Arbetsmiljöinsatser för fler i jobb
Interpellation 2007/08:99 av Lindgren, Sylvia (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-11-01
- Inlämnad
- 2007-11-01
- Besvarad
- 2007-11-16
- Sista svarsdatum
- 2007-11-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 1 november
Interpellation
2007/08:99 Arbetsmiljöinsatser för fler i jobb
av Sylvia Lindgren (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
På en skriftlig fråga om arbetsmiljön svarade arbetsmarknadsministern den 19 september 2007 följande:
”De besparingar som genomförs på bland annat Arbetsmiljöverket och avvecklingen av Arbetslivsinstitutet är viktiga förutsättningar för regeringens satsningar på fler i arbete. Åtgärder för att bryta utanförskapet är viktiga ur ett hälsoperspektiv. Även om regeringen genomför nämnda besparingar anser jag att arbetsmiljöområdet är viktigt – inte minst för att frågorna har nära beröring med ambitionen att bryta utanförskapet.”
Av svaret kan uttolkas att arbetsmarknadsministern anser att fler kommer i arbete genom att arbetsmiljön försämras. Enligt min mening är det logiskt att göra tvärtom och satsa på förebyggande arbetsmiljöinsatser för att minimera risken för att människor slås ut från arbetslivet.
Av en rapport från Arbetsmiljöverket framgår att var fjärde anställd under det senaste året upplevt problem och besvär som kan relateras till arbetet. Många av dem som drabbas är kvinnor som arbetar inom storkök och hemtjänst där tunga lyft är vanligt förekommande. Belastningsskador i kombination med stress förorsakar ofta ohälsa.
Vi socialdemokrater anser självklart att det är av yttersta vikt att fler kommer i arbete, men vi menar att det är ett otillräckligt mål att endast se till mängden jobb som skapas. Nya arbetstillfällen får inte ske på bekostnad av dålig arbetsmiljö. Målet måste vara att jobben blir bättre och mer utvecklande. Vi vill se fler jobb där hela människan kommer till sin rätt – fler arbetsplatser med bra arbetsmiljö som inbjuder till delaktighet och inflytande, där anställda inte riskerar sin hälsa på grund av dålig arbetsmiljö. Att förebygga ohälsa och arbetsrelaterade olyckor är en viktig del för att skapa ett uthålligt och gott arbetsliv. Därför ska arbetsmiljöarbetet utvecklas – inte avvecklas.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor:
Vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern vidta så att fler kan få arbete utan att arbetsmiljön försämras?
Vilka insatser avser ministern att göra för att skapa trygga arbetsförhållanden i ett läge när arbetsmiljöinspektörerna blir färre till följd av regeringens nedskärningar av Arbetsmiljöverket?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:99
Webb-tv: Arbetsmiljöinsatser för fler i jobb
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:26 Fredagen den 16 novemberProtokoll 2007/08:26 18 § Svar på interpellation 2007/08:99 om arbetsmiljöinsatser för fler i jobb
Protokoll från debatten
Anf. 119 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Sylvia Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta så att fler kan få arbete utan att arbetsmiljön försämras. Hon har också frågat vilka insatser jag avser att göra för att skapa trygga arbetsförhållanden i ett läge när arbetsmiljöinspektörerna blir färre till följd av regeringens nedskärningar av Arbetsmiljöverket.
Sylvia Lindgren hänvisar till ett svar på en skriftlig fråga om arbetsmiljön den 19 september och anser att det ur svaret kan uttolkas att fler kommer i arbete genom att arbetsmiljön försämras.
Så är det självfallet inte. De besparingar som gjordes på Arbetsmiljöverket och en lång rad andra myndigheter gjordes för att möjliggöra regeringens satsningar på att få fler i arbete och att bryta det enorma utanförskap som den socialdemokratiska politiken har lett till. Resultatet av dessa satsningar ser vi nu.
