Arbetslöshetsförsäkring och inkomstbortfallsprincip
Interpellation 2011/12:415 av Jansson, Eva-Lena (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2012-06-01
- Inlämnad:
- 2012-06-01
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld:
- 2012-06-08
- Svar fördröjt anmält:
- 2012-06-11
- Sista svarsdatum:
- 2012-06-15
- Besvarad:
- 2012-06-25
Interpellationen
den 1 juni
Interpellation
2011/12:415 Arbetslöshetsförsäkring och inkomstbortfallsprincip
av Eva-Lena Jansson (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
I en rapport till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen som presenterades i maj 2012 framgår det att den trygghet som socialförsäkringar som sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen ska ge har urholkats.
Sverige hade den näst högsta ersättningsnivån i arbetslöshetförsäkringen i mitten av 2000-talet men har ramlat ned och hamnar nu under genomsnittet för OECD-länderna.
De fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco kräver att taket i arbetslöshetsförsäkringen höjs. I dag ligger maxersättningen från a-kassan under 50 procent av genomsnittslönen i Sverige.
Min fråga till arbetsmarknadsminister Engström är följande:
Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder för att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:415
Webb-tv: Arbetslöshetsförsäkring och inkomstbortfallsprincip
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra dels för att öka trovärdigheten i a-kassan, dels för att stärka inkomstbortfallsprincipen. Monica Green har dessutom frågat statsministern vad han avser att göra för att dels öka trovärdigheten i försäkringssystemen, dels stärka den svenska modellen. Den senare interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Vidare har Eva-Lena Jansson frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen.
Låt mig börja med att säga att regeringen har lagt ned ett omfattande arbete på att öka trovärdigheten i arbetslöshetsförsäkringen. När regeringen reformerade arbetslöshetsförsäkringen skedde det bland annat mot bakgrund av att långtidsarbetslösa tidigare gömdes undan i en rundgång mellan ersättningssystem och passiva åtgärder. Genom reformerna i försäkringarna från 2007 och framåt har arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring säkerställts.
Ett av regeringens viktigaste mål är full sysselsättning. Alla som kan arbeta ska kunna arbeta utifrån sin egen arbetsförmåga. Anledningen till det är att arbete är grunden för såväl den enskilde individens som samhällets gemensamma välfärd. Därför måste det alltid löna sig mer att arbeta än att få bidrag. Det är vad regeringen menar med arbetslinjen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 då helåret 2011 jämförs med helåret 2006. Arbetslinjen har därmed haft effekt, trots krisåren.
Monica Green skriver i interpellationen att den svenska modellen bygger på att skattebetalarna får någonting för sina skattepengar. Att skattebetalare vill maximera nyttan av sina skattemedel torde inte vara något typiskt svenskt fenomen. Normalt definierar åtminstone regeringen den svenska modellen som det samarbete mellan arbetsmarknadens parter som ofta yttrar sig i kollektivavtalslösningar. Utifrån den definitionen tycker jag att den svenska modellen fungerar bra. Dessutom har skattebetalarna sedan alliansregeringen tillträdde 2006 fått avsevärda förbättringar i form av bland annat jobbskatteavdrag. Totalt har jobbskatteavdraget inneburit skattelättnader på minst 1 800 kronor i månaden för en heltidsarbetande.
När det gäller ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen är det viktigt att det finns ett skyddsnät vid arbetslöshet, men lika viktig är en aktiv arbetsmarknadspolitik för att främja omställning. Det handlar dels om att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och sysselsättning, dels om aktiva insatser för aktivitet och omställning. Det ska vara enkelt och billigt att anställa, och matchningen ska utvecklas.
