Arbetslösheten
Interpellation 2025/26:159 av Sofia Amloh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-14
- Överlämnad
- 2025-11-17
- Anmäld
- 2025-11-18
- Sista svarsdatum
- 2025-12-02
- Svarsdatum
- 2025-12-05
- Besvarad
- 2025-12-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
SCB:s senaste arbetskraftsundersökning för september visar att arbetslösheten fortsatt ligger kvar på en högre nivå. Vi har EU:s tredje högsta arbetslöshet, och omkring en halv miljon människor har inget jobb att gå till. Samtidigt som andra länder i Europa lyckats vända utvecklingen drabbas allt fler av massarbetslösheten. Om Sveriges arbetslöshetsutveckling följt det europeiska mönstret hade ungefär 70 000 fler svenskar haft ett jobb i dag, men i stället biter arbetslösheten sig fast på 9 procent.
Vi ser nu också tydligt att allt fler grupper drabbas av arbetslösheten. Personer med eftergymnasial utbildning har de senaste två åren stått för en betydligt större del av ökningen av inskrivna arbetslösa än vid tidigare lågkonjunkturer, och starka grupper har tydligt drabbats. I augusti var nästan 20 000 av medlemmarna i Akademikernas a-kassa arbetslösa, vilket är en tydlig toppnotering, och mer än en fjärdedel av dem hade varit arbetslösa längre än ett år. Enligt Arbetsförmedlingens rapport Arbetsmarknadsläget i Sveriges län – Kvartal 2 2025 ökade arbetslösheten i 15 av 21 län. Det är en mycket oroväckande utveckling som drabbar hela Sverige.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Johan Britz:
Vad avser ministern och regeringen att vidta för åtgärder för att minska arbetslösheten?
Debatt
(17 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:159
Webb-tv: Arbetslösheten
Dokument från debatten
- Fredag den 5 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:46
- Protokoll 2025/26:46 Fredagen den 5 decemberProtokoll 2025/26:46 Svar på interpellation 2025/26:159 om arbetslösheten
Protokoll från debatten
Anf. 75 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska arbetslösheten.
Jag vill inledningsvis förstås tacka för en mycket angelägen interpellation.
Ett arbete är inte enbart av betydelse för varje människas ekonomi. För de flesta människor innebär värdet i ett arbete att bidra till samhället och att ha tillgång till socialt umgänge och ett sammanhang. Arbetslösheten i Sverige är hög och har varit det i många år. En del av arbetslösheten bedöms vara konjunkturell, men den höga arbetslösheten har framför allt strukturella orsaker.
En stor andel av de arbetslösa har begränsade färdigheter och står långt ifrån arbetsmarknaden. Runt 70 procent, eller cirka 250 000 personer, av de inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör någon av de grupper med svag konkurrensförmåga på arbetsmarknaden som i genomsnitt löper större risk för längre tider utan arbete. Bland dessa finns framför allt många som är födda utanför Europa och många som har mycket kort utbildning.
Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för minskad arbetslöshet. På det generella planet har ett förstärkt jobbskatteavdrag införts, vilket ökar incitamenten att gå från arbetslöshet till arbete. Därutöver genomför regeringen en bidragsreform som på sikt förväntas bidra till att minska den strukturella arbetslösheten.
På det arbetsmarknadspolitiska området har arbetslöshetsförsäkringen reformerats, så att den blir en tydligare omställningsförsäkring som stärker arbetslinjen och minskar risken för fusk och fel.
I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen bland annat att Arbetsförmedlingen får medel för att förbättra sökaktiviteten, matchningen och kontrollen av arbetssökande. Tillskottet syftar även till att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten hos de arbetssökande och därmed bidra till att fler personer kommer i fråga för befintliga vakanser.
På utbildningspolitikens område föreslår regeringen ytterligare satsningar på yrkesutbildning för vuxna, som bland annat innebär en förstärkning och förlängning av pilotverksamheten med nationell yrkesutbildning till 2028. Det innefattar även en intensifierad utbyggnad av yrkeshögskolan.
Som min redogörelse visar riktar regeringen åtgärder mot både den konjunkturella och den strukturella arbetslösheten. Regeringen följer utvecklingen på arbetsmarknaden noggrant och är beredd att vidta ytterligare åtgärder framöver om läget kräver det.
Anf. 76 Sofia Amloh (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för ytterligare några svar i den här debatten! Vi får se hur långt de räcker. Just nu tycker jag inte att de räcker speciellt långt.
Arbetslösheten har nått nya mardrömsnivåer. Den biter sig fast och når nya grupper. Det är 100 000 fler som har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde. Konkurserna är rekordmånga och tillväxten bottenlåg.
Långtidsarbetslösheten biter sig fast, och Konjunkturinstitutet varnar för att det kommer att bli värre eftersom arbetslösheten inte sjunker på det sätt som den brukar göra. Det är ett oerhört misslyckande. Det går inte att beskriva det som någonting annat. Ändå har statsrådet inga bra svar.
Herr talman! Arbetslösheten är inte ett individuellt problem. Det är ett kollektivt samhällsproblem. De samhällsekonomiska konsekvenserna är enorma, och det är ett slöseri som Sverige inte har råd med. Det är också helt förödande för den enskilda. Barn får arbetslösa föräldrar. Unga som vill starta sitt vuxenliv kan inte göra det.