Totalt sett minskade utanförskapet i september med 113 000 personer jämfört med för ett år sedan. I SCB:s mätning i juli var det all-time-high i antalet sysselsatta. Det har inte varit så många jobb anmälda till arbetsförmedlingen på flera decennier. Antalet arbetade timmar ökade mer i september än någonsin tidigare. I september fick 81 000 personer jobb, varav 66 000 var fasta anställningar.
Jag anser som jag sade i svaret den 19 september att arbetsmiljöområdet är viktigt. Jag påpekade också att allt inte måste göras på samma sätt som förut. Den översyn som pågår av arbetsmiljöpolitiken har som utgångspunkt att arbetsmiljön kan medverka till att bryta utanförskapet för dem som står utanför arbetsmarknaden och arbetslivet och till att fler får arbete. Arbetsmiljöarbetet ska förebygga ohälsa och olycksfall men kan också bidra till att utveckla verksamheter och individer. Arbetsmiljön kan därmed främja ett långsiktigt hållbart arbetsliv som gör det möjligt för så många som möjligt att träda in, utvecklas och kvarstå på arbetsmarknaden.
Vad gäller den andra frågan så har jag sagt tidigare att jag förutsätter att Arbetsmiljöverket kommer att bedriva en effektiv och målinriktad tillsynsverksamhet inom ramen för de resurser man tilldelas. Även här vill jag hänvisa till den pågående översynen. Det är viktigt att uppmärksamma helheten i politiken där tillsynsverksamheten har en viktig roll.
Anf. 120 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Tack för svaret. Arbetsmarknadsministern har i sitt skriftliga svar i september beträffande arbetsmiljön skrivit - lyssna noga nu: De besparingar som görs på bland annat Arbetsmiljöverket och avvecklingen av Arbetslivsinstitutet är viktiga förutsättningar för regeringens satsningar på att få fler i arbete. Vidare står det: Även om regeringen genomför nämnda besparingar anser jag att arbetsmiljöområdet är viktigt, inte minst för att frågorna har nära beröring med ambitionen att bryta utanförskapet.
Det blir ju lite kullerbytta, men svaret säger väl ändå: fler i arbete, även om det innebär dålig arbetsmiljö. Med andra ord: Alla jobb är bra, även om arbetsmiljön är usel och även om det förorsakar ohälsa.
Det är en bakvänd ordning, ministern. Det logiska borde vara att satsa på förebyggande arbetsmiljö för att minska riskerna för människor att slås ut från arbetslivet och hamna i utanförskap. Det är något som ministern säger sig värna om, men som han inte lever upp till.
I tidningen Byggnytt i november 2007 kan vi läsa att dödsolyckor och olyckor ökar i byggbranschen. Samtidigt tvingas regeringen till besparingar på Arbetsmiljöverket och skär ned på sin verksamhet ute på byggena. När yngre inspektörer slutar blir tjänsterna inte återinsatta beroende på att det är anställningsstopp. HTF:s och Sif:s arbetsmiljöundersökning visar att belastningsskador drabbar mer än hälften av tjänstemännen. Ändå är det bara fyra företag som efterlever lagens krav på att identifiera riskerna för den här typen av besvär.
Arbetsmiljön inom callcenterverksamheten har fått hård kritik i en kartläggning av tidigare Arbetslivsinstitutet och av Karolinska Institutet där det framkom att hälften av sjukfrånvaron var arbetsrelaterad. Det är en ung bransch där ungdomar gör sin entré i arbetslivet, men där arbetsmiljön kan förorsaka utslitning i förtid. Det är trist.
Hot och våld ökar inom ett flertal olika branscher.
Exemplen där åtgärder behöver vidtas ur arbetsmiljösynpunkt är många. Därför blir man upprörd när uppgifter nu kommer om att ytterligare 50 anställda måste lämna Arbetsmiljöverket när pengarna tryter. Den här gången blir det främst arbetsmiljöinspektörer som drabbas av besparingar. Det skriver tidningen Arbetarskydd.
