Ansvaret för korruption i staten
Interpellation 2005/06:391 av von Sydow, Henrik (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-05-05
- Anmäld
- 2006-05-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-05-11
- Sista svarsdatum
- 2006-05-19
- Besvarad
- 2006-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 5 maj
Interpellation 2005/06:391 av Henrik von Sydow (m) till statsrådet Sven-Erik Österberg (s)
Ansvaret för korruption i staten
”Självbelåtenhet är korruptionens bästa vän” uttalar ofta David Nussbaum, chef för den internationella och fristående antikorruptionsorganisationen Transparency International.
Det är samma slutsats som återkommer i Riksrevisionens rapport Skydd mot korruption i statlig verksamhet. Riksrevisionens granskning visar på avsevärda och underskattade risker för korruption i den statliga verksamheten. ”Min slutsats är att det finns en betydande aningslöshet i synen på vad som är ett tillräckligt skydd inom statsförvaltningen” skriver riksrevisor Kjell Larsson på Dagens Nyheters debattsida den 3 maj.
De ökade riskerna följer med att den statliga verksamheten vilar på monopol och att myndigheter och bolag har förändrad karaktär på sina uppgifter. De statliga bolagen med en monopolställning som exempelvis Apoteket och Systembolaget utgör i praktiken den enda kanalen in på den svenska marknaden för tillverkare och producenter. Flera statliga bolag, till exempel Vattenfall och Vin & Sprit, har numera en mycket stor verksamhet även utanför landets gränser. Av myndigheterna arbetar exempelvis Försvarets materielverk i stor utsträckning med den internationella vapenindustrin, medan Sida verkar i många länder. Utvecklingen att myndigheter och bolag går från att utföra all verksamhet själva till att i hög grad anlita konsulter och företag påverkar och ökar riskerna för korruptionen.
Granskningen från Riksrevisionen pekar också på att arbetet med att bekämpa mutor och korruption i den statliga verksamheten har alltför låg prioritet hos alltför många statliga bolag och myndigheter. ”Mitt intryck är att det är i sällsynta fall som korruption upptäcks på annat sätt än genom tillfälligheter. Skyddet mot korruption inom statsförvaltningen tycks alltså inte vara tillnärmelsevis i nivå med riskerna” skriver Kjell Larsson i samma DN-artikel som ovan.
Det finns skäl att ta varningssignalen från Riksrevisionen på största allvar. Vi vet att korruption förekommer. Vi borde också inse riskerna för en allvarlig förtroendekris för hela statsförvaltningen om det statliga bolaget eller myndigheten avslöjas för att ha utdelat privilegier efter mutor och bestickning.
Vi vet att korruption är ett gissel som sätter rättsstaten ur spel. Statsmakten används av statstjänstemän och politiker i andra syften än att tjäna medborgarna. Korruptionen förstör effektiviteten i den statliga verksamheten och leder till att skattebetalarna inte får valuta för sina pengar. Korruptionen urholkar medborgarens tilltro till hela statsförvaltningen. Därför finns det starka skäl för regeringen att öka sina kunskaper om riskerna och gå från allmänna fördömanden till att öka skyddet mot korruption i staten.
Det är en viktig uppgift för det politiska ledarskapet och de ledande tjänstemännen att skydda staten mot korruption. Ansvar för korruptionsbrott måste utkrävas högt upp i statsförvaltningen. Om ingen tar ansvar för korruption i staten, så vet vi att det kommer att fortgå och bli mer omfattande.
Det krävs att starkare kontrollåtgärder upprättas och att statens myndighetschefer och bolagschefer ges i uppdrag att analysera riskerna för korruption och kan svara för vilket institutionellt skydd de upprättat mot korruption.
Mot den här bakgrunden vill jag ställa tre frågor till statsrådet:
Hur avser statsrådet att höja regeringens egen medvetenhet om riskerna för korruption i den statliga verksamheten?
