85 procent minskat bostadsbyggande i Skåne
Interpellation 2007/08:231 av Jakobsson, Leif (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-26
- Anmäld
- 2007-11-27
- Besvarad
- 2007-12-04
- Sista svarsdatum
- 2007-12-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 november
Interpellation
2007/08:231 85 procent minskat bostadsbyggande i Skåne
av Leif Jakobsson (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Jag hade en interpellationsdebatt med Mats Odell den 19 januari i år om min oro för att byggandet av hyresrätter skulle minska kraftigt till följd av regeringens slopande av investeringsstöd till nyproduktion. Särskilt refererade jag till situationen i Skåne och risken för att tillväxtmöjligheterna inte kan tas till vara på grund av en stegrad bostadsbrist. Statsrådet svarade att han inte alls delade min oro och såg ingen risk för att bostadsproduktionen skulle falla.
Nu har vi fått ett tydligt svar på vad som hände när regeringen i ett slag kraftigt försämrade villkoren för hyresrätter. SCB redovisar att lägenhetsbyggandet minskade kraftigt första kvartalet i år – för hela landet 48 procent minskning, bara det en katastrof för alla som köar efter bostad.
Men minskningen i Skåne är än värre. Det påbörjades 85 procent färre lägenheter första kvartalet 2007 jämfört med 2006. Allra värst är situationen i Malmö och Lund där också behoven är störst.
Tyvärr hade jag rätt – alltför rätt – i januari och bostadsministern bedömde situationen fel.
Jag upprepar därför frågorna från i fjol:
Har statsrådet insett konsekvenserna av det stopp för nya hyresrätter som regeringens politik medför?
Vilka statliga insatser planerar statsrådet för att Malmö stad ska kunna möta den orimliga situation som uppstår?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:231
Webb-tv: 85 procent minskat bostadsbyggande i Skåne
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:36 Tisdagen den 4 decemberProtokoll 2007/08:36 7 § Svar på interpellation 2007/08:231 om 85 procent minskat bostadsbyggande i Skåne
Protokoll från debatten
Anf. 48 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Leif Jakobsson har frågat mig dels om jag insett konsekvenserna av det stopp för hyresrätter som regeringens politik medför, dels också vilka statliga insatser som jag planerar för att Malmö stad ska kunna möta den orimliga situation som uppstår.
Inledningsvis håller jag inte med om den bedömning som Leif Jakobsson gör när han beskriver det som sker som en "orimlig situation" eller att detta skulle bero på regeringens politik. Det är inte orimligt att bostadsbyggandet ska ske på marknadens villkor, på så sätt att det är de boendes - konsumenternas - värderingar, preferenser och betalningsvilja som ska vara styrande för produktionen, inte politiska beslut och krångliga administrativa regelverk.
Att en omställning från att bygga med stöd av bidrag och subventioner till att bygga för kunderna innebär en ny situation för byggindustrin är naturligt men inte desto mindre nödvändigt. Om situationen är orimlig - om den nu ska beskrivas så - är det på grund av alla åren med en politik som har gjort att vi har byggföretag som har anpassat sig till att behöva bidrag för att bygga hyresbostäder.
Jag vill också tillägga att förändringen inte är fullt så stor som Leif Jakobsson vill beskriva den. En inte obetydlig del av den statistiska minskningen förklaras av att många projekt tidigarelades för att kunna få del av de stöd som avvecklats efter årsskiftet. Det betyder dock inte att dessa projekt inte blir av, bara att de redovisas som påbörjade under sista kvartalet 2006 i stället för under första kvartalet 2007. Detta är i sig ett illustrativt exempel på hur förekomsten av bidrag styr företagen.
Det är också viktigt att känna till att sedan valet 2006 har Riksbanken höjt sin viktigaste styrränta, reporäntan, från 2,5 procent till 4 procent. Det är ofrånkomligt att en så viktig variabel som räntan påverkar byggbolagens kalkyler.