Budgeten för 2008 har hål. Arbetsmiljöverkets ledning har insett att man måste spara i runda slängar 23 miljoner kronor. Det motsvarar 50 anställda. Arbetsmiljöverkets generaldirektör säger: Vi har vridit och vänt på alla poster och kommit fram till att hittills vidtagna besparingar inte är tillräckliga för att vi ska klara en budget i balans.
Om jag nu ska säga något positivt om ministerns interpellationssvar i dag så är det att den översyn av arbetsmiljöpolitiken som pågår har som utgångspunkt att arbetsmiljön kan medverka till att bryta utanförskapet och så vidare. Frågan kvarstår: Hur vill arbetsmarknadsministern se till att fler kan komma till jobb utan att arbetsmiljön försämras? Här är ministern svaret skyldig.
Anf. 121 Patrik Björck (S)
Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för att jag fick prata lite arbetsmiljö. Jag hade hoppats på det tidigare i dag när jag ställde en interpellation. Jag frågade arbetsmarknadsministern om han avsåg att ta initiativ till en samlad forskning på arbetslivsområdet. Då hade man inom regeringen kommit fram till att det var Lars Leijonborg som skulle svara på den. Jag har inga synpunkter på det. Man har naturligtvis rätt att göra en sådan bedömning.
Eftersom Sylvia Lindgren ställer likartade frågor har jag möjlighet att ändå få några svar. Sylvia Lindgren frågar ju vilka åtgärder man ämnar vidta så att fler kan få arbete utan att arbetsmiljön försämras och vilka insatser man avser att göra för att skapa trygga arbetsförhållanden.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om en sådan insats som Sylvia Lindgren efterfrågar skulle kunna vara att ta initiativ till en samlad forskning på arbetslivsområdet. Då är jag liksom hemma på något sätt.
När jag ställer den frågan gör jag det med samma fascination över svaret som Sylvia. Man kan ju känna sympati för en hel del synpunkter som till exempel att man ska ha ett arbetsmiljöarbete som kan bryta ett utanförskap. Så är det ju. Folk får arbetsskador. Det uppstår förslitningsskador och olika problem i ett långt arbetsliv. Det gör att man fyller på den grupp som får svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden.
Man kan då jobba på två sätt. Det ena är att man har en aktiv politik för att rehabilitera och få tillbaka folk i arbete. Det andra sättet är att täppa till kranen genom en forskning som syftar till att hitta arbetsorganisationer som är friska och som syftar till att få undan sådana delar av arbetsmiljön så att man inte fyller på den grupp som åsamkas skador. Det kan vara fysiska eller kemiska risker, buller och vibrationer. Det kan vara psykosociala problem och annat. Då fyller man inte på den grupp i samhället som får bekymmer och som man sedan får lägga stora resurser på att hjälpa och få tillbaka.
Man har individens perspektiv på detta. Det är naturligtvis en personlig katastrof när man inte kan försörja sig eller får värk och känner att man inte kan fullgöra sin plats i samhället. Man har också samhällets perspektiv på detta, att det är slöseri med resurser.
Så länge vi diskuterar på den här nivån verkar det som om vi är ganska överens - det är vi ibland. Men vad händer i verkligheten? Vad händer på Arbetsmiljöverket, som Sylvia Lindgren tar upp, när man i sin praktiska politik inte skapar några som helst förutsättningar för att göra verklighet av retoriken? När det gäller arbetsmiljöforskningen, som naturligtvis är en viktig del i frågeställningarna även i Sylvia Lindgrens interpellation, skär man i praktiken ned och förstör det som man erkänner fungerade på världsnivå.
Arbetsmarknadsministerns kollega i regeringen, forskningsminister eller utbildningsminister - jag är osäker på vilket - Lars Leijonborg, erkänner att den här forskningen ligger på världsnivå. Ändå lägger man ned den.
