Talmanskonferensens förslag med anledning av riksdagens informationsutrednings betänkande om riksdagsinformation till allmänheten 1975-11-25 Till
Framställning / redogörelse 1975/76:2
Förs. 1975/76:2
Förslag
1975/76:2
Talmanskonferensens förslag med anledning av riksdagens informationsutrednings
betänkande om riksdagsinformation till allmänheten
1975-11-25
Till
riksdagen ''
Talmanskonferensen för härmed överlämna riksdagens informationsutrednings
tredje delbetänkande Riksdagsinformation till allmänheten.
Stockholm den 25 november 1975
Henry Allard
1 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 2
i'' • • ‘ r*}''f
RIKSDAGSINFORMATION
TILL ALLMÄNHETEN
Betänkande avgivet av riksdagens informationsutredning
Stockholm 1975
Förs. 1975/76:2
2
Till
Talmanskonferensen
Riksdagens informationsutredning, tillsatt av talmanskonferensen den 31
oktober 1972, får härmed överlämna sitt tredje delbetänkande, "Riksdagsinformation
till allmänheten”.
Stockholm den 6 november 1975
Henry Allard
Erik Wärnberg Nils Carlshamre Olle Svensson
Bertil Fiskesjö Björn Molin Alf Lövenborg
/Rolf Jönsson
Förs. 1975/76:2
3
1. Inledning
I detta betänkande behandlar utredningen två frågor rörande information
till allmänheten från riksdagen. Den ena omfattar redovisning av utvärderingen
av den försöksverksamhet med dagspressannonsering som utredningen
på riksdagens uppdrag genomfort och utredningens förslag i anledning
härav. Den andra frågan avser förslagen i motion 1974:1184 om
skyldighet för riksdagen att sprida information om vilande förslag till grundlagsändringar,
vilken har överlämnats till informationsutredningen på förslag
av konstitutionsutskottet (KU 1974:14).
2. Dagspressannonseringen
2.1 Utredningens forsla)'' 1973
Informationsutredningen anförde i sitt betänkande om riksdagens utåtriktade
information (framst. 1974:11) att regelbunden informationsannonsering
i dagspressen kunde vara ett effektivt medel att nå många medborgare
med en information som dels ger förhandsinformation om de beslut som
myndigheterna senare skall ge detaljinformation om, dels klargör att det
är riksdagen som fattar besluten, inte något ämbetsverk eller någon tjänsteman.
Utredningen var emellertid också ense om att utformningen av en
sådan annonsering stöter på betydande svårigheter, varför något beslut om
permanent - och nödvändigtvis ganska kostnadskrävande - annonsering
inte borde fattas utan föregående begränsad försöksverksamhet. Utredningen
konstaterade, att även i en annons av den storlek som man tänkte sig var
utrymmet ytterst knappt i förhållande till det mycket stora material som
framkommer under en vecka. De för urvalet ansvariga skulle därigenom
komma att ställas inför stora problem, vilka ytterligare skulle försvåras av
att det aktuella materialet till stor del skulle komma att gälla kontroversiella
frågor. Svårigheterna borde emellertid kunna övervinnas, ansåg utredningen,
om man strikt höll fast vid den ovan angivna målsättningen.
Utredningen exemplifierade sedan vilka olika typer av material som borde
ingå i annonserna enligt nedan.
1. Veckan som gäll
a) En allmän inledning som ger en kort sammanfattning och karakteristik
och där beslut och debatter som redan uppmärksammats i massmedierna
endast omnämnes.
b) Information om beslut. Urvalet skall avse ett mindre antal riksdagsbeslut
som av olika skäl (att de fått stå tillbaka för annat material i den
normala nyhetsvärderingen, att de fattats sent på kvällen etc.) inte uppmärksammats
särskilt i det redaktionella materialet. Besluten skall väljas
så, att de ger goda exempel på att riksdagen arbetar med frågor som har
direkt personlig betydelse för medborgarna.
c) Information om utskottsarbetet. Avsikten är att informera om vilka
ärenden som inom kort kan väntas komma upp till avgörande i riksdagen
samt framhålla utskottens roll i riksdagsarbetet.
