Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arbetslöshet och aktivt idrottsutövande

Interpellation 2007/08:538 av Jansson, Eva-Lena (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2008-03-31
Anmäld
2008-04-01
Svar fördröjt anmält
2008-04-11
Sista svarsdatum
2008-04-14
Besvarad
2008-04-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 mars

Interpellation

2007/08:538 Arbetslöshet och aktivt idrottsutövande

av Eva-Lena Jansson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

I Umeå har Robert Edlund nekats a-kassa på grund av att han har ett kontrakt med en idrottsförening på division 2-nivå. Kammarrätten menar att han på grund att sitt kontrakt inte stått till arbetsmarknadens förfogande fullt ut och därmed inte har rätt till a-kassa – detta trots att mannen i fråga fullföljt alla de krav som ställs på en arbetssökande.

Tidigare i år har en annan arbetslös person, Mattias Wallgren, också nekats a-kassa på liknande grunder eftersom även han hade ett kontrakt med sin förening. I båda fallen stöder sig kammarrätten på en dom i Regeringsrätten i november 2007 där en fotbollsspelare i Brage, Mattias Pettersson, nekats rätt till ersättning från a-kassan.

I Sverige har vi en lång tradition av att uppmuntra föreningsliv och ideellt arbete. Skälen till det är flera. I grunden är det ett starkt skydd för demokratin att människor är organiserade på olika sätt och att civilsamhället är starkt. Men även för individen är föreningsliv och engagemang viktigt. Det handlar om att möta människor, att utvecklas, att hjälpa och bidra med den kraft man har, att ta hand om sin kropp, att få kontaktnät och att ha roligt. Arbetslösa har en förhöjd risk att få sämre hälsa, att drabbas av depressioner och bli isolerade. Att hålla sig aktiv ökar det egna välmåendet – dessutom ökar det möjligheten att få arbete. Via föreningsliv kan man få ett kontaktnät som är avgörande för möjligheterna att få arbete. Det kan öka ens egna kunskaper och erfarenheter och man kan bidra till det gemensamma och utvecklas trots att man inte har ett avlönat jobb.

Det finns i dag många exempel på idrottare, oavsett elit eller amatör, som förenar sitt utövande med heltidsarbete. Det borde vara rimligt att det ges möjlighet att fortsätta med detta idrottande även om personen skulle bli arbetslös utan att riskera avstängning från a-kassan.

Jag vill därför ställa följande fråga till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin:

Är arbetsmarknadsministern beredd att vidta åtgärder för att inte arbetslösa personer ska tvingas ge upp ett aktivt idrottsutövande?

Debatt

(5 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:538, Arbetslöshet och aktivt idrottsutövande

