därför ställa följande frågor till utrikesminister Carl Bildt:

1. Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för Sveriges del och inom EU för att kritisera den armeniska regeringens övergrepp mot demonstranter och inskränkningarna i demokratiska rättigheter såsom yttrande‑, press- och mötesfriheten?

2. Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för att Armenien ska respektera de mänskliga rättigheterna så som de är formulerade i FN:s olika MR-konventioner?

3. Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för att Armenien ska kunna utvecklas i demokratisk riktning?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:493, Armenien

Interpellationsdebatt 2007/08:493

Webb-tv: Armenien

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 8 Carl Bildt (M)
Fru talman! Kalle Larsson har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för Sveriges del och inom Europeiska unionen mot bakgrund av den senaste tidens händelseutveckling i Armenien för att kritisera den armeniska regeringen, öka respekten för mänskliga rättigheter samt bidra till en demokratisk utveckling i landet. Händelseutvecklingen i Armenien sedan presidentvalet - med flera dödsoffer och skadade samt långtgående inskränkningar av de demokratiska och mänskliga rättigheterna - är djupt oroande. Sverige följer noga händelseutvecklingen och stöder de uttalanden som gjorts av OSSE och EU. Sverige ser positivt på att EU har agerat snabbt och samstämmigt. EU har varit tydlig i sina uttalanden och genom den särskilde representanten för södra Kaukasien, Peter Semneby, på plats uttryckt djup oro över myndigheternas våldsutövande mot demonstranter samt uppmanat till dialog mellan regeringsföreträdare och oppositionen och därtill förespråkat ett omedelbart hävande av undantagstillståndet. Regeringen välkomnar att undantagstillståndet nu upphävts men konstaterar med oro att nya inskränkningar av demonstrationsfriheten införts. Sverige stöder i dag främjandet av mänskliga rättigheter i Armenien genom vårt bilaterala bistånd. Armenien är ett av de länder där biståndet kommer att fasas ut till följd av den landsfokusering som genomfördes 2007. Stödet pågår 2008 och 2009 men planeras vara helt avslutat 2010. Sverige följer hur de mänskliga rättigheterna efterlevs i Armenien. Utrikesdepartementet har publicerat en rapport i detta ämne, i vilken Armeniens begränsade respekt för politiska rättigheter och medborgerliga friheter lyfts fram. Europarådet har tillsatt en särskild övervakningsgrupp för att följa utvecklingen i bland annat Armenien i detta hänseende. Sverige innehar för närvarande ordförandeskapet i denna grupp och för en intensiv dialog med armeniska myndigheter i dessa frågor. Vi stöder också OSSE:s strävanden att hitta en lösning för Nagorno Karabach som i sin tur kan främja försoning i regionen. Som EU-medlem och genom den europeiska grannskapspolitiken (ENP) kommer Sverige också fortsatt att stödja främjandet av respekten för mänskliga rättigheter i Armenien. ENP är med de incitament och villkor som handlingsplanerna för de enskilda länderna medför i dag vårt viktigaste instrument för att påverka länder som Armenien i demokratisk riktning. Sverige driver på för att EU:s grannskapspolitik ska utvecklas, särskilt vad gäller relationen till EU:s östra grannar.
