Arbetet med att återföra tvångsdeporterade ukrainska barn
Interpellation 2025/26:290 av Azra Muranovic (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2026-01-20
- Överlämnad
- 2026-01-21
- Anmäld
- 2026-01-22
- Sista svarsdatum
- 2026-02-04
- Svarsdatum
- 2026-02-05
- Besvarad
- 2026-02-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Bortförandet och tvångsdeportationerna av ukrainska barn till Ryssland utgör ett pågående krigsbrott och ett allvarligt brott mot internationell humanitär rätt. Trots att frågan tidigare belysts, och trots att Sverige tillsammans med andra givare har avsatt betydande resurser för att stödja Ukraina och aktörer på plats, kvarstår den mest avgörande utmaningen: Ryssland fortsätter att beröva barn deras identitet, familjer och trygghet, och det internationella samfundets faktiska framgångar med att spåra, återföra och återintegrera barnen är fortfarande otillräckliga i förhållande till brottens omfattning.
Jag har i kontakter med både svenska aktörer – bland annat Socialstyrelsen – och ukrainska myndigheter som arbetar med återintegrering och stöd till drabbade barn fått en tydlig bild av hur komplex och resurskrävande processen är. Det handlar om identifiering och spårning, säker och rättssäker återföring samt långsiktigt psykosocialt och socialt stöd till barnen och deras familjer efter återvändande.
I detta läge är det centralt att Sverige inte bara fortsätter att bidra med stöd utan också tydligt driver på för ytterligare internationell samordning, stärker ansvarsutkrävandet samt säkerställer att insatserna följs upp så att resurserna får avsedd effekt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
- Vilka ytterligare internationella initiativ avser ministern att ta, eller verka för att Sverige ska ta, för att stärka det internationella trycket på Ryssland att upphöra med bortföranden och tvångsdeporteringar samt möjliggöra återförening av barn med deras familjer?
- Avser ministern och regeringen att initiera eller aktivt stödja en särskild internationell samordningsmekanism – exempelvis inom FN, OSSE eller Europarådet – med ett tydligt mandat att koordinera återföringsinsatser, stärka samarbetet med Ukraina och relevanta aktörer samt bidra till ett mer systematiskt arbete för spårning, dokumentation och återförening?
- Med hänsyn till att Sverige redan har bidragit med betydande resurser till stödinsatser i Ukraina, hur avser ministern att säkerställa att dessa medel och insatser följs upp, så att det finns transparens kring resultat, lärdomar och vilka konkreta effekter stödet har haft för återföring och återintegrering av drabbade barn?
- Hur avser ministern att verka för att Sveriges samlade stöd – i samverkan med EU och andra partner – tydligare ska omfatta långsiktiga, barnrättsbaserade och lokalt tillgängliga psykosociala stödinsatser, så att återförda barn och deras familjer får reell möjlighet till trygg återanpassning och rehabilitering?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:290
Webb-tv: Arbetet med att återföra tvångsdeporterade ukrainska barn
Dokument från debatten
- Torsdag den 5 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:69
- Protokoll 2025/26:69 Torsdagen den 5 februariProtokoll 2025/26:69 Svar på interpellation 2025/26:290 om arbetet med att återföra tvångsdeporterade ukrainska barn
Protokoll från debatten
Anf. 8 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Azra Muranovic har frågat vilka ytterligare internationella initiativ jag avser att ta för att stärka trycket på Ryssland att stoppa bortföranden och tvångsdeporteringar av ukrainska barn samt möjliggöra återförening av barn med sina familjer. Hon har också frågat om regeringen avser att initiera eller stödja en särskild internationell samordningsmekanism med mandat att systematisera, koordinera och stärka samarbetet med Ukraina kring återförandet. Vidare har Azra Muranovic frågat hur jag avser att säkerställa transparens och uppföljning av de svenska stödinsatserna i Ukraina. Slutligen har hon frågat hur jag avser att verka för att Sveriges stöd tydligare ska inkludera långsiktig, barnrättsbaserad återanpassning och rehabilitering.