Nu skulle man ha möjlighet att rätta till det genom att ta initiativ till en samlad forskning på arbetslivsområdet.
Anf. 122 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! En utredning för ett antal år sedan visade att arbetsrelaterad ohälsa kostar samhällsekonomin ungefär 50 miljarder per år i direkta kostnader och i produktionsbortfall. Det är en siffra som förskräcker. Den förskräcker därför att det är oerhört mycket pengar, men den förskräcker också därför att den står för ett antal personer som mår dåligt av sina jobb.
Så kan vi inte ha det. Vi måste se till att visa att en god arbetsmiljö är en vinst för den enskilde, för arbetsgivaren och för samhällsekonomin totalt sett.
Detta kan göras på lite olika sätt. Vi hade ett seminarium den 24 augusti då vi försökte lyfta fram arbetsmiljöfrågan och diskutera det som vi kallar för en ny tankeram för arbetsmiljöpolitiken. Jag är lite ödmjuk inför denna diskussion.
Jag skulle så småningom så att säga landa i en ny svensk arbetsmiljöstrategi. Den strategin kommer sedan att ha ett antal verktyg. Det kan bli propositioner, förordningar och annat. Men innan vi landar i det skulle jag vilja ha en väldigt bred diskussion och debatt. Därför kommer vi inom bara någon vecka med en departementsskrivelse som kommer att sammanfatta detta första steg, det som jag kallar tankeram, som sedan kommer att gå ut för en bred diskussion mellan parterna - forskare, Arbetsmiljöverket och alla som är intresserade av detta. Jag ska försöka stimulera fram ett antal större debattforum för att kunna diskutera dessa frågor också.
För dem som var med på seminariet den 24 augusti framkom det åtminstone 25-30 goda idéer på olika insatser som kan och bör göras för att man ska se till att förbättra arbetsmiljöpolitiken. Det var inte så många av dessa idéer som handlade om medel till Arbetsmiljöverket. Jag tycker att man gör det lite lätt för sig när man återkommer till att säga att det bara handlar om pengar till en myndighet. Det är naturligtvis viktigt, men det är inte det enda i arbetsmiljöpolitiken.
Även efter de förändringar som vi nu gör kommer vi ned i nivåer på anslaget som gällde för ungefär sju år sedan. Då hette arbetsmarknadsministern Björn Rosengren, känd från kammaren för att finnas med i ganska många interpellationsdebatter.
Jag skulle vilja göra några saker till. Förutom att lyssna på dem som är delaktiga i denna debatt och som kommer att vara viktiga för att kunna ladda om arbetsmiljödiskussionen i en mer positiv riktning är det just denna positiva riktning som jag skulle vilja hitta. Många gånger när man hör personer diskutera arbetsmiljöfrågor kretsar det väldigt mycket kring det grundläggande regelverket, inspektioner och annat. Och det är oerhört centralt och viktigt att vi har inspektörer som kontrollerar, förebygger och tittar på dåliga arbetsmiljöer. Men om det ska bli någonting av det skulle jag också vilja lägga till en mer positiv laddning i arbetsmiljöpolitiken. Jag sade någonting liknande i samband med detta seminarium. Jag fick då frågan: Hur menar du då? Jag tog då upp det danska exemplet.
Jag var med på Kenth Petterssons sista utlandsresa. Vi var i Danmark för att se vad man har gjort i den danska arbetsmiljöpolitiken. Jag tog då Smileysystemet som ett exempel. Man kan tycka att det är larvigt och fel på alla sätt och vis. Men som ett exempel på att det går att göra positiva laddningar också i arbetsmiljöfrågor är det viktigt att också lyfta fram de goda exemplen och att peka på goda arbetsgivare och god arbetsmiljö. Det finns all anledning att återkomma i denna diskussion, och jag ser fram mot Sylvia Lindgrens, Patrik Björcks och andras aktiva deltagande i den debatten eftersom detta är en viktig fråga alldeles oavsett vilket politiskt perspektiv man väljer att ha.