Kalle Larsson (V)
Anf. 9 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Jag vill förstås inleda med att tacka utrikesministern för svaret - även om det var återhållsamt formulerat i den skriftliga versionen. Jag ser fram emot den diskussion vi nu kommer att ha, som kanske tydliggör en del av dessa formuleringar. Det är ju en mycket allvarlig situation som vi har beskådat under, egentligen, ett antal års tid i Armenien. Det handlar inte bara om det tidsintervall som den här interpellationen uttryckligen tar upp i sina frågor. Också under tidigare år har ju övergreppen mot oppositionen och mot de mänskliga rättigheterna varit ganska omfattande. Därför tycker jag kanske ändå att det svar som avges, där Sverige följer ett antal saker och stöder ett antal andra saker, visserligen är välkommet, för det finns ett antal formuleringar som för min del är nya och som är tydliga. Men jag tycker kanske ändå att man borde kunna säga något mer. Samtidigt, för att ha det sagt, är det här ett offentligt protokoll. Sverige uttalar nu genom utrikesministern mycket oroade formuleringar om de mänskliga rättigheterna i Armenien. Den signalen torde vara tydlig. Samtidigt ska vi vara medvetna om att bara ett allmänt stödjande och ett allmänt främjande inte är tillräckligt. Man måste också kunna ställa konkreta krav på förändringar. Därför är en av de frågor som jag vill att utrikesministern utvecklar svaret på hur man ställer sig till de krav som Europarådet, Thomas Hammarberg och Human Rights Watch har ställt. Det gäller att alla politiska fångar, det rör sig om över ett hundratal, ska släppas och att man utreder rapporterna som finns om övervåld och tortyr utförligt och oberoende. Det gäller att man tar bort ändringarna i lagarna om demonstrationer så att de här lagarna överensstämmer med något slags internationell standard och att man har rätt att uttrycka sina åsikter - också tillsammans på gatan. Jag undrar också om utrikesministern stöder kravet på att en oberoende utredning tillsätts för ta reda på vad som egentligen hände i samband med de händelser som vi nu diskuterar. En sådan oberoende, objektiv, transparent, förståelig, utredning vore helt enkelt på sin plats, för vi vet helt enkelt inte tillräckligt mycket. Vi saknar kunskap om de gripna oppositionsledare och riksdagsledamöter som i dag är fängslade eller på annat sätt omhändertagna; var de befinner sig och vilket tillstånd de är i. Hur är det egentligen med Sasun Mikajeljan, Chatjatur Sukiasian, Hakop Hakopjan och Mjasnik Malchasian? Var befinner sig dessa personer? Vi får inga svar i de kontakter vi försöker ha med den armeniska regimen. Den oppositionelle journalisten Nikol Pasjinjan har just nu en hemlig vistelseort, för att han helt enkelt inte kan verka öppet. Det här är ju exempel på hur man förföljer människor som uttrycker oppositionella åsikter. Det är något som en demokrati aldrig kan tillåta. Sedan säger utrikesministern i sitt svar att biståndet nu ska fasas ut. Det är klart; det är aldrig för evigt givet vilka länder som ska motta svenskt bistånd. Det måste alltid omprövas. Men är det verkligen ett rimligt läge att fasa ut det bistånd som ju handlar om demokrati och mänskliga rättigheter när brotten mot detta är allvarliga och djupgående? Jag tror, fru talman, att det som utrikesministern kommer att svara har en viss betydelse, inte bara här i riksdagens kammare i en allmän debatt oss emellan och för dem som råkar läsa protokollet i efterhand. Det kan kanske också vara en signal som sänds direkt ned till den armeniska regimen och till stöd för dem som kräver demokrati och mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt hur svaret formuleras.
