Arbetslöshetsförsäkringen

Interpellation 2020/21:142 av Henrik Vinge (SD)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Dagens system för att garantera löntagarna ekonomisk trygghet vid arbetslöshet brister. Under pandemin har dessa brister blivit ännu tydligare. Den största och mest allvarliga bristen är att många löntagare har blivit utan ekonomiskt stöd på grund av att de inte uppfyller medlemsvillkoret. Samtidigt kan de som uppfyller villkoren ändå stå utan ersättning under långa perioder då arbetslöshetskassorna har flera månader i handläggningstid.

Regeringen har under våren försökt begränsa dessa brister genom att införa tillfälliga åtgärder. Samtidigt har regeringen i enlighet med januariavtalet utrett införandet av en ny arbetslöshetsförsäkring enligt flexicuritymodellen. Utredningsresultatet är kostnadsneutralt. Fler ska omfattas men till samma kostnad för staten som tidigare. Flera fackförbund har kritiserat utredningsförslaget och pekat på att det blir en försämring då fler ska dela på samma summa. En annan kritik som framkommit är att det nya förslaget kommer att gynna de med hög lön och fast förankring på arbetsmarknaden eftersom arbetsvillkoret föreslås ersättas med ett inkomstvillkor. Effekten blir att den som har lägre inkomst måste jobba längre för att få tillgång till arbetslöshetsersättning. Antalet erhållna ersättningsdagar kommer också att skilja sig åt. Förslaget har ännu inte lagts fram i riksdagen.

Dagens arbetslöshetsförsäkring finansieras till allra största del av skattemedel och inte av medlemsavgifter. Det innebär att alla löntagare är med och bidrar till försäkringen, men långt färre får ta del av den vid arbetslöshet. Sverigedemokraterna har under flera år verkat för införandet av en obligatorisk, allmän och statligt finansierad arbetslöshetsförsäkring. I ett sådant system skulle samtliga löntagare kunna omfattas, och tvånget om att vara betalande medlem i en arbetslöshetskassa skulle upphöra. Ett sådant system skulle möjliggöra en snabbare och mer effektiv hantering av  problematiken som har uppstått i spåren av pandemin. Utbetalningarna och eventuella ändringar i ersättningsnivåer hade kunnat skötas mer effektivt om de sköttes via en myndighet i stället för som i dag via strax över 20 olika a-kassor med olika långa handläggningstider. 

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Kommer ministern att verka för att utforma en arbetslöshetsförsäkring som likvärdigt omfattar alla löntagare som är med och finansierar den, eller kommer ministern att verka för en arbetslöshetsförsäkring där inkomsten styr tillgången till det sociala skyddsnätet?