anmälningsskyldighet för läkare

Interpellation 2002/03:136 av Johansson, Jörgen (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-01-21
Inlämnad
2003-01-21
Besvarad
2003-02-04
Sista svarsdatum
2003-02-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 januari

Interpellation 2002/03:136

av Jörgen Johansson (c) till socialminister Lars Engqvist om anmälningsskyldighet för läkare

Enligt vapenlagen, 1996:67, har läkare anmälningsskyldighet om den som vårdas för psykisk störning bedöms som olämplig att inneha skjutvapen. Läkaren ska omedelbart anmäla förhållandet till den polismyndighet där patienten är folkbokförd oavsett om han känner till att patienten är vapeninnehavare eller ej. En ändring av vapenlagen gjordes den 1 juli 2000 där anmälningsskyldigheten skärptes. Det förslag till förändring som lades av utredaren skärptes i lagrådsbehandlingen vilket visar vilken vikt lagstiftaren lägger vid denna bestämmelse.

Trots lagstiftningen och ett antal påpekanden fungerar inte detta. I stället uttalar en del läkare, med berått mod, att de inte tänker göra anmälningar. Många läkare framhåller att de känner obehag inför en polisanmälan och att en sådan kan förstöra förtroendet mellan läkare och patient.

Ett flertal fall av mord, vållande till annans död och allvarliga olyckor har blivit följden av det bristande civilkuraget hos läkarkåren. Socialstyrelsen förefaller dessutom att undvika att agera i frågan. Ärendet verkar därmed ha stagnerat.

I landet har under de tre senaste åren polisanmälningar gjorts enligt vapenlagens 6 kap. 6 § enligt följande:

(Redovisningen avser andra halvåret per år enligt Rikspolisstyrelsens uppföljningar.)

Län

2000

2001

2002

Jmf-tal

Norrbotten

2

5

2

1,77

Västerbotten

1

0

0

0,13

Västernorrland

0

10

15

3,41

Jämtland

1

5

0

1,56

Gävleborg

4

2

2

0,96

Dalarna

1

5

1

0,84

Värmland

1

0

0

0,37

Västmanland

3

1

1

0,64

Uppsala

3

3

2

0,89

Stockholm

2

5

4

0,20

Södermanland

0

0

1

0,13

Örebro

0

3

0

0,37

Östergötland

1

0

6

0,56

Gotland

2

0

0

1,16

Jönköping

3

1

0

0,41

Kalmar

0

2

2

0,57

Kronoberg

2

21

14

6,97

Västra Götaland

7

9

15

0,69

Halland

5

29

5

4,67

Blekinge

0

0

2

0,44

Skåne

4

24

(saknas)

(1,22)

(Jämförtalet är de tre årens snitt / länsinvånartalet per 100 000 invånare)

De som omfattas av lagstiftningen är personer som innehar licenspliktiga skjutvapen samt de personer som är hemvärnsmän. Det är alltså en omfattande mängd människor. Variationen, länen emellan, visar med stor tydlighet att lagen inte tillämpas och att eftergivenheten från ansvariga läkare är stor.

Hallands län framstod år 2000 som ett föredöme. Bakgrunden var ett uppmärksammat fall där en psykiskt sjuk man sköt sin hustru med en älgstudsare. Ärendet rönte stor uppmärksamhet i medierna och anmälan gjordes gentemot vårdpersonalen enligt lagen om yrkesverksamma på hälso- och sjukvårdens område (1998:531, 6 kap. 4 §, lex Maria). Polisen och vården har därefter samarbetet om riktlinjer för att anmälningar ska göras. Statistiken visar dock att Halland återfallit till 2001 års nivå. Statistiskt kan det verka positivt men en sådan tolkning är knappast trovärdig.

I Socialstyrelsens utlåtande, i lex Mariaärendet, framställdes krav om förbättrade rutiner i sådana här fall. Det är dock tråkigt att efterföljelsen av gällande lag endast sker när människor lidit skada.

Rapporteringen mellan länen uppvisar stor variation. Noteras bör att sex av landets län uppvisar noll anmälningar i de två senaste årens statistik. Givetvis kan det diskuteras vilken nivå som är rätt i dessa sammanhang avseende personer med vapeninnehav drabbade av psykisk sjukdom. Verkligheten visar dock att nuvarande förhållande är oacceptabelt då skyldigheten för läkaren att rapportera till polisen omfattar alla psykiskt sjuka och en sådan rapportering sker uppenbarligen inte. Situationen är alltså långt ifrån tillfredsställande.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill jag fråga:

Vilka initiativ avser socialministern att vidta för att gällande lagstiftning på området efterföljs?

