Arbetslösheten i Sverige

Interpellation 2020/21:405 av Lars Beckman (M)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Sverige har nu EU:s sjätte högsta arbetslöshet, enligt Eurostats senaste statistik. Regeringens mål om att Sverige skulle få lägst arbetslöshet i EU år 2020 slutade i stället på jumboplats. På ett år har antalet inskrivna vid Arbetsförmedlingen ökat med 22 procent och uppgår till nästan 460 000 personer. Bakom varje siffra finns en människa som inte får möjlighet att ingå i en arbetsgemenskap, och där finns familjemedlemmar och barn som inte får se mamma och pappa gå till jobbet.

Regeringens passivitet under coronakrisen är en delförklaring till de usla arbetslöshetssiffrorna. Stödpaketen har varit otydliga och byråkratiska och har inte kommit fram i tid. Regeringens senfärdighet har slagit hårt mot till exempel restaurang-, service- och handelssektorerna. Restaurangerna i Gävleborg slamrar i sina kastruller varje dag för att regeringen ska lyssna på dem.

Men även innan coronakrisen stod regeringen handfallen när det gällde arbetslöshetsbekämpningen. Paradskeppet etableringsjobb blev en tummetott. Snabbspåren floppade. Traineejobben fick läggas ned. Kvar finns de utskällda extratjänsterna som kostar uppemot 8 miljarder kronor de närmaste åren och som ger svaga resultat. Till det ska sägas att regeringen chockhöjde bidragsnivåerna i arbetslöshetsersättning, till priset av 40 000 färre jobb – allt enligt riksdagens utredningstjänst.

Mina frågor till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är:

1. Vad gör ministern och regeringen för att minska Sveriges höga arbetslöshet – inte minst bland Sveriges unga?
2. Kommer ministern och regeringen att återställa från de höjda nivåerna i arbetslöshetsförsäkringen till de tidigare nivåerna så att drivkrafterna till arbete ökar?
3. Vilken dialog sker mellan ministern och de branscher som brukar anställa flest unga, så att fler effektiva åtgärder kan tas fram för att minska arbetslösheten?