Arbetet med hivprevention
Interpellation 2010/11:411 av Lindberg, Teres (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-20
- Anmäld
- 2011-05-20
- Sista svarsdatum
- 2011-06-10
- Besvarad
- 2011-06-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 maj
Interpellation
2010/11:411 Arbetet med hivprevention
av Teres Lindberg (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Den nationella strategin mot hiv/aids som antogs av riksdagen 2005 har som mål att antalet nyupptäckta fall av hivinfektion där virusöverföring skett i Sverige ska halveras till år 2016. Detta är omöjligt att uppnå om man inte riktar insatserna massivt mot de grupper som är överrepresenterade. Enligt den nationella strategin mot hiv/aids ska män som har sex med män vara en prioriterad grupp, men i årets överenskommelse mellan Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om vissa ersättningar inom folkhälsoområdet finns inte gruppen med alls. Flera av RFSL:s avdelningar som arbetar med hivprevention för män som har sex med män runt om i landet, och som i många fall också är de endaste aktörerna på området, har redan fått bidragen från kommuner och landsting minskade eller slopade helt.
Överenskommelsen mellan regeringen och SKL reglerar vilka målgrupper och områden som ska vara prioriterade för hivpreventiva insatser under året. Gruppen män som har sex med män har sedan hiv upptäcktes varit överrepresenterade bland personer som lever med hiv och andelen nydiagnostiserade i gruppen har dessutom ökat under de senaste åren. En mycket stor andel i gruppen har också fått viruset överfört i Sverige.
Enligt den nationella strategin mot hiv/aids ska förebyggande insatser riktade till män som har sex med män även fortsättningsvis ges hög prioritet och det poängteras att frivilligorganisationerna har en särskilt viktig roll i det förebyggande arbetet. Gruppen män som har sex med män finns också med som prioriterad grupp i den treåriga överenskommelsen mellan Socialdepartementet och SKL för 2010–2012, men alltså inte i överenskommelsen som styr bidragsfördelningen under året 2011, ej heller i prioriteringarna för treårsperioden 2011–2013. Ej heller är gruppen män som har sex med män föreslagen som prioriterad grupp inför den kommande treårsperioden som regeringen förhandlar om med SKL.
I den nationella strategin lyfts också de frivilliga organisationernas viktiga roll i arbetet med att ta fram planer och strategier, samt vara med i utvecklandet av en gemensam kommunikationsplattform för hivpreventionen. I processerna kring framtagandet av överenskommelserna, samt övriga diskussioner om mål och inriktning för preventionen så har inte de frivilliga organisationerna eller det nationella hivrådet varit med.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till socialministern:
Varför finns inte gruppen män som har sex med män med i årets överenskommelse med SKL om hivprevention, eller med i förhandlingarna om kommande överenskommelser?
Varför har inte det nationella hivrådet och de frivilliga organisationerna varit med i diskussionerna om framtagandet av överenskommelserna och deras inriktning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:411
Webb-tv: Arbetet med hivprevention
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:113 Fredagen den 10 juniProtokoll 2010/11:113 15 § Svar på interpellation 2010/11:411 om arbetet med hivprevention
Protokoll från debatten
Anf. 75 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Teres Lindberg har frågat mig varför inte gruppen män som har sex med män finns med i årets överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting om hivprevention eller med i förhandlingarna om kommande överenskommelser.
Jag vill inledningsvis säga att frivilligorganisationerna har en stor betydelse för att preventionsarbetet ska fungera effektivt. För att kunna nå ut till de berörda riskgrupperna måste samspelet mellan ansvariga myndigheter, huvudmännen och frivilligorganisationerna genomföras på ett konstruktivt sätt där alla parter har respekt för varandras roller och betydelse i preventionsarbetet.
Gruppen män som har sex med män, MSM, är en prioriterad grupp i överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting. I 2010 års överenskommelse kom parterna överens om att avsätta medel för projekt som är riktade till MSM och unga vuxna och som löper under en treårsperiod. Detta innebär att en tredjedel av de medel som ligger under denna del av överenskommelsen årligen går till projekt riktade till MSM och unga vuxna fram till och med år 2012. Det är därför logiskt att treårssatsningen för 2011-2013 har fokus på andra viktiga områden som inte täcktes in av 2010 års satsning.
För perioden 2011-2013 är prioriteringen inom överenskommelsen bland annat migranter och andra grupper med utländsk bakgrund. Inom dessa grupper anmäls flest antal nysmittade. Det är här viktigt att ta i beaktande att det var fullt möjligt att ansöka om projekt som berör MSM-grupper inom detta område.