Jag vill också framhålla det jag sade i debatten den 19 januari i år, att det finns många goda exempel på att det går att bygga billiga och långsiktigt bra hyresbostäder. Det är något byggbranschen har att ta till sig som en del i omställningen. Men i den förra debatten hänvisade jag också till en enkät som hade ställts till byggherrar i Skåne, och önskemål om statliga stöd fanns inte med bland de fem viktigaste hindren för byggandet av nya bostäder. Jag tror inte att byggherrarnas prioriteringar har förändrats nämnvärt sedan dess. För övrigt kan man konstatera att MKB, det kommunala bostadsföretaget i Malmö, fortsätter med sin ambition att långsiktigt tillföra marknaden 300-500 bostäder om året, och då är det bostäder som passar många och med rimliga hyror.
Men om man vill söka förklaringar till bristande utbud av bostäder, inte minst hyresbostäder, kan vi se på det låga bostadsbyggandet under 1990-talet och en bit in på detta decennium. Faktum är att bostadsbyggande under lång tid har varit lågt, både historiskt och i jämförelse med våra nordiska grannar, men även med andra länder. Felet har legat i en bostadsmarknad som i många stycken har varit överreglerad och där man genom olika former av ofta tillfälliga stöd försökt stimulera fram visst byggande i stället för att se till att även denna sektor får arbeta på så normala och långsiktigt stabila villkor som möjligt.
I grund och botten är långsiktigt stabila makrovillkor, stabila och tydliga spelregler för byggsektorn och sist men inte minst ökad sysselsättning och skapandet av framtidsoptimism hos hushållen viktigare drivkrafter för byggandet än subventioner.
Avslutningsvis vill jag också bara säga att regeringens politik, med inriktning att få fler i arbete, även kommer att medföra en ökad och mer hållbar efterfrågan på bostäder och därmed också ett ökat utbud - även av hyresrätter. Detta gäller inte minst i en sådan region som Malmö. En omställning av bostadsbyggandet tar dock tid. Att ens antyda att nya stöd skulle kunna bli aktuella är i sig kontraproduktivt och kan bara förlänga branschens omställning. Slutsatsen är att det alltså inte blir några särskilda stöd för byggande i Malmöregionen. Däremot kommer jag att fortsatt noga följa hur tillgången på hyresrätter i Malmö kommer att utvecklas.
Anf. 49 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag har i min interpellation hänvisat till den tidigare debatt statsrådet Odell och jag hade här i kammaren i januari, då jag framförde min oro för att bostadsbyggandet och framför allt byggandet av hyresrätter kraftigt skulle minska till följd av den budget som den borgerliga majoriteten trumfade igenom här för ganska exakt ett år sedan. Mats Odell svarade mig att jag kunde vara lugn och att marknaden skulle fixa detta.
Nu har vi ett första facit. Bostadsbyggandet under första halvåret har i stort sett halverats i landet, och i Skåne har det minskat med 85 procent. Det sker när det egentligen borde öka, för kurvan har sedan flera år tillbaka varit uppåtgående. År efter år har fler och fler hyresrätter byggts. Men nu blir det ett abrupt avbrott.
Orsaken är naturligtvis att den här regeringen har gjort hyresrätten till det absolut mest missgynnade, och därmed dyraste, bostadsalternativet. Det är orättvist, och det är omodernt. Det kanske är ideologisk nit som driver ministern. Det är finare att äga. Men alla som är något så när insatta vet att hyresrätter behövs i alla olika prisklasser om arbetsmarknaden ska ha den flexibilitet som hög tillväxt kräver.
Jag tror också att anledningen till den extra dramatiska minskningen i Skåne är att väldigt många, både kommunala och privata, fastighetsföretag just i Skåne låg i framkant när det gällde att bygga prisvärda hyresrätter i samarbete med Byggkostnadsforum. Kommunerna ställde kreativt upp för att minska kostnaderna, och företagen gjorde likadant för att de skulle få del av investeringsstödet.