När det gäller ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen vill jag påminna om att det är möjligt att uppbära sjukpenning i 2,5 år - det första året med 80 procent i ersättning och den resterande perioden med 75 procent i ersättning. Jag vill också påminna om att för personer med allvarlig sjukdom är ersättningen 80 procent, och i dessa fall saknas en bortre tidsgräns. Utanförskapet minskar. Jag kan konstatera att sjukfrånvaron har minskat och att sjukskrivningsprocessen i allt större utsträckning präglas av högre aktivitet, tidigare insatser och tydligare spelregler. Detta rimmar väl med regeringens grundläggande inriktning om att återupprätta den omställningstanke som bör prägla sjukförsäkringen.
Jag vill också påminna om den parlamentariska utredningen om hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet som tillsattes i april 2010. Utredningen har bland annat i uppdrag att se över dels samspelet mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, dels samspelet mellan de allmänna, de kollektivavtalade och de privata försäkringarna på området. Som utgångspunkt för utredningens arbete gäller att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna ska ge god ekonomisk trygghet och utformas så att arbetslinjen understöds. Inom arbetslöshetsförsäkringen har utredningen i uppdrag att se över och föreslå förändringar i arbetslöshetsförsäkringen så att alla som har förvärvsarbetat och uppfyller arbetsvillkoret har rätt till en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.
Jag kommer inte att föregripa detta arbete utan avvaktar utredningens rapport.
Anf. 24 Monica Green (S)
Herr talman! Tack för svaret, Hillevi Engström! Jag säger återigen: Det var ju bra att någon ville svara på frågan eftersom statsministern inte ville komma hit.
Det stämmer att jag har ställt frågorna till statsministern eftersom det gäller sjukförsäkringssystemet och a-kassan, det vill säga socialförsäkringssystemet i allmänhet. Men jag har också ställt frågor till Hillevi Engström.
Det finns flera skäl till att jag har ställt de här frågorna till statsministern. Han har bland annat skrivit en bok som heter
Det sovande folket
där han beskriver hur människor blir nedsövda av trygghetssystemet. Det är det ena han har gjort. Det andra är att han i partiledardebatten i tv i början av maj har sagt att han tycker att det är en bra utveckling med privata försäkringar. Dessutom har han för en större dagstidning beskrivit att man kan få stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt.
Det finns exempel på exempel där statsministern nu visar att han tycker att vi ska ha det här systemskiftet där vi inte ska ha den generella välfärdspolitiken som ska omfatta alla längre. Hans uttalanden tyder på att han tycker att vi ska ha grundtrygghetsmodellen i stället.
Det kommer att slå sönder den svenska modellen. Det kommer att göra människor mindre villiga att betala till den generella välfärdsmodellen. På sikt kommer det att leda till att det blir fattigmansersättningar och inte generella ersättningar eftersom de kommer att ifrågasättas mer och mer om man ändå skaffar sig en egen försäkring.
Det var sådana saker som jag hade velat prata med statsministern om, men Hillevi Engström får jättegärna kommentera detta.
I sitt svar nämner Hillevi Engström sjukförsäkringen. Hon säger att det är så bra att det har blivit färre som är sjuka nu. Jag vill påminna Hillevi Engström om att det var vi socialdemokrater som bestämde oss för att i ett första steg halvera detta.
Redan 2003 började vi vårt mödosamma arbete med att få tillbaka människor i arbete genom rehabiliteringskedjan och så vidare. Det gav resultat. Redan 2003 såg vi skiftet. Sedan dess har fler och fler kommit tillbaka, och det utan att vi gjorde dem fattigare. Det behövdes inte. Det som behövs är att man har pengar bakom rehabiliteringskedjan och att människor blir sedda. Det fungerade med vår politik. Det hade fortsatt att göra det, men ni slog sönder tryggheten för de sjuka.
Ni har också slagit sönder tryggheten för de arbetslösa och hävdar att det ger fler jobb. I det här svaret säger Hillevi Engström att det har gett 200 000 jobb, och det är inte sant. År 2006 tillkom det 153 000 nya jobb, och år 2007 tillkom det 80 000 nya jobb. Det var så länge som vår modell fortfarande bet. Vi hade trygghet för de arbetslösa och åtgärder inom komvux, på Arbetsförmedlingen och så vidare.