Interpellationsdebatt 2007/08:538

Webb-tv: Arbetslöshet och aktivt idrottsutövande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 130 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att inte arbetslösa personer ska ge upp ett aktivt idrottsutövande. Jag vill börja med att instämma med Eva-Lena Jansson om att det är viktigt att ta hand om sin kropp, via idrott, oavsett om man är arbetslös eller inte. Likaså är det viktigt att det finns ett rikt föreningsliv och engagerade individer. Dock finns det en gräns för när idrottsutövandet eller deltagandet i föreningslivet övergår från fritid till en sysselsättning som inkräktar på den tid man står till arbetsmarknadens förfogande. Denna gräns kan vara svår att definiera och har vid flera tillfällen prövats i domstol. I de fall som Eva-Lena Jansson refererar till har just domstol bedömt att de två idrottsutövande inte stod till arbetsmarknadens förfogande. Skulle dessa personer inte vara nöjda med domsluten finns möjlighet att överklaga. Jag tycker därför att det är bra att det finns möjligheter att fortsätta med sitt idrottsutövande om man blir arbetslös eller att ta vara på tiden genom att just börja idrotta vid arbetslöshet. Kanske ett deltagande i föreningslivet innebär ökade möjligheter att få ett kontaktnät. Aktiviteten måste dock alltid prövas mot möjligheten att få och ta ett arbete. Om idrotten eller föreningslivet inkräktar på möjligheten att ta ett arbete tycker jag det är rimligt att arbetslöshetsersättning inte längre ska utgå. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring som ska utgå under så kort tid som möjligt. Sannolikheten att hitta ett nytt arbete minskar med arbetslöshetens längd, och det är därför av största vikt att den som är arbetslös finner ett arbete så snart det är möjligt. Sammanfattningsvis tycker jag att det är en rimlig ordning att aktiviteter som i alltför hög utsträckning inkräktar på möjligheterna att aktivt söka arbete ska påverka arbetslöshetsersättningen. Vad som är att betrakta som att aktivt stå till arbetsmarknadens förfogande bedöms slutgiltigt av domstolarna och därför avser jag inte att vidta några särskilda åtgärder med anledning av interpellationen.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 131 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! I Umeå har en innebandyspelare nekats a-kassa på grund av att han har kontrakt med en idrottsförening på division 2-nivå. Kammarrätten menar att han på grund av sitt kontrakt inte står till arbetsmarknadens förfogande fullt ut och därmed inte har rätt till a-kassa, detta trots att mannen fullföljt alla de krav som ställs på en arbetssökande. Tidigare år har en annan arbetslös person också nekats a-kassa på liknande grunder eftersom även han hade ett kontrakt med sin förening. I båda fallen stöder sig kammarrätten sig på en dom i Regeringsrätten från november 2007 där en fotbollsspelare i Brage nekats ersättning från a-kassan. Man har nekat dem ersättning och hänvisat till kontraktet och inte till att personen inte sökt jobb. Det är inte på grund av att personerna inte har gjort det som Arbetsförmedlingen sagt åt dem utan därför att man haft ett kontrakt. Det handlar om kontrakt som man inte har ersättning för. I Sverige har vi en lång tradition av att uppmuntra föreningsliv och ideellt arbete. Skälen till det är flera. I grunden är det ett starkt skydd för demokratin att människor är organiserade på olika sätt och att civilsamhället är starkt. Men personerna mår också så mycket bättre av att aktivera sig och vara delaktiga i föreningsliv. Det handlar om att möta människor och om att hjälpa och bidra med den kraft man har. Det handlar om att ta hand om sin kropp, att få kontaktnät och ha roligt. Vi vet att arbetslösa som aktivt deltar i sådana här saker mår mycket bättre än de som inte gör det. Dessutom kan de knyta kontakter som gör det möjligt att skaffa sig arbete. Jag har tagit upp och redovisat två exempel. Men det finns också andra exempel på idrottare, oavsett om de är elit eller amatörer, som förenar sitt utövande med heltidsarbete. Jag tog upp exempel på några som är arbetslösa. Man borde rimligtvis ge dem möjlighet att fortsätta med idrotten även om personen skulle bli arbetslös utan att riskera avstängning från a-kassan. Fru talman! Man kan fråga sig varför arbetsmarknadsministern inte är beredd att vidta åtgärder, exempelvis att göra en översyn om huruvida reglerna för att stå till arbetsmarknadens förfogande är rimliga. Var drar man gränsen? Om man har ett gymkort som är knutet till orten, vilket därmed betyder att man förmodligen kommer att befinna sig på orten till och