ALF-avtalet

Interpellation 2000/01:436 av Sjölund, Anders (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-04-27
Anmäld
2001-05-08
Besvarad
2001-05-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 april

Interpellation 2000/01:436

av Anders Sjölund (m) till utbildningsminister Thomas Östros om ALF-avtalet

Föreliggande avtal mellan staten och Landstingsförbundet, som reglerar statens intrångsersättning till vissa landsting om samarbete kring läkarutbildning och forskning, är nu uppsagt. Avtalet kommer att ersättas av ett nytt från år 2004.

I det nuvarande avtalet, som samtliga berörda landsting undertecknat, kan skönjas en historisk obalans vad gäller ersättningsnivåerna mellan de olika lärosätena. Västerbottens läns landsting och läkarutbildningen vid Norrlands Universitetssjukhus är t.ex. starkt underfinansierade vad gäller de s.k. ALF-medlen. Exempelvis erhåller Västerbotten 219 miljoner kronor mindre per år än Göteborg i förhållande till antalet läkarstudieplatser, och 100 miljoner kronor mindre per år än genomsnittet av universitetsorterna.

Underfinansieringen av ALF-medlen innebär oacceptabla försämringar av förutsättningarna för att bedriva forskning och utbildning i Umeå. Faktum är att på sikt kan hela läkarutbildningen komma att äventyras om inte ALF-medlen ökar. När antalet läkarstudieplatser ökar från 825 till 1 025 borde även ALF-medlen uppräknas i motsvarande grad, eller med närmare 20 %, men om detta finns inga klara besked. Skulle ALF-medlen räknas upp skulle det däremot innebära en realistisk möjlighet att rätta till den obalans som Umeå läkarutbildning befinner sig i.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utbildningsministern:

1. Vilka åtgärder vill utbildningsministern vidta för att det kommande ALF-avtalet bättre ska avspegla Umeås berättigade behov?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta vad gäller budgetmässiga förstärkningar för att den utökade läkarutbildningen ska få sin motsvarighet i kommande ALF-avtal?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2000/01:436,  ALF-avtalet

Interpellationsdebatt 2000/01:436

Webb-tv: ALF-avtalet

Protokoll från debatten

Anf. 31 THOMAS ÖSTROS (Utbildningsminister)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Som vanligt innehåller svaret en lång redogörelse för Simplex- gruppens arbete, ett hittills i huvudsak internt arbete som inte har märkts så mycket utåt. De flesta av Små- företagsdelegationens förslag vilar sedan 1999 i tryggt förvar på departementet. När jag möter företa- gare och frågar vad de har sett av regelförenklingar under de senaste två åren säger de att de inte har märkt någonting. Jo, faktiskt sade en företagare att det nog hade blivit lite enklare i kontakterna med försäkringskassan när någon av de anställda hade blivit sjuk. Herr talman! Min interpellation har sin utgångs- punkt i det sorgliga faktum att nyföretagandet har fallit ordentligt under de första månaderna i år och att vi faktiskt i dag har något färre företagare än vad vi hade 1994. Detta har vi i dag trots olika åtgärder, t.ex. rätt till ledighet för att starta eget och starta-eget- bidrag, som ju är till för att stimulera företagandet. Det här är inget annat än ett misslyckande för re- geringen. Trots allt tal om att skapa världens bästa företagarklimat minskar antalet företagare och ligger på en alldeles för låg nivå. Det konstaterar man också i departementsskrivelsen om benchmarking av nä- ringspolitiken för 2001. Där jämförs bl.a. entrepre- nörskap i olika länder. I Sverige driver ca 8 % av arbetskraften ett företag. Detta är att jämföra med t.ex. Italien där det ligger på drygt 19 %. Andelen kvinnliga företagare i Sverige är särskilt anmärk- ningsvärd - enbart 4,7 %. Oroar inte detta den ansvarige ministern? Borde inte det här leda till kraftfulla åtgärder för att förbättra företagarklimatet och förbättra villkoren för företa- gen? Ministern säger i svaret att reglerna inom före- tagsskatteområdet ska skapa förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och inte vara ett hinder för nya företag. Det håller jag helt med om. Men när kommer skattesänkningarna och regelförenklingarna, som ju verkar behövas? I vårpropositionen fanns noll skatteförenklingar. Nej, medan Regeringskansliet koncentrerar sig på det interna arbetet fortsätter antalet företagare att minska. Det går inte, Björn Rosengren, att prata fram entreprenörer och nya företag, det krävs åtgärder. Jag upprepar ett par av mina frågor: Vilka skatte- reformer anser ministern kunna öka intresset för fö- retagande? Vilka andra reformer är det som är nöd- vändiga för att få fart på företagandet och få fler fö- retagare i Sverige? För vi är alla överens om att det behövs.

