Ändringar i grundlagen
Interpellation 2025/26:564 av Elsa Widding (-)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-06-10
- Överlämnad:
- 2026-06-17
- Anmäld:
- 2026-06-18
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
- Sista svarsdatum:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Gunnar Strömmer startade 2002 en ideell stiftelse, Centrum för rättvisa. Syftet med stiftelsen var enligt Gunnar Strömmer att stärka svenska individers grundläggande fri- och rättigheter. Målen var att
- tillhandahålla ett skydd för människor i tvist med staten, kommuner och myndigheter
- höja rättsmedvetandet (till exempel förståelsen för hur den svenska maktapparaten utan tillräcklig uppsikt kan missbruka lagar och regler gentemot allmänheten)
- få genomslag för stärkta fri‑ och rättigheter om likabehandling, föreningsfrihet, näringsfrihet, äganderätt och rättssäkerhet.
Detta var ett mycket bra initiativ. Att stoppa politiska övergrepp mot allmänheten är viktigt, och det får alltför lite uppmärksamhet av de medier som är satta att granska makten.
Trots Gunnar Strömmers tidigare vällovliga initiativ driver han i dag, tillsammans med Sveriges regering, grundlagsfrågor som i stället försvagar allmänhetens rättigheter och försämrar Sveriges demokrati.
Den första meningen i regeringsformen, den grundlag som ska skydda oss medborgare mot politiska och andra övergrepp, lyder: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Det betyder att det är folkets vilja som ska vara vägledande för alla beslut i Sveriges riksdag.
Men i regeringens förslag till grundlagsändring, proposition 2024/25:165 som nu ligger som vilande grundlagsbeslut inför det andra beslutet efter riksdagsvalet i höst, försöker regeringen och Gunnar Strömmer ändra i grundlagen så att en minoritet ska kunna blockera ett beslut som nästan två tredjedelar av riksdagens ledamöter vill genomföra.
Ett beslut som skulle kunna bli aktuellt efter denna grundlagsändring är ett beslut om huruvida Sverige ska begära utträde ur EU, det vill säga om svenska folket börjar inse att EU är mycket destruktivt och farligt för Sverige, eller om svenska folket vill blockera WHO-mandat om att alla svenskar måste vaccineras med genmodifierande droger.
Under propositionens avsnitt 2.2.4 och under rubriken “Bör ett krav på kvalificerad majoritet ställas upp?” anger regeringen följande som ett av huvudskälen till att införa kvalificerad majoritet i näst sista stycket på sidan:
”På det sättet kan den demokratiska styrelseformen skyddas även i en situation där en hastigt uppblossad folkopinion ifrågasätter annars vedertagna grundprinciper.”
Ironiskt nog har regeringen döpt den aktuella lagändringen till ”Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende”.
Gunnar Strömmer och regeringen föreslår ett nytt krav på kvorum och kvalificerad majoritet för grundlagsändringar:
- Första beslutet (”vilandeförklaringen”) måste antas av mer än hälften (över 50 procent) av riksdagens samtliga ledamöter (inte bara de röstande).
- Andra beslutet (efter mellanliggande val) måste antas av minst två tredjedelar av riksdagens samtliga ledamöter.
- Beslut kan inte längre fattas med acklamation; omröstning krävs.
- Motsvarande skärpta regler ska gälla när huvudbestämmelser i riksdagsordningen ändras i grundlagsordning och även vid vissa beslut om överlåtelse av beslutanderätt enligt 10 kap. regeringsformen (tre fjärdedelar av samtliga ledamöter).
Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Har ministern gjort någon analys av hur demokratin påverkas när en minoritet ska kunna blockera ett beslut som nästan två tredjedelar av riksdagens ledamöter vill genomföra?
- Har ministern tagit i beaktande några konkreta risker eller historiska exempel vid beslutet att höja tröskeln för grundlagsändringar, och kan ministern i så fall redogöra för dessa?
- Har ministern gjort någon analys av möjligheterna för Sverige att lämna EU om grundlagsändringen genomförs?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:564
Webb-tv: Ändringar i grundlagen
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 64 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Tack, Elsa Widding, för möjligheten att få diskutera konstitutionella frågor här i skarven mellan sommar och hösttermin. Det känns alltid bra.