från - står man inte till arbetsmarknadens förfogande då? Om man anmäler sig till en studiecirkel i engelska på onsdagar - finns det möjlighet att man blir avstängd då därför att man inte står till arbetsmarknadens förfogande? Jag tycker att det är rimligt att man blir avstängd från a-kassan om man tackar nej till ett arbete. Som jag har förstått det av de exempel jag har tagit upp har båda personerna aktivt sökt arbete även utanför orten. De har upprättat en handlingsplan, som de är skyldiga att göra. Ändå har man gjort den här bedömningen. Jag tycker att det blir märkligt att man inte tycker att det kan vara viktigt att principiellt göra en översyn. Det vi känner till, fru talman, är att regeringen gillar att göra om a-kassan. Det har inte hindrat dem. Nu finns det ytterligare ett förslag. Vi har en arbetsmarknadsminister i dag som vill införa en obligatorisk a-kassa med en avgift på nästan 500 kronor i månaden. Det är en avgift för en försäkring som många människor inte kommer att kunna ta del av. Det kommer att kännas märkligt för dem som har valt att stiga av försäkringen därför att regeringen har gjort den hälften så bra som den var och dubbel så dyr. Nu ska man ändå tvinga in de människorna, och även företagare. Jag skulle vilja veta lite tydligare varför arbetsmarknadsministern inte är beredd att vidta några åtgärder när det gäller översynen. Jag har försökt beskriva att det i dag uppenbarligen finns tolkningar som kan vara ett problem. Jag tycker att det viktigaste är att man inte nekar till att ta ett arbete. Då ska man kunna bli avstängd under förutsättning att det är rimligt att ta arbetet, naturligtvis.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 132 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Var drar man gränsen? frågade Eva-Lena Jansson retoriskt. Den gränsen drog den socialdemokratiska regeringen 1997 när man i lagen om arbetslöshetsförsäkringens 9 § stipulerade de allmänna villkor som gäller för rätt till ersättning. Det är samma gränser då som nu - inga konstigheter. Om Arbetsförmedlingen finner att den arbetslöse på något sätt uppträder så att det finns anledning att tro att den arbetslöse inte vill eller kan ta ett arbete ska arbetslöshetskassan underrättas. Arbetslöshetskassan fattar därefter beslut om att betala ut ersättning eller inte. Detta beslut kan överklagas i allmän förvaltningsdomstol. Det är precis vad som har skett i det enskilda fall som Eva-Lena Jansson hänvisar till. Där har nu kammarrätten fastställt att arbetslöshetskassans beslut att inte ge ut arbetslöshetsersättning var riktigt. Eftersom det är samma regler nu som det var 1997, när Socialdemokraterna styrde Sverige, hade med till visshet gränsande sannolikhet utslaget i domstolen när det gäller det här fallet blivit precis just detsamma om det hade kommit upp 1997, 1998, 1999, 2003, 2005 eller vad det nu kan vara.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 133 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag vet inte hur jag hade agerat då, men jag kan tänka mig att det hade varit rimligt att jag hade ställt samma fråga om vi hade haft en socialdemokratisk regering. Eftersom jag inte ställde interpellationen till Hans Karlsson, som tidigare var arbetsmarknadsminister, utan till den nuvarande tycker jag att det är relevant att förvänta sig att också få svar från den nuvarande arbetsmarknadsministern. Uppenbarligen har inte den nuvarande arbetsmarknadsministern och regeringen varit nöjda med den utformning av a-kassan som har funnits. De har inte varit nöjda med arbetsmarknadspolitiken och med en massa andra saker. De har varit beredda att ompröva dem. Därför ställer jag frågan om det inte finns anledning att se över just den här frågan. Jag tycker att människor som utövar idrott hamnar i en konstig situation. Jag försöker peka på att det finns orimligheter i det här. Jag vet dessutom att minst en av de här personerna har fått hjälp med att överklaga besluten. Jag vet inte om de har kommit upp till Regeringsrätten i och med att kammarrätten har hänvisat till den, men man kan ju gå vidare i alla fall med de här domarna. Den här personen har fått hjälp av sitt fackförbund med att överklaga fackförbundets a-kassas beslut. Jag tycker att det är en viktig principiell fråga. Personerna har uppenbarligen stått till arbetsmarknadens förfogande. De har inte någon ersättning från sin idrottsklubb, men ändå uppfattas kontraktet som något som hindrade dem från att ta jobb. Ett hyreskontrakt är också ganska bindande, i så fall. Det finns massor med saker som binder människor. Om jag köper ett hus binder det mig på orten. Jag kanske har hämtning