Jag träffar och lyssnar på arbetslösa och läser otaliga berättelser med beskrivningar av hur det känns att gång på gång bli avvisad och få nej och många gånger inte ens få komma på anställningsintervju – om det alls finns några jobb att söka. Att inte ha ett arbete att gå till gör att det känns som om man kanske inte behövs och inte får bidra. Att inte få göra rätt för sig bryter faktiskt ned människor, successivt.
Idén att det ska gå att straffa folk in i arbete har effektivt avfärdats av Finanspolitiska rådet. Det saknas inte incitament; det talar man tydligt om. Det som saknas är just arbeten att gå till.
Herr talman! Att det skulle löna sig att gå på bidrag är en borgerlig myt och har ingenting med dagens verklighet att göra. Det är respektlöst och direkt stötande att kalla arbetslösa människor lata när arbetsmarknadsministern själv inte orkar lyfta ett finger för att sänka arbetslösheten.
Herr talman! Jag vill upplysa arbetsmarknadsministern om att hans jobb går ut på att få fler att gå till jobbet – inte färre. Så har det blivit med den här regeringen. Regeringen har tappat kontrollen, och krisinsikten är långt borta. Det finns ingen plan. Man erkänner inte ens att det finns en kris på arbetsmarknaden. Det vi socialdemokrater kräver är att man tar sitt ansvar.
Herr talman! Regeringens arbetslinje knäcker inte arbetslösheten; den knäcker de arbetslösa. Det kan vi aldrig acceptera.
(Applåder)
Anf. 77 Olle Thorell (S)
Herr talman! Jag representerar Västmanland, ett län som har drabbats mycket hårt av massarbetslösheten i Sverige. I flera kommuner ligger nivån långt över riksgenomsnittet, och allra mest alarmerande är läget i Köping, där ungdomsarbetslösheten är näst högst i hela landet.
Köping har redan fått ta emot en hel del smällar. Högerstyret i regionen har i samarbete med Sverigedemokraterna lagt ned akutmottagningen där. Det är ett riktigt dråpslag för hela bygden. Och som om inte det räckte kom ytterligare ett dråpslag när GKN Epowertrain, ett industriföretag som länge varit en av Köpings största arbetsgivare, avvecklar sin verksamhet. Hundratals människor drabbas. Varslade och deras familjer sitter nu vid köksbord runt om i kommunen och försöker förstå vad framtiden ska fyllas med. Det är en hel lokal arbetsmarknad som gungar. I en sådan situation borde staten kliva fram.
Det borde vara tydligt att det är utbildning som behövs, att människor måste ges nya chanser och att industrin behöver ett partnerskap med staten, inte passivitet. I stället ser vi en regering som lämnar över ansvaret till kommunerna och hoppas att allt ska lösa sig. Men det gör det inte. Det kommer inte att lösa sig av sig självt i Köping, Sala, Fagersta, Hallstahammar, Surahammar, Västerås eller Kungsör. Det behövs en aktiv stat som partner till kommunerna.
Arbetsförmedlingen rapporterar att nästan 40 procent av de inskrivna arbetslösa i Västmanland saknar fullständig gymnasieutbildning. Det är betydligt fler än i landet i övrigt. Det betyder förstås att utbildningen borde byggas ut, inte monteras ned. Matchningen måste förstärkas, inte försvagas. Det måste betyda att staten ska vara mer närvarande, inte mer frånvarande.
Regeringens linje har inte motsvarat några förväntningar. Det finns inte tillräckligt med arbetsmarknadsutbildningar och omställningsverktyg, utan lägre ambitioner för industrins konkurrenskraft och mindre trygghet för löntagare.
Herr talman! Det här är ett svek mot Köping, mot Västmanland och mot de människor som varje dag försöker göra rätt för sig men som står ensamma när jobben rycks undan. Vad gör då regeringen? Och vad gör Liberalerna, som har arbetsmarknadsministerposten? De har ju inte satt ett enda tydligt avtryck. Departementet hade först en arbetsmarknadsminister som hette Johan Pehrson. Sedan hade man en annan som hette Persson, och nu har man ännu en Johan. Men oavsett om det är en Johan, en Persson eller en Johan till har arbetslösheten fortsatt skena. Det är nu 100 000 fler människor som är utan arbete. Det duger inte. Sverige behöver en ny riktning.
Om – när – vi socialdemokrater vinner valet nästa år kommer vi att göra det som krävs. Vi ska rikta skarpa insatser så att ungdomar kommer in på arbetsmarknaden. Vi ska knäcka massarbetslösheten. Vi ska storsatsa på arbetsmarknadsutbildningar. Vi ska se till att industrin anställer fler – inte flyttar utomlands. Vi ska slopa karensen, som straffar vanliga arbetare. Vi ska återupprätta akassan så att den ger en trygghet värd namnet. Vi kommer aldrig att lämna Köping eller någon annan kommun som krisar i sticket när staten behövs.