Ryssland har olagligen deporterat eller tvångsförflyttat tiotusentals ukrainska flickor och pojkar. Varje siffra representerar ett barn som ryckts bort från sin trygghet och vars liv har påverkats för alltid. Vi har nioåriga Katya från Cherson. Vi har tonåringarna Oleg och Yevhen som sänts till militärläger. Vi har elvaåriga Sasha som under stridigheterna i Mariupol skiljdes från sin mamma och som senare räddades av sin mormor. Ukrainska barn har adopterats och getts nya namn och ryska pass.
Vi måste verka för att dessa barn återförenas med sina familjer och ges rehabilitering samt för att de ansvariga bakom brotten ställs till svars. Regeringen gör detta på två sätt: genom stöd till Ukrainas arbete med att identifiera, dokumentera och återföra barnen samt genom att öka trycket på Ryssland.
Sverige arbetade nära Ukraina för att ta fram den resolution som antogs i FN:s generalförsamling i december och som kräver att Ryssland säkerställer ett omedelbart, säkert och ovillkorat återbördande av de ukrainska barn som tvångsförflyttats eller deporterats. Senast häromveckan tog jag vid en informell diskussion tillsammans med EU:s utrikesministrar och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter upp vikten av att FN:s MR-kontor har en aktiv roll i att bidra till utredningar, ansvarsutkrävande och effektiv samordning i frågan om de bortförda barnen.
Ukrainas önskemål bör vara vägledande för vårt arbete. Sverige ger i dag stöd för att stärka Ukrainas nationella samordning för identifiering, återföring och återintegrering av bortförda barn.
Jag vill också nämna sanktioner som ett av de mest effektiva instrumenten för att öka trycket på Ryssland. EU antog i oktober nya sanktioner mot individer som är involverade i olaglig deportering och indoktrinering av ukrainska barn. Fler sådana listningar behöver antas.
För Ukraina är återvändandet av de bortförda ukrainska barnen en prioriterad fråga i fredsförhandlingarna. När barnen återvänder måste de ges stöd och tid för att läka. Därför ger Sverige stöd till Ukrainas utveckling av integrerade barnskyddssystem. Barnets rättigheter måste alltid vara i fokus för vårt arbete.
Svenskt stöd följs upp enligt gängse rutiner, inklusive bedömningar av korruptionsrisker, för att säkerställa att resurserna används effektivt och når de barn och familjer som är i störst behov av stöd.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Sverige gör mycket men att inga ansträngningar är tillräckliga innan alla barn har återvänt.
Anf. 9 Azra Muranovic (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret och särskilt för att hon tydligt lyfter de enskilda barnens situation. Det är viktigt att vi inte förlorar oss i siffror utan minns att varje barn som deporterats är en individ som ryckts bort från sin familj och sin trygghet.
Samtidigt är det just därför vi också måste tala om resultaten av de insatser som görs. Sverige och många andra länder bidrar redan med betydande stöd, resolutioner har antagits och sanktioner har införts, men trots detta befinner sig fortfarande tiotusentals ukrainska barn långt ifrån sina familjer. Även om viktiga steg tas går återförenandet fortfarande långsamt i förhållande till hur många barn det gäller och hur stort behovet är. Varje månad som går innebär också ytterligare tid av separation och trauma för barnen och deras familjer.
När man talar med organisationer och myndigheter som arbetar med återföring framträder en bild av hur svårt och resurskrävande varje enskilt fall är. Ofta krävs mycket komplicerade och ibland riskfyllda insatser för att ett barn ska kunna återvända. Därför handlar frågan inte bara om hur mycket stöd som ges utan också om hur effektivt stödet omsätts i att barn får komma hem.
Mina frågor till utrikesministern är därför följande.
Hur bedömer regeringen att dagens internationella insatser faktiskt påverkar möjligheten att få hem barnen i större omfattning? Och ser ministern behov av att Sverige driver på för ytterligare åtgärder om återförandet fortsätter att gå långsamt, såsom en internationellt centraliserad ekonomisk mekanism? Experter och människorättskännare lyfter fram detta som ett gap och en brist i frågan.
Anf. 10 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Jag tackar interpellanten Azra Muranovic och statsrådet för interpellationsdebatten. Det är viktigt att vi håller de ukrainska barnen i fokus när det gäller kriget i Ukraina.
Det finns krigsbrott, och sedan finns krigsbrott som syftar till att utplåna ett folk. Bortförandet av de ukrainska barnen är ett sådant brott. Det är inte en bieffekt av kriget, utan det är en medveten statligt organiserad politik. Precis som statsrådet har redogjort för har tusentals barn förts bort av Ryssland. De ansvariga ska självklart ställas till svars.