Det investeringsstödet, ministern, fungerade som smörjmedel och katalysator för processen att bygga smartare. Det var så effektivt att den genomsnittliga hyresnivån i nybyggda hyreslägenheter sjönk två år i rad. Det hade aldrig hänt innan vi började mäta detta. Vi lär säkert mötas i nya debatter. Då ska jag sticka ut huvudet, och jag tror att jag kommer att kunna säga att Mats Odells bostadspolitik i stället har höjt hyrorna i nyproducerade hyreslägenheter med 300 kronor kvadratmetern, det vill säga kanske 2 000 kronor i månaden för en trerummare.
Nu har regeringen prövat sin politik. Resultatet är minus 85 procent, det vill säga nästan tvärstopp för nya hyresrätter. Det går inte att förklara bort med statistiska finter. Var man än är i landet och pratar med bostadsföretag säger de samma sak. Det går inte att bygga hyresrätter till rimliga kostnader efter de beslut som riksdagsmajoriteten tog för ett år sedan. Och de hyresrätter som trots allt kommer till kommer att vara i en helt annan prisklass än de som byggdes tidigare med det statliga investeringsstödet. Den lilla rännil som byggs kommer alltså att vara producerad för en helt annan inkomstgrupp.
Jag ber ministern att titta på den tidning jag har i handen, Stockholm City. Det är förstasidan från den 22 november i år. Stockholmshems vd säger om nya hyresrätter: Vi bygger för de rika. Det är resultatet av er politik. Vi bygger för de rika.
Det är möjligt, ja, troligt att regeringens motiv för att dra undan mattan för bostadsbyggandet var ideologisk nit. Staten ska enligt er inte ta ansvar för boendet. Ni tycks tro att marknaden ska ordna det här. Men nu när ni ser att det inte fungerar enligt era nyliberala läroböcker, är inte ungdomars rätt att flytta hemifrån viktigare än den ideologiska niten? Är inte förutsättningarna för en högre tillväxt och en flexiblare arbetsmarknad viktigare än era pamfletter? Är inte människors krav på sunda bostäder till rimliga kostnader viktigare än att ni ger tiotusentals kronor i skattelättnader till ägare av lyxvillor på landets gräddhyllor?
I detta anförande instämde Nikos Papadopoulos och Siw Wittgren-Ahl (båda s).
Anf. 50 Christine Jönsson (M)
Fru talman! Jag fortsätter debatten från i eftermiddags. Då diskuterade vi samma fråga men kanske mer ur ett helhetsperspektiv. Nu är vi nere i Öresundsregionen, vilket i och för sig är trevligt eftersom jag, precis som Leif Jakobsson, kommer från den delen av landet, från Malmös grannstad Lund.
Öresundsregionen är på något sätt typisk för det som vi pratade om i eftermiddags. Det är en region som är het eller nästintill överhet. Priserna på byggandet har stigit oerhört, och bristen på arbetskraft är stor. Tittar man på de projekt som funnits ser man att det i dag är svårt att få arbetskraft till annat än de riktigt stora projekten. Det är ett av de stora bekymren för mig som gammal kommunalpolitiker i Lund, och det är säkert likadant för kommunalpolitikerna i Malmö.
Man måste också lite grann titta på den analys som gjorts av Boverket. I sin rapport konstaterar de att det byggs färre hyreslägenheter och fler villor och bostadsrätter. Stormalmö omfattar inte bara Malmö stad. Det omfattar även kommuner som Burlöv, Eslöv, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund, Skurup, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge, alltså i stor utsträckning grannkommuner till Malmö. Folk väljer att bosätta sig i de kommunerna just för att där finns bostadsrätter och villor. Därför är den statistik som Leif hänvisar till inte helt korrekt.