Avseende den kommande treårssatsningen 2012-2014 är det ännu inte fastlagt vilka prioriteringar som ska gälla. Detta kommer regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting att förhandla om under hösten 2011.
Smittskyddsinstitutet tar fram underlagen inför förhandlingarna om överenskommelsen. Vid framtagandet av underlagen för myndigheten en dialog med frivilligorganisationerna. Dels organiserar Smittskyddsinstitutet årliga möten, så kallade organisationssamråd, med de frivilligorganisationer som erhåller bidrag för insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar, dels genomför myndigheten uppföljningsbesök hos respektive frivilligorganisation som tilldelats medel. Utöver det har Smittskyddsinstitutet många underhandskontakter löpande med olika frivilligorganisationer. Genom detta förfarande ges frivilligorganisationerna möjlighet att föra fram sina ståndpunkter avseende utformningen av överenskommelsen.
Hivrådets roll är att bistå Smittskyddsinstitutet i frågor som rör hiv och andra sexuellt överförda infektioner och i arbetet med att främja ett tvärsektoriellt och lokalt förankrat förebyggande arbete gentemot olika målgrupper. Hivrådet har inte till uppgift att självständigt föra en dialog med parterna för överenskommelsen.
Anf. 76 Teres Lindberg (S)
Herr talman! Tack för svaret!
Den nationella strategin mot hiv och aids som antogs av riksdagen 2005 har som mål att antalet nyupptäckta fall av hivinfektion och virusöverföringar som skett i Sverige ska halveras till 2016. Det är jättebra. Men det är omöjligt att uppnå om man inte riktar insatserna mot grupper som är överrepresenterade och allra mest är i riskzonen.
Det är kanske det som är problemet här. I den överenskommelse man gjort som reglerar dessa områden lyfter man undan gruppen män som har sex med män. Det överensstämmer inte med den nationella strategin. Insatserna för den gruppen borde fortsättningsvis ha en hög prioritet.
Man lyfter fram i överenskommelsen att frivilligorganisationerna ska ha en särskilt viktig roll i det förebyggande arbetet, och du lyfter också fram det i ditt svar. Det är bra. Man kan fundera på varför frivilligorganisationerna inte får vara med i överenskommelserna när man överför ansvaret för projekt till frivilligorganisationerna, och det är de som ska jobba mot den överrepresenterade gruppen.
I stället svarar ministern och i överenskommelsen kan vi läsa att det i huvudsak är migranter och nyanlända som arbetet ska riktas mot. Men där finns också gruppen män som har sex med män. Det blir lite konstigt att man bara ska rikta sig mot vissa etniska grupper som har hiv och inte mer generellt.
Jag anser inte att jag får svar på frågorna i min interpellation. Möjligen kan man läsa mellan raderna att ministern inte tycker att det var helt bra att lyfta bort den här gruppen som prioriterad, men då borde kanske ministern också säga det i sitt interpellationssvar: Det här var kanske ett misstag. I den nya överenskommelsen som ska komma inför nästkommande treårsperiod borde man kanske lyfta fram den här gruppen.
Jag upprepar helt enkelt mina frågor: Varför finns inte gruppen män som har sex med män med i årets överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting om hivprevention eller med i förhandlingarna om kommande överenskommelser? Varför har inte det nationella hivrådet och de frivilliga organisationerna varit med i diskussionerna om framtagandet av överenskommelserna och deras inriktning?
Anf. 77 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag känner mig lite grann som en magister i dag, helt enkelt av den anledningen att jag tror att det är den tredje ministern med ansvar för just hiv och aids som jag har sagt detta till.
Det är så att man kan få sin smitta på tre olika sätt. Det ena är att man kommer hit med sin smitta. Man är oftast migrant, men det finns väl också någon mindre grupp. De andra är att man kan åka utomlands och få sin smitta och att man kan bli smittad i Sverige. Det är just de två sista grupperna som vi kan påverka. Det är där preventionen betyder någonting.
Jag tror att man hade något jubileum, om det här nu är någonting att fira, men att det faktiskt är 30 år sedan smittan kom. Det är naturligtvis ingenting att fira men ändå något att notera. Fortfarande är det så att den grupp som vi faktiskt kan påverka med insatser från Sverige just är män som har sex med män. Det är inte så att vi kan få ned smittan bland de andra grupperna i särskilt hög utsträckning.