Frågan gäller om jag har gjort någon analys av hur demokratin påverkas när en minoritet ska kunna blockera ett beslut som nästan två tredjedelar av riksdagens ledamöter vill genomföra. Hon har även frågat mig om jag har tagit i beaktande några konkreta risker eller historiska exempel vid beslutet att höja tröskeln för grundlagsändringar, och om jag i så fall kan redogöra för dessa samt om jag har gjort någon analys av möjligheterna för Sverige att lämna EU om grundlagsändringen genomförs.
Låt oss börja med grundlagarna, som reglerar principerna för statsskicket och också är centrala för vår demokrati. När det gäller ändringar av grundlag krävs det sedan länge två likalydande riksdagsbeslut med ett mellanliggande val. Det kravet syftar till att förhindra förhastade ändringar av grundlag.
Den särskilda beslutsordningen för grundlagsändringar har fungerat väl och har inneburit ett särskilt skydd för grundlagarna. Det skyddet har förstärkts av att det bland riksdagspartierna har funnits en samsyn om vikten av en bred parlamentarisk förankring vid just grundlagsändringar. Den här inställningen har medfört att grundlagsändringar i de allra flesta fall också har genomförts med stöd av breda majoriteter i riksdagen.
Samtidigt finns det i dag inte några formella hinder mot att förslag antas med en enkel majoritet. Det finns alltså inte några garantier mot att en knapp riksdagsmajoritet på egen hand förändrar centrala delar av innehållet i grundlagarna i syfte att stärka sin egen maktposition eller på annat sätt gynna den egna politiska inriktningen. Vi har sett erfarenheter i andra länder som visar att demokratin, rättsstaten och fri- och rättighetsskyddet kan hamna under tryck.
Det här var bakgrunden till att en enig parlamentarisk kommitté lämnade förslag om att införa ett krav på kvalificerad majoritet vid beslut om att ändra grundlag – i kommittén stod då alla åtta partier i riksdagen bakom förslaget. Kravet på kvalificerad majoritet ger formellt stöd åt det synsätt som i praktiken redan har tillämpats i Sverige under en lång tid.
Ett krav på kvalificerad majoritet vid grundlagsändringar innebär i viss mån en begränsning av möjligheten för folkviljan att få genomslag. Men det kravet kan motiveras utifrån intresset av att stärka skyddet för demokratin. Grundlagarna innehåller regler som behöver vara mer beständiga än vanlig lagstiftning – där det finns starka skäl att beakta minoritetens intressen och uppfattningar. Det handlar bland annat om grunderna för vårt statsskick, demokratins funktionssätt och skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.
Det föreslagna kravet på kvalificerad majoritet gäller enbart vid det andra, bekräftande riksdagsbeslutet. Beslutet att anta en grundlagsändring som vilande kan alltså fortsatt fattas av en enkel riksdagsmajoritet. En sådan utformning innebär att riksdagsmajoriteten inte hindras från att ta initiativ till reformer som den anser är behövliga. Inför det mellanliggande valet finns då möjlighet att lyfta de här frågorna i den allmänna debatten och bygga en folklig opinion till stöd för att ändra grundlagarna.
Anf. 65 Elsa Widding (-)
Fru talman! Jag tackar statsrådet.
Det här handlar alltså om ett nytt krav på kvorum och kvalificerad majoritet för grundlagsändringar. Statsrådet vill också att Lagrådets granskningsområde ska utvidgas. Förslag till grundlag om grundläggande fri- och rättigheter, framför allt 2 kap. regeringsformen, ska då remitteras till Lagrådet, om jag har förstått det rätt. Just 2 kap. regeringsformen berör våra personliga fri- och rättigheter, alltså de som regeringen var angelägen om att begränsa under covidpandemin.
Här finns anledning att känna en viss oro. Jag önskar att vi höjer blicken lite. Jag vill gärna lyfta den fråga som jag hoppas att fru talmannen, statsrådet, regeringen och alla kollegor som inte är här i riksdagen i dag anser vara grundläggande för vårt samhälle, vår nation och Sverige som rättsstat. Det handlar om vikten av att bevara, alltså att skydda, vår demokratiska ordning via Sveriges grundlag.