Som särskilt sändebud för OSSE:s parlamentariska församling, med uppdrag att arbeta med frågan om de ukrainska barnen, möter jag löpande de som arbetar med frågan på marken. I november hade jag ett längre möte med företrädare för Socialstyrelsen och Ukrainas centrala myndigheter, Coordination Center for Family Upbringing and Child Care Development, inom ramen för presidentinitiativet Bring Kids Back.
Budskapet till Sverige var mycket tydligt. Det handlar inte bara om att få hem barnen, utan det handlar om vad som möter dem när de kommer tillbaka. Ukrainas första Child Rights Protection Centre öppnades i Kiev 2023. I dag finns flera runt om i landet. 1 037 barn har redan fått stöd, och fler center planeras, bland annat i Charkiv. Ukraina har också etablerat barnahusverksamhet, liknande den vi har i Sverige.
Behoven är enorma. Vi fick berättat för oss om två barn, fyra och sex år gamla, som inte kände igen sin mamma när de återförenades efter att hon hållits fången av rysk militär i över två år.
Barn utsätts för indoktrinering, militarisering och systematisk påverkan – under formativa år i ett barns liv. Återintegrering är ett långsiktigt avancerat socialt arbete som kräver individuella handlingsplaner, psykologiskt stöd, sociala insatser, rättsligt stöd och fungerande boenden.
Här efterfrågar Ukraina något mycket konkret från länder som Sverige, nämligen kompetensutbyte, myndighetssamverkan och riktad finansiering. Sverige gör en hel del, och det är en styrka att vi i Sveriges riksdag är helt eniga när det gäller stödet till Ukraina.
Herr talman! För att barn över huvud taget ska kunna återvända måste de först hittas. Här spelar Yale Humanitarian Research Lab en helt avgörande roll. Genom satellitdata, öppna källor och avancerad analys kan de kartlägga läger, institutioner och platser där barn hålls. Det är helt avgörande för att kunna återföra barnen och dokumentera bevis för framtida åtal, och det är vidare en del av den rättsliga processen om ett pågående krigsbrott. Utan denna dokumentation försvåras möjligheten att ställa de ansvariga – skyldiga – till svars. Yales arbete har, som vi vet, försvårats med anledning av att USA:s administration helt dragit undan finansieringen.
Jag vill ställa en fråga till statsrådet: Hur ser det aktuella läget ut när det gäller finansieringen av Yales viktiga arbete?
Anf. 11 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Jag tackar för en oerhört viktig debatt.
Det går inte att finna ord för att beskriva grymheten i brotten. Olaglig deportering och tvångsförflyttning utgör krigsförbrytelser och kan även utgöra brott mot mänskligheten. Handlingarna är ett av de tydligaste uttrycken för Rysslands systematiska försök att utplåna ukrainsk identitet genom att tvinga barnen att tala ryska och byta kultur och lojalitet.
Jag har tidigare i riksdagen nämnt högnivåmötet om de bortförda ukrainska barnen som arrangeras av EU, Ukraina och Kanada under våren. Mötet blir ett viktigt tillfälle att identifiera åtgärder, öka det politiska trycket och fördjupa samarbetet. Förberedelserna inför mötet intensifieras i detta nu.
Enligt ukrainska källor har cirka 2 000 barn återvänt. Det är alldeles för få, och det går alldeles för långsamt. Det råder enighet om att mer måste göras, att vi måste accelerera åtgärder där vi ser resultat och att vi måste genomföra FN-resolutionen från december. Svaret på Azra Muranovics fråga är att det inte görs tillräckligt, och det kan vi nog aldrig säga att det görs förrän alla barn har kommit hem. Men jag upplever ett enormt engagemang för frågorna. Också länder som kanske inte är så tydliga i sitt stöd för Ukrainas svåra situation uttrycker ofta ett stöd för arbetet att få tillbaka de bortrövade ukrainska barnen.
Att spåra och identifiera barnen är såklart ett första steg mot återförande. Sverige ger därför stöd till Ukrainas pilotmekanism för att identifiera de bortförda barnen. När barnen sedan återvänder är målet att varje barn ska växa upp i en trygg och familjebaserad miljö, vilket också vårt stöd till Unicef bidrar till.
