Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

arbetsgruppen för tortyrprevention i Turkiet

Interpellation 2004/05:332 av Åström, Alice (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-01-26
Inlämnad
2005-01-26
Besvarad
2005-02-08
Sista svarsdatum
2005-02-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 januari

Interpellation 2004/05:332

 av Alice Åström (v) till utrikesminister Laila Freivalds om arbetsgruppen för tortyrprevention i Turkiet

Amnesty International har rapporterat att arbetsgruppen för tortyrprevention i Turkiet stängts. Den 7 januari beslagtogs pärmar och datorer från arbetsgruppens kontor. Materialet innehöll konfidentiella vittnesmål, foton och annan dokumentation om 575 anmälda fall av tortyr. Amnesty befarar att de personer som finns namngivna i materialet nu riskerar trakasserier från myndigheterna, att fängslas på nytt och utsättas för ny misshandel och tortyr.

Arbetsgruppen för tortyrprevention bildades i december 2001 av medlemmar i advokatsamfundet i Izmir. Merparten av arbetet har utförts på ideell basis av 250 medlemmar i advokatsamfundet.

Gruppen har varit banbrytande i arbetet för att utreda och förebygga tortyr. Sedan starten har man bistått tortyroffer med rättshjälp. Man har noga övervakat de rättsliga förhandlingarna och bidragit med upprättandet av medicinsk dokumentation över tortyrskador. Av de 575 inlämnade ansökningarna, som gruppen mottagit sedan starten, har 334 behandlats och 116 lett till åtal mot de personer som har utfört tortyren.

Förutom rättshjälp och annat stöd till tortyroffren har gruppen även genomfört utbildning för advokater runtom i Turkiet och tjänat som ett mycket positivt föredöme för arbetet mot tortyr långt utanför Turkiets gränser.

Nevzat Erdemir, ordförande i Izmirs advokatsamfund, hävdar i ett uttalande att ett av skälen till stängningen av gruppen var att man mottagit bistånd från EU-kommissionen för ett av sina projekt. Enligt Erdemir har EU-kommissionen för avsikt att splittra Turkiet och skada dess nationella intressen genom bland annat skapandet av "ett oberoende Kurdistan".

Erdemir motiverade stängningen med att den var nödvändig för att förhindra "olyckor för vår republik, vår nation och vårt folk" och att han "kraftigt fördömer detta initiativ (gruppen för tortyrprevention) som stöds av EU under täckmanteln mänskliga rättigheter med syfte att förstöra Turkiets enhet och integritet". Han riktade också kritik mot gruppens samarbete med internationella organisationer, underförstått Amnesty International.

Denna argumentering för myndigheternas angrepp på arbetsgruppen för tortyr är minst sagt anmärkningsvärd med anledning av att Turkiet inför förhandlingarna om ett förhandlingsdatum för ett turkiskt medlemskap gjort utfästelser om att komma till rätta med den bristande respekten för mänskliga rättigheter.

I stället för att stänga arbetsgruppen borde myndigheterna rimligen ha främjat och understött dess arbete. Aktionen mot arbetsgruppen för tortyrprevention underminerar den turkiska regeringens och de turkiska myndigheternas trovärdighet när det gäller de utfästelser man gjorde för att få ett förhandlingsdatum för EU-medlemskap.

Aktionen undergräver den turkiska regeringens och parlamentets auktoritet och gör att man måste ifrågasätta om dessa instanser verkligen menar allvar med det reformarbete dessa båda statsorgan inlett när det gäller den lagstiftning som avser att öka respekten för mänskliga rättigheter, utvecklandet av rättsstaten och respekt för minoriteters rättigheter.

Att anklaga EU för att vilja skada Turkiets nationella intressen och framställa kampen mot tortyren som ett försök från EU:s sida att gynna förmenta separatistiska strömningar i Turkiet är beskyllningar som inte kan göra annat än skada möjligheterna till det medlemskap i EU som den turkiska regeringen eftersträvar.

