Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Äldres tillgänglighet i vården

Interpellation 2007/08:783 av Axelsson, Christina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-05-13
Inlämnad
2008-05-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-06-02
Sista svarsdatum
2008-06-03
Besvarad
2008-06-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 maj

Interpellation

2007/08:783 Äldres tillgänglighet i vården

av Christina Axelsson (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Tillgängligheten i primärvården och den geriatriska kompetensen behöver byggas ut.

1 ½ miljon av befolkningen är i dag 65 år och äldre och vi ser i olika prognoser hur andelen stiger framöver. Det är mycket positivt att vi har ett samhälle där många lever länge samtidigt som det är en utmaning vad gäller planeringen för alla i framtiden. Vi behöver ett samhälle som är tillgängligt för alla på alla plan, inte minst inom vården.

Vårdval Stockholm som styr många äldres vardag i Stockholms län är inte vägen till frihet, det har i stället inneburit ofrihet för många äldre. Fri etablering av läkare är inget för andra regioner att ta efter. Det visar sig redan nu att läkare etablerar sig där det bor många friska. I länets utkanter och i Stockholms förorter med personer med svårare diagnoser är det inte enkelt att ens få fatt i någon som vill etablera sig. De äldre får därför resa och finna sig i att de inte har tillgång till ”en egen doktor”. I Solna tvingas till och med en äldrecentral att läggas ned på grund av de finansieringssystem som det moderatledda styret i Stockholms läns landsting infört.

Medicinska landvinningar har lett till kortare vårdtider vid sjukhusen. Det är i och för sig positivt men har samtidigt lett till påfrestningar för den enskilde vid utskrivningar. Samarbetet mellan sjukvården och kommunernas äldreomsorg vid utskrivningar har blivit bättre men alltjämt finns brister.

Ålderdom är ingen sjukdom men det behövs mer forskning för att lindra och bota de sjukdomar som särskilt drabbar äldre. Den geriatriska kompetensen behöver byggas ut och fler sjukvårdspersonal med den speciella kompetensen behöver utbildas. Bara om några år kommer behovet av dessa att vara mycket stort, inte bara inom sjukvården utan också på de olika boenden som erbjuds de äldre. Jag vill därför fråga ministern vad han gör att öka forskning på äldres sjukdomar och vad han gör för att öka utbildningen i geriatrik på olika nivåer.

Att umgås är att hålla sig frisk. I en storstad är anonymiteten ett hot särskilt mot äldre. De känner sig otrygga och det kan gå många dagar utan att de ens har någon att samtala om vardagen med. PRO och andra organisationer erbjuder kontakt men deras möjligheter bygger helt på personligt engagemang. Deras arbete försvåras i och med att tillgången till gemensamma lokaler blir sämre. De äldre har alltså inte tillgängliga lokaler att träffas i. Jag vill fråga ministern vad han kan göra för att fler äldre ska få chansen att träffas.

Jag vill därför fråga socialministern vad han ämnar göra för att förbättra samarbetet mellan kommuner och landsting vid vård av äldre.

Vilka initiativ avser socialministern att ta för att öka äldres tillgänglighet i vården?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:783, Äldres tillgänglighet i vården

