Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Allas rätt till egen bostad

Interpellation 2006/07:13 av Frid, Egon (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-10-11
Anmäld
2006-10-12
Besvarad
2006-10-24
Sista svarsdatum
2006-10-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 oktober

Interpellation

2006/07:13 Allas rätt till egen bostad

av Egon Frid (v)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Det har blivit allt svårare för resurssvaga människor att få en egen bostad. För den som tidigare blivit vräkt eller har oreglerade hyresskulder är det i princip omöjligt. De slussas i stället mellan olika former av tillfälliga boenden. Men även personer med låg inkomst eller de som helt enkelt saknar fast arbete har svårt att få ett hyreskontrakt. Samtidigt blir det allt lättare för dem med tillfälliga anställningsformer att få miljonlån på banken för att köpa en bostad.

Bristen på hyresrätter och hyresvärdarnas allt orimligare krav på den som söker bostad är de största skälen till att alltfler stängs ute från den reguljära bostadsmarknaden. Den drabbade kan inte ens överklaga hyresvärdens beslut.

Kritik framförs ofta mot de allmännyttiga bostadsbolagens bristande sociala ansvarstagande. Tidigare har det till exempel avslöjats hur Malmös kommunala bostadsbolag svartlistade icke önskvärda hyresgäster utifrån en uppsjö kriterier. I Svenska Dagbladet kunde vi den 7 oktober 2006 läsa hur Sveriges största allmännytta, Svenska Bostäder, stänger ute hushåll från vissa bostadsområden i Stockholm om de uppbär socialbidrag. Svenska Bostäder är dock inte ensamt bland de kommunala bostadsbolagen om detta beteende. Andra exempel är Huddinges kommunala bostadsbolag, Huge, samt Jakobsbergs dito, JH AB.

I bostadsbristens Sverige ser jag ingenting som tyder på att privata hyresvärdar skulle agera annorlunda @ att dessa skulle vara mer benägna att ta ett socialt ansvar som försäkrar samhällets mest utsatta en egen bostad. Tvärtom så visar till exempel Stockholms bostadsförmedling tydligt hur kommunala bolag, om man undantar ovannämnda exempel, generellt inte ställer några förhandskrav på en bostadssökande, medan alla privata hyresvärdar undantagslöst kräver allt från ”goda boendereferenser” och att hyresgästen måste vara äldre än 30 år (två krav som oåterkalleligt utestänger alla ungdomar) till att man bara får bo en person i lägenheten.

Dessutom har alla bostäder som vid dagens datum lämnats till förmedlingen av privatvärdar specifika inkomstkrav. Alla exempel ovan är tagna från Stockholms bostadsmarknad, men jag ser inga skäl till att tro att det skulle se annorlunda ut på andra orter med påtaglig bostadsbrist.

Den borgerliga alliansen hänvisar ofta de flesta av problemen på bostadsmarknaden till att hyresgäster inte får ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Men denna ”lösning” kan väl knappast vara ett seriöst förslag då det gäller alla personer utan ekonomiska tillgångar, de som inte ens har en chans att komma in på den reguljära hyresmarknaden.

Jag menar tvärtom att det är viktigare än någonsin att kommunerna tar ett större ansvar för den egna bostadsförsörjningen såväl som förmedlingen av bostäder. Allas rätt till en egen bostad måste gå före ivern att sälja ut allmännyttiga bostadsbolag.

Det kommunala självstyret bör inte prioriteras före de bostadssökandes möjlighet till en rättvis behandling. Riksdagen måste garantera kommunerna effektiva verktyg för att ta ansvar även för de mest utsatta i samhället. Som det nu ser ut går de kommunala bostadsbolagens ekonomi före de bostadslösas behov. Precis som de privata hyresvärdarna tar man alltså i många fall inte längre emot personer som till exempel garanteras sin försörjning via socialbidrag då de ansöker om bostaden @ oavsett hur skötsam personen varit bakåt i tiden. Det är helt enkelt tryggare för hyresvärden att välja bort denna person och i stället välja någon med högre inkomst från ett fast arbete.

Etiska riktlinjer är inte tillräckligt. Allmännyttans betydelsefulla roll för en social bostadspolitik kan inte nog understrykas. En viktig del av den statliga bostadspolitiken är därför att säkerställa och utveckla dess ställning. Allmännyttan värnar rätten till en bra bostad för alla invånare, utan krav på ekonomisk insats. Detta kan aldrig säkerställas enbart via privata hyresvärdar.

Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfället krävt att kraven och kontrollen på hyresvärdarna ska stärkas då det gäller deras urval av hyresgäster. Det måste även bli möjligt för en bostadssökande att överklaga ett beslut om denna nekas ett förstahandskontrakt.

Med anledning av detta vill jag fråga ministern följande:

1.   Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka de ekonomiskt utsatta gruppernas möjlighet att få en egen bostad?

2.   Kommer ministern att vidta åtgärder för att skärpa hyresvärdarnas skyldighet att ta sin del av ansvaret då det gäller att tillgängliggöra bostäder även för dessa grupper?

3.   Kommer ministern att ta något initiativ för att göra det möjligt för en hyresgäst som nekas ett förstahandskontrakt att överklaga ett sådant beslut?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:13, Allas rätt till egen bostad

Interpellationsdebatt 2006/07:13

Webb-tv: Allas rätt till egen bostad

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mats Odell (Kd)
Anf. 74 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret på interpellationen om allas rätt till bostad. När jag lämnade in interpellationen var det inte bestämt vilket statsråd som skulle ansvara för bostadsfrågorna, och vi fick då utgå ifrån att det var Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet och därmed miljöminister Andreas Carlgren som hade ansvaret. Nu vet vi att det är statsrådet Mats Odell som är ansvarigt statsråd, och därmed kommer jag fortsättningsvis naturligtvis att vända mig till dig med interpellationer och frågor om bostadspolitiken. Jag vill också tacka för svaret att Mats Odell delar uppfattning med Vänsterpartiet om att det är angeläget att alla, och särskilt ekonomiskt utsatta personer, får en egen bostad. Tyvärr ser vi dock att möjligheterna för dessa utsatta personer att få en egen bostad och ha rätt till en egen bostad har försämrats redan tidigare och försämras hela tiden genom att flera bostadsbolag, som de exempel jag angett i interpellationen, stänger ute personer med socialbidrag och personer med olika former av funktionshinder. Det måste ju ändå anses som diskriminerande att utestänga hushåll med socialbidrag från rätten att hyra en bostad. Vi ser också exempel på att även allmännyttan tar bort sitt ansvar och tar bort sina direktiv om det kommunala sociala ansvaret i att hjälpa utsatta personer att få en bostad. Många personer i våra kommuner i landet - det gäller inte enbart storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö utan i övriga delar av landet också - utestängs från rätten till bostad och får ingen hjälp alls. Om de får någon hjälp så får de hålla tillgodo med mycket provisoriska lösningar eller, vilket händer och är något vi ser exempel på i de flesta kommuner i landet, skapas situationer där människor lever som uteliggare. Mot detta har inte regeringen, som gått till val på att få bort utanförskapet, något konkret förslag på hur rätten till bostad ska stärkas. I stället försämras möjligheterna till en billig hyresrätt för bostadslösa då regeringen tar bort investeringsstöd och räntebidrag till nybyggnation av hyresrätter. Denna fråga har också en social dimension. Det bör övervägas att rätten till bostad skrivs in i socialtjänstlagen, vilket skulle göra att bostadslösa och utsatta personer utanför bostadsmarknaden stärker sin rätt att få hjälp i sin kommun till ett boende. Det skulle också ge kommunerna i landet tillsammans med bostadsföretagen ett gemensamt ansvar att tillgodose allas rätt till bostad. Vänsterpartiet menar också att detta eventuella risktagande kan delas mellan staten och kommunerna genom ett riskkapital för att garantera rätten till bostad för ekonomiskt och socialt utsatta personer och hushåll.
Egon Frid (V)
Anf. 75 Egon Frid (V)
