A-kassans regelverk som hinder för arbetslösas samhällsengagemang
Interpellation 2008/09:133 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-11-18
- Inlämnad
- 2008-11-18
- Besvarad
- 2008-12-02
- Sista svarsdatum
- 2008-12-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 november
Interpellation
2008/09:133 A-kassans regelverk som hinder för arbetslösas samhällsengagemang
av Eva-Lena Jansson (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Den borgerliga regeringens hantering av arbetslöshetsförsäkringen, a-kassan, med ständiga försämringar och förändringar har gjort det svårt att få en överblick över vilka regler som gäller för den försäkrade. För även om regeringen har valt att kalla a-kasseersättning för bidrag är det ersättning från en försäkring det handlar om.
Nu har det visat sig att reglerna för ersättning till arbetslösa är av ett sådant slag att arbetslösa med politiska förtroendeuppdrag, oavsett om uppdraget är på 75 procent eller enstaka dagar i månaden, måste avsäga sig uppdragen för att inte bli av med sin a-kasseersättning.
I en väl fungerande demokrati finns det utrymme för förtroendevalda med många olika typer av erfarenhet. Naturligtvis ska vi välkomna personer oavsett om de är arbetslösa eller jobbar, studerande, företagare, personer med nedsatt arbetsförmåga och personer som uppbär annan ersättning än lön. Ju fler med olika bakgrund och erfarenhet som deltar, desto bättre blir besluten.
Därför är min fråga till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin följande:
Avser arbetsmarknadsminister Littorin att vidta åtgärder angående a-kassans regelverk så att inte arbetslösa stängs ute från politiska uppdrag?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:133
Webb-tv: A-kassans regelverk som hinder för arbetslösas samhällsengagemang
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:40 Tisdagen den 2 decemberProtokoll 2008/09:40 12 § Svar på interpellation 2008/09:133 om a-kassans regelverk som hinder för arbetslösas samhällsengagemang
Protokoll från debatten
Anf. 109 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! För en gångs skull är Eva-Lena Jansson och jag helt överens! Jag är gammal partisekreterare. Jag vet hur svårt det är att motivera och rekrytera personer till politiska uppdrag. Jag vet också hur viktigt det är att vi har företrädare som representerar hela samhället i våra olika partier, med olika erfarenheter, olika bevekelsegrunder och engagemang. Det är viktigt att ha den bredden i våra partier. Det är livsavgörande.
Vi som har uppdrag på riksnivå har möjligen lite mer på fötterna, får lite mer uppmärksamhet, oftast lite mer betalt och oftast lite mer runt omkring.
Att vara kommunalpolitisk företrädare i olika former är det finaste uppdrag man kan ha. Det är ofta otacksamt, sena kvällar och mycket jobb på olika sätt. Därför är min grundinställning precis den som Eva-Lena Jansson har. Det är klart att vi ska underlätta för människor att ha politiska uppdrag, inte försvåra för dem. Jag delar helt den uppfattningen.
Det som styr är dels kommunallagen från 1991, dels ett Amsmeddelande från 1995. Det är samma grundregler som styr, och vi har inte ändrat i dem. I Amsmeddelandet från 1995 står det att förtroendeuppdrag av större omfattning betraktas som förvärvsarbete medan förtroendeuppdrag av mindre omfattning bör arbetslöshetskassorna bortse från både när det gäller att uppfylla arbetsvillkor och under tid av arbetslöshet. En individuell bedömning ska göras av om förtroendeuppdraget inverkar på arbetssökandet.
Vi har inte ändrat den bedömningen. Däremot kan man ställa sig frågan - med all rätt, som Eva-Lena Jansson gör - om a-kassornas bedömning ändrats eller om praxis har ändrats. Om det är så är jag förvånad över det. Det är en märklig sak.
Det konkreta svaret på Eva-Lena Janssons fråga är ja, i den meningen att det finns ett tillkännagivande från riksdagen och vi arbetar med att se hur praxis har ändrats, om det är så, och vad det i så fall innebär, om det måste tydliggöras. Det är det tydliga svaret på frågan. Jag ber att få återkomma inom hyfsat kort tid för att redovisa exakt hur.