I vår numera viktigaste grundlag, regeringsformen, är syftet formulerat. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det betyder att det är folkets vilja som ska vara vägledande för alla beslut i Sveriges riksdag. Syftet är att skydda oss medborgare från politiska och andra övergrepp.
Regeringen skriver på sin hemsida:
”Vi är landet som tror på jämlikhet, jämställdhet och på barns unika rättigheter, som exporterar både specialstål och popmusik över hela världen, där den gemensamma välfärden bygger på miljoner individuella insatser – och där alla som vill kan få uppleva den svindlande frihetskänslan som våra vatten, skogar och fjäll skänker. Det är Sverige!”
Det låter fantastiskt, men frågan är om det verkligen är det här som regeringen vill på riktigt.
I prop. 2024/25:165 beskrivs en grundlagsändring som innebär att lagen ändras så att en minoritet ska kunna blockera ett beslut som nästan två tredjedelar av riksdagens ledamöter vill genomföra.
Många med mig oroas i dag över den politik som både sittande regering och den förra regeringen drivit sedan vi gick med i EU. Många med mig är också väldigt besvikna över den riktning som medlemskapet i EU har tagit. Vi röstade för fred, frihet, rättvisa, demokrati och fri handel men får nu någonting helt annat.
EU av i dag eftersträvar inte fred och frihet. Det är precis tvärtom. EU:s ledning driver på för en konflikt mellan EU:s medlemsstater och Ryssland. EU:s ledning vill ha krig. EU:s ledning struntar i att våra söner snart kommer att skickas iväg för att aldrig mer komma tillbaka. EU och Sverige förordar en väpnad konflikt och lyfter inte ett finger för att mäkla fred med vår granne i öst.
Visst, varje väpnad konflikt göder försvarsindustrin och gör några få väldigt mycket rikare. Men det kostar också liv och medför söndertrasade familjer och förlorad egendom. Enorma summor av vårt gemensamma kapital går förlorade.
Hur gick detta till? Det är det som är frågan. Vem bestämde att EU skulle byta riktning från att som första punkt i sin förklaring stå för fred till att hetsa fram en konflikt med världens främsta kärnvapennation, som vi nu gör oss till måltavla för?
Genom vårt medlemskap i Nato hamnar vi ännu mer i fel tunna – för att inte nämna DCA-avtalet, där vi till och med frånhänder oss svenskt territorium till främmande militär makt.
Nu kommer jag till slutledningen. Jag tänker på möjligheten att en liten grupp ledamöter, en minoritet, i Sveriges riksdag ska kunna gå emot den demokratiska viljan hos majoriteten, som det här är tal om. Öppnas det då inte för möjligheten att några få ledamöter, som man skulle kunna kalla för kuppmakare, som styrs av överstatliga organisationer – Nato, EU eller varför inte WHO – kan få igenom en agenda som inte skulle bli godkänd med den befintliga grundlagen, som regeringen nu vill ändra?
Vad är det egentligen regeringen är ute efter med det här förslaget till omformulering av grundlagen och utvidgandet av Lagrådets granskningsområde? Handlar inte det här om EU och om att vi aldrig kommer att kunna ta oss ur EU – med allt vad EU har ställt till med för Sverige?
Anf. 66 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tänkte nog ändå be om att få hålla mig till de konstitutionella frågorna. Jag kan bara för sakens skull ändå markera att det kom ganska många bisarra påståenden, sett ur min synvinkel, från Elsa Widding vad gäller EU som något slags drivande kraft för en konflikt med Ryssland. Det är ju Putin som har startat ett krig mot Ukraina, först genom att ockupera Krim och sedan genom att öppna för ett fullskaligt angrepp mot Ukraina, som är en demokratisk rättsstat. Låt mig bara säga att det är en helt egen debatt. Men jag är verkligen på den motsatta sidan i förhållande till Elsa Widding i den frågan.
Vad gäller det konstitutionella vill jag bara säga att detta är ett uttryck för en ganska grund demokratisyn. Demokrati är inte liktydigt med att 51 procent av befolkningen i varje givet läge har rätt att göra vad de vill i relation till de 49.