Anf. 32 ANDERS SJÖLUND (M)
Herr talman! Låt mig först säga att av Småföre- tagsdelegationens förslag har regeringen genomfört ungefär två tredjedelar, det är väl mer än hälften. När vi tittar på skrivelsen om benchmarking som åberopas och där regeringen varje år med olika parametrar tittar på vad som är bra för tillväxten och företagan- det, kan vi samlat konstatera att Sverige är ett av de länder som har det bästa företagsklimatet. Det vore lite klädsamt om man kunde få höra det någon gång. Det står tydligt i denna skrivelse. Att vi sedan har ett mindre antal småföretagare i Sverige, antal företag, har att göra med den närings- struktur som vi har. Vi har en mängd stora företag i Sverige. Detta lilla land producerar bilar, flygplan och mycket hightech som många stora länder i värl- den inte klarar av, detta lilla land på 9 miljoner invå- nare. Det är inte dåligt. Det gör också att vi inte har samma struktur som i exempelvis Danmark. Vi kan gå till andra länder - det ska ses som berömmande när jag säger detta om dessa länder, det ska inte miss- förstås - som har en helt annan struktur med många småföretag, få stora företag och inte alls samma in- ternationalisering som vi har. Men det innebär inte att vi inte ska skapa fler småföretag. Låt oss titta bakom oss och se varför vi har haft sådan skjuts på småföretagande. Det har att göra med den arbetsmarknadssituation som vi har haft. Många arbetslösa har inte haft något annat alternativ än att starta eget. Jag vill ändå allmänt säga att vi gör och har gjort väldigt mycket. Företagandet och företagsklimatet är utomordentligt gott i Sverige. I benchmarking-studien framgår också att ungdomar i Sverige är mycket villi- ga att starta eget, de vill hellre starta eget än bli an- ställda och i mycket större omfattning än vad som görs i andra länder. Det är inget dåligt betyg. Det framgår också att skattepolitiken inte är ett hinder för att starta företag. Jag tror att det är 10 % i denna stu- die, om vi nu ska åberopa denna, som anmäler att reglerna är krångliga i Sverige. De flesta företagen tycker att det är ganska bra att starta och driva eget företag i Sverige. Det är vad den här studien säger. Detta innebär självklart inte att vi inte kan göra mycket mer, och det ska vi återkomma till. Jag har nu åberopat utredningen om 3:12-reglerna. Jag har åbe- ropat skattereformer för att stimulera ökat nyföreta- gande, som jag kan redogöra för. Vi får återkomma till 3:12-reglerna som jag tycker är en väldigt viktig del när det gäller inte minst arvsskatten. Men det är också viktigt att man där stimulerar dem som är akti- va ägare, inte passiva kapitalägare. Det genomgås i denna utredning, som kommer att lägga fram sitt förslag. Jag kan också nämna att vi arbetar med andra frå- gor. Projektet Kontakten drivs sedan en tid tillbaka i samarbete mellan Patent- och registreringsverket och Riksskatteverket. De ska nu gemensamt ta fram en Internetpool för PRV och RSV där man ska kunna lämna in sina uppgifter elektroniskt för registrering av företag. Riksskatteverket har också påbörjat en försöks- verksamhet där en grupp företag erbjuds möjligheter att gratis lämna in sin månatliga skattdeklaration via Internet. Hela det här handlar om regelförenkling. När vi föreslår en ny lag och ni prövar den här i riksdagen gäller det att man gör analyskonsekvenser. Inte minst gäller det också hur myndigheterna hanterar detta.