Anf. 110 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Anledningen till att jag tycker att det är viktigt att ta diskussionen med nuvarande arbetsmarknadsministern, som också har ett förflutet som partisekreterare, är att frågan inte är ny för honom. Han har tidigare sett konsekvenserna och tycker att frågan är viktig.
Den här arbetsmarknadsministern har också lagt fram fler propositioner under sin korta tid än någon annan minister vad gäller förändringar i a-kassan. Därför blir det märkligt att han inte har tagit med dessa frågor, som han uppenbarligen känner till och är engagerad i. Han har nu bestämt sig för att försämra a-kassan för dem som är deltidsarbetslösa utan att sätta press på arbetsgivare, bara press på de arbetslösa. Han drar åt svångremmen och gör det hårdare för de arbetslösa vad gäller a-kassan, men han kan ändå inte se de förändringar som faktiskt behöver göras. Det blir märkligt när han säger att kan kände till frågan, visste om att den var viktig, har lagt fram massor med propositioner, men ändå inte kan göra denna förändring. Om frågan inte är ny undrar jag om man inte bryr sig om eller om det är ett olycksfall i arbetet.
Många drabbas. Jag tycker att arbetslöshetsförsäkringen ska vara stark och bra. Det är fler än fritidspolitiker som påverkas. Det finns en poäng i att de som är arbetslösa och förtidspensionärer ska kunna delta i den politiska debatten därför att de politiska besluten blir bättre. Om det hade funnits fler arbetslösa moderater i riksdagen hade inte a-kassan sett ut så. Det är jag helt övertygad om. Förmodligen hade de inte varit moderater heller - men det är en helt annan fråga.
Tillbaka till frågan. Jag tyckte mig höra av arbetsmarknadsministern att ett tillkännagivande är på väg. Men i svaret sade han att "innan beredningsarbetet är avslutat är jag inte beredd att uttala mig vidare". I min skriftliga fråga undrade jag om arbetsmarknadsministern är beredd att vidta åtgärder angående a-kassans regelverk så att inte arbetslösa stängs ute från politiska uppdrag.
Jag vet inte hur länge beredningsarbetet har pågått, fru talman. Det vore viktigt att få reda på hur långt det har kommit, om det är många personer som jobbar med frågan, vart den är på väg, om något håller på att skrivas. Jag skulle ändå vilja få ett litet förtydligande av arbetsmarknadsministern.
Anf. 111 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Låt mig först ta upp frågan om deltidsbegränsningen. Den är till och med socialdemokrater för i er budgetmotion, även om ni har något fler ersättningsdagar innan begränsningen träder till. Vi kan diskutera de dagarna snarare än deltidsbegränsningen i sig. Faktum är att deltidsarbetslösheten har sjunkit med en femtedel sedan vi införde begränsningen. Det är något att vara glad över.
Tillkännagivandet kom redan riksdagsåret 2004/05. Det innebär att min företrädare, Hasse Karlsson, hade två år på sig att ta hand om det men gjorde ingenting. Möjligen kan man i så fall rikta lite kritik åt det hållet.
Till saken hör att det inte finns några förändrade regler på området sedan 1995. Jag har Amsmeddelandet nr 17 från 1995 som beskriver hur detta bör tolkas. Jag konstaterar när jag pratar med till exempel IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, att man menar att det finns en etablerad praxis.
Sedan belyser Eva-Lena Jansson trots allt problemet. Vi har en person på läktaren som just har råkat ut för detta. Jag kan bara återigen konstatera att jag delar Eva-Lena Janssons grunduppfattning att det är klart att man ska kunna ha politiska uppdrag samtidigt som man råkar vara arbetslös. Det finns den typen av avgränsningar som handlar om olika uppdrag som innebär heltidsersättning. Då är det orimligt att gå på a-kassa. Det är inte så konstigt.
Vi arbetar med hur vi ska svara på tillkännagivandet från riksdagen som kom 2004/05. Jag avser att återkomma inom kort med hur det ska se ut.