Jag vill också kommentera den tidigare regeringens och Socialdemokraternas politik. Jag tycker nämligen att man ska titta på bostadsmarknaden i Malmö som sedan införandet av den allmänna rösträtten, med undantag av vissa perioder, i princip styrts enbart av Socialdemokraterna. Vad är det för bostadspolitik man tryckt fram i Malmö? Ja, inte det flexibla, varierande byggandet som Leif pratar om och som alltså skulle fungera. Nej, det är fråga om gigantiska miljonprojektområden med ökande problem i ett Malmö skapat av en socialdemokratisk politik under årtionden.
Tittar vi på bostadsmarknaden i Malmö kan vi konstatera att folk på 1980- och 1990-talen inte precis stod i kö för att få lägenhet i Malmö. Det var snarare så att Malmös kommunalpolitiker åkte land och rike runt och försökte värva folk till de tomma lägenheterna i Holma, Lindängen och Rosengård. Jag tycker nog att man måste ha lite perspektiv på vem det är som skapat bostadsmarknaden och hur den skapats.
Sedan säger Leif Jakobsson att det är fel att bygga för de rika. Det som Ilmar Reepalu och andra socialdemokratiska kommunalpolitiker gjort i Malmö under de senaste åren är just att bygga för de rika. Man har byggt i hamnen och på andra attraktiva ställen för att vrida den spiral som man anser Malmö vara på väg in i. Leif Jakobsson ska kanske granska Malmös socialdemokratiska styre och sin egen regerings tidigare misstag innan han börjar kritisera den nuvarande regeringen för den bostadspolitik som skapat Malmös problem.
Anf. 51 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag blir glad av att lyssna på Leif Jakobsson, min gode vän. Det är en stolt person. Han har en bostadspolitik som den nuvarande regeringen tydligen borde ta fasta på.
Hur är det egentligen, Leif Jakobsson, med byggandet för de rika i Malmö hamn? Vi har varit där och sett Turning Torso och annat, men det kan vi lämna därhän. Jag tänker kanske mer i kvantitativa termer. Leif Jakobsson och hans parti hade ansvaret för bostadspolitiken i tolv år. Det resulterade i att de lämnade efter sig ett byggande som var 50 procent lägre än i Danmark på andra sidan Öresundsbron, 50 procent lägre än i Finland på andra sidan Bottenviken och 50 procent lägre än i Norge på andra sidan Kölen.
Tycker Leif Jakobsson att det är en politik värd att satsa på? Det innebar nämligen att de kommuner som hade en uttalad bostadsbrist ökade från ca 60 kommuner i början av den perioden till 122 kommuner när ni lämnade regeringsmakten. Jag tycker kanske inte att Leif Jakobsson är den ideale konsulten att komma till den nya regeringen och tala om hur den ska åstadkomma detta. Icke desto mindre är det en intressant diskussion, och jag diskuterar gärna bostadspolitik med Leif Jakobsson.
Frågan är varför byggandet bromsats så kraftigt som det gjort i Malmöregionen? Det beror på några olika saker. En orsak är naturligtvis den överhettning som generellt råder inom bygg- och anläggningsbranschen i den regionen och därmed bristen på arbetskraft. Då hjälper det inte, Leif Jakobsson, att man har en mängd statliga miljarder att hälla på byggföretagen. De ca 3 miljarder som tidigare fanns i budgeten kallar Leif Jakobsson för smörjmedel och katalysator. Då ska man komma ihåg, fru talman, att dessa går till byggföretag som redan har miljardvinster. Vi tror inte på den typen av generella subventioner. Vi tror mer på att hjälpa och stödja de hushåll som kan behöva stöd för att kunna bo i dessa bostäder.
Leif Jakobsson har lite otur, fru talman. Han hänvisar nämligen till tredje kvartalet. Jag tog fram Statistiska centralbyråns statistik över Stormalmö och igångsättandet av nybyggda hus i regionen. Om vi tittar på flerbostadshus visar det sig att 541 lägenheter började byggas tredje kvartalet 2007. Det är den högsta siffran för ett tredje kvartal sedan tredje kvartalet 1990; då igångsattes byggandet av 665 lägenheter.
