Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Anstalten Kolmårdens långsiktiga inriktning

Interpellation 2005/06:427 av Granbom, Karin (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-05-19
Inlämnad
2006-05-19
Besvarad
2006-06-07
Sista svarsdatum
2006-06-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj

Interpellation 2005/06:427 av Karin Granbom (fp) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Anstalten Kolmårdens långsiktiga inriktning

I augusti 2004 öppnades kriminalvårdsanstalten Kolmården som med 150 platser är Sveriges största öppna anstalt. Syftet när anstalten öppnades var att den skulle bli Sveriges billigaste anstalt och bygga på ett helt nytt koncept om att intagna skulle sköta det mesta av driften. Det beslutades också att intagna inte skulle ha några behandlingsbehov och att anstalten därmed inte skulle vara inriktad på behandling. De som anstalten tog in skulle vara skötsamma och därmed skulle personalbemanningen vara låg.

Klientbeskrivning

I samband med öppnandet uppställdes särskilda krav för att en dömd skulle kunna bli intagen på anstalten. Dessa kriterier har förändrats markant under de knappt två år som anstalten varit i bruk.

Uppdragsdirektivet i mars 2004 löd att de intagna skulle vara dömda till högst fyra månaders fängelse. De dömda skulle i huvudsak vara fria i väntan på verkställighet av påföljd.

I augusti 2004 förändrades kriterierna för de intagna till att maximalt ha tolv månaders strafftid. De skulle inte vara yngre än 25 år och befinna sig på fri fot innan verkställighet. Det beslutades också att de som placeras på anstalten i Kolmården inte tidigare ska ha varit inom kriminalvården.

I februari 2005 togs ännu ett nytt beslut där kriterierna justerades ytterligare. Nu gäller att de intagna inte bör vara under 23 år. Dömda med en strafftid upp till två år kan efter lämplighetsprövning placeras i anstalten och då bör återstående tid att avtjäna inte överstiga ett år. Det tillades även att det inte får föreligga risk för allvarlig misskötsamhet för att en person ska komma i fråga.

Sedan öppnandet av anstalten har det officiellt varit en tydlig princip att den intagne inte ska vara missbrukare eller ha psykiska störningar.

Låg beläggning @ nya grupper av intagna

Det är uppenbart av ovanstående att man har förändrat anstaltens kriterier under tidens gång. Detta hänger med all sannolikhet ihop med en låg beläggningsgrad. Verksamheten skapades för en grupp klienter som i verkligheten inte har funnits. För att kunna hålla nere kostnaderna kan inte platser stå tomma. Målsättningen om att göra Kolmården till Sveriges ”budgetanstalt” kan inte nås om den inte är fullbelagd.

Personer med missbruk och psykisk störning på anstalten

Eftersom kostnaderna blir för höga per plats i Kolmårdenanstalten, och beläggningen på andra anstalter är mycket hög, har fler och fler tagits in. Inte nog med att man har släppt på kriterierna för intagning @ nu placeras även personer med aktivt missbruk och psykisk störning på anstalten.

Minst 10 % av de intagna uppfyller inte uppställda kriterier. Detta får förstås konsekvenser för anstaltens inriktning och verksamhet. Intagna med missbruk och psykisk störning är mer personalkrävande och mer tid måste användas till säkerhetsarbete. Eftersom anstalten uppförts som en öppen anstalt och för en skötsam målgrupp finns det anledning att ifrågasätta om Kolmården verkligen uppfyller de krav som måste ställas på säkerhet när personer med missbruk och psykisk störning tillåts på anstalten. Samtidigt får dessa intagna ingen behandling för sina problem, eftersom det inte ingår i anstaltens uppdrag.

Man måste också fundera på vad det innebär för andra intagna, de som är skötsamma och dömda för mindre brott @ hur påverkar detta dem? 

Inrättade och belagda platser samt beläggningsprocent anstalten Kolmården:

September 2004: 150, 9, 19

Oktober 2004: 150, 55, 37

November 2004: 150, 70, 47

December 2004: 150, 79, 53

Januari 2005; 150, 87, 58

Februari 2005: 150, 98, 65

Mars 2005: 150, 113, 75

April 2005: 150, 113, 75

Maj 2005; 150, 99, 66

Juni 2005: 150, 88, 59

Juli 2005: 150, 88, 59

Augusti 2005: 150, 91, 61

September 2005: 150, 87, 58

Oktober 2005: 150, 91, 61

November 2005: 150, 104, 69

December 2005: 150, 104, 69

Januari 2006: 150, 107, 71

Februari 2006: 150, 118, 79

Mars 2006: 150, 128, 85

April 2006: 150, 130, 87

Framtiden?