Hur avser statsrådet att skärpa och tydliggöra ansvaret för statens bolagschefer och myndighetschefer att bekämpa korruption?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att institutionellt stärka skyddet mot korruption i de statliga verksamheterna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:391
Webb-tv: Ansvaret för korruption i staten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:137 Torsdagen den 8 juniProtokoll 2005/06:137 23 § Svar på interpellation 2005/06:391 om ansvaret för korruption i staten
Protokoll från debatten
Anf. 184 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Henrik von Sydow har frågat mig dels hur jag avser att höja regeringens medvetenhet om riskerna för korruption i den statliga verksamheten, dels hur jag avser att skärpa och tydliggöra ansvaret för statens bolagschefer och myndighetschefer att bekämpa korruption samt dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att institutionellt stärka skyddet mot korruption i de statliga verksamheterna.
Jag har tidigare i ett interpellationssvar till Gunnar Axén i januari i kammaren ingående redogjort för den ägarpolicy som gäller för de statliga bolagen, och begränsar mig därför denna gång till de statliga myndigheterna, som jag i enlighet med arbetsfördelningen inom regeringen har det direkta ansvaret för.
Låt mig inledningsvis än en gång understryka att mutor och korruption alltid med kraft måste bekämpas. Alla vi som är verksamma inom offentlig förvaltning måste hela tiden ha denna fråga i åtanke och begrundande. Henrik von Sydow citerar David Nussbaum: "Självbelåtenhet är korruptionens bästa vän." Uttalandet pekar på de faror som när som helst kan lura runt hörnet. I det vardagliga "renhållningsarbetet" mot korruption kan vi därför aldrig slå oss till ro.
I dagarna har till flertalet statsanställda spritts skriften
Om mutor och jäv - en vägledning för offentligt anställda
. Den är resultatet av ett samarbete mellan Finansdepartementets avdelning för offentlig förvaltning och Sveriges Kommuner och Landsting beträffande dessa frågor. Ett syfte med skriften är att visa på de risker som kan finnas samt hur den som är verksam inom offentlig förvaltning kan resonera när han eller hon ställs inför dessa frågor. Ett annat syfte är att stimulera till arbetsplatsdiskussioner. Jag förväntar mig att ett fortsatt arbete med den här typen av frågor med fördel kommer att hanteras av Verket för förvaltningsutveckling, som påbörjade sin verksamhet vid årsskiftet.
I egenskap av ansvarigt statsråd för den statliga förvaltningen träffar jag återkommande samtliga myndighetschefer. Så sent som i onsdags i förra veckan bjöd jag in till ett seminarium där ca 160 myndighetschefer deltog. I mitt anförande, som för övrigt finns tillgängligt på regeringens hemsida, underströk jag kraftfullt betydelsen av att frågan om korruptionsbekämpning hålls levande i det vardagliga arbetet.
Myndighetscheferna har naturligtvis ett stort och betydelsefullt ansvar i denna fråga, men jag vill också vara tydlig med att varje enskild medarbetare, likväl som de fackliga organisationerna, har att på ett konstruktivt sätt arbeta med denna för medborgarnas förtroende viktiga fråga. Frågan har även nyligen tagits upp i en artikel i Finansdepartementets nyhetsbrev, som riktar sig till samtliga myndighetschefer och personalchefer inom staten. Även nyhetsbrevet finns att läsa på regeringens hemsida.
Jag vill slutligen tillägga att det inom Regeringskansliet för närvarande pågår ett arbete med att ta fram förslag till en ny förordning i syfte att förtydliga ansvaret för intern styrning och kontroll inom myndigheterna. En del i detta arbete understryker betydelsen av att myndigheterna har väl fungerande rutiner för att förhindra och upptäcka mutbrott, förskingring eller liknande.
Anf. 185 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Tack för ett bra svar. Det är möjligen något sent, både till datum och till klockslag. Interpellationen ställdes den 5 maj. Jag misstänker att det är något som ligger bortom statsrådets makt.
Statsrådet hänvisar i sitt svar till en tidigare debatt med riksdagsledamoten Gunnar Axén. Det som har hänt sedan dess är bland annat att Riksrevisionen har presenterat rapporten
Skydd mot korruption i statlig verksamhet
. Där redogörs för ett antal intervjuer med statstjänstemän. De ger alla uttryck för ungefär det som statsrådet gav uttryck för här i talarstolen, nämligen inställningen att det är i det närmaste nolltolerans mot korruption. Det är en utmärkt början.