Det fri- och rättighetsskydd som Elsa Widding, i alla fall som jag förstod det, uppskattade i något stycke i sitt inlägg är ju ett uttryck för att en majoritet inte får göra vad den vill i relation till enskilda individer. Det är en begränsning av, så att säga, detta med folkviljan om vi med det menar att 51 procent ska kunna göra vad de vill med de 49. Redan fri- och rättighetsskyddet är alltså ett uttryck för det.
Kollar man på våra grundlagar i stort ser man att det finns andra begränsningsregler. Ta exempelvis Natomedlemskapet – eftersom det handlar om att delegera förvaltningsuppgifter till ett annat land. Det var samma princip som gjorde sig gällande när vi nu ingick ett avtal med Estland om att hyra anstaltsplatser, eftersom det handlar om att delegera eller lämna över förvaltningsuppgifter, myndighetsutövning, till ett annat land. Ja, då krävs det tre fjärdedels majoritet här i riksdagen.
Är det ett uttryck för ett antidemokratiskt synsätt? Nej, det är ett uttryck för att den demokratiska rättsstaten bygger på checks and balances, makt och motmakt. Det handlar om en balans mellan individuellt fri- och rättighetsskydd och folkviljan. Det handlar om en balans mellan å ena sidan en enkel majoritets möjligheter att göra vad den vill i relation till länder utanför Sveriges gränser och å andra sidan den breda allmänhetens intresse av att inte till exempel kunna skicka iväg myndighetsutövning till andra länder med mindre än att det finns en bred uppslutning här i riksdagen.
Man kan säga att vår demokrati, vår demokratiska rättsstat, redan bygger på en sådan balans. Det finns minoritetsskyddsregler här i riksdagen som innebär att man måste skjuta på vissa beslut under en viss tid. Det är inte odemokratiskt. Det handlar om att en minoritet i vissa avseenden måste kunna skapa trögheter, så att säga, i processerna.
Vad gäller frågan om två tredjedelar tycker jag att det blev en bra balans. Jag står verkligen bakom det, så jag har inga problem att omtalas som statsrådet som vill göra detta. Jag vill ändå understryka att det var en parlamentariskt sammansatt grundlagsutredning där alla partier i riksdagen ingick – partier som såvitt jag känner till har olika värme i sin relation till EU-samarbetet, Natosamarbetet, DCA-avtalet eller vad det nu kan handla om – och där det i grund och botten finns en samsyn om att det måste finnas en balans mellan olika intressen i en väl fungerande demokrati.
Jag tycker därför att en bra balanspunkt vad gäller den här lösningen var att inte ha två tredjedelars majoritet i relation till det första beslutet eftersom det i sådana fall skulle omöjliggöra för en majoritet som inte är kvalificerad att väcka en grundlagsfråga och ställa den under demokratisk debatt i ett val. Detta tycker jag för egen del skulle ha blivit obalanserat.
Det här är däremot väl balanserat. Det är inte ett uttryck för en konspiration som tar sikte på EU eller Nato, utan det handlar om att vi allmänt sett ska bygga en demokratisk rättsstat som är balanserad mellan olika intressen. Det tycker jag att det här fångar på ett mycket bra sätt.
Anf. 67 Elsa Widding (-)
Fru talman! Tack för svaret, justitieministern!
Jag kommer tillbaka till Nato. Det är svårt när vi har så fullständigt olika syn på hur det har gått för Sverige och vad EU har åsamkat oss. Det är ju inte otänkbart, givet det som har hänt, att svenska folket snart börjar inse att USA är mycket destruktivt och ganska farligt för oss och att en majoritet i riksdagen därför skulle vara för ett utträde. Samtidigt vill kanske en minoritet i riksdagen att Sverige kvarstår som medlem i EU, och kanske gynnar det rent av dem själva. Med den ändring som nu föreslås skulle naturligtvis en minoritet kunna besluta mot majoriteten. Jag förstår inte hur vi ens kan säga att vi har någon demokrati i riksdagen när en minoritet kan bestämma över en majoritet.