(Applåder)
Anf. 78 Karin Sundin (S)
Herr talman! Tack till interpellanten för en viktig fråga om vad som behöver göras för att minska arbetslösheten i Sverige!
Jag deltar i den här debatten för att jag vill ge arbetsmarknadsministern en bild från mitt hemlän. Ur Arbetsförmedlingens statistiska perspektiv har Örebro län en sysselsättningsgrad som är lite högre än riksgenomsnittet. Faktum är att arbetslösheten har minskat lite grann i Örebro län till skillnad från riket som helhet, där arbetslösheten ökar.
Det kanske är Örebro län som statsministern och finansministern har tänkt på när de under hösten har sagt att det ljusnar framöver. Om man bara ser människor som statistik ljusnar det lite grann i Örebro län i Arbetsförmedlingens statistik över arbetsmarknadsläget. Men det ser olika ut i olika kommuner, och det finns olika sorters statistik.
Tittar man i stället på antalet varslade ser statistiken inte särskilt ljus ut. Medan antalet varsel i Sverige som helhet minskade under juli, augusti och september såg vi däremot en kraftig ökning av varslen i Örebro län. Jag tänker lyfta fyra exempel ur statistiken som sammantaget räknar upp till 300 människor som riskerar att bli eller som redan har blivit arbetslösa.
I Frövi och Rockhammar varslades 90 personer av Billerud i september.
I Hasselfors varslades halva arbetsstyrkan, 50 personer, vid sågverket i september.
I Degerfors varslades 53 personer vid stålverket i oktober.
I Guldsmedshyttan blev 120 personer av med jobbet bruket nyligen lades ned.
Den sista gjutningen i Guldsmedshyttan gjordes den 27 oktober. Det blev slutpunkten för en historia som började med en hytta på 1400-talet som blev ett bruk efter ett beslut av Gustav Vasa 1551. Jag vet inte om minister Britz har varit i Guldsmedshyttan, men jag tror att han kan föreställa sig att den dominerande känslan i Guldsmedshyttan nu i december inte är att det ljusnar vid horisonten.
Herr talman! Vi hörde statsrådet berätta att en stor andel av de arbetslösa har begränsade färdigheter och står långt från arbetsmarknaden och att många är födda utanför Europa och har kort utbildning. Det stämmer inte när vi pratar om de varslade och uppsagda i Frövi, Rockhammar, Hasselfors, Degerfors och Guldsmedshyttan. Det här är människor som alldeles nyss stod mitt i arbetsmarknaden med utvecklade färdigheter för precis det jobb som de hade att utföra. Många av dem har rötterna djupt förankrade i bygden. Det är människor som har burit arvet av en svensk arbetslinje ända sedan Gustav Vasas tid. Jag tycker att de förtjänar ett bättre svar på frågan om vilka åtgärder ministern och regeringen tänker vidta för att minska arbetslösheten.
(Applåder)
Anf. 79 Johan Andersson (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Jag kommer från Östergötlands län, ett län som mår relativt väl. Men vi har också problem där. Vi har lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet. Vi har högre långtidsarbetslöshet än riket i övrigt. Även Östergötland har en varselproblematik, precis som i de flesta län i dagsläget.
Jag tänker fokusera på långtidsarbetslösheten. Jag har själv lång erfarenhet som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Vi har av och till haft problem med långtidsarbetslöshet. Men jag har också erfarenhet från den tid då vi innehade regeringsmakten. Vi hade då förslag och vidtog åtgärder för att bryta långtidsarbetslösheten. Jag saknar det i regeringens politik. Det handlar om satsningar på utbildningar, matchning och olika åtgärder.
Vi hade till exempel plusjobb, något som verkar vara näst intill förhatligt hos den SD-ledda regeringen. De innebar dock en möjlighet att genom utbildning komma in i anställningar, framför allt i offentlig sektor. Att kombinera yrkesutbildning och arbetsmarknadspraktik med konkreta behov var väldigt lyckat.
Det som nu syns i statistiken är att grupperna långtidsarbetslösa och de som saknar eftergymnasial utbildning ökar. Det är dessa grupper man i allra högsta grad behöver jobba med. Men i stället skär SD-regeringen ned på satsningar inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken för de här grupperna.
I våra budgetmotioner har vi föreslagit och drivit på för satsningar med betydligt mycket mer medel till kompetensförsörjning och arbetsmarknadsutbildningar. Det är väldigt lågt hängande frukter. Sådana utbildningar ger ganska snabbt effekt om man också matchar med de behov som finns på arbetsmarknaden i dag.
Det känns som att regeringen helt har kapitulerat i fråga om matchningsproblematik kopplat till vad som efterfrågas av näringslivet. Det gäller framför allt möjligheten för dem som har stått utanför arbetsmarknaden ett tag. Risken är att antalet inskrivna långtidsarbetslösa ökar ännu mer eftersom det saknas mycket politik för att få genomslag.
Min fråga till statsrådet är: Vilken politik eller över huvud taget något har statsrådet att erbjuda i fråga om framför allt kompetensförsörjning och utbildning? Statsrådet har gett en del svar, men det är långt ifrån tillräckligt när läget ser ut som det gör.