Anf. 123 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Vi socialdemokrater vet, arbetsmarknadsministern, att en god arbetsmiljö är en vinst. Det är ingenting som vi behöver ta reda på.
Vi tycker också att det är viktigt att man först naturligtvis lägger fram en strategi för att man ska veta hur man vill ha det för att sedan gå vidare och inte göra som den här regeringen gör. Den lägger först ned, upphör med åtgärder och lägger ned Arbetslivsinstitutet. Sedan får man väl se vad det blir av det. Det är en dålig politik, och det är en långsiktigt dyrbar politik.
Vi vet att arbetsmiljöproblemen förändras i takt med utvecklingen på våra arbetsplatser i fråga om stress, välfärd, livskvalitet och så vidare.
Men vi vet också att fattiga människor ofta har varit benägna att ta utsatta jobb för att klara brödfödan för dagen. Det är ingen nyhet. Att fattigdom därför är den mest ohälsoframkallande faktorn av alla kategorier är i detta sammanhang inte heller någon nyhet.
Det är därför som det också är så viktigt för oss socialdemokrater att slå vakt om det goda arbetet, ett arbetsliv där det går att växa, där satsningar görs på utbildning och kompetensutveckling, ett arbetsliv som kan kombineras med trygghet och livskvalitet och riktade åtgärder för dem som står längst från arbetsmarknaden.
Det sätt på vilket den borgerliga regeringen utsätter de mest utsatta i dagens jobbpolitik är därför anmärkningsvärt. Man säger: Ta vilket jobb som helst bara du jobbar! Att jobba är viktigast. Trygghet och livskvalitet blir då lätt glömda begrepp. Om du inte är lämplig för ett jobb spelar ingen roll. Det blir mindre ersättning och snabbare utförsäkring om du inte tar det jobb som finns. Den försämrade a-kassan blir dyrare. Det blir allt fler som inte kan tillgodogöra sig den av olika skäl. Det måste väl ändå ses som ett led i en arbetsmarknadspolitik som går ifrån satsningar på kompetens och utveckling till lågavlönade jobb och dåliga arbetsmiljöer?
Det ska göras stora skattesänkningar. Men att det drabbar dem som behöver samhällets resurser mest tar man ingen hänsyn till.
Tyvärr kan jag inte hitta något svar på min fråga i ministerns svar. Frågan var: Vilka initiativ ämnar arbetsmarknadsministern vidta för att minska antalet arbetsrelaterade olyckor? Det enda som sägs är att ministern förutsätter att Arbetsmiljöverket kommer att bedriva en effektiv och målinriktad tillsynsverksamhet inom ramen för de resurser som man har tilldelat. Sedan hänvisar man till den pågående översynen och drar ned resurserna för verket. Detta är vad som står i svaret, att man litar på att Arbetsmiljöverket ska bedriva den här effektiva och målinriktade tillsynsverksamheten. Men vi vet att tillsynen försämras i och med att inspektörerna blir färre.
Jag kan inte tolka svaret på frågan på något annat sätt än att regeringen inte har för avsikt att göra någonting. Man avvaktar en utredning. Till dess drar man bara ned på resurserna. Det är olyckligt och visar inte på något större engagemang i arbetsmiljöfrågorna - tyvärr.
Anf. 124 Patrik Björck (S)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för diskussionen.
Jag skulle vilja ställa en fråga. Vi kan kanske vara överens om att vissa delar av arbetsmarknadspolitiken är ganska lättskötta oavsett vilken regering som sitter vid makten. I en högkonjunktur sköter marknaden om en stor del av arbetsmarknaden. Man anställer dem som man måste anställa - de anställningsbara. Jag tror att vi skulle kunna komma överens om att detta inte påverkas av färgen på regeringen så mycket. På marginalen kan det kanske göra det. Men på något sätt ligger det i sakens natur att det ganska mycket sköter sig av sig självt.
