arbetstidsdirektiv

Interpellation 2004/05:40 av Forslund, Kenneth G (s)

den 28 september

Interpellation 2004/05:40

av Kenneth G Forslund (s) till statsrådet Hans Karlsson om arbetstidsdirektiv

Nyligen presenterade EU-kommissionären Stavros Dimas ett förslag till nytt arbetstidsdirektiv som ska göra det möjligt att ha 65-timmars arbetsvecka. Om förslaget blir verklighet så kommer arbetstidsdirektivet inte att innebära att 65-timmarsvecka blir normen utan det kommer att vara upp till varje medlemsstat att avgöra om det ska tillämpas eller ej.

Jag anser att det finns stora risker med förslaget och att det på sikt kan leda till att de länder som i dag har en normal arbetsvecka på ca 40 timmar tvingas att öka arbetstiden. Ökar ett av EU:s medlemsländer sin arbetsvecka på det här sättet kommer naturligtvis trycket att bli mycket stort på övriga länder att genomföra samma förlängning av arbetstiden. Framför allt i de länder som har ett högt löneläge kan frestelsen antas vara stor att genomföra drastiska arbetstidsförlängningar.

Denna situation är redan något som diskuteras bland arbetsgivare i både svenska och europeiska företag. Det senaste exemplet är General Motors agerande i Trollhättan och Rüsselsheim, där General Motors sätter press på facken och de anställda att öka sin arbetstid.

Ett EU-direktiv skulle troligen öka trycket på ländernas regeringar att acceptera försämringar av arbetsvillkoren. Den påstådda frivilligheten för medlemsländerna att införa en kraftigt förlängd arbetsvecka kommer snabbt att kunna förändras till reellt tvång.

Förslaget om möjligheten till 65-timmars arbetsvecka är inte förenlig med vare sig ett gott arbetsliv eller en god europeisk arbetsmarknad, två faktorer som är viktiga och värdefulla inte bara för de anställda utan även för företag som är seriösa och har en hög ambition om både process- och produktkvalitet.

Den totala arbetslösheten bland EU-länderna är mycket hög och en förlängning av arbetsveckan får antas att ytterligare öka den. För dem som arbetar så långa veckor blir det ytterst slitsamt både mentalt och fysiskt. Detta i en tid då det redan finns stora problem med både utbrändhet och fysisk förslitning.

Nu ska kommissionens förslag processas för att det slutligen ska kunna fattas ett beslut om nytt direktiv. Det är ytterst viktigt att Sverige engagerar sig i denna process och påverkar frågans behandling. Målet måste vara ett förbättrat arbetsliv och en förbättrad arbetsmarknad.

Min fråga till arbetslivsministern är därför:

Vad avser arbetslivsministern att göra för att påverka processen så att det inte ska ges möjligheter till 65-timmarsvecka i ett nytt arbetstidsdirektiv?