Anf. 112 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag har suttit i Sveriges riksdag bara sedan hösten 2006. Så länge jag har suttit i den här riksdagen har det varit en borgerlig regering, och jag förväntar mig att de svarar för vad de gör. Jag kan inte ta ansvar för vad den tidigare, socialdemokratiska regeringen inte gjorde. Men jag förväntar mig att man agerar som minister när man har fått ett uppdrag från riksdagen, och detta uppdrag ligger just nu på arbetsmarknadsminister Littorin.
Vad gäller antalet deltidsarbetslösa som har minskat är frågan om det bara är en siffra på papperet. Om man inte kan få ersättning för att man bara har deltidsjobb, vad är då vitsen med att vara inskriven på Arbetsförmedlingen som deltidsarbetslös?
Många av dem som tidigare var anmälda som deltidsarbetslösa har försvunnit. Och precis som Dagens Samhälle redovisar fortsätter deltiderna trots nej till a-kassa.
Med all respekt för statistik är jag inte riktigt säker på att det är så att alla deltidsarbetslösa har försvunnit. Tvärtom kommer det signaler i vardande jobb- och varselkris om att antalet deltidsarbetslösa kommer att öka.
Ja, jag delar i alla fall min oro med Elisabeth Hammar som nu sitter här på läktaren och undrar dels hur mycket tid hon ska behöva lägga ned på att jobba med a-kassans regelverk, dels hur mycket hon ska lägga ned på att söka jobb. Hon har som sagt var blivit arbetslös tack vare den här regeringen, och nu får hon slåss med de regler som finns på arbetsmarknaden vad gäller a-kassan. Hon har alltså dubbla uppgifter. Det är tufft.
Jag kan bara uttrycka min beklagan över att det ser ut så här. Men jag hoppas att arbetslösa också i framtiden ska kunna vara aktiva i politiken, oavsett hur mycket eller lite jobb man har.
Anf. 113 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag delar i grunden denna uppfattning.
När jag läser Amsmeddelandet från 1995 kan jag bara citera: "Ett eller flera uppdrag i fullmäktige, nämnder och andra styrelser, där endast sammanträdesarvoden utgår, tillgodoräknas alltså inte och påverkar normalt inte heller rätten till arbetslöshetsersättning. Detta gäller även om sådana arvoden av praktiska/administrativa skäl utbetalas i form av exempelvis årsarvoden."
Det är ganska tydligt att det har funnits en praxis på det här området som har medgivit möjligheten att ha olika typer av förtroendeuppdrag, som både Eva-Lena Jansson och jag hoppas på, vill och önskar att alla medborgare i Sverige ska ha möjlighet att ta del av.
Om det är så att a-kassorna har gjort andra bedömningar, och det är ju uppenbart fallet i vissa omständigheter, ska vi naturligtvis se hur vi kan hantera det på ett sätt så att vi möjliggör det som Eva-Lena Jansson och jag faktiskt båda vill ska åstadkommas.
Anf. 114 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att få riktig kunskap om hur många jobb som egentligen försvinner samt hur många som blir arbetslösa. Vidare frågar Luciano Astudillo vilka ytterligare pålagor, inte minst för småföretagen, mina krav på att arbetsgivarna ska ta ett större ansvar vid uppsägningar innebär.
För att kunna säga vilka konsekvenser varslen om uppsägning får i form av till exempel arbetslöshet måste man förstå hela varselprocessen. Generellt, och på en mycket övergripande nivå, kan varselprocessen beskrivas i tre delar. I den första delen anmäler arbetsgivarna att de tänker varsla och hur många. Vanligtvis är det då inte känt vilka personer som direkt kommer att beröras, till exempel som i fallet med Volvo.
Därefter, i den andra delen, inleder arbetsgivaren förhandlingar med de fackliga organisationerna. Det är i detta skede som varslet blir tydligare kopplat till individen. I den tredje delen fastställs personlistorna och de som berörs blir uppsagda.
Parallellt med denna process pågår det arbete som Arbetsförmedlingen och andra aktörer kan bidra med, till exempel inom ramen för omställningsavtalen.