Fru talman! Tack, Egon Frid, för ett intressant inlägg och en intressant interpellation som andas omsorg om svaga och utsatta. Jag tror att Egon Frid och jag har samma utgångspunkt: Det är den gruppen som vi måste ta sikte på att ge särskilt stöd. För att få fram fler bostäder tror jag att det har varit negativt för bostadsproduktionen i Sverige att vi har haft en bostadspolitik som har varit uppbyggd runt en växande flora av tillfälliga subventioner till bostadsbyggande i stället för långsiktigt goda förutsättningar som gör att vi får en mera reguljär produktion. Låt mig bara som exempel på den politik som har varit ta det som Egon Frid själv nämner, nämligen investeringsbidragen. De hade den förra regeringen bestämt skulle upphöra vid årsskiftet. Men strax före valet lade man fram ett förslag om att förlänga det här stödet till den sista juni 2008. Hur många bostäder tror Egon Frid att man hinner bygga med så kort startsträcka? Det är det här som har varit förödande: In med nya subventioner, bort och in igen. Bostadsbyggande är ju en oerhört långsiktig verksamhet som måste kunna överblickas, och man måste ha goda planeringsförutsättningar. Vår ambition är att nu ersätta de tillfälliga stöden med riktade stöd till de riktigt svaga grupper som behöver hjälp in på marknaden. Det andra är långsiktigt goda förutsättningar för låga kostnader i den löpande driften och att hyrorna kan hållas nere genom en god konkurrens så att det byggs mer. Det tror jag principiellt är en mycket viktig förutsättning. Vi har alltså avsatt 100 miljoner kronor i budgeten för nästa år för just den här typen av stöd till svaga grupper, för att de ska kunna komma in på bostadsmarknaden. Vi har däremot inte preciserat exakt hur pengarna ska användas. Vi har ju sett att den förra regeringen föreslog någon typ av statlig kreditgaranti. Det är säkert ett bra förslag. Vi har inte förkastat det på något sätt. Men vi tror att man måste titta lite bredare. Det kanske finns ännu bättre och smartare sätt. Det kanske inte är alla som kan eller vill köpa sin bostad och behöver en kreditgaranti. Vi kanske också måste ha olika sätt att stödja dem som vill in i en hyresrätt, till exempel. Jag tror att Egon Frid säkert kan delta i en sådan här debatt igen när vi har lagt fram det förslag som vi snart kommer att göra om hur de 100 miljoner kronorna ska användas för att stärka de utsattas position på bostadsmarknaden.
Mats Odell (Kd)
Anf. 76 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag ser fram emot kommande debatter kring alliansens bostadspolitik. Jag vill först naturligtvis säga att ökade krediter och möjligheterna att lättare låna pengar till bostad inte hjälper den utsatta människan och den grupp av människor som vi pratar om i den här interpellationsdebatten. Här pratar vi om utsatta personer med svag ekonomi och dessutom olika typer av funktionshinder. Det är inte den grupp av människor som kan få låna till en bostad. Här måste det allmänna, det kommunala bostadsbolaget, i större utsträckning ta det sociala ansvaret för att just garantera rätten till bostad. Sedan delar jag naturligtvis Mats Odells uppfattning att vi måste få långsiktig finansiering till ett ökat bostadsbyggande i landet. Då är det oroväckande att regeringen tar bort det stöd som finns till många av de bostadsprojekt som nu planeras. Vi märker redan nu en stor oro i landet från många bostadsbolag och planerade byggprojekt runtom i kommunerna. Det går att ta konkreta exempel från mitt eget område i Skaraborg, med Skara och Lidköping, som de senaste dagarna visat stor oro för om man över huvud taget kan bygga utan räntebidrag och utan investeringsstöd. De 100 miljoner som Mats Odell själv hänvisar till är inga nya pengar. De finns ju med från vårpropositionen för att stödja de utsatta grupper som vi pratar om. Den långsiktiga finansieringen rycks det ju ytterligare i genom den osäkerhet för bostadspolitiken som uppstår genom att regeringen i budgetpropositionen inte aviserar konkreta ekonomiska medel för en långsiktig bostadspolitik. Det är en oerhört viktig förutsättning för just dem vi pratar om, för de utsatta gruppernas rätt till bostad. Vi i Vänsterpartiet menar också att det vore intressant att få möjligheten att pröva det avslag på ansökan om hyreskontrakt som i dag sker i många bostadsbolag. Jag kan hålla med dig om att detta är en ny idé, en ny tanke, och att formen inte har prövats. Men det skulle vara intressant att pröva om det skulle kunna bli möjligt med en överklagningsmöjlighet till exempel till hyresnämnderna. Jag och Vänsterpartiet anser att allas rätt till bostad är en mycket viktig och central rättvisefråga för att komma till rätta med utanförskapet, just detta utanförskap som alliansen så starkt har gått till val på att ni vill bekämpa. Jag vet att rätten till arbete och rätten till bostad är två centrala fundament just för att förhindra utanförskap och göra att alla människor blir fullt delaktiga i samhället. Därför kommer vi från Vänsterpartiets sida och jag som bostadspolitisk talesman att fortsätta driva en solidarisk och rättvis bostadspolitik här i riksdagen och även i min hemkommun, Skövde kommun.