Förs. 1975/76:2
4
II. Den innevarande veckan (annonserna tänks publicerade på tisdagar)
a) Uppgift om plenumtider för att ge medborgare, som har möjlighet
att besöka riksdagen, kännedom om när plenum pågår.
b) Viktigare ärenden under veckan. Genom sådan förhandsinformation
kan man dels stimulera läsarna till att ta del av referat i massmedierna
från de förhandsaviserade debatterna, dels fästa mediernas uppmärksamhet
på debatterna, varigenom bevakningen möjligen kan effektiveras.
III. Institutionell information
a) Information om riksdagstrycket och riksdagens tidskrift. Avser att ge
intresserade läsare anvisningar om hur de skall kunna få veta mer om vad
som utspelats i riksdagen.
b) ”Litet riksdagslexikon.” Korta förklaringar till ord och uttryck som
förekommer i annonserna och eljest i riksdagssammanhang.
Utredningen föreslog att det under 1974 års riksdag borde göras försök
med annonsering åtta veckor inom vissa avgränsade regioner. Den med
försöket förknippade utvärderingen borde bl. a. avse att utröna informationseffekten
inom den bearbetade regionen i jämförelse med vad som samtidigt
kunde konstateras i delar av landet där annonsering ej förekom.
Utredningen underströk principen att ingen medborgare borde vid annonseringen
diskrimineras i informationshänseende på grund av sitt tidningsval.
Om annonseringen skulle permanentas borde den ske i samtliga
dagstidningar med annons av samma storlek. Vid försöksannonseringen
avsåg utredningen att upprätthålla totalitetsprincipen inom de valda regionerna.
Utredningen beräknade att en försöksannonsering av från utvärderingssynpunkt
tillräcklig omfattning kunde ske för en total kostnad, inklusive
kostnad för utvärdering, av ca 1,3 milj. kr. Annonseringen borde genomföras
i samverkan mellan det i annat sammanhang föreslagna redaktionsrådet
och nämnden för samhällsinformation. Informationsutredningen utlovade
att, i den händelse försöksverksamheten kom till stånd, följa densamma
samt för talmanskonferensen framlägga resultatet av utvärderingen och föreslå
de åtgärder som därvid kunde befinnas lämpliga.
2.2 Riksdagens beslut
Riksdagen biföll den 3 april 1974 utan debatt konstitutionsutskottets betänkande
över informationsutredningens förslag (KU 1974: 19).
I betänkandet uttalade utskottet att en regelbunden informationsannonsering
från riksdagens sida kunde vara en betydelsefull åtgärd för att hos
allmänheten förbättra kunskapen om riksdagens arbetsformer och beslut.
Man ansåg det emellertid vara naturligt att tveksamhet kunde råda på många
punkter: Motsvarar de höga kostnaderna informationsvärdet, hur skall annonsen
bäst utformas, vilken omfattning skall annonseringen ha, skall den
omfatta även annan press än dagspressen osv. I det läget framstod den
Förs. 1975/76:2
5
av utredningen föreslagna försöksverksamheten med dagspressannonsering
som den lämpligaste vägen att gå vidare med frågan. Utskottet tillstyrkte
därför en sådan försöksverksamhet. Den borde göras på det sätt utredningen
angett, varvid dock utredningen själv borde svara för de uppgifter den avsett
skulle ankomma på ett särskilt redaktionsråd. Vid utredningens utvärdering
av försöksannonseringen kunde enligt utskottet bl. a. den av Fackförbundspressens
samorganisation, som efter remiss yttrat sig till KU, aktualiserade
frågan om annonsering också i annan press än dagspress prövas.
Utskottet tillstyrkte att försöksannonseringen skedde under våren 1974
om så var praktiskt möjligt. 1 annat fall borde övervägas antingen en uppdelning
av försöksannonseringen på två perioder om vardera fyra veckor,
varvid den ena skulle genomföras under vårsessionen och den andra under
höstsessionen 1974, eller ett uppskjutande av försöksverksamheten i sin
helhet till senare tidpunkt. Man påpekade att för frågan om när försöket
skulle genomföras angelägenheten att få en så rättvisande utvärdering av
verksamheten som möjligt givetvis måste beaktas.
Kostnaderna för försöksannonseringen borde enligt utskottet bestridas från
ett särskilt anslag för ändamålet. Utskottet framlade förslag till medelsanvisning,
grundad på utredningens kostnadsberäkningar, dvs. 1,3 milj. kr.
Medlen föreslogs anvisade genom reservationsanslag för dåvarande budgetår.
De kunde då utan nytt budgetbeslut användas för ändamålet även under
senare budgetår.