Apropå Carina Ödebrinks fråga har regeringen gett i uppdrag till Socialstyrelsen att samordna Sveriges uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina inom socialpolitik och hälso- och sjukvård. Vi ser fram emot Socialstyrelsens förslag om hur detta uppdrag kan konkretiseras för att ytterligare bidra till ukrainska barns återintegrering och det så viktiga psykosociala stödet.
Anf. 12 Azra Muranovic (S)
Herr talman! Det är viktigt att vi har denna debatt. Vi måste prata om hur det ser ut på fältet. Precis som utrikesministern lyfte fram i sitt svar är det viktigt att Ukrainas önskemål ska vara vägledande och att Sverige stöder Ukrainas nationella samordning. Det är naturligtvis helt rätt utgångspunkt.
Om man tittar på återförandeprocessen på fältet framkommer att det finns komplexa nätverk. Familjer får ofta själva navigera mellan de olika organisationerna och myndigheterna för att få hjälp. För en förälder som försöker att få hem sitt barn spelar det egentligen ingen roll vilken organisation som har ansvaret. Det som betyder något är att barnet kommer hem och får hjälp.
I dag bedrivs arbetet genom flera parallella spår, nämligen ukrainska myndigheter, internationella organisationer, civilsamhälle och olika statliga initiativ. Många otroligt viktiga insatser görs, men bilden som återkommer är att arbetet blir fragmenterat och att ansvaret riskerar att falla mellan stolarna. Det här är absolut ingen kritik mot enskilda aktörer, utan det jag försöker beskriva är en konsekvens av hur komplex situationen är. Och det leder fram till min nästa fråga.
Utrikesministern gav i sitt svar uttryck för att de insatser som görs i dag inte är tillräckliga och inte kan vara tillräckliga förrän barnen är tillbaka. Jag kan bara hålla med om det. Men jag undrar vad utrikesministern tänker om den roll Sverige kan ha som pådrivande för att ytterligare stärka internationell koordinering av Ukrainas arbete. Vilken roll kan Sverige ha för att se till att återförening kan ske snabbare och familjer inte lämnas att själva bära ansvaret för att hitta vägar att få hem sina barn?
Anf. 13 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! När jag träffade företrädare för myndigheter och organisationer som jobbar med barnen i Ukraina lyftes en fråga upp. Det var den ukrainska polisen som ville veta hur många ukrainska ensamkommande barn det finns i Sverige. Enligt Socialstyrelsen ska det vara ungefär 240. De ville också veta hur många av dem som har flytt från omskolningsläger. Ukrainska myndigheter, särskilt polisen, var angelägna om att utveckla samarbetet i den frågan. Det är ett medskick från mig.
Budskapen till mig från dem jag har mött som särskilt sändebud har varit tydliga: Prata om barnen! Se till att deras situation finns med i alla sammanhang när det gäller Rysslands olagliga krig mot Ukraina – som också är ett krig som Ukraina utkämpar för vår skull.
Vidare måste vi fortsätta hålla hårt tryck på sanktioner mot Ryssland, och Sveriges bidrag för att återintegrera barnen behöver fortsätta vara starkt och omfattande. Jag tycker också att Sverige tillsammans med andra länder inom koalitionen ska vara drivande för de ukrainska barnen när det gäller den fortsatta verksamheten vid Yale University. Där måste vi också påverka USA, så att de återupptar stödet.
Avslutningsvis: I december lyssnade jag på OSSE:s ministerråd. Jag blev oroad, herr talman, med tanke på den nedprioritering som USA i dag signalerar när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Jag anser att utrikesministern bör vara tydlig med var Sverige står i fråga om OSSE:s verksamhet.
Anf. 14 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! När det gäller Yale och Humanitarian Research Lab, som Carina Ödebrink tog upp, har vi diskuterat det i kammaren tidigare. Vi är väl medvetna om organisationens stora finansiella utmaningar. Men i nuläget kan labbet som sagt fortsätta sitt arbete med hjälp av privata donationer, och det har fortfarande inte kommit in någon ansökan till UD om medel. Om det gör det kommer vi naturligtvis att ta ställning till den.