Efter knappt två år är det nu uppenbart att idén om att ha en stor, mycket öppen, lågprisanstalt för korttidsdömda utan behandlingsbehov inte fungerade. I dagens läge verkar det inte finnas någon plan eller realistisk vision för anstalten. Till och med ledningen på Kolmården efterlyser en konkret beskrivning av uppdraget vid anstalten. Allmänheten ska kunna kräva att de skattepengar som går till kriminalvård används effektivt. Får man inga klara besked från politiskt håll är det inte bara förtroendet för anstalten som riskeras utan även förtroendet för svensk kriminalvård.

Ovanstående fakta ger upphov till ett antal frågor som rör säkerhet, behandlingsverksamhet, personal och långsiktig inriktning av anstalten i Kolmården. Ska anstalten rent av stängas?

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Vilken långsiktig inriktning för anstalten Kolmården avser justitieministern att verka för?

Avser justitieministern att vidta några åtgärder med avseende på säkerheten vid anstalten Kolmården eller anser ministern att anstalten uppfyller de krav på säkerhet som bör ställas med tanke på de intagna?

 

Debatt

(3 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:427, Anstalten Kolmårdens långsiktiga inriktning

Interpellationsdebatt 2005/06:427

Webb-tv: Anstalten Kolmårdens långsiktiga inriktning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 110 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Karin Granbom har frågat mig vilken långsiktig inriktning för anstalten Kolmården som jag avser att verka för och om några åtgärder krävs med avseende på säkerheten. Regeringen gav under 2003 ett uppdrag till Kriminalvården där riktlinjer för den fortsatta platsutbyggnaden fastställdes. Nyckelord i uppdraget var att de nya platserna skulle kunna användas flexibelt både vad gäller säkerhet och beläggning, att man i framtiden ska ha färre och större enheter samt att en fortsatt utveckling av system med självförvaltning ska beaktas. Kolmården är en öppen anstalt, där de intagna medverkar i driften av anstalten. Klienterna placeras på Kolmården utifrån en bedömning av risk och behov. I det sammanhanget är det viktigt att man har en organisation som är flexibel och att man har anstalter som kan anpassas till det existerande klientbehovet. De intagna på Kolmården är elektroniskt övervakade genom att de bär fotboja. Ett av de primära målen med utnyttjande av elektronisk övervakning på anstalten var att stärka säkerheten. Efter den elektroniska övervakningens introduktion har endast en rymning från anstalten registrerats. Kolmården har varit öppen i knappt två år och är en försöksverksamhet. Om man bedömer att det finns behov av det, går det naturligtvis att göra anpassningar av Kolmårdens inriktning. Det är Kriminalvården som beslutar om den typen av frågor. Jag har fullt förtroende för att Kriminalvården gör de rätta bedömningarna utifrån de krav som ställs på en väl fungerande verksamhet, en god säkerhet och ett effektivt resursutnyttjande.
Karin Granbom (Fp)
Anf. 111 Karin Granbom (Fp)
Herr talman! Anstalten Kolmården är Sveriges mest öppna anstalt. Man ska ha de personer som är minst belastade intagna, med korta straff och inga behandlingsbehov. Anstalten borde kunna vara ett skyltfönster i fråga om hur kriminalvården ser ut när den fungerar som bäst. Ministern säger att regeringen 2003 gav ett uppdrag om platsutbyggnad där nyckelordet varit flexibilitet. Han tar inte på sig något ansvar för inriktningen av anstalten Kolmården. För mig låter det märkligt att varken ministern eller det socialdemokratiska partiet har något inflytande över kriminalvården och anstalternas utformning, i stora drag åtminstone. I värsta fall är detta ett sätt att komma undan det faktum att det med Socialdemokraternas stöd byggdes en anstalt för en grupp klienter som var så liten att man har tvingats ändra kriterierna för vilka som får tas in för att kunna hålla budget någotsånär men att man inte har funderat över vad detta betyder för inriktningen på och innehållet i anstaltsvistelsen. Kolmården är ett femårigt försöksprojekt. Fem år är en lång tid. Eftersom förutsättningarna förändrats i grunden finns det behov av att redan nu utvärdera och fundera över om man ska gå vidare precis på samma sätt som man sade från starten. När jag säger att förutsättningarna har förändrats tänker jag på att man har tvingats ta emot betydligt svårare intagna än vad som var meningen från början. Nu finns där också missbrukare och psykiskt sjuka, trots att dessa grupper inte uppfyller de kriterier som ställts upp när det gäller de intagna. Detta innebär nya krav på säkerhet och behandling. I min interpellation frågar jag om ministern anser att säkerheten är tillräcklig med tanke på de intagna. Han nämner att man har infört fotboja. Efter detta har de intagna inte varit