I ett brev till advokatsamfundets ordförande har Amnesty kraftigt protesterat mot stängningen. Det turkiska advokatsamfundets handlande torde för övrigt strida mot artikel 95 i den turkiska strafflagen, som säger att en av skyldigheterna för advokatsamfunden i Turkiet är att "skydda och försvara lagen och de mänskliga rättigheterna och verka för deras tillämpning".

Jag vill med utgångspunkt från ovanstående fråga utrikesministern:

1. Vad avser utrikesministern att göra som företrädare för Sverige som enskild stat och som företrädare för Sverige i EU i relationerna med Turkiet för att förmå turkiska myndigheter att upphäva sitt beslut om stängning av arbetsgruppen för tortyrprevention?

2. Vad avser utrikesministern att göra som företrädare för Sverige som enskild stat och som företrädare för Sverige i EU i relationerna med Turkiet för att förmå de turkiska myndigheterna att återlämna det material som fråntagits arbetsgruppen för tortyrprevention?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:332, arbetsgruppen för tortyrprevention i Turkiet

Interpellationsdebatt 2004/05:332

Webb-tv: arbetsgruppen för tortyrprevention i Turkiet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

saknar porträttfoto
Laila Freivalds (S)
Anf. 26 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Alice Åström har frågat mig vad jag som företrädare för Sverige som enskild stat, liksom som företrädare för Sverige i EU i relationerna med Turkiet, avser att göra för att förmå turkiska myndigheter att upphäva sitt beslut om stängning av arbetsgruppen för tortyrprevention samt återlämna det material som fråntagits gruppen. Låt mig först säga att jag välkomnar att frågan om hur de mänskliga rättigheterna i Turkiet respekteras blir uppmärksammad. Sverige har under lång tid understrukit betydelsen av denna fråga, och vi kommer att fortsätta att uppmärksamma den så länge det behövs. Jag är också glad att det finns ett brett partiöverskridande intresse för detta och för den aktiva stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet, som omfattar företrädare för samtliga riksdagspartier. Jag har också tagit del av Amnestys appell, som Alice Åström åberopar. Det är inte de turkiska myndigheterna som stängt advokatsamfundets arbetsgrupp för tortyrprevention eller beslagtagit dess arbetsmaterial. Det beslutet har advokatsamfundets ordförande själv fattat. Som grund för sitt beslut anför han att gruppen finansierats av EU som under en täckmantel av mänskliga rättigheter egentligen vill splittra Turkiet. Enligt Amnesty är det också advokatsamfundets egen förvaltning som har beslagtagit arbetsmaterialet och datorerna. Jag kan inte spekulera om vilka faktiska syften eller krafter som ligger bakom ordförandens beslut i en enskild organisation. Det är en fråga främst för advokatsamfundets egna medlemmar. Uppgifter förekommer också om att vissa av dem nu försöker driva fram ett beslut om att arbetsgruppen för tortyrprevention ska återbildas. Men jag kan konstatera att arbetsgruppen för tortyrprevention, som bildades år 2001 och, mycket riktigt, uppbär ett stöd från EU-kommissionen, har gjort lovvärda insatser i sitt arbete med rättshjälp åt tortyroffer. Upplösandet av gruppen har också följts av skarp och omfattande kritik från såväl allmänhet som enskilda organisationer i Turkiet. Turkiets pågående anpassning till EU har inneburit stora framsteg i respekten för mänskliga rättigheter. Den turkiska regeringen har deklarerat nolltolerans mot tortyr, och frågan har givits hög prioritet. En rad lagändringar har genomförts. Förtursbehandling ges till mål som rör tortyr. Fängelsedomar kan inte längre omvandlas till böter. Åtal kan nu väckas mot poliser som misstänks för tortyr, utan att tillstånd först inhämtats från polismyndigheten. För de turkiska myndigheterna ligger nu utmaningen i att genomföra dessa reformer ute i samhället. Tortyr eller illabehandling