Oron väcks när vi går vidare och tittar på hur skyddet mot korruption är ordnat och fungerar. Riksrevisionen konstaterar i rapporten att det är i sällsynta fall som korruption upptäcks på annat sätt än genom tillfälligheter. Skyddet mot korruption inom statsförvaltningen tycks alltså inte vara tillnärmelsevis i nivå med riskerna, konstaterar Riksrevisionen.
Det stämmer onekligen till eftertanke eftersom förekomsten av korruption i den offentliga verksamheten kan få dramatiska, i värsta fall förödande, konsekvenser för tilltron till statens institutioner och för tilltron till rättssamhället. Alla människor ska behandlas lika i ett alltmer diversifierat samhälle, i ett rättssamhälle med likabehandling som håller ihop vår demokrati. Därför är det ytterst angeläget att det finns ett funktionellt och institutionellt skydd mot korruption.
Att döma av Riksrevisionens rapport råder det alltså en brist på detta. Riksrevisionen skriver att de regler som finns är dimmiga och oprecisa. Det saknas systematiska kontrollåtgärder. Det saknas exempelvis reglering för vilket ansvar som myndighetschefer har för att skydda verksamheten mot korruption. Riksrevisionen gör noteringen att regleringen för myndighetschefernas ansvar för aspekter som mångfald och jämställdhet är mycket tydligare än deras ansvar för att bekämpa korruption.
I de undersökningar som den internationella antikorruptionsorganisationen Transparency International gör på global nivå identifierar man de riskgrupper som oftast blir korrupta. Det är poliser, politiker och partifunktionärer som hamnar i topp. Det är något som vi, mig veterligen, är helt befriade från i Sverige. Men jag vill ändå fråga om medvetenheten i regeringen är vad den ska vara för att man ska nyttja sitt politiska ledarskap för att bekämpa korruption.
Jag ser av statsrådets svar att han själv har dragit sitt strå till stacken och tar sitt ansvar för att driva diskussionen med myndighetschefer. Jag vill bara gärna veta på vilket sätt diskussionen förs i regeringen. Är kunskapen och beredskapen bland de andra statsråden på den nivå som den borde vara med tanke på det som är centralt i rapporten från Riksrevisionen? Det är riskerna med aningslöshet och riskerna med att inte ha den medvetenhet som krävs för att bekämpa korruption.
Som Riksrevisionen skriver: Den statliga verksamheten är klart riskutsatt. Det finns stora brister i skyddet mot korruption.
Statsrådet hänvisar i sitt svar till en förordning för att förtydliga ansvaret för korruption i statlig verksamhet. Det låter utmärkt. Det tror jag är den rätta vägen att vandra.
Jag vill fråga statsrådet var han tycker att ansvaret ytterst ska placeras. Är det rimligt att myndighetschefernas ansvar för aspekter på mångfald och jämställdhet är tydligare än ansvaret för att bekämpa korruption?
Anf. 186 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Det är alltid svårt att säga vad som är allra viktigast och att något är viktigare än något annat. I och med att man gör det har man sagt att något är mindre viktigt. Då får man den problematiken. Henrik von Sydow känner till från politiken hur svårt det är.
Frågan om korruption är något som jag tar på allra största allvar. Jag tycker att jag har bevisat genom mitt svar hur vi systematiskt har arbetat med den här frågan.
I många fall där det kan förekomma att man har gått över gränsen sker det med en omedvetenhet. Den person som har gjort det har inte själv upplevt att det har varit fel utan har tagit emot något i god tro och inte upplevt att det har legat i närheten av korruption.
Det är bakgrunden till den här lilla skriften. Den kommer inte att lösa hela problemet, men jag tror att den kommer att kunna vara ett bra diskussionsunderlag för en tjänsteman i stat eller kommun. Man kan där hitta exempel. Jag vet inte om Henrik von Sydow har sett den här skriften. Jag rekommenderar dig att titta i den. Det är en vägledning för tjänstemannen att komma till rätta med den omedvetenhet det kan vara fråga om. Då är man en bra bit på väg.
När det gäller myndigheterna ligger ansvaret naturligtvis på myndighetschefen att se till att man har en internkontroll och ett fungerande system så att man har kontroll över vad som händer i myndigheten.