Hillevi Engström påstår att skiljelinjen går mellan aktiva insatser och att ha en trygg försäkring. Det är inte sant. Vi satsar på aktiva åtgärder från första dagen, utbildning och omställning samtidigt som vi kan ge de arbetslösa och sjuka en vettig ersättning.
Anf. 25 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för svaret. I en rapport till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen som presenterades i maj 2012 framgår att den trygghet som socialförsäkringar som sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen ska ge har urholkats. Sverige hade den näst högsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen i mitten av 2000-talet men har ramlat ned och hamnar nu under genomsnittet för OECD-länderna.
I en tidigare interpellationsdebatt kunde vi höra hur arbetsmarknadsministern pratade om att Sverige är så mycket bättre jämfört med EU. Jag tycker att man ska jämföra hur det har varit i Sverige med hur det ser ut i dag. Det vore relevant eftersom vi befinner oss i Sveriges riksdag.
Dessutom kan vi påminna oss om att man i EU har pekat på att trygghetssystemen försämras i många länder och att för att ha en bra arbetsmarknad och hålla ihop befolkningen är det också viktigt att säkerställa att trygghetssystemen och inkomstbortfallsprincipen stärks.
De fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco kräver att taket i arbetslöshetsförsäkringen höjs. Arbetsmarknadsministern har tidigare pekat på att många fackförbund ser till att medlemmarna kan teckna olika typer av inkomstförsäkringar utöver den a-kassa som finns. Självklart gör de det eftersom regeringen har försämrat a-kassan så mycket, men de tycker inte att det är en bra princip att man ska ha dubbla försäkringar. Jag vet inte om arbetsmarknadsministern tycker att det är en bra princip att man ska ha dubbla försäkringar. Hon kanske kan utveckla det.
Min fråga var: Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder för att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen? Svaret är nej. Hon är nöjd med dagens nivå. Det hänger ganska starkt ihop med regeringens politik. Egentligen handlar det inte om att stärka människor som är arbetslösa, utan det handlar bara om att öka arbetskraftsutbudet.
I svaret från arbetsmarknadsministern står det: "Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 då helåret 2011 jämförs med helåret 2006." År 2006 hade vi en socialdemokratisk regering under nio månader. Det är viktigt att peka på att andelen sysselsatta måste hänga ihop med hur många det finns på arbetsmarknaden. Det är därför arbetsmarknadsministern hela tiden använder antalet sysselsatta i stället för procent av hur många som fanns på arbetsmarknaden. Om man bara tittar på antalet kan man visa att det har ökat, men hur många är de i procent av dem som finns? Då blir siffrorna inte riktigt lika bra.
Herr talman! Ministern skriver i sitt svar: "Låt mig börja med att säga att regeringen har lagt ned ett omfattande arbete på att öka trovärdigheten i arbetslöshetsförsäkringen." Då blir min fråga: Hur då? På vilket sätt har man ökat trovärdigheten i arbetslöshetsförsäkringen när människa efter människa tecknar en privat försäkring, en extra tilläggsförsäkring, och när vi ser att väldigt få som är arbetslösa i dag har a-kassa?
Statsministern sade vid ett tillfälle: Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Han pratade då om anledningen till att personer i dag inte kunde få ut något från sjukförsäkringen eller a-kassan.
Sist och slutligen finns det andra trygghetssystem som fångar upp människor. Då blir min fråga till Hillevi Engström: Är det bra att arbetslösa får socialbidrag i stället för a-kassa?
Anf. 26 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Att befolkningen i ett land ökar betyder inte per automatik att sysselsättningen ökar. Vi har också en ökad sysselsättningsgrad inom många grupper.