Interpellationsdebatt 2007/08:783

Webb-tv: Äldres tillgänglighet i vården

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 80 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Christina Axelsson har frågat mig vad jag gör för att få mer forskning på äldres sjukdomar, öka utbildningen i geriatrik på olika nivåer, för att fler äldre ska få chansen att träffas och för att förbättra samarbetet mellan kommuner och landsting vid vård av äldre samt vilka initiativ jag avser att ta för att öka äldres tillgänglighet i vården. Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vidare ska vården ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Den som har de största behoven av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Det är landstingens ansvar att organisera hälso- och sjukvården så att den uppfyller kraven i hälso- och sjukvårdslagen. Forskning inom medicin och livsvetenskaper är ett prioriterat område för regeringen, och regeringen avser att återkomma i frågan i den kommande forskningspolitiska propositionen. Några av målen för äldrepolitiken är att kunna åldras i trygghet och att ha tillgång till god vård och omsorg. För att nå målen krävs bland annat samverkan mellan olika aktörer, yrkesgrupper, frivilligorganisationer och olika huvudmän. En förutsättning för en trygg äldrevård är också att utveckla kunskap, satsa på forskning och metodutveckling samt att nya evidensbaserade metoder får spridning i hela landet. Regeringen genomför därför stora satsningar på vården och omsorgen om äldre personer bland annat genom ett stimulansbidrag till kommuner och landsting på 1,35 miljarder kronor. Områden som prioriterats inom ramen för detta bidrag är bland annat läkartillgång, läkemedelsgenomgångar, samverkan kring rehabilitering, demensvård, kost och nutrition, förebyggande arbete och att äldres sociala behov uppmärksammas i större utsträckning än hittills. Sedan 1997 finns en besöksgaranti inom primärvården. Under 2005 tecknades en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, om att utvidga besöksgarantin till en vårdgaranti som också omfattar väntetid till behandling. För att täcka de ökade kostnaderna för införande av vårdgarantin tillförs landstingen 500 miljoner kronor per år. För 2007 fick landstingen dessutom 250 miljoner kronor extra, det vill säga totalt 750 miljoner kronor för genomförandet av vårdgarantin. Vårdgarantin följs upp av Socialstyrelsen i samverkan med SKL. Regeringen har tagit initiativ till utredningen om patientens rätt i vården. Utredaren ska bland annat lämna förslag till lagreglering av den nationella vårdgarantin och det fria vårdvalet. Förslag i dessa delar kommer att lämnas i december. Alla medborgare ska känna sig trygga med att vården finns lätt tillgänglig när de behöver den. De nationella satsningarna på att förbättra tillgängligheten och stärka patientens ställning ger goda förutsättningar för att nå målet om en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård av god kvalitet.
Christina Axelsson (S)
Anf. 81 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Nu kommer en 08 till, men det är 08 hela året, så ministern får väl stå ut med det. Jag tycker att det är fint att det, som ministern pekar på, satsas på äldre. Enligt svaret prioriteras läkartillgång, läkemedelsgenomgångar, samverkan kring rehabilitering, demensvård, kost och nutrition, förebyggande arbete, och de äldres sociala behov uppmärksammas i större utsträckning än hittills. Det låter bra, ministern, men hur är det i verkligheten? Jag kan inte låta bli att ta exempel från den verklighet jag lever i här i Stockholms län. Här har inte tillgängligheten ökat, tvärtemot. Precis som Christina Zedell här har sagt har Vårdval Stockholm, som man pratar så mycket om, inte betytt att fler äldre får välja. Nej, det har inneburit att läkarna får välja. De får välja var de vill etablera sig. Det är klart att de gör det där det finns en bra marknad, det vill säga där det bor folk med högre utbildning som har mer råd och som efterfrågar mer medicinsk kompetens. Det visar inte minst den undersökning som går att hämta på landstingets hemsida om behov av hälso- och sjukvård i Stockholms län utifrån ett befolkningsperspektiv. Som Christina Zedell tidigare har sagt har flera närakuter i Stockholms ytterområden fått stänga igen. Och det är ministerns kamrater i landstinget som tillsammans med övriga borgerliga landstingsledamöter har beslutat om det. Man har lagt ned de äldrecentrum som har funnits i det blå Solna, i det blå Sollentuna och till och med i Hökarängen, även om de så sent som förra hösten fick ett väldigt gott betyg. De var sådana äldrecentrum som faktiskt hade kunnat visas upp som bra att satsa på också för andra regioner än för oss i 08-regionen. Alla medborgare ska känna sig trygga med att vården finns lätt tillgänglig när den behövs, säger ministern vidare i svaret. Det låter bra, herr minister. Men, återigen, det speglar ju inte riktigt hur det är, för verkligheten är att hälsoklyftorna växer. Det säger till och med Socialstyrelsen i sin rapport. I mitt hemlän är vårdens vinnare med en borgerlig regering de som bor i de rika kommundelarna eller kommunerna. Så kommer det också att bli i det övriga landet när det här får genomslag överallt. De patienter som har problem med språket, problem med traumatiska upplevelser som kommer ikapp dem när de blir lite äldre, de som har problem med ekonomin är de stora förlorarna. Om man ska skriva ut ett recept mot det här, en bot, då heter det inte vårdval à la Stockholm utan mer av rättvisa - mer vård efter behov helt enkelt. Tillbaka till min fråga: Vad avser ministern att göra för att öka alla äldres tillgänglighet i vården?