ansvaret för frigivningsprövning av livstidsdömda
Interpellation 2004/05:604 av Ekendahl, Maud (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-05-18
- Inlämnad
- 2005-05-18
- Besvarad
- 2005-05-30
- Sista svarsdatum
- 2005-06-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 maj
Interpellation 2004/05:604
av Maud Ekendahl (m) till justitieminister Thomas Bodström om ansvaret för frigivningsprövning av livstidsdömdaInom en snar framtid kommer justitieminister Thomas Bodström att lägga fram ett förslag om vem som ska ansvara för frigivningsprövning av livstidsdömda.
En stor fråga är vilket organ som ska pröva dessa ärenden. Utredningen förordar prövning i allmän domstol, vilket tydligen även justitieministern fastnat för.
Själv anser jag det synnerligen olämpligt eftersom ärendet då kommer att behandlas av en domare @ sannolikt utan någon erfarenhet av verkställighetsfrågor inom kriminalvården @ jämte tre nämndemän som med stor sannolikhet helt saknar sådan erfarenhet.
Nuvarande kriminalvårdsnämnd (KVN), som snart funnits i 40 år, måste anses som mest lämpligt organ med en samlad kompetens. Ekonomiskt sett skulle samhället spara pengar, eftersom KVN redan finns och utan några egentliga resursförstärkningar kan hantera dessa ärenden. Dessutom bör nämnas att internationellt är det inte ovanligt att det är frigivningsnämnder som prövar den här typen av frågor.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:
Vilka skäl har statsrådet för att frigivningsprövning av livstidsdömda ska avgöras av domstol och inte av Kriminalvårdsnämnden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:604
Webb-tv: ansvaret för frigivningsprövning av livstidsdömda
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:129 Måndagen den 30 majProtokoll 2004/05:129 8 § Svar på interpellation 2004/05:604 om ansvaret för frigivningsprövning av livstidsdömda
Protokoll från debatten
Anf. 29 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Maud Ekendahl har frågat vilka skäl jag har för att frigivningsprövning av livstidsdömda ska avgöras av domstol och inte av Kriminalvårdsnämnden.
Frågan om vilket organ som ska väljas har inte något självklart svar. Flera olika faktorer spelar in, och avgörandet bör styras av såväl principiella som praktiska hänsyn. Inget av alternativen är olämpligt, och inget är heller helt utan invändning.
Det finns dock flera goda skäl att låta allmän domstol hantera prövningen. Domstolarna har av hävd en stark förankring i samhället, är väl kända och åtnjuter ett stort förtroende. Det är viktigt eftersom frågan är principiellt betydelsefull och har ett starkt allmänintresse. Den offentlighet och öppenhet som en domstolsprövning innebär har därför också betydelse. Allmän domstol är även väl skickad att hantera den tvåpartsprocess som det enligt förslaget kommer att vara fråga om. Besluten bör vidare kunna överklagas, och det finns en tydlig och inarbetad ordning för överklagande i domstolsprocessen.
Prövningen enligt det förslag vi nu arbetat med innebär att livstidsstraffet omvandlas till ett tidsbestämt straff, till skillnad från utredningens förslag som innebar ett system med villkorlig frigivning från livstidsstraffet. Omvandlingsprövningen föreslås ske enligt särskilda kriterier som utgår bland annat från den tid som den dömde avtjänat, den brottslighet som livstidsstraffet omfattar, risken för återfall i brott och hur den dömde hanterat verkställigheten av straffet.
Självfallet har systemets utformning betydelse för valet av prövningsorgan. Det handlar om olika prövningar. Tidsbestämning innebär ändring av en utdömd påföljd, och villkorlig frigivning skulle ha inneburit beslut i en verkställighetsfråga. Kriminalvårdsnämnden har till uppgift att pröva verkställighetsfrågor, och det kan ifrågasättas om nämnden bör ges uppgiften att omvandla en utdömd påföljd. Även om Kriminalvårdsnämnden i och för sig kan anses lämpad att hantera den prövning som nu är i fråga bör en omvandlingsprövning, som i praktiken innebär en ändring i en brottmålsdom som är meddelad av allmän domstol, också prövas av sådan domstol.
Sammanfattningsvis anser jag därför att allmän domstol framstår som den lämpligaste lösningen.
Anf. 30 Maud Ekendahl (M)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret. Den här debatten är inte så lätt att ta eftersom frigivningsprövning av livstidsdömda inte är någon lätt fråga att diskutera. Det tar ju även justitieministern upp i sitt svar.