Vi har totalt sett, i internationell jämförelse, varit befriade från korruptionsstämpeln, och det är vi fortfarande. Därför finns det ännu större anledning att vara vaksam på de förändringar som sker i samhället med influenser utifrån och på vad som händer framåt. Vi måste hela tiden se till att behålla den goda stämpeln att vi har en väldigt låg korruption i Sverige och i den svenska statsförvaltningen. Det är viktigt att slå vakt om det.
Jag har inte valt att gå in på Riksrevisionens rapport och kritisera den offentligt på något sätt. Man ska ta fasta på vad som står i den. Men den är resonerande i tunnaste laget. Man för ett resonemang om att man förr kunde sova med dörren olåst och att man inte kan göra det längre. Ett sådant resonemang spiller sedan över i att det då förmodligen också är risk för att det kan förekomma korruption i den statliga verksamheten. Vi har ett annat samhällsklimat.
Riksrevisionsrapporten har ju inte kunnat peka på att korruption förekommer i någon större utsträckning, men man pekar på risken för att det kan vara så. Jag vill inte på något sätt säga emot Riksrevisionen. Det kommer nya influenser. Det kommer också via lobbying nya förhållningssätt när det gäller hur man umgås. Det kan naturligtvis leda till att en statstjänsteman eller en tjänsteman i en kommun kan gå över gränsen för vad som kan anses vara rimligt.
Parallellt med detta kommer en departementsskrivelse som kommer att delas i sommar. Den handlar om att stärka verksförordningen och tydliggöra ansvaret och se till att det finns en beredskap för att förebyggande hantera korruption i en myndighet. Den delas under sommaren. Den är nu ute på remiss. Det är meningen att den nya verksförordningen ska gälla från den 1 januari 2007. Den kommer på så sätt att utgöra en stärkt reglering för samtliga myndigheter. Man tydliggör ännu mer ansvaret för att jobba med att korruption inte förekommer i myndigheten, kommunen eller annan verksamhet. I det här fallet är det naturligtvis staten.
Anf. 187 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Låt mig börja med den fråga som jag inte fick något svar på, nämligen frågan om beredskapen och kunskapen hos statsråden i regeringen om hur man ska bekämpa korruption och minska riskerna för korruption. Jag vill återkomma till det eftersom jag tror att det politiska ledarskapet är viktigt. Vi ser på flera sätt en ny form av korruption växa fram som riktar sig till centralt placerade statstjänstemän som ibland jobbar nära politiker och som kommer i en situation där de utlovas mycket välbetalda arbeten i företag som har en gränsyta mot det politiska fält som departementet eller de olika statstjänstemännen arbetar med.
Det är svårt att se detta, men det är ett fenomen som uppmärksammas i Washington och i Bryssel. Jag tror inte att det finns här i Stockholm, men vi ska nog vara medvetna om riskerna just därför att aningslösheten kan innebära en risk. Just därför är det viktigt att de enskilda statsråden också har kunskaper om korruptionens nya former.
Det är sant att vi ligger bra till i internationella jämförelser om korruption. Samtidigt är det uppenbart så att vi har haft problem med korruption i Sverige. Ingen är befriad från detta. Man behöver bara erinra sig mutskandalen i Systembolaget, Migrationsverkets försäljning av medborgarskap och utauktionerandet av folkbokföringsadresser i skattemyndighetens regi. Så vi är inte på något sätt förskonade från detta i det här landet. Det är statsrådet förstås medveten om, och han refererar också till det. Jag vill bara påpeka detta i sammanhanget.
Statsrådet gör ett par kommentarer om Riksrevisionens rapport. Rapporten syftar inte till att så att säga utreda förekomsten av korruption utan mer att man ska se på vilket institutionellt skydd som finns. Jag kan ibland bli förvånad över att regeringen inte har tagit initiativ till utredningar som syftar till att kartlägga graden av korruption i statsförvaltningen och i det offentliga Sverige. Om beredskapen ska vara på den nivå som Sven-Erik Österberg syftar till, talar om och har vällovliga ambitioner om, så tycker jag att det finns frågor som man kan ställa. Varför har detta inte gjorts, och vore inte det något att ta initiativ till?
Vi kan göra dessa internationella utblickar och ser då att vi onekligen ligger bra till.