(Applåder)
Anf. 80 Johanna Haraldsson (S)
Herr talman! Arbetslösheten ligger på 9 procent. Sverige har i dag EU:s tredje högsta arbetslöshet. Över en halv miljon människor saknar ett jobb att gå till. Det har ökat med 100 000 sedan den här regeringen tillträdde. Det hade inte behövt vara så här. Om Sverige bara följt samma utveckling som övriga Europa hade 70 000 fler människor varit i arbete. Men regeringen gör inte vad som krävs. Man har ingen krisinsikt. Man skär ned. Man väntar. Man hoppas. Man är helt passiv medan arbetslösheten biter sig fast.
Med högerns budgetpolitik har resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken halverats, alltså alla de insatser som behövs för att människor ska kunna få jobb, utbildningar, coachning, subventionerade anställningar, arbetsmarknadsutbildningar och andra stödinsatser.
Samtidigt som det råder massarbetslöshet planerar regeringen för att fortsätta skära ned. Det här är märkligt när en så stor andel står så långt ifrån arbetsmarknaden eller, som ministern säger, har svag konkurrensförmåga. Då borde man absolut inte fortsätta med sin besparingslinje utan se till att satsa på dessa individer så att de kan ta sig till jobb. Det kan kosta lite mer när människor står så långt ifrån arbetsmarknaden. Det tror jag att också ministern förstår.
Jag bor i Vetlanda i Jönköpings län, ett län som under lång tid har varit ett av Sveriges starkaste industri- och exportlän. Det är ett län där människor alltid har arbetat sig igenom kriser. Vi har hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Men under den här arbetslöshetskrisen har även Jönköpings län fått ökad arbetslöshet.
Byggkrisen slår särskilt hårt mot Småland och Jönköpings län, som är ett av Sveriges viktigaste områden för träindustri och småhustillverkning. En stor majoritet av landets trähusproduktion finns där. Men i dag är vart fjärde jobb i träindustrin borta. Det har inte byggts så här lite småhus på över 100 år, och byggtakten är den lägsta på 30 år.
Byggkrisen har tvingat anrika småhustillverkare att lägga ned, med förödande konsekvenser för mindre orter på landsbygden. Ändå har regeringen inte presenterat någon politik för att få igång byggandet, för att kunna rädda de arbetstillfällen som fanns och finns i Jönköpings län. Man har sagt nej till branschens begäran om att öppna för korttidsstöd till träindustrin. Konsekvensen är tydlig: Fungerande företag slås ut, kompetens försvinner och jobben riskerar att inte komma tillbaka.
Det är inte bara byggnadsarbetare som drabbas. Arbetslösheten har ökat i flera grupper: bland äldre, bland akademiker och bland unga, som tidigare relativt snabbt etablerade sig på arbetsmarknaden, inte minst inom industrin.
Herr talman! Arbetslöshet är inte bara en siffra. Det är något som riskerar att slå sönder familjer, drömmar och liv. Det handlar om unga som inte kommer in på arbetsmarknaden utan får börja sitt vuxenliv i arbetslöshet och äldre som får avsluta sitt yrkesliv i förtid. Det är ett slöseri med människors kraft, kunskap och erfarenhet. Jag hoppas verkligen att ministern har några nya besked att ge om vad regeringen kan tänka sig att vidta för åtgärder för att komma åt arbetslösheten.
(Applåder)
Anf. 81 Arber Gashi (S)
Herr talman! Ministern önskade nyss trevlig helg. Vi ska ta helg om en liten stund, men det är väldigt många där ute som arbetar i dag och som ännu inte har tagit helg. Men alldeles för många är också de som inte har ett arbete att gå till i dag, där de kan önska sina arbetskollegor trevlig helg efter en lång och intensiv arbetsvecka. Det vill jag prata lite grann om nu.
Jag sitter i socialförsäkringsutskottet och har för vana att debattera med ministerns kollega Anna Tenje. När jag talar om hur vi ska bekämpa barnfattigdom och skapa bättre förutsättningar, framför allt för ensamstående föräldrar i vårt land, återkommer hon ofta till det här med arbetslinjen. Jag tyckte att det var passande att nu få debattera denna fråga med arbetsmarknadsministern, som borde vara den som står längst fram och företräder arbetslinjen. Jag är jättenyfiken. Vilka insatser innehåller den? Vilka är förslagen? Var är propositionerna? Eller går arbetslinjen endast ut på att göra livet sämre för dem som redan har det tufft?
Jag undrar genuint vad arbetsmarknadsministern gör om dagarna, när en halv miljon människor är arbetslösa i Sverige. Hur ser en arbetsdag ut? När kliver han in på jobbet? Vilka pratar han med? Vilka är det han träffar? Jag är genuint intresserad. Att i princip inte lägga några andra förslag än att sänka a-kassan för alla dem som nu har blivit indragna i Tidöregeringens arbetslöshet är häpnadsväckande. Det råder ingen arbetslinje på Arbetsmarknadsdepartementet. Det är en arbetslöshetslinje som de tågar fram med.
I mitt Halland, som generellt har en lägre arbetslöshet än riksgenomsnittet, har arbetslösheten också tydligt ökat, i princip i alla kommuner.