Det tredje kvartalet kan få illustrera att det är lite vanskligt att efter ett knappt år göra någon sorts bokslut över en bostadspolitik när det skett stora omställningar, när vi har en överhettning på byggmarknaden, när vi har en räntehöjning där reporäntan gått från 2 ½ till 4 procent. Enbart den faktorn innebär en höjning av finansieringskostnaderna, lånekostnaderna, med någonstans mellan 30 och 40 procent. Syftet med Riksbankens höjning av reporäntan har just varit att kyla ned fastighetsmarknaden.
Jag tror därför att Leif Jakobsson och jag får återkomma till denna fråga. Vi brukar ju träffas ungefär en gång om året. Vi kan väl stämma av framöver och se hur det hela utvecklas. Det är dock svårt att se att de 250 miljoner som Leif Jakobsson satsat till smörjmedel och katalysator i budgeten för nästa år, i skuggbudgeten, skulle kunna förändra särskilt mycket av bostadsmarknaden i Malmö.
Anf. 52 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Detta är ganska fascinerande. Det här är andra gången jag frågar Mats Odell - jag gjorde det även i januari - vilka insatser regeringen tänker göra. Mats Odell använder hela sin talartid till att tala om vad den socialdemokratiska regeringen gjorde och att bostadsbyggandet, som han uppfattar det, får för lite medelstilldelning i den socialdemokratiska alternativbudgeten. Det hade kanske varit intressant att i stället komma med några tankar om vad ministern tänker göra.
Jag förstår att jag inte var påtänkt som konsult. Ministern har väl inte haft så goda erfarenheter av konsulter på olika områden, men på det här området tror jag faktiskt att jag skulle kunna hjälpa till en hel del.
Jag oroar mig för statistikdribblandet, för det handlar om människor som väntar på bostad och blir drabbade av att byggandet gått ned. Jag talade inte om tredje kvartalet. Jag talade om de två första kvartalen. I Stormalmö påbörjades byggandet av 2 088 lägenheter 2006 och av 183 lägenheter första halvåret 2007, det vill säga knappt 5 procent. Var och en förstår väl vad det leder till.
Visst, vi kan tala om hur Malmö ser ut. Ni är mycket välkomna dit så ska ni få se en mängd progressiva byggnationer som skett i Malmö, som kunnat ske till sådana hyresnivåer att en sjuksköterska eller bilmekaniker har råd att hyra en ny modern lägenhet. Ni är välkomna till exempelvis Annestad. Ni är välkomna till Kapellmästaren på Lindeborg i Malmö. Detta gjordes tillsammans med Byggkostnadsforum, och det statliga investeringsbidraget gick inte till byggherrarna eftersom det var villkorat så att man skulle hålla en hyresnivå på 1 000-1 100 kronor. Det tvingade byggherrarna att vara effektiva och kommunerna att sänka sina kostnader. Det innebar i slutändan att den nyinflyttade hyresgästen fick en mycket billigare hyra än han annars skulle ha fått - om bostäderna över huvud taget hade byggts.
Ministern pratar om generella subventioner utan krav. Läs regelverket och läs regelverket för det investeringsstöd som ni avskaffade så ska ni få se att det var väldigt genomtänkt. Prata med branschen ska ni få höra vad som hänt, inte minst i Skåne och inte minst i borgerligt styrda kommuner under förra perioden i samarbete med privata fastighetsägare. Jag pratar inte om kommunala bolag i första hand.
När det gäller MKB skulle jag vara glad om ministerns besked var riktigt, men MKB har tydligt meddelat att det inte längre går att bygga den typ av hyresrätter som människor med vanliga inkomster kan efterfråga. Man kommer att upprätthålla enbart byggnation av dyrare hyresrätter i avvaktan på att det kommer till en statlig bostadspolitik som gör det möjligt för andra.