och lämning av barn på dagis. Det handlar om tiderna för dagis - när det är öppet och stängt. Då har man sagt att det inte spelar någon roll; människor ska ta jobb när som helst. Ändå har man tidigare i den här kammaren sagt att det inte är rimligt att ställa krav på kommunerna att de ska ha en barnomsorg som är öppen dygnet runt därför att människor ska kunna ta jobb dygnet runt. Men samtidigt ställer vi krav på att de arbetslösa ska vara beredda 24 timmar om dygnet varje sekund att ta ett jobb när som helst, var som helst och överallt. Jag undrar om detta är rimligt. Finns det inte någon tanke om att se över de här reglerna? Vi har haft ett exempel uppe i den här kammaren på det som håller på att hända nu. Det är en ung kvinna som skulle tvingas flytta från norra Sverige till södra Sverige - en resa på 140 mil. Hon har en dotter och en man som bor på den här orten, och de är knutna till den. Kvinnan skulle få bo i Helsingborg för att kunna ta jobbet. Jag tycker att man måste diskutera rimligheten. Arbetsmarknadsministern ska svara för sig, och den socialdemokratiska regeringen fick svara för sig. Men Hans Karlsson är inte arbetsmarknadsminister, utan det är Littorin. Jag vill hemskt gärna ha svar från honom, fru talman.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 134 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har ställt tre olika frågor. Han undrar om jag avser att ta några generella initiativ för att öka tryggheten i arbetslivet och stärka möjligheten till fasta anställningar, om jag är beredd att vidta åtgärder för att minska andelen osäkra anställningar i kvinnodominerade branscher samt om jag är beredd att sätta upp mål för att reducera antalet tillfälliga anställningar i välfärdssektorn. När det gäller den första frågan vill jag påminna Luciano Astudillo om att reglerna om tidsbegränsade anställningar hörde till de första som regeringen valde att fokusera på när den tillträde hösten 2006. Redan i budgetpropositionen för 2007 aviserade vi vad vi ville göra. De lagändringar vi därefter föreslog trädde i huvudsak i kraft under föregående år. Jag menar, som jag också sagt vid tidigare interpellationsdebatter med Luciano Astudillo, att tillsvidareanställningar ska vara grunden på arbetsmarknaden, men att tidsbegränsade anställningar samtidigt också spelar en viktig roll. Tidsbegränsade anställningar kan fungera som en bro in i fasta anställningar för människor som ännu inte är fast etablerade på arbetsmarknaden och de ger arbetsgivare flexibilitet. De underlättar rekrytering och nyanställningar och ger möjligheter till yrkeserfarenhet. Samtidigt är det viktigt att människor inte fastnar i sådana anställningar under för lång tid. Jag vill här understryka att de nya reglerna i lagen om anställningsskydd innefattar spärrar mot missbruk av rullande visstidsanställningar. När en tidsbegränsad anställning i form av allmän visstidsanställning, alternativt vikariat, har pågått i sammanlagt mer än två år inom en femårsperiod hos samma arbetsgivare övergår den automatiskt i en tillsvidareanställning. När det gäller den andra frågan, om att minska andelen osäkra anställningar i kvinnodominerade branscher, hoppas jag att den lagändring som trädde i kraft den 1 januari i år kommer att få effekt. Den innebär att den sammanlagda tid hos en och samma arbetsgivare som krävs i anställningar som vikarie inom en femårsperiod för att anställningen ska övergå i en tillsvidareanställning kortas från tidigare tre år till två år. Lagändringen bör kunna bidra till att minska andelen vikariatsanställningar generellt och därmed även i kvinnodominerade branscher. När det gäller mål för att reducera antalet tillfälliga anställningar i välfärdssektorn gäller för denna sektor på samma sätt som för andra sektorer att gällande lagar och avtal ska följas. Ytterst är det således en partsfråga, hur de möjligheter till olika anställningsformer som finns tillämpas. Avslutningsvis vill jag poängtera att syftet med reformerna av reglerna om tidsbegränsade anställningar inte är att skapa ökad otrygghet utan att skapa förutsättningar för fler jobb. Sedan alliansregeringen tillträdde har sysselsättningsutvecklingen varit positiv. Av sysselsättningsökningen har nästan tre av fyra nya jobb varit fasta anställningar. Under 2007 ökade antalet anställda i åldersgruppen 15-74 år med 104 000 av vilka 78 000 anställningar var fasta anställningar. Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning visar också att andelen deltidsanställda eller tidsbegränsat anställda är relativt oförändrad under den senaste tidsperioden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.