När jag debatterade frågan med den tidigare arbetsmarknadsministern kunde jag få svar som ”Ja, blir du varslad nu, på exempelvis pappersbruket i Hylte, rekommenderar jag dig att flytta till en annan kommun”. Men åtgärderna fortsätter att vara som spårlöst försvunna.
Jag är jättenyfiken, arbetsmarknadsministern. Berätta för oss vad det är du gör!
(Applåder)
Anf. 82 Jytte Guteland (S)
Herr talman! Tack till statsrådet! Men framför allt tack till vår interpellant, som har tagit upp den viktiga frågan om arbetslösheten här i dag.
Vi har EU:s tredje högsta arbetslöshet. Vi har en halv miljon svenskar som är arbetslösa och inte har ett jobb att gå till. Samtidigt som andra länder i Europa lyckas vända utvecklingen drabbas allt fler i Sverige av arbetslöshet. Om Sveriges utveckling hade följt den europeiska hade ungefär 70 000 fler svenskar haft ett jobb att gå till. Ungdomsarbetslösheten är skyhög.
Det här handlar inte om siffror. Det handlar om människor av kött och blod, som ska betala räkningar och betala för barnens vinterkläder och som vill ha råd med julklappar till sina nära och kära, inte minst till sina barn.
Det är människor som undrar om de är eftertraktade. Först är det ett nej, och sedan är det två och tre. Kanske finns självkänslan kvar där någonstans. Men sedan handlar det om tio nej, och då börjar det bli jobbigt. Femtio nej äter sig in i psyket, och självkänslan skadas. Ändå är det inte en individs fel. Det handlar om ett samhälleligt problem, kollektiva problem – regeringens problem.
Arbetsförmedlingens rapport om arbetsmarknadsläget kvartal 2 visar att arbetslösheten nu också drabbar oss i Stockholms län. Allt fler behöver skriva in sig vid Arbetsförmedlingen. I Stockholms län var det faktiskt betydligt fler än på andra håll som tvingades att skriva in sig under andra kvartalet. Det var en ökning med 8 procent, att jämföra med riksgenomsnittet på 5 procent. Det kanske inte är så konstigt, för här går de ekonomiska hjulen snabbare också när det går åt fel håll.
Arbetslösheten fungerar som en influensa. Varje företag som lägger ned verksamhet medför fler arbetslösa som i sin tur minskar sin konsumtion, vilket i sin tur tvingar fler företag att minska sin verksamhet – och så fortsätter det. Fler och fler människor blir arbetslösa. Vaccinet mot den här typen av kris, som Tidöregeringen nu bara förstärker, är därför i stället positiva investeringar som skapar framtidstro.
Vi socialdemokrater vill göra detta. Vi vill satsa mer på kompetensförsörjning och arbetsmarknadsutbildningar. Det har vi i vår budget. Vi vill satsa mer på det som också skapar fler jobb för hela Sverige – en strategi för vår industri. Vi vill satsa på exempelvis den gröna omställningen, som vi vet ger fler jobb och där Sverige har fördelar. Vi socialdemokrater vill ha en ambitiös klimatpolitik. Vi vill ligga i framkant när det gäller de moderna jobben, digitaliseringen och det som vi vet kommer att vara fördelar för de länder som satsar. Vi ger också betydligt mer till Industriklivet.
Kort sagt: Vi har en plan för hur man bekämpar arbetslöshet. Borgerliga regeringar har aldrig det. Jag var SSU:s förbundsordförande när Reinfeldtregeringen styrde. På den tiden drabbades världen av finanskrisen. Men den svenska regeringen stod väldigt passiv. Vi fick en rekordhög ungdomsarbetslöshet även då. Den dåvarande arbetsmarknadsministern uttryckte det som att vi hade skitår att förvänta oss. Det var ungefär den hållning han hade på Arbetsmarknadsdepartementet. Vi sa: Politiken får aldrig ha den passiva inställningen när människor drabbas av arbetslöshet. Vi måste investera i det som ger framtidstro och det som ger jobb. Och vi måste ge en ung generation chansen att starta sitt vuxna liv med arbete.
(Applåder)
Anf. 83 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Tack igen till ledamöterna för den här diskussionen!
Steg för steg genomför nu regeringen planen för att bryta arbetslösheten, såväl den strukturella som den konjunkturella. Planen består av tre delar.
För det första: utbildning som leder till jobb. Det handlar om yrkesutbildningar, inte minst. Vi satsar nu på 11 000 fler utbildningsplatser. Det handlar också om utbildning i svenska språket. Den svenska arbetslösheten är stor. Ungefär hälften av de arbetslösa är utrikes födda. Av de långtidsarbetslösa är nästan två tredjedelar utrikes födda.
Språket är nyckeln. Språket är det som avgör både om man kan tillgodogöra sig en annan utbildning och om man kan passa på den svenska arbetsmarknaden.
För det andra ser vi till att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Vi säkerställer också att vi sänker skatten för dem som arbetar så att man både får mer pengar i plånboken och vågar konsumera och på den vägen bryter den lågkonjunktur vi befinner oss i och också får starka incitament att ta det där extra påhugget.