FN har tagit fram en konvention mot korruption. Statsrådet känner säkert till den. 137 stater har anslutit sig till denna konvention som syftar till att man ska få ett brett internationellt arbete mot korruption. Min fråga är varför Sverige inte har anslutit sig till den, och hur ser processen ut? När tror statsrådet att en proposition med förslag om att vi ska ansluta oss till konventionen kan läggas på riksdagens bord?
Anf. 188 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! När det gäller medvetenheten i regeringen om detta, så är det någonting som vi har diskuterat från gång till annan. I samband med några av de händelser som Henrik von Sydow pekade på har vi också fört en diskussion om korruptionen och vad som händer och om hur vi ska arbeta för att förebygga korruption. Det förs alltså en sådan diskussion.
Jag vet att ledamöterna i regeringen också för sin egen del är väldigt noga med att se var gränserna går. Och en vanlig rutin i regeringen är att man återkommande har diskussioner med rättscheferna om just detta.
Sedan kan nog risken för detta öka, som det pekas på här, i och med internationella influenser, verksamheter och så vidare där olika umgängessätt och lobbyism förekommer. Vi ser det på andra håll, och successivt flyttar det också närmare oss, vilket gör att beredskapen naturligtvis bör öka. Och naturligtvis gäller det även Regeringskansliets tjänstemän som kan ligga i farozonen i fråga om detta.
Sedan är sådant som ligger i gränslandet väldigt problematiskt just nu. Det finns några prövningar och åtal som gäller just personer verksamma i staten. Trots att jag inte är jurist brukar jag säga att när det gäller andra rättsfall brukar jag ändå ha något slags hum om vad domstolen ska komma fram till. Men när det gäller dessa fall är det nästan omöjligt att veta det i förväg. I något fall där jag har varit ganska säker på att en person kommer att bli fälld, och det kan handla om privat eller offentlig verksamhet, så har den personen blivit friad. I andra fall, när jag inte har trott att en person ska bli fälld, har den personen blivit fälld. Jag vet inte om det beror på att jag är okunnig när det gäller att bedöma detta eller om det beror på att det är ganska nytt att pröva sådana fall och att det är svårt att se vart processen ska leda. Detta leder naturligtvis till att det blir något slags osäkerhet om var gränserna går och vart detta drar i väg.
Det är bra med en sådan här debatt. Men samtidigt blir jag ibland lite rädd för att offentliga företrädare, även riksdagsledamöter, inte ska våga umgås på ett normalt sätt. Jag har stött på att en del är rädda för att göra vissa saker. Det är baksidan av detta som jag tycker att det finns anledning att diskutera. Ett öppet samhälle, ett öppet klimat och ett öppet förhållningssätt människor emellan där man kan umgås och där det kanske förekommer att det bjuds på mat måste vara rimligt. Jag har sett spridningar av detta som jag tycker kan vara bekymmersamma i sig. Då är det inte korruption av det grova slaget som vi talar om här.
Men vi kan se, och jag tror att Henrik von Sydow håller med mig om det, att denna debatt har blivit ganska bred när det gäller var gränserna går, och många blir rädda och drar sig undan, vilket kanske inte är bra för samhällsklimatet och det öppna umgänge som vi har haft mellan offentlig och privat verksamhet och som jag tycker har gagnat det svenska samhället om man ser det över tiden. Därmed inte sagt att jag är någon vän av det. Det får inte misstolkas på det sättet. Men jag tycker ändå att detta kan sägas i detta sammanhang.
Jag ska återvända till rapporten från Riksrevisionen. Hur kan man efteråt veta att det som har upptäckts av en slump är korruption? Det är en fråga som jag ställde mig när jag läste rapporten. Hur kan man göra den bedömningen?
Jag tycker att detta är lite grann av ett tyckande. Man ska ju inte tro att det inte förekommer några felaktigheter i en stor statlig förvaltning där tusentals människor som är olika finns. Där finns både sådana som har många plus och sådana som har färre plus. Jag tycker ändå att det är ett hälsotecken att detta upptäcks och att det blir polisanmälningar, reds ut och statueras exempel. Det är också en viktig del i processen. Jag skulle vara mer oroad om man aldrig skulle upptäcka någonting. Att tro att det inte skulle förekomma något sådant är en väldigt naiv inställning. Jag ser ändå detta som ett led i att frågan drivs framåt på ett positivt sätt och att medvetenheten ökar om de problem som ändå finns.