Detta sammantaget gör att det är mycket svårt att från början säga hur många som kommer att bli arbetslösa utifrån att en arbetsgivare har varslat om uppsägning. Det är dessvärre först i efterhand som det går att säga med säkerhet hur många som faktiskt blir arbetslösa.
När det gäller arbetsgivarens ansvar i samband med varsel anser jag att detta ansvar är viktigt oavsett arbetsgivarens storlek. Arbetsgivarna ska följa arbetsrättsliga lagar och gällande avtal. Det är inte fråga om att lägga pålagor på till exempel mindre företag, som Luciano Astudillo menar. Arbetsgivare har ett ansvar för sin personal även under perioder då de varslar om uppsägning. Det gäller alltifrån att vara tydlig i sin information till att bidra med hjälp för att individen ska kunna hitta ett nytt arbete.
Anf. 115 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag vill tacka Littorin för genomgången av hur varselprocessen går till. Det kanske inte var det jag ställde frågor om utan snarare om utvecklingen i Sverige framöver.
Vi kan konstatera att Sverige är på väg in i en synnerligen allvarlig jobbkris. Vi kan också konstatera att den borgerliga regeringen inte bara har visat en makalös och häpnadsväckande passivitet inför att möta den här krisen. Dessutom, och det är viktigt att slå fast, har de med sin jobbpolitik lagt grunden för att krisen riskerar att slå hårdare och bli djupare i vårt land. Jag tänker inte rabbla upp det, men vi vet ju att näringspolitiken försummats, att arbetsgivaravgiften för de små företagen och regelkrånglet har gått åt fel håll. Branschprogrammen, som hade varit så viktiga för det långsiktiga arbetet, kunde ha varit i gång i två år. Vi ser hur Littorin har dragit ned rejält på alla de viktiga omställningsutbildningarna för dem som tvingas lämna ett jobb och behöver gå vidare, via en utbildning, till ett annat. Så lite som 25 procent av de utbildningarna finns kvar numera, och det kan jämföras med år 2006. Dessutom har man i sin iver att jaga arbetslösa och sjuka försämrat allas trygghetssystem. Så vi står betydligt sämre rustade att möta sämre tider.
Hur allvarlig är krisen? Ja, vi vet att under oktober och november har 40 000 människor varslats. En bedömning gjord av Arbetsförmedlingen säger att runt 40 000 visstidsanställningar inte har förlängts.
Vi vet att bemanningsföretagen har dragit ned i massa industrier. Vi vet också att regelverket är sådant att när man säger upp färre än fem anställda behöver man inte rapportera in det som varsel. Inom byggsektorn finns det särskilda regler som gör att man kan varsla upp till 19 anställda utan att redovisa det. Och vi vet att inom byggsektorn har den senaste tiden flera varsel om uppsägningar lagts för just 19 anställda. För att tvingas varsla ska det vara fler än 20.
Jag hade hoppats på att Littorin, som delvis lagt grunden till att den här krisen blir så djup och så allvarlig för vårt land, hade sagt: Jag är beredd att ta ansvar för det. Jag är beredd att ta mitt ansvar och verkligen ta reda på hur många som riskerar att bli arbetslösa. Det hade varit reko, det hade varit hederligt. Det hade varit ett oerhört viktigt underlag i det arbete som nu förbereds i Regeringskansliet med att komma med någon form av insatser för att göra något åt krisen. Hur många riskerar att bli arbetslösa? Littorin säger att det är svårt att ta reda på, men han säger ingenting om att han är beredd att försöka ta reda på det.
Den andra frågan rör mest arbetsgivaransvaret på det här området. Jag tycker att Littorin har kommit ganska billigt undan med all bombastisk retorik om att nu ska arbetsgivarna göra sitt. Nu säger han att de ska nog också ta sitt ansvar, följa lagar och avtal. Ja, men det är ju klart. Följa lagar och avtal måste ju alla företag, stora som små, göra. Det är det minsta man kan kräva av dem. Men eftersom Littorin är beredd att gå längre - så uppfattar jag hans svar - vill jag fråga vilka andra krav han vill ställa på arbetsgivarsidan, inte minst på de små företagen, att ta ansvar för de medarbetare som de tvingas säga upp.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.