För det tredje: en stram asylinvandring. Jag kan inte nog framhålla hur viktigt det är att vi nu satsar de resurser Sverige har på att hjälpa de människor som i dag står långt från arbetsmarknaden, inte minst de utrikes födda. Det betyder att man inte kan öka asylinvandringen. Det skulle försvåra den uppgift vi har framför oss. Det skulle innebära att fler personer drabbas av långtidsarbetslöshet.
Mot regeringens politik står bland annat Socialdemokraterna, som satsar mindre på att bryta lågkonjunkturen. De vill göra det dyrare att anställa unga. De vill göra det mer lönsamt att leva på bidrag, särskilt under långa tider, så att människor fastnar i ett passiviserande bidragsberoende. De vill höja asylinvandringen och säger nej till bidragstak. De vill ha högre skatt på arbete.
Det är för mig glasklart vilket alternativ i Sverige som har en arbetslinje och en politik för fler i arbete och färre arbetslösa.
Anf. 84 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Det ekar fortfarande väldigt tomt i regeringens tunnor. Vi kan alla konstatera – det är svårt för regeringen att undvika det – att det är fler som blir arbetslösa för varje år som går med den här regeringen.
Som jag sa i mitt första inlägg borde arbetsmarknadsministern se till att fler går till jobbet, inte färre. Det är lite grann av en arbetsmarknadsministers funktion. Men det är inte den sysselsättning man har Arbetsmarknadsdepartementet just nu. Det finns inga förslag på våra bord. Eller jo, det har kommit ett förslag om att försämra a-kassan för dem som nu blir arbetslösa. Detta är tydligen vad arbetsmarknadsministern gör och vad de håller på med på departementet.
Ska det inte vara färre som går ut i arbetslöshet och fler som går till arbetet? Det är väl arbetsmarknadsministerns arbetsuppgift att se till det? I så fall är det ju ett misslyckande, för det blir 100 000 fler arbetslösa med SD-regeringen. Jag tycker att det är kvitto nog. Vi vet vad regeringen går för.
Senaste gången borgerliga politiker innehade regeringsmakten, med Reinfeldt som pratade arbetslinje, ökade arbetslösheten. Nu fortsätter man i samma hjulspår med en arbetslinje som leder till arbetslöshet och till att människor blir fattigare.
Om människor blir fattigare och får det riktigt jäkla tufft – ursäkta språket, fru talman – kommer det alltså att finnas fler jobb att söka hos Arbetsförmedlingen. Det är en logik som vi aldrig riktigt har förstått. Arbetsmarknadsministern gärna förklara för oss socialdemokrater hur det blir fler jobb att söka när människor blir fattigare.
Vi tror på tillväxtpolitik. Vi tror att om vi investerar i människor – om människor får möjlighet att ta ett arbete och om vi ser till att fler företag blir bättre, växer och mår bra – blir det också fler som får jobb.
Fru talman! När ministern får frågor av Svenska Dagbladet om den ökade arbetslösheten bland akademiker – den har blivit 30 procent högre, och gruppen akademiker växer snabbt bland de inskrivna på Arbetsförmedlingen – veknar han. Då försvinner tuffheten. Då vet han att det är ganska jobbigt att vara arbetslös. Det ser man när man läser svaren. Då är det inte tal om att de ska plocka bär i norra Sverige eller att det bara handlar om lathet. Då förstår man att det är tufft att vara arbetslös.
Detta, fru talman och alla som lyssnar på debatten, är inget annat än rent klassförakt från Sveriges arbetsmarknadsminister! Det kan inte bli mer uppenbart att det inte är en uppgift för Liberalerna eller den här regeringen. Att bekämpa arbetslösheten handlar om att skapa fler vägar och möjligheter. Det handlar om att inte överge människor som vill göra rätt för sig. Man måste vilja se att fler kan gå till jobbet. Att strunta i massarbetslösheten är ett enormt svek mot Sverige och alla som nu är arbetslösa.
(Applåder)
Anf. 85 Karin Sundin (S)
Fru talman! Arbetsmarknadsministern har i debatten här i dag beskrivit för oss att en stor andel av de arbetslösa har begränsade färdigheter och står långt från arbetsmarknaden. De har svag konkurrensförmåga. Många är födda utanför Europa. De har kort utbildning.
Då är ju följdfrågorna uppenbara: Hur ska de arbetslösa kunna utveckla sina färdigheter? Hur ska de komma närmare arbetsmarknaden? Hur ska de stärka sin konkurrensförmåga? Och hur ska de bygga på sin utbildning? Hur ska de kunna bygga på språket, om det nu är det som saknas när de är födda utanför Europa? Arbetsmarknadsministern har inte mycket att säga om det. Han pratar i stället om invandrare som ett problem.
Han talar om mer pengar, mer av skatteavdrag till dem som har jobb, för att öka incitamenten att gå från arbetslöshet till arbete. Men jobbskatteavdrag är ett riktigt dåligt svar till dem som precis har blivit av med sitt jobb i Guldsmedshyttan. Regeringens bidragsreform är väl ett ännu sämre svar till dem på stålverket i Degerfors som just nu är oroliga för framtiden. En sämre a-kassa är ett riktigt uselt sätt att stärka arbetslinjen.