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 82 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag ska avstå från att läsa upp mitt svar en gång till. Jag har svarat på de frågor som har ställts om vad jag ämnar göra för att förbättra samarbetet mellan kommuner och landsting vid vård av äldre. Jag har gett mitt svar på frågan om vilka initiativ jag avser att ta för att öka de äldres tillgänglighet i vården. Jag tror ändå att det finns skäl att vika ut sig något mer och diskutera det faktum att vi har väldigt stora förändringar framför oss i takt med att vi för varje dag som går blir en dag äldre, och så småningom kommer ganska många att bli gamla ungefär samtidigt. För en tid sedan delade jag ut ett pris till ett av alla de väldigt goda projekt som pågår inom svensk hälso- och sjukvård som handlar om att utveckla sjukvården. Det var en tidning som delade ut en guldskalpell för fantastiska insatser inom vården. I det här fallet råkade det vara i mitt hemlandsting Jönköpings län. Det är bäst att jag talar om att jag inte satt i juryn, men jag hade glädjen att få dela ut priset. Där hade man gjort en fantastisk insats för att undvika fallskador hos äldre som fanns i den kommunala omsorgen eller under landstingets tak. Man hade genom kvalitetsarbete minskat antalet trycksår eller liggsår dramatiskt. Man hade också förbättrat näringsbalansen hos äldre patienter. Det här tycker jag är ett glädjande exempel på sådant som fungerar väldigt väl och sådant som kan exporteras från ett landsting till ett annat, så att vi lär för att utveckla vården. Det här är någonting som vi ständigt och jämt jobbar med. Men jag vill än en gång påminna om att landstingspolitiken i Stockholm i huvudsak är en sak för landstingspolitikerna där. Den nationella politiken har ett annat perspektiv men spelar naturligtvis roll.
Christina Axelsson (S)
Anf. 83 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Ja, det är riktigt som ministern säger att det pågår saker och ting. Det sjuder av verksamheter, inte minst med ny teknik. Det finns de som har uppfunnit pyjamasar som kan känna av om man har feber. Det gör att personalen slipper ta tempen på patienterna på morgnarna, vilket naturligtvis också är besparande. Jag tror att vi kommer att få se många av den typen av innovationer, men för det behövs det också lite drivkraft, och det behövs drivkrafter överallt. Det kan ju inte bara vara så att det är pengarna som ska styra, att vården ska bli en marknad som på så sätt blir tillgänglig. Vad jag vill är att vården ska vara till för alla, precis som det står i hälso- och sjukvårdslagen. Det är intressant att ministern i svaret tar upp utredningen om patienternas rätt. Jag tycker att det är viktigt att patienterna får sin rätt. Men det första delbetänkandet handlar ju bara om hur man ska införa fri etableringsrätt. Då kan man undra: Vad blir det för vårdval för patienterna? Och hur ska man kunna veta vad man ska välja? Det står ju ingenting om vad det ska vara för varudeklaration på dem som du ska kunna välja. Innebär det att vårdtagarna också ska kunna få välja var läkare eller äldrecentrum ska etablera sig? I så fall tror jag att vi kommer att få ett helt annat vårdval. Det vårdval som vi ser, och som Christina Zedell pekade på i sin interpellation, handlar bara om läkarnas möjligheter att välja var de ska etablera sig. Det är det ni är så inriktade på, och det är det här vi vill komma åt. Gör inte så här, utan låt i stället patienterna få vara med och styra var vården behövs och vilken vård som behövs. Jag tror att vi kommer att få se en helt annan mångfald av olika vårdservicegivare på olika platser när det inte bara är pengarna som styr direkt och det handlar om att gå till doktorn många gånger.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 84 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag håller verkligen med om att vården inte är en marknadsvara som kan hanteras på samma sätt som när det gäller cykelslangar, mikrofoner och annat, utan vården har ett särskilt värde och en särskild betydelse. Det är därför vi har en bred enighet om att vården ska finansieras gemensamt genom våra skatter och att vården inte ska ges till människor på några andra grunder än deras medicinska behov. Sedan tror jag ändå att det finns möjligheter att använda en del av de mekanismer som finns på marknaden för att få saker och ting att fungera bättre. Dit hör till exempel att ersättningssystemen utformas på ett sådant sätt att de leder till att vi får en god kvalitet förstås men också en snabb genomströmning så att så många människor som möjligt får vård och omsorg. Det ger alltså mer makt till vårdtagarna att kunna välja. Det är sådant som jag tror bidrar till kvalitet och utveckling, men det ersätter inte allt annat. Det kommer att behövas kvalitetskontroll, tillsyn, öppna jämförelser, kvalitetsindikatorer och så vidare för att hela tiden skapa ett så bra underlag som möjligt för dig och mig att välja. Men till skillnad från marknader där saker och ting saluförs hur som helst handlar det här om att vi betalar vården gemensamt och att den ges efter behov, inte utifrån några andra grunder.
Christina Axelsson (S)
Anf. 85 Christina Axelsson (S)
Fru talman! I Stockholms län bor i dag ungefär 270 000 personer över 65 år. Vi är ju en ung region. Men icke förty kommer vi att bli ungefär 40 000 fler på bara några års sikt, för som ministern också sade i början kommer antalet äldre att öka. Och vi kommer att ställa stora och höga krav på vården, att den finns tillgänglig, att den finns där vi behöver den och att den ger oss vad vi behöver. Jag är glad att ministern ändå säger att det är människors behov som ska styra och att vården inte ska vara en marknadsvara. Men det synsättet har inte slagit igenom bland ministerns partikamrater i den region jag kommer från, alltså 08-området. Det är viktigt att det får genomsyra allt man gör och att man också måste se till att vi stiftar den typ av lagar, förordningar och föreskrifter som styr så att det bli vård på människornas villkor och inte på vårdgivarnas villkor. Det tycker jag är viktigt. Med det, fru talman, vill jag önska trevlig midsommar till alla som jobbar här, till kamraterna i bänkarna och naturligtvis till socialministern. Jag hoppas att vi slipper uppsöka vård i helgen.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 86 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tackar för diskussionen. Vi får säkert anledning att återkomma. Detta är ett av de mest spännande områden vi har. Hur kommer vi till rätta med de långvariga problem som vi har haft när det gäller till exempel tillgängligheten? Hur möter vi de stora utmaningarna som finns när det gäller en åldrande befolkning och de hälsoproblem som följer med det? Hur möter vi medborgarnas ökande kunnande och krav på hälso- och sjukvården? Detta är frågor som vi ständigt förstås måste diskutera - liksom att jag ständigt måste önska en god midsommar, vilket jag naturligtvis gör med stor glädje. Glad midsommar!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.