2.3 Genomförandet av Jorsöksannonsering samt utvärdering
I samråd med nämnden för samhällsinformation, NS1, som åtagit sig
att svara för utvärderingen av försöksannonseringen, beslöt utredningen
omedelbart efter riksdagens beslut att låta genomföra annonseringen under
sju veckor våren 1974 med början tisdagen den 23 april.
Efter anbudsförfarande antog utredningen AB Svenska Telegrambyrån
som annonskonsult. Byråns uppgift skulle vara att skriva förslag till text
samt svara för produktion av annonsmaterialet samt distribution av detsamma.
Enligt riksdagens beslut skulle det ankomma på utredningen att
svara för de uppgifter som skulle ankomma på redaktionsrådet. Utredningen
uppmanade därför partierna att föreslå ledamöter i en särskild ledningsgrupp
för försöksannonseringen, i vilken utredningens sekreterare utsågs till sammankallande.
Ledningsgruppen kom att bestå av herrar Nils Carlshamre,
Bertil Fiskesjö, Gabriel Romanus, Olle Svensson i Eskilstuna samt Alf Lövenborg.
Som samordnare mellan ledningsgruppen och projektgruppen på
Svenska Telegrambyrån fungerade utredningens sekreterare.
Förs. 1975/76:2
6
2.3.1 Annonsens produktion
Måndagar, alt.tisdagar, gjorde två redaktörer tillsammans med utredningens
sekreterare ett preliminärt urval av de ärenden som skulle behandlas
i annonsen. På onsdag, alt. torsdag fm., träffades ledningsgruppen och redaktörerna
för att dels ta preliminär ställning till urvalet och till textförslagen,
dels bestämma vad den institutionella informationen skulle avse.
Härefter tog projektgruppen fram förslag till illustrationer, som diskuterades
vid sammanträde på torsdagen. Vid ett sammanträde på fredag fm. togs
mestadels slutlig ställning till annonstexten, som då fanns i ombrutet korrektur.
Vid något tillfälle kunde det slutliga godkännandet dröja till fredag
em. Matriser och offsetoriginal färdigställdes på fredag em. och kväll och
skickades ut med post omedelbart. Flertalet tidningar erhöll således materialet
redan på lördagen och allra senast på måndagen, och annonserna
publicerades på tisdagen.
2.3.2 Erfarenheter av annonsproduktionen
T rots den hårda tidspress som ständigt förelåg kunde samtliga sju annonser
produceras på ett tillfredsställande sätt.
Arbetet inom ledningsgruppen var dock tämligen tidsödande, eftersom
minst två sammanträden i veckan var behövliga. Särskilda problem uppstod
när någon ledamot var bortrest, eftersom suppleanter inte fanns utsedda.
Annonstextens utformning innebar mycket arbete, för både redaktörer och
ledningsgrupp. Bortsett från ett par tveksamma formuleringar förefaller innehållet
sakligt sett ha varit invändningsfritt. Vad gäller urval, betoningar
och andra avvägningar ankom detta på ledningsgruppen.
Sammanfattningsvis kan sägas, att det tekniskt visade sig vara fullt
genomförbart med annonsering veckovis. Formerna för beslut om annonsernas
innehåll innebar dock att parlamentarikernas arbetsinsats blev stor
och betungande.
2.4 Utvärderingen
Arbetet med utvärderingen leddes från NSI:s sida av fil. kand. Solveig
Eriksson-Bergström och civilekonom Birger Walles. 1 en rapport kallad
”Riksdagens annonsering våren 1974. En informationsstudie” har NS1 för
informationsutredningen framlagt resultat från de undersökningar som gjordes.
Huvudresultaten var följande: Spontant kunde ca åtta procent av tidningsläsarna
komma ihåg någon information ur annonsen. De som hämtade
information från annonserna var flitigare läsare av ledare, statliga och kommunala
annonser, inrikes- och utrikesnyheter än de som inte läst annonserna.
Förs. 1975/76:2
7
Ca hälften svarade ja på frågan om man ville ha regelbundna upplysningar
om vad som händer i riksdagen. Den mest uppskattade metoden för detta
var särskilda program i TV, vilket uppgavs av drygt hälften av dessa med
positiv inställning, därnäst kom annonser i dagstidningar.
Någon tendens till att tidningar med Riksdagsrapporten skulle minska
sin redaktionella riksdagsbevakning fanns inte utan snarare en motsatt tendens.