Visserligen är gruppen heterosexuella som bor i Sverige överrepresenterad bland dem som åker utomlands och får sin smitta. Men det är ändå en förhållandevis liten grupp som får sin smitta utomlands. De flesta heterosexuella har kommit hit som migranter. Dem kan vi inte påverka med prevention, för de har ju redan fått sin smitta. Det är därför som det är lite konstigt att man har gått ifrån män som har sex med män, i synnerhet ur ett storstadsperspektiv.
Man hade någonting tidigare som man kallade för storstadspengar. Det har man ändrat på nu. Det kan vi ha olika uppfattningar om. Men det är ändå där som vi faktiskt kan göra skillnad. Vi kan inte göra skillnad när det gäller smittan om vi inte inriktar oss på män som har sex med män i det här sammanhanget.
Sedan är det så att man ska lägga ned arbete på alla de här grupperna, men om vi pratar prevention är det den gruppen som vi kan lägga ned lite tid på.
Jag lämnade i flera år en motion - jag har nog för avsikt att väcka den igen - om just att man borde ha en ny hivstrategi. Delvis har vi fått den genom att man har sagt att man ska halvera. Men det borde också finnas mer av att det måste vara rimligt att hitta nya strategier för hur man ska nå ut.
Jag kan ta ett exempel från tidigt 80-tal, när man kom på att det faktiskt fanns män som hade sex med män men inte ens erkände det för sig själva. Då tog man fram en särskild liten dekal, ett mycket enkelt budskap, som kunde sättas upp på sådana platser där män träffade andra män.
Det var ett exempel, men jag tror att det finns ny teknik i dag. Det finns nya metoder och jag tror att man måste fortsätta utveckla de metoderna. Därför tror jag att det behövs en politik för att just förändra detta. Halveringen är ett väldigt bra mål, men jag tror fortfarande att man då måste arbeta där det går att påverka, inte där det inte går att påverka.
Nu hoppas jag slippa vara magister för nästa minister med ansvar för det här området.
Anf. 78 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Först och främst samtalar vi om en otroligt allvarlig fråga, även om vi har sett en fenomenalt glädjande utveckling av det som för, som Börje Vestlund sade, 30 år sedan, när vi noterade och förstod vad som höll på att hända, var förknippat med en ganska snabb död. Det kan nu behandlas och kontrolleras, vilket gör att många människor lever ett långt och rikt liv även efter det att smittan har inträffat. Det är fantastiskt och glädjande.
Likafullt är det naturligtvis så att vi behöver fortsätta preventionsarbetet. Det är av jättestor betydelse. Hur det än är sätter smittan ned livskvaliteten. Det bygger i regel på att man har en livslång och ganska tuff läkemedelsbehandling, och vi behöver naturligtvis göra ytterligare insatser på det här området.
Jag vet inte om det är så att jag är alldeles oklar eller särdeles snäll i det här svaret som gör att det missförstås. Det jag vill säga är att vi redan har en överenskommelse som löper över flera år som gör att en prioriterad grupp är män som har sex med män. Den behöver vi inte fatta beslut en gång till om, för den överenskommelsen rullar år från år. Jag vet att andra har missförstått det här tidigare också och jag har försökt förklara vad som gäller. Den överenskommelsen har vi och den rullar under tre år.
Nu diskuterar vi vad vi har gjort utöver det. Och utöver det har vi, utifrån vetenskapsmännens och -kvinnornas kunnande, sagt att bland migranter och i andra grupper med utländsk bakgrund anmäls flest antal nysmittade. Då kan man som Börje Vestlund säga att för dem som redan är smittade är det för sent med prevention. Ja, men vi vet ju att det är den som är smittad som kan föra smittan vidare. Därför handlar det om att hjälpa och stödja dem på olika sätt så att de inte för smittan vidare. Det är ju enbart den som är smittad som kan smitta vidare. Därför måste vi jobba med dem och den grupp som vi nu har den snabbaste ökningen i.
Jag ska vara lite tydligare när det gäller själva frågorna i Teres Lindbergs interpellation, eller snarare svaren på dem. Hon har två frågor. Varför finns inte gruppen män som har sex med män med i årets överenskommelse eller med i förhandlingen om kommande överenskommelse?
Svaret är helt enkelt att det finns en överenskommelse som rullar vidare. Vi har det redan i dag.
Den andra frågan: Varför har inte Nationella hivrådet och de frivilliga organisationerna varit med i diskussionen om framtagande av överenskommelserna och deras inriktning? Det är ett myndighetsutövande. Det är myndigheter som fördelar pengarna. Det är den ordning vi har i Sverige.