Anf. 33 THOMAS ÖSTROS (Utbildningsminister)
Herr talman! Jag har läst departementsskrivelsen mycket noga. Där sägs det att det är så mycket som 36 % av företagen som anger att de inte ser några hinder. Men det innebär ju samtidigt att det är 64 % som ser hinder som på något sätt bör åtgärdas. Man kan läsa statistik på olika sätt. Jag har läst ministerns skrivna svar väldigt nog- grant. Jag har läst det många gånger. Jag har lagt det ifrån mig och kommit tillbaka till det och försökt att se vad som står där. Jag tycker faktiskt att svaret andas lite uppgivenhet. Det står: "På lång sikt är jag och mina medarbetare på Nä- ringsdepartementet övertygade om att arbetet leder till en attitydförändring inom såväl Regeringskansliet som myndigheter och att det gagnar små företag." Javisst behövs det en attitydförändring. Men är ministerns formulering ett uttryck för att den övriga regeringen inte förstår och inte delar Björn Rosen- grens syn på företagande? Är det ett erkännande av att det är i Regeringskansliet som den värsta broms- klossen finns för ett bättre företagarklimat? I så fall är det mycket synd. I hela samhället lever det tyvärr kvar en föråldrad syn på företagande, och så är det tydligen även i Regeringskansliet. Min undran är: När ska det bli lika accepterat att tjäna pengar genom ett framgångsrikt företagande som att vinna pengar på Bingolotto? Det måste vara det som vi tillsammans strävar mot. Men som minis- tern framställer det tycks det vara stora problem i Regeringskansliet. Jag återkommer till benchmarking-rapporten. Att andelen kvinnliga företagare är så lågt beror till stor del på att det inte är möjligt att starta företag inom de branscher där kvinnor dominerar, dvs. i kommuner och landsting, inom skolan, vården, omsorgen och barnomsorgen. Det har socialdemokraterna alltid varit emot. Men här finns en mycket stor grupp kompe- tenta kvinnor vilkas möjligheter faktiskt bromsas av den politik som regeringen hittills har fört. Här be- hövs det en vändning. Jag vill fråga, och jag hoppas att jag får ett svar: Är Björn Rosengren beredd att arbeta för detta? När det gäller arvs- och generationsskiftesbeskatt- ningen är det mycket viktigt att vi kan komma till rätta med den katastrofala utformning som den har i dag. Vi kristdemokrater anser att man direkt borde kunna införa en regel som skyddar det arbetande kapitalet från beskattning. Annars finns det risk för att företaget urholkas. Det kanske inte klarar sig över ägarskiftet. Resultatet blir då färre företag och fler arbetslösa. Är skyddet av det arbetande kapitalet någonting som Björn Rosengren kan utlova för att lugna företa- garna åtminstone på den här punkten?

Anf. 34 ANDERS SJÖLUND (M)
Herr talman! När det gäller frågan om att skapa fler företag finns det inte någon tanke - i alla fall inte i min värld - på att det ska ske genom en privatise- ring av den offentliga sektorn. Det är viktigt att slå vakt om offentliga sektorns tjänsteproduktion. Det är nu dags att återupprätta den offentliga sektorns bety- delse för vår välfärd och för att vi ska få en bra tjäns- teproduktion i form av utbildning, sjukvård etc. Det är viktigt för mig. Om en ökad privatisering är målet för att skapa nya företag och för att öka antalet kvinnor som driver företag delar jag inte den uppfattningen, och det vill jag slå fast här. Sedan kan man alltid vara öppen för privata alter- nativ, men det kan inte vara en motor för att vi ska få fler företag. Motorn för den typen av tjänsteproduk- tion är att medborgarna får en lika behandling, obero- ende av var de bor, oberoende av de är högavlönade eller lågavlönade, fattiga eller rika samt att de får en bra skola och bra sjukvård. Det är det viktigaste för mig. Det kvinnliga företagandet har faktiskt ökat under de senaste åren under den socialdemokratiska rege- ringen. Självfallet behövs det mycket mer, men det går åt rätt håll. Frågan om 3:12-reglerna utreds nu. Jag delar upp- fattningen att det finns mycket som behöver göras, inte minst när det gäller generationsskiften, och det är också en fråga som denna utredning har prioriterat och ser över, och vi får avvakta vad den kommer med för förslag.

Anf. 35 THOMAS ÖSTROS (Utbildningsminister)
Herr talman! Men, Björn Rosengren, det kan väl inte vara så katastrofalt och skadligt att öppna den offentliga sektorn för privat verksamhet och för att kvinnor ska kunna starta t.ex. ett kollektivt äldreom- sorgsboende. Det är fortfarande det kommunala och landstingskommunala ansvaret att se till - som mi- nistern nämnde - att alla blir lika behandlade och får lika bra service. 1997 lovade Göran Persson att antalet företag skulle uppgå till 100 000. Vi har inte nått dit. Som jag nämnde i min inledning minskar antalet personer som driver företag. Det är en politik som är förödande för Sverige. Vad vi behöver är fler företag som vågar och kan växa. Det är då som man skapar tillväxt, får fler i arbete och får bättre råd att värna om välfärden. Det är enda sättet för att få en bättre skola, bättre vård och bättre omsorg. Innerst inne kan kanske Björn Rosengren hålla med om det, men i realiteten verkar det inte som att regeringen har förstått detta med tanke på den politik som förs. Medan gräset gror dör kon. Vi måste får fart på tillväxten, Björn Rosengren. Och hur ska vi åstadkomma detta? Det behövs kraftfullare tag än vad ministern har redovisat i sitt interpellationssvar. Vad är det som vi ska göra? Vad är det som är viktigt, enligt ministerns synsätt?