rymningsbenägna, och det är bra. Men min fråga handlar om att det har kommit ett nytt och svårare klientel efter det att bojan infördes och som ställer nya krav på säkerhet både gentemot allmänheten och inne på anstalten. Jag konstaterar att jag inte får något svar på om det har gjorts några justeringar utifrån detta. Jag skulle också ha velat ställa en fråga om behovet av behandling på anstalten. I dag finns det ingen behandling alls. De som är missbrukare och lider av psykisk sjukdom kan inte ingå i den ordinarie verksamheten, och de behöver behandling. Det behövs också viss behandling för många av de intagna, även om det inte syns så tydligt. Ministern hänvisar till att myndigheten får ta ansvar för situationen på anstalten. Eftersom ministern gärna talar om hur han är med och bygger säkerhetsanstalter, vill jag också påminna om att han har varit med och godkänt den mest öppna anstalten med en inriktning som har förändrats utan att någon riktigt håller i rodret. Anstaltens ledning har uttalat i medierna att en ytterligare ökning av svårhanterade personer innebär att anstaltens inriktning inte kan upprätthållas. Om ministern inte vill presentera någon vision för anstalten, så har han i alla fall fått chans att kommentera det som påverkar den. Om jag fick vara visionär för anstalten skulle jag gärna se att man i framtiden kan hålla noggrant på de uppställda kriterierna. Det är viktigt att skötsamma personer och förstagångsintagna inte umgås med tyngre belastade personer och med dem som har missbruksproblem. Eftersom personer som är skötsamma, förstagångsdömda och utan behandlingsbehov inte fyller upp anstalten, föreslår jag att man upprättar vissa avdelningar med intagna som har ett specifikt problem som det i dagsläget inte finns utvecklad behandling för inom kriminalvården. Att göra anstalten inriktad på att till exempel bekämpa spelberoende vore utmärkt. I dag finns det ingen behandling mot spelmissbruk inom kriminalvården, och spelmissbruk är ett växande problem i samhället och är också orsaken till kriminalitet hos flera av de intagna.
Thomas Bodström (S)
Anf. 112 Thomas Bodström (S)
Herr talman! När det gäller placeringen av personer är det ett myndighetsbeslut, och det ska jag inte lägga mig i. Det tror jag att vi är helt överens om. Sedan skulle jag naturligtvis på vanligt sätt, med förordningar och regleringsbrev, från regeringen kunna gå in och styra en anstalt. Men jag anser att det är bättre att Kriminalvården gör det. Det är visserligen på det sättet att vi genom beslut och på annat sätt bestämmer om dessa fängelser. Men inriktningen anser vi att det är Kriminalvården som ska besluta om och som vi har fullt förtroende för. Men jag vill ändå nämna att anstalten Kolmårdens utveckling - vi ska i framtiden naturligtvis ha allt från helt öppna anstalter till de mest slutna anstalterna, och det blir också ytterligare ett säkerhetsfängelse - har väckt ett stort intresse. Jag har mött flera kolleger ute i Europa som talar om det elektroniska fängelset i Sverige. Det har också gjorts studieresor från medier i andra länder för att man ska titta på det elektroniska fängelset i Sverige. Det är alltså intressant att följa detta. Och det är klart att jag följer anstalten Kolmården med extra stort intresse eftersom den är lite speciell. Samtidigt är det också viktigt att understryka att utvecklingen med elektronisk fotboja går framåt. Där har vi ett uppdrag, även om det handlar om en helt annan sak, till RPS för att klara de tekniska förutsättningarna. Så nog har den elektroniska fotbojan kommit för att stanna i Sverige, och nog kommer den att användas i större utsträckning. Men om det kommer att ske på samma sätt som på anstalten Kolmården eller inte ska jag åtminstone inte nu ta ställning till. Frågan om vård tas upp generellt, och det är ju en väldigt viktig del. Därför är det glädjande att vi nu kan se att det finns så många platser när det gäller personer som har missbruksproblem. Vi ser att personer som är dömda för sexualbrott finns på Norrtäljeanstalten, och vi ser projekt inom kriminalvården för män som har misshandlat kvinnor. Det är alldeles självklart att det är något oerhört viktigt. Med förändringen i kriminalvårdslagen ges det också större utrymme för dem som verkligen vill ha behandling att få de incitament som behövs. Och vice versa ska det innebära konsekvenser för dem som missköter sig. Det sker väldigt spännande saker. Men även om jag formellt skulle kunna gå in från regeringens sida i fråga om enskilda anstalter, anser jag att det är lämpligast att Kriminalvården, som jag har fullt förtroende för, bedömer hur anstalten Kolmården ska bedrivas, och framför allt att jag inte ska tala om vilka som ska vara där.

Intressenter

Frågeställare

Karin Granbom
Karin Granbom

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.