Det är på gränsen till kamikazeargumentation när statsrådet Odell skyller på räntehöjningarna som orsak till att bostadsbyggandet går ned. Det är just den regering som Mats Odell sitter i som drev igenom en oansvarig ekonomisk politik som ofrånkomligen skulle ge högre räntor. Till och med regeringen själv sade det. Man gick till Riksbanken och sade: Nu lägger vi fram en så expansiv budget med ofinansierade skattesänkningar att det kommer att innebära räntehöjningar. Ja, så blev det. Det slår naturligtvis igenom i högre räntor och boendekostnader, helt riktigt. För dem som ingen bostad har är priset för den här politiken att ingenting byggs. Prata om cynisk klasspolitik!
Anf. 53 Christine Jönsson (M)
Fru talman! Jag vill än en gång peka på regionens, inte bara Öresundsregionens utan också Mälarregionens, Göteborgsregionens och flera andra regioners, överhettning, som har bidragit till de stigande priserna och till att man i dag inte får den arbetskraft som gör de olika projekten möjliga. Det är det viktigaste.
Sedan kan man alltid hålla på att slåss om siffror i Boverkets rapporter. Samtidigt vet alla som har hållit på med det under ett antal år att det är långsiktigheten som ger utslag och visar på om man bygger eller inte. Under de senaste åren har de största byggnationerna varit specialbostäder i form av äldreboende och andra boenden. Det byggde mycket på den subventionering som då riktades till det.
Jag har gjort en egen undersökning, väldigt ovetenskaplig, där jag har tittat i ett antal kommuner runt Malmö på vilka projekt som fått bygglov. Precis som det står i Boverkets rapport är det fler bygglov man har lämnat än vad det är projekt som har påbörjats. På något sätt blir det en fördröjning innan man kan göra det slutliga bokslutet där den byggnation som har kommit i gång under året är med.
En annan sak som också påpekas i Boverkets rapport, och som jag tror är väldigt viktig, är den inflyttning och det behov av lägenheter som har kommit på grund av att många danskar har valt att bosätta sig där. Det håller på att mattas av nu på grund av att bostadspriserna har börjat sjunka i Storköpenhamn. Det är också en del av Malmös problematik, som jag tycker att man ska ta med i den här debatten.
Anf. 54 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Varför har regeringen en bostadsminister när regeringen inte har någon bostadspolitik? Mats Odell är i den situationen att han företräder en regering som har satt i system att inte ha någon bostadspolitik, utan det ska den fria marknaden sköta.
Jag skulle vilja veta, Mats Odell: Var någonstans i världen har den fria marknaden åstadkommit hyreslägenheter till rimliga priser för vanligt folk? Uppenbarligen finns det till exempel i Stockholm ett par hundratusen människor som står i bostadskön. Väldigt många av dem kan betala bara 5 000-6 000 kronor för en tvåa. Det är den betalningsförmåga de har. Nu bygger borgerligt styrda Stockholms stad bland annat via sina egna företag bostäder som kostar 10 000-12 000 kronor i månadshyra. Det är marknadens villkor som får sköta det här. Det säger sig självt att det inte blir många hyresbostäder byggda med de förutsättningarna och när marknaden ska sköta det.
Varför har Mats Odell blivit bostadsminister när regeringen inte har någon ambition att ha någon bostadspolitik? Jag kan möjligen se ett sammanhang att det mesta av det som Mats Odell har fått ansvar för i regeringen är sådant som bara kan misslyckas och som han också har lyckats att misslyckas med. I den bemärkelsen är det konsekvent. Han får omöjliga uppdrag, och han lyckas åstadkomma misslyckande efter misslyckande. Han säljer ut statliga företag, det ena mischmaschet efter det andra. Han försvarar misslyckade statssekreterare som har jobbat ett år och får tre års lön. Det är en märklig signal till svenska folket - så ska de egna tas om hand i Regeringskansliet, och de ska få verkligen goda villkor. Men hyresgästerna, de bostadssökande, har man ingen tanke på. Där finns inget socialt engagemang, utan det ska marknaden sköta i fortsättningen.