Ett annat aktuellt område är frågan om vaccinering på uppmaning av till exempel WHO, EU eller någon annan instans med egna särintressen. Vi vet att WHO i dag till stor del finansieras av grupper inom läkemedelsbranschen. WHO:s finansiärer har intresse av att WHO deklarerar en pandemi, public health emergency of international concern, som generalsekreteraren kan utlysa helt på eget bevåg. Alla medlemsländer beordras att följa de direktiv som WHO förespråkar. Det spelar ingen roll vad vi – folket – tycker. Vi minns alla WHO:s gigantiska feltramp under den senaste så kallade pandemin.
Sverige har inte protesterat under framtagandet av uppdaterandet av hälsobestämmelserna eller ny pandemilag. Här har Jakob Forssmed och regeringen naturligtvis gjort ett fruktansvärt dåligt jobb. Nu finns den där. Nästa gång blir det garanterat värre med inskränkningar av mänskliga rättigheter även här, inte minst sedan regeringen har fått mer makt vid krig, kris och pandemi.
Allting går alltså åt samma dåliga håll. Det blir inte så mycket kvar av demokratin och den där svindlande frihetskänslan som regeringen så fint beskriver på sin hemsida.
Efterbörden från covidpandemin, som vi över huvud taget inte pratar om i Sverige, är nu att miljoner människor dog av biverkningar från vaccinet, och ännu fler skadades. Myokardit har blivit en folksjukdom bland unga, och både barn och vuxna drabbas av märklig ohälsa i form av blodproppar, nervskador och accelererande cancer.
Debatten om det här är intensiv, men inte alls i Sverige, som sagt. USA:s tidigare chef för National Institute of Allergy and Infectious Diseases, Anthony Fauci, misstänks för omfattande och fruktansvärda brott och har nyligen utstått långa förhör i den amerikanska kongressen.
Om vi i Sverige misstänker att direktiv från WHO vid en ny framtida pandemi skulle bli lika katastrofala igen, det vill säga skapa lika mycket sjukdom och död som under covid och därför vilja stoppa WHO, är frågan om det blir lika enkelt efter att riksdagen gör de här förändringarna.
Ursula von der Leyen utreds för otillbörliga beslut och är under lupp för inköp av vaccinet till EU:s medborgare, där miljarder euro av skattemedel bytte hand utan demokratisk insyn. Det finns naturligtvis ett namn också för det här, och det visar hur lite vi som nation i dag kan lita på de icke folkvalda individer som godtyckligt utses som ledare för en överstatlig organisation som EU.
Statsrådet och regeringen vill nu driva igenom en grundlagsändring som innebär att en minoritet ska kunna blockera framtida grundlagsändringar. Hur kan det stärka demokratin för det svenska folket? Det verkar snarare som om man vill underlätta för en minoritet, styrd av utländska intressen, att få större makt över svenska folket genom politiska minoriteter av klättrare, som jag kallar dem, som säljer sin lojalitet till EU, WHO, Nato och andra överstatliga organisationer i stället för att se till det egna landets bästa.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att den här debatten handlar om ändringar i grundlagen, så att vi inte kommer för långt från ämnet.)
Anf. 68 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag får nog säga att vi har rört oss en ganska bra bit från kärnfrågan; jag upplever att kanske nio tiondelar av inlägget handlade om en lång rad frågor som inte berör kärnfrågan för dagen. Men det är som det är med den saken.
Jag har redogjort för min syn när det gäller det. Regeringen står bakom den. Åtta partier i riksdagen stod bakom den i kommittén, och jag tror att sju av åtta partier ställer sig bakom det här i riksdagen.
Enkelt uttryckt tycks Elsa Widding ha en väldigt smal, närmast lite förvirrad, syn på vad en demokratisk rättsstat är för någonting och vad som kännetecknar den. Hon verkar komma tillbaka till att grundackordet i en väl fungerande demokrati skulle vara att en majoritet i form av 51 procent ska kunna göra i princip vad den vill – rimligen också i relation till ett individuellt fri- och rättighetsskydd.
Vi får nog säga att det finns ganska mycket historisk erfarenhet som visar att en demokrati förutsätter en annan ordning med en balans mellan olika intressen, och det tycker jag att den här grundlagsprodukten är ett mycket glädjande uttryck för.
