Arbetarrörelsens kulturarv

Interpellation 2006/07:635 av Carlsson, Gunilla i Hisings Backa (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-05-31
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2007-05-31
Svar fördröjt anmält
2007-06-08
Sista svarsdatum
2007-06-15
Besvarad
2007-06-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 maj

Interpellation

2006/07:635 Arbetarrörelsens kulturarv

av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Från och med verksamhetsåret 2007 har regeringen inte angivit några ramar för driftsbidrag till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB). Därmed gavs Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv möjlighet att själv fastställa bidragets storlek för 2007. Nämnden beslutade att sänka bidraget till ARAB med 100 000 kronor för verksamhetsåret, jämfört med tidigare år.

Det bidrag som från och med i år fördelas som ett generellt driftsbidrag är sammansatt av separata anslag som under en lång tidsperiod har tillkommit för olika ändamål under olika departements ansvarsområden.

I underhandskontakter med nämndens handläggare har meddelats att man har för avsikt att minska bidraget till ARAB med sammanlagt 1 miljon kronor under mandatperioden.

ARAB:s uppdrag är nationellt. Verksamheten är tredelad: arkiv, bibliotek och forskningsfrämjande verksamhet. Detta gör verksamheten till en annorlunda institution i jämförelse med exempelvis lokala förenings- och folkrörelsearkiv. Dessa olikheter har tidigare regering och riksdag varit väl medvetna om.

Min fråga till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth är:

Borde inte statsrådet ha sett till att de nya principerna för anslagsfördelning underställts riksdagen för beslut?

Ämnar statsrådet värna om kulturarvet även inom arbetarrörelsens område?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:635, Arbetarrörelsens kulturarv

Interpellationsdebatt 2006/07:635

Webb-tv: Arbetarrörelsens kulturarv

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 73 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Gunilla Carlsson i Hisings Backa har frågat mig varför de nya principerna för anslagsfördelningen inte har underställts riksdagen och om jag ämnar värna om kulturarvet även inom arbetarrörelsens område. Inledningsvis vill jag lyfta fram den betydelse som våra arkiv har som en del av vårt kulturarv och för forskningens och förvaltningens behov. Detta gäller det arkivmaterial som förvaras hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, förkortat Arab, likväl som annat enskilt och offentligt material. Riksarkivet och landsarkiven är statliga arkivmyndigheter med särskilt ansvar för den statliga arkivverksamheten och för arkivvården i landet. Hos Riksarkivet finns en nämnd för enskilda arkiv som avgör ärenden om statsbidrag till enskilda arkiv. Nämnden är också rådgivande organ i frågor som rör enskilda arkiv. Nämnden beviljar statsbidrag bland annat till enskilda arkivinstitutioner och institutioner eller föreningar med anknytning till arkivverksamhet. Den tidigare regeringen hade genom villkor i Riksarkivets regleringsbrev öronmärkt bidrag till Arab, vilket gav Arab en särställning bland de enskilda arkiven. Regeringen har i regleringsbrevet för år 2007 tagit bort detta villkor. Denna ändring i regleringsbrevet är inte en fråga som ska underställas riksdagen. Syftet är att skapa lika förutsättningar för alla enskilda arkiv att söka bidrag till sin verksamhet och att i linje med regeringens kulturpolitiska grundsyn ge Riksarkivet större frihet att självt göra bedömningar och prioriteringar inom sitt ansvarsområde. På detta sätt vill regeringen värna om hela kulturarvet när det gäller enskilda arkiv.

Anf. 74 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Fru talman! Tack, kulturministern, för svaret! Jag ställde frågan, som kulturministern sade, om man inte borde ha underställt en så stor förändring som man ändå gjorde i budgeten för 2007 till riksdagen. Då ändrade man principerna för ansvarsfördelningen till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Jag tycker att det är nonchalant att man undanhåller riksdagen en så stor förändring som man faktiskt gör när man inte med en enda rad i budgeten meddelar riksdagen denna förändring som man tänker genomföra. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har ett nationellt uppdrag, och dess verksamhet är tredelad. Man har ett arkiv, ett bibliotek och jobbar också med forskningsfrämjande insatser. Detta gör att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek är en lite annorlunda institution i jämförelse med andra lokala arkiv och folkrörelsearkiv. Detta gör att man inte kan jämställas med de övriga arkivinstitutioner som söker bidrag. Dess verksamhet är av en helt annan karaktär. Jag känner som statens representant i styrelsen en stor oro över att den nya regeringen inte ser den breda verksamhet som Arab har och de olikheter som finns jämfört med andra arkiv. Vid senaste tilldelningen av bidrag beviljades man 100 000 kronor mindre än man fick föregående år. Vid kontakter med nämndens handläggare har man fått information om att nämnden har för avsikt att minska anslagen med drygt 1 miljon kronor under innevarande mandatperiod. Om man genomför dessa förändringar kommer de att drabba en stor del av vårt kulturarv, som finns bevarat och som hela tiden fylls på. Detta arkiv har en drygt hundraårig historia. Är detta inte i kulturministerns ögon ett kulturarv att värna och bevara likaväl som andra delar av vårt kulturarv, som jag vet att kulturministern värnar och ofta talar sig varm för? Eller tycker kulturministern att arbetarrörelsens historia inte är av intresse? Om kulturministern ändå säger att hon vill värna även arbetarrörelsens historia, varför gör man i så fall en så här stor förändring, och dessutom utan att man gör riksdagen medveten om den?