Utredningen som låg som grund mynnar ut i ett betänkande,
Frigivning från livstidsstraff
. Där tar man upp om övervägande av nådebesluten även fortsättningsvis ska gå ut på att omvandla livstidsstraffet till ett tidsbestämt straff. Ett alternativ är att prövningen mynnar ut i ett beslut om att en viss tidpunkt fastställs för villkorlig frigivning i likhet med vad utredningen har kommit till fram. Man skulle då ha ett prövningsorgan. Det var det som gjorde att jag ställde den här interpellationen. Det var för att diskutera just prövningsorganet. Nu har det kommit till en lite annorlunda situation här.
Att alla livstidsdömda borde ha rätt till en frigivningsprövning kan väl i och för sig vara rimligt, men att alla livstidsdömda förr eller senare ska bli frigivna anser inte jag är rätt och riktigt. Jag tror inte heller att den breda allmänheten ser det så.
Jag själv är ledamot i Kriminalvårdsnämnden och instämmer med vår före detta ordförande, tillika före detta hovrättspresident, i det remissvar som lämnades in och som ville följa upp utredningens förslag om att frigivning skulle leda till tidsbestämning av straffet och att man skulle uppfylla vissa kriterier för att kunna få det. Självklart tycker vi även, som justitieministern, att man ska lägga stor vikt vid återfallsrisken om något sådant ska ske.
Det är oerhört viktigt att den brottslighet som ligger bakom en livstidsdom är en synnerligen allvarlig handling. Det är det strängaste straffet i lagen som man kan få. Om jag har uppfattat det rätt säger ministern i sitt svar att det förslag ni nu arbetat med innebär till skillnad från utredningens förslag att man vid livstidsstraff ska få den här frigivningen. Har jag uppfattat ministern rätt, att vi helt och hållet ska gå ifrån livstidsstraffet och att alla ska få ett tidsbedömt straff?
Jag får en känsla av att man skulle slopa livstidsstraffen. Jag anser att det andra systemet hade varit bättre. Det är inte så definitivt att man får prövas gång efter annan om det eventuellt kan vara lämpligt att man får slippa fängelset. Det ska inte vara en självklarhet.
Om det här förslaget ska träda i kraft skulle jag vilja veta när det ska ske, vid vilken tidpunkt för dem som kommer att bli nya fångar - om det ska ske när de då är i domstol - och för dem som sitter inne nu på livstid. När ska de prövas?
Anf. 31 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag kan lugna Maud Ekendahl. Vi har inga olika uppfattningar om livstidsstraffet. I vissa fall är det faktiskt så att man kan få sitta livet ut. Det har också skett i Sverige.
Anledningen till det är att det ska göras en prövning av bland annat om en person fortfarande är farlig. Om vi släpper ut personer som fortfarande är väldigt farliga gör vi det på brottsoffers bekostnad. Det är jag inte beredd att ställa upp på. Det är inte någon förändring av principfrågan. Man kan få prövat att få ett tidsbestämt straff, men man har ingen rätt att få ett tidsbestämt straff. Så ska det inte vara i framtiden heller. Vi är helt överens om den saken.
Det som vi möjligtvis har olika uppfattningar om är vilket organ som ska bestämma det här. Det är inte så att vi anser att Kriminalvårdsnämnden vore dålig på att hantera det. Jag tror tvärtom att man skulle kunna hantera det på ett utmärkt bra sätt. Man jag tycker ändå att fördelarna väger över att de här sakerna prövas av domstol. Det är därför som vi arbetar med det förslaget. Det är inte ett alldeles färdigt förslag, men det kommer inom kort. Tanken är att man ska få det här prövat efter ungefär tio år, vilket motsvarar ett 15-årigt fängelsestraff. Det är ungefär den tid som man enligt regeringens praxis anser att man kan börja söka tidsbestämt straff i dag.
Tanken är inte att det ska förändra inställningen till livstidsstraff. Tanken är inte heller att det ska bli vare sig kortare eller längre, utan att det är själva förfarandet vid sökande av tidsbestämt straff som ska förändras, att det ska föras in i domstol, att det ska finnas möjlighet till advokat, att det ska finnas möjlighet till överklagande och så vidare, allt det som vi lyfter fram som viktiga delar i ett rättssäkerhetsperspektiv.