Det är ett faktum, Mats Odell, att antalet hyreslägenheter kommer att minska i nyproduktionen. Det är ett faktum att de hyreslägenheterna, eftersom de inte ens byggs, kommer att ha sådana hyresnivåer att just de som efterfrågar bostäder inte har möjligheter att ens söka de här bostäderna. Vad har de för glädje av att det byggs bostäder som kostar 10 000-12 000 kronor att hyra per månad, medan deras betalningsförmåga är kanske hälften? Det är på marknadens villkor.
Frågan är, Mats Odell: Varför ska regeringen ha en bostadsminister när det är marknaden som uppenbarligen ska sköta hela bostadsverksamheten i fortsättningen? Det är att ge upp från början när regeringen har avskaffat i stort sett varje form av försök att påverka marknaden till förmån för just dem som har en lägre betalningsförmåga, till förmån för de grupper som står i bostadsköerna.
Mats Odell kan läsa sina tabeller och sina papper, men resultatet kommer att bli ungefär detsamma som ett av Mats Odells andra stora projekt när har var statsråd förra gången. Han byggde en tjusig Arlandabana. Jättebra idé - vi behövde naturligtvis en järnväg till Arlanda. Men det är väldigt få som åker på den därför att den såldes ut till de privata intressenterna. Mats Odell lyckades dessutom med konststycket att skapa ett 45-årigt privat monopol. Vi hoppas att det blir på sin höjd en fyraårig privat parentes för bostadsbyggandet och idén att regeringens bostadspolitik ska marknaden sköta. Det är väl bättre att marknaden sköter alltihop, så kan Mats Odell kanske avgå, ta sin pension och lämna. Det blir billigare både för invånarna och framför allt för hyresgästerna.
I detta anförande instämde Nikos Papadopoulos och Siw Wittgren-Ahl (båda s).
Anf. 55 Mats Odell (Kd)
Jag vill påminna Bosse Ringholm om att den här interpellationen handlar om bostadsbyggande, inte om de många uppdrag som minister Mats Odell har. Jag kan påminna också er som instämmer i det hela om att det alltså handlar om bostadsbyggande.
Anf. 57 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Det avgörs också av vilka ambitioner politiker har och vilken politisk agenda olika regeringar sätter, och den här har ingen. Det enda jag har lyckats få ut av Mats Odell i den här debatten är att han noga ska följa utvecklingen i Malmö. Tack!
När det gäller den bostadspolitik som Mats Odell har drivit skulle man kunna använda det gamla uttrycket: Operationen lyckades, men patienten dog. Visst, ni har sagt att staten inte ska blanda sig i och att ni ska låta marknaden sköta det. Helt rätt, ni har genomfört det. Men bostadsmarknaden mer eller mindre dog.
Man kan undra om ni har haft tårtfest på departementet. Ännu är det fest i Kapernaum. Nu har vi gjort av med bostadssubventionerna, och nu får vi ned bostadsbyggandet.
Det är förvånande hur man kan stå här utan någon form av självrannsakan att man åtminstone borde försöka hitta något sätt att få fart på byggandet igen. Det var vad vi socialdemokrater tvingades göra.
Odell har under eftermiddagen i flera debatter pratat väldigt mycket om de tolv s-åren. Jämför hur många lägenheter som byggdes när den socialdemokratiska regeringen kom till och när den avgick, så ska du se en väldigt tydlig kurva över hur vi faktiskt fick upp bostadsbyggandet efter kaoset efter er när människor lämnade sina bostadsrätter mitt i natten för att slippa betala de gemensamma kostnaderna.
Jag har bara en fråga kvar. Om det är så fördärvligt med investeringsstöd och statliga stöd, varför ville då Kristdemokraterna i sin budget året före valet fördubbla investeringsstödet till studentbostäder? Eller är det samma svar som när det gällde bensinskatten, att det var ju valår?