Eva-Lena Jansson hänvisar till den här rapporten till Socialförsäkringsutredningen. Sverige hade tidigare den näst högsta ersättningen inom OECD. Nu ligger Sverige ungefär på genomsnittet för OECD-länderna när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Jag menar att det är mycket bättre att ligga i topp när vi talar om sysselsättning och låg arbetslöshet. Där ligger Sverige bland de allra bästa i hela EU. Min fråga är: Varför tycker Socialdemokraterna att det är bättre att ligga i topp när det gäller de högsta bidrags- och ersättningsnivåerna? Regeringen prioriterar full sysselsättning i stället för att toppa ligan över mest ersättningar och högst bidrag till dem som inte arbetar.
Anf. 27 Monica Green (S)
Herr talman! Hillevi Engström gör det väldigt enkelt för sig när hon står här och säger att det finns ett samband mellan att man har sänkt ersättningarna och att det har blivit fler jobb. Hon ställer de två sakerna mot varandra, men det är inte sant. Vi har massarbetslöshet; vi har 8 procents arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten har ökat, och ungdomsarbetslösheten har ökat. Ni har inte sett till att människor har kommit i arbete!
Hillevi Engström säger att vi har en större befolkning nu. Ja, men om en lärare får fler elever i klassen kan inte läraren säga: Jag lär bara en elev mer än förra året, för jag tycker att det är bra om en elev lär sig mer. Om man har fått ett större antal elever måste man ju lära alla eleverna! Man kan inte säga: Befolkningen har ökat, och därför gör det här ingenting.
Det hänger inte ihop att ställa de här två sakerna mot varandra och säga att vi inte ska ligga i topp med ersättningsnivåerna för då kanske det inte blir fler jobb.
Vi lyckades halvera arbetslösheten när vi satte upp det målet. Då hånade Moderaterna oss här i kammaren. Vi gjorde det utan att för den skull urholka ersättningarna. Det går om man fokuserar på att människor ska komma i arbete, göra omställningsutbildningar och att satsa på utbildning, validering och aktiva åtgärder. Man behöver inte samtidigt försämra människors ekonomiska trygghet och tro att det blir fler jobb bara för det. Det finns inget sådant samband.
När så många har lämnat a-kassan - över 400 000 har gjort det - är det många som står utan skyddsnät och som blir hänvisade till socialbidrag. Då ökar i sin tur socialbidragen i kommunerna, vilket gör att kommunerna inte vågar satsa på att anställa fler, och det leder till att de som jobbar inom kommunerna får det stressigare och kvaliteten blir sämre. Allt det hänger ihop. Bra ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet skapar både efterfrågan och ger fler jobb, därför att trygga människor vågar.
Anf. 28 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Det är lite talande att man när man ställer frågor i den här kammaren inte får svar på frågorna utan får frågor tillbaka.
Jag håller med Monica Green om att vi socialdemokrater tror att det faktiskt går att förena höga ersättningsnivåer med en god arbetsmarknadspolitik och en låg arbetslöshet, och det är synd att inte arbetsmarknadsministern har samma tro på människor som vi.
Jag ställde en fråga utifrån att statsrådet har skrivit i sitt svar: "Låt mig börja med att säga att regeringen har lagt ned ett omfattande arbete på att öka trovärdigheten i arbetslöshetsförsäkringen." Hur då? Hur har man ökat trovärdigheten när allt färre kan ta del av arbetslöshetsförsäkringen, när allt färre får ut ersättningar på 80 procents nivå och när de tre fackliga centralorganisationerna kräver att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska höjas?
Vad är det som statsrådet har gjort? Och varför är det bättre att arbetslösa går på socialbidrag? Vad är poängen med det? Kan statsrådet utveckla svaren på de frågorna i stället för att bara ställa frågor till mig? Interpellationsinstrumentet handlar naturligtvis om att vi ska kunna granska regeringens politik, och då är det bra om statsrådet kan utveckla svaret som hon har gett till mig.