Egon Frid (V)
Anf. 77 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag uppskattar den här konstruktiva och trevliga debatten med Egon Frid om en väldigt viktig fråga. Jag hoppas att vi ses i dessa talarstolar många gånger. Här tror jag att vi kan lära av varandra. Det är det som är förutsättningen för att vi ska kunna bygga vårt samhälle på ett positivt sätt också för de mycket svaga grupper som vi nu talar om. Jag tror ändå att jag vill understryka en gång till att när vi talar om att bryta utanförskapet är det viktigaste att människor har ett arbete att gå till. Det är för att skapa förutsättningar för detta som vi har satt in den stora grundläggande förändringen. Sedan är det viktigt att man har en bostad. Det är alldeles riktigt. Där har vi kunnat se att den politik som hittills har förts har byggt på tillfälliga subventioner. Ta den senaste, som nu fasas ut och som också den socialdemokratiska regeringen hade tänkt fasa ut ända tills strax före valet. Det var blanketter som skulle fyllas i, för det var mycket speciella typer av bostäder som man fick subventioner för. Jämför hur bostadsmarknaden ser ut i andra länder, som inte har sådana här subventioner. Ta en sådan stad som Bryssel till exempel. Jag vet ju detta. Vi har nu nya statsråd som ska ha bostäder här i Stockholm. Det är omöjligt att få tag på en bostad. Hade det varit i Bryssel hade man kunnat titta på hur många bostäder som helst i olika prislägen, i olika delar av Storbryssel. Du hade kunnat åka runt i flera dagar och titta på lediga lägenheter. Där har man alltså fått i gång ett byggande som gör att det är konkurrens om hyresgästerna. Det är dithän vi måste komma, att det är möjligt att också göra en bostadskarriär, att flytta och hitta bostäder allteftersom familjen utvecklas, allteftersom ens behov växlar. Det tror vi inte fungerar genom att föra den grundläggande politik som hittills har förts, med subventioner av olika slag till en så enormt kapitalkrävande verksamhet som att bygga bostäder. Det går inte att subventionera goda förutsättningar. Det gäller enbart att skapa sådana långsiktigt goda förutsättningar. Det är grundhållningen i regeringens politik. Krediter hjälper inte de svagaste, säger Egon Frid. Nej, det menar jag också. Det är därför vi inte köper den förra regeringens förslag fullt ut, att bara använda detta till krediter. Vi vill titta bredare på möjligheten att också hjälpa till att få in svaga grupper på bostadsmarknaden på annat sätt med de här pengarna.
Mats Odell (Kd)
Anf. 78 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag tror att vi pratar om bostadspolitik på två olika nivåer. Det märktes också vilken grupp som Mats Odell slår vakt om, rätten för statsråd att få bostad i Stockholm. Jag tror att statsråden i mycket stor utsträckning har möjlighet att skaffa bostad både i Bryssel och i Stockholm. Vi pratar också om olika krediter. Vi pratar om bostadsföretagens möjligheter att få långsiktiga och bra krediter för att kunna bygga bostäder i Sveriges kommuner. Regeringen pratar mer om krediter till den enskilde, att man enklare ska kunna få hjälp till krediter på banken för att köpa sin bostad. Det är inte den gruppen vi avser, åtminstone inte med den här interpellationen. Och jag tror inte att det är någon lösning för utsatta människor i samhället och deras rätt till bostad. Här är en grupp människor som naturligtvis många gånger står långt utanför arbetsmarknaden men också utanför bostadsmarknaden. Här måste vi med långsiktiga planeringsförutsättningar skapa byggnation i landet. Vi vet i dag att de signaler som regeringen har sänt ut i landet skapar en oro för att byggprojekt som redan nu stöds med hjälp av de investeringsstöd och räntebidrag som finns ska stoppas. Det gör att de människor som är långt från den öppna bostadsmarknaden och behöver samhällets stöd för att få en bostad kommer ännu längre från bostadsmarknaden. Vi vet också att innan vi kan prata om konkurrens på bostadsmarknaden måste vi bygga utifrån de behov som finns. Regeringen företräder här en spekulationsekonomi som hellre håller upp priserna på bostadsrätter än tar ansvar för utsatta människors rätt att få en billig hyresrätt i sin hemkommun.