Det blir inga nya jobb i Hasselfors, i Frövi eller någon annanstans för att Tidöregeringen sänker a-kassan. Det blir bara mindre pengar i plånboken för den som blir arbetslös.
Fru talman! Sverige behöver en politik för att folk ska få behålla sitt arbete och för att fler ska få ett arbete i Sverige. Sverige behöver inte en politik som skuldbelägger och bestraffar dem som har blivit arbetslösa.
(Applåder)
Anf. 86 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! I ministerns svar blir det tydligt för alla vad regeringens medicin mot arbetslösheten är: en sämre a-kassa och ett bidragstak. Båda baseras på en idé om att folk som är arbetslösa inte vill arbeta och att de bara behöver piskas hårdare. Bara de blir lite fattigare kommer de att få ett jobb.
Detta är både felaktigt och respektlöst mot hundratusentals människor som är arbetslösa. Industri- och byggnadsarbetare som blivit uppsagda, nyutexaminerade akademiker och yrkesutbildade som inte får sitt första jobb, människor som saknar rätt kompetens och gång på gång får nej behöver inte fattigdom. De behöver stöd, utbildning och riktiga jobb.
Jobbskatteavdraget har provats gång på gång. Ändå fortsätter högern med något som liknar en dåres envishet att hävda att skattesänkningar automatiskt leder till fler jobb. Men verkligheten visar något helt annat. Vi har sett jobbskatteavdrag på jobbskatteavdrag, och ändå ökar arbetslösheten.
Samtidigt presenteras ingen politik för att få igång bostadsbyggandet, ingen politik för nya industrietableringar och ingen politik för nya jobb. Tvärtom avskaffar regeringen statliga kreditgarantier som har bidragit till investeringar i svensk industri och nya arbetstillfällen.
Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar att han följer situationen noggrant och att regeringen är beredd att vidta åtgärder om läget kräver det. Men om inte massarbetslöshet får regeringen att agera, vad är det då som ska till? Hur hög ska arbetslösheten behöva bli innan regeringen lägger fram några nya förslag som faktiskt pressar tillbaka den?
(Applåder)
Anf. 87 Arber Gashi (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för klarheten! Jag fick äntligen reda på vad arbetslinjen går ut på.
Det var lite kort om utbildning i början; det var hans första prioritet. Det är märkligt att man lyfter upp det som arbetsmarknadsminister, tänker jag. Vi har ju 500 000 arbetslösa och drygt 6 000 personer som läser en arbetsmarknadsutbildning.
Utöver det var det ord och budskap om att göra människor bara lite fattigare. Får de det bara lite tuffare kommer de att vilja ta ett arbete.
Problemet är att verkligheten är statsrådets värsta fiende. Statsrådets parti har innehaft posten som arbetsmarknadsminister i snart fyra år. Under den tiden har 100 000 fler blivit arbetslösa. Arbetsmarknadsministern må vara relativt ny på jobbet, men ni har haft ansvaret under väldigt lång tid nu, och facit är väldigt tydligt: Arbetslösheten har fördjupats och förvärrats.
Under tiden som vi har debatterat här har klasser med ungdomar kommit in på läktaren och gått ut. Många av dem kommer snart att gå ut i ungdomsarbetslöshet, för även där toppar Sverige statistiken i jämförelser inom EU.
Var är bostadsbyggandet? Var är initiativen för det? Och när vi ändå talar lite grann om unga, varför vägrar arbetsmarknadsministern att satsa på att ungdomar som är inskrivna på Arbetsförmedlingen kan ta körkort så att de kan ta de jobb som finns?
Svaret är nej, nej, nej på allt. Problemet är att det inte finns några andra svar. Det finns inga andra förslag. Det handlar i stället om att göra människor lite fattigare. Det ska väljarna veta om nu när vi snart går till val.
(Applåder)
Anf. 88 Jytte Guteland (S)
Fru talman! Tack till arbetsmarknadsministern för debatten!
Arbetsmarknadsministern har svarat något diffust på den här interpellationen och i interpellationsdebatten, något diffust om sämre a-kassa och bidragstak och att de som inte har jobb inte vill ha jobb. De borde ha det fattigare, för då skulle de bli motiverade.
Tidö, Alliansen och högern har alltid tyckt så. Rika jobbar mer om de får mer pengar; fattiga jobbar mer om de får mindre pengar. Det finns ingen logik. Det finns inte heller någon evidens. Tvärtom har borgerliga regeringar alltid misslyckats med arbetslöshetsfrågan.
Förra gången vi hade en borgerlig regering var jag själv ordförande för SSU. Jag minns den enorma och bitande arbetslösheten då, som drabbade inte minst den unga generationen väldigt hårt. Nu ser vi det upprepas, och det beror på att borgerliga regeringar inte vill använda arbetsmarknadspolitik. Man vill inte investera i framtidsbranscher, och man är helt ointresserad av fördelningspolitik.
Alla de här tre delarna är det som vi socialdemokrater tycker är allra viktigast i tuffa tider.
Det är väldigt viktigt just under lågkonjunktur, när det är som svårast, att investera framåt och satsa på de branscher som har framtiden för sig. Nu, i den tid vi lever i, är det de företag som har idéer och investeringar för den gröna, klimatvänliga framtiden.