Anf. 36 ANDERS SJÖLUND (M)
Herr talman! Jag vill återkomma till den offentliga sektorns tjänsteproduktion. Jag är övertygad om att är det någonting som ska återupprättas och stimuleras så är det de offentliganställdas roll, alla dessa tusentals kvinnors händer som bär upp mycket av vår välfärd. De är våra välfärdsarbetare, och de ska återupprättas i betydelsen av att vi måste se deras stora värde. Det är det viktigaste. Jag tror inte på något allmänt resonemang om att bara vi privatiserar så får alla det bättre. Där skiljer vi oss dramatiskt i våra uppfattningar när det gäller att skapa en bra tjänsteproduktion och en bra väl- färdsproduktion. Med detta har jag inte sagt att man inte ska vara öppen för alternativ, men det kan aldrig vara något huvudspår och aldrig vara någonting för att stimulera företagen i det här landet. Det tror jag inte på. Sedan konstaterar jag att Göran Persson hade rätt. Det har tillkommit ca 30 000-35 000 nya företag per år sedan 1997, och det blir sammanlagt ca 100 000 företag. Han räknade inte så tokigt där heller. Det har gått ganska bra, och vi ska göra mer på detta område. Avslutningsvis är det de makroekonomiska frå- gorna som är avgörande för tillväxten. Låg ränta har vi i Sverige fortfarande, liksom låg inflation. Det är det som är avgörande och att vi också ökar sysselsätt- ningen. Vi har mer än halverat arbetslösheten. Vi får gå tillbaks till 60-talets guldålder för att kunna redo- visa samma sysselsättningsökning som har skett de senaste åren. Det är ett bra mått på tillväxten. Och självklart, om vi tittar på ökningen av bruttonational- produkten, dvs. summan av vår ökade tjänsteproduk- tion och varuproduktion, ser vi att den också jämfört med i många andra länder har varit utomordentligt bra de senaste åren.

Anf. 37 ANDERS SJÖLUND (M)
Herr talman! Tomas Högström har frågat mig vil- ka åtgärder jag avser vidta för tågtrafiken på Mälar- banan. Frågan är ställd mot bakgrund av att jag i en in- terpellationsdebatt den 16 januari 2001 angående tågtrafiken på Mälarbanan lovade att diskutera med SJ vilka åtgärder, framför allt beträffande vagnför- sörjningen, som var lämpliga att vidta för att förbättra trafiksituationen längs banan. Jag har sedan dess träffat SJ:s vd och ordförande för att diskutera frågan. Låt mig först understryka att den stora tillström- ningen av resenärer till tågtrafiken i slutet av 1990- talet har överträffat alla prognoser. SJ konstaterade efter år 2000 att man haft de största resandevolymer- na någonsin. Det är givetvis mycket glädjande att tågresandet utvecklats så framgångsrikt. Tyvärr har denna resandetillväxt fört med sig att tågen som finns i landet helt enkelt inte räcker till. Inte heller utom- lands har det varit möjligt att få tag på några "lediga" tåg. I mina diskussioner med SJ har jag framhållit att bolaget måste arbeta intensivt för att hitta lösningar för att snabbt förbättra trafiken på Mälarbanan. Under mars i år kom SJ överens med vagnbolaget Transitio om att hyra in 16 nya regionaltåg från dem. Tågen kommer att sättas i trafik i takt med att de levereras från tillverkaren Adtranz i början av nästa år. Till juni 2002 räknar SJ med att ha fått de tio första tågen. Enligt SJ kommer tågen, som har en maxhastighet på 200 kilometer per timme, huvudsakligen att sättas in på sträckan Västerås-Stockholm. Restiden beräknas bli lite över 50 minuter. Jag kan konstatera att SJ, genom den hyreslösning som presenterats ovan, på ett positivt sätt har med- verkat till att inom en nära framtid underlätta resandet i Mälardalen och bättre svara upp mot resenärernas krav och förväntningar. När det gäller vagntillgången på lite längre sikt är jag övertygad om att SJ genom sin stora beställning tidigare i år av 43 nya snabbtåg säkrat en rejält ökad kapacitet fr.o.m. år 2004. Vad beträffar frågan om spårbrist, som också tas upp i interpellationen, kan jag meddela följande. Regeringen har tillsatt en kommitté som till regering- en ska lämna förslag till förbättringar av transportsi- tuationen i Stockholmsregionen och för transport- möjligheterna mellan Stockholm och övriga Mälar- dalen, övriga landet samt internationellt. Behovet av ökning av spårkapaciteten kommer alltså att behand- las inom ramen för denna kommitté. För att öka spårkapaciteten genom centrala Stock- holm har regeringen också i december förra året upp- dragit åt Banverket att skyndsamt planera för fler spår.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.