En fördjupad bearbetning av undersökningsmaterialet har sedermera
gjorts och publicerats i en särskild rapport ”Riksdagens annonsering våren
1974. En informationsstudie. Olika sätt att mäta läsning - resultat och diskussion”.
I denna studie visade det sig icke oväntat, att olika definitioner
på läsning av annonsen gav helt olika resultat. Det som emellertid var
oväntat var att skillnaden mellan den definition som krävde mest av läsaren
och den som krävde minst var så påtaglig. Huvudresultatet att 8 % hade
hämtat information ur annonsen kan således jämföras med att hela 46 %
kände igen annonsen när den visades upp av intervjuaren. Eftersom den
senare mätmetoden är vanligare och det för den finns jämförelsematerial
från andra annonseringskampanjer kan det fastslås, att Riksdagsrapporten
jämförelsevis var synnerligen genomslagskraftig.
I fördjupningsstudien undersökte man också läsmönstret hos olika människor.
I stort sett alla människor kommer i kontakt med dagstidningar,
men vilka delar och hur mycket man läser i tidningen skiftar starkt. Det
visade sig att 1/3 hade läst nästan ingenting. Chansen att de skall ha läst
Riksdagsrapporten är således mycket liten. Den andra extremgruppen - de
som läst nästan allt i tidningen - var inte större än 7 96.
2.5 Uppföljning av försöksverksamheten
Informationsutredningen ansåg, att resultaten av utvärderingen var ett
ofullständigt underlag för en rekommendation om ett informationsprogram.
Mot bakgrund av att det i utredningsuppdraget framhölls som viktigt att
medborgarna får en fyllig och korrekt kunskap om riksdagen och dess arbete
ansåg sig utredningen uppfordrad att arbeta vidare på den inslagna vägen.
Vid sammanträde 1974-10-24 uppdrog utredningen åt nämnden för samhällsinformation
att i samråd med sekreteraren utarbeta konkreta förslag
på informationsinsatser mot bakgrund bl. a. av de resultat som framkom
i utvärderingen av försöksannonseringen. Den av NS1 utsedda gruppen har
för utredningen presenterat en rad olika uppslag till fortsatt försöksverksamhet.
På grundval härav har utredningen utarbetat nedanstående förslag.
2.6 Förslag till fortsatt försöksverksamhet
I den fortsatta försöksverksamheten föreslås ingå annonsering i dagspress,
veckopress och fölkrörelsepress.
Förs. 1975/76:2
8
Två typer av annonser föreslås komma till användning. Den ena är en
utveckling av Riksdagsrapporten - annonsen vid förra försöksverksamheten
- den andra är en ny typ, benämnd temaannonser.
Den nya Riksdagsrapporten - som endast skall förekomma i dagspressen
- bör få ett något annorlunda innehåll än Riksdagsrapporten från 1974. Innehållet
bör begränsas vad avser antalet behandlade ärenden och det bör
eftersträvas att ge mer institutionell information, med de aktuella ärendena
som illustration. Dessutom bör annonserna innehålla moment som direkt
syftar till att stimulera till politisk aktivitet. Exempel på olika sätt att få
frågor uppmärksammade i riksdagen kan anges, liksom olika vägaratt direkt
eller indirekt få kontakt med en riksdagsledamot. Partiers och organisationers
möjligheter att föra fram krav från enskilda medlemmar kan omnämnas.
Syftet med temaannonserna är att ge en överblick över en aktuell politisk
fråga eller ett frågekomplex. Utöver en kortfattad saklig redovisning av frågan
skall annonsen till huvudsaklig del innehålla information om beslutsprocessen
med utgångspunkt i den aktuella frågans behandling. Här kan
redovisas och belysas olika moment i frågans behandling, t. ex.
- riksdagsinitiativ för att få till stånd en utredning,
- riksdagsbeslut och -debatter vid tidigare tillfällen,
- pågående och avslutade utredningar,
- utredningar inom angränsande områden,
- verksamhet inom olika myndigheter,
- organisationsaktiviteter.
Ett annat viktigt inslag i annonsen är att ange var man kan få veta mer
i ärendet, avseende både litteratur och vart man kan ringa eller skriva för
att få ytterligare upplysningar.
Som framgått är inte innehållet begränsat till enbart riksdagsbehandlingen
av ett ärende utan spänner över hela beslutsprocessen. Denna vidgning
är självfallet nödvändig, om man skall kunna ge en samlad överblick.