Anf. 69 Elsa Widding (-)
Fru talman! Jag är väldigt bekymrad över att statsrådet inte förstår kopplingen till vad som har skett och vad konsekvensen kan bli av de här nya besluten. Det kräver inte så jättemycket för att man ska förstå det.
Låt oss behålla demokratin i Sverige och i stället för att förvanska och urholka den stärka det demokratiska systemet och tacka nej till överstatliga propåer, oavsett vem avsändaren är! För att bevara Sverige som nation med de friheter som regeringen så frejdigt beskriver på sin hemsida behöver vi stå upp starkt mot agendor som hotar vår frihet och suveränitet både i dag och i morgon.
Det finns här en koppling även till grundlagen. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Ska det förbli så, eller vad anser statsrådet Strömmer egentligen? Syftet med den ideella stiftelse som Gunnar Strömmer skapade år 2002 handlade om att stärka svenska individers grundläggande fri- och rättigheter. Det handlar till exempel om saker som att tillhandahålla ett skydd för människor i tvist med staten, undvika att den svenska maktapparaten missbrukar lagar och regler gentemot allmänheten, få genomslag för stärkta fri- och rättigheter och en ökad rättssäkerhet.
Det här var väldigt, väldigt bra initiativ. Att stoppa politiska övergrepp mot allmänheten är viktigt, och det får alltför lite uppmärksamhet i dag via medier som är satta att granska makten. Detta är de ideal som jag själv står för, och här kan jag se att statsrådet Strömmer har delat samma passion för frihet och rättigheter.
Därför vill jag återigen fråga statsrådet: Vad hände? Vart tog passionen för demokrati och rättvisa vägen? Den grundlagsändring som statsrådet bidrar till i egenskap av justitieminister i den sittande regeringen går faktiskt stick i stäv med stiftelsen Centrum för rättvisas syfte.
Fru talman! Hur är det ens möjlighet för en begåvad och påläst jurist att låna sig till att driva igenom en grundlagsändring som möjliggör kuppmakeri, i direkt motsats till demokratiska principer?
Anf. 70 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag väljer ändå att tolka det sista som en komplimang vad gäller min begåvning och skicklighet; jag kan kanske inte kvittera det på motsvarande sätt.
Det är bara att läsa vad Centrum för rättvisa skriver i sina remissvar. De står alltså bakom dessa förändringar av grundlagen.
Varför då? Jo, för att grundackordet för verksamheten, som jag mycket riktigt var med och startade, handlade om att utveckla den svenska demokratin från ett läge där folksuveränitetsprincipen, som i grund och botten är en socialistisk idé om demokrati, var ensamt förhärskande i vårt land. Varje inskränkning av den omedelbara folkviljan – 51 procent – betraktades då som ett hot mot demokratin.
Det är alltså en socialistisk demokratisyn som vi får ta del av från riksdagens talarstol i dag, en demokratisyn som vi har ägnat decennier åt att försöka ta oss bort ifrån. Vad är det individuella fri- och rättighetsskyddet ett uttryck för? Det är ju en begränsning av den folkviljan, det vill säga att 51 procent inte ska kunna ta min yttrandefrihet, religionsfrihet, äganderätt eller föreningsfrihet ifrån mig. Det är därför vi har ett grundlagsskydd för fri- och rättigheter.
Backar vi 50 år i tiden fanns inte det rättighetsskyddet på ett effektivt sätt i vår egen grundlag. Vi var tvungna att gå omvägen via Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det är det hela den här rättsutvecklingen har handlat om – att hitta ett läge där en majoritet – förvisso en mycket begränsad majoritet om 51 procent – inte ska kunna göra vad den vill med enskilda individer eller för den delen med den demokratiska rättsstaten Sverige.
Om detta ska vara en diskussion om demokrati och rättsstat och inte om WHO, EU, Nato och vad det nu var måste man nog gå tillbaka till en djupare förståelse för varifrån den svenska demokratin kommer. Varför har det varit angeläget att sätta en grimma på den ohämmade folkviljan? Jo, det handlar ytterst om att skydda enskilda individer mot statliga övertramp. Det är ett grundackord i mitt engagemang i de här frågorna. Det är också ett grundackord i den här reformen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