Sedan är det självklart att det löpande sker en dialog. Jag har ju i mitt svar relativt ingående beskrivit de här organisationssamråden och annat som görs för att man hela tiden ska ha ett erfarenhets- och kunskapsutbyte. Jag tror inte och myndigheterna tror inte att de sitter på all världens kunskap. Det finns av flera olika skäl ett enormt värde i att samarbeta med frivilligorganisationerna, dels för att de är bärare av ett kunnande som kanske inte finns någon annanstans, dels för att de når ut till grupper som myndigheter ibland kanske har svårare att nå. Det gäller att använda detta också av väldigt praktiska skäl. Och delaktighet är i sig alltid av väldigt stor betydelse, särskilt när det gäller så här allvarliga ting förstås.
Anf. 79 Teres Lindberg (S)
Herr talman! Problemet, socialministern, är snarare att man har tagit bort den här gruppen. Den har funnits med som prioriterad i tidigare överenskommelser, och nu finns den inte med.
Jag hoppas ändå på det du säger här och det du skriver i ditt svar, att det här är en viktig grupp. Det är vi överens om. Men jag kan faktiskt läsa mellan raderna att man ska försöka lyfta fram den här gruppen i nästkommande överenskommelse för 2010-2014. Där ser jag själva problemet.
Det blir lite märkligt när det hänvisas till att man ska söka projektpengar för att jobba med gruppen män som har sex med män när det inte ska vara en mer generellt prioriterad grupp. Det känns lite märkligt om man gör en sådan förskjutning, lyfter bort dem som prioriterad grupp och sedan säger: Ni får söka projektpengar. Det är väl å ena sidan bra att de kan göra det. Å andra sidan borde de kanske, när man gör en sådan förskjutning, vara med i en dialog inför framtagandet av de här överenskommelserna.
Det har gjorts en förändring här, att man helt enkelt har lyft bort den prioriterade gruppen, som har varit med i tio överenskommelser men inte längre finns med.
Jag hoppas verkligen att man fortsättningsvis i de kommande överenskommelserna och i de diskussioner man har med Sveriges Kommuner och Landsting lyfter fram den här gruppen som prioriterad, för jag tror att det är väldigt angeläget.
Anf. 80 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Om jag ska säga någonting som inte är glädjande i det här sammanhanget är det att det har gått så lång tid att de som fick bromsmedicinerna börjar dö i sviterna av just de medicinerna. De fick dem ganska många år efter att de blev smittade och var beredda på att dö.
Sammanfattningsvis måste man ha klart för sig att vad vi än säger och vad än siffrorna visar måste man läsa statistiken väldigt noga, av den anledningen att det under lång tid framåt kommer att vara så att gruppen män som har sex med män är överrepresenterad.
Jag tror också en annan sak. Det gäller att arbeta med att hitta smittan hos migranterna. Det har ju visat sig att mellan varven har smittan spridits, visserligen i en begränsad grupp under en begränsad tid, utan att man har varit medveten om sin smitta. Då kan man koppla in det på vilka konsekvenserna har varit, men det är snarare män som har sex med män som inte går och testar sig därför att de inte vill veta. Det kan vi ta i en annan debatt - jag kanske ska gå hem och skriva en interpellation.
Anf. 81 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det känns inte som att jag når fram fullt ut med det som jag vill säga till Teres Lindberg. Jag kan läsa i det tredje stycket i mitt svar, andra meningen, där det står så här: "I 2010 års överenskommelse kom parterna överens om att avsätta medel för projekt som är riktade till MSM och unga vuxna för projekt som löper under en treårsperiod."
Det går alltså medel till det här området. Teres Lindberg sade ändå i sitt tidigare inlägg att det är grupper som inte längre finns med. Svaret är att de finns med i den överenskommelse som vi har slutit för tre år. Och vi gör ytterligare satsningar. Därutöver gör vi satsningar särskilt på migranter och andra grupper med utländsk bakgrund. Jag skriver också: "Det är här viktigt att ta i beaktande att det var fullt möjligt att ansöka om projekt som berör MSM-grupper inom detta område."
Det finns alltså där. Och detta är naturligtvis någonting som vi kommer att fortsätta att satsa på, eftersom vi tror att det spelar en jättestor roll för smittspridningen. Varje person som inte blir smittad är naturligtvis en jättestor vinst på det mänskliga planet men förstås också ekonomiskt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.