Anf. 75 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Nu får väl ändå Gunilla Carlsson ha lite proportioner. Hon talar om en stor förändring, nonchalans och stor oro. Uppriktigt sagt är det väldigt starka ord. Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv får använda drygt 11 ½ miljon kronor till olika arkiv. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har tidigare fått drygt hälften av detta i ett öronmärkt anslag. Det kan inte anses vara någon stor dramatisk förändring när man plötsligt får 100 000 mindre. Gunilla Carlsson sitter själv i nämnden. Det är uppriktigt sagt en lite märklig reaktion. Vi har inte ifrågasatt verksamheten. Vi ifrågasätter att ett enskilt arkiv plötsligt ska få öronmärkta medel när man har ytterligare huvudmän, såväl LO som Socialdemokratiska arbetarpartiet. Det handlar om 100 000 kronor, och redan i dag har man över 6 ½ miljon. Man ska också veta att det kommer ett 60-tal önskningar till nämnden. Det vet säkert Gunilla Carlsson, som sitter i nämndens styrelse. Det är föreningar för folkrörelsearkiv, näringslivsarkiv, immigrantinstitut och andra som tillsammans får dela på resten. Att man får 100 000 mindre när man lyfter ungefär 55 procent av hela anslaget tycker jag inte är särskilt anmärkningsvärt. Däremot tycker jag att det är anmärkningsvärt att man försvarar principen om öronmärkning när det handlar om att vi ska värna arkiven och vårt kulturarv. Detta har jag stått upp för förr, och det tänker jag fortsätta att göra. I det sammanhanget har vi också runt 1 500-2 000 arbetslivsmuseer som värnar den delen av kulturarvet. Detta har inte att göra med att Arab skulle göra ett dåligt arbete eller att de inte skulle vara nödvändiga på något sätt, men öronmärkningar tycker vi inte är rimliga i det här fallet.

Anf. 76 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Fru talman! Jag kanske var otydlig, men det är inte alls så att jag sitter i nämnden. Jag sitter i styrelsen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som statens representant. Varför har man då tidigare haft öronmärkning? Som jag tog upp i mitt anförande är det inte enbart ett arkiv. Man har också ett forskningsbibliotek och jobbar med forskningsfrämjande insatser. Det är ett stort arkiv som kan jämföras med ett landsarkiv i storlek. Det är en stiftelse som ägs av staten, LO och Socialdemokratiska arbetarpartiet. Det är inte så att man bara får pengar från staten, utan det kommer också medel från både LO och partiet. Om staten hade fått ta ansvar för all den verksamhet och dokumentation som man har på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek skulle det ha kostat staten ännu mer pengar genom åren. Det är ju trots allt kulturhistoria som man tar hand om på Arab. Stiftelsens ägare har tagit ett jättestort ansvar. Man fördelar kostnaderna. 100 000 kronor kan låta lite i en stor budget, men man har nu också aviserat att Arab ska få 1 miljon mindre i anslag under mandatperioden. Och mandatperioden har ju krympt - nu är det bara tre år kvar av de fyra. Man har aviserat en minskning på drygt 1 miljon kronor under resterande tre år. Så visst kommer det här att påverka verksamheten väldigt mycket. Lena Adelsohn Liljeroth jämför Arab med vanliga arkiv. Jag tycker att det är viktigt att kulturministern ska vara medveten om all den verksamhet som genomförs. Det är inte bara en arkivverksamhet. Man jobbar också, som jag sade tidigare, med forskningsfrämjande insatser, och man har ett stort bibliotek med många vetenskapliga specialiteter. Just nu samarbetar Arab med Statens ljud- och bildarkiv, där man migrerar all ljudupptagning som är gjord. Så det sker mycket bra verksamhet. Man känner naturligtvis oro över sättet att ge anslag till arkivet. Tidigare hade man ett öronmärkt anslag, men nu läggs det över till nämnden utan att det med ett enda ord tas upp i budgetpropositionen. Varför fick inte riksdagens kulturutskott veta det här när vi fick budgeten för 2007 på bordet, så att vi kunde ta en debatt om det då?