Jag tycker att det är viktigt att peka på vikten av att andelen sysselsatta ökar, men framför allt ska den öka i samma takt som andelen personer som står till arbetsmarknadens förfogande. De ska framför allt inte gömmas undan i fas 3 som regeringen har valt att göra. Över 30 000 befinner sig i dag i fas 3. 65 000 är utförsäkrade från sjukförsäkringen.
Statsministern har sagt att man ska få stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det andra trygghetssystem som fångar upp människor. Det är bra att statsministern pratar om trygghetssystem när han i andra avseenden pratar om bidragspolitik.
Om man tror på den svenska modellen och om man tror på bra arbetsmarknadspolitik tror man också på att försäkringar bygger på inkomstbortfallsprincipen. Det är det jag pekar på i min interpellation, herr talman. Statsrådet vill inte riktigt prata om inkomstbortfallsprincipen, och jag skulle gärna vilja veta varför hon undviker den frågan. Varför är det inte viktigt att någon som tjänar till exempel 23 000 kronor får 80 procent i a-kassa vid arbetslöshet? Kan statsrådet svara på den frågan?
Anf. 29 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Tack till interpellanterna! Vi har en ganska bekymmersam situation i Sverige där vi måste göra viktiga prioriteringar och också hushålla med samhällets gemensamma resurser. Regeringen har en tydlig linje, det vill säga människor ska komma i arbete. Jag vill inte att arbetslösa ska ha 50 procent, 70 procent eller 80 procent i ersättning, utan jag vill att arbetslösa ska komma i jobb och få 100 procent av en inkomst som de kan leva på. Därför är det glädjande att sysselsättningen har ökat och utanförskapet har minskat.
Politiker måste alltid prioritera. Vad ska vi lägga våra gemensamma resurser på? Ska vi lägga dem på att höja ersättningsnivåerna som Socialdemokraterna föreslår så att de ligger i topp inom OECD eller EU, eller ska vi satsa våra gemensamma resurser på att det ska löna sig bättre att arbeta, att vi alltså ska ha en aktiv arbetsmarknadspolitik? Det tycker jag är en viktig fråga att fundera över.
Det är otvetydigt så att det finns ett samband mellan höga ersättningsnivåer och arbetslöshet. Det menar alla forskare, såväl svenska som utländska - det finns säkert undantag i och för sig - från OECD och IFAU och exempelvis professor Calmfors. Det kan man inte heller bortse från. Jag tycker att det är viktigt när man prioriterar att också ta ställning till om vi ska höja kostnaderna för att anställa ungdomar, som Socialdemokraterna föreslår, med 16-17 miljarder kronor varje år för att i stället för att lägga de pengarna på ungdomsjobb lägga dem på att öka ersättningarna i a-kassa och sjukförsäkring. En höjning av a-kassan skapar inga fler jobb i det här läget. Det skulle i stället kosta miljarder, och det skulle leda till en ökad arbetslöshet. Det är inte regeringens arbetslinje. Det är inte det som vi tror leder till att alla som kan arbeta ska få chansen att göra det.
Anf. 30 Monica Green (S)
Herr talman! Hillevi Engström tror uppenbarligen att regeringen har en bra ungdomspolitik, men det har den inte. Vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet. De åtgärder som regeringen har satt in har inte hjälpt. Då kanske man måste fundera på vad man ska göra i stället. Om politiken inte fungerar, om den faktiskt inte biter och det inte blir några fler jobb till ungdomar är det väldigt dyrt att slänga ut 17 miljarder på det. Då är det väldigt dyra åtgärder.
Vi måste fundera på vad vi ska satsa på, säger Hillevi Engström, men i själva verket är det faktiskt så att ni väljer grundtrygghetsmodellen i stället. Det är det ni indirekt säger. Reinfeldt har sagt det vid ett flertal tillfällen. Han har skrivit boken
Det sovande folket
, han har sagt att man får försörja sig på annat sätt genom föräldrar, släktingar och så vidare om man blir arbetslös, och han har också sagt att det är bra med tilläggsförsäkringar. Med andra ord går vi ifrån den svenska välfärdsmodellen med trygghet vid sjukdom och arbetslöshet trots att det uppenbarligen inte ger några jobb.