fortsätter att förekomma men bedöms av EU-kommissionen, liksom av ledande MR-organisationer, till exempel Amnesty och Human Rights Watch, ej längre ske systematiskt. Lokala MR-organisationer i sydöstra Turkiet bekräftar att tortyren minskat väsentligt i regionen, liksom att den inte längre är systematisk. Från Sveriges sida kan vi inte ingripa i en enskild organisations beslut eller agerande. Det är ändå min förhoppning att det värdefulla arbete som arbetsgruppen för tortyrprevention bedrivit ska kunna återupptas. Genom vår ambassad i Turkiet kommer vi att följa den fortsatta utvecklingen. Jag kan samtidigt försäkra Alice Åström om att i såväl min och den svenska regeringens som EU:s dialog med de turkiska myndigheterna kommer vi att fortsätta att starkt betona betydelsen av kampen mot tortyr och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.
saknar porträttfoto
Alice Åström (V)
Anf. 27 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret. Den här frågan har blivit ganska komplicerad. Precis som utrikesministern sade är det inte en myndighet som har beslagtagit materialet och upplöst arbetsgruppen mot tortyr i Turkiet, utan det är advokatsamfundet självt och dess ordförande som har ingripit. Samtidigt finns det en komplikation som gör att jag ändå tycker att det är angeläget för Sveriges utrikesminister att i EU-sammanhang och i dialogen med Turkiet ta upp den här frågan. Amnesty lyfter fram den starka oro som man har när det gäller de beslagtagna pärmarna och datorerna från arbetsgruppens kontor. Materialet innehöll en massa konfidentiella vittnesmål, foton och annan dokumentation om 575 anmälda fall av tortyr. Amnesty befarar att det beslagtagna materialet inte bara hamnar inom advokatsamfundet, utan det kan också hamna hos myndigheter. Man är oroad för att människor ska råka ut för trakasserier från myndigheter, att de riskerar att fängslas på nytt eller utsättas för ny misshandel eller tortyr. Man ska inse att det i de här fallen faktiskt är anklagelser gentemot staten Turkiet och dess myndigheter som finns dokumenterade i materialet. Oron hos dessa människor är väldigt stor. Det är den ena aspekten som gör att det är viktigt att man i Turkiets förhandlande med EU, där mänskliga rättigheter ska vara på dagordningen, lyfter upp de här frågorna i samtalen med de turkiska representanterna för att påvisa att man har ögonen öppna, att man är medveten om risken och att man också ser till att dessa människor inte råkar illa ut. Den andra aspekten, fru talman, som gör att det finns en anledning att lyfta upp frågan, även om det inte handlar om myndighetsutövning, är att det här har varit ett EU-finansierat projekt. Projektet har varit oerhört framgångsrikt och haft stor betydelse i Turkiet när det gäller att arbeta mot tortyr och förnedrande behandling. Det har fått ett genomslag i många andra länder som har sett den här gruppens arbete som en förebild. EU har med sitt bidrag till projektet drivit på utvecklingen i Turkiet. När Turkiet nu har gått in i en förhandling inför ett fullständigt EU-medlemskap är det viktigt att lyfta upp denna fråga och betona att de projekt i Turkiet som stöds av EU för att utveckla de mänskliga rättigheterna heller inte får riskera att slås sönder på det sätt som hänt med det här projektet. Fru talman! Jag vill höra utrikesministerns åsikter när det gäller att lyfta upp just det här fallet och oron, EU-projekt som blir sönderslagna inom det här viktiga området i Turkiet. Är det här en fråga som man avser att lyfta upp, även om det officiellt inte handlar om en myndighet?
saknar porträttfoto
Laila Freivalds (S)