Egon Frid (V)
Anf. 79 Egon Frid (V)
Fru talman! Egon Frid faller nu ned i de retoriska groparna. Det får han gärna göra. Men låt oss ändå titta seriöst på detta. Om det är nästan omöjligt för ett statsråd att få en bostad i Stockholm, hur ska det då vara för de utsatta grupperna? Hur lång tid tar det om jag i dag ställer mig i den bostadskö som finns i staden? Jämför det med hur lång tid det tar i Bryssel. En invandrare som kommer dit får en bostad mer eller mindre direkt. Det är en väldig skillnad på en bostadsmarknad som fungerar och en som inte fungerar. Jag tror ändå, när Egon Frid säger att vi håller upp priserna på bostadsrätter i stället för att satsa på hyresrätter, att det är tvärtom. Det är en politik som förs där man subventionerar ett smalt segment för byggande och där villkoren för övrigt hyresrättsbyggande är så dåligt att Sverige ligger i bottenligan av bostadsbyggande i Europa. Vi nådde knappt ens upp till genomsnittet av bostadsbyggandet inom EU-länderna i början av 90-talet och slutet av 80-talet när vi hade denna extrema byggboom. Då måste man inse att vår modell måste reformeras. Det är bara långsiktigt goda villkor för bostadsbyggande som kan lösa problemet.
Mats Odell (Kd)
Anf. 80 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta dels för att stärka rätten till personlig integritet, dels för att personer som felaktigt utsatts för hemliga tvångsmedel ska få kännedom om detta. Hon har vidare frågat om jag avser att inrätta en tvångsmedelsnämnd med representation från samtliga partier. Frågor som rör den personliga integriteten har stor betydelse för mig och för regeringen. Vi har i riksdagen bland annat drivit på för att Integritetsskyddskommittén skulle tillsättas. Att skapa överblick över hur olika beslut påverkat och påverkar människors rätt och möjlighet till personlig integritet är viktigt. Det ligger i sakens natur att den personliga integriteten kan påverkas av lagstiftning som är nödvändig för att bekämpa brott. Men den personliga integriteten påverkas också av många beslut på helt andra områden. När det gäller att komma åt allvarlig brottslighet behöver polisen effektiva verktyg och arbetsmetoder. Detta ställer krav på att lagstiftningen kan anpassas och moderniseras. Inom ramen för det arbetet måste det göras noggranna avvägningar mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och enskildas integritetsintressen. Min och regeringens ambition är att den personliga integriteten ska skyddas och att oskyldigas rätt värnas i all lagstiftning. I maj 2006 tillsattes en särskild utredare för att överväga i första hand hur och i vilken utsträckning brottsmisstänkta personer som har utsatts för hemliga tvångsmedel ska underrättas om det i efterhand. Utredaren ska också överväga om och i vilken utsträckning underrättelse kan lämnas till andra identifierbara personer, som till följd av tvångsmedelsanvändningen - fastän det kanske har varit ovidkommande - har kommit med i brottsutredningen. Utredaren ska dessutom överväga om systemet med offentliga ombud behöver förbättras. Uppdraget ska redovisas senast den 15 november 2006 - alltså ganska snart. I promemorian Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt parlamentarisk kontroll har det föreslagits att det under regeringen ska inrättas en särskild nämnd med parlamentarisk representation och med uppgift att löpande granska att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel med mera sker i enlighet med gällande författningar. Promemorian har remissbehandlats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Den särskilde utredaren som överväger frågan om underrättelse till enskild gör dessutom inom ramen för sitt uppdrag ytterligare avvägningar och överväganden om hur en sådan granskning av användningen av hemliga tvångsmedel kan utformas. Det pågår således ett arbete med de frågor som Lena Olsson har tagit upp. Regeringen avser att återkomma med besked rörande dessa frågor. Det är enligt min mening angeläget att regelverket kring tvångsmedel, exempelvis hemlig rumsavlyssning, kringgärdas av väl avvägda regler till skydd för den enskildes integritet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.