Anf. 189 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Det gläder mig att höra att regeringen diskuterar frågorna om risker med korruption och gärna då med utgångspunkt i rapporten från Riksrevisionen.
Återigen: Man kan ha invändningar mot formuleringar och meningar i rapporten, men det som stryks under i den är just riskerna med aningslösheten, riskerna med att inte ta problemen på allvar. Det är väl den stora lärdomen som i varje fall jag fick med mig från Riksrevisionens rapport, och jag tycker att det är utmärkt om detta också har satt spår i regeringens diskussioner om riskerna med detta.
Jag vill stryka under att jag tror att det är en viktig uppgift för det politiska ledarskapet och för de ledande tjänstemännen att skydda staten mot korruption. Detta är centralt i rättsstaten. Det är en demokratiuppgift. Man kan verkligen stryka under detta, även i tider när vi har internationaliseringen. Vi har den uppgiften inom statliga verksamheter och på hemmaplan med ett samhälle som består av så många människor med olika värderingar och olika livsstilar. Att de behandlas lika av staten är helt centralt för att upprätthålla förtroendet. Detta är någonting mycket skört. Det är någonting som man får vara väldigt varsam med. Och jag tror att det förtroende som måste vinnas varje dag snabbt kan raseras. En liten tuva kan stjälpa ett stort lass, som det heter.
Jag tycker att skandalen i Systembolaget bör leda till ordentlig eftertanke om hur det står till.
Den sista frågan som jag inte fick svar på gällde FN:s konvention mot korruption. Hur ser det ut? Det är 137 stater som har anslutit sig till den. Varför har inte Sverige gjort det? När kommer ett förslag på riksdagens bord om detta?
Anf. 190 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! När det gäller den sista frågan kan jag inte säga exakt när det kommer, för den lagstiftningen hanteras av Justitiedepartementet och handläggs där. Jag kan därför inte svara på den frågan just nu och ger mig inte in i några spekulationer kring den. Men det är klart att den kommer att beaktas från svensk synpunkt också.
Utan att veta någonting direkt djupare om den här konventionen och hur den är applicerad på svensk lagstiftning vet vi att det bara när det gäller att införliva finns en rad teknikaliteter. Men den handläggs av Justitiedepartementet, och jag får väl återkomma med den saken när den kan komma fram. Jag kan inte säga mer om detta just nu.
Annars konstaterar jag att Henrik von Sydow och jag är överens om att det politiska ledarskapet har en väldigt stor betydelse. Det handlar om hur man statuerar exempel, hur man tar tag i de problem som finns, hur man också trycker på vikten av det här. Vi har inga som helst skilda åsikter i just den delen.
Det är naturligtvis viktigt att korruption bekämpas var den än förekommer. Det har skett en del uppseendeväckande saker i det privata näringslivet, kanske inte minst i försäkringsbranschen, i ett visst bolag, och så vidare. Det har just varit domstolsförhandlingar om det. Det är klart att sådant här också skadar förtroendet, som spiller över. Kan de? Var går gränserna för oss? Hur tänker människor i andra verksamheter? Det är väldigt viktigt att se till att hela rättssystemet fungerar här och att det också statueras exempel på var samhället tycker att gränserna går, när man går över det som lagstiftningen föreskriver. Det är väldigt viktigt. Och det stärker, så att säga, helheten i det här.
Jag tycker att rapporten från Riksrevisionen kom väldigt lägligt därför att den har ett väldigt bra syfte. Man kan naturligtvis titta på den och ta fasta på vad som kan göras bättre. Det är ju därför vi har Riksrevisionen. Men den läses också med intresse av myndighetschefer och anställda ute i myndigheterna. Det är en väckarklocka. Jag tror att man på många sätt, genom rapporten, också ser över sina hus. Jag tror nämligen inte att någon myndighetsledning vill att det ska upptäckas att man har korruption i sin myndighet. Det är naturligtvis väldigt negativt. Jag tror att rapporten har varit väldigt positiv och bra på så sätt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.