Carl Bildt (M)
Anf. 10 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det ska ju i och för sig också inträffa då och då att vi ska ha lite mer samstämda åsikter när vi träffas här i riksdagens talarstol, och jag kan inte finna att vi har några alldeles avgörande meningsskiljaktigheter i just den här frågan. Sedan handlar det om vad vi kan göra. Kalle Larsson har en del specifika frågor. Det gäller oberoende utredning om vad som inträffade den 1 mars och att man ska släppa dem som fängslades i samband med det om man undantar dem som kan ha gjort sig skyldiga till våldsdåd av sådan art att de skulle falla under brottsbalken också i Sverige. De kraven har förts fram. EU:s specielle representant för södra Kaukasus, Peter Semneby, har varit där under de allra senaste dagarna. Jag kommer att träffa honom för uppföljande samtal om bland annat detta redan i eftermiddag. Det hör till de saker som han på Europeiska unionens vägnar har fört fram. Så jag tror nog att vi från EU:s sida har varit mycket alerta, mycket uppmärksamma. Det gäller också den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE. Det gäller också det som nämns mer en passant i mitt svar, nämligen Europarådet, som har haft en grupp ambassadörer där under svensk ledning under de senaste dagarna. Det instrument som jag tror att vi har för att påverka utvecklingen i Armenien och en del andra länder i närheten är den europeiska grannskapspolitiken. Detta är något som de - oavsett vilka "de" är - är mycket intresserade av. Det innehåller ett antal mycket kraftfulla incitament för dem på lång sikt som kan vara betydelsefulla för landets utveckling. Men det innebär också att det ställs krav på dem när det gäller utveckling i riktning mot demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tror alltså inte att man ska övervärdera det faktum att de relativt begränsade svenska biståndsinsatserna kommer att fasas ut i ett läge där vi har skaffat oss ett långt mer verkningsfullt instrument i form av den europeiska grannskapspolitiken. På den punkten är det väl sannolikt att vi tvingas ha delade meningar.
Kalle Larsson (V)
Anf. 11 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Utrikesministern kan vara ganska trygg med att vi är överens om en del saker, bland annat om en del av de politiska krav som Sverige bör driva. Debatten kan ju också fylla det syftet att den klargör detta, att den tydliggör i den svenska debatten var regeringen står, vilka krav man verkligen stöder och har ställt. För det har varit relativt tyst om den armeniska frågan i svenska medier. Det är varken jag eller utrikesmi-nistern ansvariga för. De skriver förstås det de själva önskar. Det är därför vi kallar det yttrandefrihet. Samtidigt är en debatt i Sveriges riksdag en möjlighet att framföra åsikter offentligt. Jag konstaterar att Sverige också som land står bakom kraven på att det tillsätts en oberoende utredning. Sverige står bakom att alla politiska fångar ska friges. Med begreppet politiska fångar menar vi dem som inte har gjort sig skyldiga till annan brottslighet. Man utreder såvitt jag förstår de rapporter som finns om tortyr och övervåld. Det är välkomna ställningstaganden. Jag tror inte att jag överdriver betydelsen av det svenska biståndet, men det är ju inte betydelselöst. Vad Sverige som enskild nation gör har viss betydelse i praktiken. De insatser man skulle kunna göra för demokrati och mänskliga rättigheter skulle förstås kunna vara värdefulla, även om andra insatser kan vara viktigare och större. Det har också en symbolisk betydelse. Det visar ett engagemang från Sveriges sida, och det visar att Sverige är intresserat av och engagerat i hur utvecklingen fortskrider, inte bara genom de internationella organ som vi vet finns och verkar utan också som nation. Det är möjligt att det är där vi skiljer oss åt - huruvida Sverige ska ha en tydlig och klar självständig utrikes- och biståndspolitik eller om man bara ska verka inom de organ som Sverige är medlem i. Tack för klargörandena på ett antal punkter. Vi får väl hoppas att man kommer att lyssna till vad som här sägs och att den informationen blir vidarebefordrad. Fru talman! Jag vet att jag är i gränstrakterna av kammarens regler, men jag tror att det är värdefullt att veta att även personer från Armenien i dag har anledning att frukta förföljelse om man återsänds när man har tvingats i flykt i ett annat land. Det är ju migrationsministerns uppgift att svara på den typen av frågor, men det kan ju hända att ni har ett och annat samtal. Då kan det vara värdefullt att vidarebefordra att också armenier i dag i många fall kan frukta förföljelse vid ett återsändande.