Sedan kan man ha en långsiktig politik för utbildning och forskning och skapa förutsättningar för det. Där är vi också oroliga. Det är en annan del. Men om man bara tittar på arbetsmarknadsdelen tror jag att det är på det sättet, och jag tror att vi kan vara överens om det.
Vad som däremot aldrig sköter sig självt är just de bekymmer som uppstår och som inte marknaden själv klarar av att sköta. Man kan nämligen inte begära att den enskilda arbetsgivaren fullt ut ska ta konsekvenserna av vad det innebär att organisera samhället så att det inte uppstår några skador och så vidare. Man kan inte ställa det kravet på någon i något sammanhang. Då måste man ha ett fungerande arbetsmiljöarbete via Arbetsmiljöverket och via forskning på Arbetslivsinstitutet. Då måste man satsa resurser annars kommer man aldrig att uppnå full sysselsättning som arbetsmarknadsministern säger sig stå för. Det skulle vara spännande att höra arbetsmarknadsministern erkänna att det finns ett bekymmer där.
Anf. 125 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Sylvia Lindgren och jag har debatterat arbetsmiljöfrågor i ganska många interpellationsdebatter, senast i juni om jag minns rätt. Jag säger ungefär samma sak varje gång, nämligen att det åtminstone i den allmänna debatten inte har framskymtat en ny tanke på arbetsmiljöområdet på 30 år, och jag tycker att det är bra synd. Det är just därför som vi nu har tagit tag i denna fråga och satt i gång detta arbete med en ny tankeram. Så småningom blir det också en ny nationell arbetsmiljöstrategi.
Med respekt för den input som vi ska få under arbetets gång efter seminariet den 24 augusti från forskare, arbetsmiljödebattörer i övrigt, arbetsmarknadens parter, ett stort antal medarbetare på Arbetsmiljöverket - vi har en ny generaldirektör på Arbetsmiljöverket - vill jag naturligtvis se till att de idéer som kommer fram också får genomslag i strategin.
Sylvia Lindgren kan vara lugn. Om jag verkar luddig baseras det inte på brist på engagemang. Det baseras på respekt för dem som nu har inbjudit till dans. Vi vill höra vad de har för synpunkter och idéer, mixen mellan olika åtgärder och insatser i form av utbildning, regelverk eller vad det nu kan vara.
Men mitt svar kommer inte att vara, och har aldrig varit, att det bara handlar om kronor och ören i ett anslag. Det räcker nämligen inte. Därför måste vi se till att väga samman allt i politiken i en helhet när vi attackerar den. Problemet är uppenbart - 50 miljarder per år. Det är förmodligen mer nu, för det har gått några år. Det är helt oacceptabelt för den enskilde, för arbetsgivarna och för samhällsekonomin i stort.
Patrik Björck har en intressant vinkling på frågan: Är det här bra? Nej, i grunden är det inte det på ett sätt. Så länge vi har en enda person som finns på ett jobb och inte mår bra av det har vi ett problem som vi måste försöka hantera. Ligger det ansvaret bara hos Arbetsmiljöverket? Nej, det gör det inte. Det ligger först och främst på arbetsgivaren, naturligtvis den enskilde och den enskildes arbetstagarorganisation att tillsammans försöka hitta bättre förhållanden på den enskilda arbetsplatsen, eller så får man byta jobb. Därför är det viktigt att se på till exempel rehabiliteringskedjan, som vi ska strama upp, och se till att den blir bättre fungerande, som ju är företagshälsovårdens viktiga uppgift, för att se till att vi inte slösar med mänskliga resurser på det sätt som dessa 50 miljarderna är belägg för att man har gjort.