Debatt

(3 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:136, anmälningsskyldighet för läkare

Interpellationsdebatt 2002/03:136

Webb-tv: anmälningsskyldighet för läkare

Protokoll från debatten

Anf. 16 Lars Engqvist (S)
Herr talman! Jörgen Johansson har frågat mig vil- ka initiativ jag avser att vidta för att bestämmelserna i vapenlagen om läkares anmälningsskyldighet ska efterlevas. Enligt vapenlagen ska ansvarig läkare anmäla till polisen om den som vårdas för psykisk störning be- döms vara olämplig att inneha skjutvapen. Den 1 juli 2000 utvidgades anmälningsskyldigheten från att ha omfattat endast den slutna psykiatriska vården till att omfatta även öppen psykiatrisk vård. Det är oerhört viktigt för allas säkerhet att perso- ner som bedöms olämpliga inte har tillgång till skjut- vapen och att ansvariga läkare bistår polismyndighe- ten för att förhindra tragedier som leder till svårt lidande för alla inblandade. Jag kan berätta att Justitiedepartementet nyligen har påbörjat ett arbete som syftar till att se över be- stämmelserna i vapenlagen. I uppdraget ingår att i nära samråd med Socialstyrelsen se över gällande bestämmelser utifrån frågeställningar som bland annat rör vilka diagnoser som ska föranleda anmäl- ning och om anmälningsskyldigheten ska utökas till att omfatta all övrig öppenvård. Uppdraget ska redo- visas senast den 1 september i år. Det har kommit till min kännedom att Socialsty- relsen har utsett två personer som ska bistå utredaren i de delar som gäller läkares anmälningsplikt och att styrelsen i samband med detta kommer att överväga behovet av att lämna närmare tillämpningsföreskrif- ter. Jag har inte för avsikt att i nuläget vidta några åt- gärder utan avvaktar utredarens rapport.

Anf. 17 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Tack för svaret på min interpella- tion. Svaret är kort. Även jag ska vara kortfattad men vill ändå göra några kommentarer i ärendet. Jag delar statsrådets åsikt att man bör avvakta med att vidta mer konkreta åtgärder intill dess att utredningen blivit färdig och har lagts på vårt bord. Den beräknas ju vara färdig om drygt ett halvår. Jag vill ändå framhålla att det är förvånansvärt att psykiatrin i vårt land uppenbart vägrar att ge uppgift till polisen om vilka av dem som lider av psykisk sjukdom som också innehar skjutvapen. Frågan kan anses vara liten, men bakom den ligger många stora tragedier. Det tragiska finns ofta på båda sidor om det vapen som används av den sjuke. Ingen kan leva vidare utan djupa ärr efter en psykos, om man har tillfogat någon nära anhörig skada eller rent av bragt någon nära anhörig om livet i samband med att man påverkad av sjukdomen har tillgripit ett vapen i af- fekt. Läkarkåren har därför ett mycket stort ansvar, ett ansvar som den uppenbarligen inte tar i dag och inte heller tidigare har tagit. Det är inte acceptabelt. De siffror som jag redovisar i interpellationen pe- kar tydligt på att anmälningar inte sker. Om statisti- ken skulle vara riktig kan vi konstatera att vi i Sverige skulle ha i storleksordningen några få tusen psykiskt sjuka per år. Detta visar att det här inte sköts på ett bra sätt. Skillnaden i anmälningsfrekvens mellan landets län varierar upp till 36 gånger. Det är alltså en stor skillnad mellan de olika landstingen, och inte heller det är acceptabelt. Län som Västerbottens och Sörm- lands län uppvisar stor skillnad i förhållande till Hal- lands län, som under en treårsperiod - jag måste säga förmodligen - redovisar den största efterlevnaden av lagen. Hallands höga siffra för 2001 beror på ett upp- märksammat fall som ledde fram till en dödsskjut- ning. Fallet anmäldes enligt lex Maria och ledde till en tydlig uppgång i antalet anmälningar till polisen. Men tyvärr har man under 2002 återfallit till den tidigare nivån. Herr talman! Jag konstaterar att statsrådets korta svar ger vid handen att vi är helt överens i frågan. Situationen är ohållbar, och man måste göra någon- ting åt den. Jag har den förhoppningen att diskussio- nen här i kammaren i dag ska ge upphov till ringar på vattnet, så att de ansvariga i det här sammanhanget ser till att gällande lagstiftning följs och så att fler tragedier på det här området kan undvikas.

Anf. 18 Lars Engqvist (S)
Herr talman! Vi är alldeles överens om allvaret i situationen. Svaret är kort helt enkelt med hänvisning till att det just nu dessbättre görs en översyn inte bara av vapenlagen utan faktiskt också av hur man ska se till att läkarna lever upp till de skyldigheter som i dag föreskrivs i lagen. Det är nödvändigt för Socialstyrel- sen att i anslutning till utredningen svara på frågan varför skillnaderna är så stora som de uppenbart är och vad det är som gör att vissa läkare till och med offentligt har sagt att de inte anser att man ska efter- leva denna skyldighet. Vi måste komma fram till ett system där varje lä- kare som möter människor med psykiska störningar och med psykiska sjukdomar känner en skyldighet att rapportera till polisen. Då kan vi leva upp till den enkla princip som finns i vapenlagen, nämligen att polisen ska få kännedom om psykiska störningar och psykiska sjukdomar hos dem som har licens för att inneha vapen, så att man kan förhindra att vapnet används på ett sätt som inte var avsett när de fick sin licens. Det här är ett allvarligt problem. Jag har svarat kort för att visa att vi har samma uppfattning men också därför att jag förväntar mig att vi ska få ett rejält underlag för att diskutera vilka åtgärder vi kan vidta.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.