Anf. 77 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Varför tog man ingen debatt då? frågar Gunilla Carlsson. Svaret är att det här inte anses vara någon särskilt stor förändring. Vi har rätt många regleringsbrev på kulturområdet. Det är inte möjligt att ta upp alla förändringar för diskussion. Däremot är de offentliga. Vi för också en diskussion med institutionerna, och det gör ju också kulturutskottets ledamöter genom ständiga besök. Jag ber om ursäkt för att jag gjorde Gunilla Carlsson till styrelseledamot i en nämnd där hon egentligen inte är det. Jag har inte alls på något sätt ifrågasatt den verksamhet som sker. Det hoppas jag är väldigt tydligt. Det finns mycket annat som gäller arbetarrörelsens historia som vi också värnar. Jag nämnde arbetslivsmuseerna, och det finns också verksamheter inom museer och andra arkiv som för upp och vårdar just denna historia. Det handlar inte om detta. Det är fråga om en politisk inriktning. Man ska ha en armlängds avstånd till myndigheterna. Vi har fullt förtroende för Riksarkivet och denna nämnd. De kan fatta de beslut och göra de prioriteringar de vill. Det är naturligtvis alltid så att det är ont om pengar. Alla håller i sitt. Men 100 000 kronor tycker jag fortfarande inte är någonting att larma om när man lyfter över 6 ½ miljon och dessutom har ytterligare två huvudmän, som Gunilla Carlsson själv påpekade. Dessa har goda resurser, får man väl ändå säga, även om jag inte tror att det på något sätt skulle ha varit avgörande för nämndens beslut. Hur man i nämnden har resonerat har jag ingen aning om, och det ska jag heller inte ha, för detta ska politikerna inte lägga sig i. Riksarkivet har säkert väl grundade skäl till en eventuell neddragning. Förmodligen görs en prioritering därför att behoven är väldigt stora för många andra arkiv. Det här är ett område dit accesspengar till digitalisering har gått. Arkivverksamheten växer och växer, och behoven ökar och ökar. Det finns väldigt många olika arkiv. Så jag hyser inte alls den oro som Gunilla Carlsson gör när det gäller Arabs verksamhet, för den kommer säkert att fungera väldigt bra i fortsättningen. Jag är övertygad om att det är rätt att det skulle ha kostat väldigt mycket mer om staten hade haft ansvaret. Det är det som är både styrkan och problemet hos den civila sektorn som står för en stor del av både kulturlivet och socialt liv. Utan dessa insatser skulle väldigt mycket inte längre kunna fungera. Man arbetar annorlunda. Man arbetar med ideella krafter. Så ser det ut på många områden. Det finns inte heller något självändamål att staten ska ta över allting. Det skulle inte gagna verksamheterna. Det skulle absolut inte gagna ekonomin heller. Jag tycker att det är bra att det finns flera intressenter i detta. Men jag tycker fortfarande inte att detta är en stor sak. Jag tycker att det är utmärkt att vi inte har öronmärkningar till vare sig den ena verksamheten eller den andra utan att Riksarkivet och den här enskilda nämnden själva prioriterar det som behöver göras och det man vill att anslaget ska gå till.

Anf. 78 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Fru talman! Jag känner fortfarande en oro över att kulturministern så nonchalant uttrycker sig om den här stora förändring som man ändå har gjort med bidragsfördelningen utan att ha haft någon diskussion eller ha lyft frågan för kulturutskottets ledamöter, som man hade kunnat göra i en budgetproposition till exempel väldigt enkelt. Jag vet att kulturministern i sin tidigare roll som riksdagsledamot och oppositionspolitiker också har varit väldigt kritisk när man inte lyfter upp förändringar som görs från departementet och ansvarig minister. Jag hoppas naturligtvis att nämnden nu är medveten om och ser all den verksamhet som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek ändå gör och att den underhandsinformation som institutionschefen har fått inte blir verklighet. 100 000 kronor kanske inte är så mycket pengar, men drygt 1 miljon under tre års tid är faktiskt väldigt mycket pengar för den verksamheten. Det skulle påverka väldigt mycket hur vi kan bevara det kulturarvet, och det handlar om möjligheten för forskarna. Det handlar inte bara om forskningsverksamhet här, utan det finns ett jättestort intresse även internationellt för arbetarrörelsen, hur den fungerar och har fungerat i Sverige. Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till kulturministern och önska henne en riktigt trevlig sommar.

Anf. 79 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag kan inte göra så mycket åt att Gunilla Carlsson tycker att jag är nonchalant. Jag har verkligen försökt att inte vara det. Jag tycker inte heller att det här är en fråga där det handlar om nonchalans. Det har däremot varit väldigt tydligt i den nya regeringens politik att vi vill ha armlängds avstånd till många av verksamheterna. Det gäller på kulturområdet där vi har full tilltro till institutionerna och myndigheterna liksom vi har på idrottsområdet där vi också har tagit bort en hel del av de återrapporteringskrav som den tidigare regeringen hade. Det är man också väldigt glad för inom idrottsområdet. Att det inte ska finnas någon öronmärkning tycker jag är självklart. Vi kan återigen påminna oss om att det var åtminstone ett 60-tal ansökningar. Inte ens hälften kunde beviljas, för medlen räcker inte till alla. Arab får kanske maka på sig något lite för att något annat viktigt arkiv inom folkrörelsevärlden också ska kunna få lite pengar. Skön sommar önskar jag Gunilla Carlsson.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.