Carl Bildt (M)
Anf. 12 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag delar Kalle Larssons uppfattning att det har varit relativt sparsamt i svenska medier med uppgifter om utvecklingen i Armenien. Det varken kan eller bör vi göra så mycket åt. Det gäller dessvärre också många andra ställen i världen där det är en händelseutveckling som vi kanske tycker skulle föranleda större uppmärksamhet. Mot den bakgrunden är interpellationsinstrumentet rätt bra. Det ger en möjlighet för enskilda ledamöter av kammaren att ta upp frågor, och det ger regeringen en välkommen möjlighet att deklarera en ståndpunkt som den har och har deklarerat i andra sammanhang och som då kommer till protokollet på ett tydligare sätt än annars. Det finns en punkt där vi möjligtvis har något delade bedömningar. Vi har nu väldigt effektiva instrument till vårt förfogande, i alla fall väldigt mycket effektivare än tidigare. Peter Semneby är visserligen svensk diplomat, men om vi bara hade sänt en svensk diplomat till Jerevan för att föra samtal med någon tjänsteman på mer eller mindre låg nivå i det armeniska utrikesdepartementet tror jag inte att det hade haft så stor effekt. Nu uppträder han som Europeiska unionens särskilda representant för regionen med ett mandat från samtliga 27 utrikesministrar. Det ger naturligtvis en helt annan tyngd i agerandet. Jag skulle önska att tyngden var ännu större i den europeiska grannskapspolitiken och det europeiska engagemanget i de här frågorna. Då hade vi haft ännu större möjlighet att måhända utöva inflytande på utvecklingen i till exempel Armenien. Södra Kaukasus är ett viktigt område. För några dagar sedan var jag i närheten - jag var i Tbilisi i Georgien - och förde diskussioner om situationen i Armenien. Vi har instrument, och vi ska utnyttja dem. Det är framför allt de europeiska instrumenten. Med de instrument vi har, Europeiska unionen, Europarådet - där vi övertar ordförandeskapet i ministerrådet i mitten av maj - och OSSE som nu är under finskt ordförandeskap, ska vi, det kan jag försäkra Kalle Larsson, fortsätta att vara engagerade för att i mån av möjlighet påverka utvecklingen i Armenien i den riktning som han och jag är överens om.
Kalle Larsson (V)
Anf. 13 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det är intressant hur personer som för en gångs skull är relativt överens ändå letar efter trätopunkter. Jag får väl börja med att säga att utrikesministern och jag inte är oense om huruvida man ska använda de instrument som står till buds genom internationella sammanslutningar där Sverige medverkar. Däremot är min fråga - jag medger att jag söker träta - om Sverige också ska ha en självständig och egen politik och inte bara skicka andra representanter ännu obesvarad. Låt inte det överskugga det faktum att vi relativt tydligt och klart från riksdagens kammare kan tydliggöra att Sverige är oroat. Sverige har en rad insatser. Vi har också kritik på ett antal relativt kontroversiella punkter i Armenien. Det är en kritik som på många sätt, om den nådde fram, kanske skulle påverka några ytterligare själar i Armenien. Tack, utrikesministern för debatten.
Carl Bildt (M)
Anf. 14 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag har slutanförandet och Kalle Larsson har ingen rätt till inlägg så jag ska avstå från att gå vidare i den diskussion som vi i brist på annat ägnade oss åt. Utvecklingen i södra Kaukasus är viktig. Man kan diskutera om området är Europa eller inte, men det har europeiska värderingar och europeiska kulturer i ganska stor utsträckning. De har att uppfylla de åtaganden som de har gjort genom den europeiska grannskapspolitiken, Europarådet, OSSE. Vi har instrument, förvisso bilateralt, men effektiva instrument genom de internationella och europeiska organisationer som vi är verksamma i. När vi ser händelseutvecklingar av den typ som vi just nu diskuterar i Armenien under de senaste veckorna ska vi utnyttja de instrumenten med all den effektivitet de har. Jag tror att vi är överens om att vi också gör det i detta fall. Jag kan försäkra Kalle Larsson att vi kommer att fortsätta att göra det i enlighet med de politiska målsättningar som jag angav.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.