Anf. 28 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Som jag sade i mitt svar följer vi det här ärendet via vår ambassad. Så gör naturligtvis alla andra EU-länder också. Det är av intresse för oss som har varit med och finansierat den här verksamheten och ser den här verksamheten som mycket central att arbetsgruppen kan återuppta sitt arbete, vilket vi hoppas att den ska kunna göra. Det finns också en oro för att det material som stod till arbetsgruppens förfogande kommer i orätta händer. Men eftersom det är advokatsamfundet självt som har tagit hand om materialet har man också ett ansvar för det materialet. Advokatsamfundet, om vi bortser från dess ordförande och hans agerande, har ju ändå egna etiska regler för det ansvar som följer med advokatuppdraget. Jag håller med Alice Åström om att det av flera skäl finns anledning för oss att följa hur hanteringen av den här frågan blir i fortsättningen. Det handlar inte så mycket om finansieringen utan om innehållet i det uppdrag som den här arbetsgruppen hade och det viktiga i att ett samhälle försöker förändra sig och komma bort från tortyren. Jag känner ändå en viss tilltro till att advokatsamfundet i Turkiet är kapabelt att hantera denna fråga på ett sådant sätt att enskilda personer i vart fall inte blir lidande.
saknar porträttfoto
Alice Åström (V)
Anf. 29 Alice Åström (V)
Fru talman! Det känns väldigt positivt att utrikesministern säger att man följer detta noga och att man har uppmärksammat detta ur flera olika aspekter. Det finns ytterligare en aspekt, nämligen att den turkiska regeringen också har en ganska betydelsefull roll i det här sammanhanget när det gäller opinionsbildning och vilka signaler man ger om hur man vill se utvecklingen. Det finns ju en lagstiftning i Turkiet där man försöker att ta viktiga steg framåt. Artikel 95 i den turkiska strafflagen säger att en av skyldigheterna för advokatsamfundet i Turkiet är att skydda och försvara lagen om de mänskliga rättigheterna och verka för dess tillämpning. Där finns det en möjlighet att utöva påtryckningar på Turkiet att leva upp till sin egen lagstiftning. Jag tycker att det är ganska uppenbart att det som advokatsamfundets ordförande genomförde genom den här räden där man beslog materialet och de uttalanden han har gjort egentligen ligger väldigt långt ifrån det Turkiets egen strafflagstiftning säger att advokatsamfundet ska verka för. Det finns ju en möjlighet för myndigheterna att agera där också. Vi är helt överens om att det inte är en finansieringsfråga. Men EU har en mängd projekt runtom i världen i länder som har regeringar som inte vill stärka de mänskliga rättigheterna. Vi har upprepade gånger sett att olika EU-projekt, till exempel i Vitryssland, snarare ställer till problem och utnyttjas av regeringen för att förfölja människor. Ska EU ha en trovärdighet när det gäller kampen för mänskliga rättigheter och stöd till organisationer som arbetar för detta i olika länder måste de också känna att EU, i och med att man stöder projektet, tar på sig ett visst ansvar att verka för att skydda dessa grupper. Jag tror att det också är en viktig signal. Inför de här förhandlingarna har Turkiet ganska stora krav på sig, och man uppmärksammar och följer detta väldigt noga. Då är det viktigt att man lyfter upp de här frågorna. Fru talman! Efter det utrikesministern sade i sitt förra inlägg känner jag mig ganska säker på att man har uppmärksammat detta och att man följer det noggrant. Jag tror faktiskt på den svenska riksdagens makt. Jag tror att det också har en betydelse för utvecklingen i världen att vi tar upp de här frågorna här och att vi har den här debatten. Därför behöver vi också lyfta upp de här frågorna här i kammaren även om vi inte alltid kan ge alla de exakta svaren och även om vi inte alltid kan agera och göra olika saker så att allt blir rätt och riktigt. Jag tror att bara det faktum att vi diskuterar och debatterar det och den uppmärksamhet som detta har fått i flera länder och från flera utrikesministrar också sätter ett tryck på advokatsamfundet i Turkiet. Jag tror att det är till hjälp för att utveckla de mänskliga rättigheterna där.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.