En av de största utmaningarna i arbetet med att återföra barnen är att vi har att göra med en aggressiv och manipulativ motpart. Ryssland vägrar lämna information om barnen. De obstruerar i återbördandeprocesser, och de blockerar humanitärt tillträde. Ryska makthavare bär det största ansvaret för dessa brott och måste ställas till svars.
Sverige är synnerligen pådrivande. Vi arbetar aktivt för ansvarsutkrävande för Rysslands aggression och de brott som begås. Det sker genom både politiskt och finansiellt stöd till ansvarsutkrävande genom Internationella brottmålsdomstolen, ICC, genom FN, EU och OSSE, som har ett jätteviktigt uppdrag, samt genom civilsamhällesorganisationer.
År 2023 utfärdade ICC en arresteringsorder mot president Putin och mot barnrättskommissionär Lvova-Belova med hänvisning till olagligt bortförande och tvångsförflyttning av barn. Men till dess att rättvisa är skipad och barnen har återvänt är det nödvändigt med fler sanktionslistningar för att stoppa övergreppen. Ingen som har varit involverad i att med tvång ta ett ukrainskt barn från sitt hem ska kunna undgå konsekvenser.
I oktober välkomnade regeringen ett nytt EU-kriterium som gör det möjligt att sanktionslista individer och aktörer som deltar i att olagligt deportera och tvångsförflytta barn eller i indoktrineringen. Det finns rapporter som tyder på att sanktionerna redan har gett effekt i Belarus.
Anf. 15 Azra Muranovic (S)
Herr talman! Jag skulle vilja lyfta upp ytterligare en aspekt i fråga om de deporterade och tvångsförflyttade barnen. Det handlar om att barn absolut inte får bli en förhandlingsfråga.
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har snart pågått i fyra fulla år. En dag kommer det att komma till ett slut. Allt kommer till ett slut. Då är det otroligt viktigt att tänka på barnen som redan har utsatts för hjärntvätt, för militarisering, för att ha fått sina identiteter stulna och för en massa andra traumabetingade saker.
När förhandlingarna väl kommer igång finns det alltid en risk att olika frågor vägs mot varandra. Då är det avgörande att barnens rättigheter inte blir en punkt i en politisk kompromiss. Barnen får inte bli en förhandlingsvaluta i fredsprocessen.
Ministern lyfte tidigare upp att Sveriges stöd till utvecklingen av Ukrainas barnskyddssystem är avgörande. Men vi ser att barn som återvänder ofta bär på dessa djupa trauman och att stödet måste fungera långsiktigt på lokal nivå och nå fram till precis vartenda barn.
Mina avslutande frågor till utrikesministern är: Hur avser regeringen att verka för att återförandet av barn absolut inte blir beroende av politiska kompromisser i en fredsprocess? Och hur säkerställer Sverige att det stöd som byggs upp i Ukraina kommer att nå ut till barnen långsiktigt på lokal nivå?
Anf. 16 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Jag håller verkligen med Azra Muranovic. Det var också därför vi blev bestörta när vi först såg utkastet till 28-punktsplan, som innebar att man faktiskt förhandlade bort ansvarsutkrävande av Ryssland. Det får inte ske. De måste hållas ansvariga för de vedervärdiga brott som de har begått. Där håller jag verkligen med. Vi kommer att stå upp för det i varje läge. I de bilaterala dialoger vi har framför vi också tydligt att det är ett krav som man inte kan förhandla bort.
Avslutningsvis vill jag nämna biståndet, som också har kommit upp här. Det civila stödet till Ukraina uppgår till cirka 21,6 miljarder. Det är en summa som självklart gör att det krävs noggrann granskning. Vi verkar för transparens genom krav på tydlig rapportering också från partnerorganisationer. Det är viktigt att de pengar vi ger verkligen gör skillnad för barn och andra i Ukraina.
En del av Sveriges bistånd går också till att stärka det ukrainska rättsväsendet i syfte att öka transparensen och minska korruptionen. EU-integration är en tydlig drivkraft för reformerna, och Sverige fortsätter att vara en pådrivande röst i detta arbete.
Jag vill tacka för debatten. Jag är otroligt tacksam för det stora stöd för Ukraina som finns i Sverige och i den här kammaren och för att frågan om de bortförda barnen, som kanske är det allra värsta brott som begås under det här kriget, också fortsätter att stå högt på dagordningen. Stort tack!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.