Anf. 58 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det finns många hundratusentals människor, inte minst här i Stockholmsområdet, som efterfrågar en bostad och som har en begränsad betalningsförmåga. Mats Odell skänker dem inte ens en tanke.
Mats Odell säger: Vi vet inte hur många bostäder som kommer att byggas åren framöver. Det är klart, Mats Odell, att om man inte har någon politik kan man heller inte ha något mål för bostadsbyggandet och bostadspolitiken. Då överlåter man det till marknadskrafterna och säger: Ni får sköta det här. Det blir vad det blir. Jag summerar i någon tabell efteråt vad det kan bli.
Det är faktiskt ganska illa för dem som står i bostadsköer att känna att de har en regering som inte har någon form av engagemang i och intresse av deras möjligheter att få en bostad.
Som Leif Jakobsson pekade på förut säger en av allmännyttans direktörer här i Stockholm med dess moderata och borgerliga ledning i tidningen Stockholm City: Vi kommer att bygga för de redan välbeställda. Vi bygger för de rika. Och regeringen säger: Vi låter marknaden avgöra om någon annan än de redan rika kommer att få bostäder i fortsättningen.
Det är därför, fru talman, som det finns en blå linje mellan allt det som Mats Odell företar sig. Det är misslyckandet med Arlandabanan, det är misslyckandet med de statliga företagen och det är misslyckandet med bostadspolitiken.
Det är naturligtvis sorgligt att behöva konstatera att vi har en så kallad bostadsminister som inte ens har en ambition att se till att människor ska kunna få bostäder utan säger: Marknaden får bestämma hur många bostäder det ska bli. Jag vet inte hur många bostäder det kommer att bli innan mandatperioden är slut. Det är att ge upp. Man kan konstatera att nu har nyliberalismen tagit över hela den borgerliga bostadspolitiken. Och Kristdemokraterna, som en gång var ett parti som hade etik och moral, har numera en nyliberal i förarsätet.
Anf. 59 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Vi svingar oss allt högre upp i de intellektuella sfärerna i debatten här. Det är spännande.
Det låter som om Bosse Ringholm hade femårsplaner. Han bestämmer exakt hur många bostäder det ska bli - här har vi en politik och sedan blir det exakt så.
Sanningen är, fru talman, om man upprättar ett bokslut över Socialdemokraternas och Bosse Ringholms bostadspolitik, att den har inneburit att vi har gått från bostadsbrist i 61 kommuner när Bosse Ringholm började till bostadsbrist i 122 kommuner, där 60 procent av svenska folket bor, när han slutade. Hur har Bosse Ringholm mage att stå här och försöka vara någon sorts lärare för den här regeringen och tala om hur man ska bedriva bostadspolitik?
Bosse Ringholm talar om att det är hundratusentals människor i den här regionen som väntar på en bostad. Ja, det är riktigt. Under Bosse Ringholms tid växte bostadskön i Stockholm från 100 000 år 2002 till över 200 000 i början av det här året.
Jag tycker faktiskt inte, fru talman, att vare sig Leif Jakobsson eller Bosse Ringholm är de rätta att lära ut hur bostadspolitik ska bedrivas.
Det jag säger och har sagt är att vi har avskaffat en subventionspolitik på det här området. Vi vill nu skapa långsiktigt goda villkor för bostadsmarknadens parter att bygga, att se till att Sverige kommer tillbaka till ett bostadsbyggande som åtminstone ligger i linje med bostadsbyggandet i våra nordiska grannländer. Och det går inte att åstadkomma detta genom att subventionera, framför allt inte när man har en överhettad situation på bostadsmarknaden.
Låt oss stämma av hur det här utvecklar sig under mandatperioden. Vi har sett hur det under ett år har byggts mycket. Nu har det skett en inbromsning på grund av kapacitetsbrist. Det finns inte arbetskraft. Det är mycket höjda priser på byggmateriel och annat.
Låt oss se hur det här utvecklas. Det kommer framför allt inte att hjälpa att lägga nya skattemiljarder som subventioner på den brasa som nu brinner.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.