Riksdagsrapporten skall, liksom vid förra försöket, införas varje vecka
i dagspressen. Temaannonserna införes i dagspressen varannan vecka, och
varje annons införes två gånger. Samma tidningar kommer inte att innehålla
både Riksdagsrapporten och temaannonser.
I veckopress och folkrörelsepress skall enbart temaannonserna införas.
Den långa pressläggningstiden utesluter användande av Riksdagsrapporten.
Varje annons införes två gånger.
Ansvaret för informationsaktiviteternas innehåll bör, liksom under försöksverksamheten
1974, läggas på en särskilt utsedd grupp av riksdagsledamöter.
Utredningen anser sig därför inte behöva i detalj penetrera annonsernas
utformning. Angående ledningsgruppen hänvisas vidare till avsnitt
2.7.
Varje informationskanal avses användas i högst två län, varför kostnaderna
blir jämförelsevis begränsade. Försöksperioden planeras till den tid
Förs. 1975/76:2
9
under hösten 1976 då riksdagen arbetar, ca 8 veckor. De totala kostnaderna,
inklusive undersökningar och administration, belöper sig på ca 1 400 000
kr.
2.7 Ledningsgrupp
Eftersom den fortsatta försöksverksamheten enligt förslaget skall bedrivas
när informationsutredningen avslutat sitt arbete måste frågan om vem som
skall leda försöket och bedöma utvärderingen också lösas.
I betänkandet från 1973 föreslog utredningen inrättande av ett redaktionsråd
som skulle ta ställning till principiella frågor i anslutning till den
då föreslagna tidskriften samt försöksannonseringen. Eftersom riksdagen
ansåg att redaktionsrådets uppgifter i fråga om annonseringen borde handhas
av utredningen och någon tidskrift aldrig kom till stånd föll förslaget om
inrättande av rådet. Till att ansvara för annonsernas innehåll utsåg utredningen
en ledningsgrupp med en ledamot för varje riksdagsparti. Utredningens
sekreterare administrerade försöksverksamheten.
Utredningen anser att en liknande ledningsgrupp bör finnas för den nya
försöksverksamheten. Det kan emellertid ifrågasättas, om det inte skulle
vara värdefullt att riksdagen permanent hade en parlamentarikergrupp som
kunde lägga synpunkter på större informationssatsningar samt ta initiativ
i informationsfrågor. När den nya försöksverksamheten avslutats bör det
därför prövas om det är lämpligt att göra gruppen till ett permanent riksdagsorgan.
Vem som skall utse ledamöter, hur arbetssättet skall vara och
andra liknande frågor kan med fördel anstå till efter försöksverksamheten.
Utredningen föreslår att talmanskonferensen får i uppdrag att utse en
ledningsgrupp för den nya försöksverksamheten. Den bör bestå av en företrädare
för varje partigrupp i riksdagen. Medel för att kunna anställa en
särskild verkställande tjänsteman har inräknats i de totala kostnaderna för
försöksverksamheten.
3. Information om vilande förslag till grundlagsändringar
3.1 Inledning
Riksdagen har på förslag av konstitutionsutskottet överlämnat motionen
1974: 1184 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c) angående information om
grundlagsfrågor till riksdagens informationsutredning. 1 motionen hemställs
”att riksdagen beslutar ge talmanskonferensen i uppdrag
1. att utreda frågan om en riksdagens information före riksdagsval till
alla röstberättigade medborgare angående vilande förslag till stiftande, ändring
eller upphävande av grundlag samt
2. att utarbeta förslag till hur denna riksdagens informationsskyldighet
skall införas i riksdagsordningen eller dess tilläggsbestämmelser”.
Förs. 1975/76:2
10
I motionen anförs att reglerna vid grundlagsändringar är utformade för
att ge en möjlighet för väljarna att i ett riksdagsval ta ställning till som
vilande antagna grundlagsförslag genom att utse riksdagsledamöter som
är beredda att i riksdagen endera stödja eller förkasta det vilande förslaget,
närdetta tas upp till avgörande i den nyvalda riksdagen. Enligt motionärerna
kan dock brister uppstå i informationen om vilande förslag till grundlagsändringar
om partierna i stort sett blivit eniga om grundprinciperna i förslaget.