Däremot måste jag göra Patrik Björck besviken på en punkt: Vi kommer inte att återstarta Arbetslivsinstitutet, bara så att det är sagt. Fyra femtedelar av den forskningen, det har vi diskuterat många, många gånger, fanns redan tidigare på de akademiska lärosätena runt Sverige. Det var bra. Vi har sett att över 90 procent av de anställda på Arbetslivsinstitutet nu har gått vidare till annan sysselsättning. En förkrossande majoritet av forskarna på Arbetslivsinstitutet har hamnat i nya forskningsmiljöer. Det bevisar det som Lars Leijonborg säkert sade - även om jag inte lyssnade tidigare - i interpellationsdebatten tidigare, nämligen att just forskningen har en väldigt hög kvalitet. Därför klarar den sig väl på akademiska meriter, något som egentligen har varit min utgångspunkt hela tiden.
Anf. 126 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Jag tror inte att Sven Otto Littorin behöver vara orolig för att det skulle vara den sista interpellationsdebatten om arbetsmiljön. Det lär säkert bli flera. Jag var på den konferensen och har mina anteckningar därifrån och kan tycka att mycket av det var förutsägbart, men något finns det väl också att ta till i det. Jag säger inte emot att man ska se över en strategi och se till att göra någonting bättre. Men dilemmat är att man drar åt först innan man ser vad man ska få ut i nästa del. Sven Otto Littorin talar själv om hur mycket pengar det kostar. Därför är det för mig ofattbart att man inte ser till att använda de verktyg som man nu har och slipar dem på ett bra sätt innan man får några nya.
Det är ingen tvekan om att inspektörerna gör ett jättebra jobb, och de behövs. Men de behövs i mycket större utsträckning än vad de har möjligheter till att jobba i dag. De kan också gå in på sådana arbetsplatser där det inte finns fackliga företrädare, skyddsombud och dylikt på ett helt annat sätt. Där finns det mycket att göra.
Forskningsresurserna behövs oerhört väl. Det är också en långsiktig inriktning. Även här drar man ned först innan man vet vad det är man vill ha ut i nästa led.
Det är märkligt att det parti som vill kalla sig för det nya arbetarpartiet inte jobbar för de här frågorna ute på fältet. Nya jobb vill man ha, men när det gäller bra jobb, goda jobb och en bra arbetsmiljö är ministern svaret skyldig. Så väntar man på en utredning och vad den ska komma fram till.
Inga konkreta åtgärder har redovisats här i dag. Fler ska få arbete utan att arbetsmiljön på något vis ska förbättras. Det här med arbetsmiljön tycks inte ingå i regeringens prioritering. Det övergripande ansvaret för en långsiktig arbetsmarknadspolitik frånhänder sig regeringen. Jag tycker att det är tråkigt att man inte vill börja i rätt ända.
Anf. 127 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Sylvia Lindgrens nya åtgärder handlar bara om mer pengar, om jag har förstått det rätt. Jag hör ingenting om vad de här åtgärderna skulle vara. Det tycker jag är lite synd.
Jag konstaterar att vi nu har gjort det som den förra regeringen misslyckades med, nämligen att ta ett ordentligt "nyhäv" i arbetsmiljöfrågorna. Vi är inspirerade av bland annat det arbete som har pågått i Danmark under en borgerlig regering. Men det såg vi ingenting av under den förra perioden, utan då var det lite anslagsökningar som var svaret. Det är skillnaden. Ni pratar bara pengar, vi pratar innehåll och verksamhet och vill sätta en ny nationell arbetsmiljöstrategi på spåret. Den ska vara förankrad hos parterna, forskningen och hos dem som arbetar med de här frågorna. Jag kan fabulera naturligtvis och komma på någonting själv, men det skulle naturligtvis leda till ännu fler interpellationer och synpunkter, med allt berättigande naturligtvis.
Låt oss göra det här i god ordning, prata med parterna, prata med forskningen och prata med dem som har hand om de här frågorna, få goda idéer på bordet och fastna för en väl genomarbetad ny arbetsmiljöstrategi för Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.