Man behöver också utbilda dem som ska få de jobb som ligger i framkant. Det handlar om en stark utbildningspolitik med bra arbetsmarknadsutbildningar.
Sist men inte minst har vi fördelningspolitiken. Här har Tidögänget ännu en gång fått det helt om bakfoten. Det är de som har mindre pengar som konsumerar mer när det är svåra tider om de får mer i plånboken, och ni har försämrat för dem med minst inkomster och satsat på dem med mest. Det är orättvist, och det är dåligt när det gäller arbetslösheten.
(Applåder)
Anf. 89 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Jag väntar fortfarande på att få svar på min fråga, som är genuin: Varför satsar Socialdemokraterna mindre än regeringen på att bryta lågkonjunkturen? Lågkonjunkturen är en komponent i den arbetslöshet som vi nu ser.
Låt mig kommentera det som har sagts om arbetslöshetsförsäkringen och den reform som den här regeringen har genomfört.
Den 1 oktober trädde det nya regelverket för arbetslöshetsförsäkringen i kraft. Den reformen stärker arbetslinjen. Den ökar incitamenten för arbetslösa att söka och ta jobb. All forskning visar att det är de som söker jobb som hittar jobb.
Vår linje är tydlig: Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring som lämnar ekonomiskt stöd mellan jobb. Det ska inte vara en långvarig försörjning. Om arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en långvarig försörjning blir arbetslösheten högre.
Vi har också gjort försäkringen mer generös, kan man säga. Vi har sett till att det är fler som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Vi har sett till att det är enklare att hantera arbetslöshetsförsäkringen för den enskilde men också för företag och andra arbetsgivare, som tidigare har behövt ägna en stor del av sin administration åt att rapportera hur mycket man har jobbat. Vi har också höjt taket i arbetslöshetsförsäkringen så att den fungerar som en trygghet mellan jobb men inte fungerar som en långvarig försörjning.
Det här är bra politik. Det här är en del i att sänka arbetslösheten. Det är en del i att stärka arbetslinjen i Sverige.
Anf. 90 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Jag inledde den här viktiga debatten med att säga att det inte finns någon krisinsikt hos den här regeringen, krisinsikt om det mycket allvarliga läget med massarbetslöshet på arbetsmarknaden, och det har blivit otroligt tydligt i den här debatten.
Statsrådet står här i kammaren, fru talman, och säger att regeringens åtgärder fungerar bra. De här människorna ska få det tuffare och tuffare; då kommer de att ta jobb. Det kommer inte att komma några fler förslag från Arbetsmarknadsdepartementet om åtgärder på arbetsmarknaden i de här frågorna. Det står klart att man tycker att a-kassan och de regeländringarna fungerar bra.
Då undrar jag, fru talman, var arbetsmarknadsministern håller till. Det måste vara någonstans där inga som helst berättelser om verkligheten når honom, för den blir oerhört tydlig om man går ut och tittar och lyssnar på hur det faktiskt ser ut.
Fru talman! Det här är ett oerhört misslyckande. Det kan inte vara något annat, och det ska vi vara otroligt tydliga med. Det är så många människor där ute som inte vill något annat än att ha ett jobb eller är varslade om att bli av med sitt arbete.
Det finns inte en regering eller en arbetsmarknadsminister i Sverige som tänker ta det här på allvar. De ska bara följa frågan, och det tycker jag är oerhört olyckligt. Vi behöver byta ut den här regeringen.
(Applåder)
Anf. 91 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Jag tackar för den här diskussionen och debatten! Det är väldigt allvarliga saker vi pratar om.
För att vara långtidsarbetslös i Sverige ska man enligt Arbetsförmedlingens definition ha varit arbetslös i tolv månader. Tolv månader är ganska lång tid. Snart är det jul, och då är man arbetslös. Det kommer en vår. Grönskan kommer, och man har inte några arbetskamrater. Det blir sommar, och man har ingen semester. Det kommer en höst med mörker och regn och utan någon lön – och sedan blir det jul igen.
Arbetslöshet är inte bara ett ekonomiskt problem, utan det kan vara direkt livsfarligt. Folkhälsomyndigheten påpekar att arbetslöshet är en tydlig riskfaktor för psykisk ohälsa och suicid. En kunskapsöversikt som Kommissionen för jämlik hälsa har gjort visar dessutom ett samband mellan arbetslöshet och hjärt- och kärlsjukdomar, ökad risk för riskbruk och missbruk av alkohol. Det leder också till psykiska besvär.
Ju längre arbetslösheten varar, desto tydligare blir de psykiska besvären. Därför måste vi bryta lågkonjunkturen och komma åt den strukturella arbetslösheten. Arbetslösa människor ska vara arbetslösa under kort tid. Det är det absolut viktigaste.
Jag beklagar att Socialdemokraterna lägger fram en politik som inte satsar tillräckligt mycket på att bryta lågkonjunkturen. Jag beklagar att Socialdemokraterna står för en politik som sannolikt skulle innebära fler långtidsarbetslösa. Men det här är en viktig debatt. Tack för den!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.