När frågan inte är av partiskiljande karaktär lägger inte partierna
ned så stor kraft på att informera medborgarna om grundlagsändringar. Väljarnas
intresse fångas under valrörelsen betydligt lättare av samhällsfrågor
för vilkas lösande partierna presenterar olika lösningar.
Motionärerna anför vidare att eftersom grundlagsändringar skiljer sig avsevärt
från övriga riksdagsbeslut kan riksdagen anses ha särskilt intresse
och speciell skyldighet att oberoende av de politiska partiernas informationsverksamhet
inför riksdagsval ge samtliga röstberättigade medborgare
en objektiv redogörelse för som vilande antagna grundlagsändringar. Enligt
motionen skulle medborgarna därigenom garanteras att få information även
om sådana grundlagsändringar om vilka det rått fullständig enighet i den
avgående riksdagen.
Konstitutionsutskottet menade, att de i motionen anförda synpunkterna
förtjänade att noggrant övervägas. Man erinrade om att riksdagens informationsutredning
höll på att överväga bl. a. frågan om riksdagens utåtriktade
information, och motionen borde därför - utan ställningstagande i sak -överlämnas till utredningen.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
3.2 Utredningens överväganden
Den enda informationsskyldighet inför allmänna val som samhället har
påtagit sig gäller den tekniska delen av valproceduren. I övrigt ärdet partierna
som bedriver informationsverksamhet och valpropaganda. Frågor som kan
förväntas bli avgjorda av riksdagen under kommande valperiod och där
inte några meningsmotsättningar synes existera får helt naturligt inget eller
blott begränsat utrymme i valdebatten. Nu menar motionärerna att avseende
vilande förslag till grundlagsändringar skulle riksdagen åläggas en informationsskyldighet
för att undanröja risken att medborgarna skulle gå miste
om information i den händelse partierna var ense i dessa frågor.
Informationsutredningen konstaterar, att en information från riksdagen
om vilande förslag till grundlagsändringar innebär att riksdagen informerar
i en fråga, där det avgörande beslutet ännu inte fattats. Därigenom kan
risk föreligga, att informationen uppfattas som inlägg i opinionsbildningen
kring frågorna och förslagen. I synnerhet torde detta bli fallet, om förslagen
är av partiskiljande karaktär.
Förs. 1975/76:2
11
Det kan emellertid anses höra till riksdagens uppgifter att tillhandahålla
ett material om vilka förslag till grundlagsändringar som blott antagits en
gång, eftersom riksdagen har påbörjat men inte avslutat ärendebehandlingen.
Utredningen föreslår därför, att konstitutionsutskottet får i uppdrag att inför
varje val till riksdagen framställa ett utförligt material om vilande förslag
till grundlagsändringar. Pressekreteraren bör bland massmedierna sprida
kännedom om detta material. Vidare har utredningen vid kontakter med
redaktionen för den gemensamma tidningen för riksdagen och departementen
erfarit att vilande förslag till grundlagsändringar kommer att bevakas
av tidningen.
4. Hemställan
Utredningen föreslår att riksdagen beslutar
1. ali bedriva fortsatt försöksverksamhet med annonsering enligt
utredningens förslag,
2. ali till Den inre riksdagsförvaltningen: Fortsatt försöksverksamhet
med annonsering anvisa ett reservationsanslag av
1 400 000 kr. samt
3. atl angående riksdagens information om vilande förslag till
grundlagsändringar godkänna vad utredningen anfört.
Särskilt yttrande
av herr Molin:
Samhällsinformationen i politiska frågor bör enligt min mening icke handhas
av de politiska organen. Det är massmediernas uppgift att självständigt
och på eget ansvar sköta informationen om det politiska skeendet. Press,
radio och television ger f. n. på flertalet områden en tämligen tillfredsställande
sådan information.
Jag är av detta skäl tveksam till de av informationsutredningen föreslagna
s. k. temaannonserna. Dessa avses innehålla överblickar över handläggningen
av aktuella politiska frågor och bli införda i dagspress, veckopress och
folkrörelsepress. Temaannonserna kan inte jämställas vare sig med den särskilda
samhällsinformation som sker i myndigheternas regi eller med den
löpande rapportering från riksdagsarbetet som avses ske i annonsform en
gång per vecka.
Med hänsyn till att utredningens förslag endast avser en begränsad försöksverksamhet
har jag dock icke velat motsätta mig det.
GOTAB 75 10194 S Stockholm 1975