De jobb som har tillkommit i Sverige tillkom 2006 och 2007. Då tillkom det nya jobb i Sverige. Sedan dess har det inte tillkommit jobb. Det kan hända att det har med den internationella lågkonjunkturen att göra, men det har definitivt inte tillkommit några nya jobb bara för att ni har sänkt ersättningarna och piskat de sjuka och arbetslösa.
Anf. 31 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Att Hillevi Engström inte vill lyssna på socialdemokrater kan ha med vår politiska uppfattning att göra. Däremot tycker jag att det är tråkigt när arbetsmarknadsministern väljer att inte lyssna på de tre fackliga centralorganisationerna, som företräder närmare 4 miljoner löntagare i Sverige. Det vore intressant om arbetsmarknadsministern kunde lyssna på dem.
Det man nu gör är att man genomför det systemskifte som vi varnade för 2006. Jag rekommenderar både statsrådet och andra att läsa det senaste numret av Fokus där Isobel Hadley-Kamptz skriver om det tysta systemskifte som just nu pågår.
Det man nu gör är att man urholkar socialförsäkringarna både uppifrån och nedifrån. Dels kommer människor inte in i försäkringen, dels kastas de ut ovanifrån. En del får inte ersättning över huvud taget.
Då får vi påminna oss om vad statsministern sade: Sist och slutligen finns det andra trygghetssystem som fångar upp människor om man inte kan få stöd av sina föräldrar, sin partner eller någon annan.
Det är dit vi är på väg. Jag kan inte förstå hur vi kan ha en arbetsmarknadsminister som är nöjd med den utvecklingen, att kommunerna nu ska välja att överföra alltmer pengar till socialbidrag i stället för att säkerställa att vi har en bra skola och äldreomsorg. Vi har fått en överföring från en arbetsmarknadspolitik på statlig nivå till att kommunerna får ta ansvar för allt. Då är det väldigt lätt att åka ut i Europa och säga "titta, vi har inte så hög arbetslöshet som ni har", i stället för att se sitt eget misslyckande.
Herr talman! Jag är ganska deprimerad över den här politiken, men vi får väl ta nya tag i höst.
Anf. 32 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag får hoppas att Eva-Lena Jansson inte blir för deprimerad.
Jag kan i stället säga, som jag har upprepat flera gånger, att sysselsättningen i Sverige har ökat. Det som Socialdemokraterna föreslår kommer att minska sysselsättningen, med stor sannolikhet, om man gör det dubbelt så dyrt att anställa våra ungdomar.
Om man fördubblar momsen inom hela restaurangsektorn, där vi vet att många unga och utrikes födda arbetar, om man försämrar ROT- och RUT-avdragen, som har gjort att det tillkommit många tjänstejobb, kommer det att leda till lägre sysselsättning. Är det detta som Socialdemokraterna vill, och i stället höja ersättningarna till dem som hamnar utanför?
Det är inte heller så att vi inte lyssnar på arbetsmarknadens parter. Såväl jag själv som finansministern för en regelbunden dialog med alla arbetsmarknadens parter och diskuterar dessa viktiga frågor, det vill säga: Hur kan vi varaktigt öka sysselsättningen och minska jämviktsarbetslösheten? Det är den övergripande frågan, och det är det som politiken syftar till.
Det som Socialdemokraterna föreslår är tvärtom kontraproduktivt. I politik måste man göra val. Man måste välja mellan det som leder till jobb och fler i sysselsättning och det som leder till ökad arbetslöshet. Det finns ett otvetydigt samband mellan ersättningsnivåernas storlek och graden av arbetslöshet i ett samhälle. Därom är forskningen enig.
Jag vill önska er en god sommar.