Anf. 32 Maud Ekendahl (M)
Fru talman! Det var verkligen skönt att få höra det. Jag läser i svaret: "Prövningen enligt det förslag vi nu arbetat med innebär att livstidsstraffet omvandlas till ett tidsbestämt straff, till skillnad från utredningens förslag som innebar ett system med villkorlig frigivning från livstidsstraffet." Men nu har jag ju fått det sagt att vi har precis samma synsätt på det hela.
Då kommer vi till nästa fråga, och det är vilket organ som är bäst. Jag kan ta det jag hade tänkt argumentera för. Om vi tittar på en allmän domstol så sitter där en domare som vid det tillfälle då man ska behandla ett sådant här ärende kan vara en fiskal som inte har någon större erfarenhet och tre nämndemän som det kanske inte alltid är samma sammansättning på. Vid den här prövningen får de livstidsdömda möta olika personer hela tiden. Jag skrev till justitieministern i min fråga att jag tycker att det är olämpligt med allmän domstol eftersom man där saknar erfarenhet och det inte blir samma bedömning som om man skulle välja Kriminalvårdsnämnden.
Kriminalvårdsnämnden har funnits i 40 år. Det är den som har behandlat halvtidarna innan, och nu har vi § 34:orna. Där är det samma personer. Det är bara två som är politiker, och tre är sakkunniga som kommer från domstolsvärlden och innehar tjänster inom rättsväsendet. Vi är vana vid att ha företräde och att man får möta samma personer i nämnden.
Jag tycker att det är olyckligt om justitieministern arbetar vidare på och tror att allmän domstol är det bästa organet. Här vädjar jag till justitieministern att han ska tänka om.
Som jag förstår kommer det att bil merkostnader. Har man räknat på det? Det blir ju en helt ny process med försvarsadvokater och domstolskostnader. Har man jämfört de ekonomiska bitarna också?
Anf. 33 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det är klart att det görs beräkningar och bedömningar.
Jag kan förstå Maud Ekendahls resonemang om det vore så att det var en massa olika domstolar. Då skulle man inte kunna arbeta upp en praxis i det här. Men så är ju inte fallet. Tanken är att en och samma domstol ska hantera detta. Det är Örebro tingsrätt.
En stor fördel med det är att lagmannen vid Örebro tingsrätt är med i Kriminalvårdsnämnden. Jag har fullt förtroende för att han ska kunna hantera de här frågorna. Det är också en lagmans uppgift att se till att den domare som avgör sådana här mål har tillräcklig kompetens och erfarenhet och att man inte sätter dit en oerfaren fiskal som inte är lämpad att avgöra den här typen av mål om han inte har den utbildning och kunskap som behövs.
Jag anser inte att Kriminalvårdsnämnden är olämplig, men jag anser att en domstol är bättre lämpad för den här ordningen.
Anf. 34 Maud Ekendahl (M)
Fru talman! Jag vet att justitieministern har pekat ut Örebros domstol. Det är därför jag har ställt den här interpellationen.
Det är inget som säger att lagmannen där tycker att det är rätt att lägga det dit i alla fall. Det är väl bättre att ha lagmannen kvar i Kriminalvårdsnämnden och vara en resursperson där tillsammans med andra som har juristutbildning och lång erfarenhet bakom sig.
När lagmannen i Örebro tingsrätt ska sitta ting och man ska försöka hantera detta har han i alla fall tre oerfarna nämndemän. I Kriminalvårdsnämnden har man alltid erfarna personer.
Det är den stora skillnaden.
Att man har räknat på pengarna var trevligt. Men jag fick inte höra av justitieministern vad det ena och det andra förslaget innebär i kostnader.
Eftersom vi har diskuterat Kriminalvårdsnämnden så mycket blir min sista fråga: Hur blir det med den nämnden framöver? Vill justitieministern slopa den i och med de nya tankarna, eller kommer den att finnas kvar som nämnd med de arbetsuppgifter som man nu har?
Anf. 35 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Enligt de beräkningar som gjorts ligger det på ungefär 10 000 kr per ärende. Det kan naturligtvis bli lite mer. Det är en ganska liten del av domstolarnas budget.
Det finns inga som helst planer på förändringar av Kriminalvårdsnämnden, än mindre att den skulle slopas. Det här är en uppgift som jag föreslår ska gå till domstolarna. Det är uppenbart att vi har lite olika uppfattningar.
Jag vill säga att jag har full förståelse för resonemanget. Det var länge sedan jag hade en debatt med Moderaterna där vi ändå ligger så pass nära varandra. Vi är helt överens om principerna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.